2000-talet ‒ de äldres århundrade
Av flera skäl borde 2000-talet bli de äldres århundrade. Personer med lång erfarenhet ställs obevekligt till sidan efter sin pensionering och 55+-åringarna upplever inskränkningen av sina möjligheter på arbetsmarknaden. Åldersdiskrimineringen är den vanligaste diskrimineringen i Sverige. Därför krävs en ändrad attityd mot och lagstiftning för äldre. Det krävs också att vi tar tillvara de äldres styrka och livserfarenhet. 2000-talet borde måhända bli seniorernas år-hundrade och FN borde nog – likt barnkonventionen - utarbeta en äldrekonvention.
Äldrepolitiken är komplex. Den berör många individer och många av samhällets insatser med ett långsiktigt perspektiv. Framtiden kan indelas i två perioder - den första fram emot 2015 och den andra fram till 2025.
Under den första perioden pensioneras ett stort antal fyrtiotalister som kommer att få vara friska och pigga många år framöver. Antalet yngre äldre (mellan 60 och 79 år) ökar då från 1,6 miljoner till cirka 2 miljoner.
Under den andra perioden har dagens nyblivna pensionärer åldrats och blir efterhand assis-tensberoende. Anhöriga och andra släktingar, vänner och det offentliga samhället får då stäl-la upp. Antalet äldre äldre (80+) ökar då till 640 000 och därefter ytterligare. År 2035 kommer trekvarts miljon svenskar att vara över 80 år.
Befolkningsstrukturen genomgår sålunda en dramatisk förändring och alla ska, utifrån princi-pen om allas lika värde, ges ett så gott liv som möjligt under deras kvarvarande levnadsår. Under den första perioden måste vi skapa förutsättningarna för att värna om alla medborga-res värde och värdighet - nu och framöver.
Det behövs minst tio år för att skapa den trygghet som är målet.
Äldrepolitiken
Samhället ska här omsätta våra grundläggande tankar om människans värde och värdighet i praktisk verklighet. Den moderata äldrepolitiken ska framför allt riktas in på folkhälsan, före-byggande åtgärder samt vården och omsorgen hos äldre. Fokuseringen är en följd av att vi på sikt står inför extrema utmaningar av sådan karaktär och storleksordning att de måste bearbetas redan nu. För att så långt det går undgå kostnadskrävande insatser från vården bör program skapas för att upprätthålla god hälsa och god fysisk funktion. I arbetet spelar de yngre och aktiva äldre en stor roll. Deras insatser är avgörande för hur vi ska nå våra mål om allas trygghet hela livet. Det är under den närmaste tioårsperioden som vi måste frigöra den kraft som ligger hos de aktiva äldre.
Inom äldrepolitiken formulerar vi äldres anspråk på välfärden, vården och omsorgen. Vi mo-biliserar också den äldre arbetskraft som har glömts bort eller blivit hejdad och outnyttjad.
Nya åldrar
Ålderstrappan har spelat ut sin roll. Människans liv bör stället delas in i fyra åldrar som bättre svarar mot dagens – uppväxttiden, den platåliknande tiden, yngre äldre åldern och livets sis-ta del då man är i behov av omfattande vård och omsorg och inte längre klarar sig själv.
En mängd undersökningar har visat att de flesta unga seniorer ser positivt på sin framtid. De ställer också gärna upp både i arbetslivet och i samhällets civila verksamheter. Förtroendet bland dem för att samhället på sikt ska klara av framtidens äldrevård och omsorg är dock mycket lågt.3 Många bland de unga seniorerna uttrycker till och med att de är rädda för att bli gamla – vilket ju är just vad de kommer att vara, eller åtminstone börja bli, från 2015 och framåt i tiden. Den personliga motivationen bland aktiva seniorer, att med egna insatser göra något åt saken, finns därför i grunden. Det är både rimligt och naturligt att ställa krav på per-sonligt ansvarstagande. För att den motivationen till ansvarstagande ska komma till utlopp krävs dock flera förändringar i vårt samhälle.
Moderaterna ställer inte enbart krav på personligt ansvarstagande utan föreslår en lång rad åtgärder för att möjliggöra människors aktiva deltagande: Ta vara på frivilligheten
Fler och fler har slutat fråga vad stat eller kommun kan göra för dem och i stället tagit saken i egna händer. Ofta har man mot alla odds nått fantastiska resultat. Frivilligarbetet fungerar ofta som samhällets känselspröt. Det hittar orättvisorna, upptäcker kantigheterna, kartlägger nya områden och antar nya utmaningar. Den kraft som finns i frivilligheten ska vi ta tillvara. Det civila samhället (familj, släkt, föreningar, kyrkor med mera) är den viktigaste kraften för att minska ensamhet och skapa gemenskap, sammanhang och närhet. Den politiska uppgif-ten är att stärka förutsättningarna för detta civila samhälle att fungera och utvecklas. Exem-pelvis bör vi ta med seniorerna in i skolans värld. Verksamhet som ”Klassmorfar och Klass-mormor” har visat sig vara mycket positiv. En mer bejakande familjepolitik och införande av avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer är andra exempel på detta. Frivilligcentraler bör utvecklas i varje kommun dit människor kan vända sig för att hjälpa till och för att ta emot hjälp. Ett gott exempel är TiC-huset i Kalmar som är en mötesplats för människor som behö-ver gemenskap och stöd. Gustav Adolfs Pensionärsklubb i Norrköping och Väntjänsten i Ny-köping är andra goda exempel på frivilligverksamhet som ger meningsfull sysselsättning både för den som engagerar sig och den som tar emot stödet.
Moderaterna vill vara en garant för att alla människors värdighet, oavsett ålder, sätts i främs-ta rummet. Det duger inte att människor diskrimineras, varken i samhällslivet eller i arbetsli-vet. Det handlar om rättvisa! Det finns hopp om ett bättre Sverige. Att förlösa seniorkraften genom att ingen hålls tillbaka är en av vägarna för att se till att ingen någonsin lämnas efter. Men det är också ett uttryck för att vi sätter människans, även den aktive seniorens, värdig-het i främsta rummet.
”Medierna ignorerar
äldre personer.
Vi nämns bara i
reportage om vårdskandaler
eller
reportage om bra
politiska lösningar.”
Norrköping
Kräv ett ömsesidigt åtagande
Välfärdspolitiken byggdes upp under mitten av förra århundradet. Grunden för att gemen-samt finansiera välfärdstjänster av olika slag var att människor, var och en efter förmåga, bidrar genom eget ansvarstagande för sig själv och sina närmaste. Välfärdstjänsterna ut-vecklades för att stödja när man inte klarar sig själv och därmed ge alla människor möjlighet till ett gott liv. Vi behöver återgå till det ömsesidiga ansvarstagandet. Den enskilde har ett ansvar för sin egen hälsa och det offentliga har ansvar för att stödja när hennes/hans insat-ser inte räcker till. Det ska finnas trivsamma boenden som är organiserade så att servicen kan utökas utifrån behov. Åldersskillnaden kan vara ganska stor i dessa boenden då bostä-derna är byggda så man kan flytta in tidigt i livet och är anpassad utifrån det utökade hjälp-behovet. Det bör också finnas boenden med olika profiler exempelvis med ekologisk eller kyrklig inriktning. Bostadsbyggnationen bör inriktas mot flexibla och tillgängliga bostäder som möjliggör kvarboende när krafterna sviktar och man behöver hjälp och service av olika slag. Bostadsbolagen kan med fördel utöka sin service med olika slags ”fixar-tjänster” som tillval i boendet. • Ta ansvar för din egen hälsa och se till att ha sunda matvanor och en sund livsstil.
• Ett hälsofrämjande synsätt måste prägla arbetsplatserna och de offentliga verksamheterna.
• Din bostad har betydelse. Det är viktigt att huset har hiss och annan service som gör det möjligt att bo kvar så länge du själv önskar.
• Olika slags seniorboenden måste utvecklas och såväl staten som kommunerna har en vik-tig roll för att skapa förutsättningar för byggandet.
Förändra attityderna i samhällslivet
Praktiskt taget alla som fyllt 60 år vittnar om den schablonartade bild som finns och som be-gränsar seniorers möjlighet till delaktighet och inflytande. Omvärldens snäva bild av seniorer innebär också att värdefull kraft slösas bort. Vi vill förändra synen på åldrandet och ta tillvara den seniorkraft som berikar vårt land.
• Tillsätt en äldreminister för att samla äldrepolitiken, på samma sätt som vi har en ung-domsminister idag. Äldrefrågor begränsas oftast till Socialdepartementet och handlar då om vård och omsorg. Vi vill ge äldrepolitiken en framskjuten roll i syfte att kunna ta tillvara allt det som seniorkraften erbjuder.
• Seniorer är underrepresenterade i det offentliga livet. I många fall tillämpas fasta åldersreg-ler vilket utesluter seniorer i olika slag av beslutande funktioner. Detta är diskriminering och måste motverkas främst genom aktiv opinionsbildning.
Förändra attityderna i arbetslivet
Seniorer omtalas sällan som människor som ger ”närande” bidrag till samhället. Istället är det ”tärande” som blir begreppet. Vi vill vända på perspektivet. Vi ser seniorkraften som en möj-lighet för var och en att förvärvsarbeta så länge man själv önskar. En pensionering innebär att värdefull erfarenhet och kompetens försvinner. Därför finns såväl ett mänskligt som eko-nomiskt perspektiv på möjligheten att arbeta så länge man själv önskar.
• Varje människa ska själv kunna bestämma hur länge och hur mycket man vill arbeta. Idag råder en ungdomsfixering som hindrar mogna människor från arbete och delaktighet.
• Ingen ska känna sig tvingad att sluta arbeta vid 67 års ålder. Rätt att stanna kvar i arbetsli-vet ska finnas till 72 års ålder. Det finns ett värde i att ha kvar äldre människor på arbetsplat-sen. Erfarenhet och kompetens ökar möjligheten till kontinuitet, trygghet och säkerhet. Vär-den som behövs på varje arbetsplats.
• Det behövs en lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet.
”Det är mycket
stimulerande att
arbeta med äldre
kollegor.”
26 årig doktorand
Förbättra pensionerna
Skillnaden i livslängd mellan kvinnor och män bör inte påverka pensionen. Inte heller det faktum att de flesta kvinnor tar ett större ansvar för barn och hem. Ett sätt att komma till rätta med en del av problemet är att makar delar pensionsrättigheterna i premiepensionen mellan sig. Idag kräver det en aktiv begäran. Många känner inte till eller utnyttjar denna möjlighet. Därför måste grundregeln vara att hela premiepensionen automatiskt delas lika mellan för-äldrarna tills barnet är åtta år. För att ytterligare finna vägar att förbättra kvinnors pensioner bör det genomföras en könskonsekvensanalys av hur dagens pensionssystem påverkar kvinnor respektive män. Inkomsterna för de sämst ställda pensionärerna behöver förbättras. Socialdemokraternas okänsliga budgetsanering har lett till att pensionerna släpat efter i vär-deutveckling. Det är hög tid att förbättra den ekonomiska situationen för de sämst ställda pensionärerna samt att därefter förbättra värdet av samtliga pensioner genom sänkt skatt.
• Höj garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen med 100 kronor per månad. Garantipensionen finansieras helt över statsbudgeten och påverkar således inte det nya pensionssystemet i övrigt.
• Sänk skatten för alla pensionärer genom ett särskilt, högre, grundavdrag för ålderspensio-närer som motsvarar en skattesänkning på 200 kronor per månad.
• Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter.
Fortsatt arbete ska löna sig
För den som väljer att fortsätta förvärvsarbeta efter 65-årsdagen måste hinder och negativa konsekvenser undanröjas. Det måste alltid löna sig att arbeta, oavsett ålder. Skattenivåer, arbetstider och attityder måste uppmuntra till arbete.
• Vi vill halvera inkomstskatten för arbetstagare över 65 år. Individen ska känna att det lönar sig att arbeta längre. Det behövs också lättnader i arbetsgivaravgiften för att uppmuntra före-tagen till att behålla arbetskraft längre upp i åldrarna.
• Den som fyllt 61 år ska ha rätt att arbeta deltid vilket kan möjliggöra fler att orka stanna kvar i arbetslivet längre. • Den som vill ska ha rätt att stanna kvar i arbetslivet till 72 års ålder.
”Tyvärr har jag
hört i radio att
om man är 40 år
är det för nära
pensionen, för
dyrt att anställa.”
Pensionär i norr
Rätt till rehabilitering vid sjukdom
Rehabilitering måste ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för yrkesverk-samma eller de som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet. Av det följer att rehabiliteringen efter fyllda 65 år inte automatiskt kan hänskjutas till ett normalt åldrande och bli en geriatrisk fråga. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom att satsa på en kontinuer-lig och livslång rehabilitering. Men självfallet ger det i första hand vinster på det mänskliga planet.
• Inför en rehabiliteringsförsäkring. Nuvarande fyra ansvariga sektorer för rehabilitering (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassorna) har samma ansvar men olika mål och medel vilket ofta gör att männi-skor hamnar mellan stolarna. Individen ska istället sättas i centrum och det offentliga anpas-sa sig efter människors behov och önskemål. Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret ska flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna till en offentlig huvudaktör som har ett samordnande ansvar och erforderliga resurser.
• Rehabiliteringsförsäkringen bidrar med tidiga insatser i syfte att få den sjukskrivne till arbete så fort som möjligt eller till att uppnå normal fysisk förmåga. Insatserna ska fokusera på den enskildes specifika problem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv delta-gare i sin egen rehabiliteringsprocess. Den enskilde får även vissa lagfästa rättigheter mot försäkringsgivare och rehabiliteringsaktörer. Dessutom får den, som så önskar rätt till en mentor som kan fungera som ett stöd genom hela processen.
Ekonomiska konsekvenser av förslagen i handlingsprogrammet
Det ömsesidiga åtagande som vi förespråkar kommer att minska de ekonomiska kostnader-na för samhället samtidigt som den enskildes välbefinnande ökar. För att utröna vilka öns-kemål och behov som dagens seniorer har angående sitt boende bör de tillfrågas om hur de vill planera sitt boende och sin framtid. En sådan undersökning skulle också ge människor tid att stanna upp och tänka under den tid då man fortfarande orkar planera, bygga och flytta men också ge synpunkter på hur man vill tillbringa sin ålderdom. Som ett led i arbetet med att stärka kunskaperna kring äldres boende bör ett Forum för äldres boende inrättas. Foru-met ska bidra till att äldres boendesituation ges en större uppmärksamhet och frambringa förslag på konkreta åtgärder som förbättrar beredskapen inför ökningen av antalet äldre som kräver ändamålsenliga bostäder. Denna del av det ömsesidiga ansvarstagandet beräknas kosta staten fem miljoner kronor per år. Den nya syn på seniorer vi förespråkar, där senio-rerna ses som en resurs, leder till vinster för samhället som inte kan mätas i pengar. De åt-gärder som vi föreslår för att alla ska kunna arbeta hur länge de vill leder till en ökning av antalet arbetade timmar vilket är avgörande för den framtida välfärden. En halvering av in-komstskatten på förvärvsinkomster för alla som väljer att fortsätta arbeta efter 65 års ålder beräknas leda till 1,3 miljarder kronor i lägre skatteintäkter. Förbättrade ekonomiska förut-sättningar för pensionärer är en satsning som främst riktar sig till de sämst ställda pensionä-rerna. Detta är en angelägen reform som är finansierad i Moderaternas förslag till statsbud-get. Utöver riktade satsningar på 790 miljoner kronor till de pensionärer med lägst pension, kostar den skattesänkning för pensioner som vi föreslår fyra miljarder kronor per år. Utöver dessa förbättringar för pensionärerna, gynnas många seniorer även av det avskaffande av fastighets- och förmögenhetsskatterna som Moderaterna arbetar för. Idag tvingar dessa skatter många äldre att flytta ifrån de hem som de byggt med sina egna händer och arbetat ett helt liv för att betala. Med en samlad rehabiliteringsförsäkring kan kostnaderna för sjuk-frånvaro minskas väsentligt. Detta frigör resurser till äldreomsorg och sjukvård. I arbetet med att motverka ohälsa saknas dag det övergripande samhällsekonomiska perspektivet. Därför behöver tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret flyttas från dagens fyra offentliga huvud-män (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som får ett samordnande ansvar och erfor-derliga resurser.
Budgeteffekter, seniorpolitiskt program
Höjt grundavdrag för alla pensionärer motsvarar
200 kronor per månad i sänkt skatt 4 000
Halverad inkomstskatt för förvärvsinkomster
för alla över 65 1 300
Höjd övergångsvis garantipension med 100 kronor per månad 700
Bostadstillägg till pensionärer, bort med fritidsfastighet i inkomstprövningen 90
Forum för äldres boende 5
Ny rehabiliteringsförsäkring – 9 465
Forskning kring palliativ vård 20
Summa sänkta skatter och höjda kostnader – 3 350
(miljoner kronor år 2007)
Förutom den organisatoriska samordning som vi föreslår behövs det en massiv satsning på rehabilitering tillsammans med åtgärder för att stävja fusk och överutnyttjande av sjukförsäk-ringen. På lite sikt kommer satsningen på samordnad rehabilitering att leda till stora vinster för den offentliga sektorn. Vinster som kan återinvesteras i vården och omsorgen om de äld-re.
Räcker äldreomsorgen till alla?
Det är knappt 100 år sedan fattigvården var det enda alternativet för gamla och sjuka som inte kunde bo kvar hemma. Sedan dess har mycket hänt. Möjlighet till hemtjänst, färdtjänst, gruppbostäder och mycket annat har utvecklats inom ramen för det som är gemensamt fi-nansierat. Aldrig har samhället lagt så mycket resurser till äldreomsorg som idag, ändå räck-er resurserna inte till. Allt fler tvivlar på den offentliga sektorns förmåga att sörja för de äldres trygghet. I en nyligen publicerad undersökning4 som Temo gjort på uppdrag av Röda Korset säger sju av tio i yrkesverksam ålder att de inte tror att samhällets resurser kommer att räcka till. En intensiv debatt har underblåsts av kommunernas brist på resurser och personal, lik-som uppmärksammade fall av missförhållanden och vanvård. Samtidigt växer insikten om att be-folkningsutvecklingen medför att dagens finansieringsformer och organisation av äldre-om-sorgen inte räcker till för att ge en trygg och värdig äldreomsorg i framtiden.
Friskare eller sjukare?
De flesta forskare är överens om att vi både lever friskare och att vi blir sjukare i takt med höjd levnadsålder. I den tredje åldern, enligt professor Mats Thorslund, dominerar friska se-niorer som klarar sig själva. Men hälsan blir inte bättre. Genom avancerad sjukvård kan vi dock leva vidare trots krämporna. De allra äldsta – i den fjärde åldern – har en sämre hälsa. Det blir alltmer ovanligt att människor ”dör friska”. Istället föregås döden av en period då vi behöver omfattande vårdinsatser. Allt fler 80-åringar genomgår högspecialiserad vård. Men den allra sista tiden i livet karaktäriseras av lösningar med mindre teknik, men där omvård-naden är central. Viktigast blir andras närvaro och omtanke.
Äldre med sammansatta behov
Sjukvård med högt teknologiskt innehåll har hög status och kunskapen om vilka metoder som ger bäst resultat, evidensbaserad5 medicin, utvecklas starkt. Men för vården av den allt större gruppen äldre med sammansatta behov saknas såväl status som evidens. Detta är inte acceptabelt. Kunskapen om sammansatt sjuklighet med sociala och medicinska behov måste utvecklas om vi ska klara en äldrevård med kvalitet. Insatserna måste samordnas ut-ifrån människans alla behov och förutsättningar. Detta kräver ett förändrat arbetssätt på alla nivåer. Vården för de allra äldsta måste fokusera på ett samlat omhändertagande som möter såväl medicinska, sociala som andliga behov.
Demenssjukas situation
Vården och omsorgen om demenssjuka måste förbättras. Antalet personer som lider av nå-gon form av demens uppskattas till cirka 135 000. Om man till detta lägger antalet anhöriga och närstående så innebär det att närmare en miljon människor i vårt land berörs av de-menssjukdom. Samtidigt tillkommer 20 000 personer varje år som nyinsjuknar. För att få den bästa vården måste anhöriga tillfrågas om vilket stöd och vilka insatser de menar behövs. Anhöriga måste bli en del av vårdteamet där deras kunskap om den demenssjuke tas tillva-ra. Det bör kontinuerligt erbjudas handledning för alla som arbetar med demenssjuka. De-mensteam med tvärprofessionell bemanning bör utvecklas i samarbete med landstinget i syfte att minska de skarpa gränssnitten mellan huvudmännen.
”Man blir
inte lika bara
för att man
blir äldre.”
Sundsvall
Vård i livets slut
En värdig vård i livets slutskede omfattar flera aspekter på det lidande och den smärta som döendet kan föra med sig. Förutom rent fysiska behov finns även psykiska, sociala och exis-tentiella behov. All behandling inom sjukvården bör ta hänsyn till dessa behov. En bättre vård i livets slutskede kan åstadkommas genom åtgärder på en rad områden. Vårdpersonalen behöver utbildning inför de särskilt svåra avväganden som kan behöva göras när det gäller vården i livets slutskede. Hospicevård och palliativa team måste etableras, vidareutvecklas och vara tillgängliga i hela landet. Det är viktigt att ta tillvara den kunskap och kompetens som vunnits på de platser där verksamheten varit i gång under längre tid. Dessa erfarenheter bör sedan även komma den övriga vården till del. Det behövs en öppenhet inför nya vård-former i livets slutskede.
Kvinnorna i vården
Cirka 70 procent6 av dem som är i behov av äldreomsorg är kvinnor. Om hänsyn dock tas till att kvinnor lever längre än män och att de i högre grad än män lever ensamboende så förde-las insatserna mellan kvinnor och män betydligt jämnare. Eftersom kvinnor lever längre än män överlever de flesta kvinnor sin partner. De blir i längden därmed i större behov av äldre-omsorg än män. Kvinnor uppger oftare än män att de är missnöjda med vården och att de inte får den hjälp de behöver. Detta kan tyda på att insatserna inte är anpassade efter kvin-nors behov och önskemål. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt jämställdhetsperspektivet inom äldreomsorgen.
Äldre som utsätts för brott
Ungefär var sjunde äldre – betydligt fler kvinnor än män – anger att de har utsatts för någon form av våld eller övergrepp vid något tillfälle efter det de fyllt 65 år. Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras så att människor kan känna sig trygga såväl ute på gator och torg som i det egna hemmet. Stadsplanering och stadsmiljöarbetet ska möjliggöra trygga gång- och cykelvägar. Kollektivtrafiken behöver också stärka upplevelsen av trygghet och säkerhet. Tyvärr förekommer våld och övergrepp även inom äldreomsorgen. Det är därför rimligt att personal inom äldreomsorgen genomgår lämplighetsprövning på samma sätt som personal inom förskola och skola.
Handlingsplan för äldres sjukvård och omsorg
Moderaterna vill vara en garant för en trygg äldreomsorg i hela landet. Därför presenterar vi nu en handlingsplan för att säkerställa äldres sjukvård och omsorg i varje kommun och landsting/region. Den består av två delar. Först och främst har vi en etisk och ideologisk plattform som konkretiserar människovärdet, rätten att välja och förvaltarskapet. Därefter ett konkret och mätbart trygghetskontrakt för att få en trygg och likvärdig äldreomsorg i hela lan-det. Moderataa kommun- och landstingspolitiker kommer att lämna förslag i varje kommun och landsting/region för att trygga äldreomsorgen inom respektive geografiska område. Vida-re ska våra riksdagsledamöter föreslå de lagändringar och de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa äldreomsorg och sjukvård av hög kvalitet.
Människovärdet viktigast
Kristdemokratin har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum. Denna männi-skosyn brukar beskrivas som att människan är en person, vilket innebär att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk tillhörig-het eller sexuell läggning. Människovärdet är knutet till existensen, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans liv eller hennes förmågor eller kunskaper. Detta inne-bär bland annat att människor har lika rätt till vård och behandling oavsett kön eller ålder. Äldre ska inte diskrimineras. Den kristdemokratiska människosynen utgår från att människan är en sammansatt helhet och har kroppsliga, psykiska, sociala och andliga behov. För att skapa och upprätthålla hälsa och ett gott liv måste dessa behov tillgodoses. För att bota och förebygga sjukdom måste hela människans miljö och behov tas med i beräkningen. Äldre-omsorgen i vid mening ska utformas med människovärdet i centrum. Personers personliga behov, rätt att vara olika och göra olika val måste tillgodoses. Den ideologiska värdegrunden behöver levandegöras inom hela äldreomsorgen. Frågor om människovärde och bemötande är viktiga delar i all vårdpersonals utbildning och kompetensutveckling.
Tankeskifte om behoven
Alltför länge har sjukvård och äldreomsorg präglats av myten om det oändliga behovet av vård och omsorg. Vårdbehoven har ansetts vara outtömliga och därför har olika begräns-ningsåtgärder utformats i syfte att ransonera vården. Den enskilde har inte betrotts med an-svaret att bedöma vad som är en rimlig vårdinsats. Vi vill se ett tankeskifte. Vi menar att vi både kan öka kvaliteten och spara resurser genom att bli bättre på att fånga upp den enskil-da människans verkliga behov. • Behoven är inte oändliga – de är personliga och individuel-la.
• För att få kunskap om individens verkliga behov måste det finnas en helhetssyn på männi-skan.
• Först när människors verkliga behov tillgodoses blir sjukvården och äldreomsorgen effektiv.
• Otrygga och missnöjda människor kostar både pengar och onödigt lidande.
• Att få den hjälp man behöver skapar tillit – och tillit bidrar hälsa.
Rätt att välja
Respekten för äldre människors integritet och självbestämmande kräver att valfrihet präglar utformningen av det stöd som ges. Men betoningen på valfrihet får aldrig bli ett viktigare mål än tryggheten i vården och omsorgen. För de allra mest utsatta – demenssjuka, de med sammansatt sjuklighet och andra med nedsatt autonomi7 – är tryggheten och värdigheten så mycket mer angelägen. Alltför länge har valfrihet varit förebehållet människor med välfylld plånbok och goda kontakter. Privata lösningar har ju alltid funnits. Men genom ett system med eget val ges alla människor förutsättningar för reell valfrihet, med gemensam finansie-ring och ett tak för avgifterna. Hänsyn måste också tas till den valfrihet som vårt mångkultu-rella samhälle förutsätter.
Eget val – viktigt att få välja
Hjälp i hemmet, eller hemtjänst, är en offentligt finansierad välfärdstjänst som lämpar sig väl för system med eget val. Kommunens uppgift, förutom finansieringen, är att bedöma omfatt-ningen av stödet enligt socialtjänstlagen på sedvanligt sätt, prissätta enligt timtaxa, vårdtyngd eller på annat sätt, auktorisera (kvalitetssäkra) genom program/ramavtal och därefter över-lämna till den enskilde att efter eget val välja vem som ska utföra hemtjänstinsatsen. Hem-tjänstinsatserna ska göras mer flexibla, allt efter den enskildes behov. Hur hemtjänsttimmar-na används kan variera från vecka till vecka och bör bestämmas i samspelet mellan den en-skilde och personalen. Hemtjänsten är basen i äldreomsorgen och är ett stöd även för anhö-riga. Såväl den medicinska som den sociala delen av hemtjänsten bör uppmärksammas.
Resurser
Äldreomsorgen är en verksamhet där resurserna hittills inte följt behoven på samma sätt som till exempel i socialförsäkringarna. När antalet sjuka stiger, ökar utgifterna i sjukförsäkringen. När antalet arbetslösa stiger, ökar utgifterna för arbetslösheten. Men när antalet äldre stiger, minskar kvaliteten i äldreomsorgen, samhällets resurser ökar inte i samma omfattning. Frå-gan är hur de resurser som behövs skapas, av vem och när. Det finns många som tror att det är fullt möjligt att rädda den generella välfärden med höjda skatter i någon form. Men det är en orimlig tanke att skattetrycket ska höjas ytterligare. Istället för höjda skattesatser måste vi ha högre skatteintäkter genom fler företag och fler människor i arbete. Dessutom måste det skapas incitament för satsning på medicinska åtgärder, operation eller rehabilitering istäl-let för sjukersättning. Endast så kan vi rädda välfärden.
”Jag betalar
hellre en slant
till en släkting
än till främmande
människor för
hjälp med biltransport.”
Östergötland
Tillväxt för välfärd
En mycket viktig del av lösningen till hur den framtida välfärden ska finansieras ligger i utma-ningen att få fler i arbete och ta till vara de reserver som finns i den arbetsföra befolkningen i alla åldrar. För att denna reserv ska kunna nyttjas krävs flera åtgärder. Företagsklimatet måste bli bättre. Diskriminering måste aktivt motverkas. Rehabilitering som möjliggör åter-gång till arbete måste förbättras. det behövs även lägre skatter på arbete, vilket påverkar människors beteende och uppmuntrar till arbete. Ett annat huvudargument till varför skatte-höjningar ska undvikas i framtiden är vårt allt starkare internationella beroende. Sverige kan inte ha väsentligt högre skatter än länderna i vår omvärld, framförallt EU-länderna. Om svenska skattenivåer inte håller jämna steg med omgivande länders blir det naturligtvis svårt att upprätthålla den ekonomiska tillväxten. Ett system med offentligt subventionerade servi-cetjänster ökar möjligheten till servicetjänster för äldre människor. Att själv kunna köpa sig hjälp med servicetjänster är en form av egenfinansierad hemtjänst som skulle ge goda effek-ter inom en rad områden.
Statsbidrag inte tillräckligt
Vård och omsorg måste inta en särställning när stat, landsting och kommuner ska fördela skattepengar till olika verksamheter. På kort sikt krävs därför högre statsbidrag till kommuner och landsting. Men ökade statsbidrag är inte ensamt någon lösning för äldreomsorgen. Kommuner och landsting har också under många år fått se statsbidragen tappa i värde; dels genom statliga indragningar, dels genom urholkning på grund av inflationen. Det är inte en orimlig tanke att låta befolkningsstrukturen i någon form återspeglas i statsbidragens storlek. Men det är inte bara storleken på statsbidragen som spelar en viktig roll, minst lika viktigt är att de utformas på ett ändamålsenligt sätt. Många av de tillskott som kommunsektorn fått har varit tillfälliga, vilket gett en stor osäkerhet om de ekonomiska förutsättningarna på längre sikt.
