Till för några få år sedan formligen sjöd kulturlivet i Bergslagen i Ronneby. Kulturcentrum gjorde starka skäl för namnet. Utställningshallen höll på att bli en attraktiv internationell utställningsarena med återkommande unika utställningar av kända konstnärer. Med starkt stöd av dåvarande kommunledning och genom ett uppoffrande arbete av dåtidens kulturchef och kultursekreterare kunde vi Ronnebybor uppleva enastående musik- och teaterarrangemang, kända författare och föredragshållare, många ”ronnebyprofiler”, ”after work”-aktiviteter, soppluncher, soaréer, jazzdagar, kultivaler med mera. Allt detta arrangerades med stort engagemang och Ronneby kommun valdes till och med till Årets kulturkommun i Sverige!
Vad finns kvar av allt detta?
Knappast något!
Nu knakar dessutom samarbetet med Mor Oliviagården i fogarna. Med ideella insatser av Karin Nilsson har Mor Oliviagården skötts på ett synnerligen aktivt och attraktivt sätt under ett 20-tal år. Där sysselsätts 10 – 12 personer, alla med arbetshinder. Nu ska allt detta läggas ner på grund av samarbetssvårigheter med kulturnämnden.
Om samarbetssvårigheterna beror på personliga eller ideologiska motsättningar måste dessa omedelbart överbryggas. Det är inte bara kulturlivet som gör en förlust utan även ett stort antal personer med svårigheter på arbetsmarknaden, som förlorar sina värdefulla arbeten.
Kulturnämnden, med ordföranden vänsterpartisten Peter Bowin i spetsen, vad sysslar ni med egentligen? Vi Ronnebybor kräver skärpning!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
31 augusti 2005
18 augusti 2005
Skandalen Vidablick i Ronneby
Kommunstyrelsen i Ronneby klubbade i förra veckan investeringskostnader om 127,8 miljoner kronor för ombyggnad av Vidablicks höghus- och mellandel. Till detta kom ett inventariebehov beräknat till 4 miljoner kronor. Beslutet fattades av socialdemokraterna med stöd av en enda annan politiker - Kerstin Johansson (fp). Alla övriga ledamöter demonstrerade ånyo mot projektet och dess kostnader genom att avstå från att rösta.
För dessa, tidernas största, investeringskostnader ska Ronnebyborna få tillgång till 60 lägenheter för särskilt boende och cirka 20 lägenheter för korttidsboende. Lägenheternas storlek ska bli 40 kvm och hyreskostnaden minst 4700 kr/månad/lägenhet i dagens penningvärde. Varje etage i höghuset ska ha vissa gemensamma utrymmen och en inglasad balkong. Brandskyddet (sprinklers) och evakueringsvägarna blir dimensionerade för uppegående patienter och följer därför knappast den nya lagstiftningen inom området.
Ändå omfattade beslutet inte en planerad ombyggnad av Vidablicks storkök eller driftskostnadernas ökning med anledning av de totala ombyggnaderna.
Vi Ronnebybor har blivit grundlurade. Till en investeringskostnad om minst 1,6 – 1,7 miljoner kronor per lägenhet om 40 kvm och en hyreskostnad, som många inte har råd med, har vi påtvingats en äldreomsorgslösning de flesta inte vill ha!
I Kommunfullmäktige nästa vecka är det sista chansen att stoppa projektet och ersätta det med bättre och kostnadseffektivare alternativ!
JanAnders Palmqvist (s), ansvarigt kommunalråd i Ronneby, anger ett nypåkommet dåligt samvete i en debattartikel ”Beroende av andra” i BLT 12/8. Han känner sig ensam och svag och vädjar nu bland annat om hjälp med rekonstruktion av kommunens näringsliv, utbildningsutbud, sjukvård och äldreomsorg.
Man förstår hans våndor!
Bo Arnesjö (m), ordförande i Moderatseniorerna, Ronneby
Roger Fredriksson, politisk sekreterare (m), Blekinge
Christoffer Stenström (ordförande i MUF, Blekinge)
alla tre ledamöter i Moderaternas arbetsgrupp för äldrepolitiken i Blekinge
För dessa, tidernas största, investeringskostnader ska Ronnebyborna få tillgång till 60 lägenheter för särskilt boende och cirka 20 lägenheter för korttidsboende. Lägenheternas storlek ska bli 40 kvm och hyreskostnaden minst 4700 kr/månad/lägenhet i dagens penningvärde. Varje etage i höghuset ska ha vissa gemensamma utrymmen och en inglasad balkong. Brandskyddet (sprinklers) och evakueringsvägarna blir dimensionerade för uppegående patienter och följer därför knappast den nya lagstiftningen inom området.
Ändå omfattade beslutet inte en planerad ombyggnad av Vidablicks storkök eller driftskostnadernas ökning med anledning av de totala ombyggnaderna.
