Tack, till gruppledarna Solveig Johansson (m) och Nils Ingmar Thorell (fp) för förvånansvärt uttömmande svar på vår oro vad rör er inställning till vård i livets slutskede i Blekinge.
Tänk om ni hade framfört dessa synpunkter före och under debatten i Landstingsfullmäktige 22 november!
Tydligt är att ert stöd för att avslå Iréne Ahlstrands och Gustav Nilssons moderata motion med förslag att utreda förutsättningarna för att förlägga hospiceverksamhet i de tomma BB-lokalerna vid Karlshamns lasarett, inte innebär att ni önskar frångå gängse organisatoriska och humanitära regler rörande palliativ vård. De har ju definierats av FN, Hälso- och sjukvårdslagen, Socialstyrelsen, Riksdagens prioriteringsprinciper jämte Europas och Sveriges etiska och humanitära instanser. (se bland annat BLT 11/9 2004).
Ni förespråkar att palliativ vård ska ha högsta prioritet, mångfald, individens och de anhörigas valfrihet samt att detta tills vidare ska betalas gemensamt av både landsting och kommun.
Svaren, som präglas av ett milt överseende gentemot oss vilseförda, har en underton av ursäkt. Hoppas nu att vi nästan 35 000 äldre blekingar kan känna oss något lugnare inför framtiden.
Bo Arnesjö,
Moderatsenior i Ronneby
Landstingsledamot (m)
02 december 2004
Samling kring god äldrevård
Föreningen BraVå bildades 2001 i vetskap om att en bra vård för äldre åstadkommes bäst i samverkan mellan alla berörda parter. Det krävs en samsyn om de olika målen, inte bara i mötet med vårdtagarna på de olika arbetsplatserna, utan också på övergripande nivå. Föreningens medlemmar är: Akademikerförbundet SSR, Audionomerna, Dietisternas Riksförbund, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, MEDiHEM, Pensionärernas Riksorganisation, Svensk Äldreomsorg AB, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska Kommunalpensionärers Förbund, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Tandhygienistförening och Vårdförbundet.
Föreningens uppgifter är:
• att verka för att målen för vården, rehabiliteringen och omsorgen av äldre uppfylls,
• att initiera forskning, utbildning och utveckling inom vård, rehabilitering och omsorg av äldre,
• att utvärdera, förändra och utveckla innehållet i publicerat material i enlighet med äldres behov av vård, rehabilitering och omsorg,
• att speciellt uppmärksamma verksamheter som bedriver god vård för äldre.
Föreningens dokument kallat BraVå beskriver vad som kännetecknar god vård för äldre i ordinärt och särskilt boende. Det vänder sig till beslutsfattare och vårdpersonal och kan användas för att förmedla en bild av innehållet i vården till politiskt förtroendevalda eller då det finns behov av att i konkreta ordalag beskriva förutsättningarna för den goda vården. Innehållet utgår från ett humanistiskt synsätt och bygger på en grundsyn om alla människors lika värde med rätt till självbestämmande och en integritetsbevarande vård. Dokumentet, publicerat 2000, har uppdaterats 2003. Det finns på föreningens hemsida www.bravard.nu.
Ett avsnitt berör huvudmannens skyldigheter det vill säga att se till:
• Att verksamheternas mål och vårdideologi regelbundet utvärderas.
• Att speciella behov beroende på olika etnisk bakgrund hos äldre vårdtagare tillgodoses.
• Att vårdtagarnas och närståendes synpunkter och klagomål på vården dokumenteras och tas tillvara och återförs till verksamheterna.
• Att det finns en handlingsplan för hur övergrepp mot och emellan äldre ska förebyggas och att planen regelbundet utvärderas.
• Att insatser av sjukvårdshygienisk expertis regelbundet utvärderas.
• Att vårdtagarnas och närståendes uppfattning om hur deras informationsbehov har blivit tillgodosett, regelbundet utvärderas.
• Att det genomförs regelbunden utvärdering av överenskommelsen om läkarinsatser samt av informationsöverföringen och vårdplaneringen för vårdtagare som flyttar från en vårdform till en annan.
• Att riktlinjer för olika områden inom vård och behandling används och regelbundet ses över. Det omfattar krav på riktlinjer inom följande områden:
o mun- och tandvård
o mat- och dryck samt måltidsmiljö
o läkemedelshantering
o inkontinens
o smärta
o trycksår
o fall och fallskador
o demenssjukdom
o vård i livets slutskede
• Att delegeringar för läkemedelshantering regelbundet utvärderas.
• Att personalens kompetens och kompetensutveckling anpassas till vårdtagarnas behov och regelbundet ses över.
• Att det finns en prognos över den förväntade utvecklingen av antalet personer i kommunen med långvarig sjukdom som medför stort vårdbehov.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Föreningens uppgifter är:
• att verka för att målen för vården, rehabiliteringen och omsorgen av äldre uppfylls,
• att initiera forskning, utbildning och utveckling inom vård, rehabilitering och omsorg av äldre,
• att utvärdera, förändra och utveckla innehållet i publicerat material i enlighet med äldres behov av vård, rehabilitering och omsorg,
• att speciellt uppmärksamma verksamheter som bedriver god vård för äldre.
Föreningens dokument kallat BraVå beskriver vad som kännetecknar god vård för äldre i ordinärt och särskilt boende. Det vänder sig till beslutsfattare och vårdpersonal och kan användas för att förmedla en bild av innehållet i vården till politiskt förtroendevalda eller då det finns behov av att i konkreta ordalag beskriva förutsättningarna för den goda vården. Innehållet utgår från ett humanistiskt synsätt och bygger på en grundsyn om alla människors lika värde med rätt till självbestämmande och en integritetsbevarande vård. Dokumentet, publicerat 2000, har uppdaterats 2003. Det finns på föreningens hemsida www.bravard.nu.
Ett avsnitt berör huvudmannens skyldigheter det vill säga att se till:
• Att verksamheternas mål och vårdideologi regelbundet utvärderas.
• Att speciella behov beroende på olika etnisk bakgrund hos äldre vårdtagare tillgodoses.
• Att vårdtagarnas och närståendes synpunkter och klagomål på vården dokumenteras och tas tillvara och återförs till verksamheterna.
• Att det finns en handlingsplan för hur övergrepp mot och emellan äldre ska förebyggas och att planen regelbundet utvärderas.
• Att insatser av sjukvårdshygienisk expertis regelbundet utvärderas.
• Att vårdtagarnas och närståendes uppfattning om hur deras informationsbehov har blivit tillgodosett, regelbundet utvärderas.
• Att det genomförs regelbunden utvärdering av överenskommelsen om läkarinsatser samt av informationsöverföringen och vårdplaneringen för vårdtagare som flyttar från en vårdform till en annan.
• Att riktlinjer för olika områden inom vård och behandling används och regelbundet ses över. Det omfattar krav på riktlinjer inom följande områden:
o mun- och tandvård
o mat- och dryck samt måltidsmiljö
o läkemedelshantering
o inkontinens
o smärta
o trycksår
o fall och fallskador
o demenssjukdom
o vård i livets slutskede
• Att delegeringar för läkemedelshantering regelbundet utvärderas.
• Att personalens kompetens och kompetensutveckling anpassas till vårdtagarnas behov och regelbundet ses över.
• Att det finns en prognos över den förväntade utvecklingen av antalet personer i kommunen med långvarig sjukdom som medför stort vårdbehov.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
28 november 2004
Hjärtsvikt – en förbisedd sjukdom!
Hjärtsvikt innebär att hjärtat inte har tillräcklig förmåga att pumpa blodet runt i kroppen. Det leder till ökat tryck och vätskeansamling i kroppens vävnader, framför allt i benen.
Cirka 200 000 svenskar har diagnostiserad hjärtsvikt. De flesta är långt över 50 år. Orsaker kan vara kranskärlssjukdom (kärlkramp) eller hjärtinfarkt, högt blodtryck, diabetes och störd njurfunktion.
Hjärtsvikt kan vara symtomgivande eller ”tyst”. Vanliga symptom är trötthet, andfåddhet vid ansträngning, viktökning, dålig kondition, dålig aptit, andnöd, hosta främst nattetid och att man ofta måste gå upp och kasta vatten på natten.
Akut hjärtsvikt orsakas nästan alltid av hjärtinfarkt. Kronisk hjärtsvikt kommer ofta smygande. Då kan blodförsörjningen av själva hjärtat vara nedsatt på grund av förträngningar i kranskärlen.
Många kan utveckla hjärtsvikt vid ökad belastning på hjärtat. Problemet är därför ändå större och ytterligare 200 000 svenskar är i farozonen. Sjukdomen är lika farlig som cancer, säger specialisten inom området professor Ulf Dahlström, Linköping. Utan behandling dör hälften av patienterna inom en femårsperiod.
Trots sänkt livskvalitet och svårt att klara vardagen är det tyvärr många som tvekar innan de söker hjälp. Det är heller inte alltid säkert att läkarna upptäcker hjärtsvikten.
Diagnosen ställs genom vanlig hjärtundersökning med blodtrycksmätning, EKG och eventuellt arbets-EKG, hjärtlungröntgen och flera blodprover. Ett nytt prov kallat nsBNP har visat sig vara mycket bra. Ytterligare avancerade undersökningar som kärlröntgen och isotopundersökningar kan också bli aktuella.
För att undvika hjärtsvikt gäller ett sunt leverne, vettig kost, bra motion och kondition, rökstopp och negativ stress. Sök läkare! Effektiv medikamentell behandling står till buds. Ju tidigare behandling, desto bättre prognos.
Även den tysta formen av hjärtsvikt kan uppdagas vid hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre. Dessvärre tycks Landstinget Blekinge under ledning av Landstingsrådet Marie Sällström (s) inte ha större intresse för att spontant uppdaga dessa och andra sjukdomar hos oss äldre. Detta trots att fantastiskt fina studier inom primärvården i Blekinge med stöd av Landstinget har påvisat betydande mörkertal.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Cirka 200 000 svenskar har diagnostiserad hjärtsvikt. De flesta är långt över 50 år. Orsaker kan vara kranskärlssjukdom (kärlkramp) eller hjärtinfarkt, högt blodtryck, diabetes och störd njurfunktion.
Hjärtsvikt kan vara symtomgivande eller ”tyst”. Vanliga symptom är trötthet, andfåddhet vid ansträngning, viktökning, dålig kondition, dålig aptit, andnöd, hosta främst nattetid och att man ofta måste gå upp och kasta vatten på natten.
Akut hjärtsvikt orsakas nästan alltid av hjärtinfarkt. Kronisk hjärtsvikt kommer ofta smygande. Då kan blodförsörjningen av själva hjärtat vara nedsatt på grund av förträngningar i kranskärlen.
Många kan utveckla hjärtsvikt vid ökad belastning på hjärtat. Problemet är därför ändå större och ytterligare 200 000 svenskar är i farozonen. Sjukdomen är lika farlig som cancer, säger specialisten inom området professor Ulf Dahlström, Linköping. Utan behandling dör hälften av patienterna inom en femårsperiod.
Trots sänkt livskvalitet och svårt att klara vardagen är det tyvärr många som tvekar innan de söker hjälp. Det är heller inte alltid säkert att läkarna upptäcker hjärtsvikten.
Diagnosen ställs genom vanlig hjärtundersökning med blodtrycksmätning, EKG och eventuellt arbets-EKG, hjärtlungröntgen och flera blodprover. Ett nytt prov kallat nsBNP har visat sig vara mycket bra. Ytterligare avancerade undersökningar som kärlröntgen och isotopundersökningar kan också bli aktuella.
