24 december 2005
22 december 2005
Borgerlig ledning i ny opinionsmätning
I en ny väljarundersökning från Temo ökar väljarstödet för det borgerliga blocket. De fyra borgerliga partierna stöds av nästan 52 procent, medan socialdemokraterna och samarbetspartierna får knappt 45 procent.
Temo-mätningen presenteras i Dagens Nyheter och Sydsvenskan och genomfördes mellan 5 och 20 december. 2 500 personer tillfrågades.
Förändringarna sedan förra Temo-mätningen för enskilda partier är inte statistiskt säkerställd.
Temo-mätningen presenteras i Dagens Nyheter och Sydsvenskan och genomfördes mellan 5 och 20 december. 2 500 personer tillfrågades.
Förändringarna sedan förra Temo-mätningen för enskilda partier är inte statistiskt säkerställd.
20 december 2005
Tjat hjälper, geriatriken behålls!
Vi äldre kan andas ut! Geriatrik, det vill säga läran om sjukdomar hos äldre, ska finnas kvar som medicinsk specialitet inom vården. Beslutet har fattats av regeringen.
Redan 2003 kom Socialstyrelsen med ett förslag på hur specialitetsindelningen skulle se ut. I förslaget skulle geriatrik bli en grenspecialitet under invärtesmedicinen. Men förslaget fick hård kritik. Läkare, patientföreningar och pensionärsorganisationer menade att om geriatriken inte får vara kvar som en egen specialitet leder det till svårigheter att få forskare och läkare att intressera sig för äldres sjukdomar.
Regeringen har nu beslutat att antalet medicinska specialiteter inom vården ska bli färre. Istället för att ha många likvärdiga områden blir det en uppdelning på några basspecialiteter med underordnade grenspecialiteter. På grund av alla protester blir geriatriken en egen basspecialitet! Regeringen har sålunda ändrat uppfattning och vill istället satsa på geriatrik.
Äldreomsorgsminister Ylva Johansson håller nu med och gör därför en annan bedömning än Socialstyrelsen.
- Jag kan ju väga in de politiska satsningar vi vill göra inom äldreområdet och vikten av att vi då har tillräckligt många geriatriker ute i verksamheten, säger hon. Regeringen önskar en satsning på en miljard kronor per år i tio år, medan de borgerliga vill satsa drygt 11 miljarder under 3 år. Oavsett partitillhörigheten hos de styrande är en betydande satsning på geriatrik en klok och viktig åtgärd.
Nu får väl också Landstinget Blekinge och blekinges kommuner ändra uppfattning? Frågan går till landstingsrådet Marie Sällström (s), som väl också ångrar sin inställning? En lokal socialdemokratisk tvärvändning är väl på sin plats!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Redan 2003 kom Socialstyrelsen med ett förslag på hur specialitetsindelningen skulle se ut. I förslaget skulle geriatrik bli en grenspecialitet under invärtesmedicinen. Men förslaget fick hård kritik. Läkare, patientföreningar och pensionärsorganisationer menade att om geriatriken inte får vara kvar som en egen specialitet leder det till svårigheter att få forskare och läkare att intressera sig för äldres sjukdomar.
Regeringen har nu beslutat att antalet medicinska specialiteter inom vården ska bli färre. Istället för att ha många likvärdiga områden blir det en uppdelning på några basspecialiteter med underordnade grenspecialiteter. På grund av alla protester blir geriatriken en egen basspecialitet! Regeringen har sålunda ändrat uppfattning och vill istället satsa på geriatrik.
Äldreomsorgsminister Ylva Johansson håller nu med och gör därför en annan bedömning än Socialstyrelsen.
- Jag kan ju väga in de politiska satsningar vi vill göra inom äldreområdet och vikten av att vi då har tillräckligt många geriatriker ute i verksamheten, säger hon. Regeringen önskar en satsning på en miljard kronor per år i tio år, medan de borgerliga vill satsa drygt 11 miljarder under 3 år. Oavsett partitillhörigheten hos de styrande är en betydande satsning på geriatrik en klok och viktig åtgärd.
Nu får väl också Landstinget Blekinge och blekinges kommuner ändra uppfattning? Frågan går till landstingsrådet Marie Sällström (s), som väl också ångrar sin inställning? En lokal socialdemokratisk tvärvändning är väl på sin plats!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
"Värna den svenska modellen"
Försvarstal Av Statsminister Göran Persson.
Senast uppdaterad 23 december 2005 00:05 i Sydsvenska Dagbladet.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige ser lovande ut. Med fler i sysselsättning ökar möjligheterna till stora välfärdssatsningar, skriver statsminister Göran Persson.
Snart är det ett år sedan ett kraftigt jordskalv resulterade i enorma flodvågor som slog in över stränderna i Asien och Afrika. Hundratusentals människor omkom. Miljoner fattiga förlorade sin bostad och försörjning. Än fler fick själsliga ärr för livet. Sverige var ett av de länder utanför katastrofområdet som drabbades värst. Cirka 20000 svenskar turistade i de berörda områdena. Över 500 svenskar omkom – åtskilliga av dem var barn. För många blir jul- och nyårshelgerna således inte bara en tid för avkoppling och gemenskap, utan också för sorg och saknad. I solidaritet och medkänsla med dem som drabbats kan vi vara medmänniskor i ordets bästa mening. Vi kan söka tröst och lindring hos varandra.
Katastrofkommissionen, med uppdrag att granska hur regeringskansliet och myndigheterna hanterade katastrofen, tillsattes på regeringens initiativ. Regeringskansliet var inte tillräckligt handlingskraftigt när katastrofen inträffade tidigt på annandagens morgon. Det fanns inte tillräckligt med underlag och information för att sätta igång arbetet. Som statsminister tar jag mitt ansvar för detta och för att förbättra rutiner och organisation så att regeringskansli och myndigheter skall vara så förberedda som möjligt inför framtida katastrofer. Men vi måste också komma ihåg att storartade insatser gjordes av frivilliga och andra både i Thailand och här hemma. I kyrkor, bland frivilligorganisationer, i kommuner där drabbade bodde, i myndigheter, företag och bland anställda i regeringskansliet gjordes mycket värdefulla insatser.
