DN 29/1 2010
Avståndet mellan de politiska blocken minskar i opinionen och är nu så litet att det inte ens är statistiskt säkerställt. Det visar DN/Synovates januarimätning. När Mona Sahlin börjar ge besked om sin politik ökar risken för väljarförluster.
De rödgrönas ledning har mer än halverats på en månad till 2,9 procentenheter när det är mindre än åtta månader kvar till valet. De tre oppositionspartierna får tillsammans 48,6 mot 45,7 för de fyra regeringspartierna. I december var övertaget 49,4–42,9.
Moderaterna är nu åter uppe på samma nivåer som i höstas med 29,3 procent efter en tillfällig nedgång i förra mätningen. Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring menar att det kan ha att göra med sjukförsäkringsdebatten.
– Det var ju väldigt turbulent några veckor. Men den frågan har tryckts tillbaka nu.
Problembarnen på den borgerliga sidan är Centerpartiet och Kristdemokraterna [1] som båda närmar sig fyraprocentsgränsen. C har inte haft så lågt stöd som dagens 4,8 procent sedan augusti 2002.
I det rödgröna blocket är det Vänsterpartiet [2] som har stora problem, med endast 4,6 procent. Men även Socialdemokraterna [3] har uppenbara problem och når knappt upp till det rekordlåga resultatet från valet 2006.
Regeringsalliansens uppryckning är extra bekymmersam för Mona Sahlin [4] eftersom den kommer direkt efter att de rödgröna presenterat sina första överenskommelser om sin alternativa regeringspolitik, om försvars- och utrikespolitiken och om sjukförsäkringen.
Det ser ut som om historien kan upprepa sig. När Mona Sahlin hösten 2008 gav besked om sina regeringsplaner första gången – först tillsammans med MP och sedan även med V – halverades de rödgrönas ledning på ett par månader.
När den politiska debatten enbart handlat om för eller emot den borgerliga regeringens politik under mandatperioden har de som inte gillat den kunnat ställa sina förhoppningar till oppositionen. Men när de rödgröna visar upp sig och de politiska alternativen ställs mot varandra kan valet bli annorlunda.
Även om förändringarna för de enskilda partierna är små märks en ökad rörlighet bland väljarna. DN/Synovates mätning visar att många byter parti, mestadels inom blocken men även mellan blocken.
Den stigande politiska temperaturen mellan blocken leder också till sjunkande stöd för Sverigedemokraterna och övriga småpartier. Men historien visar att opinionsläget kan svänga snabbt i båda riktningarna. I januari 2006 ledde de borgerliga partierna med drygt 5 procentenheter.
I maj hade S, V och MP gått förbi och hade en knapp ledning. I valet segrade de borgerliga med drygt 2 procentenheter.
31 januari 2010
28 januari 2010
Sjukförsäkringen - vänsterns reaktioner
Med anledning av den senaste tidens diskussioner om socialförsäkringarna och rödgrönas förslag som presenterade på DN debatt 2010 01 19 har partiledningen skrivit en kort bloggtext. re.
Vänsterpartiernas förslag till förändringar i sjukförsäkringen är en tydlig återgång till den gamla sjukförsäkringen som placerade tusentals människor i utanförskap och förtidspensionerade 140 personer varje dag.
Moderaterna och allianspartiernas förändringar av sjukförsäkringen handlar om att se alla de sjukskrivna människor som under flera år vare sig fick rehabilitering eller hjälp tillbaka till ett jobb. Jobb på egna villkor till de som har arbetsförmåga och fortsatt rehabilitering och rätt till stöd för svårt sjuka är grundprincipen för de genomförda förändringarna. För oss är varje människa som går tillbaka till arbete en vinst för såväl den enskilda som för samhället. Det handlar om att ge alla en chans.