Finansiering på kort sikt
Högre tillväxt genom fler människor i arbete är nödvändigt för att tillförsäkra äldreomsorgen resurser. Det måste bli enklare att starta och driva företag. Med en ökad samordning inom vården och en bättre organisering räcker de nuvarande resurserna en bra bit. Att aktivare arbeta mot fallolyckor och minimera patientskadorna skulle exempelvis frigöra 2–3 miljarder8 inom kommunsektorn. Fullt utbyggda vårdgarantier inom sjukvården minskar även äldres väntetider på vård och behandling. Men det krävs även att äldreomsorgen prioriteras högre i statsbudgeten. Det är både rimligt och nödvändigt att undvika en ransonering av äldreom-sorgen.
”Det socialistiska
Sverige har skämt
bort befolkningen
med att det är
samhället som alltid
ska ge hjälp.”
Östergötland
En bättre samordning
Förändringar i socialförsäkringssystemet framhålls ofta som nödvändiga för att klara finansie-ringen av välfärden. Möjligen finns, hos vissa bedömare, en övertro på nivåsänkningar i sjukersättningen och liknande. För vår del är det angeläget att skapa incitament för att undvi-ka sjukskrivningar, möjliggöra rehabilitering och främja arbetslinjen. Den finansiella samord-ning som nu är möjlig mellan olika aktörer kring rehabilitering riskerar bli en tummetott. Istäl-let vill vi ha en ny rehabiliteringsförsäkring som ger en aktör ansvar och resurser för att sam-ordna rehabiliteringen runt individen. Istället för finansiell samordning mellan försäkringskas-sa, landsting, arbetsförmedling och socialtjänst, som är ganska krångligt, får en aktör ansvar och resurser för snabba insatser. Detta ger alla tillgång till snabb rehabilitering. Det måste skapas ett helt nytt system som denna rehabiliteringsförsäkring för att hjälpa människor som har hamnat i en långtidssjukskrivning. Insatserna bör fokusera på individens specifika pro-blem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv deltagare i sin egen rehabili-teringsprocess.
Resursöverföring
Genom en reell och fullt utbyggd rehabiliteringsförsäkring kan resurser motsvarande 10 mil-jarder kronor årligen frigöras till äldreomsorgen. Om vi nu kan ge människor den vård och den rehabilitering de behöver ökar antalet människor i arbete vilket ger välbehövligt skatte-underlag till kommunerna som ansvarar för äldreomsorgen. Det krävs samtidigt en aktiv och tillväxtinriktad näringspolitik som möjliggör nya jobb. Vi menar att det är nödvändigt att i tid bygga upp en stabil ekonomisk bas inom kommun-sektorn för att klara framtidens utmaning-ar inom äldreomsorgen. Det är också nödvändigt att tydligt vända trenden med allt färre människor i arbete. Diskriminering, vårdköer och rundgång mellan myndigheter måste få ett slut. Fokus på samordning och människan i centrum kan bli det som ger ett trendbrott nu.
Mångfald
De regelverk och institutioner som styr äldreomsorgen måste vara öppna nog att släppa fram förnyelse och effektivitet. Vi menar att en stor potential finns i att lyssna till vårdens personal. Inne i verksamheten finns vardagskunskap om hinder och möjligheter för utveckling. Därför måste denna kraft tas tillvara på ett betydligt bättre sätt än idag. Detta bör ligga till grund för äldreomsorgens organisation och finansiering. Vidare finns på många håll kvardröjande för-domar kring att någon annan än kommuner och landsting kan utföra välfärdstjänster. Vårdfö-retag med ideell grund, personalkooperativ, privata företag och frivilligorganisationer kan tillföra såväl ekonomisk som ideell nytta. En äldreomsorg som inte tvekar att utnyttja flera olika utförare har bäst förutsättningar att välkomna och underlätta nödvändig förnyelse och förändring. Alla former av ”stopplagar” måste därför motarbetas med kraft.
Omsorg på mitt språk
En allt större andel svenskar har utländsk bakgrund. Många av dem är flerspråkiga och är en viktig resurs för att klara äldreomsorgen till invandrare som enbart talar sitt modersmål. Äld-reomsorgen måste utveckla en mångkulturell kompetens för att klara behoven. Såväl infor-mation som vårdinsatser måste kunna ges på de språk som är aktuella i respektive kommun. Det finns också behov av äldreomsorg vars personal använder teckenspråk. Döva och hör-selskadade har samma rätt till en god äldreomsorg som hörande.
”Ingen vill ha
hjälp i onödan.
Flexibilitet
behövs i
hemtjänsten.”
Skåne
”Pensionärer är
mycket olika –
ändå behandlas
de som ett
kollektiv mer
än alla andra
åldersgrupper.”
Östergötland
Trygghetskontrakt
Moderater i hela landet kommer att arbeta för en äldreomsorg värd namnet och att männi-skors behov tillgodoses. Man ska kunna lita på att det fungerar den dag man behöver äldre-omsorg. Vi kommer att börja med första punkten i trygghetskontraktet och arbeta vidare punkt för punkt för att säkerställa en likvärdig äldreomsorg för alla. Människovärdet, valfrihe-ten och förvaltarskapet är grunden för den konkreta åtgärdslista vi kommer att arbeta efter i varje kommun, landsting eller region. De lokala förutsättningarna och behoven påverkar på vilket sätt åtgärderna kommer att genomföras.
1. Äldreomsorgen Direkt
Det ska finnas en lättillgänglig kontakt till äldreomsorgen i varje kommun. Genom ett telefon-nummer ska alla enkelt kunna få besked om hur man når olika insatser, vilken hjälp som finns att få, vilka avgifter som gäller, hur man kan lämna synpunkter eller klagomål, vilka in-tresseföreningar som finnsmed mera. Direktnumret ska samordnas med landstingen på lämpligt sätt. Exempelvis skulle en samordning möjliggöra 24-timmarsgaranti. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
2. Varje kommun ska ha en värdighetsgaranti
För att tydliggöra kommunens åtaganden inom äldreomsorgen på ett mätbart och konkret sätt ska varje kommun anta en värdighetsgaranti. Den ska innehålla tydliga besked om vad man kan förvänta sig av äldreomsorgen för kvinnor och män i kommunen. Exempelvis att det ska finnas eget rum för alla som så önskar, det ska finnas tillräckligt med personal för att hjälpa till med mat och dryck och att varje boende känner sig ompysslad, observerad och personligt tilltalad och att ingen behöver dö i ensamhet. En god måltidsmiljö är viktig för mat-lusten liksom matens kvalitet. Värdighetsgarantin ska följas upp kontinuerligt genom enkäter, intervjuer eller på annat sätt ta reda på människors upplevelser av vården. Kvalitetssäkring-en av äldreomsorgen behöver utvecklas och rutiner för ökad rättssäkerhet utarbetas. Inom sjukvården bör en garanti finnas så att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande. Den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse som visar att remis-sen kommit fram och tid för undersökning eller behandling samt namn på kontaktperson. Dessutom ska patienten få besked om provsvar så snabbt som möjligt för att slippa onödig oro. (Ansvar: kommunen och landstingen)
Se värdighetsgarantin nedan
3. Hembesök till alla över 80 år
För att skapa tillit till vården och få ett bättre underlag för människors behov av olika insatser ska hembesök erbjudas alla över 80 år. Individuella insatser kan då utformas tidigt och de äldre får känna en trygghet i att hjälp finns att få den dag man behöver den. (Ansvar: kom-munerna och landstingen)
4. Ta tillvara ideella insatser
Ideella och frivilliga insatser är viktiga komplement till den offentliga verksamheten men det får aldrig innebära att de tvingas ta över när det offentliga sviker sitt uppdrag. Roller och an-svarsfördelning behöver tydliggöras. Kommunen och landstinget bör ha en generös inställ-ning till ideell verksamhet och ta tillvara den kraft som finns i frivilligarbetet. (Ansvar: kommu-nerna och landstingen)
5. Följ upp läkemedelsförskrivningen
Många äldre får för mycket läkemedel och i felaktiga kombinationer10. Det ska finnas nöd-vändig samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre. Läkemedel bör jämställdhetsmärkas för att uppmärksamma könsspecifika behov. (Ansvar: staten)
6. Stöd ska ges till anhöriga
Merparten av insatserna inom vård och omsorg görs av anhöriga. Men oftast läggs om-sorgsansvar på de anhöriga utan att de ges tillräckligt med stöd och resurser. Dessutom får inte uppgiften som anhörigvårdare vara påtvingad. Anhörigarbetet måste uppvärderas, er-kännas och ges stöd för att möta människors behov ochexempelvis måste informationen till anhöriga förbättras vid utskrivning från sjukhus11 och om vad sjukdomstillståndet innebär. Stödgrupper behövs liksom möjlighet till hälsoundersökning för anhörigvårdaren för att ej behöva känna oro för den egna hälsan. Avlösning, flexibel korttidsvård, anhörigersättning och hjälpmedel i hemmet är grunden för ett gott stöd till anhöriga och insatserna ska utfor-mas individuellt. Kontaktcentraler för anhöriga bör finnas. (Ansvar: kommunerna och delvis landstingen och staten)
7. Personalen har rätt till utbildning
All personal som arbetar inom äldreomsorgen ska ha adekvat utbildning. De har också rätt till kontinuerlig kompetensutveckling inom sitt yrkesområde. Reella möjligheter ska finnas till utveckling inom yrket, exempelvis undersköterskor som vidareutbildar sig inom demens, sår-vård, diabetes eller annat som ger specialkunskaper inom yrket. Även kommunens bistånds-bedömare bör ha erforderlig medicinsk kompetens. Kontinuerlig utbildning ska ges om bemö-tande, vårdens värdegrund och andra etiska frågor. En satsning måste göras på vårdperso-nalen, både för att höja dess status och för att klara kompetensförsörjningen bland underre-presenterade grupper. Det finns också behov av ökat intag på gymnasiets omvårdnadspro-gram. (Ansvar: staten, kommunerna och landstingen)
8. En lots/kontaktperson ska finnas
Inom såväl särskilt boende som vård i hemmet ska det finnas en lots som stöd för den en-skilde och dess anhöriga. Lotsens uppgift är att underlätta den enskildes och dess anhörigas kontakter med äldreomsorgen och sjukvården. (Ansvar: kommunerna)
9. Utveckla mångprofessionella arbetslag och vårdteam för äldres behov
Äldreomsorgens organisation ska präglas av mångprofessionella arbetslag där olika vårdyr-ken samverkar kring den enskilde. Olika former av äldrevårdscentraler och äldreteam etable-ras i samverkan mellan kommunen och landstinget. Ett rehabiliterande och förebyggande synsätt ska finnas inom hela äldreomsorgen. Landstingen bör inrätta särskilda vårdteam för hembesök och vård i hemmet med specialiteterna rehabilitering, palliativ vård, demens och somatisk vård. Fler platser behöver tillskapas inom geriatriken. Särskild satsning behövs för rehabilitering av strokepatienter och förstärkta resurser för att utöka antalet demensutred-ningar och behandlingar. Nya vårdformer utvecklas för rehabilitering och omvårdnad över huvudmannaskapsgränser. En gränslös omvårdnad där vårdkedjorna hålls samman kan uppnås genom samverkan på alla nivåer. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
10. Läkare specialiserad på åldrandets sjukdomar bör finnas tillgänglig för hela äldreomsor-gen
Det ska finnas geriatriker tillgängliga vid varje äldreboende och inom hemsjukvården i varje kommun. Landstingen ska säkra tillgången på geriatrisk kompetens, så att varje äldreboende och hemsjukvårdare har tillgång till ansvariga läkare med inriktning på åldrandets sjukdomar.
(Ansvar: landstingen)
11. Eget val ska finnas inom hemtjänsten
Hemtjänstens olika insatser ska utformas så att den enskilde ges stor möjlighet till att välja utförare. En mångfald utförare gagnar kvaliteten och visar respekt för den enskildes självbe-stämmande. Hemtjänstens innehåll behöver breddas för att bättre motsvara människors be-hov och vårdtagaren ska ges ett större inflytande över innehållet i den beviljade insatsen. Det behövs mer tid för medmänsklighet och social samvaro.
(Ansvar: kommunerna)
12. Senior- och äldreboenden ska finnas i tillräcklig omfattning
För den som inte klarar att bo kvar hemma i sitt eget boende ska det finnas olika former av senior- och äldreboenden att välja på. Alltifrån seniorboenden med anpassad bostadsut-formning till äldreboenden med omsorg dygnet runt. Målet ska vara att vårdbehövande gifta eller samboende par inte ska behöva skiljas åt när de behöver äldreomsorg. För att äldre människor i allmänhet inte ska tvingas flytta när de behöver med hjälp ska tillgänglighets-aspekterna prioriteras i varje ny- och ombyggnation. För demenssjuka ska det finnas särskil-da boenden med specialiserad personal. (Ansvar: kommunerna)
13. Förebygg fallolyckor
Varje kommun och landsting ska aktivt arbeta med att förebygga och reducera antalet fall-olyckor och minimera patientskador. Arbetet ska integreras i kommunens insatser mot olyck-or. Landstinget skall aktivt arbeta för att minimera patientskador. En så kallad Fixar-Malte eller Fixar-Marta som kan hjälpa till med enklare sysslor bör erbjudas dem som bor i senior-boenden av olika slag. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
Värdighetsgaranti
• Det ska finnas en läkare knuten till varje äldreboende och till varje hemsjukvårdspatient. En läkare som är kunnig i åldrandets sjukdomar och problem och som regelbundet besöker dessa omsorgstagare.
• Det ska finnas eget rum för alla som så önskar.
• Det ska finnas skilda vårdenheter för demenssjuka och andra boende.
• Det ska vara en självklarhet att senior- och äldreboende finns i eller i närheten av den kom-mundel där vederbörande tidigare bott.
• Det ska vara en självklarhet att en omsorgstagare inte ska behöva ligga och vänta innan en blöja byts.
• Det ska finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa till med att dricka. En god måltidsmiljö och en hög kvalitet på maten ska finnas.
• Det ska finnas så mycket personal att varje omsorgstagare får känna sig ompysslad, ob-serverad och personligt tilltalad.
• Det ska finnas tillräckligt med personal så att alla boende som så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna rummet, exempel-vis kunna vara utomhus ett par gånger i veckan.
• Det ska vara en självklarhet att ta till vara ideella insatser som erbjuds inom äldreomsorgen. • Alla ska få ett värdigt slut och det ska finnas så god tillgång till personal att ingen behöver dö i ensamhet.
• Det ska finnas ett rehabiliterande synsätt i omvårdnaden för att bevara eller öka den äldres funktioner så långt det är möjligt. Rätt till hjälpmedel ska finnas även i det egna boendet för att möjliggöra det rehabiliterande synsättet.
• Det ska finnas en samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre i hem-sjukvården och i det särskilda boendet.
• Det ska finnas eget val inom äldreomsorgen som ger äldre människor frihet att välja vem som utför insatsen.
• Det ska finnas möjlighet till kulturella upplevelser i form av musik, konst, färg, form med mera.
Ovanstående värdighetsgaranti är utformad med inriktning mot det särskilda boendet för äld-re. Värdighetsgaranti kan också utformas för landstingets hälso- och sjukvård. Aktuella punk-ter i en sådan garanti skulle vara att ingen ska behöva delges allvarliga besked från sjukvår-den per telefon eller brev, att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande, den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse på att remissen kommit fram och när undersökning eller behandling beräknas ske samt namnet på en kontaktperson och dennes telefonnummer.
Trygg ålderdom
I dag är ålderdomen för tusentals och åter tusentals pensionärer allt annat än trygg. En viktig anledning är de vårdköer som den planekonomiska organisationen av sjukvården orsakar och de skandaler som återkommande rapporteras från svensk äldreomsorg. Moderaterna vill tillföra kommunerna tio miljarder kronor de kommande tre åren. Det är en omfattande ny-satsning för att stärka vård och omsorg. Men vi tror inte att det räcker med att tillföra nya pengar i ett system som präglas av monopol och brist på valfrihet. Vi föreslår en nationell vårdgaranti, ökade satsningar på projekt för att förbättra anhörigvårdares situation, samt in-satser för att stärka kvaliteten i vård och omsorg. I dag utnyttjas inte alla de goda krafter som skulle kunna bidra till en bättre situation för äldre. I stora delar av landet saknas alterna-tiv och valfrihet inom äldreomsorgen. Närliggande kommuner nekar ansökningar från äldre som vill flytta till deras äldreboenden. Verkligheten är att många saknar valmöjligheter och snarast sitter i kommunarrest. Vi vill på sikt införa en nationell äldregaranti som staten finan-sierar. I ett första steg ska kommunerna åläggas att erbjuda äldre full valfrihet inom äldreom-sorgen. Äldregarantin skall vara knuten till individen och hans eller hennes personliga val av omsorg. Fastighetsskatten är djupt orättvis och uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan äldre, som har avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en tryggare ålderdom straffbeskattas. Låginkomsttagare som ärver föräldrahemmet uppmanas av regeringen att låna till skatten eller flytta. Listan på orättfärdigheter kan göras lång. Mode-raterna vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Som ett första steg föreslår vi att skatteuttaget begränsas. Därefter vill vi stegvis sänka skattesatsen. Totalt vill vi sänka uttaget av fastig-hetsskatt med tio miljarder kronor under de närmaste tre åren. Förvärvsfrekvensen för äldre faller snabbt ju närmare pensionsåldern man kommer Det finns naturligtvis flera skäl till detta och det är heller inte rimligt att tro att alla skulle kunna eller vilja jobba mer. Samtidigt finns det många människor som både kan och vill jobba längre upp i åldrarna. Dessa utgör de en viktig kunskaps- och arbetskraftsreserv som vi vill ta till vara på. I dag tvingas arbetande pensionärer att lägga arbetsinkomster ovanpå pensionen när skatten skall räknas ut. Detta gör att de snabbt kommer upp i höga marginalskatter. För att göra det lönsamt att arbeta efter den normala pensionsåldern, oavsett om man tar ut pension eller ej, föreslår modera-terna att den statliga skatten slopas på arbetsinkomster från och med 65 års ålder. För att stimulera företagen till att anställa och behålla äldre arbetskraft föreslår moderaterna också att arbetsgivaravgifterna för äldre än 61 år sänks.
25 juni 2000
2000-talet - de äldres århundrade
2000-talet ‒ de äldres århundrade
Av flera skäl borde 2000-talet bli de äldres århundrade. Personer med lång erfarenhet ställs obevekligt till sidan efter sin pensionering och 55+-åringarna upplever inskränkningen av sina möjligheter på arbetsmarknaden. Åldersdiskrimineringen är den vanligaste diskrimineringen i Sverige. Därför krävs en ändrad attityd mot och lagstiftning för äldre. Det krävs också att vi tar tillvara de äldres styrka och livserfarenhet. 2000-talet borde måhända bli seniorernas år-hundrade och FN borde nog – likt barnkonventionen - utarbeta en äldrekonvention.
Äldrepolitiken är komplex. Den berör många individer och många av samhällets insatser med ett långsiktigt perspektiv. Framtiden kan indelas i två perioder - den första fram emot 2015 och den andra fram till 2025.
Under den första perioden pensioneras ett stort antal fyrtiotalister som kommer att få vara friska och pigga många år framöver. Antalet yngre äldre (mellan 60 och 79 år) ökar då från 1,6 miljoner till cirka 2 miljoner.
Under den andra perioden har dagens nyblivna pensionärer åldrats och blir efterhand assis-tensberoende. Anhöriga och andra släktingar, vänner och det offentliga samhället får då stäl-la upp. Antalet äldre äldre (80+) ökar då till 640 000 och därefter ytterligare. År 2035 kommer trekvarts miljon svenskar att vara över 80 år.
Befolkningsstrukturen genomgår sålunda en dramatisk förändring och alla ska, utifrån princi-pen om allas lika värde, ges ett så gott liv som möjligt under deras kvarvarande levnadsår. Under den första perioden måste vi skapa förutsättningarna för att värna om alla medborga-res värde och värdighet - nu och framöver.
Det behövs minst tio år för att skapa den trygghet som är målet.
Äldrepolitiken
Samhället ska här omsätta våra grundläggande tankar om människans värde och värdighet i praktisk verklighet. Den moderata äldrepolitiken ska framför allt riktas in på folkhälsan, före-byggande åtgärder samt vården och omsorgen hos äldre. Fokuseringen är en följd av att vi på sikt står inför extrema utmaningar av sådan karaktär och storleksordning att de måste bearbetas redan nu. För att så långt det går undgå kostnadskrävande insatser från vården bör program skapas för att upprätthålla god hälsa och god fysisk funktion. I arbetet spelar de yngre och aktiva äldre en stor roll. Deras insatser är avgörande för hur vi ska nå våra mål om allas trygghet hela livet. Det är under den närmaste tioårsperioden som vi måste frigöra den kraft som ligger hos de aktiva äldre.
Inom äldrepolitiken formulerar vi äldres anspråk på välfärden, vården och omsorgen. Vi mo-biliserar också den äldre arbetskraft som har glömts bort eller blivit hejdad och outnyttjad.
Nya åldrar
Ålderstrappan har spelat ut sin roll. Människans liv bör stället delas in i fyra åldrar som bättre svarar mot dagens – uppväxttiden, den platåliknande tiden, yngre äldre åldern och livets sis-ta del då man är i behov av omfattande vård och omsorg och inte längre klarar sig själv.
En mängd undersökningar har visat att de flesta unga seniorer ser positivt på sin framtid. De ställer också gärna upp både i arbetslivet och i samhällets civila verksamheter. Förtroendet bland dem för att samhället på sikt ska klara av framtidens äldrevård och omsorg är dock mycket lågt.3 Många bland de unga seniorerna uttrycker till och med att de är rädda för att bli gamla – vilket ju är just vad de kommer att vara, eller åtminstone börja bli, från 2015 och framåt i tiden. Den personliga motivationen bland aktiva seniorer, att med egna insatser göra något åt saken, finns därför i grunden. Det är både rimligt och naturligt att ställa krav på per-sonligt ansvarstagande. För att den motivationen till ansvarstagande ska komma till utlopp krävs dock flera förändringar i vårt samhälle.
Moderaterna ställer inte enbart krav på personligt ansvarstagande utan föreslår en lång rad åtgärder för att möjliggöra människors aktiva deltagande: Ta vara på frivilligheten
Fler och fler har slutat fråga vad stat eller kommun kan göra för dem och i stället tagit saken i egna händer. Ofta har man mot alla odds nått fantastiska resultat. Frivilligarbetet fungerar ofta som samhällets känselspröt. Det hittar orättvisorna, upptäcker kantigheterna, kartlägger nya områden och antar nya utmaningar. Den kraft som finns i frivilligheten ska vi ta tillvara. Det civila samhället (familj, släkt, föreningar, kyrkor med mera) är den viktigaste kraften för att minska ensamhet och skapa gemenskap, sammanhang och närhet. Den politiska uppgif-ten är att stärka förutsättningarna för detta civila samhälle att fungera och utvecklas. Exem-pelvis bör vi ta med seniorerna in i skolans värld. Verksamhet som ”Klassmorfar och Klass-mormor” har visat sig vara mycket positiv. En mer bejakande familjepolitik och införande av avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer är andra exempel på detta. Frivilligcentraler bör utvecklas i varje kommun dit människor kan vända sig för att hjälpa till och för att ta emot hjälp. Ett gott exempel är TiC-huset i Kalmar som är en mötesplats för människor som behö-ver gemenskap och stöd. Gustav Adolfs Pensionärsklubb i Norrköping och Väntjänsten i Ny-köping är andra goda exempel på frivilligverksamhet som ger meningsfull sysselsättning både för den som engagerar sig och den som tar emot stödet.
Moderaterna vill vara en garant för att alla människors värdighet, oavsett ålder, sätts i främs-ta rummet. Det duger inte att människor diskrimineras, varken i samhällslivet eller i arbetsli-vet. Det handlar om rättvisa! Det finns hopp om ett bättre Sverige. Att förlösa seniorkraften genom att ingen hålls tillbaka är en av vägarna för att se till att ingen någonsin lämnas efter. Men det är också ett uttryck för att vi sätter människans, även den aktive seniorens, värdig-het i främsta rummet.
”Medierna ignorerar
äldre personer.
Vi nämns bara i
reportage om vårdskandaler
eller
reportage om bra
politiska lösningar.”
Norrköping
Kräv ett ömsesidigt åtagande
Välfärdspolitiken byggdes upp under mitten av förra århundradet. Grunden för att gemen-samt finansiera välfärdstjänster av olika slag var att människor, var och en efter förmåga, bidrar genom eget ansvarstagande för sig själv och sina närmaste. Välfärdstjänsterna ut-vecklades för att stödja när man inte klarar sig själv och därmed ge alla människor möjlighet till ett gott liv. Vi behöver återgå till det ömsesidiga ansvarstagandet. Den enskilde har ett ansvar för sin egen hälsa och det offentliga har ansvar för att stödja när hennes/hans insat-ser inte räcker till. Det ska finnas trivsamma boenden som är organiserade så att servicen kan utökas utifrån behov. Åldersskillnaden kan vara ganska stor i dessa boenden då bostä-derna är byggda så man kan flytta in tidigt i livet och är anpassad utifrån det utökade hjälp-behovet. Det bör också finnas boenden med olika profiler exempelvis med ekologisk eller kyrklig inriktning. Bostadsbyggnationen bör inriktas mot flexibla och tillgängliga bostäder som möjliggör kvarboende när krafterna sviktar och man behöver hjälp och service av olika slag. Bostadsbolagen kan med fördel utöka sin service med olika slags ”fixar-tjänster” som tillval i boendet. • Ta ansvar för din egen hälsa och se till att ha sunda matvanor och en sund livsstil.
• Ett hälsofrämjande synsätt måste prägla arbetsplatserna och de offentliga verksamheterna.
• Din bostad har betydelse. Det är viktigt att huset har hiss och annan service som gör det möjligt att bo kvar så länge du själv önskar.
• Olika slags seniorboenden måste utvecklas och såväl staten som kommunerna har en vik-tig roll för att skapa förutsättningar för byggandet.
Förändra attityderna i samhällslivet
Praktiskt taget alla som fyllt 60 år vittnar om den schablonartade bild som finns och som be-gränsar seniorers möjlighet till delaktighet och inflytande. Omvärldens snäva bild av seniorer innebär också att värdefull kraft slösas bort. Vi vill förändra synen på åldrandet och ta tillvara den seniorkraft som berikar vårt land.
• Tillsätt en äldreminister för att samla äldrepolitiken, på samma sätt som vi har en ung-domsminister idag. Äldrefrågor begränsas oftast till Socialdepartementet och handlar då om vård och omsorg. Vi vill ge äldrepolitiken en framskjuten roll i syfte att kunna ta tillvara allt det som seniorkraften erbjuder.
• Seniorer är underrepresenterade i det offentliga livet. I många fall tillämpas fasta åldersreg-ler vilket utesluter seniorer i olika slag av beslutande funktioner. Detta är diskriminering och måste motverkas främst genom aktiv opinionsbildning.
Förändra attityderna i arbetslivet
Seniorer omtalas sällan som människor som ger ”närande” bidrag till samhället. Istället är det ”tärande” som blir begreppet. Vi vill vända på perspektivet. Vi ser seniorkraften som en möj-lighet för var och en att förvärvsarbeta så länge man själv önskar. En pensionering innebär att värdefull erfarenhet och kompetens försvinner. Därför finns såväl ett mänskligt som eko-nomiskt perspektiv på möjligheten att arbeta så länge man själv önskar.
• Varje människa ska själv kunna bestämma hur länge och hur mycket man vill arbeta. Idag råder en ungdomsfixering som hindrar mogna människor från arbete och delaktighet.
• Ingen ska känna sig tvingad att sluta arbeta vid 67 års ålder. Rätt att stanna kvar i arbetsli-vet ska finnas till 72 års ålder. Det finns ett värde i att ha kvar äldre människor på arbetsplat-sen. Erfarenhet och kompetens ökar möjligheten till kontinuitet, trygghet och säkerhet. Vär-den som behövs på varje arbetsplats.
• Det behövs en lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet.
”Det är mycket
stimulerande att
arbeta med äldre
kollegor.”
26 årig doktorand
Förbättra pensionerna
Skillnaden i livslängd mellan kvinnor och män bör inte påverka pensionen. Inte heller det faktum att de flesta kvinnor tar ett större ansvar för barn och hem. Ett sätt att komma till rätta med en del av problemet är att makar delar pensionsrättigheterna i premiepensionen mellan sig. Idag kräver det en aktiv begäran. Många känner inte till eller utnyttjar denna möjlighet. Därför måste grundregeln vara att hela premiepensionen automatiskt delas lika mellan för-äldrarna tills barnet är åtta år. För att ytterligare finna vägar att förbättra kvinnors pensioner bör det genomföras en könskonsekvensanalys av hur dagens pensionssystem påverkar kvinnor respektive män. Inkomsterna för de sämst ställda pensionärerna behöver förbättras. Socialdemokraternas okänsliga budgetsanering har lett till att pensionerna släpat efter i vär-deutveckling. Det är hög tid att förbättra den ekonomiska situationen för de sämst ställda pensionärerna samt att därefter förbättra värdet av samtliga pensioner genom sänkt skatt.
• Höj garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen med 100 kronor per månad. Garantipensionen finansieras helt över statsbudgeten och påverkar således inte det nya pensionssystemet i övrigt.
• Sänk skatten för alla pensionärer genom ett särskilt, högre, grundavdrag för ålderspensio-närer som motsvarar en skattesänkning på 200 kronor per månad.
• Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter.
Fortsatt arbete ska löna sig
För den som väljer att fortsätta förvärvsarbeta efter 65-årsdagen måste hinder och negativa konsekvenser undanröjas. Det måste alltid löna sig att arbeta, oavsett ålder. Skattenivåer, arbetstider och attityder måste uppmuntra till arbete.
• Vi vill halvera inkomstskatten för arbetstagare över 65 år. Individen ska känna att det lönar sig att arbeta längre. Det behövs också lättnader i arbetsgivaravgiften för att uppmuntra före-tagen till att behålla arbetskraft längre upp i åldrarna.
• Den som fyllt 61 år ska ha rätt att arbeta deltid vilket kan möjliggöra fler att orka stanna kvar i arbetslivet längre. • Den som vill ska ha rätt att stanna kvar i arbetslivet till 72 års ålder.