Veckan efter katastrofen kunde de allra flesta svenskar flygas hem, krisgrupper var snabbt organiserade, flygplatserna bemannades med personal till stöd för de drabbade. Frivilliga anmälde sig för att åka ned och hjälpa till på plats. Alla dessa insatser förtjänar mitt och regeringens varma tack.
Erfarenheterna skall nu tas tillvara för att stärka Sveriges förmåga till krishantering.
Samtidigt som vi gör det, skall vi också ta oss an utmaningarna här hemma. Den ekonomiska utvecklingen förväntas bli starkare de kommande åren än vad bedömare trodde så sent som i höstas. När tillväxten allt mer drivs av hushållens konsumtion blir resultatet nya jobb.
Enligt Statistiska Centralbyrån har sysselsättningen stigit med 100000 det senaste året. Vid årsskiftet träder regeringens sysselsättningspaket i kraft, vilket leder till ytterligare minskning av arbetslösheten. Min bedömning är att den öppna arbetslösheten nästa år kan pressas ner mot fyra procent. Fler människor i arbete leder till högre skatteinkomster och ökade resurser till utbyggd och förbättrad vård, omsorg och skola.
Vi planerar kraftiga insatser för att bygga ut äldreomsorgen, förbättra demensvården och ge ökat stöd till anhöriga. De samlade resurserna till våra äldre skall öka med 10 miljarder kronor under tio år. Det är viktigare än stora skattesänkningar. Vi skall se till att alla människor har råd med en god tandvård.
För många människor är det idag för dyrt att få tänderna lagade. Det är oacceptabelt. Vi vill genomföra en tandvårdsreform som påtagligt reducerar kostnaderna.
Vi skall dessutom förbättra skolan, så att alla barn och unga får chans till en bra start i livet. 14000 nya lärare har anställts de senaste åren, men det har ännu inte givit tillräckligt resultat. Alltför många unga killar och tjejer lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper i språk och matematik. En fortsatt satsning på skolans kvalitet ligger framför oss. Ytterst handlar valet nästa år om vilken samhällsmodell vi vill ha.
Skall vi göra gemensamma ansträngningar för att öka sysselsättningen och värna välfärden – eller skall vi sänka skatterna kraftigt för rika och låta var och en värna om sig själv?
Högeralliansen har enats om sitt mål: att sänka skatten med 250 miljarder kronor de närmaste åtta åren. Det motsvarar var femte krona som går till vård, skola, barnbidrag och annan välfärd. Så stora neddragningar kommer att förändra Sverige och den svenska modellen. Högeralliansen menar att sänkt ersättning vid sjukdom, arbetslöshet och förtidspension gör Sverige till ett bättre land att leva i. Den uppfattningen delar inte jag. Sveriges problem är inte att tryggheten är för stor, utan att för många människor fortfarande känner sig otrygga. Hur vi ser på den svenska modellen blir en huvudfråga i valrörelsen.
GÖRAN PERSSON
Senast uppdaterad 23 december 2005 00:05 i Sydsvenska Dagbladet.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige ser lovande ut. Med fler i sysselsättning ökar möjligheterna till stora välfärdssatsningar, skriver statsminister Göran Persson.
Snart är det ett år sedan ett kraftigt jordskalv resulterade i enorma flodvågor som slog in över stränderna i Asien och Afrika. Hundratusentals människor omkom. Miljoner fattiga förlorade sin bostad och försörjning. Än fler fick själsliga ärr för livet. Sverige var ett av de länder utanför katastrofområdet som drabbades värst. Cirka 20000 svenskar turistade i de berörda områdena. Över 500 svenskar omkom – åtskilliga av dem var barn. För många blir jul- och nyårshelgerna således inte bara en tid för avkoppling och gemenskap, utan också för sorg och saknad. I solidaritet och medkänsla med dem som drabbats kan vi vara medmänniskor i ordets bästa mening. Vi kan söka tröst och lindring hos varandra.
Katastrofkommissionen, med uppdrag att granska hur regeringskansliet och myndigheterna hanterade katastrofen, tillsattes på regeringens initiativ. Regeringskansliet var inte tillräckligt handlingskraftigt när katastrofen inträffade tidigt på annandagens morgon. Det fanns inte tillräckligt med underlag och information för att sätta igång arbetet. Som statsminister tar jag mitt ansvar för detta och för att förbättra rutiner och organisation så att regeringskansli och myndigheter skall vara så förberedda som möjligt inför framtida katastrofer. Men vi måste också komma ihåg att storartade insatser gjordes av frivilliga och andra både i Thailand och här hemma. I kyrkor, bland frivilligorganisationer, i kommuner där drabbade bodde, i myndigheter, företag och bland anställda i regeringskansliet gjordes mycket värdefulla insatser.
Veckan efter katastrofen kunde de allra flesta svenskar flygas hem, krisgrupper var snabbt organiserade, flygplatserna bemannades med personal till stöd för de drabbade. Frivilliga anmälde sig för att åka ned och hjälpa till på plats. Alla dessa insatser förtjänar mitt och regeringens varma tack.
Erfarenheterna skall nu tas tillvara för att stärka Sveriges förmåga till krishantering.
Samtidigt som vi gör det, skall vi också ta oss an utmaningarna här hemma. Den ekonomiska utvecklingen förväntas bli starkare de kommande åren än vad bedömare trodde så sent som i höstas. När tillväxten allt mer drivs av hushållens konsumtion blir resultatet nya jobb.