Vi Ronnebybor har blivit grundlurade. Till en investeringskostnad om minst 1,6 – 1,7 miljoner kronor per lägenhet om 40 kvm och en hyreskostnad, som många inte har råd med, har vi påtvingats en äldreomsorgslösning de flesta inte vill ha!
I Kommunfullmäktige nästa vecka är det sista chansen att stoppa projektet och ersätta det med bättre och kostnadseffektivare alternativ!
JanAnders Palmqvist (s), ansvarigt kommunalråd i Ronneby, anger ett nypåkommet dåligt samvete i en debattartikel ”Beroende av andra” i BLT 12/8. Han känner sig ensam och svag och vädjar nu bland annat om hjälp med rekonstruktion av kommunens näringsliv, utbildningsutbud, sjukvård och äldreomsorg.
Man förstår hans våndor!
Bo Arnesjö (m), ordförande i Moderatseniorerna, Ronneby
Roger Fredriksson, politisk sekreterare (m), Blekinge
Christoffer Stenström (ordförande i MUF, Blekinge)
alla tre ledamöter i Moderaternas arbetsgrupp för äldrepolitiken i Blekinge
S i Ronneby allt längre från framtiden.
Kommunalrådet i Ronneby Jan-Anders Palmqvist försöker i insändare redogöra för skillnader mellan de borgerliga samarbetspartierna C+M+Fp+Kd och den allt blekare vänsterkonstellationen S+V+Mp i Ronneby.
Tyvärr har S kört fast i gamla hjulspår och tror sig kunna möta framtiden med en politik som för länge sedan tappat styrka och framsynthet. Att allt ska lösas med lika lösningar för alla, där kommunen måste driva alla verksamheter är en politik som inte stämmer överens med medborgarnas krav på dagens samhälle.
Tillsammans med allt fler medborgare i Ronneby Kommun tvingas vi se på hur S+V+Mp fastnar allt djupare i lösningar som innebär kraftiga skattehöjningar, färre arbetstillfällen, färre kommuninvånare och ökade sjukskrivningar.
Med tanke på de opinionssiffror som för närvarande redovisas i olika undersökningar förstår vi att Jan-Anders är orolig att förlora makten i Ronneby kommun i nästa års val.
De borgerliga samarbetspartierna C+M+Fp+Kd är dock beredda att ta över styrningen av Ronneby kommun. Vi har under flera år byggt upp gemensamma uppfattningar i viktiga grundfrågor om hur kommunen bör styras framåt. Det kan bl a ses i de gemensamma förslag till budgetar som vi föreslagit de senaste åren. Vi har länge pratat om att den nuvarande politiska kommunledningen måste ändra attityd gentemot kommuninvånarna, näringsliv och de kommunalt anställda. Den attitydförändringen innebär att man öppnar/stimulerar till kreativa/individuella lösningar och olika driftsformer för den kommunala verksamheten.
För oss är det inte vem som driver verksamheten som är det viktiga utan till vilken kvalitet den drivs. Vi är överens om att en bra skola och en god vård och omsorg skall finnas för alla medborgare och de ska finansieras via gemensamma resurser. Till skillnad från Jan-Anders så tycker inte vi att verksamheten måste drivas av kommunen bara för att den finansieras gemensamt. I stället vill vi stimulera tillväxt och utveckling genom att hitta olika driftsformer och alternativa lösningar. En mångfald av lösningar tror vi kan intressera fler medborgare att engagera sig i sin tillvaro och framtid. Det i sin tur ger underlag/intresse för fler att söka sig till kommunen och då kommer också näringslivet att få möjlighet att utvecklas.
I kommunen pågår just nu ett projekt för hur vi ska profilera Ronneby kommun i framtiden. I det förarbete som där gjorts kan vi konstateras att vi får stöd för att det måste till attitydförändringar i den politiska ledningen. Man kan konstatera att många som deltagit i det projektet menar att vi måste få en anda som kännetecknas av samverkan, nytänkande och mångfald för att kunna möta framtiden. Att envetet, såsom socialdemokraterna, vilja ha stora lösningar, t ex för äldreboende, eller hindra olika driftsformer, t ex alternativa skolor/omsorg, eller strunta i medborgarna, t ex organisation av räddningstjänst, går inte i takt med den önskade profileringen.
Det är dags att efter nära 70 års maktinnehav i Ronneby att släppa fram nya krafter som är beredda att leda Ronneby kommun in i framtiden. Centern, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna är beredda att göra detta.
