Gapet krymper

081214 Gapet krymper - enligt Sifo.
Minsta skillnaden sedan mars 2007. Oppositionen leder med 7,2 procentenheter

Remisshanteringen i Landstinget Blekinge

Till Fullmäktige, Landstinget Blekinge

Motion: Remisshanteringen i Landstinget Blekinge

Socialstyrelsen (SoS) har kartlagt huruvida den nya remisshanteringsföreskriftens (SOSFS 2004:11) krav på vårdgivare och verksamhetschefer i landstingen är uppfyllda och hur remisshanteringen fungerar i praktiken. Stora brister påvisades i samtliga landsting.

 På vårdgivarnivån fanns betydande brister vad gäller att skapa övergripande direktiv och regler för remisshanteringen på verksamhetsnivån.

 På verksamhetsnivån var den största bristen dålig bevakningen av svaren på sända remisser. Det är där SoS har identifierat de största patientsäkerhetsriskerna, exempelvis försenade eller försvunna patologiska provsvar från olika servicediscipliner.

 Flera landsting har inkompatibla datasystem som omöjliggör digital kommunikation. Det försvårar och fördröjer remiss- och svarshanteringen.

SoS hävdar att vårdgivarna snarast bör se till att avvikelsehanteringssystemet fungerar så att risker med remisshanteringen uppmärksammas och dokumenteras.

Socialstyrelsen ställer följande krav på vårdgivarna

Av SoS föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården framgår bland annat följande:

”Vårdgivaren ska fastställa övergripande mål för det systematiska kvalitetsarbetet, kontinuerligt följa upp och utvärdera målen samt ge direktiv och säkerställa att ledningssystemet inom ansvarsområdet är så utformat att vårdprocesserna fungerar verksamhetsöverskridande.

Ledningssystemet ska bland annat säkerställa att det finns rutiner för att klargöra ansvaret för samarbetet kring och planeringen av vården av enskilda patienter till exempel när det gäller överfö-ring av information om enskilda patienter, samverkan i vårdprocesserna och avvikelsehantering. Dessutom ska det finnas rutiner för egenkontroll, uppföljning och erfarenhetsåterföring.

Socialstyrelsen anser att remisshantering är ett riskområde avseende patienternas säkerhet, vilket särskilt bör beaktas av vårdgivaren vid arbetet med att upprätta ett ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet.”

Enligt SoS föreskrifter (SOSFS 2004:11) om ansvar för remisser för patienter inom hälso- och sjukvården, tandvården m.m. framgår bland annat att vårdgivaren ska ge skriftliga direktiv och säkerställa att det finns rutiner för hur remisser ska utformas och hanteras.

Mot bakgrund av de brister som uppdagades vid SoS verksamhetstillsyn och med stöd av ovanstående föreskrifter har SoS efterlyst snara åtgärder och svar på följande:

 Hur och av vem vårdgivaransvaret utövas och hur personalen har informerats om detta.
 Vårdgivarens definition av begreppet remiss.
 Vårdgivarens direktiv avseende remisshantering.
 Hur samverkan ska ske avseende rutinerna för remisshantering.
 Ansvarsfördelning och samverkan vid långa väntetider hos remissmottagande enhet.
 Hur vårdgivaren förvissar sig om att remisserna kan spåras och bevakas i alla led (inklusive de remisser som skickas utomläns).
 Hur vårdgivaren förvissar sig om att personalen får tillräcklig kunskap om rutinerna för remisshantering och de stödsystem som finns för denna hantering.
 Hur vårdgivaren säkerställer att det finns rutiner för att via avvikelsehanteringen fånga upp risker med landstingets remisshantering.
 Hur vårdgivaren ska följa upp att varje verksamhetschef fastställer skriftliga rutiner i enlighet med direktivet och att de tillämpas.

Flera landsting har redovisat vilka åtgärder de har vidtagit med anledning av SoS’s påpekanden. Av redovisningarna framgår att de har planerat och påbörjat arbetet med att säkra remisshanteringen.

Socialstyrelsen ställer följande krav på verksamheterna

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2004:11) om ansvar för remisser för patienter inom hälso- och sjukvården, tandvården m.m. framgår att verksamhetschefen ska fastställa:

 vem eller vilka som får utfärda remisser inom verksamhetsområdet
 rutiner för hanteringen av utgående remisser och inkommande remissvar
 rutiner för hanteringen av inkommande remisser och utgående remissvar.

Verksamhetscheferna fick efter SoS’s tillsyn ett tillsynsmeddelande där SoS noterat de förbättringsåt-gärder avseende remisshanteringen som respektive verksamhet förutsätts vidta.

_____________________

Mot bakgrund av det ovanstående hemställes att Fullmäktige, Landstinget Blekinge måtte beslu-ta

att ge Landstingets kansli i uppdrag att snarast kartlägga huruvida remiss- och svarshanteringen i Landstinget Blekinge till fullo tillfredsställer Socialstyrelsens krav

samt

om så icke är fallet snarast åtgärda dessa brister i avsikt att förbättra patientsäkerheten.

Bo Arnesjö (m)
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge

Den åldrande mannen - ett försummat kapitel

WHO tog nyligen initiativ till en kongress om "Den åldrande mannen". 600 forskare deltog. Intresset för äldre mäns problem ökar. Forskningen inom området ligger dock långt efter likartad forskning hos kvinnor. Nu får man intryck av ett trendbrott. I Sverige sker sådan forskning vid Andrologenheten, Karolinska Sjukhuset, kontaktperson docent Stefan Arver.

Hormonbehandling av kvinnor i klimakteriet är etablerad. Huruvida även män ska erbjudas sådant tillskott (substitution) - framför allt av testosteron – diskuteras. I en treårig större studie fick män, 65+ år, tillskott av testosteron. Deras muskelstyrka ökade, benstomme tätnade och de kognitiva funktionerna (minnet och inlärningsförmågan) bättrades.

Riskerna med långvarig testosteronbehandling hos äldre män behöver belysas. Flera studier har icke visat ökning av prostatacancer eller cancermarkören PSA. Det tycks därför inte finnas anledning att avstå från att behandla äldre män med symtomgivande konstaterad testosteronbrist. Prostatakörteln bör dock kontrolleras.

Män har inget klimakterium, utan en successiv minskning av könshormonhalten med samtidiga bristsymtom. Nya benämningar på detta tillstånd är: PADAM (Partial Androgen Deficiency in the Aging Male) eller ADAM (Androgen Deficiency in the Aging Male).

Äldre män drabbas ofta av förändringar i psykiska och fysiska funktioner som kan relateras till sjunkande nivåer av manligt könshormon och som kan återställas genom tillförsel av testosteron.

Kroppens hormonsystem är viktigt för vår förmåga att klara sjukdom och skada, näringsbrist och flera omgivningsfaktorer. Stress kan då leda till en gradvis nedtrappning av könshormonsproduktionen. Testosteron, tillväxthormon och insulin är kroppens huvudsakliga anabola (uppbyggande) faktorer. De stimulerar underhåll av kroppens vävnader. Balansen mellan anabola och katabola (nedbrytande) faktorer varierar med den hormonella miljön, nutritionen och olika skade- och sjukdomstillstånd. Tillförsel av anabola hormon kan då kompensera för den hormonbrist som ofta ligger bakom avmagring vid sådana sjukdomar som infektioner, cancer, KOL, brännskador eller som en följd av kirurgiska ingrepp.

Testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder, mekanismen verkar vara relaterad till hälsotillståndet. Testosteronbrist är inte en absolut nödvändig konsekvens av stigande ålder. Normalt åldrande karakteriseras dock av minskad fysisk och psykisk ork, ändring av kroppssammansättning med ökad mängd fett (bukfetma) och minskad andel muskulatur, tunnare hud, minskad skelettmassa, anemi och andra tecken på katabolism (nedbrytning). Studier som analyserar relationen mellan testosteron och till exempel kroppssammansättningen i olika åldersgrupper talar för att tillskottsbehovet av testosteron är större hos äldre.

Ändrade kognitiva funktioner, förändrad sinnesstämning med depressiva inslag och sexuell dysfunktion är vanliga hos äldre män. Det finns en klar samvariation mellan sådana symtom och de som ses vid testosteronbrist. Män begår självmord oftare än kvinnor, speciellt äldre män. Om detta har någon relation till låga nivåer av könshormoner är inte bevisat men det finns studier som pekar i den riktningen. Testosterontillskott hos äldre män ger effekt på de kognitiva funktionerna med förbättring av minnet, koncentrationen och slutledningsförmågan.

Genomsnittligt sjunker testosteronhalten med stigande ålder. Variationen är stor. Omkring var femte man i 65-årsåldern har låga testosteronnivåer. Sjukdomar och skador har stor inverkan på testosteronnivåerna liksom vissa läkemedel – speciellt smärtstillande. Låga testosteronnivåer kan påverka oss äldre män så att vi mår och fungerar sämre. Genom att ge testosteron i doser, som endast höjer nivån till den normala i ungdomen och alla behandlade kontrolleras minst en gång per år är riskerna med denna behandling mycket små.

Geriatrikverksamheten i Landstinget Blekinge uppmärksammade nyligen oss äldre blekingar på detta område i en mycket uppskattad föreläsningsserie – huvudsakligen besökt av kvinnor. Det som nu krävs för att bygga upp en framgångsrik sådan verksamhet är dels en utökad upplärning inom området andrologi på alla sjukvårdens nivåer, och dels att testosteronhalten i blod kan analyseras vid Kliniskt Kemiska Laboratoriet.

Alla vill väl ”få sprutt på gubbarna”. Eller hur, Landstingsrådet Marie Sällström (s)?

Bo Arnesjö (m)
2:e v. ordförande, Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge

Vård och stöd till personer i psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård

Klicka på ovanstående rubrik för att öppna Socialstyrelsens Meddelandeblad

Interpellation till Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) angående:

Vård och stöd till personer i psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård

Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:18) om psykiatrisk tvångsvård och rättpsykiatrisk vård trädde i kraft den 1 september 2008.

Den 1 september infördes en ny vårdform – öppen psykiatrisk tvångsvård respektive öppen rättspsykiatrisk vård. Vårdformen innebär att tvångsvården får bedrivas utanför sjukvårdsinrättningen och förutsätter bland annat att patienten behöver iaktta vissa villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård. Tvångsåtgärder kommer även fortsättningsvis att endast få vidtas vid en sjukvårdsinrättning.

I proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården understryker regeringen att den nya vårdformen förutsätter att hälso- och sjukvården samverkar med socialtjänsten för att ge varje patient den vård och det stöd som han eller hon behöver.

I ett meddelandeblad daterat oktober 2008 vill Socialstyrelsen underlätta tillämpningen av de bestämmelser som gäller vårdplan, samordnad vårdplan och organisatorisk samverkan mellan landsting och kommuner angående patienter som vårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV).

Med anledning av det ovanstående anhålles om svar på följande frågeställningar:

► Vilka mått och steg har Landstinget Blekinge vidtagit för att i tillämpliga fall bedriva öppen psykiatrisk tvångsvård respektive öppen rättspsykiatrisk vård.

► Hur ska samarbetet med socialtjänsten i Blekinges primärkommuner och Länsrätten i Blekinge organiseras med anledning av dessa nya föreskrifter?