”Tyvärr har jag
hört i radio att
om man är 40 år
är det för nära
pensionen, för
dyrt att anställa.”
Pensionär i norr
Rätt till rehabilitering vid sjukdom
Rehabilitering måste ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för yrkesverk-samma eller de som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet. Av det följer att rehabiliteringen efter fyllda 65 år inte automatiskt kan hänskjutas till ett normalt åldrande och bli en geriatrisk fråga. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom att satsa på en kontinuer-lig och livslång rehabilitering. Men självfallet ger det i första hand vinster på det mänskliga planet.
• Inför en rehabiliteringsförsäkring. Nuvarande fyra ansvariga sektorer för rehabilitering (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassorna) har samma ansvar men olika mål och medel vilket ofta gör att männi-skor hamnar mellan stolarna. Individen ska istället sättas i centrum och det offentliga anpas-sa sig efter människors behov och önskemål. Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret ska flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna till en offentlig huvudaktör som har ett samordnande ansvar och erforderliga resurser.
• Rehabiliteringsförsäkringen bidrar med tidiga insatser i syfte att få den sjukskrivne till arbete så fort som möjligt eller till att uppnå normal fysisk förmåga. Insatserna ska fokusera på den enskildes specifika problem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv delta-gare i sin egen rehabiliteringsprocess. Den enskilde får även vissa lagfästa rättigheter mot försäkringsgivare och rehabiliteringsaktörer. Dessutom får den, som så önskar rätt till en mentor som kan fungera som ett stöd genom hela processen.
Ekonomiska konsekvenser av förslagen i handlingsprogrammet
Det ömsesidiga åtagande som vi förespråkar kommer att minska de ekonomiska kostnader-na för samhället samtidigt som den enskildes välbefinnande ökar. För att utröna vilka öns-kemål och behov som dagens seniorer har angående sitt boende bör de tillfrågas om hur de vill planera sitt boende och sin framtid. En sådan undersökning skulle också ge människor tid att stanna upp och tänka under den tid då man fortfarande orkar planera, bygga och flytta men också ge synpunkter på hur man vill tillbringa sin ålderdom. Som ett led i arbetet med att stärka kunskaperna kring äldres boende bör ett Forum för äldres boende inrättas. Foru-met ska bidra till att äldres boendesituation ges en större uppmärksamhet och frambringa förslag på konkreta åtgärder som förbättrar beredskapen inför ökningen av antalet äldre som kräver ändamålsenliga bostäder. Denna del av det ömsesidiga ansvarstagandet beräknas kosta staten fem miljoner kronor per år. Den nya syn på seniorer vi förespråkar, där senio-rerna ses som en resurs, leder till vinster för samhället som inte kan mätas i pengar. De åt-gärder som vi föreslår för att alla ska kunna arbeta hur länge de vill leder till en ökning av antalet arbetade timmar vilket är avgörande för den framtida välfärden. En halvering av in-komstskatten på förvärvsinkomster för alla som väljer att fortsätta arbeta efter 65 års ålder beräknas leda till 1,3 miljarder kronor i lägre skatteintäkter. Förbättrade ekonomiska förut-sättningar för pensionärer är en satsning som främst riktar sig till de sämst ställda pensionä-rerna. Detta är en angelägen reform som är finansierad i Moderaternas förslag till statsbud-get. Utöver riktade satsningar på 790 miljoner kronor till de pensionärer med lägst pension, kostar den skattesänkning för pensioner som vi föreslår fyra miljarder kronor per år. Utöver dessa förbättringar för pensionärerna, gynnas många seniorer även av det avskaffande av fastighets- och förmögenhetsskatterna som Moderaterna arbetar för. Idag tvingar dessa skatter många äldre att flytta ifrån de hem som de byggt med sina egna händer och arbetat ett helt liv för att betala. Med en samlad rehabiliteringsförsäkring kan kostnaderna för sjuk-frånvaro minskas väsentligt. Detta frigör resurser till äldreomsorg och sjukvård. I arbetet med att motverka ohälsa saknas dag det övergripande samhällsekonomiska perspektivet. Därför behöver tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret flyttas från dagens fyra offentliga huvud-män (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som får ett samordnande ansvar och erfor-derliga resurser.
Budgeteffekter, seniorpolitiskt program
Höjt grundavdrag för alla pensionärer motsvarar
200 kronor per månad i sänkt skatt 4 000
Halverad inkomstskatt för förvärvsinkomster
för alla över 65 1 300
Höjd övergångsvis garantipension med 100 kronor per månad 700
Bostadstillägg till pensionärer, bort med fritidsfastighet i inkomstprövningen 90
Forum för äldres boende 5
Ny rehabiliteringsförsäkring – 9 465
Forskning kring palliativ vård 20
Summa sänkta skatter och höjda kostnader – 3 350
(miljoner kronor år 2007)
Förutom den organisatoriska samordning som vi föreslår behövs det en massiv satsning på rehabilitering tillsammans med åtgärder för att stävja fusk och överutnyttjande av sjukförsäk-ringen. På lite sikt kommer satsningen på samordnad rehabilitering att leda till stora vinster för den offentliga sektorn. Vinster som kan återinvesteras i vården och omsorgen om de äld-re.
Räcker äldreomsorgen till alla?
Det är knappt 100 år sedan fattigvården var det enda alternativet för gamla och sjuka som inte kunde bo kvar hemma. Sedan dess har mycket hänt. Möjlighet till hemtjänst, färdtjänst, gruppbostäder och mycket annat har utvecklats inom ramen för det som är gemensamt fi-nansierat. Aldrig har samhället lagt så mycket resurser till äldreomsorg som idag, ändå räck-er resurserna inte till. Allt fler tvivlar på den offentliga sektorns förmåga att sörja för de äldres trygghet. I en nyligen publicerad undersökning4 som Temo gjort på uppdrag av Röda Korset säger sju av tio i yrkesverksam ålder att de inte tror att samhällets resurser kommer att räcka till. En intensiv debatt har underblåsts av kommunernas brist på resurser och personal, lik-som uppmärksammade fall av missförhållanden och vanvård. Samtidigt växer insikten om att be-folkningsutvecklingen medför att dagens finansieringsformer och organisation av äldre-om-sorgen inte räcker till för att ge en trygg och värdig äldreomsorg i framtiden.
Friskare eller sjukare?
De flesta forskare är överens om att vi både lever friskare och att vi blir sjukare i takt med höjd levnadsålder. I den tredje åldern, enligt professor Mats Thorslund, dominerar friska se-niorer som klarar sig själva. Men hälsan blir inte bättre. Genom avancerad sjukvård kan vi dock leva vidare trots krämporna. De allra äldsta – i den fjärde åldern – har en sämre hälsa. Det blir alltmer ovanligt att människor ”dör friska”. Istället föregås döden av en period då vi behöver omfattande vårdinsatser. Allt fler 80-åringar genomgår högspecialiserad vård. Men den allra sista tiden i livet karaktäriseras av lösningar med mindre teknik, men där omvård-naden är central. Viktigast blir andras närvaro och omtanke.
Äldre med sammansatta behov
Sjukvård med högt teknologiskt innehåll har hög status och kunskapen om vilka metoder som ger bäst resultat, evidensbaserad5 medicin, utvecklas starkt. Men för vården av den allt större gruppen äldre med sammansatta behov saknas såväl status som evidens. Detta är inte acceptabelt. Kunskapen om sammansatt sjuklighet med sociala och medicinska behov måste utvecklas om vi ska klara en äldrevård med kvalitet. Insatserna måste samordnas ut-ifrån människans alla behov och förutsättningar. Detta kräver ett förändrat arbetssätt på alla nivåer. Vården för de allra äldsta måste fokusera på ett samlat omhändertagande som möter såväl medicinska, sociala som andliga behov.
Demenssjukas situation
Vården och omsorgen om demenssjuka måste förbättras. Antalet personer som lider av nå-gon form av demens uppskattas till cirka 135 000. Om man till detta lägger antalet anhöriga och närstående så innebär det att närmare en miljon människor i vårt land berörs av de-menssjukdom. Samtidigt tillkommer 20 000 personer varje år som nyinsjuknar. För att få den bästa vården måste anhöriga tillfrågas om vilket stöd och vilka insatser de menar behövs. Anhöriga måste bli en del av vårdteamet där deras kunskap om den demenssjuke tas tillva-ra. Det bör kontinuerligt erbjudas handledning för alla som arbetar med demenssjuka. De-mensteam med tvärprofessionell bemanning bör utvecklas i samarbete med landstinget i syfte att minska de skarpa gränssnitten mellan huvudmännen.
”Man blir
inte lika bara
för att man
blir äldre.”
Sundsvall
Vård i livets slut
En värdig vård i livets slutskede omfattar flera aspekter på det lidande och den smärta som döendet kan föra med sig. Förutom rent fysiska behov finns även psykiska, sociala och exis-tentiella behov. All behandling inom sjukvården bör ta hänsyn till dessa behov. En bättre vård i livets slutskede kan åstadkommas genom åtgärder på en rad områden. Vårdpersonalen behöver utbildning inför de särskilt svåra avväganden som kan behöva göras när det gäller vården i livets slutskede. Hospicevård och palliativa team måste etableras, vidareutvecklas och vara tillgängliga i hela landet. Det är viktigt att ta tillvara den kunskap och kompetens som vunnits på de platser där verksamheten varit i gång under längre tid. Dessa erfarenheter bör sedan även komma den övriga vården till del. Det behövs en öppenhet inför nya vård-former i livets slutskede.
Kvinnorna i vården
Cirka 70 procent6 av dem som är i behov av äldreomsorg är kvinnor. Om hänsyn dock tas till att kvinnor lever längre än män och att de i högre grad än män lever ensamboende så förde-las insatserna mellan kvinnor och män betydligt jämnare. Eftersom kvinnor lever längre än män överlever de flesta kvinnor sin partner. De blir i längden därmed i större behov av äldre-omsorg än män. Kvinnor uppger oftare än män att de är missnöjda med vården och att de inte får den hjälp de behöver. Detta kan tyda på att insatserna inte är anpassade efter kvin-nors behov och önskemål. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt jämställdhetsperspektivet inom äldreomsorgen.
Äldre som utsätts för brott
Ungefär var sjunde äldre – betydligt fler kvinnor än män – anger att de har utsatts för någon form av våld eller övergrepp vid något tillfälle efter det de fyllt 65 år. Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras så att människor kan känna sig trygga såväl ute på gator och torg som i det egna hemmet. Stadsplanering och stadsmiljöarbetet ska möjliggöra trygga gång- och cykelvägar. Kollektivtrafiken behöver också stärka upplevelsen av trygghet och säkerhet. Tyvärr förekommer våld och övergrepp även inom äldreomsorgen. Det är därför rimligt att personal inom äldreomsorgen genomgår lämplighetsprövning på samma sätt som personal inom förskola och skola.
Handlingsplan för äldres sjukvård och omsorg
Moderaterna vill vara en garant för en trygg äldreomsorg i hela landet. Därför presenterar vi nu en handlingsplan för att säkerställa äldres sjukvård och omsorg i varje kommun och landsting/region. Den består av två delar. Först och främst har vi en etisk och ideologisk plattform som konkretiserar människovärdet, rätten att välja och förvaltarskapet. Därefter ett konkret och mätbart trygghetskontrakt för att få en trygg och likvärdig äldreomsorg i hela lan-det. Moderataa kommun- och landstingspolitiker kommer att lämna förslag i varje kommun och landsting/region för att trygga äldreomsorgen inom respektive geografiska område. Vida-re ska våra riksdagsledamöter föreslå de lagändringar och de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa äldreomsorg och sjukvård av hög kvalitet.
Människovärdet viktigast
Kristdemokratin har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum. Denna männi-skosyn brukar beskrivas som att människan är en person, vilket innebär att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk tillhörig-het eller sexuell läggning. Människovärdet är knutet till existensen, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans liv eller hennes förmågor eller kunskaper. Detta inne-bär bland annat att människor har lika rätt till vård och behandling oavsett kön eller ålder. Äldre ska inte diskrimineras. Den kristdemokratiska människosynen utgår från att människan är en sammansatt helhet och har kroppsliga, psykiska, sociala och andliga behov. För att skapa och upprätthålla hälsa och ett gott liv måste dessa behov tillgodoses. För att bota och förebygga sjukdom måste hela människans miljö och behov tas med i beräkningen. Äldre-omsorgen i vid mening ska utformas med människovärdet i centrum. Personers personliga behov, rätt att vara olika och göra olika val måste tillgodoses. Den ideologiska värdegrunden behöver levandegöras inom hela äldreomsorgen. Frågor om människovärde och bemötande är viktiga delar i all vårdpersonals utbildning och kompetensutveckling.
Tankeskifte om behoven
Alltför länge har sjukvård och äldreomsorg präglats av myten om det oändliga behovet av vård och omsorg. Vårdbehoven har ansetts vara outtömliga och därför har olika begräns-ningsåtgärder utformats i syfte att ransonera vården. Den enskilde har inte betrotts med an-svaret att bedöma vad som är en rimlig vårdinsats. Vi vill se ett tankeskifte. Vi menar att vi både kan öka kvaliteten och spara resurser genom att bli bättre på att fånga upp den enskil-da människans verkliga behov. • Behoven är inte oändliga – de är personliga och individuel-la.
• För att få kunskap om individens verkliga behov måste det finnas en helhetssyn på männi-skan.
• Först när människors verkliga behov tillgodoses blir sjukvården och äldreomsorgen effektiv.
• Otrygga och missnöjda människor kostar både pengar och onödigt lidande.
• Att få den hjälp man behöver skapar tillit – och tillit bidrar hälsa.
Rätt att välja
Respekten för äldre människors integritet och självbestämmande kräver att valfrihet präglar utformningen av det stöd som ges. Men betoningen på valfrihet får aldrig bli ett viktigare mål än tryggheten i vården och omsorgen. För de allra mest utsatta – demenssjuka, de med sammansatt sjuklighet och andra med nedsatt autonomi7 – är tryggheten och värdigheten så mycket mer angelägen. Alltför länge har valfrihet varit förebehållet människor med välfylld plånbok och goda kontakter. Privata lösningar har ju alltid funnits. Men genom ett system med eget val ges alla människor förutsättningar för reell valfrihet, med gemensam finansie-ring och ett tak för avgifterna. Hänsyn måste också tas till den valfrihet som vårt mångkultu-rella samhälle förutsätter.
Eget val – viktigt att få välja
Hjälp i hemmet, eller hemtjänst, är en offentligt finansierad välfärdstjänst som lämpar sig väl för system med eget val. Kommunens uppgift, förutom finansieringen, är att bedöma omfatt-ningen av stödet enligt socialtjänstlagen på sedvanligt sätt, prissätta enligt timtaxa, vårdtyngd eller på annat sätt, auktorisera (kvalitetssäkra) genom program/ramavtal och därefter över-lämna till den enskilde att efter eget val välja vem som ska utföra hemtjänstinsatsen. Hem-tjänstinsatserna ska göras mer flexibla, allt efter den enskildes behov. Hur hemtjänsttimmar-na används kan variera från vecka till vecka och bör bestämmas i samspelet mellan den en-skilde och personalen. Hemtjänsten är basen i äldreomsorgen och är ett stöd även för anhö-riga. Såväl den medicinska som den sociala delen av hemtjänsten bör uppmärksammas.
Resurser
Äldreomsorgen är en verksamhet där resurserna hittills inte följt behoven på samma sätt som till exempel i socialförsäkringarna. När antalet sjuka stiger, ökar utgifterna i sjukförsäkringen. När antalet arbetslösa stiger, ökar utgifterna för arbetslösheten. Men när antalet äldre stiger, minskar kvaliteten i äldreomsorgen, samhällets resurser ökar inte i samma omfattning. Frå-gan är hur de resurser som behövs skapas, av vem och när. Det finns många som tror att det är fullt möjligt att rädda den generella välfärden med höjda skatter i någon form. Men det är en orimlig tanke att skattetrycket ska höjas ytterligare. Istället för höjda skattesatser måste vi ha högre skatteintäkter genom fler företag och fler människor i arbete. Dessutom måste det skapas incitament för satsning på medicinska åtgärder, operation eller rehabilitering istäl-let för sjukersättning. Endast så kan vi rädda välfärden.
”Jag betalar
hellre en slant
till en släkting
än till främmande
människor för
hjälp med biltransport.”
Östergötland
Tillväxt för välfärd
En mycket viktig del av lösningen till hur den framtida välfärden ska finansieras ligger i utma-ningen att få fler i arbete och ta till vara de reserver som finns i den arbetsföra befolkningen i alla åldrar. För att denna reserv ska kunna nyttjas krävs flera åtgärder. Företagsklimatet måste bli bättre. Diskriminering måste aktivt motverkas. Rehabilitering som möjliggör åter-gång till arbete måste förbättras. det behövs även lägre skatter på arbete, vilket påverkar människors beteende och uppmuntrar till arbete. Ett annat huvudargument till varför skatte-höjningar ska undvikas i framtiden är vårt allt starkare internationella beroende. Sverige kan inte ha väsentligt högre skatter än länderna i vår omvärld, framförallt EU-länderna. Om svenska skattenivåer inte håller jämna steg med omgivande länders blir det naturligtvis svårt att upprätthålla den ekonomiska tillväxten. Ett system med offentligt subventionerade servi-cetjänster ökar möjligheten till servicetjänster för äldre människor. Att själv kunna köpa sig hjälp med servicetjänster är en form av egenfinansierad hemtjänst som skulle ge goda effek-ter inom en rad områden.
Statsbidrag inte tillräckligt
Vård och omsorg måste inta en särställning när stat, landsting och kommuner ska fördela skattepengar till olika verksamheter. På kort sikt krävs därför högre statsbidrag till kommuner och landsting. Men ökade statsbidrag är inte ensamt någon lösning för äldreomsorgen. Kommuner och landsting har också under många år fått se statsbidragen tappa i värde; dels genom statliga indragningar, dels genom urholkning på grund av inflationen. Det är inte en orimlig tanke att låta befolkningsstrukturen i någon form återspeglas i statsbidragens storlek. Men det är inte bara storleken på statsbidragen som spelar en viktig roll, minst lika viktigt är att de utformas på ett ändamålsenligt sätt. Många av de tillskott som kommunsektorn fått har varit tillfälliga, vilket gett en stor osäkerhet om de ekonomiska förutsättningarna på längre sikt.
Finansiering på kort sikt
Högre tillväxt genom fler människor i arbete är nödvändigt för att tillförsäkra äldreomsorgen resurser. Det måste bli enklare att starta och driva företag. Med en ökad samordning inom vården och en bättre organisering räcker de nuvarande resurserna en bra bit. Att aktivare arbeta mot fallolyckor och minimera patientskadorna skulle exempelvis frigöra 2–3 miljarder8 inom kommunsektorn. Fullt utbyggda vårdgarantier inom sjukvården minskar även äldres väntetider på vård och behandling. Men det krävs även att äldreomsorgen prioriteras högre i statsbudgeten. Det är både rimligt och nödvändigt att undvika en ransonering av äldreom-sorgen.
”Det socialistiska
Sverige har skämt
bort befolkningen
med att det är
samhället som alltid
ska ge hjälp.”
Östergötland
En bättre samordning
Förändringar i socialförsäkringssystemet framhålls ofta som nödvändiga för att klara finansie-ringen av välfärden. Möjligen finns, hos vissa bedömare, en övertro på nivåsänkningar i sjukersättningen och liknande. För vår del är det angeläget att skapa incitament för att undvi-ka sjukskrivningar, möjliggöra rehabilitering och främja arbetslinjen. Den finansiella samord-ning som nu är möjlig mellan olika aktörer kring rehabilitering riskerar bli en tummetott. Istäl-let vill vi ha en ny rehabiliteringsförsäkring som ger en aktör ansvar och resurser för att sam-ordna rehabiliteringen runt individen. Istället för finansiell samordning mellan försäkringskas-sa, landsting, arbetsförmedling och socialtjänst, som är ganska krångligt, får en aktör ansvar och resurser för snabba insatser. Detta ger alla tillgång till snabb rehabilitering. Det måste skapas ett helt nytt system som denna rehabiliteringsförsäkring för att hjälpa människor som har hamnat i en långtidssjukskrivning. Insatserna bör fokusera på individens specifika pro-blem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv deltagare i sin egen rehabili-teringsprocess.
Resursöverföring
Genom en reell och fullt utbyggd rehabiliteringsförsäkring kan resurser motsvarande 10 mil-jarder kronor årligen frigöras till äldreomsorgen. Om vi nu kan ge människor den vård och den rehabilitering de behöver ökar antalet människor i arbete vilket ger välbehövligt skatte-underlag till kommunerna som ansvarar för äldreomsorgen. Det krävs samtidigt en aktiv och tillväxtinriktad näringspolitik som möjliggör nya jobb. Vi menar att det är nödvändigt att i tid bygga upp en stabil ekonomisk bas inom kommun-sektorn för att klara framtidens utmaning-ar inom äldreomsorgen. Det är också nödvändigt att tydligt vända trenden med allt färre människor i arbete. Diskriminering, vårdköer och rundgång mellan myndigheter måste få ett slut. Fokus på samordning och människan i centrum kan bli det som ger ett trendbrott nu.
Mångfald
De regelverk och institutioner som styr äldreomsorgen måste vara öppna nog att släppa fram förnyelse och effektivitet. Vi menar att en stor potential finns i att lyssna till vårdens personal. Inne i verksamheten finns vardagskunskap om hinder och möjligheter för utveckling. Därför måste denna kraft tas tillvara på ett betydligt bättre sätt än idag. Detta bör ligga till grund för äldreomsorgens organisation och finansiering. Vidare finns på många håll kvardröjande för-domar kring att någon annan än kommuner och landsting kan utföra välfärdstjänster. Vårdfö-retag med ideell grund, personalkooperativ, privata företag och frivilligorganisationer kan tillföra såväl ekonomisk som ideell nytta. En äldreomsorg som inte tvekar att utnyttja flera olika utförare har bäst förutsättningar att välkomna och underlätta nödvändig förnyelse och förändring. Alla former av ”stopplagar” måste därför motarbetas med kraft.
Omsorg på mitt språk
En allt större andel svenskar har utländsk bakgrund. Många av dem är flerspråkiga och är en viktig resurs för att klara äldreomsorgen till invandrare som enbart talar sitt modersmål. Äld-reomsorgen måste utveckla en mångkulturell kompetens för att klara behoven. Såväl infor-mation som vårdinsatser måste kunna ges på de språk som är aktuella i respektive kommun. Det finns också behov av äldreomsorg vars personal använder teckenspråk. Döva och hör-selskadade har samma rätt till en god äldreomsorg som hörande.
”Ingen vill ha
hjälp i onödan.
Flexibilitet
behövs i
hemtjänsten.”
Skåne
”Pensionärer är
mycket olika –
ändå behandlas
de som ett
kollektiv mer
än alla andra
åldersgrupper.”
Östergötland
Trygghetskontrakt
Moderater i hela landet kommer att arbeta för en äldreomsorg värd namnet och att männi-skors behov tillgodoses. Man ska kunna lita på att det fungerar den dag man behöver äldre-omsorg. Vi kommer att börja med första punkten i trygghetskontraktet och arbeta vidare punkt för punkt för att säkerställa en likvärdig äldreomsorg för alla. Människovärdet, valfrihe-ten och förvaltarskapet är grunden för den konkreta åtgärdslista vi kommer att arbeta efter i varje kommun, landsting eller region. De lokala förutsättningarna och behoven påverkar på vilket sätt åtgärderna kommer att genomföras.
1. Äldreomsorgen Direkt
Det ska finnas en lättillgänglig kontakt till äldreomsorgen i varje kommun. Genom ett telefon-nummer ska alla enkelt kunna få besked om hur man når olika insatser, vilken hjälp som finns att få, vilka avgifter som gäller, hur man kan lämna synpunkter eller klagomål, vilka in-tresseföreningar som finnsmed mera. Direktnumret ska samordnas med landstingen på lämpligt sätt. Exempelvis skulle en samordning möjliggöra 24-timmarsgaranti. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
2. Varje kommun ska ha en värdighetsgaranti
För att tydliggöra kommunens åtaganden inom äldreomsorgen på ett mätbart och konkret sätt ska varje kommun anta en värdighetsgaranti. Den ska innehålla tydliga besked om vad man kan förvänta sig av äldreomsorgen för kvinnor och män i kommunen. Exempelvis att det ska finnas eget rum för alla som så önskar, det ska finnas tillräckligt med personal för att hjälpa till med mat och dryck och att varje boende känner sig ompysslad, observerad och personligt tilltalad och att ingen behöver dö i ensamhet. En god måltidsmiljö är viktig för mat-lusten liksom matens kvalitet. Värdighetsgarantin ska följas upp kontinuerligt genom enkäter, intervjuer eller på annat sätt ta reda på människors upplevelser av vården. Kvalitetssäkring-en av äldreomsorgen behöver utvecklas och rutiner för ökad rättssäkerhet utarbetas. Inom sjukvården bör en garanti finnas så att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande. Den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse som visar att remis-sen kommit fram och tid för undersökning eller behandling samt namn på kontaktperson. Dessutom ska patienten få besked om provsvar så snabbt som möjligt för att slippa onödig oro. (Ansvar: kommunen och landstingen)
Se värdighetsgarantin nedan
3. Hembesök till alla över 80 år
För att skapa tillit till vården och få ett bättre underlag för människors behov av olika insatser ska hembesök erbjudas alla över 80 år. Individuella insatser kan då utformas tidigt och de äldre får känna en trygghet i att hjälp finns att få den dag man behöver den. (Ansvar: kom-munerna och landstingen)
4. Ta tillvara ideella insatser
Ideella och frivilliga insatser är viktiga komplement till den offentliga verksamheten men det får aldrig innebära att de tvingas ta över när det offentliga sviker sitt uppdrag. Roller och an-svarsfördelning behöver tydliggöras. Kommunen och landstinget bör ha en generös inställ-ning till ideell verksamhet och ta tillvara den kraft som finns i frivilligarbetet. (Ansvar: kommu-nerna och landstingen)
5. Följ upp läkemedelsförskrivningen
Många äldre får för mycket läkemedel och i felaktiga kombinationer10. Det ska finnas nöd-vändig samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre. Läkemedel bör jämställdhetsmärkas för att uppmärksamma könsspecifika behov. (Ansvar: staten)
6. Stöd ska ges till anhöriga
Merparten av insatserna inom vård och omsorg görs av anhöriga. Men oftast läggs om-sorgsansvar på de anhöriga utan att de ges tillräckligt med stöd och resurser. Dessutom får inte uppgiften som anhörigvårdare vara påtvingad. Anhörigarbetet måste uppvärderas, er-kännas och ges stöd för att möta människors behov ochexempelvis måste informationen till anhöriga förbättras vid utskrivning från sjukhus11 och om vad sjukdomstillståndet innebär. Stödgrupper behövs liksom möjlighet till hälsoundersökning för anhörigvårdaren för att ej behöva känna oro för den egna hälsan. Avlösning, flexibel korttidsvård, anhörigersättning och hjälpmedel i hemmet är grunden för ett gott stöd till anhöriga och insatserna ska utfor-mas individuellt. Kontaktcentraler för anhöriga bör finnas. (Ansvar: kommunerna och delvis landstingen och staten)
7. Personalen har rätt till utbildning
All personal som arbetar inom äldreomsorgen ska ha adekvat utbildning. De har också rätt till kontinuerlig kompetensutveckling inom sitt yrkesområde. Reella möjligheter ska finnas till utveckling inom yrket, exempelvis undersköterskor som vidareutbildar sig inom demens, sår-vård, diabetes eller annat som ger specialkunskaper inom yrket. Även kommunens bistånds-bedömare bör ha erforderlig medicinsk kompetens. Kontinuerlig utbildning ska ges om bemö-tande, vårdens värdegrund och andra etiska frågor. En satsning måste göras på vårdperso-nalen, både för att höja dess status och för att klara kompetensförsörjningen bland underre-presenterade grupper. Det finns också behov av ökat intag på gymnasiets omvårdnadspro-gram. (Ansvar: staten, kommunerna och landstingen)
8. En lots/kontaktperson ska finnas
Inom såväl särskilt boende som vård i hemmet ska det finnas en lots som stöd för den en-skilde och dess anhöriga. Lotsens uppgift är att underlätta den enskildes och dess anhörigas kontakter med äldreomsorgen och sjukvården. (Ansvar: kommunerna)
9. Utveckla mångprofessionella arbetslag och vårdteam för äldres behov
Äldreomsorgens organisation ska präglas av mångprofessionella arbetslag där olika vårdyr-ken samverkar kring den enskilde. Olika former av äldrevårdscentraler och äldreteam etable-ras i samverkan mellan kommunen och landstinget. Ett rehabiliterande och förebyggande synsätt ska finnas inom hela äldreomsorgen. Landstingen bör inrätta särskilda vårdteam för hembesök och vård i hemmet med specialiteterna rehabilitering, palliativ vård, demens och somatisk vård. Fler platser behöver tillskapas inom geriatriken. Särskild satsning behövs för rehabilitering av strokepatienter och förstärkta resurser för att utöka antalet demensutred-ningar och behandlingar. Nya vårdformer utvecklas för rehabilitering och omvårdnad över huvudmannaskapsgränser. En gränslös omvårdnad där vårdkedjorna hålls samman kan uppnås genom samverkan på alla nivåer. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
10. Läkare specialiserad på åldrandets sjukdomar bör finnas tillgänglig för hela äldreomsor-gen
Det ska finnas geriatriker tillgängliga vid varje äldreboende och inom hemsjukvården i varje kommun. Landstingen ska säkra tillgången på geriatrisk kompetens, så att varje äldreboende och hemsjukvårdare har tillgång till ansvariga läkare med inriktning på åldrandets sjukdomar.
(Ansvar: landstingen)
11. Eget val ska finnas inom hemtjänsten
Hemtjänstens olika insatser ska utformas så att den enskilde ges stor möjlighet till att välja utförare. En mångfald utförare gagnar kvaliteten och visar respekt för den enskildes självbe-stämmande. Hemtjänstens innehåll behöver breddas för att bättre motsvara människors be-hov och vårdtagaren ska ges ett större inflytande över innehållet i den beviljade insatsen. Det behövs mer tid för medmänsklighet och social samvaro.