För att undvika hjärtsvikt gäller ett sunt leverne, vettig kost, bra motion och kondition, rökstopp och negativ stress. Sök läkare! Effektiv medikamentell behandling står till buds. Ju tidigare behandling, desto bättre prognos.
Även den tysta formen av hjärtsvikt kan uppdagas vid hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre. Dessvärre tycks Landstinget Blekinge under ledning av Landstingsrådet Marie Sällström (s) inte ha större intresse för att spontant uppdaga dessa och andra sjukdomar hos oss äldre. Detta trots att fantastiskt fina studier inom primärvården i Blekinge med stöd av Landstinget har påvisat betydande mörkertal.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
19 november 2004
Allvarligt svek!
Tack, Bertil Wik, för ditt stöd till oss äldre och sjuka vad rör sjukhusansluten palliativ vård med smärtbehandling, geriatrisk och psykogeriatrisk service, rehabilitering, sjukgymnastik, arbetsterapi och existentiellt stöd – så kallad vård i livets slutskede.
Fullödig sådan vård kan ges i hospice i anslutning till våra bägge sjukhus. De kan då komplettera den goda, men inte sällan otillräckliga, palliativa vård som nu ges i primärkommunal regi i Blekinge.
Man skulle då inte heller abrupt tvingas bryta den kontinuerliga och förtroendefulla kontakten med de specialiserade vårdteam på sjukhuset, som ursprungligen diagnostiserade, behandlade och kontrollerade de patienter, vars sjukdomar trots detta blivit obotbara.
Den moderata motionen att utreda förutsättningarna för att inrätta ett hospice vid Karlshamns lasarett har tidigare fått fullt stöd i Karlshamns kommun. Innan och under debatten i Landstingsfullmäktige 22 november anslöt sig inte – förvånansvärt nog – moderaternas vice gruppledare tillika sjuksköterskan Solveig Johansson (m) och folkpartiets representanter till det moderata förslaget. De gav istället stöd för ett, till synes cyniskt, rödgrönt förslag att avslå motionen.
Vi äldre blekingar känner oss svikna och kräver omedelbar offentlig förklaring - inte minst från de borgerliga ”avfällingarna”!
Bo Arnesjö (m),
Moderatsenior i Ronneby
Ledamot i Landstingsfullmäktige
Fullödig sådan vård kan ges i hospice i anslutning till våra bägge sjukhus. De kan då komplettera den goda, men inte sällan otillräckliga, palliativa vård som nu ges i primärkommunal regi i Blekinge.
Man skulle då inte heller abrupt tvingas bryta den kontinuerliga och förtroendefulla kontakten med de specialiserade vårdteam på sjukhuset, som ursprungligen diagnostiserade, behandlade och kontrollerade de patienter, vars sjukdomar trots detta blivit obotbara.
Den moderata motionen att utreda förutsättningarna för att inrätta ett hospice vid Karlshamns lasarett har tidigare fått fullt stöd i Karlshamns kommun. Innan och under debatten i Landstingsfullmäktige 22 november anslöt sig inte – förvånansvärt nog – moderaternas vice gruppledare tillika sjuksköterskan Solveig Johansson (m) och folkpartiets representanter till det moderata förslaget. De gav istället stöd för ett, till synes cyniskt, rödgrönt förslag att avslå motionen.
Vi äldre blekingar känner oss svikna och kräver omedelbar offentlig förklaring - inte minst från de borgerliga ”avfällingarna”!
Bo Arnesjö (m),
Moderatsenior i Ronneby
Ledamot i Landstingsfullmäktige
15 november 2004
Influensa - riskabel hos äldre
Antalet komplikationer, sjukhusinläggningar och dödsfall i influensa är högre hos personer över 65 år, hos de allra yngsta barnen och hos personer med underliggande riskabla hälsotillstånd - bland andra hjärtlungsjukdomar. Riskerna hos dessa grupper har ökat på senare tid och speciellt om den aktuella epidemin orsakas av Influensa A-virus. Så är fallet i över 90 procent av epidemierna.
Influensarelaterade dödsfall beror oftast på lunginflammation, återfall i hjärtkärlsjukdom och andra kroniska sjukdomar. Äldre vuxna svarar för över nio av tio dödsfall i komplikationer till influensa. Antalet influensarelaterade dödsfall per 100 000 invånare är 0,4–0,6 hos 0–49-åringar, 7,5 hos 50–64 åringar och nästan 100 hos personer över 65 år. Dödsfallen ökar mest den sistnämnda gruppen – speciellt hos rökare.
Landstinget Blekinge har länge varit förutseende och subventionerat influensavaccinationer hos äldre. Hoppas så även blir fallet denna höst. Det börjar bli hög tid för alla pensionärer att vaccinera sig. Eller hur, Landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Influensarelaterade dödsfall beror oftast på lunginflammation, återfall i hjärtkärlsjukdom och andra kroniska sjukdomar. Äldre vuxna svarar för över nio av tio dödsfall i komplikationer till influensa. Antalet influensarelaterade dödsfall per 100 000 invånare är 0,4–0,6 hos 0–49-åringar, 7,5 hos 50–64 åringar och nästan 100 hos personer över 65 år. Dödsfallen ökar mest den sistnämnda gruppen – speciellt hos rökare.
Landstinget Blekinge har länge varit förutseende och subventionerat influensavaccinationer hos äldre. Hoppas så även blir fallet denna höst. Det börjar bli hög tid för alla pensionärer att vaccinera sig. Eller hur, Landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
30 oktober 2004
Testa hälsan själv
I höst har Apoteket AB lanserat ett testpaket med vilket man själv kan testa sitt blodsocker. Snart lanseras självtest för blodkolesterol och blod i avföringen. Nästa år kommer urinvägsinfektions- och allergitester.
Självtester finns idag i USA och Europa och allt fler vill kontrollera sin hälsa själva. Möjligheten att upp-täcka sjukdomar i ett tidigt skede är en av fördelarna. Apoteket Ab’s tester anses säkra och lätta att använda.
Nu meddelar dessutom den brittiska regeringen att en nationell screening (= systematisk uppspårning) av tjock- och ändtarmscancer successivt ska införas under två år. Hälso- och sjukvårdsministern har övertygats av omfattande studier med test av blod i avföringen där dödligheten i tjock- och ändtarmscancer reducerades med 15 procent hos befolkningen över 60 år.
Det engelska programmet ska omfatta hela befolkningen över 60 år. Under tiden fram till full utbyggnad ska personalen utbildas i coloskopi av nedre tjock- och ändtarmen – en metod, som också ska testas för rutinmässig screening efter 50 år.
Vi Moderater har tidigare fått blankt avslag på våra motioner till Landstinget Blekinge om exakt samma screening som i Storbritannien jämte om hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre.
Nu ångrar nog hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) sina ställningstaganden. Eller hur?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Gustav Nilsson (m), Fågelmara
Självtester finns idag i USA och Europa och allt fler vill kontrollera sin hälsa själva. Möjligheten att upp-täcka sjukdomar i ett tidigt skede är en av fördelarna. Apoteket Ab’s tester anses säkra och lätta att använda.
Nu meddelar dessutom den brittiska regeringen att en nationell screening (= systematisk uppspårning) av tjock- och ändtarmscancer successivt ska införas under två år. Hälso- och sjukvårdsministern har övertygats av omfattande studier med test av blod i avföringen där dödligheten i tjock- och ändtarmscancer reducerades med 15 procent hos befolkningen över 60 år.
Det engelska programmet ska omfatta hela befolkningen över 60 år. Under tiden fram till full utbyggnad ska personalen utbildas i coloskopi av nedre tjock- och ändtarmen – en metod, som också ska testas för rutinmässig screening efter 50 år.
Vi Moderater har tidigare fått blankt avslag på våra motioner till Landstinget Blekinge om exakt samma screening som i Storbritannien jämte om hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre.
Nu ångrar nog hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) sina ställningstaganden. Eller hur?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Gustav Nilsson (m), Fågelmara
14 oktober 2004
Underbehandling av äldre!
Övermedicinering hos äldre anses vara ett stort problem och påtalas ofta i politiska diskussioner inom hälso- och sjukvården.
Två otroligt viktiga studier publicerades dock igår. De går stick i stäv mot sådana föreställningar. Underbehandling eller avsaknad av behandling är heller inte ovanligt.
I en rapport ”Högt blodtryck: Alltför få behandlas effektivt” från SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) påvisas betydande underbehandling av högt blodtryck - bara var fjärde person som får läkemedel mot högt blodtryck kommer ner till det tryck som är målet.
1,8 miljoner svenskar har högt blodtryck - lika vanligt hos kvinnor och män. Det motsvarar 27 procent av den vuxna befolkningen över 20 år. Till detta kommer alla oupptäckta fall, som inte får behandling överhuvudtaget.
Blodtrycket bör sänkas ytterligare hos många som behandlas och vården kan göra mycket mer för de personer som har både ett förhöjt tryck och flera andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och stroke.
Det är huvudbudskapen i denna nya rapport om högt blodtryck, där en grupp experter har granskat och vägt samman den tillgängliga forskningen på området. Idag är det bara mellan 20 och 30 procent av dem som får blodtrycksmedicin som verkligen kommer ner till ett tryck som minskar hälsoriskerna.
– Det är alldeles för få, säger Lars Hjalmar Lindholm, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet och ordförande för SBU:s projektgrupp. – På sikt finns det risker med ett högt tryck. En effektiv sänkning kan bevisligen förebygga följdsjukdomar.
I en annan rapport - publicerad i Journal of American Medical Association (JAMA) – hade man samlat diagnostik- och behandlingsdata från över 2000 personer över 65 år med hjälpbehov men eget boende. Hög frekvens av underbehandling hittades exempelvis av hjärtsvikt (62%), mild förebyggande blodproppsbehandling efter hjärtinfarkt och stroke (65%), fastställd benskörhet (50-60%).
Försummad behandling berodde sällan på medicinska faktorer eller risker utan var istället relaterat till boendetyp och antalet besök av läkare. Man konstaterade att den så kallade kvarboendeprincipen - det vill säga att äldre ska bo kvar hemma så länge som möjligt – absolut måste kompletteras med tidig och adekvat behandling av sjukdomstillstånd påvisade genom uppsökande diagnostik.
Nu, Marie Sällström (s) måste Du väl ändå ha överbevisats om att hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre ger betydande humanitära och samhällsekonomiska effekter. Vi moderater och pensionärsorganisationerna har påtalat detta i flera år utan effekt. Nu har vi till och med fått stöd av vänsterpartisterna i Ronneby.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Två otroligt viktiga studier publicerades dock igår. De går stick i stäv mot sådana föreställningar. Underbehandling eller avsaknad av behandling är heller inte ovanligt.
I en rapport ”Högt blodtryck: Alltför få behandlas effektivt” från SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) påvisas betydande underbehandling av högt blodtryck - bara var fjärde person som får läkemedel mot högt blodtryck kommer ner till det tryck som är målet.
1,8 miljoner svenskar har högt blodtryck - lika vanligt hos kvinnor och män. Det motsvarar 27 procent av den vuxna befolkningen över 20 år. Till detta kommer alla oupptäckta fall, som inte får behandling överhuvudtaget.
Blodtrycket bör sänkas ytterligare hos många som behandlas och vården kan göra mycket mer för de personer som har både ett förhöjt tryck och flera andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och stroke.