Bo Arnesjö (m)
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge

Vänstern framåt

Vänsterpartiet är nu Sveriges tredje största parti, efter socialdemokraterna och moderaterna.

I en mätning från Demoskop, publicerad i Expressen, får Lars Ohlys parti 7,7 procent av väljarstödet. Det är en ökning med två procentenheter sedan förra mättillfället då v fick 5,7 procent av väljarstödet. Förändringen är den enda statistiskt säkerställda i undersökningen.

Med detta sagt ser glappet mellan blocken ut att öka igen, från 5,3 procentenheter i förra mätningen, till 10,6.

Demoskops undersökning bygger på 1 011 telefonintervjuer med röstberättigade personer från 18 år och uppåt, 26 november till 3 december.

Socialdemokraterna 39,7 (+0,6), vänsterpartiet 7,7 (+2,0), miljöpartiet 6,3 (+0,6), moderaterna 29,1 (+0,1), centerpartiet 4,0 (-1,4), folkpartiet 6,8 (+0,4), kristdemokraterna 3,2 (-1,2), Sverigedemokraterna 2,3 (-1,1), Övriga partier 1,0 (+0,1).

TT

Ökad livslängd medför fler helt friska levnadsår

Den förväntade livslängden (life expectancy) ökar hos EU-befolkningen. Hittills har man dock inte vetat huruvida dessa tillkommande levnadsår framlevs i ett gott hälsotillstånd. Sådan information är viktig dels för att anpassa samhällets utbud av hälso- och sjukvård och omsorg till äldre och dels för att klargöra huruvida den äldre populationen kan ha möjlighet att förstärka samhällets arbetsstyrka efter nuvarande pensionsålder.

En engelsk forskargrupp (RHLEIS, EU Public Health Programme) har därför kartlagt antalet förväntade kvarvarande levnadsår vid 50 års ålder i alla de 25 EU-staterna. Man använde sig av EU-statistiken (Eurostat 2005) och jämförde frekvensen av aktivitetshinder i staternas befolkningar, sjuk- och dödstalen i olika åldrar och populationernas åldersrelaterade sociala och ekonomiska situation.

År 2005 kunde en 50-årig genomsnittsman inom EU förvänta sig att leva till 67,3 års ålder utan aktivitetshinder och en kvinna till 68,1 års ålder.

Antalet kvarvarande friska levnadsår (HLYs = healthy life years) vid 50 års ålder för både män och kvinnor varierade dock mer mellan EU-länderna än den förväntade livslängden. Antalet HLYs vid 50 års ålder varierade till exempel mellan 9,1 år för män i Estland och 23,6 år för män i Danmark, för kvinnor 10,1 år i Estland och 24,1 år i Danmark.

Högre BNP (BruttoNationalProdukt = värdet av samhällets producerade varor och tjänster) och högre andel av BNP som utnyttjades till hälso- och sjukvård, speciellt hos äldre, ökade det förväntade antalet kvarvarande HLYs vid 50 års ålder hos bägge könen. Långvarig arbetslöshet minskade och livslångt lärande ökade det förväntade antalet kvarvarande HLYs hos män vid 50 års ålder.

Betydande olikheter i antalet kvarvarande HLYs vid 50 års ålder är sålunda ett faktum mellan EU-staterna trots genomsnittligt höga förväntade levnadsåldrar. Vid betydande förbättringar av folkhälsan i många EU-länder kommer målet att öka friska äldres deltagande i arbetslivet att kunna ske. I de nordiska länderna skulle sannolikt många friska pensionärer redan nu kunna tänkas förstärka arbetskraften.

Myten att vi äldre belastar samhällsekonomin i proportion till livslängden förefaller överdriven i länder med god folkhälsa och välutvecklad hälso- och sjukvård – exempelvis Danmark och Sverige. Många äldre har inga aktivitetshinder och är friska. Ju äldre vi blir desto senare inträffar den aktivitetsnedsättande sjukdomsperiod som ska ända vårt liv. Innan dess kan många av oss äldre till och med tänkas bidra till BNP och samhällets skatteintäkter - eventuellt efter omskolning!

Bo Arnesjö (m)
Karlskrona

God rehabilitering förutsätter samverkan

Flera myndigheter är involverade i vår rehabilitering efter att vi har råkat ut för medicinska eller sociala problem. Brister i samarbetet dem emellan diskuteras livligt. Försäkringskassans omorganisation - för att bli mer effektiv - har dessutom lett till svårigheter att få kontakt med handläggare och betydligt längre väntetider.

Rehabilitering innebär att väga samman och söka återställa alla typer av livskvalitet som är relevanta för oss medborgare. Aktörerna inom området – huvudsakligen landsting och kommuner - måste därför se oss patienter, och inte huvudmännen eller verksamheterna själva, som nav i rehabiliteringsarbetet.

Med ett rehabiliteringsinriktat förhållningssätt ska vi vara huvudpersoner i vår egen rehabilitering som ska utgå från en helhetssyn och ha fokus på det friska. Insatserna ska inriktas mot konkreta problem med det framtida välbefinnandet i fokus. Så menar Socialstyrelsens i rapporten ”Samverkan i re/habilitering – en vägledning” (2008) samt i Socialstyrelsens Föreskrift (SOSFS 2008:20).

God rehabilitering kräver sålunda att vi alla ska ses som unika individer med våra individuella behov. Det krävs flexibel planering, tillgång till en mångfald möjliga insatser jämte kontinuitet när det gäller personal, metoder, struktur och information. Vidare krävs att olika insatser koordineras och integreras. Därför behövs gränsöverskridande samverkan mellan alla involverade aktörer. Deras ansvar - inte vårt eget - är att hitta arbetsformer där de individuella insatserna harmonierar med varandra.

Motiven för sådan samverkan är:
► Etiska – kan avlasta oss att hitta rätt i vårdapparaten och hindra att vi faller mellan stolarna.
► Verksamhetsrelaterade – en enskild myndighet kan inte lösa alla våra problem.
► Effektivitetsstyrda – kan uppnå en högre livskvalitet till en lägre kostnad.
► Kunskapsorienterade – ger bättre kunskap om fungerande rehabilitering, förstärker kompetensen och integrerar dess tillämpningar.

På individnivå måste sålunda behovet av samverkan i den individuella rehabiliteringen bedömas i relation till våra unika behov, önskemål och förutsättningar. Samverkan ska överbrygga riskerna för åsidosatt individuell integritet, minska svårigheterna att överklaga, förhindra att rehabiliteringsarbetet tar tid från annat arbete och skapar frustration och byråkrati.

Förutsättningar för god samverkan är att undanröja sekretessregler mellan olika administrativa system och att budgetmässigt prioritera överenskomna insatser. Viktigt är också att överbrygga kunskap och status mellan yrkesgrupper och att chefernas inställning tillåts få starkt inflytande.

Vid behov av insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska kommuner och landsting ta fram gemensamma rutiner för samordning av de individuella rehabiliteringsinsatserna. Namngivna samordningsansvariga ska få ansvar för dessa insatser och förutsättningar för att klara denna uppgift. Bägge huvudmännen ska därigenom uppmärksamma våra samlade behov, oavsett vilken huvudman vi inledningsvis haft kontakt med (SoS). Ofta krävs dessutom intimt samarbete med försäkringskassa och arbetsförmedling.

Huvuduppgiften för de samordningsansvariga är att i individuella planer samordna rehabiliteringsinsatserna uppgjorda i dialog med oss behövande och berörda yrkesföreträdare.

Framgångsfaktorer för de samordningsansvariga är ett tydligt uppdrag och mandat, starkt stöd från berörda chefer, politiker och kollegor jämte förmåga att skapa förtroendefulla relationer till oss brukare.

I Blekinge har rehabiliteringsinsatserna, när vi råkar ut för sjukdom, skada eller sociala problem, fått stark uppmärksamhet på sistone. En organisation för samordnad rehabilitering har beslutats mellan landstinget och kommunerna – dock utan deltagande av Ronneby kommun. Varför ska inte ronnebyborna ha samma professionella skyddsnät som alla andra blekingar?

Bo Arnesjö (m)
v. ordf. i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.

Har det vänt?

Väljarstödet för moderaterna ökade under november, enligt en undersökning genomförd av opinionsmätningsföretaget Novus Opinion och presenterad av TV4.

M får nu 25,5 procent av väljarstödet, en ökning med 2,7 procentenheter sedan oktober.

Av de tillfrågade svarade 37,2 procent att de stödjer s. Det är det lägsta stödet för partiet sedan valet 2006 och en nedgång med hela 3,6 procentenheter sedan oktober. Nedgången är statistiskt säkerställd.

I juni var skillnaden mellan blocken 17,8 procentenheter jämfört med novembersiffran 9,1.

Novus Opinions siffror i procent (skillnader sedan oktober inom parentes): M 25,5 (+2,7), fp 7,3 (+1,1), c 5,3 (-0,2), kd 4,3 (+-0), s 37,2 (-3,6), v 6,6 (+0,5) och mp 7,7 (+1,3).

Sverigedemokraterna fick 4,1 (+0,3) av väljarsympatierna och låg därmed precis över riksdagsspärren.

Regeringspartierna (m-fp-c-kd) stöddes av 42,4 (+3,6) mot opinionens (s-v-mp) 51,5 (-1,8).

2.000 personer över 18 år telefonintervjuades mellan den 4 till 17 november och fick frågan:
Hur skulle du rösta om det vore val till riksdagen i dag?

Från TT

Tänkvärt

Finanskrisens köld är hård
Fonderna sakta försvinna
Alla sova i belånad gård
Djupt under mörkrets timma
Fogden vandrar sin tysta ban
Kontot lyser tomt som fan
Borta är räntetaken
Tomten har ej sett på maken!

Britt

Nu vänder det! S, V och Mp förlorar stöd!

Sifo visar att regeringspartierna tagit in ytterligare på oppositionens försprång, den här gången med fyra procentenheter.

Störst uppgång av regeringspartierna har moderaterna med 1,2 procentenheter. Inom oppositionen backar socialdemokraterna mest med 2,9. Alla förändringar sedan oktober är dock inom felmarginalen.

Så här fördelar sig väljarnas sympatier, förändringen sedan oktober inom parentes: v 4,7 procent (— 0,7), s 39,6 (— 2,9), mp 7,5 (+ 1,1), c 6,3 (— 0,4), fp 6,9 (+ 0,7), m 25,8 (+ 1,2), kd 4,2 (+ 0,1), sd 4,2 (+ 0,7), övriga 0,8 (+ 0,1).

Sverigedemokraterna har dessvärre gått i kapp kristdemokraterna i Sifos novembermätning av opinionen. Partierna har stöd av 4,2 procent vardera. Samtidigt är också miljöpartiet större än både folkpartiet och centerpartiet.

Sifo intervjuade 1.895 väljare, varav 13,7 procent inte angav något parti eller sade att de skulle rösta blankt om det vore val i dag. Tidningarna Göteborgs-Posten, Skånska Dagbladet och Svenska Dagbladet publicerar resultatet på söndagen.

Prioriteringar i vården

I kommande vecka ska Fullmäktige, Landstinget Blekinge fatta beslut om en kraftigt reducerad budget 2009- 2010.

Det aktualiserar en fördjupad debatt om etik och våra prioriteringsprinciper – kallad Blekingemodellen. Följande rangordnade prioriteringsprinciper genomsyrar denna.