(Ansvar: kommunerna)
12. Senior- och äldreboenden ska finnas i tillräcklig omfattning
För den som inte klarar att bo kvar hemma i sitt eget boende ska det finnas olika former av senior- och äldreboenden att välja på. Alltifrån seniorboenden med anpassad bostadsut-formning till äldreboenden med omsorg dygnet runt. Målet ska vara att vårdbehövande gifta eller samboende par inte ska behöva skiljas åt när de behöver äldreomsorg. För att äldre människor i allmänhet inte ska tvingas flytta när de behöver med hjälp ska tillgänglighets-aspekterna prioriteras i varje ny- och ombyggnation. För demenssjuka ska det finnas särskil-da boenden med specialiserad personal. (Ansvar: kommunerna)
13. Förebygg fallolyckor
Varje kommun och landsting ska aktivt arbeta med att förebygga och reducera antalet fall-olyckor och minimera patientskador. Arbetet ska integreras i kommunens insatser mot olyck-or. Landstinget skall aktivt arbeta för att minimera patientskador. En så kallad Fixar-Malte eller Fixar-Marta som kan hjälpa till med enklare sysslor bör erbjudas dem som bor i senior-boenden av olika slag. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
Värdighetsgaranti
• Det ska finnas en läkare knuten till varje äldreboende och till varje hemsjukvårdspatient. En läkare som är kunnig i åldrandets sjukdomar och problem och som regelbundet besöker dessa omsorgstagare.
• Det ska finnas eget rum för alla som så önskar.
• Det ska finnas skilda vårdenheter för demenssjuka och andra boende.
• Det ska vara en självklarhet att senior- och äldreboende finns i eller i närheten av den kom-mundel där vederbörande tidigare bott.
• Det ska vara en självklarhet att en omsorgstagare inte ska behöva ligga och vänta innan en blöja byts.
• Det ska finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa till med att dricka. En god måltidsmiljö och en hög kvalitet på maten ska finnas.
• Det ska finnas så mycket personal att varje omsorgstagare får känna sig ompysslad, ob-serverad och personligt tilltalad.
• Det ska finnas tillräckligt med personal så att alla boende som så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna rummet, exempel-vis kunna vara utomhus ett par gånger i veckan.
• Det ska vara en självklarhet att ta till vara ideella insatser som erbjuds inom äldreomsorgen. • Alla ska få ett värdigt slut och det ska finnas så god tillgång till personal att ingen behöver dö i ensamhet.
• Det ska finnas ett rehabiliterande synsätt i omvårdnaden för att bevara eller öka den äldres funktioner så långt det är möjligt. Rätt till hjälpmedel ska finnas även i det egna boendet för att möjliggöra det rehabiliterande synsättet.
• Det ska finnas en samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre i hem-sjukvården och i det särskilda boendet.
• Det ska finnas eget val inom äldreomsorgen som ger äldre människor frihet att välja vem som utför insatsen.
• Det ska finnas möjlighet till kulturella upplevelser i form av musik, konst, färg, form med mera.
Ovanstående värdighetsgaranti är utformad med inriktning mot det särskilda boendet för äld-re. Värdighetsgaranti kan också utformas för landstingets hälso- och sjukvård. Aktuella punk-ter i en sådan garanti skulle vara att ingen ska behöva delges allvarliga besked från sjukvår-den per telefon eller brev, att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande, den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse på att remissen kommit fram och när undersökning eller behandling beräknas ske samt namnet på en kontaktperson och dennes telefonnummer.
Trygg ålderdom
I dag är ålderdomen för tusentals och åter tusentals pensionärer allt annat än trygg. En viktig anledning är de vårdköer som den planekonomiska organisationen av sjukvården orsakar och de skandaler som återkommande rapporteras från svensk äldreomsorg. Moderaterna vill tillföra kommunerna tio miljarder kronor de kommande tre åren. Det är en omfattande ny-satsning för att stärka vård och omsorg. Men vi tror inte att det räcker med att tillföra nya pengar i ett system som präglas av monopol och brist på valfrihet. Vi föreslår en nationell vårdgaranti, ökade satsningar på projekt för att förbättra anhörigvårdares situation, samt in-satser för att stärka kvaliteten i vård och omsorg. I dag utnyttjas inte alla de goda krafter som skulle kunna bidra till en bättre situation för äldre. I stora delar av landet saknas alterna-tiv och valfrihet inom äldreomsorgen. Närliggande kommuner nekar ansökningar från äldre som vill flytta till deras äldreboenden. Verkligheten är att många saknar valmöjligheter och snarast sitter i kommunarrest. Vi vill på sikt införa en nationell äldregaranti som staten finan-sierar. I ett första steg ska kommunerna åläggas att erbjuda äldre full valfrihet inom äldreom-sorgen. Äldregarantin skall vara knuten till individen och hans eller hennes personliga val av omsorg. Fastighetsskatten är djupt orättvis och uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan äldre, som har avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en tryggare ålderdom straffbeskattas. Låginkomsttagare som ärver föräldrahemmet uppmanas av regeringen att låna till skatten eller flytta. Listan på orättfärdigheter kan göras lång. Mode-raterna vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Som ett första steg föreslår vi att skatteuttaget begränsas. Därefter vill vi stegvis sänka skattesatsen. Totalt vill vi sänka uttaget av fastig-hetsskatt med tio miljarder kronor under de närmaste tre åren. Förvärvsfrekvensen för äldre faller snabbt ju närmare pensionsåldern man kommer Det finns naturligtvis flera skäl till detta och det är heller inte rimligt att tro att alla skulle kunna eller vilja jobba mer. Samtidigt finns det många människor som både kan och vill jobba längre upp i åldrarna. Dessa utgör de en viktig kunskaps- och arbetskraftsreserv som vi vill ta till vara på. I dag tvingas arbetande pensionärer att lägga arbetsinkomster ovanpå pensionen när skatten skall räknas ut. Detta gör att de snabbt kommer upp i höga marginalskatter. För att göra det lönsamt att arbeta efter den normala pensionsåldern, oavsett om man tar ut pension eller ej, föreslår modera-terna att den statliga skatten slopas på arbetsinkomster från och med 65 års ålder. För att stimulera företagen till att anställa och behålla äldre arbetskraft föreslår moderaterna också att arbetsgivaravgifterna för äldre än 61 år sänks.
Av flera skäl borde 2000-talet bli de äldres århundrade. Personer med lång erfarenhet ställs obevekligt till sidan efter sin pensionering och 55+-åringarna upplever inskränkningen av sina möjligheter på arbetsmarknaden. Åldersdiskrimineringen är den vanligaste diskrimineringen i Sverige. Därför krävs en ändrad attityd mot och lagstiftning för äldre. Det krävs också att vi tar tillvara de äldres styrka och livserfarenhet. 2000-talet borde måhända bli seniorernas år-hundrade och FN borde nog – likt barnkonventionen - utarbeta en äldrekonvention.
Äldrepolitiken är komplex. Den berör många individer och många av samhällets insatser med ett långsiktigt perspektiv. Framtiden kan indelas i två perioder - den första fram emot 2015 och den andra fram till 2025.
Under den första perioden pensioneras ett stort antal fyrtiotalister som kommer att få vara friska och pigga många år framöver. Antalet yngre äldre (mellan 60 och 79 år) ökar då från 1,6 miljoner till cirka 2 miljoner.
Under den andra perioden har dagens nyblivna pensionärer åldrats och blir efterhand assis-tensberoende. Anhöriga och andra släktingar, vänner och det offentliga samhället får då stäl-la upp. Antalet äldre äldre (80+) ökar då till 640 000 och därefter ytterligare. År 2035 kommer trekvarts miljon svenskar att vara över 80 år.
Befolkningsstrukturen genomgår sålunda en dramatisk förändring och alla ska, utifrån princi-pen om allas lika värde, ges ett så gott liv som möjligt under deras kvarvarande levnadsår. Under den första perioden måste vi skapa förutsättningarna för att värna om alla medborga-res värde och värdighet - nu och framöver.
Det behövs minst tio år för att skapa den trygghet som är målet.
Äldrepolitiken
Samhället ska här omsätta våra grundläggande tankar om människans värde och värdighet i praktisk verklighet. Den moderata äldrepolitiken ska framför allt riktas in på folkhälsan, före-byggande åtgärder samt vården och omsorgen hos äldre. Fokuseringen är en följd av att vi på sikt står inför extrema utmaningar av sådan karaktär och storleksordning att de måste bearbetas redan nu. För att så långt det går undgå kostnadskrävande insatser från vården bör program skapas för att upprätthålla god hälsa och god fysisk funktion. I arbetet spelar de yngre och aktiva äldre en stor roll. Deras insatser är avgörande för hur vi ska nå våra mål om allas trygghet hela livet. Det är under den närmaste tioårsperioden som vi måste frigöra den kraft som ligger hos de aktiva äldre.
Inom äldrepolitiken formulerar vi äldres anspråk på välfärden, vården och omsorgen. Vi mo-biliserar också den äldre arbetskraft som har glömts bort eller blivit hejdad och outnyttjad.
Nya åldrar
Ålderstrappan har spelat ut sin roll. Människans liv bör stället delas in i fyra åldrar som bättre svarar mot dagens – uppväxttiden, den platåliknande tiden, yngre äldre åldern och livets sis-ta del då man är i behov av omfattande vård och omsorg och inte längre klarar sig själv.
En mängd undersökningar har visat att de flesta unga seniorer ser positivt på sin framtid. De ställer också gärna upp både i arbetslivet och i samhällets civila verksamheter. Förtroendet bland dem för att samhället på sikt ska klara av framtidens äldrevård och omsorg är dock mycket lågt.3 Många bland de unga seniorerna uttrycker till och med att de är rädda för att bli gamla – vilket ju är just vad de kommer att vara, eller åtminstone börja bli, från 2015 och framåt i tiden. Den personliga motivationen bland aktiva seniorer, att med egna insatser göra något åt saken, finns därför i grunden. Det är både rimligt och naturligt att ställa krav på per-sonligt ansvarstagande. För att den motivationen till ansvarstagande ska komma till utlopp krävs dock flera förändringar i vårt samhälle.
Moderaterna ställer inte enbart krav på personligt ansvarstagande utan föreslår en lång rad åtgärder för att möjliggöra människors aktiva deltagande: Ta vara på frivilligheten
Fler och fler har slutat fråga vad stat eller kommun kan göra för dem och i stället tagit saken i egna händer. Ofta har man mot alla odds nått fantastiska resultat. Frivilligarbetet fungerar ofta som samhällets känselspröt. Det hittar orättvisorna, upptäcker kantigheterna, kartlägger nya områden och antar nya utmaningar. Den kraft som finns i frivilligheten ska vi ta tillvara. Det civila samhället (familj, släkt, föreningar, kyrkor med mera) är den viktigaste kraften för att minska ensamhet och skapa gemenskap, sammanhang och närhet. Den politiska uppgif-ten är att stärka förutsättningarna för detta civila samhälle att fungera och utvecklas. Exem-pelvis bör vi ta med seniorerna in i skolans värld. Verksamhet som ”Klassmorfar och Klass-mormor” har visat sig vara mycket positiv. En mer bejakande familjepolitik och införande av avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer är andra exempel på detta. Frivilligcentraler bör utvecklas i varje kommun dit människor kan vända sig för att hjälpa till och för att ta emot hjälp. Ett gott exempel är TiC-huset i Kalmar som är en mötesplats för människor som behö-ver gemenskap och stöd. Gustav Adolfs Pensionärsklubb i Norrköping och Väntjänsten i Ny-köping är andra goda exempel på frivilligverksamhet som ger meningsfull sysselsättning både för den som engagerar sig och den som tar emot stödet.
Moderaterna vill vara en garant för att alla människors värdighet, oavsett ålder, sätts i främs-ta rummet. Det duger inte att människor diskrimineras, varken i samhällslivet eller i arbetsli-vet. Det handlar om rättvisa! Det finns hopp om ett bättre Sverige. Att förlösa seniorkraften genom att ingen hålls tillbaka är en av vägarna för att se till att ingen någonsin lämnas efter. Men det är också ett uttryck för att vi sätter människans, även den aktive seniorens, värdig-het i främsta rummet.
”Medierna ignorerar
äldre personer.
Vi nämns bara i
reportage om vårdskandaler
eller
reportage om bra
politiska lösningar.”
Norrköping
Kräv ett ömsesidigt åtagande
Välfärdspolitiken byggdes upp under mitten av förra århundradet. Grunden för att gemen-samt finansiera välfärdstjänster av olika slag var att människor, var och en efter förmåga, bidrar genom eget ansvarstagande för sig själv och sina närmaste. Välfärdstjänsterna ut-vecklades för att stödja när man inte klarar sig själv och därmed ge alla människor möjlighet till ett gott liv. Vi behöver återgå till det ömsesidiga ansvarstagandet. Den enskilde har ett ansvar för sin egen hälsa och det offentliga har ansvar för att stödja när hennes/hans insat-ser inte räcker till. Det ska finnas trivsamma boenden som är organiserade så att servicen kan utökas utifrån behov. Åldersskillnaden kan vara ganska stor i dessa boenden då bostä-derna är byggda så man kan flytta in tidigt i livet och är anpassad utifrån det utökade hjälp-behovet. Det bör också finnas boenden med olika profiler exempelvis med ekologisk eller kyrklig inriktning. Bostadsbyggnationen bör inriktas mot flexibla och tillgängliga bostäder som möjliggör kvarboende när krafterna sviktar och man behöver hjälp och service av olika slag. Bostadsbolagen kan med fördel utöka sin service med olika slags ”fixar-tjänster” som tillval i boendet. • Ta ansvar för din egen hälsa och se till att ha sunda matvanor och en sund livsstil.
• Ett hälsofrämjande synsätt måste prägla arbetsplatserna och de offentliga verksamheterna.
• Din bostad har betydelse. Det är viktigt att huset har hiss och annan service som gör det möjligt att bo kvar så länge du själv önskar.
• Olika slags seniorboenden måste utvecklas och såväl staten som kommunerna har en vik-tig roll för att skapa förutsättningar för byggandet.
Förändra attityderna i samhällslivet
Praktiskt taget alla som fyllt 60 år vittnar om den schablonartade bild som finns och som be-gränsar seniorers möjlighet till delaktighet och inflytande. Omvärldens snäva bild av seniorer innebär också att värdefull kraft slösas bort. Vi vill förändra synen på åldrandet och ta tillvara den seniorkraft som berikar vårt land.
• Tillsätt en äldreminister för att samla äldrepolitiken, på samma sätt som vi har en ung-domsminister idag. Äldrefrågor begränsas oftast till Socialdepartementet och handlar då om vård och omsorg. Vi vill ge äldrepolitiken en framskjuten roll i syfte att kunna ta tillvara allt det som seniorkraften erbjuder.
• Seniorer är underrepresenterade i det offentliga livet. I många fall tillämpas fasta åldersreg-ler vilket utesluter seniorer i olika slag av beslutande funktioner. Detta är diskriminering och måste motverkas främst genom aktiv opinionsbildning.
Förändra attityderna i arbetslivet
Seniorer omtalas sällan som människor som ger ”närande” bidrag till samhället. Istället är det ”tärande” som blir begreppet. Vi vill vända på perspektivet. Vi ser seniorkraften som en möj-lighet för var och en att förvärvsarbeta så länge man själv önskar. En pensionering innebär att värdefull erfarenhet och kompetens försvinner. Därför finns såväl ett mänskligt som eko-nomiskt perspektiv på möjligheten att arbeta så länge man själv önskar.
• Varje människa ska själv kunna bestämma hur länge och hur mycket man vill arbeta. Idag råder en ungdomsfixering som hindrar mogna människor från arbete och delaktighet.
• Ingen ska känna sig tvingad att sluta arbeta vid 67 års ålder. Rätt att stanna kvar i arbetsli-vet ska finnas till 72 års ålder. Det finns ett värde i att ha kvar äldre människor på arbetsplat-sen. Erfarenhet och kompetens ökar möjligheten till kontinuitet, trygghet och säkerhet. Vär-den som behövs på varje arbetsplats.
• Det behövs en lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet.
”Det är mycket
stimulerande att
arbeta med äldre
kollegor.”
26 årig doktorand
Förbättra pensionerna
Skillnaden i livslängd mellan kvinnor och män bör inte påverka pensionen. Inte heller det faktum att de flesta kvinnor tar ett större ansvar för barn och hem. Ett sätt att komma till rätta med en del av problemet är att makar delar pensionsrättigheterna i premiepensionen mellan sig. Idag kräver det en aktiv begäran. Många känner inte till eller utnyttjar denna möjlighet. Därför måste grundregeln vara att hela premiepensionen automatiskt delas lika mellan för-äldrarna tills barnet är åtta år. För att ytterligare finna vägar att förbättra kvinnors pensioner bör det genomföras en könskonsekvensanalys av hur dagens pensionssystem påverkar kvinnor respektive män. Inkomsterna för de sämst ställda pensionärerna behöver förbättras. Socialdemokraternas okänsliga budgetsanering har lett till att pensionerna släpat efter i vär-deutveckling. Det är hög tid att förbättra den ekonomiska situationen för de sämst ställda pensionärerna samt att därefter förbättra värdet av samtliga pensioner genom sänkt skatt.
• Höj garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen med 100 kronor per månad. Garantipensionen finansieras helt över statsbudgeten och påverkar således inte det nya pensionssystemet i övrigt.
• Sänk skatten för alla pensionärer genom ett särskilt, högre, grundavdrag för ålderspensio-närer som motsvarar en skattesänkning på 200 kronor per månad.
• Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter.
Fortsatt arbete ska löna sig
För den som väljer att fortsätta förvärvsarbeta efter 65-årsdagen måste hinder och negativa konsekvenser undanröjas. Det måste alltid löna sig att arbeta, oavsett ålder. Skattenivåer, arbetstider och attityder måste uppmuntra till arbete.
• Vi vill halvera inkomstskatten för arbetstagare över 65 år. Individen ska känna att det lönar sig att arbeta längre. Det behövs också lättnader i arbetsgivaravgiften för att uppmuntra före-tagen till att behålla arbetskraft längre upp i åldrarna.
• Den som fyllt 61 år ska ha rätt att arbeta deltid vilket kan möjliggöra fler att orka stanna kvar i arbetslivet längre. • Den som vill ska ha rätt att stanna kvar i arbetslivet till 72 års ålder.
”Tyvärr har jag
hört i radio att
om man är 40 år
är det för nära
pensionen, för
dyrt att anställa.”
Pensionär i norr
Rätt till rehabilitering vid sjukdom
Rehabilitering måste ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för yrkesverk-samma eller de som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet. Av det följer att rehabiliteringen efter fyllda 65 år inte automatiskt kan hänskjutas till ett normalt åldrande och bli en geriatrisk fråga. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom att satsa på en kontinuer-lig och livslång rehabilitering. Men självfallet ger det i första hand vinster på det mänskliga planet.
• Inför en rehabiliteringsförsäkring. Nuvarande fyra ansvariga sektorer för rehabilitering (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassorna) har samma ansvar men olika mål och medel vilket ofta gör att männi-skor hamnar mellan stolarna. Individen ska istället sättas i centrum och det offentliga anpas-sa sig efter människors behov och önskemål. Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret ska flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna till en offentlig huvudaktör som har ett samordnande ansvar och erforderliga resurser.
• Rehabiliteringsförsäkringen bidrar med tidiga insatser i syfte att få den sjukskrivne till arbete så fort som möjligt eller till att uppnå normal fysisk förmåga. Insatserna ska fokusera på den enskildes specifika problem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv delta-gare i sin egen rehabiliteringsprocess. Den enskilde får även vissa lagfästa rättigheter mot försäkringsgivare och rehabiliteringsaktörer. Dessutom får den, som så önskar rätt till en mentor som kan fungera som ett stöd genom hela processen.
Ekonomiska konsekvenser av förslagen i handlingsprogrammet
Det ömsesidiga åtagande som vi förespråkar kommer att minska de ekonomiska kostnader-na för samhället samtidigt som den enskildes välbefinnande ökar. För att utröna vilka öns-kemål och behov som dagens seniorer har angående sitt boende bör de tillfrågas om hur de vill planera sitt boende och sin framtid. En sådan undersökning skulle också ge människor tid att stanna upp och tänka under den tid då man fortfarande orkar planera, bygga och flytta men också ge synpunkter på hur man vill tillbringa sin ålderdom. Som ett led i arbetet med att stärka kunskaperna kring äldres boende bör ett Forum för äldres boende inrättas. Foru-met ska bidra till att äldres boendesituation ges en större uppmärksamhet och frambringa förslag på konkreta åtgärder som förbättrar beredskapen inför ökningen av antalet äldre som kräver ändamålsenliga bostäder. Denna del av det ömsesidiga ansvarstagandet beräknas kosta staten fem miljoner kronor per år. Den nya syn på seniorer vi förespråkar, där senio-rerna ses som en resurs, leder till vinster för samhället som inte kan mätas i pengar. De åt-gärder som vi föreslår för att alla ska kunna arbeta hur länge de vill leder till en ökning av antalet arbetade timmar vilket är avgörande för den framtida välfärden. En halvering av in-komstskatten på förvärvsinkomster för alla som väljer att fortsätta arbeta efter 65 års ålder beräknas leda till 1,3 miljarder kronor i lägre skatteintäkter. Förbättrade ekonomiska förut-sättningar för pensionärer är en satsning som främst riktar sig till de sämst ställda pensionä-rerna. Detta är en angelägen reform som är finansierad i Moderaternas förslag till statsbud-get. Utöver riktade satsningar på 790 miljoner kronor till de pensionärer med lägst pension, kostar den skattesänkning för pensioner som vi föreslår fyra miljarder kronor per år. Utöver dessa förbättringar för pensionärerna, gynnas många seniorer även av det avskaffande av fastighets- och förmögenhetsskatterna som Moderaterna arbetar för. Idag tvingar dessa skatter många äldre att flytta ifrån de hem som de byggt med sina egna händer och arbetat ett helt liv för att betala. Med en samlad rehabiliteringsförsäkring kan kostnaderna för sjuk-frånvaro minskas väsentligt. Detta frigör resurser till äldreomsorg och sjukvård. I arbetet med att motverka ohälsa saknas dag det övergripande samhällsekonomiska perspektivet. Därför behöver tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret flyttas från dagens fyra offentliga huvud-män (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som får ett samordnande ansvar och erfor-derliga resurser.
Budgeteffekter, seniorpolitiskt program
Höjt grundavdrag för alla pensionärer motsvarar
200 kronor per månad i sänkt skatt 4 000
Halverad inkomstskatt för förvärvsinkomster
för alla över 65 1 300
Höjd övergångsvis garantipension med 100 kronor per månad 700
Bostadstillägg till pensionärer, bort med fritidsfastighet i inkomstprövningen 90
Forum för äldres boende 5
Ny rehabiliteringsförsäkring – 9 465
Forskning kring palliativ vård 20
Summa sänkta skatter och höjda kostnader – 3 350
(miljoner kronor år 2007)
Förutom den organisatoriska samordning som vi föreslår behövs det en massiv satsning på rehabilitering tillsammans med åtgärder för att stävja fusk och överutnyttjande av sjukförsäk-ringen. På lite sikt kommer satsningen på samordnad rehabilitering att leda till stora vinster för den offentliga sektorn. Vinster som kan återinvesteras i vården och omsorgen om de äld-re.
Räcker äldreomsorgen till alla?
Det är knappt 100 år sedan fattigvården var det enda alternativet för gamla och sjuka som inte kunde bo kvar hemma. Sedan dess har mycket hänt. Möjlighet till hemtjänst, färdtjänst, gruppbostäder och mycket annat har utvecklats inom ramen för det som är gemensamt fi-nansierat. Aldrig har samhället lagt så mycket resurser till äldreomsorg som idag, ändå räck-er resurserna inte till. Allt fler tvivlar på den offentliga sektorns förmåga att sörja för de äldres trygghet. I en nyligen publicerad undersökning4 som Temo gjort på uppdrag av Röda Korset säger sju av tio i yrkesverksam ålder att de inte tror att samhällets resurser kommer att räcka till. En intensiv debatt har underblåsts av kommunernas brist på resurser och personal, lik-som uppmärksammade fall av missförhållanden och vanvård. Samtidigt växer insikten om att be-folkningsutvecklingen medför att dagens finansieringsformer och organisation av äldre-om-sorgen inte räcker till för att ge en trygg och värdig äldreomsorg i framtiden.
Friskare eller sjukare?
De flesta forskare är överens om att vi både lever friskare och att vi blir sjukare i takt med höjd levnadsålder. I den tredje åldern, enligt professor Mats Thorslund, dominerar friska se-niorer som klarar sig själva. Men hälsan blir inte bättre. Genom avancerad sjukvård kan vi dock leva vidare trots krämporna. De allra äldsta – i den fjärde åldern – har en sämre hälsa. Det blir alltmer ovanligt att människor ”dör friska”. Istället föregås döden av en period då vi behöver omfattande vårdinsatser. Allt fler 80-åringar genomgår högspecialiserad vård. Men den allra sista tiden i livet karaktäriseras av lösningar med mindre teknik, men där omvård-naden är central. Viktigast blir andras närvaro och omtanke.
Äldre med sammansatta behov
Sjukvård med högt teknologiskt innehåll har hög status och kunskapen om vilka metoder som ger bäst resultat, evidensbaserad5 medicin, utvecklas starkt. Men för vården av den allt större gruppen äldre med sammansatta behov saknas såväl status som evidens. Detta är inte acceptabelt. Kunskapen om sammansatt sjuklighet med sociala och medicinska behov måste utvecklas om vi ska klara en äldrevård med kvalitet. Insatserna måste samordnas ut-ifrån människans alla behov och förutsättningar. Detta kräver ett förändrat arbetssätt på alla nivåer. Vården för de allra äldsta måste fokusera på ett samlat omhändertagande som möter såväl medicinska, sociala som andliga behov.
Demenssjukas situation
Vården och omsorgen om demenssjuka måste förbättras. Antalet personer som lider av nå-gon form av demens uppskattas till cirka 135 000. Om man till detta lägger antalet anhöriga och närstående så innebär det att närmare en miljon människor i vårt land berörs av de-menssjukdom. Samtidigt tillkommer 20 000 personer varje år som nyinsjuknar. För att få den bästa vården måste anhöriga tillfrågas om vilket stöd och vilka insatser de menar behövs. Anhöriga måste bli en del av vårdteamet där deras kunskap om den demenssjuke tas tillva-ra. Det bör kontinuerligt erbjudas handledning för alla som arbetar med demenssjuka. De-mensteam med tvärprofessionell bemanning bör utvecklas i samarbete med landstinget i syfte att minska de skarpa gränssnitten mellan huvudmännen.
”Man blir
inte lika bara
för att man
blir äldre.”
Sundsvall
Vård i livets slut
En värdig vård i livets slutskede omfattar flera aspekter på det lidande och den smärta som döendet kan föra med sig. Förutom rent fysiska behov finns även psykiska, sociala och exis-tentiella behov. All behandling inom sjukvården bör ta hänsyn till dessa behov. En bättre vård i livets slutskede kan åstadkommas genom åtgärder på en rad områden. Vårdpersonalen behöver utbildning inför de särskilt svåra avväganden som kan behöva göras när det gäller vården i livets slutskede. Hospicevård och palliativa team måste etableras, vidareutvecklas och vara tillgängliga i hela landet. Det är viktigt att ta tillvara den kunskap och kompetens som vunnits på de platser där verksamheten varit i gång under längre tid. Dessa erfarenheter bör sedan även komma den övriga vården till del. Det behövs en öppenhet inför nya vård-former i livets slutskede.
Kvinnorna i vården
Cirka 70 procent6 av dem som är i behov av äldreomsorg är kvinnor. Om hänsyn dock tas till att kvinnor lever längre än män och att de i högre grad än män lever ensamboende så förde-las insatserna mellan kvinnor och män betydligt jämnare. Eftersom kvinnor lever längre än män överlever de flesta kvinnor sin partner. De blir i längden därmed i större behov av äldre-omsorg än män. Kvinnor uppger oftare än män att de är missnöjda med vården och att de inte får den hjälp de behöver. Detta kan tyda på att insatserna inte är anpassade efter kvin-nors behov och önskemål. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt jämställdhetsperspektivet inom äldreomsorgen.
Äldre som utsätts för brott
Ungefär var sjunde äldre – betydligt fler kvinnor än män – anger att de har utsatts för någon form av våld eller övergrepp vid något tillfälle efter det de fyllt 65 år. Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras så att människor kan känna sig trygga såväl ute på gator och torg som i det egna hemmet. Stadsplanering och stadsmiljöarbetet ska möjliggöra trygga gång- och cykelvägar. Kollektivtrafiken behöver också stärka upplevelsen av trygghet och säkerhet. Tyvärr förekommer våld och övergrepp även inom äldreomsorgen. Det är därför rimligt att personal inom äldreomsorgen genomgår lämplighetsprövning på samma sätt som personal inom förskola och skola.
Handlingsplan för äldres sjukvård och omsorg
Moderaterna vill vara en garant för en trygg äldreomsorg i hela landet. Därför presenterar vi nu en handlingsplan för att säkerställa äldres sjukvård och omsorg i varje kommun och landsting/region. Den består av två delar. Först och främst har vi en etisk och ideologisk plattform som konkretiserar människovärdet, rätten att välja och förvaltarskapet. Därefter ett konkret och mätbart trygghetskontrakt för att få en trygg och likvärdig äldreomsorg i hela lan-det. Moderataa kommun- och landstingspolitiker kommer att lämna förslag i varje kommun och landsting/region för att trygga äldreomsorgen inom respektive geografiska område. Vida-re ska våra riksdagsledamöter föreslå de lagändringar och de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa äldreomsorg och sjukvård av hög kvalitet.
Människovärdet viktigast
Kristdemokratin har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum. Denna männi-skosyn brukar beskrivas som att människan är en person, vilket innebär att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk tillhörig-het eller sexuell läggning. Människovärdet är knutet till existensen, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans liv eller hennes förmågor eller kunskaper. Detta inne-bär bland annat att människor har lika rätt till vård och behandling oavsett kön eller ålder. Äldre ska inte diskrimineras. Den kristdemokratiska människosynen utgår från att människan är en sammansatt helhet och har kroppsliga, psykiska, sociala och andliga behov. För att skapa och upprätthålla hälsa och ett gott liv måste dessa behov tillgodoses. För att bota och förebygga sjukdom måste hela människans miljö och behov tas med i beräkningen. Äldre-omsorgen i vid mening ska utformas med människovärdet i centrum. Personers personliga behov, rätt att vara olika och göra olika val måste tillgodoses. Den ideologiska värdegrunden behöver levandegöras inom hela äldreomsorgen. Frågor om människovärde och bemötande är viktiga delar i all vårdpersonals utbildning och kompetensutveckling.