Det är huvudbudskapen i denna nya rapport om högt blodtryck, där en grupp experter har granskat och vägt samman den tillgängliga forskningen på området. Idag är det bara mellan 20 och 30 procent av dem som får blodtrycksmedicin som verkligen kommer ner till ett tryck som minskar hälsoriskerna.
– Det är alldeles för få, säger Lars Hjalmar Lindholm, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet och ordförande för SBU:s projektgrupp. – På sikt finns det risker med ett högt tryck. En effektiv sänkning kan bevisligen förebygga följdsjukdomar.
I en annan rapport - publicerad i Journal of American Medical Association (JAMA) – hade man samlat diagnostik- och behandlingsdata från över 2000 personer över 65 år med hjälpbehov men eget boende. Hög frekvens av underbehandling hittades exempelvis av hjärtsvikt (62%), mild förebyggande blodproppsbehandling efter hjärtinfarkt och stroke (65%), fastställd benskörhet (50-60%).
Försummad behandling berodde sällan på medicinska faktorer eller risker utan var istället relaterat till boendetyp och antalet besök av läkare. Man konstaterade att den så kallade kvarboendeprincipen - det vill säga att äldre ska bo kvar hemma så länge som möjligt – absolut måste kompletteras med tidig och adekvat behandling av sjukdomstillstånd påvisade genom uppsökande diagnostik.
Nu, Marie Sällström (s) måste Du väl ändå ha överbevisats om att hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre ger betydande humanitära och samhällsekonomiska effekter. Vi moderater och pensionärsorganisationerna har påtalat detta i flera år utan effekt. Nu har vi till och med fått stöd av vänsterpartisterna i Ronneby.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
29 september 2004
Kors i taket
Landstingsråden Marie Sällström (s) och Bernth Johnson (s) har besvarat min insändare med nödrop från ”verkstadsgolvet” om läkarbemanningen i Ronneby primärvård! Hoppas att de nu definitivt har stigit ner från sin politiska piedestal och även fortsättningsvis läser och kommenterar alla debattinlägg/insändare i lokalpressen.
Beträffande riskerna för läkarbrist i Ronneby framöver har de däremot inte alls lyckats lugna vår oro. Är det förmätet av oss gräsrötter att föreslå att de snarast intervjuar den lokala personalen i primärvården i Ronneby kommun?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Beträffande riskerna för läkarbrist i Ronneby framöver har de däremot inte alls lyckats lugna vår oro. Är det förmätet av oss gräsrötter att föreslå att de snarast intervjuar den lokala personalen i primärvården i Ronneby kommun?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
28 september 2004
Krav på bättre äldrevård!
Det nedanstående är ett öppet brev från Akademikerförbundet SSR, Anhörigrådet i Sverige, Demensförbundet, Dietisternas Riksförbund, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Föreningen Social Omsorg, HSO-Handikappförbundens samarbetsorgan, Leg. Sjukgymnasters Riksförbund, RFSL, Riksförbundet Pensionärers Gemenskap, SIOS – Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige, SKTF, Svenska Kommunalpensionärers Förbund, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund, Turkiska Riksförbundet och Vårdförbundet till alla Sveriges politiker.
Till våra politiker:
”De flesta av Sveriges äldre 75+ är friska och lever i eget boende utan någon hemtjänst. Äldrevården har förändrats och ges idag i stor utsträckning till äldre över 8o år som fortfarande bor hemma. Allt större krav ställs på anhöriga och närstående. Utan deras insatser skulle vården och omsorgen om äldre haverera.
Åldersgruppen över 8o kommer i mitten av 2000-talet att närma sig en kvarts miljon människor. Äldrevården står inför nya utmaningar.
Kring 8o år drabbas många äldre av ökad sjuklighet, ofta med flera sjukdomar och funktionsnedsättningar på samma gång. Man kommer då att behöva vård, rehabilitering och omsorg. Även de som sedan unga år har kroniska sjukdomar och funktionshinder blir äldre och far komplexa vårdbehov.
Äldre som har stora behov får idag omfattande insatser från olika yrkesgrupper. Den etniska mångfalden bland äldre ökar. Vi kommer även att möta fler bisexuella, homo- eller transpersoner som blir äldre. Äldrevården måste utvecklas för att kunna stödja alla på likvärdiga villkor.
Det finns pengar i dagens äldrevård - men de används inte effektivt. De skilda strukturer som finns för rehabilitering, vård och omsorg omöjliggör samverkan. På grund av bristen på samordning slösas stora summor av våra skattemedel bort på kortsiktiga lösningar. Medarbetarna i äldrevården kan inte fullt ut ta ansvar utifrån individens behov och de ges inte möjlighet att använda sina förvärvade kunskaper. Vi måste våga släppa loss den kreativitet och erfarenhet som finns hos dem.
Det är nödvändigt att vi alla samverkar för att skapa hållbara lösningar för äldrevården. Resurser och mål ska stå i samklang. Idag formulerar politiker mål och glömmer bort hur det ser ut i verkligheten.
Äldre har rätt att förvänta sig eget inflytande, kontinuitet och sammanhang samt att alla yrkesgrupper samarbetar. Vi anser att de, olika delarna för rehabilitering, vård och omsorg ska knytas ihop - och den äldres behov ska vara i fokus. Äldre med många behov behöver få en dirigent - vem detta är varierar över tiden och avgörs av den äldres önskemål och behov. Någon av alla de yrkesgrupper som möts kring den äldre ska dirigera orkestern så att den spelar i samma tonart. Ge oss förutsättningar!”
Brevet är ett nödrop från alla engagerade och måste därför delges hela befolkningen i god tid före nästa val 2006!
Bo Arnesjö, Moderatseniorerna (MSS), Ronneby
Till våra politiker:
”De flesta av Sveriges äldre 75+ är friska och lever i eget boende utan någon hemtjänst. Äldrevården har förändrats och ges idag i stor utsträckning till äldre över 8o år som fortfarande bor hemma. Allt större krav ställs på anhöriga och närstående. Utan deras insatser skulle vården och omsorgen om äldre haverera.
Åldersgruppen över 8o kommer i mitten av 2000-talet att närma sig en kvarts miljon människor. Äldrevården står inför nya utmaningar.
Kring 8o år drabbas många äldre av ökad sjuklighet, ofta med flera sjukdomar och funktionsnedsättningar på samma gång. Man kommer då att behöva vård, rehabilitering och omsorg. Även de som sedan unga år har kroniska sjukdomar och funktionshinder blir äldre och far komplexa vårdbehov.
Äldre som har stora behov får idag omfattande insatser från olika yrkesgrupper. Den etniska mångfalden bland äldre ökar. Vi kommer även att möta fler bisexuella, homo- eller transpersoner som blir äldre. Äldrevården måste utvecklas för att kunna stödja alla på likvärdiga villkor.
Det finns pengar i dagens äldrevård - men de används inte effektivt. De skilda strukturer som finns för rehabilitering, vård och omsorg omöjliggör samverkan. På grund av bristen på samordning slösas stora summor av våra skattemedel bort på kortsiktiga lösningar. Medarbetarna i äldrevården kan inte fullt ut ta ansvar utifrån individens behov och de ges inte möjlighet att använda sina förvärvade kunskaper. Vi måste våga släppa loss den kreativitet och erfarenhet som finns hos dem.
Det är nödvändigt att vi alla samverkar för att skapa hållbara lösningar för äldrevården. Resurser och mål ska stå i samklang. Idag formulerar politiker mål och glömmer bort hur det ser ut i verkligheten.
Äldre har rätt att förvänta sig eget inflytande, kontinuitet och sammanhang samt att alla yrkesgrupper samarbetar. Vi anser att de, olika delarna för rehabilitering, vård och omsorg ska knytas ihop - och den äldres behov ska vara i fokus. Äldre med många behov behöver få en dirigent - vem detta är varierar över tiden och avgörs av den äldres önskemål och behov. Någon av alla de yrkesgrupper som möts kring den äldre ska dirigera orkestern så att den spelar i samma tonart. Ge oss förutsättningar!”
Brevet är ett nödrop från alla engagerade och måste därför delges hela befolkningen i god tid före nästa val 2006!
Bo Arnesjö, Moderatseniorerna (MSS), Ronneby
24 september 2004
LÄKEMEDELSGENOMGÅNGAR I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD
Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström, Landstinget Blekinge, angående:
LÄKEMEDELSGENOMGÅNGAR I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD
Enligt Läkartidningen kommer det att göras mellan 5 000 och 6 000 läkemedelsgenomgångar i både den öppna och slutna sjukvården i Sverige i år. Förutom hälsovinster till följd av förbättrad läkemedelsanvändning visar studier att läkemedelsgenomgångarna kan leda till kostnadsbesparingar.
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. Mellan 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna och allt fler landsting utnyttjar nu dennna möjlighet. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den sjukhusanslutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan.
I den slutna vården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet ”Apotekare på vårdcentral” i Gislaved har läkemedelsgenomgångar också blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping.
Genom direkta populationsstudier och studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar kan bli mellan 400 kronor och 3 500 kronor per person och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Vad sker i Blekinge?
Denna möjlighet är viktig för att hålla oss blekingar – speciellt de äldre - i så god form så kostnadseffektivt som möjligt. Vår individuella läkemedelsförbrukning kan bland annat fastställas genom årliga genomgångar av förskrivningsstatistiken och årliga hälsoundersökningar och hälsosamtal.
Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställning:
• Avser Landstinget Blekinge genomföra läkemedelsgenomgångar i öppen och sluten vård?
• I så fall hur ska denna verksamhet organiseras?
Bo Arnesjö (m)
LÄKEMEDELSGENOMGÅNGAR I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD
Enligt Läkartidningen kommer det att göras mellan 5 000 och 6 000 läkemedelsgenomgångar i både den öppna och slutna sjukvården i Sverige i år. Förutom hälsovinster till följd av förbättrad läkemedelsanvändning visar studier att läkemedelsgenomgångarna kan leda till kostnadsbesparingar.
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. Mellan 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna och allt fler landsting utnyttjar nu dennna möjlighet. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den sjukhusanslutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan.
I den slutna vården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet ”Apotekare på vårdcentral” i Gislaved har läkemedelsgenomgångar också blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping.
Genom direkta populationsstudier och studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar kan bli mellan 400 kronor och 3 500 kronor per person och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Vad sker i Blekinge?
Denna möjlighet är viktig för att hålla oss blekingar – speciellt de äldre - i så god form så kostnadseffektivt som möjligt. Vår individuella läkemedelsförbrukning kan bland annat fastställas genom årliga genomgångar av förskrivningsstatistiken och årliga hälsoundersökningar och hälsosamtal.
Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställning:
• Avser Landstinget Blekinge genomföra läkemedelsgenomgångar i öppen och sluten vård?
• I så fall hur ska denna verksamhet organiseras?
Bo Arnesjö (m)
23 september 2004
Läkarbristen i Ronneby
Öppet brev till Hälso- och Sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s).
Vi Ronnebybor är allvarligt oroade och vill nu ha besked på hur läkarbristen i Ronneby ska lösas!
På kort tid löper vi risk att förlora fem mycket uppskattade allmänpraktiserande läkare. Två av dem har redan avgått med pension och tre önskar inte förnya sina orealistiska avtal med Landstinget Blekinge.
Samtidigt är flera tjänster vid Läkarstationen och Vårdcentralerna antingen obesatta eller bemannade med läkare med påfallande låg tjänstgöringsgrad i den direkta patientvården.