1. Människovärdesprincipen - enligt vilken alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället.
2. Behovs- och solidaritetsprincipen - enligt vilken resurserna bör satsas på den människa eller verksamhet som har de största behoven.
3. Kostnadseffektivitetsprincipen - enligt vilken en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och livskvalitet, bör eftersträvas vid val mellan olika verksamhetsområden eller åtgärder.

Häri omfattas den medicinskt motiverade vården, det vill säga diagnostik, medicinsk bedömning och vård på grund av sjukdom eller skada samt prevention inklusive hälsoundersökningar med dokumenterad kostnadseffektivitet - all vård som kräver hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda kompetens. All vård skall svara mot de behov, som bestäms av sjukdomarnas eller skadornas svårighetsgrad och som ska värderas av patient och sjukvårdspersonal i samråd.

Det är oetiskt att låta prioriteringar styras av ålder, kön, födelsevikt, livsstil eller ekonomiska och sociala förhållanden. Däremot är det riktigt att ta hänsyn till omständigheter som begränsar nyttan av medicinska åtgärder.

Innan en prioritering kan ske, måste en medicinsk bedömning göras. Varje människa, som misstänker sjukdom eller skada, skall ha rätt att få en medicinsk bedömning inom rimlig tid.

De grundläggande prioriteringsprinciperna har följande rangordning.

I. Vård av livshotande akuta sjukdomar.
i. Vård av sjukdomar som utan behandling leder till invalidiserande tillstånd eller för tidig död.
ii. Vård av svåra kroniska sjukdomar.
iii. Palliativ vård och vård i livets slutskede.
iv. Vård av människor med nedsatt autonomi (nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga).
II. Prevention
i. Habilitering/rehabilitering
III. Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar.
IV. Vård av andra skäl än sjukdom eller skada

Dessa utgör ett underlag för prioritering på klinisk nivå – i själva vården. I verksamhetsplanerna ska en avstämning göras mot den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna och redovisas efter samråd med alla anställda. Underlaget ska utgöra grundbulten för prioriteringar på de övriga nivåerna.

Motsvarande principer förutsätts på förvaltningsnivån – den administrativa nivån - där verksamhetsplanerna också ska avstämmas mot den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna.

Härigenom får politikerna – den politiska nivån - ett beslutsunderlag med klart redovisade etiska värderingar och prioriteringsavvägningar från själva sjukvården. Detta ska underlätta deras eget utnyttjande av den etiska plattformen och riktlinjerna för prioriteringar i vården och budgetprocessen. Prioriteringsinsatserna från Socialstyrelsen, Prioriteringsdelegationen och Nationella rådet för vårdpolitik ska också vägas in i prioriteringsarbetet.

Blekingemodellens bygger sålunda på etiska ställningstaganden i patientarbetet med deltagande av alla personalgrupper, nära kopplat till arbetet med kvalitetssäkring och målformuleringar. Landstingets politiker och sjukvårdsorganisation får då en gemensam referensram, som ska bilda basen för alla prioriteringsdiskussioner inom organisationen och med allmänheten inklusive patientorganisationerna.

Vårdens prioriteringsprinciper har diskuterats. Man anser bland annat att människovärdesprincipen tydligare ska ange vad människor har samma rätt till. Kostnadseffektivitetsprincipen bör också få en vidare tillämpning - även vid val mellan behandling av olika sjukdomar.

Prioriteringar ”på verkstadsgolvet” ingår i sjukvårdens vardag. En konflikt har alltid funnits mellan resurser och behov i vården. Varje beslut får konsekvenser för patienter och deras anhöriga men också för ekonomi och samhälle. Det är angeläget att vi har en väl fungerande kompass när vi gör våra val speciellt i tider av stora besparingar – nu högaktuella i Landstinget Blekinge. Är vi rustade
att ta det etiska ansvaret och prioriteringsansvaret redan nu?

Bo Arnesjö (m), Karlskrona
Ledamot av Fullmäktige Landstinget Blekinge

Vårdgarantin - en flopp

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska vi alla få sjukvård efter behov och på lika villkor. Det förutsätter att vården sker inom rimlig tid. Dålig tillgänglighet orsakar ofta missnöje.

Väntetiderna har dominerat den hälsopolitiska debatten i över 30 år. Man har prövat politiska vårdgarantier, särskilda "kösatsningar" eller extra resurstillskott utan hållbara effekter. Kort tid efter beslutade åtgärder har köer återuppstått.

Förra regeringen och Landstingsförbundet kom år 2004 överens om ”radikala åtgärder”. Från hösten 2005 gäller därför en utvidgad vårdgaranti. Den innebär att beslutade besök och behandlingar inom all den planeringsbara specialiserade vården ska erbjudas inom 3 månader. Garantin reglerar inte om eller vilken vård som ska ske.

Sifferserien 0 - 7 - 90 - 90 anger vårdgarantins tidsgränser i dagar för olika steg i vårdkedjan.

0 - Primärvården ska erbjuda kontakt i telefon eller på plats samma dag...
7 - ... och vid behov ett läkarbesök inom högst sju dagar.
90 - Efter beslut om remiss ska ett besök inom specialistvården ske inom 90 dagar...
90 -... och en beslutad behandling inom ytterligare högst 90 dagar efter beslutsdatum.

Tidsgränserna får överstiga 90 dagar om patient och läkare är överens. Om hemlandstinget inte kan erbjuda vård inom gällande tidsgränser ska patienten få hjälp till vård, inom garanti­tiden, hos annan vårdgivare. Hemlands­tinget ska hjälpa till med alla kontakter som inte får innebära extra kostnader för patienten.



Nu konstateras att den nationella vårdgarantin visserligen har satt fokus på bristande tillgänglighet i sjukvården men inte botat bristen i sig. Den är för ojämlikt fördelad för att kunna kallas nationell. Svenska patienter har dessutom sämst tillgänglighet i Europa (Health Consumer Powerhouse 2007). Därför krävs en skärpt vårdgaranti där patienten ska få ett kontrakt med vårdgivaren i form av en individuell plan för ett sammanhängande utrednings- och behandlingsförlopp, en vårdkedja, som är medicinskt och etiskt försvarbar.

I Halland och Stockholm har landstingen dessutom beslutat att alla laboratorie-, röntgen- och andra undersökningar ska ingå i den totala vårdgarantitiden och därmed betraktas som en naturlig del i en effektiv individuell vårdkedja.

I Blekinge anges tillgängligheten i primärvården tillfredsställande dock med utnyttjande av ”smarta” lösningar beträffande statistiken. Vid icke akuta åkommor krävs det många telefonsamtal eller besök för att få träffa en läkare vid den vårdcentral man är listad hos. En verklig garanti om 7 dagar uppfylls därför sällan även om den senaste telefonkontakten före konsultationen skedde för högst 7 dagar sedan.

Vid Blekingesjukhuset (BLS) råder växlande förhållanden. Flera kliniker klarar vårdgarantin med råge. Andra har bland de sämsta tillgänglighetssiffrorna i Sverige. Sammantaget har 51 procent av de väntande på specialistkonsultation vid BLS väntat mer än 90 dagar. Samtidigt har 47 procent av dem som väntat på operation eller andra avancerade behandlingar väntat längre än 90 dagar. Till detta kommer att långa väntetider för konsultation ofta sammanfaller med långa väntetider för behandling.

Samtidigt med en prekär väntelistesituation noteras att landstinget Blekinge saknar över 250 miljoner kronor för att klara budgeten 2009-2010. Att hänvisa ytterligare patienter till andra vårdgivare utanför landstinget är en dyr affär. Här krävs betydande krafttag för att nå en rimlig balans. Man blir oroad, eller hur?

Bo Arnesjö (m), Karlskrona, Ledamot av fullmäktige, Landstinget Blekinge

Bokstavsdiagnoser – ett sammelsurium

Neuro-psykiatriska rubbningar - ofta kallade bokstavsdiagnoser - får nu stor uppmärksamhet. De omfattar bland andra ASPD, DAMP, DCD, Tourettes syndrom, Aspergers syndrom, MBD, ADHD, viss autism och många flera. De anses drabba cirka 3 - 5 procent av befolkningen. Tillräckliga kunskaper inom området tycks fortfarande saknas inom skolan, psykiatrin, socialtjänsten, rättsväsendet med flera.

Ett försök till ”djupdykning” inom fältet väcker förvirring. Vissa hävdar att neuropsykiatriska rubbningar knappast existerar medan andra menar att sådana diagnoser ställs alldeles för lättvindigt. Man tycks heller inte vara eniga om symtombilderna vid de olika rubbningarna. Denna begreppsförvirring kan bero på osäkerhet om diagnoskriterierna.

Individuella neuropsykiatriska svårigheter och personlighetsavvikelser har alltid funnits i alla kulturer och samhällsklasser. Om de leder till funktionshinder och handikapp kan bero på den individuella livssituationen. Föräldrar till drabbade barn och drabbade vuxna beskriver ofta en kamp med samhället om rättighet till information och hjälp. Detta har nu uppmärksammats av handikappombudsmannen.

De speciella personlighetsdrag som kan känneteckna personer med neuropsykiatriska störningar innebär svårigheter att leva i dagens samhälle – speciellt vid kombination med andra psykiatriska störningar. Idag hyllas känslomässig intelligens, socialt samspel, grupparbete, samarbete och egen förkovran, vilket de drabbade kan ha problem med. De önskar sig istället en traditionell välstrukturerad, organiserad och förutsägbar uppfostran och undervisning.

Många drabbade har förutsättningar att leva ett bra liv, men allt fler får problem eftersom arbetsmarknaden ställer allt större krav på högre utbildning samtidigt som antalet praktiska yrken reduceras.

Vårt intresse för neuropsykiatri växer och många känner igen sig i de beskrivningar som ges. Vi kan måhända få en förklaring till våra egna och anhörigas eventuella svårigheter och tillkortakommanden.

Den speciella personligheten vid neuropsykiatriska rubbningar kan ibland vara en tillgång men i andra fall ett handikapp. De drabbades livssituation avhänger av den egna självkänslan, tidigare erfarenheter, hur stödet från nätverket fungerar, förmågan till sociala kontakter, socioekonomisk status, utbildning, begåvning, kulturell tillhörighet och psykosociala faktorer.

Om de drabbade får den förståelse och de förutsättningar som krävs för att fungera väl så kommer deras speciella egenskaper och kreativitet att kunna komma samhället till godo. Förebyggande åtgärder i tidig ålder understryks och de drabbade är värda all den respekt de kan få. Många av dem kämpar i det tysta med sina svårigheter för att passa in i samhället. De döljer funktionshinder som inte är uppenbara eftersom de mer eller mindre kompenserar för sina svårigheter. När kravnivå och förmåga inte längre överensstämmer visar sig svårigheterna och kan bli ett handikapp.

Begreppsförvirringen bidrar nu till ett hårt debattklimat. Många svänger sig med olika uppsnappade, men inte definierade begrepp. De kan därför mena olika. Vi luras att tro på argumenten som verkar vara viktigare än innehållet.

Det förefaller nu vara hög tid att ta sig an definitionerna av detta sammelsurium av diagnoser så att de i slutänden kan leda till adekvata förebyggande åtgärder och framgångsrik behandling.