Tankeskifte om behoven
Alltför länge har sjukvård och äldreomsorg präglats av myten om det oändliga behovet av vård och omsorg. Vårdbehoven har ansetts vara outtömliga och därför har olika begräns-ningsåtgärder utformats i syfte att ransonera vården. Den enskilde har inte betrotts med an-svaret att bedöma vad som är en rimlig vårdinsats. Vi vill se ett tankeskifte. Vi menar att vi både kan öka kvaliteten och spara resurser genom att bli bättre på att fånga upp den enskil-da människans verkliga behov. • Behoven är inte oändliga – de är personliga och individuel-la.
• För att få kunskap om individens verkliga behov måste det finnas en helhetssyn på männi-skan.
• Först när människors verkliga behov tillgodoses blir sjukvården och äldreomsorgen effektiv.
• Otrygga och missnöjda människor kostar både pengar och onödigt lidande.
• Att få den hjälp man behöver skapar tillit – och tillit bidrar hälsa.
Rätt att välja
Respekten för äldre människors integritet och självbestämmande kräver att valfrihet präglar utformningen av det stöd som ges. Men betoningen på valfrihet får aldrig bli ett viktigare mål än tryggheten i vården och omsorgen. För de allra mest utsatta – demenssjuka, de med sammansatt sjuklighet och andra med nedsatt autonomi7 – är tryggheten och värdigheten så mycket mer angelägen. Alltför länge har valfrihet varit förebehållet människor med välfylld plånbok och goda kontakter. Privata lösningar har ju alltid funnits. Men genom ett system med eget val ges alla människor förutsättningar för reell valfrihet, med gemensam finansie-ring och ett tak för avgifterna. Hänsyn måste också tas till den valfrihet som vårt mångkultu-rella samhälle förutsätter.
Eget val – viktigt att få välja
Hjälp i hemmet, eller hemtjänst, är en offentligt finansierad välfärdstjänst som lämpar sig väl för system med eget val. Kommunens uppgift, förutom finansieringen, är att bedöma omfatt-ningen av stödet enligt socialtjänstlagen på sedvanligt sätt, prissätta enligt timtaxa, vårdtyngd eller på annat sätt, auktorisera (kvalitetssäkra) genom program/ramavtal och därefter över-lämna till den enskilde att efter eget val välja vem som ska utföra hemtjänstinsatsen. Hem-tjänstinsatserna ska göras mer flexibla, allt efter den enskildes behov. Hur hemtjänsttimmar-na används kan variera från vecka till vecka och bör bestämmas i samspelet mellan den en-skilde och personalen. Hemtjänsten är basen i äldreomsorgen och är ett stöd även för anhö-riga. Såväl den medicinska som den sociala delen av hemtjänsten bör uppmärksammas.
Resurser
Äldreomsorgen är en verksamhet där resurserna hittills inte följt behoven på samma sätt som till exempel i socialförsäkringarna. När antalet sjuka stiger, ökar utgifterna i sjukförsäkringen. När antalet arbetslösa stiger, ökar utgifterna för arbetslösheten. Men när antalet äldre stiger, minskar kvaliteten i äldreomsorgen, samhällets resurser ökar inte i samma omfattning. Frå-gan är hur de resurser som behövs skapas, av vem och när. Det finns många som tror att det är fullt möjligt att rädda den generella välfärden med höjda skatter i någon form. Men det är en orimlig tanke att skattetrycket ska höjas ytterligare. Istället för höjda skattesatser måste vi ha högre skatteintäkter genom fler företag och fler människor i arbete. Dessutom måste det skapas incitament för satsning på medicinska åtgärder, operation eller rehabilitering istäl-let för sjukersättning. Endast så kan vi rädda välfärden.
”Jag betalar
hellre en slant
till en släkting
än till främmande
människor för
hjälp med biltransport.”
Östergötland
Tillväxt för välfärd
En mycket viktig del av lösningen till hur den framtida välfärden ska finansieras ligger i utma-ningen att få fler i arbete och ta till vara de reserver som finns i den arbetsföra befolkningen i alla åldrar. För att denna reserv ska kunna nyttjas krävs flera åtgärder. Företagsklimatet måste bli bättre. Diskriminering måste aktivt motverkas. Rehabilitering som möjliggör åter-gång till arbete måste förbättras. det behövs även lägre skatter på arbete, vilket påverkar människors beteende och uppmuntrar till arbete. Ett annat huvudargument till varför skatte-höjningar ska undvikas i framtiden är vårt allt starkare internationella beroende. Sverige kan inte ha väsentligt högre skatter än länderna i vår omvärld, framförallt EU-länderna. Om svenska skattenivåer inte håller jämna steg med omgivande länders blir det naturligtvis svårt att upprätthålla den ekonomiska tillväxten. Ett system med offentligt subventionerade servi-cetjänster ökar möjligheten till servicetjänster för äldre människor. Att själv kunna köpa sig hjälp med servicetjänster är en form av egenfinansierad hemtjänst som skulle ge goda effek-ter inom en rad områden.
Statsbidrag inte tillräckligt
Vård och omsorg måste inta en särställning när stat, landsting och kommuner ska fördela skattepengar till olika verksamheter. På kort sikt krävs därför högre statsbidrag till kommuner och landsting. Men ökade statsbidrag är inte ensamt någon lösning för äldreomsorgen. Kommuner och landsting har också under många år fått se statsbidragen tappa i värde; dels genom statliga indragningar, dels genom urholkning på grund av inflationen. Det är inte en orimlig tanke att låta befolkningsstrukturen i någon form återspeglas i statsbidragens storlek. Men det är inte bara storleken på statsbidragen som spelar en viktig roll, minst lika viktigt är att de utformas på ett ändamålsenligt sätt. Många av de tillskott som kommunsektorn fått har varit tillfälliga, vilket gett en stor osäkerhet om de ekonomiska förutsättningarna på längre sikt.
Finansiering på kort sikt
Högre tillväxt genom fler människor i arbete är nödvändigt för att tillförsäkra äldreomsorgen resurser. Det måste bli enklare att starta och driva företag. Med en ökad samordning inom vården och en bättre organisering räcker de nuvarande resurserna en bra bit. Att aktivare arbeta mot fallolyckor och minimera patientskadorna skulle exempelvis frigöra 2–3 miljarder8 inom kommunsektorn. Fullt utbyggda vårdgarantier inom sjukvården minskar även äldres väntetider på vård och behandling. Men det krävs även att äldreomsorgen prioriteras högre i statsbudgeten. Det är både rimligt och nödvändigt att undvika en ransonering av äldreom-sorgen.
”Det socialistiska
Sverige har skämt
bort befolkningen
med att det är
samhället som alltid
ska ge hjälp.”
Östergötland
En bättre samordning
Förändringar i socialförsäkringssystemet framhålls ofta som nödvändiga för att klara finansie-ringen av välfärden. Möjligen finns, hos vissa bedömare, en övertro på nivåsänkningar i sjukersättningen och liknande. För vår del är det angeläget att skapa incitament för att undvi-ka sjukskrivningar, möjliggöra rehabilitering och främja arbetslinjen. Den finansiella samord-ning som nu är möjlig mellan olika aktörer kring rehabilitering riskerar bli en tummetott. Istäl-let vill vi ha en ny rehabiliteringsförsäkring som ger en aktör ansvar och resurser för att sam-ordna rehabiliteringen runt individen. Istället för finansiell samordning mellan försäkringskas-sa, landsting, arbetsförmedling och socialtjänst, som är ganska krångligt, får en aktör ansvar och resurser för snabba insatser. Detta ger alla tillgång till snabb rehabilitering. Det måste skapas ett helt nytt system som denna rehabiliteringsförsäkring för att hjälpa människor som har hamnat i en långtidssjukskrivning. Insatserna bör fokusera på individens specifika pro-blem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv deltagare i sin egen rehabili-teringsprocess.
Resursöverföring
Genom en reell och fullt utbyggd rehabiliteringsförsäkring kan resurser motsvarande 10 mil-jarder kronor årligen frigöras till äldreomsorgen. Om vi nu kan ge människor den vård och den rehabilitering de behöver ökar antalet människor i arbete vilket ger välbehövligt skatte-underlag till kommunerna som ansvarar för äldreomsorgen. Det krävs samtidigt en aktiv och tillväxtinriktad näringspolitik som möjliggör nya jobb. Vi menar att det är nödvändigt att i tid bygga upp en stabil ekonomisk bas inom kommun-sektorn för att klara framtidens utmaning-ar inom äldreomsorgen. Det är också nödvändigt att tydligt vända trenden med allt färre människor i arbete. Diskriminering, vårdköer och rundgång mellan myndigheter måste få ett slut. Fokus på samordning och människan i centrum kan bli det som ger ett trendbrott nu.
Mångfald
De regelverk och institutioner som styr äldreomsorgen måste vara öppna nog att släppa fram förnyelse och effektivitet. Vi menar att en stor potential finns i att lyssna till vårdens personal. Inne i verksamheten finns vardagskunskap om hinder och möjligheter för utveckling. Därför måste denna kraft tas tillvara på ett betydligt bättre sätt än idag. Detta bör ligga till grund för äldreomsorgens organisation och finansiering. Vidare finns på många håll kvardröjande för-domar kring att någon annan än kommuner och landsting kan utföra välfärdstjänster. Vårdfö-retag med ideell grund, personalkooperativ, privata företag och frivilligorganisationer kan tillföra såväl ekonomisk som ideell nytta. En äldreomsorg som inte tvekar att utnyttja flera olika utförare har bäst förutsättningar att välkomna och underlätta nödvändig förnyelse och förändring. Alla former av ”stopplagar” måste därför motarbetas med kraft.
Omsorg på mitt språk
En allt större andel svenskar har utländsk bakgrund. Många av dem är flerspråkiga och är en viktig resurs för att klara äldreomsorgen till invandrare som enbart talar sitt modersmål. Äld-reomsorgen måste utveckla en mångkulturell kompetens för att klara behoven. Såväl infor-mation som vårdinsatser måste kunna ges på de språk som är aktuella i respektive kommun. Det finns också behov av äldreomsorg vars personal använder teckenspråk. Döva och hör-selskadade har samma rätt till en god äldreomsorg som hörande.
”Ingen vill ha
hjälp i onödan.
Flexibilitet
behövs i
hemtjänsten.”
Skåne
”Pensionärer är
mycket olika –
ändå behandlas
de som ett
kollektiv mer
än alla andra
åldersgrupper.”
Östergötland
Trygghetskontrakt
Moderater i hela landet kommer att arbeta för en äldreomsorg värd namnet och att männi-skors behov tillgodoses. Man ska kunna lita på att det fungerar den dag man behöver äldre-omsorg. Vi kommer att börja med första punkten i trygghetskontraktet och arbeta vidare punkt för punkt för att säkerställa en likvärdig äldreomsorg för alla. Människovärdet, valfrihe-ten och förvaltarskapet är grunden för den konkreta åtgärdslista vi kommer att arbeta efter i varje kommun, landsting eller region. De lokala förutsättningarna och behoven påverkar på vilket sätt åtgärderna kommer att genomföras.
1. Äldreomsorgen Direkt
Det ska finnas en lättillgänglig kontakt till äldreomsorgen i varje kommun. Genom ett telefon-nummer ska alla enkelt kunna få besked om hur man når olika insatser, vilken hjälp som finns att få, vilka avgifter som gäller, hur man kan lämna synpunkter eller klagomål, vilka in-tresseföreningar som finnsmed mera. Direktnumret ska samordnas med landstingen på lämpligt sätt. Exempelvis skulle en samordning möjliggöra 24-timmarsgaranti. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
2. Varje kommun ska ha en värdighetsgaranti
För att tydliggöra kommunens åtaganden inom äldreomsorgen på ett mätbart och konkret sätt ska varje kommun anta en värdighetsgaranti. Den ska innehålla tydliga besked om vad man kan förvänta sig av äldreomsorgen för kvinnor och män i kommunen. Exempelvis att det ska finnas eget rum för alla som så önskar, det ska finnas tillräckligt med personal för att hjälpa till med mat och dryck och att varje boende känner sig ompysslad, observerad och personligt tilltalad och att ingen behöver dö i ensamhet. En god måltidsmiljö är viktig för mat-lusten liksom matens kvalitet. Värdighetsgarantin ska följas upp kontinuerligt genom enkäter, intervjuer eller på annat sätt ta reda på människors upplevelser av vården. Kvalitetssäkring-en av äldreomsorgen behöver utvecklas och rutiner för ökad rättssäkerhet utarbetas. Inom sjukvården bör en garanti finnas så att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande. Den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse som visar att remis-sen kommit fram och tid för undersökning eller behandling samt namn på kontaktperson. Dessutom ska patienten få besked om provsvar så snabbt som möjligt för att slippa onödig oro. (Ansvar: kommunen och landstingen)
Se värdighetsgarantin nedan
3. Hembesök till alla över 80 år
För att skapa tillit till vården och få ett bättre underlag för människors behov av olika insatser ska hembesök erbjudas alla över 80 år. Individuella insatser kan då utformas tidigt och de äldre får känna en trygghet i att hjälp finns att få den dag man behöver den. (Ansvar: kom-munerna och landstingen)
4. Ta tillvara ideella insatser
Ideella och frivilliga insatser är viktiga komplement till den offentliga verksamheten men det får aldrig innebära att de tvingas ta över när det offentliga sviker sitt uppdrag. Roller och an-svarsfördelning behöver tydliggöras. Kommunen och landstinget bör ha en generös inställ-ning till ideell verksamhet och ta tillvara den kraft som finns i frivilligarbetet. (Ansvar: kommu-nerna och landstingen)
5. Följ upp läkemedelsförskrivningen
Många äldre får för mycket läkemedel och i felaktiga kombinationer10. Det ska finnas nöd-vändig samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre. Läkemedel bör jämställdhetsmärkas för att uppmärksamma könsspecifika behov. (Ansvar: staten)
6. Stöd ska ges till anhöriga
Merparten av insatserna inom vård och omsorg görs av anhöriga. Men oftast läggs om-sorgsansvar på de anhöriga utan att de ges tillräckligt med stöd och resurser. Dessutom får inte uppgiften som anhörigvårdare vara påtvingad. Anhörigarbetet måste uppvärderas, er-kännas och ges stöd för att möta människors behov ochexempelvis måste informationen till anhöriga förbättras vid utskrivning från sjukhus11 och om vad sjukdomstillståndet innebär. Stödgrupper behövs liksom möjlighet till hälsoundersökning för anhörigvårdaren för att ej behöva känna oro för den egna hälsan. Avlösning, flexibel korttidsvård, anhörigersättning och hjälpmedel i hemmet är grunden för ett gott stöd till anhöriga och insatserna ska utfor-mas individuellt. Kontaktcentraler för anhöriga bör finnas. (Ansvar: kommunerna och delvis landstingen och staten)
7. Personalen har rätt till utbildning
All personal som arbetar inom äldreomsorgen ska ha adekvat utbildning. De har också rätt till kontinuerlig kompetensutveckling inom sitt yrkesområde. Reella möjligheter ska finnas till utveckling inom yrket, exempelvis undersköterskor som vidareutbildar sig inom demens, sår-vård, diabetes eller annat som ger specialkunskaper inom yrket. Även kommunens bistånds-bedömare bör ha erforderlig medicinsk kompetens. Kontinuerlig utbildning ska ges om bemö-tande, vårdens värdegrund och andra etiska frågor. En satsning måste göras på vårdperso-nalen, både för att höja dess status och för att klara kompetensförsörjningen bland underre-presenterade grupper. Det finns också behov av ökat intag på gymnasiets omvårdnadspro-gram. (Ansvar: staten, kommunerna och landstingen)
8. En lots/kontaktperson ska finnas
Inom såväl särskilt boende som vård i hemmet ska det finnas en lots som stöd för den en-skilde och dess anhöriga. Lotsens uppgift är att underlätta den enskildes och dess anhörigas kontakter med äldreomsorgen och sjukvården. (Ansvar: kommunerna)
9. Utveckla mångprofessionella arbetslag och vårdteam för äldres behov
Äldreomsorgens organisation ska präglas av mångprofessionella arbetslag där olika vårdyr-ken samverkar kring den enskilde. Olika former av äldrevårdscentraler och äldreteam etable-ras i samverkan mellan kommunen och landstinget. Ett rehabiliterande och förebyggande synsätt ska finnas inom hela äldreomsorgen. Landstingen bör inrätta särskilda vårdteam för hembesök och vård i hemmet med specialiteterna rehabilitering, palliativ vård, demens och somatisk vård. Fler platser behöver tillskapas inom geriatriken. Särskild satsning behövs för rehabilitering av strokepatienter och förstärkta resurser för att utöka antalet demensutred-ningar och behandlingar. Nya vårdformer utvecklas för rehabilitering och omvårdnad över huvudmannaskapsgränser. En gränslös omvårdnad där vårdkedjorna hålls samman kan uppnås genom samverkan på alla nivåer. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
10. Läkare specialiserad på åldrandets sjukdomar bör finnas tillgänglig för hela äldreomsor-gen
Det ska finnas geriatriker tillgängliga vid varje äldreboende och inom hemsjukvården i varje kommun. Landstingen ska säkra tillgången på geriatrisk kompetens, så att varje äldreboende och hemsjukvårdare har tillgång till ansvariga läkare med inriktning på åldrandets sjukdomar.
(Ansvar: landstingen)
11. Eget val ska finnas inom hemtjänsten
Hemtjänstens olika insatser ska utformas så att den enskilde ges stor möjlighet till att välja utförare. En mångfald utförare gagnar kvaliteten och visar respekt för den enskildes självbe-stämmande. Hemtjänstens innehåll behöver breddas för att bättre motsvara människors be-hov och vårdtagaren ska ges ett större inflytande över innehållet i den beviljade insatsen. Det behövs mer tid för medmänsklighet och social samvaro.
(Ansvar: kommunerna)
12. Senior- och äldreboenden ska finnas i tillräcklig omfattning
För den som inte klarar att bo kvar hemma i sitt eget boende ska det finnas olika former av senior- och äldreboenden att välja på. Alltifrån seniorboenden med anpassad bostadsut-formning till äldreboenden med omsorg dygnet runt. Målet ska vara att vårdbehövande gifta eller samboende par inte ska behöva skiljas åt när de behöver äldreomsorg. För att äldre människor i allmänhet inte ska tvingas flytta när de behöver med hjälp ska tillgänglighets-aspekterna prioriteras i varje ny- och ombyggnation. För demenssjuka ska det finnas särskil-da boenden med specialiserad personal. (Ansvar: kommunerna)
13. Förebygg fallolyckor
Varje kommun och landsting ska aktivt arbeta med att förebygga och reducera antalet fall-olyckor och minimera patientskador. Arbetet ska integreras i kommunens insatser mot olyck-or. Landstinget skall aktivt arbeta för att minimera patientskador. En så kallad Fixar-Malte eller Fixar-Marta som kan hjälpa till med enklare sysslor bör erbjudas dem som bor i senior-boenden av olika slag. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
Värdighetsgaranti
• Det ska finnas en läkare knuten till varje äldreboende och till varje hemsjukvårdspatient. En läkare som är kunnig i åldrandets sjukdomar och problem och som regelbundet besöker dessa omsorgstagare.
• Det ska finnas eget rum för alla som så önskar.
• Det ska finnas skilda vårdenheter för demenssjuka och andra boende.
• Det ska vara en självklarhet att senior- och äldreboende finns i eller i närheten av den kom-mundel där vederbörande tidigare bott.
• Det ska vara en självklarhet att en omsorgstagare inte ska behöva ligga och vänta innan en blöja byts.
• Det ska finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa till med att dricka. En god måltidsmiljö och en hög kvalitet på maten ska finnas.
• Det ska finnas så mycket personal att varje omsorgstagare får känna sig ompysslad, ob-serverad och personligt tilltalad.
• Det ska finnas tillräckligt med personal så att alla boende som så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna rummet, exempel-vis kunna vara utomhus ett par gånger i veckan.
• Det ska vara en självklarhet att ta till vara ideella insatser som erbjuds inom äldreomsorgen. • Alla ska få ett värdigt slut och det ska finnas så god tillgång till personal att ingen behöver dö i ensamhet.
• Det ska finnas ett rehabiliterande synsätt i omvårdnaden för att bevara eller öka den äldres funktioner så långt det är möjligt. Rätt till hjälpmedel ska finnas även i det egna boendet för att möjliggöra det rehabiliterande synsättet.
• Det ska finnas en samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre i hem-sjukvården och i det särskilda boendet.
• Det ska finnas eget val inom äldreomsorgen som ger äldre människor frihet att välja vem som utför insatsen.
• Det ska finnas möjlighet till kulturella upplevelser i form av musik, konst, färg, form med mera.
Ovanstående värdighetsgaranti är utformad med inriktning mot det särskilda boendet för äld-re. Värdighetsgaranti kan också utformas för landstingets hälso- och sjukvård. Aktuella punk-ter i en sådan garanti skulle vara att ingen ska behöva delges allvarliga besked från sjukvår-den per telefon eller brev, att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande, den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse på att remissen kommit fram och när undersökning eller behandling beräknas ske samt namnet på en kontaktperson och dennes telefonnummer.
Trygg ålderdom
I dag är ålderdomen för tusentals och åter tusentals pensionärer allt annat än trygg. En viktig anledning är de vårdköer som den planekonomiska organisationen av sjukvården orsakar och de skandaler som återkommande rapporteras från svensk äldreomsorg. Moderaterna vill tillföra kommunerna tio miljarder kronor de kommande tre åren. Det är en omfattande ny-satsning för att stärka vård och omsorg. Men vi tror inte att det räcker med att tillföra nya pengar i ett system som präglas av monopol och brist på valfrihet. Vi föreslår en nationell vårdgaranti, ökade satsningar på projekt för att förbättra anhörigvårdares situation, samt in-satser för att stärka kvaliteten i vård och omsorg. I dag utnyttjas inte alla de goda krafter som skulle kunna bidra till en bättre situation för äldre. I stora delar av landet saknas alterna-tiv och valfrihet inom äldreomsorgen. Närliggande kommuner nekar ansökningar från äldre som vill flytta till deras äldreboenden. Verkligheten är att många saknar valmöjligheter och snarast sitter i kommunarrest. Vi vill på sikt införa en nationell äldregaranti som staten finan-sierar. I ett första steg ska kommunerna åläggas att erbjuda äldre full valfrihet inom äldreom-sorgen. Äldregarantin skall vara knuten till individen och hans eller hennes personliga val av omsorg. Fastighetsskatten är djupt orättvis och uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan äldre, som har avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en tryggare ålderdom straffbeskattas. Låginkomsttagare som ärver föräldrahemmet uppmanas av regeringen att låna till skatten eller flytta. Listan på orättfärdigheter kan göras lång. Mode-raterna vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Som ett första steg föreslår vi att skatteuttaget begränsas. Därefter vill vi stegvis sänka skattesatsen. Totalt vill vi sänka uttaget av fastig-hetsskatt med tio miljarder kronor under de närmaste tre åren. Förvärvsfrekvensen för äldre faller snabbt ju närmare pensionsåldern man kommer Det finns naturligtvis flera skäl till detta och det är heller inte rimligt att tro att alla skulle kunna eller vilja jobba mer. Samtidigt finns det många människor som både kan och vill jobba längre upp i åldrarna. Dessa utgör de en viktig kunskaps- och arbetskraftsreserv som vi vill ta till vara på. I dag tvingas arbetande pensionärer att lägga arbetsinkomster ovanpå pensionen när skatten skall räknas ut. Detta gör att de snabbt kommer upp i höga marginalskatter. För att göra det lönsamt att arbeta efter den normala pensionsåldern, oavsett om man tar ut pension eller ej, föreslår modera-terna att den statliga skatten slopas på arbetsinkomster från och med 65 års ålder. För att stimulera företagen till att anställa och behålla äldre arbetskraft föreslår moderaterna också att arbetsgivaravgifterna för äldre än 61 år sänks.
2000-talet - de äldres århundrade
2000-talet ‒ de äldres århundrade
Av flera skäl borde 2000-talet bli de äldres århundrade. Personer med lång erfarenhet ställs obevekligt till sidan efter sin pensionering och 55+-åringarna upplever inskränkningen av sina möjligheter på arbetsmarknaden. Åldersdiskrimineringen är den vanligaste diskrimineringen i Sverige. Därför krävs en ändrad attityd mot och lagstiftning för äldre. Det krävs också att vi tar tillvara de äldres styrka och livserfarenhet. 2000-talet borde måhända bli seniorernas år-hundrade och FN borde nog – likt barnkonventionen - utarbeta en äldrekonvention.
Äldrepolitiken är komplex. Den berör många individer och många av samhällets insatser med ett långsiktigt perspektiv. Framtiden kan indelas i två perioder - den första fram emot 2015 och den andra fram till 2025.
Under den första perioden pensioneras ett stort antal fyrtiotalister som kommer att få vara friska och pigga många år framöver. Antalet yngre äldre (mellan 60 och 79 år) ökar då från 1,6 miljoner till cirka 2 miljoner.
Under den andra perioden har dagens nyblivna pensionärer åldrats och blir efterhand assis-tensberoende. Anhöriga och andra släktingar, vänner och det offentliga samhället får då stäl-la upp. Antalet äldre äldre (80+) ökar då till 640 000 och därefter ytterligare. År 2035 kommer trekvarts miljon svenskar att vara över 80 år.
Befolkningsstrukturen genomgår sålunda en dramatisk förändring och alla ska, utifrån princi-pen om allas lika värde, ges ett så gott liv som möjligt under deras kvarvarande levnadsår. Under den första perioden måste vi skapa förutsättningarna för att värna om alla medborga-res värde och värdighet - nu och framöver.
Det behövs minst tio år för att skapa den trygghet som är målet.
Äldrepolitiken
Samhället ska här omsätta våra grundläggande tankar om människans värde och värdighet i praktisk verklighet. Den moderata äldrepolitiken ska framför allt riktas in på folkhälsan, före-byggande åtgärder samt vården och omsorgen hos äldre. Fokuseringen är en följd av att vi på sikt står inför extrema utmaningar av sådan karaktär och storleksordning att de måste bearbetas redan nu. För att så långt det går undgå kostnadskrävande insatser från vården bör program skapas för att upprätthålla god hälsa och god fysisk funktion. I arbetet spelar de yngre och aktiva äldre en stor roll. Deras insatser är avgörande för hur vi ska nå våra mål om allas trygghet hela livet. Det är under den närmaste tioårsperioden som vi måste frigöra den kraft som ligger hos de aktiva äldre.
Inom äldrepolitiken formulerar vi äldres anspråk på välfärden, vården och omsorgen. Vi mo-biliserar också den äldre arbetskraft som har glömts bort eller blivit hejdad och outnyttjad.
Nya åldrar
Ålderstrappan har spelat ut sin roll. Människans liv bör stället delas in i fyra åldrar som bättre svarar mot dagens – uppväxttiden, den platåliknande tiden, yngre äldre åldern och livets sis-ta del då man är i behov av omfattande vård och omsorg och inte längre klarar sig själv.
En mängd undersökningar har visat att de flesta unga seniorer ser positivt på sin framtid. De ställer också gärna upp både i arbetslivet och i samhällets civila verksamheter. Förtroendet bland dem för att samhället på sikt ska klara av framtidens äldrevård och omsorg är dock mycket lågt.3 Många bland de unga seniorerna uttrycker till och med att de är rädda för att bli gamla – vilket ju är just vad de kommer att vara, eller åtminstone börja bli, från 2015 och framåt i tiden. Den personliga motivationen bland aktiva seniorer, att med egna insatser göra något åt saken, finns därför i grunden. Det är både rimligt och naturligt att ställa krav på per-sonligt ansvarstagande. För att den motivationen till ansvarstagande ska komma till utlopp krävs dock flera förändringar i vårt samhälle.
Moderaterna ställer inte enbart krav på personligt ansvarstagande utan föreslår en lång rad åtgärder för att möjliggöra människors aktiva deltagande: Ta vara på frivilligheten
Fler och fler har slutat fråga vad stat eller kommun kan göra för dem och i stället tagit saken i egna händer. Ofta har man mot alla odds nått fantastiska resultat. Frivilligarbetet fungerar ofta som samhällets känselspröt. Det hittar orättvisorna, upptäcker kantigheterna, kartlägger nya områden och antar nya utmaningar. Den kraft som finns i frivilligheten ska vi ta tillvara. Det civila samhället (familj, släkt, föreningar, kyrkor med mera) är den viktigaste kraften för att minska ensamhet och skapa gemenskap, sammanhang och närhet. Den politiska uppgif-ten är att stärka förutsättningarna för detta civila samhälle att fungera och utvecklas. Exem-pelvis bör vi ta med seniorerna in i skolans värld. Verksamhet som ”Klassmorfar och Klass-mormor” har visat sig vara mycket positiv. En mer bejakande familjepolitik och införande av avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer är andra exempel på detta. Frivilligcentraler bör utvecklas i varje kommun dit människor kan vända sig för att hjälpa till och för att ta emot hjälp. Ett gott exempel är TiC-huset i Kalmar som är en mötesplats för människor som behö-ver gemenskap och stöd. Gustav Adolfs Pensionärsklubb i Norrköping och Väntjänsten i Ny-köping är andra goda exempel på frivilligverksamhet som ger meningsfull sysselsättning både för den som engagerar sig och den som tar emot stödet.
Moderaterna vill vara en garant för att alla människors värdighet, oavsett ålder, sätts i främs-ta rummet. Det duger inte att människor diskrimineras, varken i samhällslivet eller i arbetsli-vet. Det handlar om rättvisa! Det finns hopp om ett bättre Sverige. Att förlösa seniorkraften genom att ingen hålls tillbaka är en av vägarna för att se till att ingen någonsin lämnas efter. Men det är också ett uttryck för att vi sätter människans, även den aktive seniorens, värdig-het i främsta rummet.
”Medierna ignorerar
äldre personer.
Vi nämns bara i
reportage om vårdskandaler
eller
reportage om bra
politiska lösningar.”