Kvinnorna i Ronneby har förlorat en viktig gynekologisk närservice.
Vidare kommer Landstinget kraftigt - närmast totalt – att ha skurit ner på sina lokala åtaganden inom rehabilitering, geriatrisk och psykogeriatriska service, äldreomsorg, skolhälsovård och företagshälsovård.
Denna situation överensstämmer inte med primärvårdsförvaltningens uttalanden i möte med borgerliga landstingspolitiker i samband med budgetarbetet i juni i år. Då hävdades att primärvårdens läkarbemanning var så god att man till och med tvingats tacka nej till allmänläkare, som önskat etablera sig i Blekinge.
Vi äldre har heller inte fått gehör för våra behov av uppsökande hälsovård och har inte fått tillstånd av Landstingsrådet Bernth Johnson (s) att söka oss till läkare utanför Blekinge!
Vi är många Ronnebybor som numera saknar tillit till alla skönmålande rödgröna politiska uttalanden i massmedia!
Svara nu äntligen på våra nödrop!
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Vi Ronnebybor är allvarligt oroade och vill nu ha besked på hur läkarbristen i Ronneby ska lösas!
På kort tid löper vi risk att förlora fem mycket uppskattade allmänpraktiserande läkare. Två av dem har redan avgått med pension och tre önskar inte förnya sina orealistiska avtal med Landstinget Blekinge.
Samtidigt är flera tjänster vid Läkarstationen och Vårdcentralerna antingen obesatta eller bemannade med läkare med påfallande låg tjänstgöringsgrad i den direkta patientvården.
Kvinnorna i Ronneby har förlorat en viktig gynekologisk närservice.
Vidare kommer Landstinget kraftigt - närmast totalt – att ha skurit ner på sina lokala åtaganden inom rehabilitering, geriatrisk och psykogeriatriska service, äldreomsorg, skolhälsovård och företagshälsovård.
Denna situation överensstämmer inte med primärvårdsförvaltningens uttalanden i möte med borgerliga landstingspolitiker i samband med budgetarbetet i juni i år. Då hävdades att primärvårdens läkarbemanning var så god att man till och med tvingats tacka nej till allmänläkare, som önskat etablera sig i Blekinge.
Vi äldre har heller inte fått gehör för våra behov av uppsökande hälsovård och har inte fått tillstånd av Landstingsrådet Bernth Johnson (s) att söka oss till läkare utanför Blekinge!
Vi är många Ronnebybor som numera saknar tillit till alla skönmålande rödgröna politiska uttalanden i massmedia!
Svara nu äntligen på våra nödrop!
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
21 september 2004
KRITISKA BRISTER I STORKÖK
Varmare kylförvaring än vad som anges, varmhållen mat inte tillräckligt varm och längre förvaringstider än rekommenderat. Dessa är några av bristerna påvisade i Livsmedelsverkets Rapport 14 – 2004, "Riksprojekt 2003 - temperaturer i storhushåll och butik". De kan leda till ökad bakterieväxt i maten.
I projektet samarbetade Livsmedelsverket med 74 kommuner. De gjorde över 1200 temperaturmätningar på kylförvarade livsmedel. Mätningar utfördes också i varmhållna och nedkylda maträtter.
Många livsmedel förvarades varmare än angivet på förpackningen - speciellt livsmedel där märkningen angav förvaringstemperaturen +4°C - till exempel färskt kött och vakuumförpackad fisk. Temperaturen hos kylförvarade livsmedel var två grader högre än vad kyltermometrarna visade. Sådana produkter som inte ska värmebehandlas innan de äts är särskilt känsliga. Listeria är exempel på en bakterie som kan växa även vid låga temperaturer.
Mer än en fjärdedel av de varmhållna maträtterna hade temperaturer markant under den lagstadgade temperaturen 60°C och dessutom förvaringstider överskridande en timme. Låg varmhållningstemperatur innebär stor risk för skadlig bakterietillväxt.
Syftet med Riksprojektet har varit att öka Livsmedelsverkets möjligheter att hantera risker genom mikrobiologiska riskvärderingar. Samtidigt skulle livsmedelssäkerheten förbättras genom ökad kunskap hos dem som hanterar livsmedel.
Bristande varmhållning och långsam eller otillräcklig nedkylning av mat kan sålunda öka riskerna för matförgiftningar i kommunal matförsörjning. Detta är speciellt riskabelt för äldre med sin minskade motståndskraft.
I flera Blekingekommuner pågår nu utredningar av den kommunala mathållningen och matförsörjningen. Storköksdrift med långa masstransporter av varm eller kyld mat efterstävas.
Alla goda krafter måste väl mobiliseras för att undvika kommunala brott mot livsmedelslagarna!
Bo Arnesjö (m), Ledamot av Landstinget Blekinge
Roger Fredriksson (m), Ledamot av Omsorgsnämnden i Ronneby
I projektet samarbetade Livsmedelsverket med 74 kommuner. De gjorde över 1200 temperaturmätningar på kylförvarade livsmedel. Mätningar utfördes också i varmhållna och nedkylda maträtter.
Många livsmedel förvarades varmare än angivet på förpackningen - speciellt livsmedel där märkningen angav förvaringstemperaturen +4°C - till exempel färskt kött och vakuumförpackad fisk. Temperaturen hos kylförvarade livsmedel var två grader högre än vad kyltermometrarna visade. Sådana produkter som inte ska värmebehandlas innan de äts är särskilt känsliga. Listeria är exempel på en bakterie som kan växa även vid låga temperaturer.
Mer än en fjärdedel av de varmhållna maträtterna hade temperaturer markant under den lagstadgade temperaturen 60°C och dessutom förvaringstider överskridande en timme. Låg varmhållningstemperatur innebär stor risk för skadlig bakterietillväxt.
Syftet med Riksprojektet har varit att öka Livsmedelsverkets möjligheter att hantera risker genom mikrobiologiska riskvärderingar. Samtidigt skulle livsmedelssäkerheten förbättras genom ökad kunskap hos dem som hanterar livsmedel.
Bristande varmhållning och långsam eller otillräcklig nedkylning av mat kan sålunda öka riskerna för matförgiftningar i kommunal matförsörjning. Detta är speciellt riskabelt för äldre med sin minskade motståndskraft.
I flera Blekingekommuner pågår nu utredningar av den kommunala mathållningen och matförsörjningen. Storköksdrift med långa masstransporter av varm eller kyld mat efterstävas.
Alla goda krafter måste väl mobiliseras för att undvika kommunala brott mot livsmedelslagarna!
Bo Arnesjö (m), Ledamot av Landstinget Blekinge
Roger Fredriksson (m), Ledamot av Omsorgsnämnden i Ronneby
15 september 2004
Motion förhindrar kranskärlssjukdom
Kranskärlssjukdom kräver livslång regelbunden fysisk träning. Så skriver medicine doktor Agneta Ståhle i Läkartidningen. Hon är specialistsjukgymnast i hjärtkärlsjukdomar vid kardiologiska kliniken och enheten för sjukgymnastik, Karolinska sjukhuset i Solna.
Ålder, kön och ärftliga faktorer, liksom riskfaktorer som rökning, högt blodtryck, fysisk inak-tivitet, blodfettsrubbningar, diabetes, glukosintolerans, övervikt och stress påverkar risken för insjuknande i kranskärlssjukdom.
Regelbunden fysisk aktivitet och träning påverkar positivt flera riskfaktorer för kranskärls-sjukdomen och minskar risken för insjuknande och återinsjuknande.
Ordinationen på fysisk aktivitet och träning är livslång för personer med kranskärlssjukdom och bör innehålla såväl konditionsträning som styrke- och uthållighetsträning.
Motionsträning - raska promenader, joggning, cykling, simning, motionsgymnastik, skidåk-ning etcetera - bör omfatta 30–45 minuters träning 2–3 gånger/vecka.
All motionsträning ska kompletteras med daglig fysisk aktivitet i sammanlagt minst 30 minu-ter.
Studier inom detta område har pågått i många år vid Blekinge Forsknings- och utvecklingsen-het (FoU-enheten) i Karlshamn. Har dessa studier givit motsvarande resultat? Frågan går till det ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Ålder, kön och ärftliga faktorer, liksom riskfaktorer som rökning, högt blodtryck, fysisk inak-tivitet, blodfettsrubbningar, diabetes, glukosintolerans, övervikt och stress påverkar risken för insjuknande i kranskärlssjukdom.
Regelbunden fysisk aktivitet och träning påverkar positivt flera riskfaktorer för kranskärls-sjukdomen och minskar risken för insjuknande och återinsjuknande.
Ordinationen på fysisk aktivitet och träning är livslång för personer med kranskärlssjukdom och bör innehålla såväl konditionsträning som styrke- och uthållighetsträning.
Motionsträning - raska promenader, joggning, cykling, simning, motionsgymnastik, skidåk-ning etcetera - bör omfatta 30–45 minuters träning 2–3 gånger/vecka.
All motionsträning ska kompletteras med daglig fysisk aktivitet i sammanlagt minst 30 minu-ter.
Studier inom detta område har pågått i många år vid Blekinge Forsknings- och utvecklingsen-het (FoU-enheten) i Karlshamn. Har dessa studier givit motsvarande resultat? Frågan går till det ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
07 september 2004
Riskerna eliminerade
Tack, Landstingsrådet Kalle Sandström (s) för raka besked i svar på mitt inlägg i BLT 1/9.
Nu har Du lovat oss blekingar en sjukvårdsmässig mångfald där läkarna utan inblandning får utöva sitt yrke fullt ut! Så tycker emellertid inte dina partikollegor i Jönköping, i Östra och Västra Götaland och i Regeringskansliet! De tror sig fortfaranden ”vara bättre skickade att sjukskriva, prioritera patienterna efter medicinsk risk och angelägenhetsgrad och att värdera patientinsatsernas kvalitet och ekonomi”.
Risken för en sådan ordning i Blekinge är nu eliminerad!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Nu har Du lovat oss blekingar en sjukvårdsmässig mångfald där läkarna utan inblandning får utöva sitt yrke fullt ut! Så tycker emellertid inte dina partikollegor i Jönköping, i Östra och Västra Götaland och i Regeringskansliet! De tror sig fortfaranden ”vara bättre skickade att sjukskriva, prioritera patienterna efter medicinsk risk och angelägenhetsgrad och att värdera patientinsatsernas kvalitet och ekonomi”.
Risken för en sådan ordning i Blekinge är nu eliminerad!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
02 september 2004
Läkemedelsgenomgångar lönar sig även ekonomiskt
I år kommer det att göras mellan 5 000 och 6 000 läkemedelsgenomgångar inom både den öppna och slutna sjukvården i Sverige. Förutom hälsovinster till följd av förbättrad läkemedelsanvändning visar studier att läkemedelsgenomgångarna kan leda till kostnadsbesparingar på mellan 400 kronor och 3 500 kronor per patient och år.
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna. Allt fler landsting utnyttjar den här möjligheten. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den slutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan. Inom slutenvården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet Apotekare på vårdcentral i Gislaved har läkemedelsgenomgångar blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping. Genom studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar är mellan 400 kronor och 3 500 kronor per patient och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna. Allt fler landsting utnyttjar den här möjligheten. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den slutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan. Inom slutenvården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet Apotekare på vårdcentral i Gislaved har läkemedelsgenomgångar blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping. Genom studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar är mellan 400 kronor och 3 500 kronor per patient och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
30 augusti 2004
Att vara läkare idag
En legitimerad läkare har, genom sin utbildning och erfarenhet, åtagit sig plikten att förhindra, påvisa, behandla och lindra sjukdom eller skada – lika för alla!. Legitimationen kräver godkänd läkarexamen och allmäntjänstgöring (AT). Specialistkompetens nås först efter godkänd specialise-ringstjänstgöring (ST) i ytterligare minst fem år.