Enligt Statistiska Centralbyrån har sysselsättningen stigit med 100000 det senaste året. Vid årsskiftet träder regeringens sysselsättningspaket i kraft, vilket leder till ytterligare minskning av arbetslösheten. Min bedömning är att den öppna arbetslösheten nästa år kan pressas ner mot fyra procent. Fler människor i arbete leder till högre skatteinkomster och ökade resurser till utbyggd och förbättrad vård, omsorg och skola.
Vi planerar kraftiga insatser för att bygga ut äldreomsorgen, förbättra demensvården och ge ökat stöd till anhöriga. De samlade resurserna till våra äldre skall öka med 10 miljarder kronor under tio år. Det är viktigare än stora skattesänkningar. Vi skall se till att alla människor har råd med en god tandvård.
För många människor är det idag för dyrt att få tänderna lagade. Det är oacceptabelt. Vi vill genomföra en tandvårdsreform som påtagligt reducerar kostnaderna.
Vi skall dessutom förbättra skolan, så att alla barn och unga får chans till en bra start i livet. 14000 nya lärare har anställts de senaste åren, men det har ännu inte givit tillräckligt resultat. Alltför många unga killar och tjejer lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper i språk och matematik. En fortsatt satsning på skolans kvalitet ligger framför oss. Ytterst handlar valet nästa år om vilken samhällsmodell vi vill ha.
Skall vi göra gemensamma ansträngningar för att öka sysselsättningen och värna välfärden – eller skall vi sänka skatterna kraftigt för rika och låta var och en värna om sig själv?
Högeralliansen har enats om sitt mål: att sänka skatten med 250 miljarder kronor de närmaste åtta åren. Det motsvarar var femte krona som går till vård, skola, barnbidrag och annan välfärd. Så stora neddragningar kommer att förändra Sverige och den svenska modellen. Högeralliansen menar att sänkt ersättning vid sjukdom, arbetslöshet och förtidspension gör Sverige till ett bättre land att leva i. Den uppfattningen delar inte jag. Sveriges problem är inte att tryggheten är för stor, utan att för många människor fortfarande känner sig otrygga. Hur vi ser på den svenska modellen blir en huvudfråga i valrörelsen.
GÖRAN PERSSON
18 december 2005
17 december 2005
Sveriges Radio - Skop: De borgerliga tappar ledningen
2005-12-17
Den borgerliga alliansen har tappat ledningen och i stället har socialdemokraterna och stödpartierna passerat de borgerliga partierna med 2,2 procentenheter väljaropinionen. Det visar Skops senaste opinionsbarometer.
49 procent av de intervjuade svenskarna stödjer socialdemokraterna och stödpartierna mot 46,8 procent för den borgerliga alliansen.
Mätningen innebär ett trendbrott i Skops mätningar sedan januari i år. För en månad sedan ledde alliansen med 3,3 procentenheter.
Moderaterna går bakåt för andra månaden i rad i Skops mätning. Folkpartiet minskar också medan miljöpartiet går framåt. Förändringarna är statistiskt säkerställda.
Tidigare i veckan visade SCB:s och opinionsinstitutets Ruabs mätningar av partisympatierna på ett ökat stöd för socialdemokraterna, medan moderaterna går bakåt.
Skops mätning omfattar 1 200 personer och har gjorts under tiden 17 november till 13 december, då de intervjuade fick svara på frågan: vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?
Resultatet i procent med förändringen från förra mätningen inom parentes:
Socialdemokraterna 36,7 (0)
Moderaterna 22,7 (-1,3)
Folkpartiet 10,5 (-2,3)
Kristdemokraterna 7,1 (+0,9)
Centern 6,5 (-0.4)
Miljöpartiet 6,4 (+1,7)
Vänsterpartiet 5,9 (+0,7).
Den borgerliga alliansen har tappat ledningen och i stället har socialdemokraterna och stödpartierna passerat de borgerliga partierna med 2,2 procentenheter väljaropinionen. Det visar Skops senaste opinionsbarometer.
49 procent av de intervjuade svenskarna stödjer socialdemokraterna och stödpartierna mot 46,8 procent för den borgerliga alliansen.
Mätningen innebär ett trendbrott i Skops mätningar sedan januari i år. För en månad sedan ledde alliansen med 3,3 procentenheter.
Moderaterna går bakåt för andra månaden i rad i Skops mätning. Folkpartiet minskar också medan miljöpartiet går framåt. Förändringarna är statistiskt säkerställda.
Tidigare i veckan visade SCB:s och opinionsinstitutets Ruabs mätningar av partisympatierna på ett ökat stöd för socialdemokraterna, medan moderaterna går bakåt.
Skops mätning omfattar 1 200 personer och har gjorts under tiden 17 november till 13 december, då de intervjuade fick svara på frågan: vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?
Resultatet i procent med förändringen från förra mätningen inom parentes:
Socialdemokraterna 36,7 (0)
Moderaterna 22,7 (-1,3)
Folkpartiet 10,5 (-2,3)
Kristdemokraterna 7,1 (+0,9)
Centern 6,5 (-0.4)
Miljöpartiet 6,4 (+1,7)
Vänsterpartiet 5,9 (+0,7).
Ökad livskvalitet för äldre i Blekinge
Blekinge borde kunna bli ett bra landskap att åldras i! Åldrandeperioden är minst lika värdefull som det tidigare livet. Äldrepolitik berör alla. Vår Moderata politik sammanfattas nedan.
Vi moderater vill
§ att arbetslivet, det sociala och det politiska livet i Blekinge ska vara öppet för äldre, vars sociala och ekonomiska trygghet också ska vara säkrad genom ökad tillväxt och sysselsättning
§ underlätta anställning av äldre genom minskat arbetsgivaransvar, ändrade regler för pensionsavsättningar, avgiftsbestämda pensioner, ökad visstidsanställning efter 61 år samt ta bort arbetsgivaravgifterna för dem som har varit arbetslösa eller sjukskrivna i över ett år – skapa nystartsjobb
§ införa jobbavdrag för alla arbetsinkomster och att pensionen normalt ska gälla gemensamt för ”två liv” – det vill säga om inte annat önskas gemensamt mellan äkta makar/samboende.