Boo-Walter Eriksson Gruppledare (m)
Kenneth Michaelsson Gruppledare (c)
Kerstin Johansson Gruppledare (Fp)
Ulla Svensson Gruppledare (Kd)
Tyvärr har S kört fast i gamla hjulspår och tror sig kunna möta framtiden med en politik som för länge sedan tappat styrka och framsynthet. Att allt ska lösas med lika lösningar för alla, där kommunen måste driva alla verksamheter är en politik som inte stämmer överens med medborgarnas krav på dagens samhälle.
Tillsammans med allt fler medborgare i Ronneby Kommun tvingas vi se på hur S+V+Mp fastnar allt djupare i lösningar som innebär kraftiga skattehöjningar, färre arbetstillfällen, färre kommuninvånare och ökade sjukskrivningar.
Med tanke på de opinionssiffror som för närvarande redovisas i olika undersökningar förstår vi att Jan-Anders är orolig att förlora makten i Ronneby kommun i nästa års val.
De borgerliga samarbetspartierna C+M+Fp+Kd är dock beredda att ta över styrningen av Ronneby kommun. Vi har under flera år byggt upp gemensamma uppfattningar i viktiga grundfrågor om hur kommunen bör styras framåt. Det kan bl a ses i de gemensamma förslag till budgetar som vi föreslagit de senaste åren. Vi har länge pratat om att den nuvarande politiska kommunledningen måste ändra attityd gentemot kommuninvånarna, näringsliv och de kommunalt anställda. Den attitydförändringen innebär att man öppnar/stimulerar till kreativa/individuella lösningar och olika driftsformer för den kommunala verksamheten.
För oss är det inte vem som driver verksamheten som är det viktiga utan till vilken kvalitet den drivs. Vi är överens om att en bra skola och en god vård och omsorg skall finnas för alla medborgare och de ska finansieras via gemensamma resurser. Till skillnad från Jan-Anders så tycker inte vi att verksamheten måste drivas av kommunen bara för att den finansieras gemensamt. I stället vill vi stimulera tillväxt och utveckling genom att hitta olika driftsformer och alternativa lösningar. En mångfald av lösningar tror vi kan intressera fler medborgare att engagera sig i sin tillvaro och framtid. Det i sin tur ger underlag/intresse för fler att söka sig till kommunen och då kommer också näringslivet att få möjlighet att utvecklas.
I kommunen pågår just nu ett projekt för hur vi ska profilera Ronneby kommun i framtiden. I det förarbete som där gjorts kan vi konstateras att vi får stöd för att det måste till attitydförändringar i den politiska ledningen. Man kan konstatera att många som deltagit i det projektet menar att vi måste få en anda som kännetecknas av samverkan, nytänkande och mångfald för att kunna möta framtiden. Att envetet, såsom socialdemokraterna, vilja ha stora lösningar, t ex för äldreboende, eller hindra olika driftsformer, t ex alternativa skolor/omsorg, eller strunta i medborgarna, t ex organisation av räddningstjänst, går inte i takt med den önskade profileringen.
Det är dags att efter nära 70 års maktinnehav i Ronneby att släppa fram nya krafter som är beredda att leda Ronneby kommun in i framtiden. Centern, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna är beredda att göra detta.
Boo-Walter Eriksson Gruppledare (m)
Kenneth Michaelsson Gruppledare (c)
Kerstin Johansson Gruppledare (Fp)
Ulla Svensson Gruppledare (Kd)
14 augusti 2005
12 augusti 2005
Med mössan i hand
JanAnders Palmqvist (s), kommunalråd i Ronneby, speglar sitt dåliga samvete i en debattartikel ”Beroende av andra” i BLT 12/8.
Han känner sig ensam och svag och vädjar nu om hjälp med rekonstruktion av kommunens näringsliv, utbildningsutbud, sjukvård och äldreomsorg.
Han kan vara lugn. Vi Ronnebybor kommer att få den hjälp vi behöver efter valet 2006. Kanske rentav tidigare om han visar upp en aldrig så liten ödmjukhet inför andras uppfattningar och lägger bort den raljanta ton han och hans gelikar utnyttjar i den politiska debatten.
Bo Arnesjö (m), Ordförande i Moderatseniorerna, Ronneby
Han känner sig ensam och svag och vädjar nu om hjälp med rekonstruktion av kommunens näringsliv, utbildningsutbud, sjukvård och äldreomsorg.
Han kan vara lugn. Vi Ronnebybor kommer att få den hjälp vi behöver efter valet 2006. Kanske rentav tidigare om han visar upp en aldrig så liten ödmjukhet inför andras uppfattningar och lägger bort den raljanta ton han och hans gelikar utnyttjar i den politiska debatten.
Bo Arnesjö (m), Ordförande i Moderatseniorerna, Ronneby
09 augusti 2005
Generalamiralen blickar ut över Sail Karlskrona 2005
Generalamiralen blickar ut över Sail Karlskrona 2005
05 augusti 2005
04 augusti 2005
”Att gå in i väggen”
Det stressrelaterade begreppet ”utbrändhet” präglades 1974. I Sverige kom det i bruk på 90- talet vid den ekonomiska nedgången och den då ökade stressen i arbetslivet.