En färdig läkare – oavsett specialitet – har således upp emot 15 års eftergymnasial yrkesutbildning och har då samlat värdefull medicinsk, etisk och humanitär erfarenhet.
Läkarnas motivation får sig nu en rejäl knäck. Numera oftast socionomutbildade administratörer, rödgröna politiker och fackliga representanter anser sig behärska konsten bättre. De tror sig vara bättre skickade att sjukskriva, att prioritera patienterna efter medicinsk risk och angelägenhetsgrad och att värdera patientinsatsernas kvalitet och ekonomi. De tillskansar sig då och politiserar delar av själva kärnan i läkekonsten.
Läkarnas yrkesroll och den viktiga patient-läkarrelationen löper risk att bli urvattnad, avindivi-dualiserad och förkortad på grund av stark byråkratisering och oprofessionell inblandning. Det kan skapa missnöjda patienter och leda till läkarflykt till andra länder eller yrken. Såväl läkarna som patienterna kräver systematisk uppföljning och mångfald – inte enfald!
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
En färdig läkare – oavsett specialitet – har således upp emot 15 års eftergymnasial yrkesutbildning och har då samlat värdefull medicinsk, etisk och humanitär erfarenhet.
Läkarnas motivation får sig nu en rejäl knäck. Numera oftast socionomutbildade administratörer, rödgröna politiker och fackliga representanter anser sig behärska konsten bättre. De tror sig vara bättre skickade att sjukskriva, att prioritera patienterna efter medicinsk risk och angelägenhetsgrad och att värdera patientinsatsernas kvalitet och ekonomi. De tillskansar sig då och politiserar delar av själva kärnan i läkekonsten.
Läkarnas yrkesroll och den viktiga patient-läkarrelationen löper risk att bli urvattnad, avindivi-dualiserad och förkortad på grund av stark byråkratisering och oprofessionell inblandning. Det kan skapa missnöjda patienter och leda till läkarflykt till andra länder eller yrken. Såväl läkarna som patienterna kräver systematisk uppföljning och mångfald – inte enfald!
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
11 augusti 2004
PARKINSONISM – vad är det?
Namnet Parkinson har med Landstinget att göra både vad rör Parkinsons lagar och Parkinsons sjukdom.
De förstnämnda säger att antalet offentligt anställda hålls konstant oavsett om det sammanlagda arbetet ökar, minskar eller försvinner. Alla tjänstemän anses sträva efter att få fler underordnade och de tenderar att skaffa arbete åt varandra. Vidare står den tid som läggs ned på ett ärende i omvänd proportion till ärendets vikt eller den mängd pengar det handlar om. Alla på ett möte anser sig ha skyldighet att framföra sina åsikter till exempel om vilken kaffeautomat som ska installeras i kafferummet. Debatten kan ta timmar medan en investering på 100 miljoner snabbt klubbas ”enligt liggande förslag” då få ledamöter har tillräckliga insikter inom området för att kunna uttala sig!
Sådana tankar poppar upp när man sommartid blickar ut över den vackra Ronnebyån, där den passerar Blekanområdet i Ronneby, så finstämt beskrivet av hembygdsföreningens Björn O. Svensson.
På nedre Brunnsvägen passerar dagligen hundratals turister och Ronnebybor i alla åldrar. Många äldre har rullator - denna fantastiska uppfinning. Flera har grovvågiga skakningar, stelhet, visst rörelsearmod och lång-samma rörelser. De kan ha små hasande steg, dålig balans och en krökt rygg. De har Parkinsons sjukdom som kan drabba män och kvinnor lika och oftast debuterar hos personer över 55 år. Ungefär en procent av ålderspensionärerna lider av denna sjukdom. Förloppet är långsamt och kan bromsas.
Diagnosen ställs genom enkel läkarundersökning. Hur mycket man drabbas är individuellt. De vanligaste symtomen är skakningar, långsamma rörelser, stela muskler och balansproblem. I början av sjukdomen brukar man upptäcka skrivsvårigheter och sämre rörelsekoordination - händerna blir fumliga och darriga. Muskelstelhet förekommer ofta. Andra tecken är kramp i vadmusklerna, muskelvärk i nacke, skuldra eller ländrygg. Skakighet drabbar tre fjärdedelar. Sådana symtom ska primärt absolut inte betraktas som normala åldersfenomen. Man bör tidigt vända sig till sin husläkare om man själv eller någon närstående har motoriska störningar som darrningar och stelhet.
Senare uppträdande karakteristika är gång med korta, trippande steg och en hopsjunken, framåtlutande kroppshållning. En försämrad röst och utslätad mimik är vanligt liksom att luktsinnet, färg- och kontrastseendet påverkas. Depression förekommer ofta.
Sjukdomsorsaken är undergång av dopaminproducerande nervceller i centrala delar av hjärnan. Dopamin behövs för att kroppen ska kunna samordna rörelser som ofta kommer till stånd utan att man tänker på dem, som att gå eller vända sig i sängen. Minskad dopaminhalt ger obalans i det jämviktssystem som reglerar rörelseför-mågan. Det har visats av Nobelpristagaren Arvid Carlsson i Göteborg. Under årens lopp förtvinar nervcellerna som producerar dopamin, detta sker mer eller mindre hos alla människor. Skillnaden är bara att cellförstöringen går snabbare och längre hos dem som får Parkinsons sjukdom.
Regelbunden livsföring med fasta rutiner gör det lättare att klara det dagliga livet vid Parkinsons sjukdom. Det är också viktigt att minska stress och oro. Regelbundenhet är också viktigt med tanke på medicineringen, som helst ska följa dopaminvariationerna. Gymnastik är viktig för att underhålla kroppens rörlighet, smidighet och kondition. Ett gott stöd får man genom att delta i Parkinsonföreningarnas lokala verksamheter.
Behandlingen syftar till att öka dopaminhalten eller att hämma de antagonistiska funktionerna. Man kan tillföra levodopa, som i hjärnan omvandlas till dopamin. Läkemedel som motverkar nedbrytningen av dopamin eller stimulerar upptaget av dopamin i cellerna används också. I veckan har monoaminoxidas typ B hämmare (MAOBI) visats vara den bästa primära behandlingen i de tidiga fallen. Då upphör symtomen.
Ett handdatorstyrt hjälpmedel för att styra adekvat tillförsel av levodopa har utvecklats av Rudolf Sillén vid Soft Center i Ronneby i samarbete med Parkinsonförbundet.
Neurokirurgisk behandling kan komma ifråga i sent skede speciellt hos patienter med kraftiga skakningar i ena kroppshalvan. Många typer av experimentell behandling prövas, till exempel elektrisk stimulering inom begränsade delar av centrala hjärnan. Effekterna av transplantation av dopaminproducerande nervceller från foster eller av olika substanser som stimulerar tillväxt av dopaminproduce-rande celler studeras också.
Parkinsonism av bägge typerna – ingen glömd – kan lätt uppdagas genom uppsökande diagnostik! Eller hur, Bernth Johnson (s) och Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
De förstnämnda säger att antalet offentligt anställda hålls konstant oavsett om det sammanlagda arbetet ökar, minskar eller försvinner. Alla tjänstemän anses sträva efter att få fler underordnade och de tenderar att skaffa arbete åt varandra. Vidare står den tid som läggs ned på ett ärende i omvänd proportion till ärendets vikt eller den mängd pengar det handlar om. Alla på ett möte anser sig ha skyldighet att framföra sina åsikter till exempel om vilken kaffeautomat som ska installeras i kafferummet. Debatten kan ta timmar medan en investering på 100 miljoner snabbt klubbas ”enligt liggande förslag” då få ledamöter har tillräckliga insikter inom området för att kunna uttala sig!
Sådana tankar poppar upp när man sommartid blickar ut över den vackra Ronnebyån, där den passerar Blekanområdet i Ronneby, så finstämt beskrivet av hembygdsföreningens Björn O. Svensson.
På nedre Brunnsvägen passerar dagligen hundratals turister och Ronnebybor i alla åldrar. Många äldre har rullator - denna fantastiska uppfinning. Flera har grovvågiga skakningar, stelhet, visst rörelsearmod och lång-samma rörelser. De kan ha små hasande steg, dålig balans och en krökt rygg. De har Parkinsons sjukdom som kan drabba män och kvinnor lika och oftast debuterar hos personer över 55 år. Ungefär en procent av ålderspensionärerna lider av denna sjukdom. Förloppet är långsamt och kan bromsas.
Diagnosen ställs genom enkel läkarundersökning. Hur mycket man drabbas är individuellt. De vanligaste symtomen är skakningar, långsamma rörelser, stela muskler och balansproblem. I början av sjukdomen brukar man upptäcka skrivsvårigheter och sämre rörelsekoordination - händerna blir fumliga och darriga. Muskelstelhet förekommer ofta. Andra tecken är kramp i vadmusklerna, muskelvärk i nacke, skuldra eller ländrygg. Skakighet drabbar tre fjärdedelar. Sådana symtom ska primärt absolut inte betraktas som normala åldersfenomen. Man bör tidigt vända sig till sin husläkare om man själv eller någon närstående har motoriska störningar som darrningar och stelhet.
Senare uppträdande karakteristika är gång med korta, trippande steg och en hopsjunken, framåtlutande kroppshållning. En försämrad röst och utslätad mimik är vanligt liksom att luktsinnet, färg- och kontrastseendet påverkas. Depression förekommer ofta.
Sjukdomsorsaken är undergång av dopaminproducerande nervceller i centrala delar av hjärnan. Dopamin behövs för att kroppen ska kunna samordna rörelser som ofta kommer till stånd utan att man tänker på dem, som att gå eller vända sig i sängen. Minskad dopaminhalt ger obalans i det jämviktssystem som reglerar rörelseför-mågan. Det har visats av Nobelpristagaren Arvid Carlsson i Göteborg. Under årens lopp förtvinar nervcellerna som producerar dopamin, detta sker mer eller mindre hos alla människor. Skillnaden är bara att cellförstöringen går snabbare och längre hos dem som får Parkinsons sjukdom.
Regelbunden livsföring med fasta rutiner gör det lättare att klara det dagliga livet vid Parkinsons sjukdom. Det är också viktigt att minska stress och oro. Regelbundenhet är också viktigt med tanke på medicineringen, som helst ska följa dopaminvariationerna. Gymnastik är viktig för att underhålla kroppens rörlighet, smidighet och kondition. Ett gott stöd får man genom att delta i Parkinsonföreningarnas lokala verksamheter.
Behandlingen syftar till att öka dopaminhalten eller att hämma de antagonistiska funktionerna. Man kan tillföra levodopa, som i hjärnan omvandlas till dopamin. Läkemedel som motverkar nedbrytningen av dopamin eller stimulerar upptaget av dopamin i cellerna används också. I veckan har monoaminoxidas typ B hämmare (MAOBI) visats vara den bästa primära behandlingen i de tidiga fallen. Då upphör symtomen.
Ett handdatorstyrt hjälpmedel för att styra adekvat tillförsel av levodopa har utvecklats av Rudolf Sillén vid Soft Center i Ronneby i samarbete med Parkinsonförbundet.