§ införa en vård och omsorg med garanterad tillgänglighet och lagstadgad rätt att välja
§ ersätta kommun- och landstingsfinansieringen av vården och omsorgen med en statlig finansiering som utgår från patienternas behov och öppnar för alternativa driftsformer
§ satsa på folkhälsoarbete och förebyggande åtgärder
Vården och omsorgen ska stärka vårdtagarnas rättigheter och möjliggöra ökad valfrihet och större mångfald. Alla människor ska ges vård och omsorg i rätt tid och enligt fastlagda principer med rätt att välja den vård som passar dem bäst. I detta inkluderas tandvård och alla typer av handikappvård och rehabilitering. Behoven och inte plånboken eller kontakter ska vara avgörande!
Vi Moderater vill dessutom
§ satsa på utveckling av anhörigvården och stödja anhörigvårdare
§ satsa fem miljarder kronor extra på rättstrygghet den kommande treårsperioden jämte att man vid planering av trafik och räddningstjänst ska ta hänsyn till äldres behov
§ begränsa fastighetsskatten för att senare avskaffa den helt
§ underlätta byggandet av seniorboenden och genom en omsorgsgaranti göra byggandet av särskilda boenden mera attraktivt.
§ satsa på frivilligarbete, utreda möjligheten att införa avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet och avsätta medel för att utveckla volontärarbete, som höjer livskvaliteten för många ensamma äldre.
§ införa ett skatteavdrag på 50 procent för alla typer av hushållsnära tjänster.
Blekingemoderaternas äldrepolitik har både lokal och central förankring.
För Blekingemoderaternas äldrepolitiska arbetsgrupp:
Bo Arnesjö, Ronneby, Sammankallande
Roger Fredriksson, Hallabro, Politisk sekreterare
Astrid Adholm, Ronneby
Irene Ahlstrand, Karlshamn
Torsten Cairenius, Olofström
Hans Hedvall, Karlskrona
Jan-Åke Nordin, Karlskrona
Christoffer Stenström, Bräkne-Hoby
Karl-Gösta Svenson, Kråkerum
Vi moderater vill
§ att arbetslivet, det sociala och det politiska livet i Blekinge ska vara öppet för äldre, vars sociala och ekonomiska trygghet också ska vara säkrad genom ökad tillväxt och sysselsättning
§ underlätta anställning av äldre genom minskat arbetsgivaransvar, ändrade regler för pensionsavsättningar, avgiftsbestämda pensioner, ökad visstidsanställning efter 61 år samt ta bort arbetsgivaravgifterna för dem som har varit arbetslösa eller sjukskrivna i över ett år – skapa nystartsjobb
§ införa jobbavdrag för alla arbetsinkomster och att pensionen normalt ska gälla gemensamt för ”två liv” – det vill säga om inte annat önskas gemensamt mellan äkta makar/samboende.
§ införa en vård och omsorg med garanterad tillgänglighet och lagstadgad rätt att välja
§ ersätta kommun- och landstingsfinansieringen av vården och omsorgen med en statlig finansiering som utgår från patienternas behov och öppnar för alternativa driftsformer
§ satsa på folkhälsoarbete och förebyggande åtgärder
Vården och omsorgen ska stärka vårdtagarnas rättigheter och möjliggöra ökad valfrihet och större mångfald. Alla människor ska ges vård och omsorg i rätt tid och enligt fastlagda principer med rätt att välja den vård som passar dem bäst. I detta inkluderas tandvård och alla typer av handikappvård och rehabilitering. Behoven och inte plånboken eller kontakter ska vara avgörande!
Vi Moderater vill dessutom
§ satsa på utveckling av anhörigvården och stödja anhörigvårdare
§ satsa fem miljarder kronor extra på rättstrygghet den kommande treårsperioden jämte att man vid planering av trafik och räddningstjänst ska ta hänsyn till äldres behov
§ begränsa fastighetsskatten för att senare avskaffa den helt
§ underlätta byggandet av seniorboenden och genom en omsorgsgaranti göra byggandet av särskilda boenden mera attraktivt.
§ satsa på frivilligarbete, utreda möjligheten att införa avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet och avsätta medel för att utveckla volontärarbete, som höjer livskvaliteten för många ensamma äldre.
§ införa ett skatteavdrag på 50 procent för alla typer av hushållsnära tjänster.
Blekingemoderaternas äldrepolitik har både lokal och central förankring.
För Blekingemoderaternas äldrepolitiska arbetsgrupp:
Bo Arnesjö, Ronneby, Sammankallande
Roger Fredriksson, Hallabro, Politisk sekreterare
Astrid Adholm, Ronneby
Irene Ahlstrand, Karlshamn
Torsten Cairenius, Olofström
Hans Hedvall, Karlskrona
Jan-Åke Nordin, Karlskrona
Christoffer Stenström, Bräkne-Hoby
Karl-Gösta Svenson, Kråkerum
16 december 2005
14 december 2005
Ökande sjukskrivningar – ett statligt misstag
Sjuktalen ökar. Fusk och slentrianmässiga sjukskrivningar misstänks. Arbetslivsinstitutet (ALI) har emellertid visat att ökningen beror på längre sjukskrivningar och i mindre grad på ökat antal sjukskrivna, som domineras av yngre.
Bekämpning av fusk och sviktande arbetsmoral behövs kanske, men huvudproblemet är, enligt ALI, att arbetet med att förebygga sjukfrånvaro kollapsade efter 1993. Arbetsanpassningsverksamheten i större företag, kommuner och landsting lades då ner. Den hade varit till för att lösa problem med sviktande arbetsförmåga hos anställda, ofta äldre, handikappade eller sjuka, vars sysselsättningsmöjligheter minskade.