Socialdemokraterna och övriga vänsteroppositionen sjukförsäkringsförslag tydliggör konflikten i svensk politik. De vänder ryggen åt de människor som längtar tillbaka till arbetsgemenskap och vetskapen om att vara behövd. Istället tar de stora kliv tillbaka till en situation där system går före människor och bidrag före jobb. Socialdemokraterna överger alla de ansatser de haft till att förnya och förändra och faller till föga för Lars Ohlys längtan efter återställarpolitik.
Vid en närmare titt på vänsterpartiernas förslag blir många frågor obesvarade. De hänvisar viktiga delar som rehabilitering till långa utredningar som kommer att pågå långt efter valet och ge väljarna svar först framåt 2014 vad de egentligen vill.
Vänsterpartierna kan heller inte svara på hur deras förslag ska finansieras. När målen om hur många som ska koma tillbaka ersätts med passiva ersättningar kan vi konstatera att det kommer att kosta 3 miljarder kronor. Vem som ska betala den notan ger Mona Sahlin inget svar på, utan låter högen med ofinansierade löften växa. Att hon höjer skatten för låg – och medelinkomsttagare är redan klart.
Ett svar ger dock Socialdemokraterna och de övriga vänsterpartierna. Riktigt sjuka ska inte få vara sjuka i deras Sverige. Det ska inte gå att förtidspensioneras före 58 år. Det innebär att människor med exempelvis medfödda funktionshinder måste ompröva sin sjukpenning år in och år ut fram till 58 års dagen. Många av dem kan få sin ersättning sänkt med drygt 2000 kronor med s-förslaget. Vi moderater säger tydligt nej till att Socialdemokraternas gräns i sjukförsäkringen där sjuka människor ska behöva skämmas för att de behöver hjälp och förvägras det stöd de är i behov av. För oss är det självklart att de som permanent saknar arbetsförmåga måste känna sig trygga i att få sina ersättningar.
De senaste åren har vi skapat kortare vägar till ett friskare liv. Sedan 2006 har antalet sjukskrivna människor minskat med 100 000 och antalet förtidspensionärer är 50 000 färre. Försäkringskassans prognoser visar att utvecklingen håller i sig. Mellan 2009 och 2014 förväntas antalet människor med sjuk- och aktivitetsersättning minska med 180~000 personer. Det betyder att kostnaden för sjukförsäkringen sjunker med 15 miljarder kronor.
Sverige kan bli ännu bättre på att alla människor lika möjligheter att vara med. Det kommer vi att fortsätta kämpa för. Om Mona Sahlins kamp leder någon annanstans än tillbaka till tiden då 140 personer förtidspensionerades om dagen är det dags för henne att svara på.
Per Schlingmann
Partisekreterare (M)
via Bo Arnesjö (M)
Vänsterpartiernas förslag till förändringar i sjukförsäkringen är en tydlig återgång till den gamla sjukförsäkringen som placerade tusentals människor i utanförskap och förtidspensionerade 140 personer varje dag.
Moderaterna och allianspartiernas förändringar av sjukförsäkringen handlar om att se alla de sjukskrivna människor som under flera år vare sig fick rehabilitering eller hjälp tillbaka till ett jobb. Jobb på egna villkor till de som har arbetsförmåga och fortsatt rehabilitering och rätt till stöd för svårt sjuka är grundprincipen för de genomförda förändringarna. För oss är varje människa som går tillbaka till arbete en vinst för såväl den enskilda som för samhället. Det handlar om att ge alla en chans.
Socialdemokraterna och övriga vänsteroppositionen sjukförsäkringsförslag tydliggör konflikten i svensk politik. De vänder ryggen åt de människor som längtar tillbaka till arbetsgemenskap och vetskapen om att vara behövd. Istället tar de stora kliv tillbaka till en situation där system går före människor och bidrag före jobb. Socialdemokraterna överger alla de ansatser de haft till att förnya och förändra och faller till föga för Lars Ohlys längtan efter återställarpolitik.
Vid en närmare titt på vänsterpartiernas förslag blir många frågor obesvarade. De hänvisar viktiga delar som rehabilitering till långa utredningar som kommer att pågå långt efter valet och ge väljarna svar först framåt 2014 vad de egentligen vill.