Neurokirurgisk behandling kan komma ifråga i sent skede speciellt hos patienter med kraftiga skakningar i ena kroppshalvan. Många typer av experimentell behandling prövas, till exempel elektrisk stimulering inom begränsade delar av centrala hjärnan. Effekterna av transplantation av dopaminproducerande nervceller från foster eller av olika substanser som stimulerar tillväxt av dopaminproduce-rande celler studeras också.
Parkinsonism av bägge typerna – ingen glömd – kan lätt uppdagas genom uppsökande diagnostik! Eller hur, Bernth Johnson (s) och Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
10 augusti 2004
SATSA PÅ SMÄRTBEHANDLING
Smärtor påverkas av fysiologiska, psykologiska, sociala och kulturella faktorer. Alla drabbas – speciellt vi äldre. Ibland kan orsakerna inte påvisas.
Smärtreceptorer (smärtkänsliga mottagare) finns överallt i kroppens vävnader. De kan aktiveras av mekaniska, termiska eller kemiska stimuli. Bildade smärtimpulser leds genom nerver, ryggmärg och hjärnstam (smärtbanorna) till hjärnbarken där de medvetandegörs. Impulser som når ryggmärg och hjärnstam utlöser
undandragningsreflexer och reflexer som påverkar puls, blodtryck och andning.
Smärtor kan också bero på skador på smärtbanorna eller smärtsignalernas omkopplingsställen i ryggmärgen eller mellanhjärnan.
Smärtimpulsernas flöde via smärtbanorna till hjärnan kan hämmas av andra känselimpulser. Det kan förklara den lindrande effekten av TENS (transkutan elektrisk nervstimulering).
Efter omkoppling i mellanhjärnan går smärtimpulserna till hjärnbarkens sensoriska (känselregistrerande) område där de medvetandegörs beträffande ursprung, kvalitet och intensitet. Impulser går också till hjärnans limbiska system – där känslomässiga reaktioner - oro, ångest och depression - uppstår. Vidare går de till hjärnans minnescentrum där minnen från tidigare smärttillstånd kan påverka upplevelserna.
Kroppen kan dämpa smärta genom att bilda egna smärtlindrande ämnen - endorfiner. Ibland kan blindtabletter verka smärtlindrande genom att endorfinsystemet aktiveras via psykiska mekanismer - placeboeffekt.
Vissa hjärnsubstanser med betydelse vid depression (exempelvis serotonin) kan också påverka smärtbanornas känslighet.
När den grundläggande smärtupplevelsen bearbetas i hjärnan uppstår ett lidande. Man kan då få ett smärtbeteende, som blir allt tydligare ju längre smärtan varat. I svåra fall kan det etableras ett kroniskt smärtsyndrom. En sådan utveckling bör brytas tidigt!
Smärtbehandling riktas - om möjligt - mot dess orsaker. Smärtstillande medel krävs då under begränsad tid. Ibland, som vid utbredd cancer, kan smärtorsaken inte behandlas lika effektivt. Åtgärder mot själva smärtan blir då väsentliga.
Behandlingsalternativen kan påverka fysiologiska och psykologiska mekanismer. De förstnämnda är smärtstillande medel och läkemedel som förstärker kroppens egen smärthämning. Hit hör TENS och akupunktur. Med nervblockader och neurokirurgi kan smärtbanorna till hjärnan brytas. Nervblockader har dock begränsat värde på sikt.
Smärtstillande medel (analgetika) ger lindring vid smärtor orsakade av vävnadsskada. De lindrar oftast inte smärtor med ursprung i själva nervsystemet eller om de är psykiskt betingade. Då kan antidepressiva läkemedel hjälpa, även i avsaknad av egentlig depression. Dessa medel kan också ha effekt på samtidiga sömnbesvär, ångest och etablerat kroniskt smärtsyndrom.
Vid kronisk smärta används psykologiska och pedagogiska metoder i syfte att påverka smärtföljderna. De kombineras ofta med sjukgymnastik och läkemedel. Målet är att den drabbade ska lära sig att hantera smärtan med så hög livskvalitet som möjligt trots obehagen.
Vid allvarlig sjukdom är ett gott psykologiskt omhändertagande av största vikt för ett gott resultat av smärtbehandlingen. Först prövas receptfria läkemedel. Vid otillräcklig effekt kan narkotika användas under kontrollerade former. Läkemedel mot depression kan förstärka den smärtlindrande effekten. Komplettering med smärtlindrande strålbehandling, nervblockader etcetera kan krävas.
Adekvat diagnostik och behandling av smärtor är en komplex verksamhet, som har utkristalliserats till en avgränsad medicinsk subspecialitet oftast vid landets rehabiliterings- eller narkosavdelningar. Verksamheten har lett till stark lindring av mycket lidande - speciellt hos äldre.
Varför önskar landstingsmajoriteten under ledning av landstingsrådet Marie Sällström (s) inte satsa på denna verksamhet? Det är – om möjligt – ännu värre att ha ont när man är gammal än när man är ung!
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
Smärtreceptorer (smärtkänsliga mottagare) finns överallt i kroppens vävnader. De kan aktiveras av mekaniska, termiska eller kemiska stimuli. Bildade smärtimpulser leds genom nerver, ryggmärg och hjärnstam (smärtbanorna) till hjärnbarken där de medvetandegörs. Impulser som når ryggmärg och hjärnstam utlöser
undandragningsreflexer och reflexer som påverkar puls, blodtryck och andning.
Smärtor kan också bero på skador på smärtbanorna eller smärtsignalernas omkopplingsställen i ryggmärgen eller mellanhjärnan.
Smärtimpulsernas flöde via smärtbanorna till hjärnan kan hämmas av andra känselimpulser. Det kan förklara den lindrande effekten av TENS (transkutan elektrisk nervstimulering).
Efter omkoppling i mellanhjärnan går smärtimpulserna till hjärnbarkens sensoriska (känselregistrerande) område där de medvetandegörs beträffande ursprung, kvalitet och intensitet. Impulser går också till hjärnans limbiska system – där känslomässiga reaktioner - oro, ångest och depression - uppstår. Vidare går de till hjärnans minnescentrum där minnen från tidigare smärttillstånd kan påverka upplevelserna.
Kroppen kan dämpa smärta genom att bilda egna smärtlindrande ämnen - endorfiner. Ibland kan blindtabletter verka smärtlindrande genom att endorfinsystemet aktiveras via psykiska mekanismer - placeboeffekt.
Vissa hjärnsubstanser med betydelse vid depression (exempelvis serotonin) kan också påverka smärtbanornas känslighet.
När den grundläggande smärtupplevelsen bearbetas i hjärnan uppstår ett lidande. Man kan då få ett smärtbeteende, som blir allt tydligare ju längre smärtan varat. I svåra fall kan det etableras ett kroniskt smärtsyndrom. En sådan utveckling bör brytas tidigt!
Smärtbehandling riktas - om möjligt - mot dess orsaker. Smärtstillande medel krävs då under begränsad tid. Ibland, som vid utbredd cancer, kan smärtorsaken inte behandlas lika effektivt. Åtgärder mot själva smärtan blir då väsentliga.
Behandlingsalternativen kan påverka fysiologiska och psykologiska mekanismer. De förstnämnda är smärtstillande medel och läkemedel som förstärker kroppens egen smärthämning. Hit hör TENS och akupunktur. Med nervblockader och neurokirurgi kan smärtbanorna till hjärnan brytas. Nervblockader har dock begränsat värde på sikt.
Smärtstillande medel (analgetika) ger lindring vid smärtor orsakade av vävnadsskada. De lindrar oftast inte smärtor med ursprung i själva nervsystemet eller om de är psykiskt betingade. Då kan antidepressiva läkemedel hjälpa, även i avsaknad av egentlig depression. Dessa medel kan också ha effekt på samtidiga sömnbesvär, ångest och etablerat kroniskt smärtsyndrom.
Vid kronisk smärta används psykologiska och pedagogiska metoder i syfte att påverka smärtföljderna. De kombineras ofta med sjukgymnastik och läkemedel. Målet är att den drabbade ska lära sig att hantera smärtan med så hög livskvalitet som möjligt trots obehagen.
Vid allvarlig sjukdom är ett gott psykologiskt omhändertagande av största vikt för ett gott resultat av smärtbehandlingen. Först prövas receptfria läkemedel. Vid otillräcklig effekt kan narkotika användas under kontrollerade former. Läkemedel mot depression kan förstärka den smärtlindrande effekten. Komplettering med smärtlindrande strålbehandling, nervblockader etcetera kan krävas.
Adekvat diagnostik och behandling av smärtor är en komplex verksamhet, som har utkristalliserats till en avgränsad medicinsk subspecialitet oftast vid landets rehabiliterings- eller narkosavdelningar. Verksamheten har lett till stark lindring av mycket lidande - speciellt hos äldre.
Varför önskar landstingsmajoriteten under ledning av landstingsrådet Marie Sällström (s) inte satsa på denna verksamhet? Det är – om möjligt – ännu värre att ha ont när man är gammal än när man är ung!
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
07 augusti 2004
10 juli 2004
DEPRESSION I PRIMÄRVÅRDEN - UPPTÄCKT OCH BEHANDLING
Modern depressionsbehandling gör fler patienter symtomfria. Risken för återfall och självmord minskar. Det visar SBU’s (Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering) nya granskning av all tillgänglig forskning om depressionsbehandling.
Depression är vanlig, riskfylld och svårbehandlad. Effektiv behandling finns men den utnyttjas för sällan och inte fullt ut - speciellt hos äldre.
De flesta deprimerade upptäcks och behandlas utanför psykiatrin, främst i primärvården. Merparten av de antidepressiva läkemedlen förskrivs där. Primärvårdens kunskaper om depression är dock begränsade.
Bara hälften med depression upptäcks – då oftast de svårast deprimerade. Med hjälp av enkla frågeformulär kan fler upptäckas. Studier som jämfört hur det gått för patienter som upptäckts respektive gått oidentifierade har inte visat någon skillnad i psykisk hälsa efter 1 år. Hoppet är aldrig ute!
Många studier har visat att doserna av antidepressiva läkemedel varit för låga och behandlingsti-derna för korta - inte bara i primärvården. Så kallade SSRI-preparat ökar andelen patienter som får en adekvat dos under tillräckligt lång tid.
Utbildning av läkare och patient, någon form av screening, telefonstöd av specialutbildad sjukskö-terska, datorbaserade påminnelser om behandlingsprinciper samt tillgång till psykologisk och psykiatrisk konsultinsats förbättrar behandlingsresultaten jämfört med aktuellt omhändertagande.
Det behövs primärvårdsstudier - speciellt hos äldre - av olika modeller för bättre uppspårning och omhändertagande vid depression.
Flertalet studier har inte omfattat personer över 70 år och har ofta endast tagit med patienter med svår depression. Äldre får ofta en delvis annorlunda symtombild som inte ryms i aktuella diagnoskriterier. Trots dessa inskränkningar har ett stort antal läkemedelsstudier visat samma resultat som vid behandling av yngre. Det dröjer dock längre tid hos äldre innan en behandlingseffekt blir märkbar. Efter avslutad behandling är risken för återfall dessutom högre.
Effekten av psykoterapi hos äldre har begränsad dokumentation. Mycken forskning ägnas åt att anpassa de olika psykoterapiformerna till de speciella psykologiska och kroppsliga förändringar som hör åldrandet till.