Vi lekmän och beslutsfattare kan känna oss förvillade! Eller hur, landstingsrådet Marie Sällström (s)?

Bo Arnesjö (m),
Karlskrona
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge

Farliga produkter i Landstinget Blekinge

Till Landstingsfullmäktige

Motion angående: Farliga produkter i Landstinget Blekinge

Stockholms läns landsting har i sitt miljöprogram fastställt följande mål: ”År 2007 har Landstinget identifierat och kvantifierat kemikalier och kemiska produkter som används i verksamheterna och som kan ha allvarliga hälso- och/eller miljöeffekter” och att det vid utgången av 2007 finns en plan för att fasa ut de högst prioriterade 25 % av de farliga kemikalierna och kemiska produkterna före utgången av 2011.

En arbetsgrupp bestående av specialister från Landstingets verksamheter och en privat projektledare har under 2007 :

• Föreslagit kriterier för val av ämnen och produkter som bör fasas ut av hälso- och/eller miljöskäl

• Identifierat de kemiska produkter som används i någon av Landstingets verksamheter och som uppfyller föreslagna farlighetskriterier.

• Tagit fram ett förslag till utfasningsplan för de produkter som prioriterats.

• Sammanställt en totallista över de produkter som används i Landstingets (inklusive bolag och entreprenörer) verksamheter som innehåller prioriterade ämnen.

Arbetsgruppens kriterier för olika produkters hälso- och miljöfarlighet som Landstinget bör undvika vid inköp och upphandling har varit följande:

• Mycket giftiga vid förtäring, hudkontakt eller inandning
• Kan ge allergi vid inandning eller hudkontakt
• Kan ge cancer
• Kan ge ärftliga genetiska skador
• Kan ge cancer vid inandning
• Hormonstörande
• Särskilt farliga metaller (Cd, Hg, Pb) PBT/vPvB – Persistenta, Bioackumulerande, Toxiska/mycket Persistenta, mycket bioackumulerande Potentiella PBT/vPvB
• Mycket giftiga för vattenlevande organismer
• Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön.
  

Landstinget Blekinge har i sitt miljöpolitiska program påbörjat ett likartat arbete, som dock bör accelereras för att snabbare minska allvarliga risker för patienter och personal och för att bidra till att rädda den känsliga miljön i Blekinge och Östersjön.

Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige besluta att ge landstingskansliet i uppdrag

Att ta fram farlighetskriterier för de kemiska och andra produkter som utnyttjas i Landstingets verksamheter

Att utarbeta en utfasningsplan för de produkter som prioriteras ur farlighetssynpunkt samt

Att i dessa hänseenden samarbeta med Blekinges Primärkommuner.

På vägnar av Moderata Landstingsgruppen i Blekinge

Bo Arnesjö ledamot

Världens äldsta bloggare död

Från CNN

An Australian woman often described as the world's oldest blogger has died at the age of 108 after posting a final message about her ailing health but how she sang "a happy song, as I do every day."

Olive Riley posted more than 70 entries on her blog -- or "blob" as she jokingly called it -- since February 2007

Olive Riley died Saturday at a nursing home in New South Wales.

Riley was born in 1899 and would have turned 109 on October 20.

Fredrik Reinfeldt i Almedalen

Slå på högtalarna och klicka på rubriken!

En bild med viktig symbolik!

Ny vision för Landstinget Blekinge

Synpunkter på Sylvia Asklöf-Fortells artikel på ledarsidan i BLT 30/6.

Landstingets ekonomi står inför stora utmaningar. Ekonomerna hävdade primärt att det saknas över 270 miljoner kronor år 2009 och nära lika mycket åren framöver – i huvudsak vid Blekingesjukhuset. Med Landstingets aktuella mål måste därför stora skattehöjningar och kraftiga neddragningar göras om staten inte skjuter till betydande belopp. Men kanske ska målen ändras?

Hälso- och sjukvårdens ansträngda ekonomi beror på att vi lever friskare och längre. Att så sker kan bland annat tillskrivas:
• tidigare diagnoser och en begynnande minskning av antalet cancerdödsfall,
• att dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar och stroke har reducerats med minst hälften hos bägge könen samt
• att funktionsnedsättningarna hos oss äldre har minskat med en tredjedel.

Sålunda krävs organisatoriska förändringar av hälso- och sjukvården beroende på ändrade befolkningsmässiga förhållanden, ändrat sjukdomspanorama, ett allmänt bättre hälsotillstånd och den medicinska vetenskapens landvinningar. Detta understryks av en övergång från akuta till kroniska sjukdomstillstånd, en allt äldre befolkning med individuella hälsomässiga skillnader, nya eller återuppståndna infektionssjukdomar samt en kraftig ökning av icke överförbara sjukdomar (fetma, demens, depression, ledsjukdomar etc.).

Hälso- och sjukvårdens mål har hittills varit att diagnostisera, bota eller lindra sjukdom - dock först vid symtom. Ju längre en mer eller mindre ”tyst” sjukdom fått utveckla sig innan diagnos, desto dyrare blir vården på grund av en ökande sjukdomsbörda och komplexitet.

Det är därför hög tid att satsa resurser på förebyggande diagnostik och behandling av sjukdom – helst redan innan symtom har uppträtt. Äldre och andra riskgrupper bör därför erbjudas regelbundna hälsoundersökningar och hälsosamtal med hjälp av enklare diagnostiska hjälpmedel, måhända på våra hälsotorg? Vid resultat tydande på sjukdom eller förstadier därav bör läkare få avgöra om ytterligare utredning behövs.

Vidare bör samhället ge bättre information om gamla och nya vaccinationer, anpassad profylaktisk behandling och ändrad livsstil för att förebygga sjukdom. Med dessa åtgärder kan de individuella sjukvårdskostnaderna minskas kraftigt till båtnad för andra behov.

Landstingets huvudsakliga strategi bör sålunda vara:
• att överföra hälso- och sjukvårdens mål från ett enbart kurativt till ett förebyggande synsätt
• att stödja grundforskning och epidemiologisk forskning för att nå tidigare diagnos av sjukdom
• att accelerera spridningen av kliniska forskningsresultat till hela personalen och befolkningen samt
• att ta fram kunskaper, som kan utnyttjas för att effektivisera hälso- och sjukvården.

Landstinget Blekinge ska nu erbjuda en likartad strategi – med tonvikt på äldre över 65 år. Det är ju i dessa åldrar vi löper störst risk att drabbas av sjukdom och handikapp.

Hoppas nu att Sylvia Asklöf-Fortells farhågor i detta avseende har skingrats!

Bo Arnesjö (m), Karlskrona

Paradigmskifte i Landstinget Blekinge?

Anförande vid allmänpolitisk debatt i Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge 16/6 2008.

Fru Ordförande, Landstingsledamöter och Åhörare!

Landstingets ekonomi står inför stora utmaningar.

Primärt i årets budgetarbete angav ekonomerna att det saknas över 270 miljoner kronor år 2009 och lika mycket därefter – i huvudsak vid Blekingesjukhuset.

Med Landstingets aktuella mål måste då antingen stora skattehöjningar eller kraftiga neddragningar göras om staten inte skjuter till betydande belopp.

Den ansträngda ekonomin beror på att vi lever längre och friskare på grund av:
• en begynnande minskning av antalet dödsfall i cancer,
• att dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar och stroke har reducerats med minst hälften - både bland kvinnor och män
• att äldres funktionsnedsättningar minskat med 30 % och
• att medellivslängden ökar.

Därför krävs organisatoriska förändringar av hälso- och sjukvården till följd av:
• ändrade socioekonomiska och demografiska förhållanden,
• ändrat sjukdomspanorama,
• ett allmänt bättre hälsotillstånd och
• den medicinska vetenskapens landvinningar.

Vilket understryks ytterligare av:
• en övergång från akuta till kroniska sjukdomstillstånd,
• en allt äldre befolkning,
• individuella hälsomässiga skillnader,
• nya och återuppståndna infektionssjukdomar och
• en kraftig ökning av icke överförbara sjukdomar (fetma, demens, ledsjukdomar etc.).

Hälso- och sjukvårdens kostnader accelererar sålunda kraftigt – speciellt vid sjukhus.

Hälso- och sjukvården har som mål att diagnostisera, bota eller lindra sjukdom - dock först vid symtom. Ju längre en sjukdom har fått utveckla sig innan dess desto dyrare blir de vårdinsatser som krävs på grund av en ökande sjukdomsbörda och komplexitet.

Det är nu hög tid att satsa stora resurser på förebyggande diagnostik och behandling av sjukdom – helst redan innan symtom har uppträtt.

Även friska äldre ach andra riskgrupper bör därför genomgå regelbundna hälsoundersökningar och hälsosamtal med hjälp av alla till buds stående medel. Måhända på våra hälsotorg?

Vid resultat tydande på sjukdom eller förstadier därav bör läkare få avgöra om ytterligare utredning behövs.

Vidare bör samhället ge bättre information om gamla och nya vaccinationer, anpassad profylaktisk behandling och ändrad livsstil för att förebygga sjukdom.

Med dessa åtgärder kan de individuella sjukvårdskostnaderna minskas kraftigt till båtnad för andra behov.

Landstingets huvudsakliga strategiska vision bör sålunda vara:
• att överföra hälso- och sjukvårdens mål från ett enbart kurativt till ett förebyggande synsätt
• att stödja grundforskning och epidemiologisk forskning för att identifiera de allra tidigaste stadierna av sjukdom
• att accelerera överföringen av kliniska forskningsresultat till hela hälso- och sjukvården och befolkningen samt
• att ta fram bevismaterial och kunskaper, som kan utnyttjas för att effektivisera hela hälso- och sjukvården.

Tänk om Blekinges hälso- och sjukvård kunde arbeta med en sådan visionär strategi - speciellt bland äldre.

Fru Ordförande, det sägs att tjat hjälper!

Bo Arnesjö (m)

Kirurgisk behandling av fetma i Blekinge

Interpellation till Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) angående

Kirurgisk behandling av fetma i Blekinge

Fetma (=BMI (body mass index) över 30) och dess följdsjukdomar ökar snabbt och drabbar nu nära 500000 svenska barn och vuxna.

Fetma kan bero på ärftliga faktorer som ökar känsligheten för livsstilsfaktorer (kost och motion) och sociala, beteendemässiga, kulturella och samhälleliga faktorer. All fetma – speciellt bukfetma – ökar risken för följdsjukdomar som diabetes, hjärt–kärlsjukdomar, ledsjukdomar och cancer och har en negativ effekt på livskvaliteten och livslängden.

Förebyggande program har hittills bara haft övergående effekter. Nya strategier behöver därför tas fram för att nå ut med information om fetmans orsaker och risker i avsikt att förändra våra kostvanor och öka vår fysiska aktivitet. Så sker nu i Södra Sjukvårdsregionens regi.

Utvärderingar av olika behandlingsmetoder mot fetma visar:
• att rådgivning om förändrade kostvanor kan leda till en övergående viktreduktion - regelbunden motion kan bidra därtill, beteendeterapi likaså
• att ”Viktväktarmetoden” kan ge 10 % -ig viktminskning hos 20 % av dem som försöker
• att VLCD (”Very Low Calorie Diet”) ger större viktnedgång än vanlig lågenergikost
• att läkemedel (Xenical® eller Reductil®) ger förstärkt viktnedgång hos 25 % av patienterna
• att en lång rad alternativa medicinska metoder har tveksam effekt
• att en uppnådd viktminskning i regel inte består längre än något år
• att kirurgisk behandling vid svår fetma reducerar kroppsvikten med i genomsnitt drygt 25 procent i fem år och 16 procent i 10 år.