Litteraturen inom området är vidlyftig! Experterna tvistar både om definitionerna och orsakerna och anger olika huvudsakliga infallsvinklar relaterade till:
• individen och dennas förmåga att hantera sina känslor, relationer och livshändelser
• arbetsplatsen och dess organisation – ofta med stora förändringar i form av omorganisationer, nedskärningar med mera
• den nya samhällsstrukturen med allt snabbare kommunikationer och ny teknik.
Utbrändhet (även kallad utmattning, utmattningssyndrom, utmattningsdepression, kroniskt trötthetssyndrom, ”att gå in i väggen” eller maladaptiv stressreaktion) är den i särklass vanligaste orsaken till sjukskrivning, även långvarig sjukskrivning, och förtida pensionering.
Tillståndet kännetecknas av stark och handikappande, oförklarlig trötthet med påtaglig sänkning av den yrkesmässiga och sociala funktionsnivån. Tröttheten upplevs som utmattning, inte som sömnighet. Övriga symtom kan vara nack- och halsont, ömmande lymfkörtlar, muskelvärk, smärtor i en eller flera leder utan ledsvullnad, huvudvärk av nytillkommen typ, sömnbesvär med känsla av att inte vara utsövd efter sömn, nedsatt närminne och koncentrationsförmåga jämte långvarig trötthet efter motion. Ibland kan tillståndet utvecklas till äkta depression dock inte oftare än i normalpopulationen.
Diagnosen är en uteslutningsdiagnos! Det innebär att man först utreder om det finns någon annan orsak till problemen.
Man känner sålunda inte orsakerna och det finns inga objektiva kriterier för att fastställa diagnosen. Det finns heller inga effektiva behandlingsmetoder, utom möjligen vila.
Sänkta bidragsnivåer kan minska antalet sjukskrivna i dessa åkommor. Vissa experter anser dock att detta på sikt kan leda till allt allvarligare och svårhanterligare symptombilder.
Minst 200 000 svenskar är sjukskrivna för utmattning, dominerat av medelålders kvinnor. Mörkertalen är stora. Upp emot tio procent betecknas som allvarliga och närmast obotliga. Ännu fler blir förtidspensionerade. Kostnaderna för samhället är enorma!
Läkarkåren står handfallen! Forskning krävs! Vem tar ansvaret?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Litteraturen inom området är vidlyftig! Experterna tvistar både om definitionerna och orsakerna och anger olika huvudsakliga infallsvinklar relaterade till:
• individen och dennas förmåga att hantera sina känslor, relationer och livshändelser
• arbetsplatsen och dess organisation – ofta med stora förändringar i form av omorganisationer, nedskärningar med mera
• den nya samhällsstrukturen med allt snabbare kommunikationer och ny teknik.
Utbrändhet (även kallad utmattning, utmattningssyndrom, utmattningsdepression, kroniskt trötthetssyndrom, ”att gå in i väggen” eller maladaptiv stressreaktion) är den i särklass vanligaste orsaken till sjukskrivning, även långvarig sjukskrivning, och förtida pensionering.
Tillståndet kännetecknas av stark och handikappande, oförklarlig trötthet med påtaglig sänkning av den yrkesmässiga och sociala funktionsnivån. Tröttheten upplevs som utmattning, inte som sömnighet. Övriga symtom kan vara nack- och halsont, ömmande lymfkörtlar, muskelvärk, smärtor i en eller flera leder utan ledsvullnad, huvudvärk av nytillkommen typ, sömnbesvär med känsla av att inte vara utsövd efter sömn, nedsatt närminne och koncentrationsförmåga jämte långvarig trötthet efter motion. Ibland kan tillståndet utvecklas till äkta depression dock inte oftare än i normalpopulationen.
Diagnosen är en uteslutningsdiagnos! Det innebär att man först utreder om det finns någon annan orsak till problemen.
Man känner sålunda inte orsakerna och det finns inga objektiva kriterier för att fastställa diagnosen. Det finns heller inga effektiva behandlingsmetoder, utom möjligen vila.
Sänkta bidragsnivåer kan minska antalet sjukskrivna i dessa åkommor. Vissa experter anser dock att detta på sikt kan leda till allt allvarligare och svårhanterligare symptombilder.
Minst 200 000 svenskar är sjukskrivna för utmattning, dominerat av medelålders kvinnor. Mörkertalen är stora. Upp emot tio procent betecknas som allvarliga och närmast obotliga. Ännu fler blir förtidspensionerade. Kostnaderna för samhället är enorma!
Läkarkåren står handfallen! Forskning krävs! Vem tar ansvaret?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)