För att bromsa utslagningen och de ökade kostnaderna för arbetslöshet eller förtida pensionering hade lagen om anställningsskydd (LAS) stiftats Däri förbjuds arbetsgivarna att säga upp äldre och sjuka. De har också plikt att genom arbetstränings-, anpassnings- och omplaceringsåtgärder pröva hur stor arbetsförmåga som förlorats och hur uppsägning kan undvikas. Anpassningsgrupper blev samrådsorgan mellan arbetsgivare, anställda och arbetsförmedling. Uppsägning kunde inte ske under sjukskrivning, men om arbetsförmåga permanent gått förlorad skulle försäkringskassan bereda förtidspension på hel- eller deltid.
Ett kontrakt mellan arbetsgivarna och staten etablerades byggt på att:
Bekämpning av fusk och sviktande arbetsmoral behövs kanske, men huvudproblemet är, enligt ALI, att arbetet med att förebygga sjukfrånvaro kollapsade efter 1993. Arbetsanpassningsverksamheten i större företag, kommuner och landsting lades då ner. Den hade varit till för att lösa problem med sviktande arbetsförmåga hos anställda, ofta äldre, handikappade eller sjuka, vars sysselsättningsmöjligheter minskade.
För att bromsa utslagningen och de ökade kostnaderna för arbetslöshet eller förtida pensionering hade lagen om anställningsskydd (LAS) stiftats Däri förbjuds arbetsgivarna att säga upp äldre och sjuka. De har också plikt att genom arbetstränings-, anpassnings- och omplaceringsåtgärder pröva hur stor arbetsförmåga som förlorats och hur uppsägning kan undvikas. Anpassningsgrupper blev samrådsorgan mellan arbetsgivare, anställda och arbetsförmedling. Uppsägning kunde inte ske under sjukskrivning, men om arbetsförmåga permanent gått förlorad skulle försäkringskassan bereda förtidspension på hel- eller deltid.
Ett kontrakt mellan arbetsgivarna och staten etablerades byggt på att:
- individen skulle ges möjlighet att stanna kvar i arbetsgemenskapen och arbeta efter sin förmåga,
- arbetsgivarens produktion inte skulle äventyras eftersom den del av arbetsförmågan som gått förlorad skulle betalas av sjukförsäkringssystemet,
- samhällets kostnader skulle minska då arbetsgivaren betalade lön för den anställdes restarbetsförmåga.
Den offentliga sektorns anpassningsgrupper bestod av ledande kommunpolitiker, företrädare för facket, arbetsförmedlingen och försäkringskassan samt medicinsk rehabiliteringsexpertis. Personalavdelningarna svarade för beredning och verkställighet och fick makt och medel att lösa även svåra anpassnings-, rehabiliterings- och omplaceringsproblem. Förtur gavs om ett rehabiliteringsärende matchade arbetskraven i en vakant tjänst.
Från 1993 raserades anpassningsarbetet. Arbetsmarknadsmyndigheterna avsade sig då alla problem bland redan anställda och lämnade anpassningsgrupperna. Lönebidragen mot arbetslöshet drogs in. Arbetsgivarna hänvisades till konsulter för att pröva de anställdas arbetsförmåga. Kommunernas ekonomi försämrades med minskning av lättare arbeten. Resurserna för anpassning och omplacering drogs in. Riksdagen införde restriktioner i rätten till förtidspension och sjukpenning och inskränkte försäkringskassans rätt att bevilja sjukersättning. Man krävde ett medicinskt underlag, som bevisade ett klart samband mellan en sjukdom och en minskad arbetsförmåga. Staten gav upp sitt ansvar för kontraktet med arbetsgivarna och överlät uppföljningen av sjukfrånvaron till enhetscheferna utan ekonomisk kompensation. Konsekvenserna blev resursbrist och en ökad arbetsbörda för kvarvarande medarbetare med risk för utmattning.
De ökade sjuktalen är sålunda inte bara hälsoproblem eller en ”sjukskrivningsepidemi”. Det rör sig om en serie strukturella åtgärder som verkställts av regering och riksdag.
Staten vill nu lösa problemet genom arbetsträning i samverkan med arbetsgivare. Tron att långtidssjukskrivna har arbetsförmåga kvar för andra arbetsuppgifter är dock bara delvis sant. Knappt 30 procent har kunnat återgå i arbete eller utbildning och en tredjedel av dem har återgått till sitt tidigare arbete.
Vad händer med de övriga hundratusentals sjuklediga? Det är svårt att förstå att de har förlorat hela sin arbetsförmåga för gott. Staten kan nog heller inte bara skylla ifrån sig på läkares släpphänthet eller de sjukskrivnas fusk! Återetablerad arbetsanpassning är nog nyckelord!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Civil och militär katastrofberedskap till Blekinge
Så här i Tsunami-katastrofens fotspår, dess bekymmersamma centrala hantering och ett minst sagt katastrofalt försvarsbeslut gäller det att samla ihop spillrorna och försöka rekonstruera så gott det går! Intet ont som inte har något gott med sig!
Vi informeras kontinuerligt om andra enorma lidanden i olika katastrofområden globalt. Exempel är alla lokala krigstillstånd, Pakistan efter jordbävningen, Guatemala efter översvämningarna, Afrika på grund av HIV/AIDS etcetera. Också närområdet kan drabbas om än – hittills - i betydligt mindre skala. Alla minns Estonia och fruktar bland annat en tankerkatastrof i Östersjön.
För oss Blekingar är de försvarsmässiga neddragningarna ännu inte lika allvarliga som på de flesta håll. Vi får behålla F 17 med sitt helikopterförband och Marinbasen i Karlskrona. Dessa ska tillsammans utvecklas till ett beredskapscentrum för internationella svenska militära insatser utomlands. Vi ska behålla alla de militära resurser, som behövs för räddningsinsatser både till lands och till sjöss. Alla typer av logistik ska etableras.