Norrköping
Kräv ett ömsesidigt åtagande
Välfärdspolitiken byggdes upp under mitten av förra århundradet. Grunden för att gemen-samt finansiera välfärdstjänster av olika slag var att människor, var och en efter förmåga, bidrar genom eget ansvarstagande för sig själv och sina närmaste. Välfärdstjänsterna ut-vecklades för att stödja när man inte klarar sig själv och därmed ge alla människor möjlighet till ett gott liv. Vi behöver återgå till det ömsesidiga ansvarstagandet. Den enskilde har ett ansvar för sin egen hälsa och det offentliga har ansvar för att stödja när hennes/hans insat-ser inte räcker till. Det ska finnas trivsamma boenden som är organiserade så att servicen kan utökas utifrån behov. Åldersskillnaden kan vara ganska stor i dessa boenden då bostä-derna är byggda så man kan flytta in tidigt i livet och är anpassad utifrån det utökade hjälp-behovet. Det bör också finnas boenden med olika profiler exempelvis med ekologisk eller kyrklig inriktning. Bostadsbyggnationen bör inriktas mot flexibla och tillgängliga bostäder som möjliggör kvarboende när krafterna sviktar och man behöver hjälp och service av olika slag. Bostadsbolagen kan med fördel utöka sin service med olika slags ”fixar-tjänster” som tillval i boendet. • Ta ansvar för din egen hälsa och se till att ha sunda matvanor och en sund livsstil.
• Ett hälsofrämjande synsätt måste prägla arbetsplatserna och de offentliga verksamheterna.
• Din bostad har betydelse. Det är viktigt att huset har hiss och annan service som gör det möjligt att bo kvar så länge du själv önskar.
• Olika slags seniorboenden måste utvecklas och såväl staten som kommunerna har en vik-tig roll för att skapa förutsättningar för byggandet.
Förändra attityderna i samhällslivet
Praktiskt taget alla som fyllt 60 år vittnar om den schablonartade bild som finns och som be-gränsar seniorers möjlighet till delaktighet och inflytande. Omvärldens snäva bild av seniorer innebär också att värdefull kraft slösas bort. Vi vill förändra synen på åldrandet och ta tillvara den seniorkraft som berikar vårt land.
• Tillsätt en äldreminister för att samla äldrepolitiken, på samma sätt som vi har en ung-domsminister idag. Äldrefrågor begränsas oftast till Socialdepartementet och handlar då om vård och omsorg. Vi vill ge äldrepolitiken en framskjuten roll i syfte att kunna ta tillvara allt det som seniorkraften erbjuder.
• Seniorer är underrepresenterade i det offentliga livet. I många fall tillämpas fasta åldersreg-ler vilket utesluter seniorer i olika slag av beslutande funktioner. Detta är diskriminering och måste motverkas främst genom aktiv opinionsbildning.
Förändra attityderna i arbetslivet
Seniorer omtalas sällan som människor som ger ”närande” bidrag till samhället. Istället är det ”tärande” som blir begreppet. Vi vill vända på perspektivet. Vi ser seniorkraften som en möj-lighet för var och en att förvärvsarbeta så länge man själv önskar. En pensionering innebär att värdefull erfarenhet och kompetens försvinner. Därför finns såväl ett mänskligt som eko-nomiskt perspektiv på möjligheten att arbeta så länge man själv önskar.
• Varje människa ska själv kunna bestämma hur länge och hur mycket man vill arbeta. Idag råder en ungdomsfixering som hindrar mogna människor från arbete och delaktighet.
• Ingen ska känna sig tvingad att sluta arbeta vid 67 års ålder. Rätt att stanna kvar i arbetsli-vet ska finnas till 72 års ålder. Det finns ett värde i att ha kvar äldre människor på arbetsplat-sen. Erfarenhet och kompetens ökar möjligheten till kontinuitet, trygghet och säkerhet. Vär-den som behövs på varje arbetsplats.
• Det behövs en lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet.
”Det är mycket
stimulerande att
arbeta med äldre
kollegor.”
26 årig doktorand
Förbättra pensionerna
Skillnaden i livslängd mellan kvinnor och män bör inte påverka pensionen. Inte heller det faktum att de flesta kvinnor tar ett större ansvar för barn och hem. Ett sätt att komma till rätta med en del av problemet är att makar delar pensionsrättigheterna i premiepensionen mellan sig. Idag kräver det en aktiv begäran. Många känner inte till eller utnyttjar denna möjlighet. Därför måste grundregeln vara att hela premiepensionen automatiskt delas lika mellan för-äldrarna tills barnet är åtta år. För att ytterligare finna vägar att förbättra kvinnors pensioner bör det genomföras en könskonsekvensanalys av hur dagens pensionssystem påverkar kvinnor respektive män. Inkomsterna för de sämst ställda pensionärerna behöver förbättras. Socialdemokraternas okänsliga budgetsanering har lett till att pensionerna släpat efter i vär-deutveckling. Det är hög tid att förbättra den ekonomiska situationen för de sämst ställda pensionärerna samt att därefter förbättra värdet av samtliga pensioner genom sänkt skatt.
• Höj garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen med 100 kronor per månad. Garantipensionen finansieras helt över statsbudgeten och påverkar således inte det nya pensionssystemet i övrigt.
• Sänk skatten för alla pensionärer genom ett särskilt, högre, grundavdrag för ålderspensio-närer som motsvarar en skattesänkning på 200 kronor per månad.
• Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter.
Fortsatt arbete ska löna sig
För den som väljer att fortsätta förvärvsarbeta efter 65-årsdagen måste hinder och negativa konsekvenser undanröjas. Det måste alltid löna sig att arbeta, oavsett ålder. Skattenivåer, arbetstider och attityder måste uppmuntra till arbete.
• Vi vill halvera inkomstskatten för arbetstagare över 65 år. Individen ska känna att det lönar sig att arbeta längre. Det behövs också lättnader i arbetsgivaravgiften för att uppmuntra före-tagen till att behålla arbetskraft längre upp i åldrarna.
• Den som fyllt 61 år ska ha rätt att arbeta deltid vilket kan möjliggöra fler att orka stanna kvar i arbetslivet längre. • Den som vill ska ha rätt att stanna kvar i arbetslivet till 72 års ålder.
”Tyvärr har jag
hört i radio att
om man är 40 år
är det för nära
pensionen, för
dyrt att anställa.”
Pensionär i norr
Rätt till rehabilitering vid sjukdom
Rehabilitering måste ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för yrkesverk-samma eller de som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet. Av det följer att rehabiliteringen efter fyllda 65 år inte automatiskt kan hänskjutas till ett normalt åldrande och bli en geriatrisk fråga. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom att satsa på en kontinuer-lig och livslång rehabilitering. Men självfallet ger det i första hand vinster på det mänskliga planet.
• Inför en rehabiliteringsförsäkring. Nuvarande fyra ansvariga sektorer för rehabilitering (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassorna) har samma ansvar men olika mål och medel vilket ofta gör att männi-skor hamnar mellan stolarna. Individen ska istället sättas i centrum och det offentliga anpas-sa sig efter människors behov och önskemål. Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret ska flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna till en offentlig huvudaktör som har ett samordnande ansvar och erforderliga resurser.
• Rehabiliteringsförsäkringen bidrar med tidiga insatser i syfte att få den sjukskrivne till arbete så fort som möjligt eller till att uppnå normal fysisk förmåga. Insatserna ska fokusera på den enskildes specifika problem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv delta-gare i sin egen rehabiliteringsprocess. Den enskilde får även vissa lagfästa rättigheter mot försäkringsgivare och rehabiliteringsaktörer. Dessutom får den, som så önskar rätt till en mentor som kan fungera som ett stöd genom hela processen.
Ekonomiska konsekvenser av förslagen i handlingsprogrammet
Det ömsesidiga åtagande som vi förespråkar kommer att minska de ekonomiska kostnader-na för samhället samtidigt som den enskildes välbefinnande ökar. För att utröna vilka öns-kemål och behov som dagens seniorer har angående sitt boende bör de tillfrågas om hur de vill planera sitt boende och sin framtid. En sådan undersökning skulle också ge människor tid att stanna upp och tänka under den tid då man fortfarande orkar planera, bygga och flytta men också ge synpunkter på hur man vill tillbringa sin ålderdom. Som ett led i arbetet med att stärka kunskaperna kring äldres boende bör ett Forum för äldres boende inrättas. Foru-met ska bidra till att äldres boendesituation ges en större uppmärksamhet och frambringa förslag på konkreta åtgärder som förbättrar beredskapen inför ökningen av antalet äldre som kräver ändamålsenliga bostäder. Denna del av det ömsesidiga ansvarstagandet beräknas kosta staten fem miljoner kronor per år. Den nya syn på seniorer vi förespråkar, där senio-rerna ses som en resurs, leder till vinster för samhället som inte kan mätas i pengar. De åt-gärder som vi föreslår för att alla ska kunna arbeta hur länge de vill leder till en ökning av antalet arbetade timmar vilket är avgörande för den framtida välfärden. En halvering av in-komstskatten på förvärvsinkomster för alla som väljer att fortsätta arbeta efter 65 års ålder beräknas leda till 1,3 miljarder kronor i lägre skatteintäkter. Förbättrade ekonomiska förut-sättningar för pensionärer är en satsning som främst riktar sig till de sämst ställda pensionä-rerna. Detta är en angelägen reform som är finansierad i Moderaternas förslag till statsbud-get. Utöver riktade satsningar på 790 miljoner kronor till de pensionärer med lägst pension, kostar den skattesänkning för pensioner som vi föreslår fyra miljarder kronor per år. Utöver dessa förbättringar för pensionärerna, gynnas många seniorer även av det avskaffande av fastighets- och förmögenhetsskatterna som Moderaterna arbetar för. Idag tvingar dessa skatter många äldre att flytta ifrån de hem som de byggt med sina egna händer och arbetat ett helt liv för att betala. Med en samlad rehabiliteringsförsäkring kan kostnaderna för sjuk-frånvaro minskas väsentligt. Detta frigör resurser till äldreomsorg och sjukvård. I arbetet med att motverka ohälsa saknas dag det övergripande samhällsekonomiska perspektivet. Därför behöver tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret flyttas från dagens fyra offentliga huvud-män (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som får ett samordnande ansvar och erfor-derliga resurser.
Budgeteffekter, seniorpolitiskt program
Höjt grundavdrag för alla pensionärer motsvarar
200 kronor per månad i sänkt skatt 4 000
Halverad inkomstskatt för förvärvsinkomster
för alla över 65 1 300
Höjd övergångsvis garantipension med 100 kronor per månad 700
Bostadstillägg till pensionärer, bort med fritidsfastighet i inkomstprövningen 90
Forum för äldres boende 5
Ny rehabiliteringsförsäkring – 9 465
Forskning kring palliativ vård 20
Summa sänkta skatter och höjda kostnader – 3 350
(miljoner kronor år 2007)
Förutom den organisatoriska samordning som vi föreslår behövs det en massiv satsning på rehabilitering tillsammans med åtgärder för att stävja fusk och överutnyttjande av sjukförsäk-ringen. På lite sikt kommer satsningen på samordnad rehabilitering att leda till stora vinster för den offentliga sektorn. Vinster som kan återinvesteras i vården och omsorgen om de äld-re.
Räcker äldreomsorgen till alla?
Det är knappt 100 år sedan fattigvården var det enda alternativet för gamla och sjuka som inte kunde bo kvar hemma. Sedan dess har mycket hänt. Möjlighet till hemtjänst, färdtjänst, gruppbostäder och mycket annat har utvecklats inom ramen för det som är gemensamt fi-nansierat. Aldrig har samhället lagt så mycket resurser till äldreomsorg som idag, ändå räck-er resurserna inte till. Allt fler tvivlar på den offentliga sektorns förmåga att sörja för de äldres trygghet. I en nyligen publicerad undersökning4 som Temo gjort på uppdrag av Röda Korset säger sju av tio i yrkesverksam ålder att de inte tror att samhällets resurser kommer att räcka till. En intensiv debatt har underblåsts av kommunernas brist på resurser och personal, lik-som uppmärksammade fall av missförhållanden och vanvård. Samtidigt växer insikten om att be-folkningsutvecklingen medför att dagens finansieringsformer och organisation av äldre-om-sorgen inte räcker till för att ge en trygg och värdig äldreomsorg i framtiden.
Friskare eller sjukare?
De flesta forskare är överens om att vi både lever friskare och att vi blir sjukare i takt med höjd levnadsålder. I den tredje åldern, enligt professor Mats Thorslund, dominerar friska se-niorer som klarar sig själva. Men hälsan blir inte bättre. Genom avancerad sjukvård kan vi dock leva vidare trots krämporna. De allra äldsta – i den fjärde åldern – har en sämre hälsa. Det blir alltmer ovanligt att människor ”dör friska”. Istället föregås döden av en period då vi behöver omfattande vårdinsatser. Allt fler 80-åringar genomgår högspecialiserad vård. Men den allra sista tiden i livet karaktäriseras av lösningar med mindre teknik, men där omvård-naden är central. Viktigast blir andras närvaro och omtanke.
Äldre med sammansatta behov
Sjukvård med högt teknologiskt innehåll har hög status och kunskapen om vilka metoder som ger bäst resultat, evidensbaserad5 medicin, utvecklas starkt. Men för vården av den allt större gruppen äldre med sammansatta behov saknas såväl status som evidens. Detta är inte acceptabelt. Kunskapen om sammansatt sjuklighet med sociala och medicinska behov måste utvecklas om vi ska klara en äldrevård med kvalitet. Insatserna måste samordnas ut-ifrån människans alla behov och förutsättningar. Detta kräver ett förändrat arbetssätt på alla nivåer. Vården för de allra äldsta måste fokusera på ett samlat omhändertagande som möter såväl medicinska, sociala som andliga behov.
Demenssjukas situation
Vården och omsorgen om demenssjuka måste förbättras. Antalet personer som lider av nå-gon form av demens uppskattas till cirka 135 000. Om man till detta lägger antalet anhöriga och närstående så innebär det att närmare en miljon människor i vårt land berörs av de-menssjukdom. Samtidigt tillkommer 20 000 personer varje år som nyinsjuknar. För att få den bästa vården måste anhöriga tillfrågas om vilket stöd och vilka insatser de menar behövs. Anhöriga måste bli en del av vårdteamet där deras kunskap om den demenssjuke tas tillva-ra. Det bör kontinuerligt erbjudas handledning för alla som arbetar med demenssjuka. De-mensteam med tvärprofessionell bemanning bör utvecklas i samarbete med landstinget i syfte att minska de skarpa gränssnitten mellan huvudmännen.
”Man blir
inte lika bara
för att man
blir äldre.”
Sundsvall
Vård i livets slut
En värdig vård i livets slutskede omfattar flera aspekter på det lidande och den smärta som döendet kan föra med sig. Förutom rent fysiska behov finns även psykiska, sociala och exis-tentiella behov. All behandling inom sjukvården bör ta hänsyn till dessa behov. En bättre vård i livets slutskede kan åstadkommas genom åtgärder på en rad områden. Vårdpersonalen behöver utbildning inför de särskilt svåra avväganden som kan behöva göras när det gäller vården i livets slutskede. Hospicevård och palliativa team måste etableras, vidareutvecklas och vara tillgängliga i hela landet. Det är viktigt att ta tillvara den kunskap och kompetens som vunnits på de platser där verksamheten varit i gång under längre tid. Dessa erfarenheter bör sedan även komma den övriga vården till del. Det behövs en öppenhet inför nya vård-former i livets slutskede.
Kvinnorna i vården
Cirka 70 procent6 av dem som är i behov av äldreomsorg är kvinnor. Om hänsyn dock tas till att kvinnor lever längre än män och att de i högre grad än män lever ensamboende så förde-las insatserna mellan kvinnor och män betydligt jämnare. Eftersom kvinnor lever längre än män överlever de flesta kvinnor sin partner. De blir i längden därmed i större behov av äldre-omsorg än män. Kvinnor uppger oftare än män att de är missnöjda med vården och att de inte får den hjälp de behöver. Detta kan tyda på att insatserna inte är anpassade efter kvin-nors behov och önskemål. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt jämställdhetsperspektivet inom äldreomsorgen.
Äldre som utsätts för brott
Ungefär var sjunde äldre – betydligt fler kvinnor än män – anger att de har utsatts för någon form av våld eller övergrepp vid något tillfälle efter det de fyllt 65 år. Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras så att människor kan känna sig trygga såväl ute på gator och torg som i det egna hemmet. Stadsplanering och stadsmiljöarbetet ska möjliggöra trygga gång- och cykelvägar. Kollektivtrafiken behöver också stärka upplevelsen av trygghet och säkerhet. Tyvärr förekommer våld och övergrepp även inom äldreomsorgen. Det är därför rimligt att personal inom äldreomsorgen genomgår lämplighetsprövning på samma sätt som personal inom förskola och skola.
Handlingsplan för äldres sjukvård och omsorg
Moderaterna vill vara en garant för en trygg äldreomsorg i hela landet. Därför presenterar vi nu en handlingsplan för att säkerställa äldres sjukvård och omsorg i varje kommun och landsting/region. Den består av två delar. Först och främst har vi en etisk och ideologisk plattform som konkretiserar människovärdet, rätten att välja och förvaltarskapet. Därefter ett konkret och mätbart trygghetskontrakt för att få en trygg och likvärdig äldreomsorg i hela lan-det. Moderataa kommun- och landstingspolitiker kommer att lämna förslag i varje kommun och landsting/region för att trygga äldreomsorgen inom respektive geografiska område. Vida-re ska våra riksdagsledamöter föreslå de lagändringar och de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa äldreomsorg och sjukvård av hög kvalitet.
Människovärdet viktigast
Kristdemokratin har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum. Denna männi-skosyn brukar beskrivas som att människan är en person, vilket innebär att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk tillhörig-het eller sexuell läggning. Människovärdet är knutet till existensen, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans liv eller hennes förmågor eller kunskaper. Detta inne-bär bland annat att människor har lika rätt till vård och behandling oavsett kön eller ålder. Äldre ska inte diskrimineras. Den kristdemokratiska människosynen utgår från att människan är en sammansatt helhet och har kroppsliga, psykiska, sociala och andliga behov. För att skapa och upprätthålla hälsa och ett gott liv måste dessa behov tillgodoses. För att bota och förebygga sjukdom måste hela människans miljö och behov tas med i beräkningen. Äldre-omsorgen i vid mening ska utformas med människovärdet i centrum. Personers personliga behov, rätt att vara olika och göra olika val måste tillgodoses. Den ideologiska värdegrunden behöver levandegöras inom hela äldreomsorgen. Frågor om människovärde och bemötande är viktiga delar i all vårdpersonals utbildning och kompetensutveckling.
Tankeskifte om behoven
Alltför länge har sjukvård och äldreomsorg präglats av myten om det oändliga behovet av vård och omsorg. Vårdbehoven har ansetts vara outtömliga och därför har olika begräns-ningsåtgärder utformats i syfte att ransonera vården. Den enskilde har inte betrotts med an-svaret att bedöma vad som är en rimlig vårdinsats. Vi vill se ett tankeskifte. Vi menar att vi både kan öka kvaliteten och spara resurser genom att bli bättre på att fånga upp den enskil-da människans verkliga behov. • Behoven är inte oändliga – de är personliga och individuel-la.
• För att få kunskap om individens verkliga behov måste det finnas en helhetssyn på männi-skan.
• Först när människors verkliga behov tillgodoses blir sjukvården och äldreomsorgen effektiv.
• Otrygga och missnöjda människor kostar både pengar och onödigt lidande.
• Att få den hjälp man behöver skapar tillit – och tillit bidrar hälsa.
Rätt att välja
Respekten för äldre människors integritet och självbestämmande kräver att valfrihet präglar utformningen av det stöd som ges. Men betoningen på valfrihet får aldrig bli ett viktigare mål än tryggheten i vården och omsorgen. För de allra mest utsatta – demenssjuka, de med sammansatt sjuklighet och andra med nedsatt autonomi7 – är tryggheten och värdigheten så mycket mer angelägen. Alltför länge har valfrihet varit förebehållet människor med välfylld plånbok och goda kontakter. Privata lösningar har ju alltid funnits. Men genom ett system med eget val ges alla människor förutsättningar för reell valfrihet, med gemensam finansie-ring och ett tak för avgifterna. Hänsyn måste också tas till den valfrihet som vårt mångkultu-rella samhälle förutsätter.
Eget val – viktigt att få välja
Hjälp i hemmet, eller hemtjänst, är en offentligt finansierad välfärdstjänst som lämpar sig väl för system med eget val. Kommunens uppgift, förutom finansieringen, är att bedöma omfatt-ningen av stödet enligt socialtjänstlagen på sedvanligt sätt, prissätta enligt timtaxa, vårdtyngd eller på annat sätt, auktorisera (kvalitetssäkra) genom program/ramavtal och därefter över-lämna till den enskilde att efter eget val välja vem som ska utföra hemtjänstinsatsen. Hem-tjänstinsatserna ska göras mer flexibla, allt efter den enskildes behov. Hur hemtjänsttimmar-na används kan variera från vecka till vecka och bör bestämmas i samspelet mellan den en-skilde och personalen. Hemtjänsten är basen i äldreomsorgen och är ett stöd även för anhö-riga. Såväl den medicinska som den sociala delen av hemtjänsten bör uppmärksammas.
Resurser
Äldreomsorgen är en verksamhet där resurserna hittills inte följt behoven på samma sätt som till exempel i socialförsäkringarna. När antalet sjuka stiger, ökar utgifterna i sjukförsäkringen. När antalet arbetslösa stiger, ökar utgifterna för arbetslösheten. Men när antalet äldre stiger, minskar kvaliteten i äldreomsorgen, samhällets resurser ökar inte i samma omfattning. Frå-gan är hur de resurser som behövs skapas, av vem och när. Det finns många som tror att det är fullt möjligt att rädda den generella välfärden med höjda skatter i någon form. Men det är en orimlig tanke att skattetrycket ska höjas ytterligare. Istället för höjda skattesatser måste vi ha högre skatteintäkter genom fler företag och fler människor i arbete. Dessutom måste det skapas incitament för satsning på medicinska åtgärder, operation eller rehabilitering istäl-let för sjukersättning. Endast så kan vi rädda välfärden.
”Jag betalar
hellre en slant
till en släkting
än till främmande
människor för
hjälp med biltransport.”
Östergötland
Tillväxt för välfärd
En mycket viktig del av lösningen till hur den framtida välfärden ska finansieras ligger i utma-ningen att få fler i arbete och ta till vara de reserver som finns i den arbetsföra befolkningen i alla åldrar. För att denna reserv ska kunna nyttjas krävs flera åtgärder. Företagsklimatet måste bli bättre. Diskriminering måste aktivt motverkas. Rehabilitering som möjliggör åter-gång till arbete måste förbättras. det behövs även lägre skatter på arbete, vilket påverkar människors beteende och uppmuntrar till arbete. Ett annat huvudargument till varför skatte-höjningar ska undvikas i framtiden är vårt allt starkare internationella beroende. Sverige kan inte ha väsentligt högre skatter än länderna i vår omvärld, framförallt EU-länderna. Om svenska skattenivåer inte håller jämna steg med omgivande länders blir det naturligtvis svårt att upprätthålla den ekonomiska tillväxten. Ett system med offentligt subventionerade servi-cetjänster ökar möjligheten till servicetjänster för äldre människor. Att själv kunna köpa sig hjälp med servicetjänster är en form av egenfinansierad hemtjänst som skulle ge goda effek-ter inom en rad områden.
Statsbidrag inte tillräckligt
Vård och omsorg måste inta en särställning när stat, landsting och kommuner ska fördela skattepengar till olika verksamheter. På kort sikt krävs därför högre statsbidrag till kommuner och landsting. Men ökade statsbidrag är inte ensamt någon lösning för äldreomsorgen. Kommuner och landsting har också under många år fått se statsbidragen tappa i värde; dels genom statliga indragningar, dels genom urholkning på grund av inflationen. Det är inte en orimlig tanke att låta befolkningsstrukturen i någon form återspeglas i statsbidragens storlek. Men det är inte bara storleken på statsbidragen som spelar en viktig roll, minst lika viktigt är att de utformas på ett ändamålsenligt sätt. Många av de tillskott som kommunsektorn fått har varit tillfälliga, vilket gett en stor osäkerhet om de ekonomiska förutsättningarna på längre sikt.
Finansiering på kort sikt
Högre tillväxt genom fler människor i arbete är nödvändigt för att tillförsäkra äldreomsorgen resurser. Det måste bli enklare att starta och driva företag. Med en ökad samordning inom vården och en bättre organisering räcker de nuvarande resurserna en bra bit. Att aktivare arbeta mot fallolyckor och minimera patientskadorna skulle exempelvis frigöra 2–3 miljarder8 inom kommunsektorn. Fullt utbyggda vårdgarantier inom sjukvården minskar även äldres väntetider på vård och behandling. Men det krävs även att äldreomsorgen prioriteras högre i statsbudgeten. Det är både rimligt och nödvändigt att undvika en ransonering av äldreom-sorgen.
”Det socialistiska
Sverige har skämt
bort befolkningen
med att det är
samhället som alltid
ska ge hjälp.”
Östergötland
En bättre samordning
Förändringar i socialförsäkringssystemet framhålls ofta som nödvändiga för att klara finansie-ringen av välfärden. Möjligen finns, hos vissa bedömare, en övertro på nivåsänkningar i sjukersättningen och liknande. För vår del är det angeläget att skapa incitament för att undvi-ka sjukskrivningar, möjliggöra rehabilitering och främja arbetslinjen. Den finansiella samord-ning som nu är möjlig mellan olika aktörer kring rehabilitering riskerar bli en tummetott. Istäl-let vill vi ha en ny rehabiliteringsförsäkring som ger en aktör ansvar och resurser för att sam-ordna rehabiliteringen runt individen. Istället för finansiell samordning mellan försäkringskas-sa, landsting, arbetsförmedling och socialtjänst, som är ganska krångligt, får en aktör ansvar och resurser för snabba insatser. Detta ger alla tillgång till snabb rehabilitering. Det måste skapas ett helt nytt system som denna rehabiliteringsförsäkring för att hjälpa människor som har hamnat i en långtidssjukskrivning. Insatserna bör fokusera på individens specifika pro-blem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv deltagare i sin egen rehabili-teringsprocess.
Resursöverföring
Genom en reell och fullt utbyggd rehabiliteringsförsäkring kan resurser motsvarande 10 mil-jarder kronor årligen frigöras till äldreomsorgen. Om vi nu kan ge människor den vård och den rehabilitering de behöver ökar antalet människor i arbete vilket ger välbehövligt skatte-underlag till kommunerna som ansvarar för äldreomsorgen. Det krävs samtidigt en aktiv och tillväxtinriktad näringspolitik som möjliggör nya jobb. Vi menar att det är nödvändigt att i tid bygga upp en stabil ekonomisk bas inom kommun-sektorn för att klara framtidens utmaning-ar inom äldreomsorgen. Det är också nödvändigt att tydligt vända trenden med allt färre människor i arbete. Diskriminering, vårdköer och rundgång mellan myndigheter måste få ett slut. Fokus på samordning och människan i centrum kan bli det som ger ett trendbrott nu.
Mångfald
De regelverk och institutioner som styr äldreomsorgen måste vara öppna nog att släppa fram förnyelse och effektivitet. Vi menar att en stor potential finns i att lyssna till vårdens personal. Inne i verksamheten finns vardagskunskap om hinder och möjligheter för utveckling. Därför måste denna kraft tas tillvara på ett betydligt bättre sätt än idag. Detta bör ligga till grund för äldreomsorgens organisation och finansiering. Vidare finns på många håll kvardröjande för-domar kring att någon annan än kommuner och landsting kan utföra välfärdstjänster. Vårdfö-retag med ideell grund, personalkooperativ, privata företag och frivilligorganisationer kan tillföra såväl ekonomisk som ideell nytta. En äldreomsorg som inte tvekar att utnyttja flera olika utförare har bäst förutsättningar att välkomna och underlätta nödvändig förnyelse och förändring. Alla former av ”stopplagar” måste därför motarbetas med kraft.
Omsorg på mitt språk
En allt större andel svenskar har utländsk bakgrund. Många av dem är flerspråkiga och är en viktig resurs för att klara äldreomsorgen till invandrare som enbart talar sitt modersmål. Äld-reomsorgen måste utveckla en mångkulturell kompetens för att klara behoven. Såväl infor-mation som vårdinsatser måste kunna ges på de språk som är aktuella i respektive kommun. Det finns också behov av äldreomsorg vars personal använder teckenspråk. Döva och hör-selskadade har samma rätt till en god äldreomsorg som hörande.
”Ingen vill ha
hjälp i onödan.
Flexibilitet
behövs i
hemtjänsten.”
Skåne
”Pensionärer är
mycket olika –
ändå behandlas
de som ett
kollektiv mer
än alla andra
åldersgrupper.”
Östergötland
Trygghetskontrakt
Moderater i hela landet kommer att arbeta för en äldreomsorg värd namnet och att männi-skors behov tillgodoses. Man ska kunna lita på att det fungerar den dag man behöver äldre-omsorg. Vi kommer att börja med första punkten i trygghetskontraktet och arbeta vidare punkt för punkt för att säkerställa en likvärdig äldreomsorg för alla. Människovärdet, valfrihe-ten och förvaltarskapet är grunden för den konkreta åtgärdslista vi kommer att arbeta efter i varje kommun, landsting eller region. De lokala förutsättningarna och behoven påverkar på vilket sätt åtgärderna kommer att genomföras.