Undrar nu om Landstingsrådet Marie Sällström (s) har överbevisats? Det är - om möjligt – ännu jobbigare att vara både gammal och deprimerad än ”bara” ung och deprimerad!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Depression är vanlig, riskfylld och svårbehandlad. Effektiv behandling finns men den utnyttjas för sällan och inte fullt ut - speciellt hos äldre.
De flesta deprimerade upptäcks och behandlas utanför psykiatrin, främst i primärvården. Merparten av de antidepressiva läkemedlen förskrivs där. Primärvårdens kunskaper om depression är dock begränsade.
Bara hälften med depression upptäcks – då oftast de svårast deprimerade. Med hjälp av enkla frågeformulär kan fler upptäckas. Studier som jämfört hur det gått för patienter som upptäckts respektive gått oidentifierade har inte visat någon skillnad i psykisk hälsa efter 1 år. Hoppet är aldrig ute!
Många studier har visat att doserna av antidepressiva läkemedel varit för låga och behandlingsti-derna för korta - inte bara i primärvården. Så kallade SSRI-preparat ökar andelen patienter som får en adekvat dos under tillräckligt lång tid.
Utbildning av läkare och patient, någon form av screening, telefonstöd av specialutbildad sjukskö-terska, datorbaserade påminnelser om behandlingsprinciper samt tillgång till psykologisk och psykiatrisk konsultinsats förbättrar behandlingsresultaten jämfört med aktuellt omhändertagande.
Det behövs primärvårdsstudier - speciellt hos äldre - av olika modeller för bättre uppspårning och omhändertagande vid depression.
Flertalet studier har inte omfattat personer över 70 år och har ofta endast tagit med patienter med svår depression. Äldre får ofta en delvis annorlunda symtombild som inte ryms i aktuella diagnoskriterier. Trots dessa inskränkningar har ett stort antal läkemedelsstudier visat samma resultat som vid behandling av yngre. Det dröjer dock längre tid hos äldre innan en behandlingseffekt blir märkbar. Efter avslutad behandling är risken för återfall dessutom högre.
Effekten av psykoterapi hos äldre har begränsad dokumentation. Mycken forskning ägnas åt att anpassa de olika psykoterapiformerna till de speciella psykologiska och kroppsliga förändringar som hör åldrandet till.
Undrar nu om Landstingsrådet Marie Sällström (s) har överbevisats? Det är - om möjligt – ännu jobbigare att vara både gammal och deprimerad än ”bara” ung och deprimerad!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
08 juni 2004
Hemtjänst kan bli bättre och billigare
Svenskt Näringslivs rapport ”Äldre kan få mycket mer hjälp till lägre kostnad – ett exempel från Nacka kommun” visar att hemtjänsten för enskilda äldre kan förlängas högst betydligt samtidigt som kommunen sparar pengar och personalen blir nöjdare.
Antalet äldre svenskar som får hemhjälp har minskat med en fjärdedel på tio år. Färre får plats i äldrehem. Befolkningsutvecklingen kommer att öka trycket på äldreomsorgen ytterligare. Högre kommunalskatt hotar.
De flesta kommuner och regeringens långtidsutredning gör antagandet att det inte går att öka effektiviteten och produktiviteten i äldreomsorgen och inte heller i andra offentliga verksamheter. Nedskärningar och skattehöjningar anses vara enda alternativet.
– I Nacka, däremot, har man lyckats öka produktiviteten i välfärdstjänsterna, säger Hanna Norström Widell - en av författarna till rapporten.
Hemtjänsten genomgick en genomgripande förändring av organisationen och kundtiden - det vill säga den del av personalens arbetstid som var förlagd hos omsorgstagarna - ökade från 44 till 73 procent samtidigt som ekonomiska besparingar kunde göras.
– Nyckeln var att mäta tidsanvändningen, sätta mål, engagera personalen och pröva nya arbetssätt. Detta kan verka självklart, men är i praktiken sällsynt.
Landets hemtjänst kostar 23 miljarder kronor. Om hänsyn tas till att befolkning blir allt äldre och att löneutvecklingen är normal bedöms kostnaderna öka till 60 miljarder år 2035. Om alla kommuner skulle kunna göra motsvarande produktivitetsökning som i Nacka, ökar kostnaderna bara till 36 miljarder kronor.
Mot bakgrund av dessa beräkningar är det därför avgörande att förnyelse inom äldreomsorgen drivs professionellt. Att inte ta till vara möjligheterna och de resurser som redan finns, är närmast att stjäla från dem som behöver hjälpen mest.
För närvarande pågår en översyn av ädelreformen, där fokus ligger på vårdens och omsorgens organisation (Dir 2003:40).
Ansvarskommittén under Landshövdingen Mats Svegfors har uppdraget att undersöka den nuvarande samhällsorganisationens förutsättningar att klara de offentliga välfärdsåtagandena. Kommittén har i ett första delbetänkande belyst och övergripande analyserat de samhällsförändringar som inverkar på och skulle kunna leda till förändringar av strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen mellan staten, landstingen och kommunerna.
I väntan på resultaten av de statliga utredningarna välkomnas liknande initiativ som i Nacka!
Bo Arnesjö (m)
Astrid Adholm (m)
Henrik Johansson (m)
Ronneby
Antalet äldre svenskar som får hemhjälp har minskat med en fjärdedel på tio år. Färre får plats i äldrehem. Befolkningsutvecklingen kommer att öka trycket på äldreomsorgen ytterligare. Högre kommunalskatt hotar.
De flesta kommuner och regeringens långtidsutredning gör antagandet att det inte går att öka effektiviteten och produktiviteten i äldreomsorgen och inte heller i andra offentliga verksamheter. Nedskärningar och skattehöjningar anses vara enda alternativet.
– I Nacka, däremot, har man lyckats öka produktiviteten i välfärdstjänsterna, säger Hanna Norström Widell - en av författarna till rapporten.
Hemtjänsten genomgick en genomgripande förändring av organisationen och kundtiden - det vill säga den del av personalens arbetstid som var förlagd hos omsorgstagarna - ökade från 44 till 73 procent samtidigt som ekonomiska besparingar kunde göras.
– Nyckeln var att mäta tidsanvändningen, sätta mål, engagera personalen och pröva nya arbetssätt. Detta kan verka självklart, men är i praktiken sällsynt.
Landets hemtjänst kostar 23 miljarder kronor. Om hänsyn tas till att befolkning blir allt äldre och att löneutvecklingen är normal bedöms kostnaderna öka till 60 miljarder år 2035. Om alla kommuner skulle kunna göra motsvarande produktivitetsökning som i Nacka, ökar kostnaderna bara till 36 miljarder kronor.
Mot bakgrund av dessa beräkningar är det därför avgörande att förnyelse inom äldreomsorgen drivs professionellt. Att inte ta till vara möjligheterna och de resurser som redan finns, är närmast att stjäla från dem som behöver hjälpen mest.
För närvarande pågår en översyn av ädelreformen, där fokus ligger på vårdens och omsorgens organisation (Dir 2003:40).
Ansvarskommittén under Landshövdingen Mats Svegfors har uppdraget att undersöka den nuvarande samhällsorganisationens förutsättningar att klara de offentliga välfärdsåtagandena. Kommittén har i ett första delbetänkande belyst och övergripande analyserat de samhällsförändringar som inverkar på och skulle kunna leda till förändringar av strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen mellan staten, landstingen och kommunerna.
I väntan på resultaten av de statliga utredningarna välkomnas liknande initiativ som i Nacka!
Bo Arnesjö (m)
Astrid Adholm (m)
Henrik Johansson (m)
Ronneby
13 maj 2004
Stympad äldrevård – dags för skarp protest!
- Den medicinska professionen kan inte längre stillatigande åse hur politiker och administratörer stympar den svenska äldrevården, så skriver Bengt von Zur-Mühlen, Sjukhusläkarföreningen, Barbro Westerholm, SPF och Gunnar Akner, Svensk Förening för Geriatrik och Gerontologi.
Man har minskat antalet vårdplatser vid landets sjukhus från 117 038 år 1980 till 27 735 idag. Samma utveckling har skett i hela OECD, men Sverige ligger i bottenligan. Endast Mexico och Turkiet har färre vårdplatser per 1000 invånare.
Akutsjukhusens avdelningar är ständigt överbelagda och allt fler patienter utlokaliseras till andra vårdformer än de som har bäst kompetens. Man kan misstänka att en stor del av neddragningarna har varit motiverade mer av omtanke om budgeten än om patienterna.
Specialiteterna geriatrik och psykogeriatrik är specifika för äldre. De måste - i kombination med rehabilitering för äldre - få ett tydligt nationellt uppdrag inom äldrevården. Men för närvarande finns för få specialister inom geriatrik, psykogeriatrik och rehabilitering för att kunna ta över hela denna del av vården. Under överskådlig tid måste det därför etableras ett nära samarbete mellan geriatriker, psykogeriatriker, rehabiliteringsspecialister och familjeläkare med uppdrag att organisera primärvården och närsjukvården för äldre.
De viktigaste angelägna reformerna är:
• Att bygga upp en sammanhållen vårdorganisation anpassad för äldre personer (inklusive specialiteterna geriatrik, psykogeriatrik och rehabilitering) med nära samband mellan öppen och sluten vård.
• Att bägge vårdformerna inom de tre specialiteterna är noga dimensionerade efter behoven.
• Att all personal som handlägger äldre personer har utbildning i geriatrik, psykogeriatrik och alla facetter av rehabilitering.
Blekingar, nu är det hög tid att protestera högljutt! Stora neddragningar planeras ske från och med sommaren 2004!
Bo Arnesjö (m), Irene Ahlstrand (m), Jan-Åke Nordin (m) och Gustav Nilsson (m)
Man har minskat antalet vårdplatser vid landets sjukhus från 117 038 år 1980 till 27 735 idag. Samma utveckling har skett i hela OECD, men Sverige ligger i bottenligan. Endast Mexico och Turkiet har färre vårdplatser per 1000 invånare.
Akutsjukhusens avdelningar är ständigt överbelagda och allt fler patienter utlokaliseras till andra vårdformer än de som har bäst kompetens. Man kan misstänka att en stor del av neddragningarna har varit motiverade mer av omtanke om budgeten än om patienterna.
Specialiteterna geriatrik och psykogeriatrik är specifika för äldre. De måste - i kombination med rehabilitering för äldre - få ett tydligt nationellt uppdrag inom äldrevården. Men för närvarande finns för få specialister inom geriatrik, psykogeriatrik och rehabilitering för att kunna ta över hela denna del av vården. Under överskådlig tid måste det därför etableras ett nära samarbete mellan geriatriker, psykogeriatriker, rehabiliteringsspecialister och familjeläkare med uppdrag att organisera primärvården och närsjukvården för äldre.
De viktigaste angelägna reformerna är:
• Att bygga upp en sammanhållen vårdorganisation anpassad för äldre personer (inklusive specialiteterna geriatrik, psykogeriatrik och rehabilitering) med nära samband mellan öppen och sluten vård.
• Att bägge vårdformerna inom de tre specialiteterna är noga dimensionerade efter behoven.
• Att all personal som handlägger äldre personer har utbildning i geriatrik, psykogeriatrik och alla facetter av rehabilitering.
Blekingar, nu är det hög tid att protestera högljutt! Stora neddragningar planeras ske från och med sommaren 2004!
Bo Arnesjö (m), Irene Ahlstrand (m), Jan-Åke Nordin (m) och Gustav Nilsson (m)
08 maj 2004
Läkarförbundets syn på framtidens sjukvård
Läkarförbundet har nu tagit ställning till hur de vill organisera samhällets sjukvård.