Av de kirurgiska metoder som tillämpas i Sverige ger ”Gastric Bypass - GBP” en betydligt större viktnedgång än icke-kirurgiska metoder. Mortaliteten vid det kirurgiska ingreppet är under en procent och operationskomplikationer sker hos upp till 15 procent. I 2 % krävs akut omoperation. Operationsmor-taliteten och komplikationsfrekvensen kan reduceras ytterligare om ingreppet sker laparoskopiskt – med så kallad titthålskirurgi.

Efter GBP har viktnedgången en påtaglig effekt på livskvaliteten och reducerar dessutom nyinsjuk-nandet i diabetes, hjärtinfarkt och slaganfall. Metoden är det mest effektiva sättet för mycket feta personer att långvarigt gå ner i vikt. På sikt minskar den också risken för att dö i förtid. Det sistnämnda visade den unika svenska SOS-studien, vars resultat nyligen presenterades vid den europeiska konferensen kring klinisk forskning i Uppsala.

I Sverige genomgår årligen drygt 1 000 personer med svår fetma någon typ av fetmaoperation men operationsbehovet är mångdubbelt större. När det nu har visats att den kirurgiska behandlingen ger överlevnadsvinster bör mer satsas på denna angelägna verksamhet.

Kirurgisk behandling vid svår fetma har sålunda en väl dokumenterad långvarig effekt på vikt, livs-kvalitet, sjuklighet och mortalitet. Den kirurgiska behandlingen ingår som ett led i att även eliminera andra riskfaktorer som bristfällig fysisk aktivitet, rökning, diabetes, högt blodtryck och förhöjda blodfetter.

Samhällets kostnader för fetma och fetmans följdsjukdomar är höga. Informationen om olika viktreducerande metoders kostnadseffektivitet är begränsad. De förebyggande metodernas kostnadseffektivitet kan inte heller beräknas. Vid behandling av fetma är kostnaden relativt låg för den viktnedgång som nås genom kostrådgivning, beteendeterapi, VLCD, kost med lågt energiinnehåll och kirurgisk behandling, men långt högre vid läkemedelsbehandling. Hälsoekonomiska studier pågår där man beräknar kostnadseffektiviteten utifrån minskning av sjuklighet, dödlighet eller förbättrad livskvalitet.

Den försämrade livskvaliteten hos personer med fetma avhänger delvis av omgivningens attityder. Ökad förståelse för hur fetma uppkommer och hur svårbehandlad den är kan minska fördomar mot personer med fetma såväl inom hälso- och sjukvården som i samhället i stort.

Vid Blekingesjukhuset i Karlshamn bedrivs en framgångsrik viktreducerande verksamhet. Flera viktreducerande metoder utnyttjas. Patienter med svår fetma (BMI >40) kan – när andra metoder sviktar – erbjudas öppen fetmakirurgi (GBP).

Riskerna vid detta ingrepp kan reduceras väsentligt med den skonsammare laparoskopiska GBP-tekniken (titthålskirurgi). En tillämpning av denna teknik kräver investeringar om 450 000 Kr och ökade driftskostnader per ingrepp (hos 60 – 90 patienter/år) om cirka 7 300 kr i jämförelse med öppna ingrepp. Dessa kostnader kan kompenseras genom kortare vårdtider och att verksamheten då kan utgöra en attraktiv remissinstans för utomlänspatienter.

Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställning:

Avser Landstinget Blekinge erbjuda den egna befolkningen och eventuella utomlänspatienter laparoskopisk fetmakirurgi med de ovan beskrivna små investeringarna och driftskostnadsökningarna?

Om inte vart ska aktuella patienter hänvända sig?

Bo Arnesjö (m),
Ledamot av Landstingsfullmäktige

Karlskrona - en vacker stad

Klicka på bilden för förstoring.

”Skjut inte på pianisten”, Erland Johansson

Tack Erland Johansson, PRO, för laddade synpunkter i BLT 6 maj, på min insändare i BLT 2 maj.

Du skjuter nog något över målet. Men jag ber gärna om ursäkt om jag, som du tycks tro, trampat någon på tårna.

Vi är eniga i att pensionärerna är en ekonomiskt eftersatt grupp i samhället – speciellt de med bara garantipension med eller utan låg ATP. Vi är också eniga i att utvecklingen av de allmänna pensionerna mellan 1992 och 2006 långt ifrån har följt inkomstutvecklingen i samhället. Detta trots att staten under den förra regeringen då helt enkelt tillskansade sig 258 miljarder kronor (=258000000000 kronor) av AP-fonderna för att klara andra åtaganden än pensionerna.

Vi är oeniga i att ett reducerat utanförskap om 164 000 personer med alla de olika bidrag, som detta krävt, inte skulle innebära ett betydande minskning av statens utbetalningar och dessutom välkomna skatteintäkter. Bägge dessa effekter skulle kunna finansiera en betydande höjning och indexreglering av statens totala garantipensionsbelopp.

Alliansregeringen strävar nu med att mildra effekterna av den förra regeringens äldrepolitik. Förmodligen stöttar du och Astrid Adholm alla de åtgärder, som redan har vidtagits och kommer att vidtas för att förbättra för den – enligt vårt gemensamma tycke - diskriminerade pensionärsgruppen. Men allt måste kunna finansieras, också på lång sikt.

Jag delar din och Astrid Adholms upprördhet, men tror att vi kommer betydligt längre med saklig debatt utan affekter. Vi har ju börjat få regeringen med oss!

Bo Arnesjö (m), Karlskrona

Jordanien med Petra

Klicka på rubriken!

Evidensbaserade riktlinjer inte problemfria

Nyttan av en metod inom vård och omsorg fastställs i jämförande kliniska studier. Resultaten presenteras som ett genomsnitt hos de jämförda patientgrupperna. Nyttan kan dock variera betydligt inom grupperna. Att anpassa en behandlingsmetod till en enskild individ kräver därför kunskap om variationerna, klinisk erfarenhet och skicklighet – inom medicinen kallad läkekonst.

Att avgöra om en behandlingsmetod är effektiv kräver sålunda statistiska jämförelser mellan stora, slumpmässigt utvalda, jämförbara patientgrupper. Ju fler som ingår i grupperna desto säkrare resultat. Resultaten brukar kallas evidens (bevis) och utnyttjas i evidensbaserade riktlinjer bland annat utgivna av SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering), Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Men i vården och omsorgen är det inte grupper som behandlas utan individer. Genomsnittliga kliniska forskningsresultat kan inte sällan dölja viktiga skillnader mellan de ingående gruppernas individer. När resultaten tillämpas i praktiken är det därför inte alltid självklart att behandlingsmetoden gör samma nytta hos alla.

Avvikelser i undergrupper måste i så fall bekräftas i nya studier innan de kan anses tillförlitliga. Det säger Olof Nyrén, professor i klinisk epidemiologi vid Karolinska institutet, och ledamot av SBU´s råd. Ibland finns det till och med undergrupper där en testad behandlingsmetod har sämre eller skadlig effekt.

Att individer svarar olika på samma behandling kan förklaras av psykologiska faktorer och biologiska variationer. Patienter med lika besvär kan ha olika sjukdomsprocesser och därför svara olika. De kan också ha genetiska skillnader, andra sjukdomar eller ett sjukdomsförlopp som ger upphov till individuell variation.

Varje enskild patient kan sålunda ha påverkansfaktorer som läkaren måste försöka väga samman till en helhet. Det är oftast omöjligt att hitta bevis för varje tänkbar kombination av dem. Pusselbitarna finns, men att lägga pusslet med full hänsyn till varje patient kallas evidensbaserad läkekonst. Individualisering kan dock till stor del också ske på vetenskaplig grund. Variationerna kan ju mätas.

Ska behandlingen av en enskild patient utformas på något annat sätt än det evidensbaserat bästa, bör det finnas goda skäl. Om generella riktlinjer alltid ska vara fullt tillämpliga måste de bygga på flera studier som kompletterar varandra och som har lagts upp på flera olika sätt.

Det är sålunda lätt att förstå att vården och omsorgen skulle bli ineffektiv om den utarmades på behandlingsalternativ och om enbart de metoder som fungerar för majoriteten av patienter fanns att tillgå. Det måste alltid finnas möjlighet att skräddarsy behandling utifrån individuella variationer och behov. Vården och omsorgen behöver evidens, och vi behöver evidensbaserad vård - inte evidensdikterad, säger Olof Nyrén.

Detta viktiga budskap går till de många politiker, administratörer med flera, som tycks ha övertro på utfärdade nationella riktlinjer inom vården och omsorgen. Eller hur, landstingsrådet Marie Sällström (s)!

Bo Arnesjö (m), Karlskrona,
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen,
Landstinget Blekinge

Förbättrad inkontinensvård hos kvinnor och män

Motion till Fullmäktige, Landstinget Blekinge angående:

Förbättrad inkontinensvård hos kvinnor och män

Urin- och avföringsinkontinens, som sannolikt är något av det värsta man kan råka ut för, är ett stort folkhälsoproblem som ökar med stigande ålder. Fler än tio procent av kvinnorna beräknas lida av inkontinens redan i 40 årsåldern. Inkontinens bland män diskuteras inte lika mycket, men mörkertalet är sannolikt stort - speciellt bland äldre män.

Enligt så kallade kvalificerade skattningar skulle kostnaderna för inkontinensvården i Blekinge kunna uppgå till 100 - 200 miljoner kronor per år, varav 25 – 50 miljoner kronor för blöjor och andra inkontinenshjälpmedel.

Förenklad operationsteknik har förvisso hjälpt allt fler patienter, men det stora flertalet förblir utan hjälp och då i fortsatt behov av inkontinenshjälpmedel av skilda slag.

Enligt en statistik från Stockholms Läns Landsting fick 48 100 personer inkontinensartiklar under ett år 2006 – 2007, varav 2/3 kvinnor. Ett effektivt förebyggande arbete skulle förmodligen ha kunnat hindra eller lindra den besvärliga situationen hos en betydligt större andel av dessa patienter.

Förutom det personliga lidandet och samhällets kostnader, förorsakar inkontinenshjälpmedlen stora sophanterings- och miljöproblem. I hela Sverige närmare bestämt ett sopberg på sammanlagt över 5000 ton vuxenblöjor, inkontinensbyxor, urinpåsar med mera. Dessa artiklar innehåller bland annat plaster, som kan ge upphov till miljöfarliga utsläpp (Kemi & Miljö AB (Beställningsuppdrag från Ekologisk Hållbar Upphandling)).

I Blekinge finns det inkontinens- och stomiterapeuter vid sjukhus. De har i regel en grundutbildning som barnmorska, läkare eller sjuksköterska och behandlar både kvinnor och män. I Sverige finns totalt 250-300 yrkesverksamma sådana terapeuter. De bistår patienter med blåsträning, hjälpmedelsrådgiv-ning, undervisning, bäckenbottenmuskelträning och undervisar i elektrostimulering för att mildra eller förhindra inkontinensen.