1. Äldreomsorgen Direkt
Det ska finnas en lättillgänglig kontakt till äldreomsorgen i varje kommun. Genom ett telefon-nummer ska alla enkelt kunna få besked om hur man når olika insatser, vilken hjälp som finns att få, vilka avgifter som gäller, hur man kan lämna synpunkter eller klagomål, vilka in-tresseföreningar som finnsmed mera. Direktnumret ska samordnas med landstingen på lämpligt sätt. Exempelvis skulle en samordning möjliggöra 24-timmarsgaranti. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
2. Varje kommun ska ha en värdighetsgaranti
För att tydliggöra kommunens åtaganden inom äldreomsorgen på ett mätbart och konkret sätt ska varje kommun anta en värdighetsgaranti. Den ska innehålla tydliga besked om vad man kan förvänta sig av äldreomsorgen för kvinnor och män i kommunen. Exempelvis att det ska finnas eget rum för alla som så önskar, det ska finnas tillräckligt med personal för att hjälpa till med mat och dryck och att varje boende känner sig ompysslad, observerad och personligt tilltalad och att ingen behöver dö i ensamhet. En god måltidsmiljö är viktig för mat-lusten liksom matens kvalitet. Värdighetsgarantin ska följas upp kontinuerligt genom enkäter, intervjuer eller på annat sätt ta reda på människors upplevelser av vården. Kvalitetssäkring-en av äldreomsorgen behöver utvecklas och rutiner för ökad rättssäkerhet utarbetas. Inom sjukvården bör en garanti finnas så att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande. Den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse som visar att remis-sen kommit fram och tid för undersökning eller behandling samt namn på kontaktperson. Dessutom ska patienten få besked om provsvar så snabbt som möjligt för att slippa onödig oro. (Ansvar: kommunen och landstingen)
Se värdighetsgarantin nedan
3. Hembesök till alla över 80 år
För att skapa tillit till vården och få ett bättre underlag för människors behov av olika insatser ska hembesök erbjudas alla över 80 år. Individuella insatser kan då utformas tidigt och de äldre får känna en trygghet i att hjälp finns att få den dag man behöver den. (Ansvar: kom-munerna och landstingen)
4. Ta tillvara ideella insatser
Ideella och frivilliga insatser är viktiga komplement till den offentliga verksamheten men det får aldrig innebära att de tvingas ta över när det offentliga sviker sitt uppdrag. Roller och an-svarsfördelning behöver tydliggöras. Kommunen och landstinget bör ha en generös inställ-ning till ideell verksamhet och ta tillvara den kraft som finns i frivilligarbetet. (Ansvar: kommu-nerna och landstingen)
5. Följ upp läkemedelsförskrivningen
Många äldre får för mycket läkemedel och i felaktiga kombinationer10. Det ska finnas nöd-vändig samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre. Läkemedel bör jämställdhetsmärkas för att uppmärksamma könsspecifika behov. (Ansvar: staten)
6. Stöd ska ges till anhöriga
Merparten av insatserna inom vård och omsorg görs av anhöriga. Men oftast läggs om-sorgsansvar på de anhöriga utan att de ges tillräckligt med stöd och resurser. Dessutom får inte uppgiften som anhörigvårdare vara påtvingad. Anhörigarbetet måste uppvärderas, er-kännas och ges stöd för att möta människors behov ochexempelvis måste informationen till anhöriga förbättras vid utskrivning från sjukhus11 och om vad sjukdomstillståndet innebär. Stödgrupper behövs liksom möjlighet till hälsoundersökning för anhörigvårdaren för att ej behöva känna oro för den egna hälsan. Avlösning, flexibel korttidsvård, anhörigersättning och hjälpmedel i hemmet är grunden för ett gott stöd till anhöriga och insatserna ska utfor-mas individuellt. Kontaktcentraler för anhöriga bör finnas. (Ansvar: kommunerna och delvis landstingen och staten)
7. Personalen har rätt till utbildning
All personal som arbetar inom äldreomsorgen ska ha adekvat utbildning. De har också rätt till kontinuerlig kompetensutveckling inom sitt yrkesområde. Reella möjligheter ska finnas till utveckling inom yrket, exempelvis undersköterskor som vidareutbildar sig inom demens, sår-vård, diabetes eller annat som ger specialkunskaper inom yrket. Även kommunens bistånds-bedömare bör ha erforderlig medicinsk kompetens. Kontinuerlig utbildning ska ges om bemö-tande, vårdens värdegrund och andra etiska frågor. En satsning måste göras på vårdperso-nalen, både för att höja dess status och för att klara kompetensförsörjningen bland underre-presenterade grupper. Det finns också behov av ökat intag på gymnasiets omvårdnadspro-gram. (Ansvar: staten, kommunerna och landstingen)
8. En lots/kontaktperson ska finnas
Inom såväl särskilt boende som vård i hemmet ska det finnas en lots som stöd för den en-skilde och dess anhöriga. Lotsens uppgift är att underlätta den enskildes och dess anhörigas kontakter med äldreomsorgen och sjukvården. (Ansvar: kommunerna)
9. Utveckla mångprofessionella arbetslag och vårdteam för äldres behov
Äldreomsorgens organisation ska präglas av mångprofessionella arbetslag där olika vårdyr-ken samverkar kring den enskilde. Olika former av äldrevårdscentraler och äldreteam etable-ras i samverkan mellan kommunen och landstinget. Ett rehabiliterande och förebyggande synsätt ska finnas inom hela äldreomsorgen. Landstingen bör inrätta särskilda vårdteam för hembesök och vård i hemmet med specialiteterna rehabilitering, palliativ vård, demens och somatisk vård. Fler platser behöver tillskapas inom geriatriken. Särskild satsning behövs för rehabilitering av strokepatienter och förstärkta resurser för att utöka antalet demensutred-ningar och behandlingar. Nya vårdformer utvecklas för rehabilitering och omvårdnad över huvudmannaskapsgränser. En gränslös omvårdnad där vårdkedjorna hålls samman kan uppnås genom samverkan på alla nivåer. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
10. Läkare specialiserad på åldrandets sjukdomar bör finnas tillgänglig för hela äldreomsor-gen
Det ska finnas geriatriker tillgängliga vid varje äldreboende och inom hemsjukvården i varje kommun. Landstingen ska säkra tillgången på geriatrisk kompetens, så att varje äldreboende och hemsjukvårdare har tillgång till ansvariga läkare med inriktning på åldrandets sjukdomar.
(Ansvar: landstingen)
11. Eget val ska finnas inom hemtjänsten
Hemtjänstens olika insatser ska utformas så att den enskilde ges stor möjlighet till att välja utförare. En mångfald utförare gagnar kvaliteten och visar respekt för den enskildes självbe-stämmande. Hemtjänstens innehåll behöver breddas för att bättre motsvara människors be-hov och vårdtagaren ska ges ett större inflytande över innehållet i den beviljade insatsen. Det behövs mer tid för medmänsklighet och social samvaro.
(Ansvar: kommunerna)
12. Senior- och äldreboenden ska finnas i tillräcklig omfattning
För den som inte klarar att bo kvar hemma i sitt eget boende ska det finnas olika former av senior- och äldreboenden att välja på. Alltifrån seniorboenden med anpassad bostadsut-formning till äldreboenden med omsorg dygnet runt. Målet ska vara att vårdbehövande gifta eller samboende par inte ska behöva skiljas åt när de behöver äldreomsorg. För att äldre människor i allmänhet inte ska tvingas flytta när de behöver med hjälp ska tillgänglighets-aspekterna prioriteras i varje ny- och ombyggnation. För demenssjuka ska det finnas särskil-da boenden med specialiserad personal. (Ansvar: kommunerna)
13. Förebygg fallolyckor
Varje kommun och landsting ska aktivt arbeta med att förebygga och reducera antalet fall-olyckor och minimera patientskador. Arbetet ska integreras i kommunens insatser mot olyck-or. Landstinget skall aktivt arbeta för att minimera patientskador. En så kallad Fixar-Malte eller Fixar-Marta som kan hjälpa till med enklare sysslor bör erbjudas dem som bor i senior-boenden av olika slag. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
Värdighetsgaranti
• Det ska finnas en läkare knuten till varje äldreboende och till varje hemsjukvårdspatient. En läkare som är kunnig i åldrandets sjukdomar och problem och som regelbundet besöker dessa omsorgstagare.
• Det ska finnas eget rum för alla som så önskar.
• Det ska finnas skilda vårdenheter för demenssjuka och andra boende.
• Det ska vara en självklarhet att senior- och äldreboende finns i eller i närheten av den kom-mundel där vederbörande tidigare bott.
• Det ska vara en självklarhet att en omsorgstagare inte ska behöva ligga och vänta innan en blöja byts.
• Det ska finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa till med att dricka. En god måltidsmiljö och en hög kvalitet på maten ska finnas.
• Det ska finnas så mycket personal att varje omsorgstagare får känna sig ompysslad, ob-serverad och personligt tilltalad.
• Det ska finnas tillräckligt med personal så att alla boende som så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna rummet, exempel-vis kunna vara utomhus ett par gånger i veckan.
• Det ska vara en självklarhet att ta till vara ideella insatser som erbjuds inom äldreomsorgen. • Alla ska få ett värdigt slut och det ska finnas så god tillgång till personal att ingen behöver dö i ensamhet.
• Det ska finnas ett rehabiliterande synsätt i omvårdnaden för att bevara eller öka den äldres funktioner så långt det är möjligt. Rätt till hjälpmedel ska finnas även i det egna boendet för att möjliggöra det rehabiliterande synsättet.
• Det ska finnas en samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre i hem-sjukvården och i det särskilda boendet.
• Det ska finnas eget val inom äldreomsorgen som ger äldre människor frihet att välja vem som utför insatsen.
• Det ska finnas möjlighet till kulturella upplevelser i form av musik, konst, färg, form med mera.
Ovanstående värdighetsgaranti är utformad med inriktning mot det särskilda boendet för äld-re. Värdighetsgaranti kan också utformas för landstingets hälso- och sjukvård. Aktuella punk-ter i en sådan garanti skulle vara att ingen ska behöva delges allvarliga besked från sjukvår-den per telefon eller brev, att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande, den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse på att remissen kommit fram och när undersökning eller behandling beräknas ske samt namnet på en kontaktperson och dennes telefonnummer.
Trygg ålderdom
I dag är ålderdomen för tusentals och åter tusentals pensionärer allt annat än trygg. En viktig anledning är de vårdköer som den planekonomiska organisationen av sjukvården orsakar och de skandaler som återkommande rapporteras från svensk äldreomsorg. Moderaterna vill tillföra kommunerna tio miljarder kronor de kommande tre åren. Det är en omfattande ny-satsning för att stärka vård och omsorg. Men vi tror inte att det räcker med att tillföra nya pengar i ett system som präglas av monopol och brist på valfrihet. Vi föreslår en nationell vårdgaranti, ökade satsningar på projekt för att förbättra anhörigvårdares situation, samt in-satser för att stärka kvaliteten i vård och omsorg. I dag utnyttjas inte alla de goda krafter som skulle kunna bidra till en bättre situation för äldre. I stora delar av landet saknas alterna-tiv och valfrihet inom äldreomsorgen. Närliggande kommuner nekar ansökningar från äldre som vill flytta till deras äldreboenden. Verkligheten är att många saknar valmöjligheter och snarast sitter i kommunarrest. Vi vill på sikt införa en nationell äldregaranti som staten finan-sierar. I ett första steg ska kommunerna åläggas att erbjuda äldre full valfrihet inom äldreom-sorgen. Äldregarantin skall vara knuten till individen och hans eller hennes personliga val av omsorg. Fastighetsskatten är djupt orättvis och uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan äldre, som har avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en tryggare ålderdom straffbeskattas. Låginkomsttagare som ärver föräldrahemmet uppmanas av regeringen att låna till skatten eller flytta. Listan på orättfärdigheter kan göras lång. Mode-raterna vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Som ett första steg föreslår vi att skatteuttaget begränsas. Därefter vill vi stegvis sänka skattesatsen. Totalt vill vi sänka uttaget av fastig-hetsskatt med tio miljarder kronor under de närmaste tre åren. Förvärvsfrekvensen för äldre faller snabbt ju närmare pensionsåldern man kommer Det finns naturligtvis flera skäl till detta och det är heller inte rimligt att tro att alla skulle kunna eller vilja jobba mer. Samtidigt finns det många människor som både kan och vill jobba längre upp i åldrarna. Dessa utgör de en viktig kunskaps- och arbetskraftsreserv som vi vill ta till vara på. I dag tvingas arbetande pensionärer att lägga arbetsinkomster ovanpå pensionen när skatten skall räknas ut. Detta gör att de snabbt kommer upp i höga marginalskatter. För att göra det lönsamt att arbeta efter den normala pensionsåldern, oavsett om man tar ut pension eller ej, föreslår modera-terna att den statliga skatten slopas på arbetsinkomster från och med 65 års ålder. För att stimulera företagen till att anställa och behålla äldre arbetskraft föreslår moderaterna också att arbetsgivaravgifterna för äldre än 61 år sänks.
Av flera skäl borde 2000-talet bli de äldres århundrade. Personer med lång erfarenhet ställs obevekligt till sidan efter sin pensionering och 55+-åringarna upplever inskränkningen av sina möjligheter på arbetsmarknaden. Åldersdiskrimineringen är den vanligaste diskrimineringen i Sverige. Därför krävs en ändrad attityd mot och lagstiftning för äldre. Det krävs också att vi tar tillvara de äldres styrka och livserfarenhet. 2000-talet borde måhända bli seniorernas år-hundrade och FN borde nog – likt barnkonventionen - utarbeta en äldrekonvention.
Äldrepolitiken är komplex. Den berör många individer och många av samhällets insatser med ett långsiktigt perspektiv. Framtiden kan indelas i två perioder - den första fram emot 2015 och den andra fram till 2025.
Under den första perioden pensioneras ett stort antal fyrtiotalister som kommer att få vara friska och pigga många år framöver. Antalet yngre äldre (mellan 60 och 79 år) ökar då från 1,6 miljoner till cirka 2 miljoner.
Under den andra perioden har dagens nyblivna pensionärer åldrats och blir efterhand assis-tensberoende. Anhöriga och andra släktingar, vänner och det offentliga samhället får då stäl-la upp. Antalet äldre äldre (80+) ökar då till 640 000 och därefter ytterligare. År 2035 kommer trekvarts miljon svenskar att vara över 80 år.
Befolkningsstrukturen genomgår sålunda en dramatisk förändring och alla ska, utifrån princi-pen om allas lika värde, ges ett så gott liv som möjligt under deras kvarvarande levnadsår. Under den första perioden måste vi skapa förutsättningarna för att värna om alla medborga-res värde och värdighet - nu och framöver.
Det behövs minst tio år för att skapa den trygghet som är målet.
Äldrepolitiken
Samhället ska här omsätta våra grundläggande tankar om människans värde och värdighet i praktisk verklighet. Den moderata äldrepolitiken ska framför allt riktas in på folkhälsan, före-byggande åtgärder samt vården och omsorgen hos äldre. Fokuseringen är en följd av att vi på sikt står inför extrema utmaningar av sådan karaktär och storleksordning att de måste bearbetas redan nu. För att så långt det går undgå kostnadskrävande insatser från vården bör program skapas för att upprätthålla god hälsa och god fysisk funktion. I arbetet spelar de yngre och aktiva äldre en stor roll. Deras insatser är avgörande för hur vi ska nå våra mål om allas trygghet hela livet. Det är under den närmaste tioårsperioden som vi måste frigöra den kraft som ligger hos de aktiva äldre.
Inom äldrepolitiken formulerar vi äldres anspråk på välfärden, vården och omsorgen. Vi mo-biliserar också den äldre arbetskraft som har glömts bort eller blivit hejdad och outnyttjad.
Nya åldrar
Ålderstrappan har spelat ut sin roll. Människans liv bör stället delas in i fyra åldrar som bättre svarar mot dagens – uppväxttiden, den platåliknande tiden, yngre äldre åldern och livets sis-ta del då man är i behov av omfattande vård och omsorg och inte längre klarar sig själv.
En mängd undersökningar har visat att de flesta unga seniorer ser positivt på sin framtid. De ställer också gärna upp både i arbetslivet och i samhällets civila verksamheter. Förtroendet bland dem för att samhället på sikt ska klara av framtidens äldrevård och omsorg är dock mycket lågt.3 Många bland de unga seniorerna uttrycker till och med att de är rädda för att bli gamla – vilket ju är just vad de kommer att vara, eller åtminstone börja bli, från 2015 och framåt i tiden. Den personliga motivationen bland aktiva seniorer, att med egna insatser göra något åt saken, finns därför i grunden. Det är både rimligt och naturligt att ställa krav på per-sonligt ansvarstagande. För att den motivationen till ansvarstagande ska komma till utlopp krävs dock flera förändringar i vårt samhälle.
Moderaterna ställer inte enbart krav på personligt ansvarstagande utan föreslår en lång rad åtgärder för att möjliggöra människors aktiva deltagande: Ta vara på frivilligheten
Fler och fler har slutat fråga vad stat eller kommun kan göra för dem och i stället tagit saken i egna händer. Ofta har man mot alla odds nått fantastiska resultat. Frivilligarbetet fungerar ofta som samhällets känselspröt. Det hittar orättvisorna, upptäcker kantigheterna, kartlägger nya områden och antar nya utmaningar. Den kraft som finns i frivilligheten ska vi ta tillvara. Det civila samhället (familj, släkt, föreningar, kyrkor med mera) är den viktigaste kraften för att minska ensamhet och skapa gemenskap, sammanhang och närhet. Den politiska uppgif-ten är att stärka förutsättningarna för detta civila samhälle att fungera och utvecklas. Exem-pelvis bör vi ta med seniorerna in i skolans värld. Verksamhet som ”Klassmorfar och Klass-mormor” har visat sig vara mycket positiv. En mer bejakande familjepolitik och införande av avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer är andra exempel på detta. Frivilligcentraler bör utvecklas i varje kommun dit människor kan vända sig för att hjälpa till och för att ta emot hjälp. Ett gott exempel är TiC-huset i Kalmar som är en mötesplats för människor som behö-ver gemenskap och stöd. Gustav Adolfs Pensionärsklubb i Norrköping och Väntjänsten i Ny-köping är andra goda exempel på frivilligverksamhet som ger meningsfull sysselsättning både för den som engagerar sig och den som tar emot stödet.
Moderaterna vill vara en garant för att alla människors värdighet, oavsett ålder, sätts i främs-ta rummet. Det duger inte att människor diskrimineras, varken i samhällslivet eller i arbetsli-vet. Det handlar om rättvisa! Det finns hopp om ett bättre Sverige. Att förlösa seniorkraften genom att ingen hålls tillbaka är en av vägarna för att se till att ingen någonsin lämnas efter. Men det är också ett uttryck för att vi sätter människans, även den aktive seniorens, värdig-het i främsta rummet.
”Medierna ignorerar
äldre personer.
Vi nämns bara i
reportage om vårdskandaler
eller
reportage om bra
politiska lösningar.”
Norrköping
Kräv ett ömsesidigt åtagande
Välfärdspolitiken byggdes upp under mitten av förra århundradet. Grunden för att gemen-samt finansiera välfärdstjänster av olika slag var att människor, var och en efter förmåga, bidrar genom eget ansvarstagande för sig själv och sina närmaste. Välfärdstjänsterna ut-vecklades för att stödja när man inte klarar sig själv och därmed ge alla människor möjlighet till ett gott liv. Vi behöver återgå till det ömsesidiga ansvarstagandet. Den enskilde har ett ansvar för sin egen hälsa och det offentliga har ansvar för att stödja när hennes/hans insat-ser inte räcker till. Det ska finnas trivsamma boenden som är organiserade så att servicen kan utökas utifrån behov. Åldersskillnaden kan vara ganska stor i dessa boenden då bostä-derna är byggda så man kan flytta in tidigt i livet och är anpassad utifrån det utökade hjälp-behovet. Det bör också finnas boenden med olika profiler exempelvis med ekologisk eller kyrklig inriktning. Bostadsbyggnationen bör inriktas mot flexibla och tillgängliga bostäder som möjliggör kvarboende när krafterna sviktar och man behöver hjälp och service av olika slag. Bostadsbolagen kan med fördel utöka sin service med olika slags ”fixar-tjänster” som tillval i boendet. • Ta ansvar för din egen hälsa och se till att ha sunda matvanor och en sund livsstil.
• Ett hälsofrämjande synsätt måste prägla arbetsplatserna och de offentliga verksamheterna.
• Din bostad har betydelse. Det är viktigt att huset har hiss och annan service som gör det möjligt att bo kvar så länge du själv önskar.
• Olika slags seniorboenden måste utvecklas och såväl staten som kommunerna har en vik-tig roll för att skapa förutsättningar för byggandet.
Förändra attityderna i samhällslivet
Praktiskt taget alla som fyllt 60 år vittnar om den schablonartade bild som finns och som be-gränsar seniorers möjlighet till delaktighet och inflytande. Omvärldens snäva bild av seniorer innebär också att värdefull kraft slösas bort. Vi vill förändra synen på åldrandet och ta tillvara den seniorkraft som berikar vårt land.
• Tillsätt en äldreminister för att samla äldrepolitiken, på samma sätt som vi har en ung-domsminister idag. Äldrefrågor begränsas oftast till Socialdepartementet och handlar då om vård och omsorg. Vi vill ge äldrepolitiken en framskjuten roll i syfte att kunna ta tillvara allt det som seniorkraften erbjuder.
• Seniorer är underrepresenterade i det offentliga livet. I många fall tillämpas fasta åldersreg-ler vilket utesluter seniorer i olika slag av beslutande funktioner. Detta är diskriminering och måste motverkas främst genom aktiv opinionsbildning.
Förändra attityderna i arbetslivet
Seniorer omtalas sällan som människor som ger ”närande” bidrag till samhället. Istället är det ”tärande” som blir begreppet. Vi vill vända på perspektivet. Vi ser seniorkraften som en möj-lighet för var och en att förvärvsarbeta så länge man själv önskar. En pensionering innebär att värdefull erfarenhet och kompetens försvinner. Därför finns såväl ett mänskligt som eko-nomiskt perspektiv på möjligheten att arbeta så länge man själv önskar.
• Varje människa ska själv kunna bestämma hur länge och hur mycket man vill arbeta. Idag råder en ungdomsfixering som hindrar mogna människor från arbete och delaktighet.
• Ingen ska känna sig tvingad att sluta arbeta vid 67 års ålder. Rätt att stanna kvar i arbetsli-vet ska finnas till 72 års ålder. Det finns ett värde i att ha kvar äldre människor på arbetsplat-sen. Erfarenhet och kompetens ökar möjligheten till kontinuitet, trygghet och säkerhet. Vär-den som behövs på varje arbetsplats.
• Det behövs en lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet.
”Det är mycket
stimulerande att
arbeta med äldre
kollegor.”
26 årig doktorand
Förbättra pensionerna
Skillnaden i livslängd mellan kvinnor och män bör inte påverka pensionen. Inte heller det faktum att de flesta kvinnor tar ett större ansvar för barn och hem. Ett sätt att komma till rätta med en del av problemet är att makar delar pensionsrättigheterna i premiepensionen mellan sig. Idag kräver det en aktiv begäran. Många känner inte till eller utnyttjar denna möjlighet. Därför måste grundregeln vara att hela premiepensionen automatiskt delas lika mellan för-äldrarna tills barnet är åtta år. För att ytterligare finna vägar att förbättra kvinnors pensioner bör det genomföras en könskonsekvensanalys av hur dagens pensionssystem påverkar kvinnor respektive män. Inkomsterna för de sämst ställda pensionärerna behöver förbättras. Socialdemokraternas okänsliga budgetsanering har lett till att pensionerna släpat efter i vär-deutveckling. Det är hög tid att förbättra den ekonomiska situationen för de sämst ställda pensionärerna samt att därefter förbättra värdet av samtliga pensioner genom sänkt skatt.
• Höj garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen med 100 kronor per månad. Garantipensionen finansieras helt över statsbudgeten och påverkar således inte det nya pensionssystemet i övrigt.
• Sänk skatten för alla pensionärer genom ett särskilt, högre, grundavdrag för ålderspensio-närer som motsvarar en skattesänkning på 200 kronor per månad.
• Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter.
Fortsatt arbete ska löna sig
För den som väljer att fortsätta förvärvsarbeta efter 65-årsdagen måste hinder och negativa konsekvenser undanröjas. Det måste alltid löna sig att arbeta, oavsett ålder. Skattenivåer, arbetstider och attityder måste uppmuntra till arbete.
• Vi vill halvera inkomstskatten för arbetstagare över 65 år. Individen ska känna att det lönar sig att arbeta längre. Det behövs också lättnader i arbetsgivaravgiften för att uppmuntra före-tagen till att behålla arbetskraft längre upp i åldrarna.
• Den som fyllt 61 år ska ha rätt att arbeta deltid vilket kan möjliggöra fler att orka stanna kvar i arbetslivet längre. • Den som vill ska ha rätt att stanna kvar i arbetslivet till 72 års ålder.
”Tyvärr har jag
hört i radio att
om man är 40 år
är det för nära
pensionen, för
dyrt att anställa.”
Pensionär i norr
Rätt till rehabilitering vid sjukdom
Rehabilitering måste ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för yrkesverk-samma eller de som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet. Av det följer att rehabiliteringen efter fyllda 65 år inte automatiskt kan hänskjutas till ett normalt åldrande och bli en geriatrisk fråga. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom att satsa på en kontinuer-lig och livslång rehabilitering. Men självfallet ger det i första hand vinster på det mänskliga planet.
• Inför en rehabiliteringsförsäkring. Nuvarande fyra ansvariga sektorer för rehabilitering (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassorna) har samma ansvar men olika mål och medel vilket ofta gör att männi-skor hamnar mellan stolarna. Individen ska istället sättas i centrum och det offentliga anpas-sa sig efter människors behov och önskemål. Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret ska flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna till en offentlig huvudaktör som har ett samordnande ansvar och erforderliga resurser.
• Rehabiliteringsförsäkringen bidrar med tidiga insatser i syfte att få den sjukskrivne till arbete så fort som möjligt eller till att uppnå normal fysisk förmåga. Insatserna ska fokusera på den enskildes specifika problem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv delta-gare i sin egen rehabiliteringsprocess. Den enskilde får även vissa lagfästa rättigheter mot försäkringsgivare och rehabiliteringsaktörer. Dessutom får den, som så önskar rätt till en mentor som kan fungera som ett stöd genom hela processen.
Ekonomiska konsekvenser av förslagen i handlingsprogrammet
Det ömsesidiga åtagande som vi förespråkar kommer att minska de ekonomiska kostnader-na för samhället samtidigt som den enskildes välbefinnande ökar. För att utröna vilka öns-kemål och behov som dagens seniorer har angående sitt boende bör de tillfrågas om hur de vill planera sitt boende och sin framtid. En sådan undersökning skulle också ge människor tid att stanna upp och tänka under den tid då man fortfarande orkar planera, bygga och flytta men också ge synpunkter på hur man vill tillbringa sin ålderdom. Som ett led i arbetet med att stärka kunskaperna kring äldres boende bör ett Forum för äldres boende inrättas. Foru-met ska bidra till att äldres boendesituation ges en större uppmärksamhet och frambringa förslag på konkreta åtgärder som förbättrar beredskapen inför ökningen av antalet äldre som kräver ändamålsenliga bostäder. Denna del av det ömsesidiga ansvarstagandet beräknas kosta staten fem miljoner kronor per år. Den nya syn på seniorer vi förespråkar, där senio-rerna ses som en resurs, leder till vinster för samhället som inte kan mätas i pengar. De åt-gärder som vi föreslår för att alla ska kunna arbeta hur länge de vill leder till en ökning av antalet arbetade timmar vilket är avgörande för den framtida välfärden. En halvering av in-komstskatten på förvärvsinkomster för alla som väljer att fortsätta arbeta efter 65 års ålder beräknas leda till 1,3 miljarder kronor i lägre skatteintäkter. Förbättrade ekonomiska förut-sättningar för pensionärer är en satsning som främst riktar sig till de sämst ställda pensionä-rerna. Detta är en angelägen reform som är finansierad i Moderaternas förslag till statsbud-get. Utöver riktade satsningar på 790 miljoner kronor till de pensionärer med lägst pension, kostar den skattesänkning för pensioner som vi föreslår fyra miljarder kronor per år. Utöver dessa förbättringar för pensionärerna, gynnas många seniorer även av det avskaffande av fastighets- och förmögenhetsskatterna som Moderaterna arbetar för. Idag tvingar dessa skatter många äldre att flytta ifrån de hem som de byggt med sina egna händer och arbetat ett helt liv för att betala. Med en samlad rehabiliteringsförsäkring kan kostnaderna för sjuk-frånvaro minskas väsentligt. Detta frigör resurser till äldreomsorg och sjukvård. I arbetet med att motverka ohälsa saknas dag det övergripande samhällsekonomiska perspektivet. Därför behöver tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret flyttas från dagens fyra offentliga huvud-män (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som får ett samordnande ansvar och erfor-derliga resurser.
Budgeteffekter, seniorpolitiskt program
Höjt grundavdrag för alla pensionärer motsvarar
200 kronor per månad i sänkt skatt 4 000
Halverad inkomstskatt för förvärvsinkomster
för alla över 65 1 300
Höjd övergångsvis garantipension med 100 kronor per månad 700
Bostadstillägg till pensionärer, bort med fritidsfastighet i inkomstprövningen 90
Forum för äldres boende 5
Ny rehabiliteringsförsäkring – 9 465
Forskning kring palliativ vård 20
Summa sänkta skatter och höjda kostnader – 3 350
(miljoner kronor år 2007)
Förutom den organisatoriska samordning som vi föreslår behövs det en massiv satsning på rehabilitering tillsammans med åtgärder för att stävja fusk och överutnyttjande av sjukförsäk-ringen. På lite sikt kommer satsningen på samordnad rehabilitering att leda till stora vinster för den offentliga sektorn. Vinster som kan återinvesteras i vården och omsorgen om de äld-re.
Räcker äldreomsorgen till alla?
Det är knappt 100 år sedan fattigvården var det enda alternativet för gamla och sjuka som inte kunde bo kvar hemma. Sedan dess har mycket hänt. Möjlighet till hemtjänst, färdtjänst, gruppbostäder och mycket annat har utvecklats inom ramen för det som är gemensamt fi-nansierat. Aldrig har samhället lagt så mycket resurser till äldreomsorg som idag, ändå räck-er resurserna inte till. Allt fler tvivlar på den offentliga sektorns förmåga att sörja för de äldres trygghet. I en nyligen publicerad undersökning4 som Temo gjort på uppdrag av Röda Korset säger sju av tio i yrkesverksam ålder att de inte tror att samhällets resurser kommer att räcka till. En intensiv debatt har underblåsts av kommunernas brist på resurser och personal, lik-som uppmärksammade fall av missförhållanden och vanvård. Samtidigt växer insikten om att be-folkningsutvecklingen medför att dagens finansieringsformer och organisation av äldre-om-sorgen inte räcker till för att ge en trygg och värdig äldreomsorg i framtiden.