I debatten efter Tsunami-katastrofen har ett behov av en beredskap för samlade medicinska och andra katastrofinsatser aktualiserats. Regeringen och de centrala myndigheterna inklusive UD och Socialstyrelsen önskar utse ett Landsting, som ska tilldelas nationella uppgifter att hålla den beredskap och de resurser, som snabbt ska kunna sättas in både när våra egna och andra länders medborgare drabbas.
Landstinget Blekinge i samarbete med Region Blekinge, F 17 inklusive sitt helikopterförband och Marinen i Karlskrona med flera passar absolut bäst i Sverige för att ta sig an sådana viktiga uppgifter. Undertecknade hemställer om snabba samlade initiativ inom området!
Ulf Ahlstedt och Bo Arnesjö, Ronneby
Vi informeras kontinuerligt om andra enorma lidanden i olika katastrofområden globalt. Exempel är alla lokala krigstillstånd, Pakistan efter jordbävningen, Guatemala efter översvämningarna, Afrika på grund av HIV/AIDS etcetera. Också närområdet kan drabbas om än – hittills - i betydligt mindre skala. Alla minns Estonia och fruktar bland annat en tankerkatastrof i Östersjön.
För oss Blekingar är de försvarsmässiga neddragningarna ännu inte lika allvarliga som på de flesta håll. Vi får behålla F 17 med sitt helikopterförband och Marinbasen i Karlskrona. Dessa ska tillsammans utvecklas till ett beredskapscentrum för internationella svenska militära insatser utomlands. Vi ska behålla alla de militära resurser, som behövs för räddningsinsatser både till lands och till sjöss. Alla typer av logistik ska etableras.
I debatten efter Tsunami-katastrofen har ett behov av en beredskap för samlade medicinska och andra katastrofinsatser aktualiserats. Regeringen och de centrala myndigheterna inklusive UD och Socialstyrelsen önskar utse ett Landsting, som ska tilldelas nationella uppgifter att hålla den beredskap och de resurser, som snabbt ska kunna sättas in både när våra egna och andra länders medborgare drabbas.
Landstinget Blekinge i samarbete med Region Blekinge, F 17 inklusive sitt helikopterförband och Marinen i Karlskrona med flera passar absolut bäst i Sverige för att ta sig an sådana viktiga uppgifter. Undertecknade hemställer om snabba samlade initiativ inom området!
Ulf Ahlstedt och Bo Arnesjö, Ronneby
12 december 2005
Stödet för socialdemokraterna ökar
Trots de senaste veckornas hårda kritik mot regeringens agerande efter flodvågskatastrofen ökar socialdemokraternas väljarstöd, enligt opinionsinstitutet Ruabs senaste mätning.
Socialdemokraterna ökar med fyra procentenheter till 38 procent samtidigt som moderaterna tappar tre procentenheter till 29 procent.
Det borgerliga blockets försprång till socialdemokraterna och stödpartierna minskar till 1,3 procent.
Mätningen omfattar drygt 2 000 personer och gjordes mellan 29 november och 9 december.
Katastrofkommissionens rapport presenterades 1 december.
Socialdemokraterna ökar med fyra procentenheter till 38 procent samtidigt som moderaterna tappar tre procentenheter till 29 procent.
Det borgerliga blockets försprång till socialdemokraterna och stödpartierna minskar till 1,3 procent.
Mätningen omfattar drygt 2 000 personer och gjordes mellan 29 november och 9 december.
Katastrofkommissionens rapport presenterades 1 december.
11 december 2005
Fortsatt nedgång för socialdemokraterna
Socialdemokraternas nedgång under hösten fortsätter och förstärks. Det visar den senaste Demoskop-mätningen, som presenteras i samarbete med Nyheterna och Expressen.
Samtidigt har det stora raset efter Katastrofkomissionens tsunamirapport uteblivit. Den borgerliga alliansen har fortfarande ett försprång på 6,2 procent till socialdemokraterna och stödpartierna mp och v. Men försprånget har bara ökat marginellt. Nu har den borgerliga alliansen 51 procent av väljarsympatierna, jämfört med 44,8 procent för vänsterblocket med socialdemokraterna och stödpartierna. En skillnad på 6,2 procent.
Inget lyft i opinionen
För en dryg månad sedan var det partikongress och stor pr-föreställning för Göran Persson och socialdemokraterna, men kongressen gav inget lyft i opinionen.I september hade partiet nästan 36 procent, därefter har siffrorna dalat. I Demoskops decembermätning har väljarsympatierna sjunkit till 31, 9 procent, en tillbakagång med 1,3 procent. Den senaste mätningen visar också att miljöpartiet och kristdemokraterna går uppåt, medan förändringarna för övriga partier är små.
Över riksdagsspärren
I decembermätningen har kristdemokraterna åter tagit sig över spärren till riksdagen och har nu 4,5 procent av väljarsympatierna. I novembermätningen fick de bara 3,1 procent. Junilistan tappar väljarnas stöd och får endast 1,5 procent i decembermätningen, vilket motsvarar den nivå partiet uppnådde före uppmärksamheten kring riksdagskandidaturen.1001 personer har under tiden 29 november till 6 december svarat på frågan "Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval idag?"
Reporter: Jonas Gummesson
Samtidigt har det stora raset efter Katastrofkomissionens tsunamirapport uteblivit. Den borgerliga alliansen har fortfarande ett försprång på 6,2 procent till socialdemokraterna och stödpartierna mp och v. Men försprånget har bara ökat marginellt. Nu har den borgerliga alliansen 51 procent av väljarsympatierna, jämfört med 44,8 procent för vänsterblocket med socialdemokraterna och stödpartierna. En skillnad på 6,2 procent.