Inkontinensterapeuter medverkar sålunda till att minska det personliga lidandet, förbättra miljön och till att förbättra sjukvårdens ekonomi. Utbildning inom området bedrivs vid Göteborgs universitet. En sådan utbildning behövs även i Södra sjukvårdsregionen.

Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge föreslås besluta:
• att verka för utbildning för inkontinensterapeuter i Södra Sjukvårdsregionen.
• att kartlägga behovet av inkontinensvård hos kvinnor och män i Blekinge.
• att etablera samarbete inom inkontinensvården med Blekinges primärkommuner och handikapporganisationer inklusive upphandling av inkontinenshjälpmedel.
• att satsa på förebyggande arbete.
• att verka för användning av miljövänliga inkontinensartiklar.


Bo Arnesjö (m), Ledamot av Landstingsfullmäktige

M tappar pensionärernas stöd

Från SvD.se Nyheter Politik (Sifo)



"Regeringsalliansen knaprar in på oppositionens försprång i den svenska väljaropinionen. På bara två månader har gapet minskat från 19,4 till 13,5 procentenheter, visar SvD/Sifos väljarbarometer för april. Samtidigt tappar moderaterna bland de äldsta väljarna.

Missnöjda pensionärer måste fås på bättre humör

Lagom till tisdagens vårproposition får de borgerliga viss uppmuntran av väljarna. Tillsammans får de fyra allianspartierna 41,2 procent medan den rödgröna oppositionen lockar 54,7 procent av väljarna. Skillnaden mellan blocken är alltså fortfarande stor, men trenden är tydlig – sakta men säkert minskar klyftan."

Vad gör Landstinget Blekinge för att stoppa riskbruk?

Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström (s) angående:

Vad gör Landstinget Blekinge för att stoppa riskbruk?

Riskbruk av alkohol är en gråzon mellan bruk och missbruk. Där finns cirka 800000svenskar.

Ett riskbruk syns inte utåt, som ett missbruk. Det kan handla om lite för många ”after work” eller obligatorisk helgsprit i ett vanligt hem. Men man blir riskbrukare när kroppen får mer än vad den tål i längden. Livsstilen gör att man kan hamna i ett riskbruk, ibland tillfälligt, ibland för en längre tid.

Riskbruk orsakar samhället stora kostnader och innebär ett lidande för den enskilda individen. En riskbrukare kostar också sin arbetsgivare mer genom korttidsfrånvaro, så kallade ”dagen efter-effekter” och olyckor.

Riskbruk går att hejda, med enkla medel. Men många i hälso- och sjukvården tycker att det är svårt att fråga patienter om deras alkoholkonsumtion. En utvärdering som Socialstyrelsen gjort visar att det fortfarande är vanligare att patienter får frågor om tobaksvanor än om alko-holvanor när de går till vårdcentralen.

Hela primärvården borde utbildas i metoder för att upptäcka riskbruk och motivera envar pati-ent att själv fatta beslut om att ändra sina vanor. Metoderna är bevisat effektiva, men skillna-derna mellan hur långt landstingen har kommit är stora när det gäller utbildning av personal och användning av metoder.

Anhåller om svar på följande frågeställning:

Hur långt har utvecklingen av primärvården kommit för att tidigt upptäcka och be-handla patienter med riskfyllda alkoholvanor i Blekinge?

Bo Arnesjö (m)
Ledamot av landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge

Bättre ekonomi för landets äldre

Tack, Astrid Adholm, för tungt vägande insändare/debattinlägg i BLT och Sydöstran beträffande ”fattigpensionärernas” utsatta ekonomiska situation. Du tolkar en förstämning i pensionärsleden.

På Moderaternas kommunala rikskonferens i mars var tongångarna däremot positiva. Statsminis-tern och ordföranden i socialförsäkringsutskottet redogjorde där för moderaternas och regeringens nya satsningar på välfärden.

Regeringens primära mål efter maktövertagandet var att bekämpa utanförskapet. Nu är 164 000 färre i utanförskap, arbetslösheten låg och sysselsättningsnivån rekordhög.

Rådande arbetskraftbrist motverkas bland annat av ett jobbskatteavdrag för äldre över 65 år. Det motsvarar hela arbetsinkomsten upp till 73 400 kr, 20 % mellan 73 400 – 111 400 kr och 3,3 % mellan 111 400 – 287 000 kr. Avdraget blir högst 86 400 kronor.

Pensionsreformen ska bestå – såväl alliansen som (s) står bakom den. Den är ett fördelningssystem där dagens yrkesaktiva betalar för dagens pensionärer och morgondagens yrkesaktiva för morgondagens pensionärer. AP-fonderna är endast en buffert att användas vid dåliga tider.

Pensionerna följsamhetsindexeras - de följer inkomstindex - dock med ett avdrag på 1,6 % för att ge yngre pensionärer ett visst förskott. Tidigare ATP och garantipensionen ökar fortsatt i takt med prisbasbeloppet. Genom att fler bidrar till ett högre inkomstindex har följsamhetsindexeringen hittills inneburit en större ökning av de allmänna pensionerna än prisbasbeloppet! Men ju äldre vi blir desto mer halkar vi efter. De äldsta ensamstående kvinnorna med enbart garantipension med eller utan låg ATP är allra fattigast!

I Sverige har 200 000 personer enbart garantipension, 600 000 både garanti- och inkomstpension och nära en miljon enbart inkomstbaserad pension.

En pensionär som tidigare arbetat heltid hade omkring 12 000 kronor i månaden i allmän pension 2007. Den skrivs upp med följsamhetsindex och ökar 2,8 % eller 4 200 kronor på årsbasis 2008. En ensamstående pensionär med endast garantipension fick 7300 kronor i månaden 2007. Beloppet skrivs upp med 1,7 % eller 1500 kronor på årsbasis 2008.

Regeringens pensions- och skattepolitik innebär sålunda ett oförändrat pensionssystem. Taket för bostadstillägget har höjts till 5 000 kronor i månaden och kommer att höjas ytterligare under mandatperioden. Pensionärerna gynnas mer än andra av slopad fastighets- och förmögenhetsskatt. Jobbskatteavdraget och arbetsgivaravgiften är extra gynnsam för äldre över 65 år.

Fler i arbete ger bättre resurser till vård och omsorg. Därför kan äldrepolitiken omfatta en kraftfull satsning på ökad tillgänglighet till vård och omsorg, stöd till utvecklingen av boenden, stöd för anhöriga, stöd till mångfald och valfrihet, stöd till utveckling av demensvården, stöd till forskning om äldre och åldrande jämte stimulans till utveckling av nya hjälpmedel.

Satsningarna kan även omfatta stimulansbidrag till kommuner och landsting genom att 1,35 miljarder kronor per år satsas på bättre läkartillgång, läkemedelsgenomgångar, förebyggande arbete, bättre demensvård, rehabilitering, kost- och näringslära samt stark fokusering på det sociala innehållet i vården och omsorgen. Vidare, investeringsstöd på 500 miljoner kr för mellanboendeformer enligt äldreboendedelegations förslag. Äldreomsorgen får dessutom 300 miljoner kr för en fritt-val-reform inom omsorgen, hemtjänsten och särskilda boenden samt en värdighetsgaranti.



Till yttermera visso utreds nu en framtida höjning av garantipensionen för de allra fattigaste pensionärerna. Kostnaden för en höjning, med samma fördelningsprofil som nu, är 0,82 basbelopp och 0,96 basbelopp för gifta respektive ensamstående (se Diagram från Försäkringskassan). Det skulle kräva en betydande proportionell höjning av statens totala garantipensionsbelopp, som idag omfattar 19,6 miljarder kr.

Bästa Astrid Adholm! Hav förtröstan! Framtiden för oss pensionärer ser inte riktigt lika mörk ut som Du beskriver. Men Rom byggdes inte på en dag!

Bo Arnesjö (m), Karlskrona

Framtidens närsjukvård

Ett diskussionsunderlag

Svensk sjukvård har otillräckliga resurser. Därför krävs omstrukturering. Vård sker nu på tre nivåer: högspecialiserad vård, sjukhusvård samt närsjukvård.

Närsjukvård kan indelas i primär närsjukvård, specialiserad närsjukvård och samverkansvård, Dessa ska kunna klara huvuddelen av våra vårdbehov. Otydliga ansvarsgränser och bristande samverkan mellan olika huvudmän och yrkesgrupper skapar dock problem. Äldre med flera diagnoser (äldre multisjuka) och patienter med psykiska problem eller andra funktionshinder ”faller ofta mellan stolarna”. Behov av läkarinsatser i hemmet tillgodoses sällan.

En dramatisk minskning av sjukhusens vårdplatser har inte kompenserats med tillräcklig utbyggnad av öppenvården. Mindre sjukhus har lagts ned eller reducerats och inte ersatts av tillräckligt många närsjukhus eller avvägd öppenvård.

Den öppna vården borde i högre grad styras utifrån patienternas fria vårdval.

I Läkarförbundets närsjukvårdsmodell uppfylls målen om en tillgänglig, säker och kostnadseffektiv vård baserad på hög professionell kompetens. En god vård som är lättillgänglig för alla, när och där den behövs. Patienten skall stå i centrum med ett familjeläkarsystem som bas och med målet en läkare på 1500 invånare.

Närsjukvården ska svara för all vanlig vård där avståndet mellan patient och vårdgivare ska vara kort och tillgängligheten hög. Hit hör familjeläkarvård, vård i hemmet och öppen specialistvård. Till närsjukvården hör även närsjukhus med lokalt anpassad verksamhet och vårdplatser för observation, diagnostik och behandling inom ett urval områden som exempelvis internmedicin, psykiatri, geriatrik och enklare kirurgi/ortopedi.

Familjeläkarna ska svara för medborgarnas behov av en kontinuerlig, fast, allmänmedicinsk vårdkon-takt både i hemmet och vid öppna mottagningar inom primärvården. Deras vård omfattar diagnos och behandling av alla vanligt förekommande sjukdomstillstånd och skador inklusive sammanhängande omvårdnad, samtalsterapi, sjukgymnastik etcetera. Fullt utbyggd familjeläkarvård ska kunna färdigbehandla större delen av alla sjukdoms- eller skadetillfällen som kräver medicinsk kompetens.

Närsjukvården ska dessutom svara för den vård som ges i ordinära och särskilda boenden och som utförs av andra yrkesgrupper än läkare, med kommunen som huvudman. Det rör sig dels om den specialistvård som inte kräver det fullt utrustade sjukhusets resurser och dels om vård av patienter som remitterats dit från sjukhus eller familjeläkarvård.

Vårdbehoven hos äldre och funktionshindrade patienter är ofta komplexa och sträcker sig över flera vårdnivåer och huvudmän. Det ställer stora krav på ett väl utvecklat samarbete. Sådan samver-kansvård omfattar dem som idag behöver hälso- och sjukvård i boendet och som har ett varaktigt be-hov av läkarinsatser. Här åsyftas läkarinsatser i boendet till de personer som har ett livsvarigt och regelbundet vårdbehov och som inte själva kan ta sig till läkare. Beslut om vilka personer som är i behov av varaktiga läkarinsatser i sitt boende ska bygga på tydliga nationella riktlinjer och professionell bedömning.