I korthet önskar man:
• Statlig finansiering med samma skattesats för alla.
• Beställar–utförarsystem. Landstingen lämnar över beställarrollen till nya regionala statliga beställarstyrelser. Landstingen blir en bland många vårdproducenter.
• Att ett nationellt reglerat familjeläkarsystem enligt Distriktsläkarföreningens Protos-förslag ska införas. Fritt läkarval ska råda hos en läkare på 1 500 invånare.
• Att sjukvården tillförs ökade resurser.
• Att den öppna specialistvården byggs ut. Även sjukhusen ska här få spela en viktig roll. Båda delar ska upphandlas av de regionala beställarstyrelserna.
• Att högspecialiserad rikssjukvård beställs av en särskild central styrelse.
• Att övrig högspecialiserad vård beställs av regionstyrelserna, men samordnas nationellt.
• Att en särskild behandlingsförmånsnämnd ska bestämma vilken vård som ingår i det offentliga åtagandet.
• Att öppen verksamhetsredovisning ska underlätta för patienten att välja vårdgivare och vårdnivå.
• Att ansvaret för klinisk forskning förblir delat mellan universitet och sjukvårdsproducenter. Forskningsresurser fördelas även fortsatt av Utbildningsdepartementet via universiteten. Men resurser som idag går direkt till landstingen nu ska fördelas av Socialdepartementet på regionstyrelserna.
Enligt Läkarförbundets förslag behövs således varken Landstinget Blekinge eller Region Blekinge som beställare av sjukvård men däremot kanske som producenter av sjukvård styrt av Södra Sjukvårdsregionen. Då kan Blekingesjukhuset inordnas i ett specialistvårdssystem i hela Södra Sjukvårdsregionen. Läkarförbundets modell liknar i mångt och mycket dagens situation i Norge och vad som nyligen har föreslagits i Danmark. Finland har haft ett liknande system länge.
Lokalföreningarna i Blekinge och Nordvästra Skåne är de enda som har ifrågasatt om politiska frågor som dessa verkligen är Läkarförbundets sak. Annars råder total enlghet blan läkarna. Professionella bedömningar och sakkunniga behovsanalyser måste väl ändå vara A och O i dessa viktiga frågor, eller hur?
Nu blir det spännande att höra vad Statsmakterna och Landstinget Blekinge säger!
Bo Arnesjö (m)
Henrik Johansson (m)
Ronneby
I korthet önskar man:
• Statlig finansiering med samma skattesats för alla.
• Beställar–utförarsystem. Landstingen lämnar över beställarrollen till nya regionala statliga beställarstyrelser. Landstingen blir en bland många vårdproducenter.
• Att ett nationellt reglerat familjeläkarsystem enligt Distriktsläkarföreningens Protos-förslag ska införas. Fritt läkarval ska råda hos en läkare på 1 500 invånare.
• Att sjukvården tillförs ökade resurser.
• Att den öppna specialistvården byggs ut. Även sjukhusen ska här få spela en viktig roll. Båda delar ska upphandlas av de regionala beställarstyrelserna.
• Att högspecialiserad rikssjukvård beställs av en särskild central styrelse.
• Att övrig högspecialiserad vård beställs av regionstyrelserna, men samordnas nationellt.
• Att en särskild behandlingsförmånsnämnd ska bestämma vilken vård som ingår i det offentliga åtagandet.
• Att öppen verksamhetsredovisning ska underlätta för patienten att välja vårdgivare och vårdnivå.
• Att ansvaret för klinisk forskning förblir delat mellan universitet och sjukvårdsproducenter. Forskningsresurser fördelas även fortsatt av Utbildningsdepartementet via universiteten. Men resurser som idag går direkt till landstingen nu ska fördelas av Socialdepartementet på regionstyrelserna.
Enligt Läkarförbundets förslag behövs således varken Landstinget Blekinge eller Region Blekinge som beställare av sjukvård men däremot kanske som producenter av sjukvård styrt av Södra Sjukvårdsregionen. Då kan Blekingesjukhuset inordnas i ett specialistvårdssystem i hela Södra Sjukvårdsregionen. Läkarförbundets modell liknar i mångt och mycket dagens situation i Norge och vad som nyligen har föreslagits i Danmark. Finland har haft ett liknande system länge.
Lokalföreningarna i Blekinge och Nordvästra Skåne är de enda som har ifrågasatt om politiska frågor som dessa verkligen är Läkarförbundets sak. Annars råder total enlghet blan läkarna. Professionella bedömningar och sakkunniga behovsanalyser måste väl ändå vara A och O i dessa viktiga frågor, eller hur?
Nu blir det spännande att höra vad Statsmakterna och Landstinget Blekinge säger!
Bo Arnesjö (m)
Henrik Johansson (m)
Ronneby
12 mars 2004
Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU) – vad är det?
Regeringen startade SBU 1987. Så skedde för att kritiskt värdera vetenskapliga bevis (evidens) bakom medicinska innovationer, existerande rutiner och praxis inom hälso- och sjukvården och tandvården. Detta gjordes i avsikt att utveckla så kallad evidensbaserad medicin och odontologi. Utvärderingarna är viktiga för att öka kvaliteten i vården och för att resurserna ska utnyttjas på bästa sätt.
SBU gör sålunda opartiska bedömningar av nyttan, riskerna och kostnaderna för den metod som är mest effektiv och bäst för patienten - så kallad ”bästa praxis”.
SBU har publicerat nära 100 rapporter och utvärderat mer än 1000 metoder. Uppdragen blir allt fler och resultaten spelar allt större roll som beslutsunderlag i Hälso- och Sjukvården. På senare tid har arbetsmiljö- och sjukskrivningsfrågor inkluderats.
SBU’s Organisation
Ursprunglig initiativtagare var Professor Egon Johnsson – som nu börjar ett arbete i WHO - och första styrelseordförande var Professor Lars Werkö, sedan Professor Kjell Asplund från Umeå. Han har nu efterträtts av Professor Kerstin Hagenfeldt. SBU sköts av en styrelse, ett vetenskapligt råd, ett s.k. alertråd och ett kansli. Det centrala kansliet finns på Tyrgatan i Stockholm. Samarbetsgrupper finns i alla regioner.
Alla utvärderingar sker i projektform
Efter en förstudie, som klargör det vetenskapliga underlaget, beslutar SBU’s styrelse och vetenskapliga råd om ett projekt ska påbörjas.
För varje nytt projekt bildas en arbetsgrupp med 10-20 experter. Dessa får utbildning i systematisk litteratursökning och kritisk litteraturanalys – så kallad metaanalys. Därefter fastställs hur projektet ska avgränsas och granskningen av den vetenskapliga litteraturen genomföras.
Kunskapssammanställningen tar cirka två år och belyser problemets förekomst, rådande praxis samt ekonomiska, sociala och etiska aspekter. En annan mycket viktig del är kostnads- och effektivitetsberäkningar för olika medicinska metoder – så kallad hälsoekonomi.
För snabbare bedömning av nya metoder innan de introduceras i sjukvården finns Alert-gruppen, som även har ett globalt samarbete.
Externa granskare
Manuskriptet bedöms av utomstående granskare innan styrelsen och expertgruppen formulerar slutsatser och rekommendationer utifrån kunskapsunderlaget.
Publikation och spridning
Efter noggrann granskning publiceras materialet i en SBU-rapport. Den sprids sedan till landets läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsadministratörer, sjukvårdspolitiker och andra berörda.
Viktiga rapporter
Några exempel på rapporter är: Högt Blodtryck, Övervikt och Fetma, Blodpropp, Demens, Ryggont, Förebyggande av karies med flera. Du kan läsa rapporter via Internetsajten:
http://www.sbu.se.
Likartad verksamhet bedrivs vid institutioner som arbetar på samma sätt som SBU i USA, Canada, Australien, England, Skottland, Holland, Frankrike, Norge, Danmark, Spanien med flera länder samt på global nivå Cochrane-Institutet i England.
I Blekinge
I Landstinget Blekinge dominerar en högkvalitativ evidensbaserad vård med tillämpning av SBU-rapporternas medicinska principer. Informationen om ”bästa praxis” till oss blekingar är däremot bristfällig. På grund av okunskap söker sig därför många till andra sjukhus utanför Blekinge. Då belastas Blekingesjukhuset den dubbla kostnaden.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
SBU gör sålunda opartiska bedömningar av nyttan, riskerna och kostnaderna för den metod som är mest effektiv och bäst för patienten - så kallad ”bästa praxis”.
SBU har publicerat nära 100 rapporter och utvärderat mer än 1000 metoder. Uppdragen blir allt fler och resultaten spelar allt större roll som beslutsunderlag i Hälso- och Sjukvården. På senare tid har arbetsmiljö- och sjukskrivningsfrågor inkluderats.
SBU’s Organisation
Ursprunglig initiativtagare var Professor Egon Johnsson – som nu börjar ett arbete i WHO - och första styrelseordförande var Professor Lars Werkö, sedan Professor Kjell Asplund från Umeå. Han har nu efterträtts av Professor Kerstin Hagenfeldt. SBU sköts av en styrelse, ett vetenskapligt råd, ett s.k. alertråd och ett kansli. Det centrala kansliet finns på Tyrgatan i Stockholm. Samarbetsgrupper finns i alla regioner.
Alla utvärderingar sker i projektform
Efter en förstudie, som klargör det vetenskapliga underlaget, beslutar SBU’s styrelse och vetenskapliga råd om ett projekt ska påbörjas.
För varje nytt projekt bildas en arbetsgrupp med 10-20 experter. Dessa får utbildning i systematisk litteratursökning och kritisk litteraturanalys – så kallad metaanalys. Därefter fastställs hur projektet ska avgränsas och granskningen av den vetenskapliga litteraturen genomföras.
Kunskapssammanställningen tar cirka två år och belyser problemets förekomst, rådande praxis samt ekonomiska, sociala och etiska aspekter. En annan mycket viktig del är kostnads- och effektivitetsberäkningar för olika medicinska metoder – så kallad hälsoekonomi.
För snabbare bedömning av nya metoder innan de introduceras i sjukvården finns Alert-gruppen, som även har ett globalt samarbete.
Externa granskare
Manuskriptet bedöms av utomstående granskare innan styrelsen och expertgruppen formulerar slutsatser och rekommendationer utifrån kunskapsunderlaget.
Publikation och spridning
Efter noggrann granskning publiceras materialet i en SBU-rapport. Den sprids sedan till landets läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsadministratörer, sjukvårdspolitiker och andra berörda.
Viktiga rapporter
Några exempel på rapporter är: Högt Blodtryck, Övervikt och Fetma, Blodpropp, Demens, Ryggont, Förebyggande av karies med flera. Du kan läsa rapporter via Internetsajten:
http://www.sbu.se.
Likartad verksamhet bedrivs vid institutioner som arbetar på samma sätt som SBU i USA, Canada, Australien, England, Skottland, Holland, Frankrike, Norge, Danmark, Spanien med flera länder samt på global nivå Cochrane-Institutet i England.
I Blekinge
I Landstinget Blekinge dominerar en högkvalitativ evidensbaserad vård med tillämpning av SBU-rapporternas medicinska principer. Informationen om ”bästa praxis” till oss blekingar är däremot bristfällig. På grund av okunskap söker sig därför många till andra sjukhus utanför Blekinge. Då belastas Blekingesjukhuset den dubbla kostnaden.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)