Inget lyft i opinionen
För en dryg månad sedan var det partikongress och stor pr-föreställning för Göran Persson och socialdemokraterna, men kongressen gav inget lyft i opinionen.I september hade partiet nästan 36 procent, därefter har siffrorna dalat. I Demoskops decembermätning har väljarsympatierna sjunkit till 31, 9 procent, en tillbakagång med 1,3 procent. Den senaste mätningen visar också att miljöpartiet och kristdemokraterna går uppåt, medan förändringarna för övriga partier är små.
Över riksdagsspärren
I decembermätningen har kristdemokraterna åter tagit sig över spärren till riksdagen och har nu 4,5 procent av väljarsympatierna. I novembermätningen fick de bara 3,1 procent. Junilistan tappar väljarnas stöd och får endast 1,5 procent i decembermätningen, vilket motsvarar den nivå partiet uppnådde före uppmärksamheten kring riksdagskandidaturen.1001 personer har under tiden 29 november till 6 december svarat på frågan "Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval idag?"
Reporter: Jonas Gummesson
09 december 2005
05 december 2005
Ökande sjukskrivningar – ett statligt misstag
Ökningen av antalet sjukdagar har stora statsfinansiella konsekvenser. Fusk och slentrianmässiga sjukskrivningar misstänks. En forskningsrapport från Arbetslivsinstitutet visar dock att ökningen efter 1996 framför allt beror på förlängda sjukskrivningar. Bara en mindre del beror på ett ökat antal sjukskrivna, dominerat av yngre.
Bekämpning av fusk och sviktande arbetsmoral behövs visserligen, men huvudproblemet är, enligt rapporten, att sätten att undgå sjukfrånvaro kollapsade efter 1993. Anpassningsverksamheten i större företag, kommuner och landsting togs då bort. Den hade varit till för att lösa problem med sviktande arbetsförmåga hos anställda, ofta äldre, handikappade eller sjuka.
Anpassningsverksamhet etablerades på 70-talet när äldre arbetstagares sysselsättning minskade på grund av fusioner i näringslivet. Resurserna räckte inte för att erbjuda äldre och sjuka nya jobb.
För att bromsa utslagning och förhindra ökade kostnader för arbetslöshet eller förtidspensioner stiftades nya lagar. I lagen om anställningsskydd (LAS) infördes ett uppsägningsförbud för äldre och sjuka. Arbetsgivaren fick plikt att genom arbetstränings-, anpassnings- och omplaceringsåtgärder pröva hur stor del av arbetsförmågan som förlorats och hur uppsägning kunde undvikas.
Man införde lagstadgad arbetsanpassning där anpassningsgrupper var samrådsorgan mellan arbetsgivare, anställda och arbetsförmedling. Uppsägning kunde inte ske under sjukskrivning. Om arbetsträning hade visat att arbetsförmåga gått förlorad skulle försäkringskassan bereda förtidspension på hel- eller deltid. Uppsägning skulle ske i motsvarande grad.
Problemet med en ökande utslagning av äldre, sjuka och handikappade löstes med ett arbetsrättsligt samhällskontrakt mellan arbetsgivarna och staten byggt på att:
§ individen skulle ges möjlighet att stanna kvar i arbetsgemenskapen och arbeta efter sin förmåga,
§ arbetsgivarens produktion inte skulle äventyras eftersom den del av arbetsförmågan som gått förlorad skulle betalas av sjukförsäkringssystemet,
§ samhällets kostnader skulle minska då arbetsgivaren betalade lön för den anställdes restarbetsförmåga.
Den offentliga sektorns anpassningsgrupper blev organ för långtidssjukfall och bestod av ledande kommunpolitiker, företrädare för facket, tjänstemän från arbetsförmedling och försäkringskassa samt medicinsk expertis som snabbt kunde ta fram läkarintyg och medicinska rehabiliteringsplaner. Personalavdelningarna svarade för beredning och verkställighet och fick makt och medel att lösa även svåra anpassnings-, rehabiliterings- och omplaceringsproblem. Alla enhetschefer måste ansöka om att få tillsätta en ledig tjänst. Förtur gavs om något rehabiliteringsärende matchade arbetskraven i den vakanta tjänsten.
Från 1993 föll anpassningsarbetet ihop: Arbetsmarknadsmyndigheterna avsade sig problem bland redan anställda. Arbetsförmedlingarna lämnade anpassningsgrupperna. Lönebidrag, som var en sista åtgärd för att förebygga arbetslöshet, drogs in. Arbetsgivarna hänvisades till Arbetslivstjänster, en verksamhet, som på konsultbasis skulle pröva de anställdas arbetsförmåga. Kommunernas ekonomi försämrades drastiskt. Stora driftreduktioner ledde till minskat antal lättare arbetsuppgifter. Resurserna för anpassning och omplacering drogs in. Man krävde en professionalisering av rehabiliteringen, vilket slog undan benen för parternas insatser. Riksdagen beslutade om restriktioner i rätten till förtidspension och sjukpenning och inskränkte försäkringskassans rätt att bevilja sjukersättning. Det räckte inte längre att med arbetsträning mäta den enskildes arbetsförmåga. Man krävde ett medicinskt underlag, som bevisade ett klart samband mellan en sjukdom och en minskad arbetsförmåga. Staten avsade sig sitt ansvar för det ingångna samhällskontraktet med arbetsgivarna.
Anpassningsverksamheten raserades och ansvaret för uppföljning av sjukfrånvaron decentraliserades till enhetscheferna. Problemen skulle lösas inom enheternas driftsbudget utan ekonomisk kompensation. Konsekvenserna blev resursbrist och att arbetsbördan för övriga medarbetare måste ökas med risk för utmattning och sjukskrivning.
