Fem till tio liv kan räddas!

Undersökning med ultraljud för att påvisa pulsåderbråck i stora kroppspulsådern på buknivån

(bukaortaaneurysm) är livsräddande, kostnadseffektivt och etiskt försvarbart hos symptomfria

män över 65 år enligt SBU (Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering).

Numera finns det ett starkare vetenskapligt underlag för att införa ultraljudsundersökning av buk-

aorta hos alla män över 64 år, än när vi moderater motionerade om det för några år sedan.

Varje år dör omkring 600 män av brustna bukaortaaneurysm i Sverige. Om de har brustit före operation är dödligheten över 75 %, jämfört med 2 – 3 % hos dem som opereras på grund av påvisad risk för bristning.

Vid screening med en enkel ultraljudsundersökning har omkring 5 procent av männen bukaortaaneurysm varav omkring 10 procent behöver opereras direkt. I Blekinge kan sålunda 5 – 10 manliga liv räddas årligen.

Trots dessa entydiga bevis har Landstinget Blekinge, med S, V och MP i den politiska majoriteten, ännu inte accepterat sådan screening. Man skyller på resursbrist och att ”undersökning av friska gubbar” inte kan prioriteras. Skärpning!

Bo Arnesjö (M), vice ordförande i hälso- och sjukvårdsdelegationen

Gustav Nilsson (M), Landstingsråd,

Landstinget Blekinge.

”LEAN” SJUKVÅRD – ett alternativ?

”Lean” är en filosofi som handlar om hur man hanterar resurser. Syftet är att identifiera och eliminera faktorer i en verksamhet som inte skapar värde för avnämarna. Det handlar om: ”Bättre effekt för kunden/patienten med smartare arbete.” Efter andra världskriget var Japan tvingat att lägga om sin industri. Toyota anslöt sig då till Fords system för masstillverkning av bilar, dock anpassat till sina egna ekonomiska förutsättningar. Taiichi Ohno skapade då Toyotas Produktionssystem (TPS) - nära synonymt med Lean-filosofien. Vid tillämpning i en verksamhet karaktäriseras Lean-begreppet av: att alla beslut ska vara långsiktiga även om de fattas på bekostnad av kortsiktiga finansiella mål att processer och flöden i verksamheten ska möjliggöra enkel analys och lösning av problem, att behovsanpassa verksamhetens kapacitet för att undvika överproduktion, att jämna ut all arbetsbelastning, att skapa en verksamhetskultur där icke optimala processer stoppas och ändras, att standardisera allt arbete för att möjliggöra ständiga förbättringar med medarbetarnas medverkan, att använda öppen styrning så att inga problem döljs, att eftersträva användning av väl beprövad teknik som passar både medarbetare och processer, att ledningen känner verksamheten i detalj, lever enligt dess filosofi och lär andra att göra det, att enskilda medarbetare och arbetslag tar till sig verksamhetens filosofi, att respektera partners och leverantörer genom att hjälpa dem att bli bättre, att fatta beslut långsamt och i samförstånd med medarbetarna, att överväga alla alternativ och därefter snabbt genomföra valda beslut, att bli en lärande organisation genom att ständigt reflektera och förbättra. Alla aktiviteter i en ”lean”-verksamhet ska sålunda kategoriseras utifrån om de leder till bättre slutresultat eller ej. Aktiviteter som inte förbättrar resultatet kallas slöseri och ska systematiskt elimineras. Det görs med olika typer av branschbetingade standardmetoder och verktyg. Många tror att ”lean” bara är att reducera slöseri och därför alltid innebär neddragningar. Det är ett missförstånd. Istället är det fråga om bästa möjliga arbets- och resursanpassning i en verksamhet - inte att den ska vara överdrivet nedbantad. Avnämarna ska alltid stå i fokus. En andra princip är att få medarbetarna att prestera så bra de kan genom att eliminera onödigt arbete. Vidare att fokusera på deras säkerhet och ansvar. Därmed ökar deras motivation och tillfredsställelse. Lean-filosofin tas nu upp i offentlig verksamhet. I hälso- och sjukvården innebär det ett helt annat tänkesätt och att bearbeta allt från synen på patienter och medarbetare till sjukhusledningens dagliga arbete. Den traditionella vårdkedjan tvingar ofta patienter att lägga mer tid på väntan och förflyttning än på den faktiska vården. Målen i Lean Sjukvård innebär istället att patienterna ska ”flöda” genom sjukvårdens processer och att allt som inte skapar värde för dem ska undvikas. Slutmålet är att bättra kvaliteten och säkerheten i vården, minska antalet förseningar, korta patienternas vårdtid samt att förbättra arbetsmiljön och medinflytandet för de anställda - det vill säga förbättringar utan extra resurser. Idén att involvera både patienter och personal i vårdsystemets utveckling har visat sig passa många sjukvårdsorganisationer. Ett problem är en benägenhet att i detalj fokusera förbättrade processer så att man glömmer bort vad som behövs för att både processerna och de som utför dem ska blir bättre. En sekundär effekt är att ekonomin förbättras genom rationaliseringar ända ner gräsrotsnivån. Universitetssjukhuset i Lund är ett av de första sjukhusen i Sverige som inför arbetssättet lean som ledstjärna för hela verksamheten. Med hänsyn till den prekära ekonomiska situationen i Landstinget Blekinge borde etablering av Lean-filosofien snarast tas upp till seriöst övervägande. Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och Sjukvårdsdelegationen Gustav Nilsson (M), landstingsråd Pål Wetterling (M), ersättare i fullmäktige Landstinget Blekinge