Vänsterpartierna kan heller inte svara på hur deras förslag ska finansieras. När målen om hur många som ska koma tillbaka ersätts med passiva ersättningar kan vi konstatera att det kommer att kosta 3 miljarder kronor. Vem som ska betala den notan ger Mona Sahlin inget svar på, utan låter högen med ofinansierade löften växa. Att hon höjer skatten för låg – och medelinkomsttagare är redan klart.
Ett svar ger dock Socialdemokraterna och de övriga vänsterpartierna. Riktigt sjuka ska inte få vara sjuka i deras Sverige. Det ska inte gå att förtidspensioneras före 58 år. Det innebär att människor med exempelvis medfödda funktionshinder måste ompröva sin sjukpenning år in och år ut fram till 58 års dagen. Många av dem kan få sin ersättning sänkt med drygt 2000 kronor med s-förslaget. Vi moderater säger tydligt nej till att Socialdemokraternas gräns i sjukförsäkringen där sjuka människor ska behöva skämmas för att de behöver hjälp och förvägras det stöd de är i behov av. För oss är det självklart att de som permanent saknar arbetsförmåga måste känna sig trygga i att få sina ersättningar.
De senaste åren har vi skapat kortare vägar till ett friskare liv. Sedan 2006 har antalet sjukskrivna människor minskat med 100 000 och antalet förtidspensionärer är 50 000 färre. Försäkringskassans prognoser visar att utvecklingen håller i sig. Mellan 2009 och 2014 förväntas antalet människor med sjuk- och aktivitetsersättning minska med 180~000 personer. Det betyder att kostnaden för sjukförsäkringen sjunker med 15 miljarder kronor.
Sverige kan bli ännu bättre på att alla människor lika möjligheter att vara med. Det kommer vi att fortsätta kämpa för. Om Mona Sahlins kamp leder någon annanstans än tillbaka till tiden då 140 personer förtidspensionerades om dagen är det dags för henne att svara på.
Per Schlingmann
Partisekreterare (M)
via Bo Arnesjö (M)
24 januari 2010
Glöm inte bort de äldres folkhälsa
I BLT 16/1 publicerade Thomas Gustavsson, folkhälsostrateg i Landstinget Blekinge, en god sammanfattning av Folkhälsoinstitutets öppna jämförelser av den svenska folkhälsan med speciell tonvikt på oss blekingar. Rubriken var ”Ett hälsans klassamhälle”. Hans huvudbudskap var att våra hälsobegrepp och vår livsstil ska grundläggas redan i folkskolan och att infrastrukturen och klasstillhörigheten har stor betydelse för vårt hälsotillstånd och vår välfärd. Äldres folkhälsa nämndes icke!
Forskningsinsatserna kring de allra äldsta har fokuserat olika faktorer som skulle kunna bidra till deras hälsotillstånd och ett långt liv. Intresset har varit speciellt stort för dem som dessutom åldrats med relativt god hälsa och är välfungerande i det dagliga livet.
Man tror inte att en enskild faktor är avgörande för ett långt liv. Snarare handlar det om en kombination av biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Individuell personlighet och kognitiv förmåga, genetiska faktorer, fysisk hälsa och socioekonomisk status bidrar tydligen. Årets Nobelpris i medicin rörande telomererna och deras nedbrytning tillmäts också intresse.
På grund av den ökande medellivslängden kommer det att ställas större krav på hälso- och sjukvården. Statistiska Centralbyrån (SCB) spår att antalet äldre äldre (personer >80 år) kommer att öka kraftigt med en tydlig kvinnlig dominans.
Det finns tre dominerande hypoteser om sambandet mellan den ökande medellivslängden och ohälsan. Dessa hypoteser är:
1. att sjukligheten kommer senare i livet och under en kortare tid - det vill säga en förkortning av perioden före döden då man lever med sjukdom.