Friskare eller sjukare?
De flesta forskare är överens om att vi både lever friskare och att vi blir sjukare i takt med höjd levnadsålder. I den tredje åldern, enligt professor Mats Thorslund, dominerar friska se-niorer som klarar sig själva. Men hälsan blir inte bättre. Genom avancerad sjukvård kan vi dock leva vidare trots krämporna. De allra äldsta – i den fjärde åldern – har en sämre hälsa. Det blir alltmer ovanligt att människor ”dör friska”. Istället föregås döden av en period då vi behöver omfattande vårdinsatser. Allt fler 80-åringar genomgår högspecialiserad vård. Men den allra sista tiden i livet karaktäriseras av lösningar med mindre teknik, men där omvård-naden är central. Viktigast blir andras närvaro och omtanke.
Äldre med sammansatta behov
Sjukvård med högt teknologiskt innehåll har hög status och kunskapen om vilka metoder som ger bäst resultat, evidensbaserad5 medicin, utvecklas starkt. Men för vården av den allt större gruppen äldre med sammansatta behov saknas såväl status som evidens. Detta är inte acceptabelt. Kunskapen om sammansatt sjuklighet med sociala och medicinska behov måste utvecklas om vi ska klara en äldrevård med kvalitet. Insatserna måste samordnas ut-ifrån människans alla behov och förutsättningar. Detta kräver ett förändrat arbetssätt på alla nivåer. Vården för de allra äldsta måste fokusera på ett samlat omhändertagande som möter såväl medicinska, sociala som andliga behov.
Demenssjukas situation
Vården och omsorgen om demenssjuka måste förbättras. Antalet personer som lider av nå-gon form av demens uppskattas till cirka 135 000. Om man till detta lägger antalet anhöriga och närstående så innebär det att närmare en miljon människor i vårt land berörs av de-menssjukdom. Samtidigt tillkommer 20 000 personer varje år som nyinsjuknar. För att få den bästa vården måste anhöriga tillfrågas om vilket stöd och vilka insatser de menar behövs. Anhöriga måste bli en del av vårdteamet där deras kunskap om den demenssjuke tas tillva-ra. Det bör kontinuerligt erbjudas handledning för alla som arbetar med demenssjuka. De-mensteam med tvärprofessionell bemanning bör utvecklas i samarbete med landstinget i syfte att minska de skarpa gränssnitten mellan huvudmännen.
”Man blir
inte lika bara
för att man
blir äldre.”
Sundsvall
Vård i livets slut
En värdig vård i livets slutskede omfattar flera aspekter på det lidande och den smärta som döendet kan föra med sig. Förutom rent fysiska behov finns även psykiska, sociala och exis-tentiella behov. All behandling inom sjukvården bör ta hänsyn till dessa behov. En bättre vård i livets slutskede kan åstadkommas genom åtgärder på en rad områden. Vårdpersonalen behöver utbildning inför de särskilt svåra avväganden som kan behöva göras när det gäller vården i livets slutskede. Hospicevård och palliativa team måste etableras, vidareutvecklas och vara tillgängliga i hela landet. Det är viktigt att ta tillvara den kunskap och kompetens som vunnits på de platser där verksamheten varit i gång under längre tid. Dessa erfarenheter bör sedan även komma den övriga vården till del. Det behövs en öppenhet inför nya vård-former i livets slutskede.
Kvinnorna i vården
Cirka 70 procent6 av dem som är i behov av äldreomsorg är kvinnor. Om hänsyn dock tas till att kvinnor lever längre än män och att de i högre grad än män lever ensamboende så förde-las insatserna mellan kvinnor och män betydligt jämnare. Eftersom kvinnor lever längre än män överlever de flesta kvinnor sin partner. De blir i längden därmed i större behov av äldre-omsorg än män. Kvinnor uppger oftare än män att de är missnöjda med vården och att de inte får den hjälp de behöver. Detta kan tyda på att insatserna inte är anpassade efter kvin-nors behov och önskemål. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt jämställdhetsperspektivet inom äldreomsorgen.
Äldre som utsätts för brott
Ungefär var sjunde äldre – betydligt fler kvinnor än män – anger att de har utsatts för någon form av våld eller övergrepp vid något tillfälle efter det de fyllt 65 år. Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras så att människor kan känna sig trygga såväl ute på gator och torg som i det egna hemmet. Stadsplanering och stadsmiljöarbetet ska möjliggöra trygga gång- och cykelvägar. Kollektivtrafiken behöver också stärka upplevelsen av trygghet och säkerhet. Tyvärr förekommer våld och övergrepp även inom äldreomsorgen. Det är därför rimligt att personal inom äldreomsorgen genomgår lämplighetsprövning på samma sätt som personal inom förskola och skola.
Handlingsplan för äldres sjukvård och omsorg
Moderaterna vill vara en garant för en trygg äldreomsorg i hela landet. Därför presenterar vi nu en handlingsplan för att säkerställa äldres sjukvård och omsorg i varje kommun och landsting/region. Den består av två delar. Först och främst har vi en etisk och ideologisk plattform som konkretiserar människovärdet, rätten att välja och förvaltarskapet. Därefter ett konkret och mätbart trygghetskontrakt för att få en trygg och likvärdig äldreomsorg i hela lan-det. Moderataa kommun- och landstingspolitiker kommer att lämna förslag i varje kommun och landsting/region för att trygga äldreomsorgen inom respektive geografiska område. Vida-re ska våra riksdagsledamöter föreslå de lagändringar och de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa äldreomsorg och sjukvård av hög kvalitet.
Människovärdet viktigast
Kristdemokratin har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum. Denna männi-skosyn brukar beskrivas som att människan är en person, vilket innebär att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk tillhörig-het eller sexuell läggning. Människovärdet är knutet till existensen, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans liv eller hennes förmågor eller kunskaper. Detta inne-bär bland annat att människor har lika rätt till vård och behandling oavsett kön eller ålder. Äldre ska inte diskrimineras. Den kristdemokratiska människosynen utgår från att människan är en sammansatt helhet och har kroppsliga, psykiska, sociala och andliga behov. För att skapa och upprätthålla hälsa och ett gott liv måste dessa behov tillgodoses. För att bota och förebygga sjukdom måste hela människans miljö och behov tas med i beräkningen. Äldre-omsorgen i vid mening ska utformas med människovärdet i centrum. Personers personliga behov, rätt att vara olika och göra olika val måste tillgodoses. Den ideologiska värdegrunden behöver levandegöras inom hela äldreomsorgen. Frågor om människovärde och bemötande är viktiga delar i all vårdpersonals utbildning och kompetensutveckling.
Tankeskifte om behoven
Alltför länge har sjukvård och äldreomsorg präglats av myten om det oändliga behovet av vård och omsorg. Vårdbehoven har ansetts vara outtömliga och därför har olika begräns-ningsåtgärder utformats i syfte att ransonera vården. Den enskilde har inte betrotts med an-svaret att bedöma vad som är en rimlig vårdinsats. Vi vill se ett tankeskifte. Vi menar att vi både kan öka kvaliteten och spara resurser genom att bli bättre på att fånga upp den enskil-da människans verkliga behov. • Behoven är inte oändliga – de är personliga och individuel-la.
• För att få kunskap om individens verkliga behov måste det finnas en helhetssyn på männi-skan.
• Först när människors verkliga behov tillgodoses blir sjukvården och äldreomsorgen effektiv.
• Otrygga och missnöjda människor kostar både pengar och onödigt lidande.
• Att få den hjälp man behöver skapar tillit – och tillit bidrar hälsa.
Rätt att välja
Respekten för äldre människors integritet och självbestämmande kräver att valfrihet präglar utformningen av det stöd som ges. Men betoningen på valfrihet får aldrig bli ett viktigare mål än tryggheten i vården och omsorgen. För de allra mest utsatta – demenssjuka, de med sammansatt sjuklighet och andra med nedsatt autonomi7 – är tryggheten och värdigheten så mycket mer angelägen. Alltför länge har valfrihet varit förebehållet människor med välfylld plånbok och goda kontakter. Privata lösningar har ju alltid funnits. Men genom ett system med eget val ges alla människor förutsättningar för reell valfrihet, med gemensam finansie-ring och ett tak för avgifterna. Hänsyn måste också tas till den valfrihet som vårt mångkultu-rella samhälle förutsätter.
Eget val – viktigt att få välja
Hjälp i hemmet, eller hemtjänst, är en offentligt finansierad välfärdstjänst som lämpar sig väl för system med eget val. Kommunens uppgift, förutom finansieringen, är att bedöma omfatt-ningen av stödet enligt socialtjänstlagen på sedvanligt sätt, prissätta enligt timtaxa, vårdtyngd eller på annat sätt, auktorisera (kvalitetssäkra) genom program/ramavtal och därefter över-lämna till den enskilde att efter eget val välja vem som ska utföra hemtjänstinsatsen. Hem-tjänstinsatserna ska göras mer flexibla, allt efter den enskildes behov. Hur hemtjänsttimmar-na används kan variera från vecka till vecka och bör bestämmas i samspelet mellan den en-skilde och personalen. Hemtjänsten är basen i äldreomsorgen och är ett stöd även för anhö-riga. Såväl den medicinska som den sociala delen av hemtjänsten bör uppmärksammas.
Resurser
Äldreomsorgen är en verksamhet där resurserna hittills inte följt behoven på samma sätt som till exempel i socialförsäkringarna. När antalet sjuka stiger, ökar utgifterna i sjukförsäkringen. När antalet arbetslösa stiger, ökar utgifterna för arbetslösheten. Men när antalet äldre stiger, minskar kvaliteten i äldreomsorgen, samhällets resurser ökar inte i samma omfattning. Frå-gan är hur de resurser som behövs skapas, av vem och när. Det finns många som tror att det är fullt möjligt att rädda den generella välfärden med höjda skatter i någon form. Men det är en orimlig tanke att skattetrycket ska höjas ytterligare. Istället för höjda skattesatser måste vi ha högre skatteintäkter genom fler företag och fler människor i arbete. Dessutom måste det skapas incitament för satsning på medicinska åtgärder, operation eller rehabilitering istäl-let för sjukersättning. Endast så kan vi rädda välfärden.
”Jag betalar
hellre en slant
till en släkting
än till främmande
människor för
hjälp med biltransport.”
Östergötland
Tillväxt för välfärd
En mycket viktig del av lösningen till hur den framtida välfärden ska finansieras ligger i utma-ningen att få fler i arbete och ta till vara de reserver som finns i den arbetsföra befolkningen i alla åldrar. För att denna reserv ska kunna nyttjas krävs flera åtgärder. Företagsklimatet måste bli bättre. Diskriminering måste aktivt motverkas. Rehabilitering som möjliggör åter-gång till arbete måste förbättras. det behövs även lägre skatter på arbete, vilket påverkar människors beteende och uppmuntrar till arbete. Ett annat huvudargument till varför skatte-höjningar ska undvikas i framtiden är vårt allt starkare internationella beroende. Sverige kan inte ha väsentligt högre skatter än länderna i vår omvärld, framförallt EU-länderna. Om svenska skattenivåer inte håller jämna steg med omgivande länders blir det naturligtvis svårt att upprätthålla den ekonomiska tillväxten. Ett system med offentligt subventionerade servi-cetjänster ökar möjligheten till servicetjänster för äldre människor. Att själv kunna köpa sig hjälp med servicetjänster är en form av egenfinansierad hemtjänst som skulle ge goda effek-ter inom en rad områden.
Statsbidrag inte tillräckligt
Vård och omsorg måste inta en särställning när stat, landsting och kommuner ska fördela skattepengar till olika verksamheter. På kort sikt krävs därför högre statsbidrag till kommuner och landsting. Men ökade statsbidrag är inte ensamt någon lösning för äldreomsorgen. Kommuner och landsting har också under många år fått se statsbidragen tappa i värde; dels genom statliga indragningar, dels genom urholkning på grund av inflationen. Det är inte en orimlig tanke att låta befolkningsstrukturen i någon form återspeglas i statsbidragens storlek. Men det är inte bara storleken på statsbidragen som spelar en viktig roll, minst lika viktigt är att de utformas på ett ändamålsenligt sätt. Många av de tillskott som kommunsektorn fått har varit tillfälliga, vilket gett en stor osäkerhet om de ekonomiska förutsättningarna på längre sikt.
Finansiering på kort sikt
Högre tillväxt genom fler människor i arbete är nödvändigt för att tillförsäkra äldreomsorgen resurser. Det måste bli enklare att starta och driva företag. Med en ökad samordning inom vården och en bättre organisering räcker de nuvarande resurserna en bra bit. Att aktivare arbeta mot fallolyckor och minimera patientskadorna skulle exempelvis frigöra 2–3 miljarder8 inom kommunsektorn. Fullt utbyggda vårdgarantier inom sjukvården minskar även äldres väntetider på vård och behandling. Men det krävs även att äldreomsorgen prioriteras högre i statsbudgeten. Det är både rimligt och nödvändigt att undvika en ransonering av äldreom-sorgen.
”Det socialistiska
Sverige har skämt
bort befolkningen
med att det är
samhället som alltid
ska ge hjälp.”
Östergötland
En bättre samordning
Förändringar i socialförsäkringssystemet framhålls ofta som nödvändiga för att klara finansie-ringen av välfärden. Möjligen finns, hos vissa bedömare, en övertro på nivåsänkningar i sjukersättningen och liknande. För vår del är det angeläget att skapa incitament för att undvi-ka sjukskrivningar, möjliggöra rehabilitering och främja arbetslinjen. Den finansiella samord-ning som nu är möjlig mellan olika aktörer kring rehabilitering riskerar bli en tummetott. Istäl-let vill vi ha en ny rehabiliteringsförsäkring som ger en aktör ansvar och resurser för att sam-ordna rehabiliteringen runt individen. Istället för finansiell samordning mellan försäkringskas-sa, landsting, arbetsförmedling och socialtjänst, som är ganska krångligt, får en aktör ansvar och resurser för snabba insatser. Detta ger alla tillgång till snabb rehabilitering. Det måste skapas ett helt nytt system som denna rehabiliteringsförsäkring för att hjälpa människor som har hamnat i en långtidssjukskrivning. Insatserna bör fokusera på individens specifika pro-blem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv deltagare i sin egen rehabili-teringsprocess.
Resursöverföring
Genom en reell och fullt utbyggd rehabiliteringsförsäkring kan resurser motsvarande 10 mil-jarder kronor årligen frigöras till äldreomsorgen. Om vi nu kan ge människor den vård och den rehabilitering de behöver ökar antalet människor i arbete vilket ger välbehövligt skatte-underlag till kommunerna som ansvarar för äldreomsorgen. Det krävs samtidigt en aktiv och tillväxtinriktad näringspolitik som möjliggör nya jobb. Vi menar att det är nödvändigt att i tid bygga upp en stabil ekonomisk bas inom kommun-sektorn för att klara framtidens utmaning-ar inom äldreomsorgen. Det är också nödvändigt att tydligt vända trenden med allt färre människor i arbete. Diskriminering, vårdköer och rundgång mellan myndigheter måste få ett slut. Fokus på samordning och människan i centrum kan bli det som ger ett trendbrott nu.
Mångfald
De regelverk och institutioner som styr äldreomsorgen måste vara öppna nog att släppa fram förnyelse och effektivitet. Vi menar att en stor potential finns i att lyssna till vårdens personal. Inne i verksamheten finns vardagskunskap om hinder och möjligheter för utveckling. Därför måste denna kraft tas tillvara på ett betydligt bättre sätt än idag. Detta bör ligga till grund för äldreomsorgens organisation och finansiering. Vidare finns på många håll kvardröjande för-domar kring att någon annan än kommuner och landsting kan utföra välfärdstjänster. Vårdfö-retag med ideell grund, personalkooperativ, privata företag och frivilligorganisationer kan tillföra såväl ekonomisk som ideell nytta. En äldreomsorg som inte tvekar att utnyttja flera olika utförare har bäst förutsättningar att välkomna och underlätta nödvändig förnyelse och förändring. Alla former av ”stopplagar” måste därför motarbetas med kraft.
Omsorg på mitt språk
En allt större andel svenskar har utländsk bakgrund. Många av dem är flerspråkiga och är en viktig resurs för att klara äldreomsorgen till invandrare som enbart talar sitt modersmål. Äld-reomsorgen måste utveckla en mångkulturell kompetens för att klara behoven. Såväl infor-mation som vårdinsatser måste kunna ges på de språk som är aktuella i respektive kommun. Det finns också behov av äldreomsorg vars personal använder teckenspråk. Döva och hör-selskadade har samma rätt till en god äldreomsorg som hörande.
”Ingen vill ha
hjälp i onödan.
Flexibilitet
behövs i
hemtjänsten.”
Skåne
”Pensionärer är
mycket olika –
ändå behandlas
de som ett
kollektiv mer
än alla andra
åldersgrupper.”
Östergötland
Trygghetskontrakt
Moderater i hela landet kommer att arbeta för en äldreomsorg värd namnet och att männi-skors behov tillgodoses. Man ska kunna lita på att det fungerar den dag man behöver äldre-omsorg. Vi kommer att börja med första punkten i trygghetskontraktet och arbeta vidare punkt för punkt för att säkerställa en likvärdig äldreomsorg för alla. Människovärdet, valfrihe-ten och förvaltarskapet är grunden för den konkreta åtgärdslista vi kommer att arbeta efter i varje kommun, landsting eller region. De lokala förutsättningarna och behoven påverkar på vilket sätt åtgärderna kommer att genomföras.
1. Äldreomsorgen Direkt
Det ska finnas en lättillgänglig kontakt till äldreomsorgen i varje kommun. Genom ett telefon-nummer ska alla enkelt kunna få besked om hur man når olika insatser, vilken hjälp som finns att få, vilka avgifter som gäller, hur man kan lämna synpunkter eller klagomål, vilka in-tresseföreningar som finnsmed mera. Direktnumret ska samordnas med landstingen på lämpligt sätt. Exempelvis skulle en samordning möjliggöra 24-timmarsgaranti. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
2. Varje kommun ska ha en värdighetsgaranti
För att tydliggöra kommunens åtaganden inom äldreomsorgen på ett mätbart och konkret sätt ska varje kommun anta en värdighetsgaranti. Den ska innehålla tydliga besked om vad man kan förvänta sig av äldreomsorgen för kvinnor och män i kommunen. Exempelvis att det ska finnas eget rum för alla som så önskar, det ska finnas tillräckligt med personal för att hjälpa till med mat och dryck och att varje boende känner sig ompysslad, observerad och personligt tilltalad och att ingen behöver dö i ensamhet. En god måltidsmiljö är viktig för mat-lusten liksom matens kvalitet. Värdighetsgarantin ska följas upp kontinuerligt genom enkäter, intervjuer eller på annat sätt ta reda på människors upplevelser av vården. Kvalitetssäkring-en av äldreomsorgen behöver utvecklas och rutiner för ökad rättssäkerhet utarbetas. Inom sjukvården bör en garanti finnas så att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande. Den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse som visar att remis-sen kommit fram och tid för undersökning eller behandling samt namn på kontaktperson. Dessutom ska patienten få besked om provsvar så snabbt som möjligt för att slippa onödig oro. (Ansvar: kommunen och landstingen)
Se värdighetsgarantin nedan
3. Hembesök till alla över 80 år
För att skapa tillit till vården och få ett bättre underlag för människors behov av olika insatser ska hembesök erbjudas alla över 80 år. Individuella insatser kan då utformas tidigt och de äldre får känna en trygghet i att hjälp finns att få den dag man behöver den. (Ansvar: kom-munerna och landstingen)
4. Ta tillvara ideella insatser
Ideella och frivilliga insatser är viktiga komplement till den offentliga verksamheten men det får aldrig innebära att de tvingas ta över när det offentliga sviker sitt uppdrag. Roller och an-svarsfördelning behöver tydliggöras. Kommunen och landstinget bör ha en generös inställ-ning till ideell verksamhet och ta tillvara den kraft som finns i frivilligarbetet. (Ansvar: kommu-nerna och landstingen)
5. Följ upp läkemedelsförskrivningen
Många äldre får för mycket läkemedel och i felaktiga kombinationer10. Det ska finnas nöd-vändig samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre. Läkemedel bör jämställdhetsmärkas för att uppmärksamma könsspecifika behov. (Ansvar: staten)
6. Stöd ska ges till anhöriga
Merparten av insatserna inom vård och omsorg görs av anhöriga. Men oftast läggs om-sorgsansvar på de anhöriga utan att de ges tillräckligt med stöd och resurser. Dessutom får inte uppgiften som anhörigvårdare vara påtvingad. Anhörigarbetet måste uppvärderas, er-kännas och ges stöd för att möta människors behov ochexempelvis måste informationen till anhöriga förbättras vid utskrivning från sjukhus11 och om vad sjukdomstillståndet innebär. Stödgrupper behövs liksom möjlighet till hälsoundersökning för anhörigvårdaren för att ej behöva känna oro för den egna hälsan. Avlösning, flexibel korttidsvård, anhörigersättning och hjälpmedel i hemmet är grunden för ett gott stöd till anhöriga och insatserna ska utfor-mas individuellt. Kontaktcentraler för anhöriga bör finnas. (Ansvar: kommunerna och delvis landstingen och staten)
7. Personalen har rätt till utbildning
All personal som arbetar inom äldreomsorgen ska ha adekvat utbildning. De har också rätt till kontinuerlig kompetensutveckling inom sitt yrkesområde. Reella möjligheter ska finnas till utveckling inom yrket, exempelvis undersköterskor som vidareutbildar sig inom demens, sår-vård, diabetes eller annat som ger specialkunskaper inom yrket. Även kommunens bistånds-bedömare bör ha erforderlig medicinsk kompetens. Kontinuerlig utbildning ska ges om bemö-tande, vårdens värdegrund och andra etiska frågor. En satsning måste göras på vårdperso-nalen, både för att höja dess status och för att klara kompetensförsörjningen bland underre-presenterade grupper. Det finns också behov av ökat intag på gymnasiets omvårdnadspro-gram. (Ansvar: staten, kommunerna och landstingen)
8. En lots/kontaktperson ska finnas
Inom såväl särskilt boende som vård i hemmet ska det finnas en lots som stöd för den en-skilde och dess anhöriga. Lotsens uppgift är att underlätta den enskildes och dess anhörigas kontakter med äldreomsorgen och sjukvården. (Ansvar: kommunerna)
9. Utveckla mångprofessionella arbetslag och vårdteam för äldres behov
Äldreomsorgens organisation ska präglas av mångprofessionella arbetslag där olika vårdyr-ken samverkar kring den enskilde. Olika former av äldrevårdscentraler och äldreteam etable-ras i samverkan mellan kommunen och landstinget. Ett rehabiliterande och förebyggande synsätt ska finnas inom hela äldreomsorgen. Landstingen bör inrätta särskilda vårdteam för hembesök och vård i hemmet med specialiteterna rehabilitering, palliativ vård, demens och somatisk vård. Fler platser behöver tillskapas inom geriatriken. Särskild satsning behövs för rehabilitering av strokepatienter och förstärkta resurser för att utöka antalet demensutred-ningar och behandlingar. Nya vårdformer utvecklas för rehabilitering och omvårdnad över huvudmannaskapsgränser. En gränslös omvårdnad där vårdkedjorna hålls samman kan uppnås genom samverkan på alla nivåer. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
10. Läkare specialiserad på åldrandets sjukdomar bör finnas tillgänglig för hela äldreomsor-gen
Det ska finnas geriatriker tillgängliga vid varje äldreboende och inom hemsjukvården i varje kommun. Landstingen ska säkra tillgången på geriatrisk kompetens, så att varje äldreboende och hemsjukvårdare har tillgång till ansvariga läkare med inriktning på åldrandets sjukdomar.
(Ansvar: landstingen)
11. Eget val ska finnas inom hemtjänsten
Hemtjänstens olika insatser ska utformas så att den enskilde ges stor möjlighet till att välja utförare. En mångfald utförare gagnar kvaliteten och visar respekt för den enskildes självbe-stämmande. Hemtjänstens innehåll behöver breddas för att bättre motsvara människors be-hov och vårdtagaren ska ges ett större inflytande över innehållet i den beviljade insatsen. Det behövs mer tid för medmänsklighet och social samvaro.
(Ansvar: kommunerna)
12. Senior- och äldreboenden ska finnas i tillräcklig omfattning
För den som inte klarar att bo kvar hemma i sitt eget boende ska det finnas olika former av senior- och äldreboenden att välja på. Alltifrån seniorboenden med anpassad bostadsut-formning till äldreboenden med omsorg dygnet runt. Målet ska vara att vårdbehövande gifta eller samboende par inte ska behöva skiljas åt när de behöver äldreomsorg. För att äldre människor i allmänhet inte ska tvingas flytta när de behöver med hjälp ska tillgänglighets-aspekterna prioriteras i varje ny- och ombyggnation. För demenssjuka ska det finnas särskil-da boenden med specialiserad personal. (Ansvar: kommunerna)
13. Förebygg fallolyckor
Varje kommun och landsting ska aktivt arbeta med att förebygga och reducera antalet fall-olyckor och minimera patientskador. Arbetet ska integreras i kommunens insatser mot olyck-or. Landstinget skall aktivt arbeta för att minimera patientskador. En så kallad Fixar-Malte eller Fixar-Marta som kan hjälpa till med enklare sysslor bör erbjudas dem som bor i senior-boenden av olika slag. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
Värdighetsgaranti
• Det ska finnas en läkare knuten till varje äldreboende och till varje hemsjukvårdspatient. En läkare som är kunnig i åldrandets sjukdomar och problem och som regelbundet besöker dessa omsorgstagare.
• Det ska finnas eget rum för alla som så önskar.
• Det ska finnas skilda vårdenheter för demenssjuka och andra boende.
• Det ska vara en självklarhet att senior- och äldreboende finns i eller i närheten av den kom-mundel där vederbörande tidigare bott.
• Det ska vara en självklarhet att en omsorgstagare inte ska behöva ligga och vänta innan en blöja byts.
• Det ska finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa till med att dricka. En god måltidsmiljö och en hög kvalitet på maten ska finnas.
• Det ska finnas så mycket personal att varje omsorgstagare får känna sig ompysslad, ob-serverad och personligt tilltalad.
• Det ska finnas tillräckligt med personal så att alla boende som så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna rummet, exempel-vis kunna vara utomhus ett par gånger i veckan.
• Det ska vara en självklarhet att ta till vara ideella insatser som erbjuds inom äldreomsorgen. • Alla ska få ett värdigt slut och det ska finnas så god tillgång till personal att ingen behöver dö i ensamhet.
• Det ska finnas ett rehabiliterande synsätt i omvårdnaden för att bevara eller öka den äldres funktioner så långt det är möjligt. Rätt till hjälpmedel ska finnas även i det egna boendet för att möjliggöra det rehabiliterande synsättet.
• Det ska finnas en samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre i hem-sjukvården och i det särskilda boendet.
• Det ska finnas eget val inom äldreomsorgen som ger äldre människor frihet att välja vem som utför insatsen.
• Det ska finnas möjlighet till kulturella upplevelser i form av musik, konst, färg, form med mera.
Ovanstående värdighetsgaranti är utformad med inriktning mot det särskilda boendet för äld-re. Värdighetsgaranti kan också utformas för landstingets hälso- och sjukvård. Aktuella punk-ter i en sådan garanti skulle vara att ingen ska behöva delges allvarliga besked från sjukvår-den per telefon eller brev, att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande, den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse på att remissen kommit fram och när undersökning eller behandling beräknas ske samt namnet på en kontaktperson och dennes telefonnummer.
Trygg ålderdom
I dag är ålderdomen för tusentals och åter tusentals pensionärer allt annat än trygg. En viktig anledning är de vårdköer som den planekonomiska organisationen av sjukvården orsakar och de skandaler som återkommande rapporteras från svensk äldreomsorg. Moderaterna vill tillföra kommunerna tio miljarder kronor de kommande tre åren. Det är en omfattande ny-satsning för att stärka vård och omsorg. Men vi tror inte att det räcker med att tillföra nya pengar i ett system som präglas av monopol och brist på valfrihet. Vi föreslår en nationell vårdgaranti, ökade satsningar på projekt för att förbättra anhörigvårdares situation, samt in-satser för att stärka kvaliteten i vård och omsorg. I dag utnyttjas inte alla de goda krafter som skulle kunna bidra till en bättre situation för äldre. I stora delar av landet saknas alterna-tiv och valfrihet inom äldreomsorgen. Närliggande kommuner nekar ansökningar från äldre som vill flytta till deras äldreboenden. Verkligheten är att många saknar valmöjligheter och snarast sitter i kommunarrest. Vi vill på sikt införa en nationell äldregaranti som staten finan-sierar. I ett första steg ska kommunerna åläggas att erbjuda äldre full valfrihet inom äldreom-sorgen. Äldregarantin skall vara knuten till individen och hans eller hennes personliga val av omsorg. Fastighetsskatten är djupt orättvis och uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan äldre, som har avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en tryggare ålderdom straffbeskattas. Låginkomsttagare som ärver föräldrahemmet uppmanas av regeringen att låna till skatten eller flytta. Listan på orättfärdigheter kan göras lång. Mode-raterna vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Som ett första steg föreslår vi att skatteuttaget begränsas. Därefter vill vi stegvis sänka skattesatsen. Totalt vill vi sänka uttaget av fastig-hetsskatt med tio miljarder kronor under de närmaste tre åren. Förvärvsfrekvensen för äldre faller snabbt ju närmare pensionsåldern man kommer Det finns naturligtvis flera skäl till detta och det är heller inte rimligt att tro att alla skulle kunna eller vilja jobba mer. Samtidigt finns det många människor som både kan och vill jobba längre upp i åldrarna. Dessa utgör de en viktig kunskaps- och arbetskraftsreserv som vi vill ta till vara på. I dag tvingas arbetande pensionärer att lägga arbetsinkomster ovanpå pensionen när skatten skall räknas ut. Detta gör att de snabbt kommer upp i höga marginalskatter. För att göra det lönsamt att arbeta efter den normala pensionsåldern, oavsett om man tar ut pension eller ej, föreslår modera-terna att den statliga skatten slopas på arbetsinkomster från och med 65 års ålder. För att stimulera företagen till att anställa och behålla äldre arbetskraft föreslår moderaterna också att arbetsgivaravgifterna för äldre än 61 år sänks.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)