Behandling av Högt Blodtryck - Nya Riktlinjer
I maj 2003 utgav den amerikanska ”Samlade Nationella Kommittén för Prevention, Upptäckt, Utvärdering och Behandling av Högt Blodtryck” (JNC7) nya riktlinjer för att förebygga och behandla högt blodtryck. Riktlinjerna bygger på erfarenheter från enorma populationer om flera hundra tusen personer med eller utan högt blodtryck i de flesta västliga länder.
Följande riktlinjer slogs fast:
· Hos personer äldre än 50 år medför ett systoliskt (övre) blodtryck över 140 mm Hg (mm kvicksilver) en mycket större risk för hjärt-kärlsjukdom och stroke än ett förhöjt diastoliskt (undre) blodtryck.
· Risken för att få hjärt-kärlsjukdom och stroke ökar något från ett blodtryck på 115/75 mm Hg och dubbleras för varje stegring med +20/+10 mm Hg.
· Personer med normalt blodtryck vid 55 års ålder har en risk på 90 procent att senare få högt blodtryck (hypertension).
· Personer med ett systoliskt blodtryck på 120 – 139 mm Hg eller ett diastoliskt blodtryck på 80 – 89 mm Hg har ett förstadium av högt blodtryck (prehypertension). De behöver ingen medikamentell behandling men bör däremot ändra sin livsstil (gå ner i vikt, sluta röka, minska alkoholintaget, stressa av etcetera) för att förebygga hjärt-kärlsjukdom och stroke.
· Tiazid-diuretika (specifika vattendrivande läkemedel) ska ges till alla patienter med okomplicerat högt blodtryck, antingen allena eller i kombination med andra mediciner. Vid vissa tillstånd, som är förenade med högre risk, ska andra blodtryckssänkande mediciner också ges (exempelvis ACE-hämmare, angiotensin-antagonister, beta-receptorblockerare, kalciumantagonister med flera).
· De flesta patienter med högt blodtryck kommer att behöva två eller flera blodtryckssänkande läkemedel för att uppnå målblodtrycket som är mindre än 140/90 mm Hg (eller mindre än 130/80 mm Hg hos patienter med diabetes eller kronisk njursvikt).
· Om blodtrycket är mer än +20/+10 mm Hg över målblodtrycket ska initial behandling med två mediciner ges – den ena ska då vara ett tiazid-diuretikum.
· Även den effektivaste behandling - föreskriven av den noggrannaste läkare - kommer bara att leda till målblodtrycket om patienten är fullt motiverad och vid behov ändrar livsstil. Kommittén säger sig ha fullt klart för sig att dessa riktlinjer - i det enskilda fallet - ska godkännas av den behandlande läkaren.
Det ska bli intressant att se om och när Läkemedelskommittén och därmed Primärvården i Landstinget Blekinge kommer att införa dessa riktlinjer. Vi patienter väntar på snabbt besked!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
