15 mars 2007

Ökning av botbar cancer i Sverige

Antalet diagnostiserade cancerfall i Sverige under 2005 var knappt 51 000 varav 53 % bland män och 47 % bland kvinnor. Antalet har årligen ökat med 1,6 % för män och 1,1 % för kvinnor under de två senaste decennierna. Ungefär halva ökningen kan förklaras med förändring i befolkningens åldersstruktur. Samma situation råder i Blekinge med sammanlagt 958 fall år 2005.

Den vanligaste tumörformen bland män är prostatacancer som står för 36,5 % av alla diagnostiserade fall. Under de senaste tjugo åren har prostatacancer ökat med 2,9 % per år.

Bröstcancer är den vanligaste formen hos kvinnor och står för 29,1 % av de nya fallen med en årlig ökning på 1,4 % under tjugo år.

Tjocktarms- och ändtarmscancer är den näst vanligaste tumörformen hos kvinnor - 8,4 % 2005. Hos männen utgör den 6,4 % av fallen och är den fjärde vanligaste cancerformen.

Lungcancer står för 7,1 % och 6,4 % hos män respektive kvinnor. Lungcancer hos kvinnor har en årlig ökning på 3 % under de senaste tjugo åren medan männen har en nedgång med 0,9 %.

Antalet personer som någon gång fått en cancerdiagnos och lever ökar kraftigt och är nu 364 000. Drygt 200 000 av dessa är kvinnor.

Sannolikheten för både kvinnor och män att få cancer före 75 års ålder är nära 30 %.
Rapporten Cancer Incidence in Sweden 2005 från Socialstyrelsens epidemiologiska centrum (EpC) innehåller mer information om antalet fall och incidens av alla cancertyper redovisat på län, åldersgrupper och kön.

Tidig diagnos – som ofta krävs för att möjliggöra radikalt avlägsnande av cancersvulster - kan uppnås genom så kallad screening för många cancerformer (exempelvis cancer i bröst, livmoderhals, prostata, tjocktarm och lungor) och/eller genom att vi Blekingar söker sjukvården omedelbart vid misstänkta symtom – speciellt i äldre ålder.

Sjukvården borde planeras och anpassas därtill, eller hur hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)?

Bo Arnesjö (m), Ronneby

07 mars 2007

Friskare tänder - till rimliga kostnader

En tandvårdscheck- Ett skydd mot höga tandvårdskostnader - Stöd till abonnemangstandvård

Tandvårdsutredningen har i dag lämnat i sitt slutbetänkande, Friskare tänder - till rimliga kostnader (SOU 2007:19), till socialminister Göran Hägglund. Utredningen föreslår att det nya stödet ska träda i kraft den 1 juli 2008.

Tandvårdschecken ska uppgå till 300 kronor vartannat år för alla i åldrarna 30-74 år, och till 600 kronor vartannat år för personer i åldrarna 20-29 år samt 75 år och äldre. Checken kan användas som delbetalning vid ett tandvårdsbesök hos valfri tandläkare eller tandhygienist, eller som delbetalning för abonnemangstandvård.

Skyddet mot höga kostnader ger ersättning med 50 procent av patientens tandvårdskostnader, som baseras på så kallade referenspriser, mellan 3 000 och 15 000 kronor och med 85 procent av kostnader som överstiger 15 000 kronor.

Abonnemangstandvården, också kallat frisktandvård, ska även fortsättningsvis ges goda förutsättningar att utvecklas.

Utredningen föreslår att kostnaden för standardmaterial ska omfattas av tandvårdsersättningen.

Utredningen anser att patienter som är 65 år eller äldre fullt ut ska omfattas av det nya statliga tandvårdsstödet. Detta innebär att dagens högkostnadsskydd för protetiska behandlingar för denna grupp ersätts av det föreslagna skyddet mot höga kostnader.

Effekterna av utredningens förslag blir för 65+gruppen att tandvårdsersättning lämnas från en lägre nivå, 3 000 kronor, mot dagens 7 700 kronor. Dessutom omfattas all tandvård, inte bara protetik, utan även bastandvård. Detta gör att ersättningen kommer fler till del.

Tandvårdskostnaden för en patient 65 år eller äldre i kostnadsläget 3 000-15 000 kronor blir betydligt lägre och för tandvård i övriga kostnadslägen i princip oförändrad.

Konsekvenserna för patienter yngre än 65 år blir att all tandvård över 4 000-5 000 kronor blir betydligt billigare. Tandvård under denna kostnadsnivå påverkas inte i någon större utsträckning.

Den statliga kostnaden för tandvårdsstödet beräknas i utredningens huvudalternativ uppgå till ca 5,9 miljarder kronor årligen, varav tandvårdschecken utgör ca 1,1 miljarder kronor och skyddet mot höga kostnader ca 4,8 miljarder kronor.