De ökade sjuktalen är sålunda inte bara hälsoproblem eller en ”sjukskrivningsepidemi”. Det rör sig om en serie strukturomvandlingar som verkställts av regering och riksdag. Staten vill nu lösa problemet genom arbetsträning i samverkan med arbetsgivare. Tron att långtidssjukskrivna kan ha arbetsförmåga för andra arbetsuppgifter är bara delvis sant. Arbetsförmedlingarna har fått knappt 30 procent åter i arbete eller arbetsmarknadsutbildning och en tredjedel av dem har återgått till sitt tidigare arbete.
Vad händer med de övriga hundratusentals sjuklediga? Det är svårt att förstå att de har förlorat hela sin arbetsförmåga för gott. Staten kan nog heller inte skylla ifrån sig på läkarnas släpphänthet eller de sjukskrivnas fusk! Arbetsanpassning är nog ett nyckelord!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Bekämpning av fusk och sviktande arbetsmoral behövs visserligen, men huvudproblemet är, enligt rapporten, att sätten att undgå sjukfrånvaro kollapsade efter 1993. Anpassningsverksamheten i större företag, kommuner och landsting togs då bort. Den hade varit till för att lösa problem med sviktande arbetsförmåga hos anställda, ofta äldre, handikappade eller sjuka.
Anpassningsverksamhet etablerades på 70-talet när äldre arbetstagares sysselsättning minskade på grund av fusioner i näringslivet. Resurserna räckte inte för att erbjuda äldre och sjuka nya jobb.
För att bromsa utslagning och förhindra ökade kostnader för arbetslöshet eller förtidspensioner stiftades nya lagar. I lagen om anställningsskydd (LAS) infördes ett uppsägningsförbud för äldre och sjuka. Arbetsgivaren fick plikt att genom arbetstränings-, anpassnings- och omplaceringsåtgärder pröva hur stor del av arbetsförmågan som förlorats och hur uppsägning kunde undvikas.
Man införde lagstadgad arbetsanpassning där anpassningsgrupper var samrådsorgan mellan arbetsgivare, anställda och arbetsförmedling. Uppsägning kunde inte ske under sjukskrivning. Om arbetsträning hade visat att arbetsförmåga gått förlorad skulle försäkringskassan bereda förtidspension på hel- eller deltid. Uppsägning skulle ske i motsvarande grad.
Problemet med en ökande utslagning av äldre, sjuka och handikappade löstes med ett arbetsrättsligt samhällskontrakt mellan arbetsgivarna och staten byggt på att:
§ individen skulle ges möjlighet att stanna kvar i arbetsgemenskapen och arbeta efter sin förmåga,
§ arbetsgivarens produktion inte skulle äventyras eftersom den del av arbetsförmågan som gått förlorad skulle betalas av sjukförsäkringssystemet,
§ samhällets kostnader skulle minska då arbetsgivaren betalade lön för den anställdes restarbetsförmåga.
Den offentliga sektorns anpassningsgrupper blev organ för långtidssjukfall och bestod av ledande kommunpolitiker, företrädare för facket, tjänstemän från arbetsförmedling och försäkringskassa samt medicinsk expertis som snabbt kunde ta fram läkarintyg och medicinska rehabiliteringsplaner. Personalavdelningarna svarade för beredning och verkställighet och fick makt och medel att lösa även svåra anpassnings-, rehabiliterings- och omplaceringsproblem. Alla enhetschefer måste ansöka om att få tillsätta en ledig tjänst. Förtur gavs om något rehabiliteringsärende matchade arbetskraven i den vakanta tjänsten.
Från 1993 föll anpassningsarbetet ihop: Arbetsmarknadsmyndigheterna avsade sig problem bland redan anställda. Arbetsförmedlingarna lämnade anpassningsgrupperna. Lönebidrag, som var en sista åtgärd för att förebygga arbetslöshet, drogs in. Arbetsgivarna hänvisades till Arbetslivstjänster, en verksamhet, som på konsultbasis skulle pröva de anställdas arbetsförmåga. Kommunernas ekonomi försämrades drastiskt. Stora driftreduktioner ledde till minskat antal lättare arbetsuppgifter. Resurserna för anpassning och omplacering drogs in. Man krävde en professionalisering av rehabiliteringen, vilket slog undan benen för parternas insatser. Riksdagen beslutade om restriktioner i rätten till förtidspension och sjukpenning och inskränkte försäkringskassans rätt att bevilja sjukersättning. Det räckte inte längre att med arbetsträning mäta den enskildes arbetsförmåga. Man krävde ett medicinskt underlag, som bevisade ett klart samband mellan en sjukdom och en minskad arbetsförmåga. Staten avsade sig sitt ansvar för det ingångna samhällskontraktet med arbetsgivarna.
Anpassningsverksamheten raserades och ansvaret för uppföljning av sjukfrånvaron decentraliserades till enhetscheferna. Problemen skulle lösas inom enheternas driftsbudget utan ekonomisk kompensation. Konsekvenserna blev resursbrist och att arbetsbördan för övriga medarbetare måste ökas med risk för utmattning och sjukskrivning.
De ökade sjuktalen är sålunda inte bara hälsoproblem eller en ”sjukskrivningsepidemi”. Det rör sig om en serie strukturomvandlingar som verkställts av regering och riksdag. Staten vill nu lösa problemet genom arbetsträning i samverkan med arbetsgivare. Tron att långtidssjukskrivna kan ha arbetsförmåga för andra arbetsuppgifter är bara delvis sant. Arbetsförmedlingarna har fått knappt 30 procent åter i arbete eller arbetsmarknadsutbildning och en tredjedel av dem har återgått till sitt tidigare arbete.
Vad händer med de övriga hundratusentals sjuklediga? Det är svårt att förstå att de har förlorat hela sin arbetsförmåga för gott. Staten kan nog heller inte skylla ifrån sig på läkarnas släpphänthet eller de sjukskrivnas fusk! Arbetsanpassning är nog ett nyckelord!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)