För att undvika att patienter ska hamna på fel vårdnivå bör kommunerna vara ensamma huvudmän för all den vård som behövs före inläggning på sjukhus. Med en sådan reform måste kommunerna eller de företag som driver särskilda boenden upphandla de läkarresurser som behövs. Samverkan kan också omfatta personer med behov av palliativ hemsjukvård och hospisvård.

Läkarförbundets förslag för hur närsjukvårdens ska styras och finansieras framgår av tabellen nedan:

Ännu föreslås inte att ansvaret för all närsjukvård ska överföras till primärkommunerna. En sådan åtgärd borde måhända övervägas i samband med den framtida omorganisationen av hälso- och sjukvården, som skisseras i Ansvarsutredningens rapport.

Bo Arnesjö (m)
vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge

Utredning av kosthållet i den offentliga vården och omsorgen i Blekinge

Motion till Fullmäktige, Landstinget Blekinge angående:

Utredning av kosthållet i den offentliga vården och omsorgen i Blekinge

Vid Blekingesjukhuset i Karlskrona och Karlshamn sker tillagningen av sjukhusmat enligt konceptet ”varm mat”. Det innebär att maten tillagas, transporteras och varmhålls i en kedja fram till servering. Matens temperatur får under varmhållningen inte understiga sextio grader och serveringen ska ske senast två timmar efter tillagningen.

Konceptet ”kyld mat”, som innebär att maten efter normal tillagning nedkyls och transporteras till konsumenterna, där den återuppvärms och portioneras ut förekommer endast i begränsad utsträckning.

Inom Landstinget Blekinge sägs matproduktionskapaciteten inte utnyttjas fullt ut. Köken tillkom då vårdtiderna var längre och därmed behovet av patientmat större. Detta tillsammans med ett mera rationellt sätt att producera måltiderna har lett till viss överkapacitet. Vissa lokaler och utrustning sägs dessutom vara i tvivelaktigt skick.

Mätning av ”matspillet” har såvitt känt aldrig gjorts inom Landstinget Blekinge. Matreturerna från vårdavdelningarna – det vill säga mat som finns kvar i kantinerna efter servering - har mätts på några andra ställen där maten vägdes före och efter servering. Resultaten talar för att spillet uppgår till i genomsnitt 15 - 20 %, det vill säga att många portioner patientmat aldrig hamnar på någon tallrik. Perso-nalrestaurangerna lär ha ännu högre spill. Enligt nuvarande regler får överbliven, tillagad mat inte heller återanvändas för djuruppfödning inom lantbruket.

Landstingets kostservice sker inte i någon större utsträckning i samarbete med primärkommunerna. Så är även fallet vad gäller upphandling, distribution av råvaror och kolonialvaror och måltidernas sammansättning.

Landstinget Kalmar räknar med att sjukhusmaten i framtiden kan komma att lagas i ett enda kök istället för som idag i tre sjukhuskök. Det skulle spara landstinget 20 miljoner kronor årligen enligt en ny utredning. Maten skulle istället kunna lagas i Kalmar, kylas ner och sedan transporteras till Oskarshamn och Västervik. Ännu har inga beslut fattats men landstingspolitikerna och de fackliga organisationerna har informerats om denna utredning.

Universitetssjukhuset i Umeå har tagit i bruk ett nytt matlagningssystem. Det innebär att patienterna själva kan välja vilken mat de vill äta och att maten tillagas direkt vid beställningen. Den 15 februari 2008, serverades de första portionerna av så kallade Steamplicity-rätter på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Först ut är dialysavdelningen och en medicinavdelning. Innan årsskiftet ska Steamplicity-kost serveras på alla avdelningar på Norrlands universitetssjukhus vilket innebär att Medirest kommer att leverera 1200 Steamplicity-rätter till universitetssjukhuset dagligen.

Norrlands universitetssjukhus i Umeå är det första offentliga sjukhuset i landet som använder denna metod, säger Ellinor Yifter Lindgren, kostsamordnare i landstinget. Det nya matsystemet passar bättre för dagens sjukvård. Kvaliteten på maten blir hög och vi kan garantera att fler patienter serveras lagom portioner med varm och varierad mat än tidigare.

– Steamplicity är en helt ny matlagningsmetod, säger Anita Boström, regionchef Medirest. I vårt pro-duktionskök här i Umeå läggs färska råvaror i en speciell förpackning som är försedd med en patenterad ventil. Råvarorna tillagas sedan genom ångtryck i mikrovågsugn på avdelning och ventilen kontrollerar trycket under tillagningsprocessen. Under tiden ångtrycket byggs upp bevaras ingrediensernas näring och smak.

Det nya systemet innebär att vårdavdelningarnas kök byggs om för att kunna tillaga maten i mikrovågsugnar. Patienten kan tillsammans med vårdpersonalen bestämma när maten ska intas och tillagningen tar mellan tre till fem minuter.

Förutom till Norrlands universitetssjukhus levererar Medirest Steamplicity-måltider till alla avdel-ningar på St Görans sjukhus i Stockholm som har cirka 1400 anställda och 300 vårdplatser. Företaget Medirest har ensamrätt på Steamplicity inom denna sektor i Europa.

Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge besluta att ge Landstingets kansli i uppdrag:

att utreda hur matproduktionen inom Landstinget Blekinge kan moderniseras, rationaliseras och vidareutvecklas

att utröna förutsättningarna för ett samarbete inom området med Blekinges primärkommuner

Iréne Ahlstrand (m),
Bo Arnesjö (m), Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge.

Blekinge - en växande region

Blekinge den 14 mars 2008

Motion till Förbundsstämman i Moderata Samlingspartiet i Blekinge

Blekinge - en växande region

Blekinge har gjort en remarkabel resa från krislän till spjutspets inom IT-teknologin. Uppgiften idag är inte att vila på gamla lagrar utan att våga se möjligheterna för nästa tillväxtresa. Denna resa måste med allt större tydlighet göras tillsammans med andra. Världens globalisering och Europas regionalisering visar att nästa steg av vår utveckling kommer att ske i ett större sammanhang. Till idag har vårt län räckt till för att kunna hävda sig, men inte i framtiden. All utveckling i Europa pekar på större funktionella regioner. Vår lilla röst riskerar att ”drunkna” i en allt starkare kör från allt starkare regioner. En förskjutning av makt från stat till regioner gagnar subsidiaritetsprincipen och besluten fattas närmare människor i vår del av landet. Tanken på regionförstoring som ett initiativ från regionerna själva harmoniserar fullt ut med partiets idé om att särskilt bejaka initiativ komna underifrån. Det vore ett allvarligt misstag att blunda för utvecklingen i vår omvärld och inta en isolationistisk attityd i rädsla för förändring. Vi behöver inte anpassa oss för dagens behov utan förbereda oss på framtiden.

Vi förslår därför stämman

Att: uttala en positiv inställning till regionförstoring

Att: partiet skall utse 4 talespersoner i frågan

Att: partiet aktivt skall ta del av samtalen i frågan

Roger Fredriksson
Robert Gajos
Alexander Wendt
Annicka Engblom
Bo Arnesjö
Marco Paulsson
Nina Edlund
Lennarth Förberg
Edward Törnqist
Emma B Henning
m. fl.

Angående val till Landstingsfullmäktige i Blekinge Län

Karlskrona 11 mars 2008

Motion till Blekingemoderaternas förbundsstämma 26 april, 2008:

Angående val till Landstingsfullmäktige i Blekinge Län.

Moderata Samlingspartiet i Blekinge är indelat i valkretsar. De överensstämmer i huvudsak med kommunindelningen.

Partimedlemmarna deltar i provval mellan intresserade kandidater till riksdag, landsting och kommuner i god tid före ett val. Resultatet från provvalen ligger till grund för valkretsarnas nomineringar och avspeglas på valsedlarna för dessa tre nivåer. Representationen i Region-fullmäktige fastställs inom respektive valkrets och inom landstingsgruppen när man känner valutgången.

Intresset för att kandidera som förtroendevald i Landstinget Blekinge och Region Blekinge har reducerats något på sistone, måhända på grund av kommande konsekvenser av ansvarsutredningens rapport.

I valet 2010 må det emellertid bedömas som speciellt angeläget att öka rekryteringen av kan-didater till Landstinget Blekinge och Region Blekinge även om dessa kommer att inkorporeras i en större region. Det krävs då att vi moderater har stark och erfaren bemanning inför kommande förhandlingar, där det gäller att noga bevaka både blekingarnas och moderaternas intressen.

Valet 2010 kan sålunda betraktas som ett ödesval för oss Blekingemoderater och kräver därför viktiga arbetsinsatser på alla håll – men kanske speciellt i moderata landstings- och regiongrupperna.

Det förslås därför att Förbundsstämman måtte besluta att ge Förbundsstyrelsen i uppdrag:

att noga utreda för och nackdelar med att sammanföra alla valkretsarnas landstingslistor till en enda gemensam lista för alla valkretsar i Blekinge samt

att om en gemensam valsedel förordas även säkerställa alla valkretsarnas specifika intressen.

Med vänlig hälsning

Bo Arnesjö
Medlem i Moderaterna i Karlskrona

Läkemedelsregistret – ett stort men otillräckligt framsteg

Sedan 2005 förs ett nationellt läkemedelsregister vid Epidemiologiskt Centrum, Socialstyrelsen (SFS-nummer 2005:363).

Registret ska användas för uppföljning, utvärdering, säkerhetsvärdering, kvalitetssäkring, epidemi-ologiska undersökningar, forskning och statistik. De personuppgifter, som finns i registret, ska bara användas för epidemiologiska undersökningar, forskning och statistik inom hälso- och sjukvården.

Registret innehåller uppgifter om läkemedel, förbrukningsartiklar och livsmedel som expedierats mot recept på apotek. Det innehåller uppgifter om varor (identitet, mängd, pris) och datum för uthämtning. Anledningen till förskrivningen och doseringen hos den enskilda patienten ingår ännu inte, men däremot utbyte av synonyma läkemedel jämte den aktuella patientens personnummer och folkbokföringsort.

Totalkostnaden, kostnaden för läkemedelsförmånerna och patienternas egenavgifter registreras också.

Receptutfärdarens yrke (läkare, tandläkare, sjuksköterska etc.), specialistutbildning och arbetsplats (ägarform, vårdform, verksamhetsinriktning) ingår, men dessa kan bara knytas till typ och inte till person eller institution.

Antalet expedierade recept är ca 90 miljoner per år. Registreringsbortfallet är påfallande litet.

I framtiden kommer Läkemedelsregistret att vara ett viktigt verktyg både nationellt och internatio-nellt. Det ska samköras med nationella patientregister, dödsorsaksregister, flertalet kvalitetsregister som grå starr-, höft-, stroke- och hjärtregistret. Registrets styrka kommer att öka med tiden i takt med de ackumulerade databasernas storlek och kvalitet.

I Blekinge har vi varit tidigt ute med likartade register för förskrivnings- och kostnadsanalyser genom viktiga pionjärinsatser bland annat av apotekarna Thomas Olsson och Göran Husberg.

Det finns all anledning att vidga dessa register genom att inkludera uppgifter om indikation för läkemedelsanvändningen, doseringen, användningen av läkemedel i sluten sjukhusvård och särskilda boenden, läkemedel som köps utan recept och vacciner. I så fall skulle vi snabbare få svar på viktiga frågeställningar om kostnader, klinisk nytta, motverkande effekter och biverkningar av olika läkemedel.
Risken att åsidosätta den personliga integriteten hos patienter och förskrivare förefaller mycket liten i förhållande till de stora humanitära effekter, som kan uppnås.