För att stärka tandvårdskonsumenternas prismedvetenhet föreslår utredningen ett system med så kallade referenspriser för varje åtgärd. Dessa ska också utgöra grunden för beräkningen av tandvårdsersättning inom skyddet mot höga kostnader. Referenspriserna bör därmed få en prisstyrande effekt och möjliggöra prispress. Den fria prissättningen bibehålls och patienternas pris kan, som i dag, variera beroende på vilken vårdgivare man väljer.

Utredningen lämnar förslag om tydligare definition av vilken tandvård som ska vara ersättningsberättigande i det nya stödet. Regelverket anger tydligt vilka åtgärder och vilken standard som omfattas.

Utredningen lämnar ett flertal förslag som syftar till att förbättra konkurrensen och stärka patientens ställning, främst genom bättre information till patienten om tandhälsa, priser och behandlingsalternativ.

Utredningen anser att den statliga styrningen av tandvården är svag och splittrad och lämnar flera förslag om utvecklad styrning och bättre statistik.

Utredningen bedömer att konsekvenserna av förslagen innebär sänkta administrativa kostnader för vårdgivarna.

Läkemedelsbehandling hos äldre

Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående:

Läkemedelsbehandling hos äldre

Äldre får allt fler läkemedel. Deras ”badrumsskåp” fylls med både ”gamla” och nya mediciner. Ju äldre de är och ju fler läkare de tvingas kontakta desto svårare är det att hålla reda på den optimala aktuella medicineringen.

Med ökande ålder ändras dessutom läkemedlens omsättning i och utsöndring från kroppen. Riskerna för biverkningar och motverkande eller förstärkande effekter mellan läkemedlen ökar också.

Kvalitetskontroll i form av revisioner och tillfälliga läkemedelsgenomgångar räcker ofta inte. Sjukvårdspersonalen måste själva kvalitetssäkra läkemedelsbehandlingen genom uppföljning och omprövning av varje patients läkemedelslista. Läkemedelsberättelser och ett samlat elektroniskt förskrivarstöd behövs då.

Myndigheterna måste också eliminera de strukturproblem som försvårar läkarnas och sjuksköterskornas arbete med äldre.

Läkemedelskommittéerna i landet har uppmärksammat dessa behov och startade 2005 en kampanj för säkrare läkemedelsanvändning hos äldre. Det rör sig om en storskalig satsning.

De har:
arrangerat seminarier, information och utbildningar för läkare och sjuksköterskor.
initierat olika former av kvalitetssäkring.
utfärdat terapirekommendationer.
utarbetat lathundar om riskläkemedel enligt Socialstyrelsens rekommendationer.
satsat på särskilda insatser för chefer i landsting och kommuner, som måste inse sitt ansvar för personalens utbildning och vårdtagarnas säkerhet.
initierat kampanjer riktade till allmänheten, som nått ut via pensionärs- och handikapporganisationerna.

Det är för tidigt att avgöra om kampanjen har lett till färre avvikelser i läkemedelshanteringen, färre inläggningar på sjukhus på grund av läkemedelsproblem och flera biverkningsrapporter.

Erfarenheterna av kampanjen är att behovet av kvalitetssäkring av äldres läkemedelsanvändning ökar i takt med att de får fler läkemedel per person och därmed ökad risk för biverkningar. Samtidigt förekommer både över- och underbehandling. Noggranna uppföljningar och omprövningar av patienternas läkemedelslistor bidrar till att nå målet att bibehålla eller förbättra livskvaliteten. Extern kvalitetssäkring måste dessutom kompletteras med intern kvalitetskontroll vid varje vårdenhet. Adekvata åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med de strukturproblem som försvårar kvalitetsarbetet med äldres läkemedelsbehandling.

Åtta viktiga punkter anses dessutom kunna förbättra kvaliteten i läkemedelsbehandlingen hos äldre. Man bör:
eftersträva tidig och säker diagnos med klar indikation för behandling.
pröva icke-medikamentell behandling såsom aktivering dagtid mot sömnbesvär, fysikalisk terapi mot värk i rörelseorganen.
eftersträva lägsta effektiva dos genom låg initialdos, längre doseringsintervall och långsam upptrappning.
utvärdera behandlingseffekten noga och väga in skattning av patientens livskvalitet.
vara observant på symtom som kan utgöra biverkningar.
avsluta eller trappa ner läkemedelsdoserna om effekten uteblir eller biverkningar uppträder.
ompröva indikationerna för behandling minst en gång per år.
dokumentera läkemedelsberättelsen.

För övrigt hänvisas till bifogade artikel från Läkartidningen 1-2, 2007 ”Viktigt att läkare kvalitetssäkrar läkemedelsbehandlingen av äldre”.

Mot bakgrund av det ovanstående hemställer undertecknade

att Landstinget Blekinge snarast skapar ökade förutsättningar för kvalitetssäkrad läkemedelsbehandling hos äldre samt
att regelbunden uppföljning av läkemedelsbehandlingens indikationer och effekter företas i samband med återkommande hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre.

På vägnar av Moderata Landstingsgruppen i Blekinge

Bo Arnesjö, Ledamot, Hans Hedvall, Ledamot, Alexander Wendt, vice gruppledare och Gustav Nilsson, gruppledare