2. att sjuklighet drabbar oss under en lika lång period i slutet av livet, men att denna period förskjuts högre upp i åldrarna.
3. att ökad livslängd innebär längre tid med ohälsa.
I dag finns inget tydligt svar på vilken av dessa hypoteser som är korrekt, men det man kan se är att flera av de stora folksjukdomarna har förskjutits uppåt i åldrarna.
Sjukvårdsbehoven hos de allra äldsta kommer att öka, detta som en följd av att allt fler överlever sina akuta sjukdomar och lever längre med sina kroniska sjukdomar. Allvarlighetsgraden och utvecklingshastigheten för dessa tillstånd är starkt avhängig av förebyggande åtgärder och tidig diagnos. Man måste därför räkna med att det ökande antalet äldre kommer att ställa allt högre krav på hälso- och sjukvården – speciellt primärvården – utan att nödvändigtvis öka vårdkostnaderna i proportion till antalet. Man finner dock tydliga skillnader mellan könen, då kvinnorna vid livets slut har en längre period med sjukdom och funktionsnedsättning än männen.
Man blir oroad om Landstinget Blekinge glömmer bort de äldres behov i folkhälsoarbetet och i diskussionen om folkhälsan. Sjukdomsincidensen är ju allra störst hos dem!
Bo Arnesjö (M)
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Ledamot av Landstingsstyrelsen, Landstinget Blekinge
Forskningsinsatserna kring de allra äldsta har fokuserat olika faktorer som skulle kunna bidra till deras hälsotillstånd och ett långt liv. Intresset har varit speciellt stort för dem som dessutom åldrats med relativt god hälsa och är välfungerande i det dagliga livet.
Man tror inte att en enskild faktor är avgörande för ett långt liv. Snarare handlar det om en kombination av biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Individuell personlighet och kognitiv förmåga, genetiska faktorer, fysisk hälsa och socioekonomisk status bidrar tydligen. Årets Nobelpris i medicin rörande telomererna och deras nedbrytning tillmäts också intresse.
På grund av den ökande medellivslängden kommer det att ställas större krav på hälso- och sjukvården. Statistiska Centralbyrån (SCB) spår att antalet äldre äldre (personer >80 år) kommer att öka kraftigt med en tydlig kvinnlig dominans.
Det finns tre dominerande hypoteser om sambandet mellan den ökande medellivslängden och ohälsan. Dessa hypoteser är:
1. att sjukligheten kommer senare i livet och under en kortare tid - det vill säga en förkortning av perioden före döden då man lever med sjukdom.
2. att sjuklighet drabbar oss under en lika lång period i slutet av livet, men att denna period förskjuts högre upp i åldrarna.
3. att ökad livslängd innebär längre tid med ohälsa.
I dag finns inget tydligt svar på vilken av dessa hypoteser som är korrekt, men det man kan se är att flera av de stora folksjukdomarna har förskjutits uppåt i åldrarna.
Sjukvårdsbehoven hos de allra äldsta kommer att öka, detta som en följd av att allt fler överlever sina akuta sjukdomar och lever längre med sina kroniska sjukdomar. Allvarlighetsgraden och utvecklingshastigheten för dessa tillstånd är starkt avhängig av förebyggande åtgärder och tidig diagnos. Man måste därför räkna med att det ökande antalet äldre kommer att ställa allt högre krav på hälso- och sjukvården – speciellt primärvården – utan att nödvändigtvis öka vårdkostnaderna i proportion till antalet. Man finner dock tydliga skillnader mellan könen, då kvinnorna vid livets slut har en längre period med sjukdom och funktionsnedsättning än männen.
Man blir oroad om Landstinget Blekinge glömmer bort de äldres behov i folkhälsoarbetet och i diskussionen om folkhälsan. Sjukdomsincidensen är ju allra störst hos dem!
Bo Arnesjö (M)
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Ledamot av Landstingsstyrelsen, Landstinget Blekinge
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)