Eller hur, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s).

Bo Arnesjö (m)
v. ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen
Landstinget Blekinge

Förtroendenämnden i Blekinge

Motion till Fullmäktige, Landstinget Blekinge

Angående Förtroendenämnden i Blekinge

Nedan sammanfattade Lag (1998:1656) om patientnämndsverksamhet mm. SFS nr: 1998:1656 trädde i kraft den 1 januari 1999. Samtidigt upphörde lagen om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. att gälla.

Enligt lagen skall det i varje landsting och kommun finnas en eller flera nämnder med uppgift att stödja och hjälpa patienter inom:
• den hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL) som bedrivs av landsting eller enligt avtal med landsting,
• den hälso- och sjukvård enl. HSL som bedrivs av kommuner eller enligt avtal med kommuner och den allmänna omvårdnad enligt socialtjänstlagen (SOL) som ges i samband med sådan hälso- och sjukvård, samt
• den tandvård enligt tandvårdslagen (TL) som bedrivs av landsting.

För sådana nämnder, kallade patientnämnder, gäller vad som är föreskrivet i kommunallagen.

Patientnämnderna skall utifrån synpunkter och klagomål stödja och hjälpa enskilda patienter och bidra till kvalitetsutvecklingen i hälso- och sjukvården genom att
• hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården,
• främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal,
• hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet, samt
• rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienterna till vårdgivare och vårdenheter.

En kommun som ingår i ett landsting får överlåta patientnämndsuppgifterna till landstinget, om kommunen och landstinget har kommit överens om detta. Kommunen får lämna sådant ekonomiskt bidrag till landstinget som motiveras av överenskommelsen.

Patientnämnderna skall senast den sista februari varje år lämna en redogörelse till Socialstyrelsen över sin verksamhet under föregående år.

Patientnämnderna skall vidare bevaka föreskrifterna om stödpersoner vid psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång som finns i lagen om psykiatrisk tvångsvård och i lagen om rättspsykiatrisk vård.

_________________

I Blekinge finns det fortfarande en förtroendenämnd där Blekinges kommuner och Landstinget Blekinge samverkar. Verksamheten följer i närmast oförändrad utsträckning den gamla lagen, som dock i mångt och mycket liknar den nya lagen. Förtroendenämndens ledamöter väljs enligt vad som stadgas i kommunallagen och i direkt proportion till utfallet av val till Landstinget Blekinge.

I de redogörelser, som årligen sänds till Socialstyrelsen rapporteras i huvudsak händelser och missförhållanden som rör patientsäkerhet, tillgänglighet, bemötanden och etiska frågeställningar i vården – det vill säga påfallande ofta konsekvenser av fattade politiska beslut. Många ärenden remitteras också antingen direkt eller via förtroendenämnden till Länsstyrelsen, Socialstyrelsen eller Hälso- och sjukvårdens Ansvarsnämnd (Hsan).

I Blekinge är de politiska partierna överens om att oppositionen skall inneha ordförandeposterna i alla revisionsnämnder och det är vanligast förekommande att oppositionen har majoritet i dessa. Denna princip bör gälla också i Förtroendenämnden. Det skulle öka trovärdigheten i kontrollen av landstingets och kommunernas verksamheter inför medborgarna, vilket är en önskvärd utveckling. Det är därför olyckligt att den styrande majoriteten, som i huvudsak är de som ska granskas, också tillsätter ordförandeposten samt att omvänd proportionalitet inte gäller vid tillsättning av ledamöterna i Förtroendenämnden i Blekinge.

En ordning som innebär motsatsen kan vara ett bra sätt för Blekinges kommuner och landsting att på frivillig väg markera förtroendenämndens oberoende i förhållande till den politiska majoriteten. Nämndens arbete skulle då kunna jämföras med arbetet i riksdagens konstitutionsutskott, där regeringens göranden och låtanden kontinuerligt granskas.

Mot bakgrund av ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige besluta:

Att verksamheten i Förtroendenämnden i Blekinge ska anpassas till Lag (1998:1656) om patientnämndsverksamhet mm. SFS nr: 1998:1656 med efterföljande ändringar.

Att Förtroendenämnden i Blekinge i större utsträckning ska ta sig an frågor, som rör den patientrelaterade säkerheten, bemötandet, tillgängligheten och etiska frågeställningar i vården

samt

Att Landstingsfullmäktige stödjer principen att oppositionen, i analogi med revisionsnämnderna i Blekinges kommuner och landsting, framgent skall inneha ordförandeskapet i Förtroendenämnden i Blekinge och att oppositionen skall ha majoritet i denna.


Bo Arnesjö (m)
V. ordf i Hälso- och sjukvårdsdelegationen
Ledamot av Landstingsfullmäktige

Inger Pilthammar (m)
Ledamot av Förtroendenämnden
Ledamot av Landstingsfullmäktige

Gustav Nilsson (m)
Landstingsråd

Medicinsk fotvård för funktionshindrade

Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående

Medicinsk fotvård för funktionshindrade

Det finns patientgrupper med sjukdomar och funktionshinder som har speciella behov av en väl funge-rande medicinsk fotvård. Det gäller bland andra diabetiker, reumatiker, psoriasissjuka, hjärt- och kärlsjuka samt personer som lider av synnedsättning och neurologiska handikapp.

Få sjukvårdshuvudmän har hittills tillgodosett dessa gruppers behov av medicinsk fotvård. Sådan vård kan ha en livsavgörande betydelse för till exempel diabetiker och personer med cirkulationsstörningar i benen. För de flesta är dessutom tillgången av avgörande betydelse för att funktionshinder inte ska uppstå eller förvärras och för att man skall kunna leva ett normalt liv utan hemhjälp, sjukskrivningar och inläggning för slutenvård.

För att ”lösa” dessa problem förekommer det att remisser utfärdas till fotvårdare som saknar medicinsk kompetens. Allvarliga felbehandlingar kan då ske.

Bara i undantagsfall ryms behandlingsavgiften för medicinsk fotvård inom högkostnadsskyddets ram. Avgifterna för behandling varierar också kraftigt mellan sjukvårdshuvudmännen. Det är heller inte självklart att sjukvårdshuvudmännen betraktar medicinsk fotvård som sjukvårdande behandling. Hög avgift hos fotvårdare, som saknar remissavtal med sjukvårdshuvudmannen eller medicinsk kompetens kan därför slå hårt mot redan utsatta patientgrupper. Det är ofta valet av bostadsort som avgör tillgången till medicinsk fotvård. Det rimmar illa med hälso- och sjukvårdslagens mål om vård på lika villkor för hela befolkningen.

Mot bakgrund av det ovanstående förelås Fullmäktige, Landstinget Blekinge besluta:

• att landstinget – efter remiss från läkare eller sjuksköterskor - ska tillgodose behoven av medicinsk fotvård för sjuka och funktionshindrade som diabetiker, reumatiker, psoriatiker, hjärt- och kärlsjuka samt synskadade och neurologiskt ska-dade samt
• att avgiften ska ingå i högkostnadsskyddet.

Bo Arnesjö (m)
Fullmäktigeledamot, Landstinget Blekinge

Ny inkomststatistik borde gynna äldre

Den sammanlagda förvärvsinkomsten per capita under perioden 2000 - 2005 har studerats av Statistiska Centralbyrån (SCB). Däri ingår löneinkomster, pensioner, ersättningar från försäkringskassa och A-kassa samt inkomst av näringsverksamhet, men inte studiemedel eller kapitalinkomster. SCB har använt två statistiska kartläggningsmetoder med helt motsatta resultat.

När de - till exempel - ville veta om de personer som år 2005 var 30 år hade högre inkomst än de som år 2000 var 30 år gjordes en så kallad tvärsnittsstudie. 30-åringar år 2000 jämfördes då med 30-åringar år 2005. Olika individer ingick i de två grupperna.

När de istället ville veta inkomstförändringen för en 30-åring mellan år 2000 och 2005, då de nått 35 år, gjordes en så kallad longitudinell studie. Då ingick exakt samma individer i båda mätningarna.

I tvärsnittsstudien var inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män stora och kvinnornas inkomster ökade procentuellt sett mer än männens i alla åldersgrupper. Åldersgrupperna över 30 år hade högre medianinkomst 2005 än 2000. De som 2005 var under 30 år hade lägre inkomst än de som var i samma ålder fem år tidigare. Den negativa inkomstutvecklingen bland de yngre förklarades av svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och ett ökat antal studerande. Arbetslösa och studerande hade sålunda inte fått del av reallöneökningen under perioden. Pensionärerna, speciellt kvinnorna, hade däremot fått högre inkomster delvis avhängigt av att fler som var pensionärer år 2005 hade varit yrkesverksamma än de som var pensionärer 2000. Detta bidrar till att yngre pensionärer i genomsnitt har högre pension än äldre.

Pensionärerna i den äldsta gruppen och speciellt de kvinnliga pensionärerna hade sålunda bäst inkomstökning under perioden 2000 och 2005. Deras inkomstökning beror dock till största delen på det nya pensionssystemet, infört år 2003, där pensionärerna fick högre inkomst före skatt. Men eftersom det särskilda grundavdraget samtidigt togs bort och hela pensionen nu beskattas som andra inkomster minskar inkomstökningen efter skatt.

I den longitudinella studien, där exakt samma personer ingår i mätningarna 2000 och 2005, blir resultatet annorlunda. Den yngsta åldersgruppen hade den i särklass största inkomstökningen. Detta förklaras av att många ungdomar, som år 2000 hade låga inkomster på grund av studier eller arbetslöshet, hade fått arbete år 2005 och därmed betydligt högre inkomster än fem år tidigare.

Motsatsen gäller för dem som år 2000 var mellan 60 och 64 år. Av dem gick många från förvärvsarbete till pension och med det följde lägre inkomster. Pensionärer i låginkomstgruppen blev kvar i den gruppen och rörligheten därur minskade med stigande ålder. Över 90 procent av pensionärerna som år 2000 befann sig i låginkomst-gruppen tillhörde denna grupp 2005.

Av alla de som år 2000 tillhörde låginkomstgruppen var 55 procent kvar i denna grupp alla år 2001–2005. Tre av fyra var kvinnor - merparten över 65 år. Fler svenskfödda än utrikes födda lämnade låginkomstgruppen. Nästan alla utrikes födda män i pensionsåldern blev kvar i låginkomstgruppen.

Oberoende av det nya skattesystemet och vilka statistiska metoder man utnyttjar har sålunda pensionärerna med låga pensioner och de allra yngsta allt sämre inkomster. Till skillnad från låginkomstgruppen bland de pensionerade har de som studerar eller är utan arbete att se fram emot betydande inkomstförstärkningar före 30 års ålder.

Pensionärer med endast garantipension eller låg ATP – de så kallade fattigpensionärerna – har rätt. De lever under existensminimum och har inte fått några inkomstförbättringar under perioden 2000 – 2005. Nu är det hög tid att argumentera med en rättfärdig inkomststatistik och att satsa på fattigpensionärerna. Det parti som gör det kommer att få politisk makt i nästa val!

Bo Arnesjö (m)
Karlskrona