Underbehandling av äldre med bröstcancer

Var tredje svensk kvinna som får bröstcancer är över 70 år (2 330 per år). De får inte vårdkontakt lika lätt som de yngre och får därför diagnos i ett senare sjukdomsskede. Det kan leda till underbehandling och risk för sämre överlevnad. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation (BRO) ställer nu krav på att äldre kvinnor med risk för eller med manifest bröstcancer ska få lika hög kvalitet på handläggningen som de yngre. I Landstinget Blekinge krävs nu tillgång till en säkerställd diagnostik och fullständig bröstcancervård för alla de nära 13 000 kvinnor som är 70 år eller äldre. Det krävs: 1. Mammografi minst till 74 års ålder - det är inte acceptabelt att landsting fortfarande inte följer Socialstyrelsens rekommendationer på minst 74 års ålder. Ännu högre åldrar borde snarast inkluderas i screeningen. 2. Bättre diagnostik - det är inte acceptabelt att tumörens hormonkänslighet och övriga känslighet, samt att lymfkörtlarna, inte undersöks hos alla kvinnor med bröstcancer. 3. Bättre behandling - det är inte acceptabelt att många kvinnor som är över 70 år inte erbjuds behandling efter kirurgi, såsom strålning och läkemedel, för att förebygga återfall. 4. Skriftlig behandlingsplan för varje patient - endast 2 av 10 bröstcancersjuka kvinnor får en skriftlig behandlingsplan idag. 5. Kontaktsjuksköterska till varje patient - knappt hälften vet vem deras kontaktsjuksköterska är. 6. Bättre utbildning av läkare för att delge dem att subjektiva bedömningar kan leda till sämre behandling speciellt hos äldre. Även doktorns eget kön och ålder kan spela in. En 70-årig svensk kvinna kan räkna med att leva i ytterligare 14 år. En 85-årig kvinna blir i snitt 92 år. Därför måste de omhändertas med lika god kvalitet som kvinnor i 50- och 60-årsåldern. BRO beskriver här en äkta och ovärdig köns- och åldersdiskriminering, som snarast borde utplånas! Bo Arnesjö (M), Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.

Statlig omsorgsförsäkring?

Många kommuner har ekonomiska problem. Dagligen rapporteras otillfredsställda kommunala omsorgsbehov. Äldreomsorgens kvalitet diskuteras livligt och äldres omsorgsrättigheter har försvagats. Att höja skatter är svårt och höjda avgifter skulle endast marginellt kunna bidra till att lösa omsorgens ekonomiska problemen.

En rättighetslag finns för funktionshindrade. De kan få kommunalt och statligt bidrag för personlig assistans. Vid funktionshinder uppkomna före 65 års ålder ska alla tillförsäkras ”goda” levnadsvillkor. Man har också rätt att anställa, snart sagt, vem som helst som personlig assistent utan brukaravgifter. Rätten till personlig assistans har man kvar efter 65 år.

Äldreomsorgens brukare har också funktionshinder. Den följer emellertid Socialtjänstlagen som enbart ska bidra till en så kallad ”skälig” levnadsnivå. De äldre ska betala en avgift för sin omsorg och de är oftast hänvisade till en enda kommunal utförare.

Vi har sålunda två helt olika system för äldreomsorg beroende på om funktionshindret konstaterats före eller efter vårdtagarnas 65-årsdag.

Om nyinflyttade invånare med behov av stöd kunde generera kommunala intäkter skulle omsorgens kvalitet stimuleras. Så hävdar Per Gunnar Edebalk, professor vid Socialhögskolan i Lund.

En lösning på de ekonomiska utmaningarna skulle sålunda kunna vara en statlig omsorgsförsäkring för funktionshindrade oberoende av ålder. Finansieringen kräver i så fall en skatteväxling från kommunalskatt till försäkringsavgifter.

Möjliga fördelar vore att:

ü den framtida finansieringen underlättas.

ü det blir en ekonomisk utjämning mellan kommunerna,

ü en försäkringsrättighet är starkare än en rättighet enligt socialtjänstlagen,

ü kommunerna får ekonomiska intressen av att ta emot vårdkrävande äldre från andra kommuner. Med en försäkring skulle en inflyttande vårdtagare ta med sig sina försäkringspengar och då bidra till en intäkt för kommunen. Detta kan premiera kommuner med en god omsorg,

ü en omsorgsförsäkring skulle kunna bidra till att lösa dilemmat att vi nu har två system för äldreomsorg.

Det kommunala huvudmannaskapet för äldreomsorgen, instiftat 1918, utsätts nu kontinuerligt för påfrestningar som sannolikt kommer att öka. En intressant fråga är hur vi ska klara den framtida omsorgens ekonomiska och sociala utmaningar.

En statlig omsorgsförsäkring vore måhända ett alternativ att seriöst diskutera?

Bo Arnesjö (M), Karlskrona

Gustav Nilsson, Landstingsråd (M), Fågelmara

Hans Hedvall (M), Karlskrona

Vårdplatsbristen – vårdens dilemma

Efter att en rapport om att vårdens brist på vårdplatser försämrar beredskapen vid olyckor uppger Arbetsmiljöverket att de ska ta i med hårdhandskarna mot sjukhus som har för få vårdplatser och för lite personal. Verket är på väg att höja sina viten. För landstingen kan det handla om ”böter” i miljonklassen. Verket ska vidare träffa Socialstyrelsen för att diskutera en gemensam aktion mot överbeläggningar. Stressen och maktlösheten hos personalen är ett stort arbetsmiljöproblem, anses det.

Sveriges Kommuner och Landsting är rädda för konsekvenserna om myndigheterna reagerar utan analyser. De anser att vårdplatsbristen skulle kunna lösas om utslussningen av äldre fungerade bättre.

Många andra organisationer klagar!

Skälen är:

ü Sverige ligger på jumboplats i Europa när det gäller antalet vårdplatser.

ü Efter ett aktuellt beslut om reduktion av antalet vårdplatser (cirka 50) har även Blekinge sällat sig till landstingen med riskabelt lågt antal platser.

ü För få vårdplatser gör att personalen tvingas vårda sjuka patienter för kort tid eller i värsta fall inte alls. Det sistnämnda kan äventyra vårdens möjligheter att klara vårdgarantin och därmed att få ta del av den så kallade kömiljarden.

ü De sjuka tvingas ofta till fler vårddygn än vad som behövts om de hade fått rätt omhändertagande från början.

ü Personalen tvingas vårda patienter på ”fel” avdelning där rätt kompetens inte finns och de får ta ansvar för patienter med sjukdomar de inte har erfarenhet av.

ü Samtidigt är det känt att varje sådan utlokalisering i snitt medför ett dygns längre vårdtid. Kvaliteten på vården blir sämre med onödigt lidande för patienterna. Dessutom medför utlokaliseringen stora patientsäkerhetsrisker och en försämrad arbetsmiljö.

ü Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket har nu bestämt sig för att göra gemensam sak mot den försämrade vården och arbetsmiljön som orsakats av att den systematiska nedrustningen av vårdplatser i Sverige.

Nu krävs ordentlig dokumentation och rapportering av alla de risker och negativa effekter som dagligen uppstår i vården. Detta gäller:

ü Överbeläggningar och eventuella korridorpatienter på alla vårdavdelningar.

ü Utlokaliseringar – då patienter vårdas på andra specialiteters avdelningar.

ü Inlokaliseringar – då personalen tvingas vårda patienter från andra specialiteter på den egna vårdavdelningen

ü Inläggningar/behandlingar/operationer som stryks eller förhindras på grund av platsbrist.

Det finns stor anledning för Landstingets vänsterkartell att ta dessa krav på stort allvar i dessa ekonomiska vargatider?

Bo Arnesjö (m), Karlskrona, vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.