Socialstyrelsens visade nyligen att:
Drygt 132 000 äldre svenskar i ordinärt boende var beviljade hemtjänst 2004, en ökning med tio procent jämfört med år 2000. Samtidigt hade antalet personer över 80 år med hemtjänst ökat tiofalt i förhållande till ökningen hos de yngre äldre. Var femte person över 80 år hade hemtjänst mot bara fyra procent hos de yngre äldre. Kommunerna redovisade sammanlagt drygt fyra miljoner beviljade hemtjänsttimmar/månad - en ökning med 12 procent jämfört med år 2000.
Nära 104 800 äldre bodde i särskilda boenden i oktober 2004 - en fortsatt minskning med 13 500 eller 11 procent jämfört med år 2000. Minskningen var 5 500 i åldersgruppen 65–79 år (cirka en procent) och 8 000 för äldre över 80 år (cirka fem procent). Tre fjärdedelar var kvinnor. 13 procent av de särskilda boendena drevs i privat regi.
Nedrustningen fortsätter! Kostnaderna för äldreomsorgen minskar kraftigt dels genom att de särskilda boendena ersätts med hemtjänst i ordinärt boende och dels genom att fördröja eller förvägra allt fler behövande den service de har rätt att kräva enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Enligt betänkandet SoU 2004:118 ”Beviljats men inte fått” ska en kommun eller ett landsting, som inte inom skälig tid verkställer ett gynnande beslut om en insats enligt socialtjänstlagen eller LSS, åläggas att betala en sanktionsavgift om lägst tio tusen och högst en miljon kronor”.
Åberopa det när Du överklagar en orättvis behandling! Likartade regler borde införas om ett landsting inte uppfyller den vårdgaranti, som införs i november 2005.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
25 april 2005
22 april 2005
Pensionssystemets vådor
När ATP-systemet övergavs sa alla att vi fått ett nytt säkert pensionssystem. Jo då, men bara för staten och de yrkesverksamma. De yrkesaktiva garanterades både slippa höjda avgifter och höjd pensionsålder. Riskerna överfördes istället på pensionärerna. Vid underbalansering av AP-fonderna ska en finurlig ”pensionsbroms” slå till. Risken är nu överhängande!
Pensionerna för de allra äldsta släpar efter jämfört med de yrkesaktivas löner och de yngre pensionärernas pensioner. Medan pensionerna har ökat med 13 procent har lönerna ökat med 50 – 60 procent. Pensionen för äldre över 75 år är en tredjedel lägre än för en nybliven ålders- eller förtidspensionär.
AP-fonderna, som skulle garantera pensionerna, steg efter pensionsreformen snabbt till cirka 750 miljarder kronor. Riksdagen ansåg då att fonderna var ”onödigt stora”. Drygt 250 miljar-der flyttades då till statskassan. Efter börsraset och ökningen av antalet förtidspensionärer till 550 000 har dock fonderna reducerats. Enligt massmedia är de nu cirka 9 miljarder kronor. Ytterligare 96 miljarder skulle ha överförts till staten 2004 med det förhindrades genom att bland andra moderaterna röstade emot med stöd av förra pensionsutredaren Margit Gennser (m). Överföringen planeras dock ske 2005.
Statsminister Göran Persson (s) sa nyligen ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som är i pension ser vad vi gjort”.
Alf Svensson (kd) har påpekat att det i riksdagen, som bestämmer om pensionerna, endast finns 4 ålderspensionärer mot över 80 om proportionalitet hade rått.
Vänsterpartiet har motsatt sig det nya pensionssystemet.
Förra EU-parlamentarikern Marit Paulsen (fp) med sin kända empati för alla som behandlas illa, har fått i uppdrag att utreda folkpartiets äldrepolitik. Hennes uppdrag kan kanske försvå-ras av att partikollegan Bo Könberg (fp) bär ett betydande ansvar för det aktuella läget.
Måhända kommer ett nytt politiskt parti att ta sig an pensionärernas sak.
Det verkar därför finnas ändrad inställning bland politiker. Pensionerna borde värdesäkras!
Pensionerna för de allra äldsta släpar efter jämfört med de yrkesaktivas löner och de yngre pensionärernas pensioner. Medan pensionerna har ökat med 13 procent har lönerna ökat med 50 – 60 procent. Pensionen för äldre över 75 år är en tredjedel lägre än för en nybliven ålders- eller förtidspensionär.
AP-fonderna, som skulle garantera pensionerna, steg efter pensionsreformen snabbt till cirka 750 miljarder kronor. Riksdagen ansåg då att fonderna var ”onödigt stora”. Drygt 250 miljar-der flyttades då till statskassan. Efter börsraset och ökningen av antalet förtidspensionärer till 550 000 har dock fonderna reducerats. Enligt massmedia är de nu cirka 9 miljarder kronor. Ytterligare 96 miljarder skulle ha överförts till staten 2004 med det förhindrades genom att bland andra moderaterna röstade emot med stöd av förra pensionsutredaren Margit Gennser (m). Överföringen planeras dock ske 2005.
Statsminister Göran Persson (s) sa nyligen ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som är i pension ser vad vi gjort”.
Alf Svensson (kd) har påpekat att det i riksdagen, som bestämmer om pensionerna, endast finns 4 ålderspensionärer mot över 80 om proportionalitet hade rått.
Vänsterpartiet har motsatt sig det nya pensionssystemet.
Förra EU-parlamentarikern Marit Paulsen (fp) med sin kända empati för alla som behandlas illa, har fått i uppdrag att utreda folkpartiets äldrepolitik. Hennes uppdrag kan kanske försvå-ras av att partikollegan Bo Könberg (fp) bär ett betydande ansvar för det aktuella läget.
Måhända kommer ett nytt politiskt parti att ta sig an pensionärernas sak.
Det verkar därför finnas ändrad inställning bland politiker. Pensionerna borde värdesäkras!
21 april 2005
Pensionärerna lever farligt!
Pensionerna har inte följt löneutvecklingen. Från 1994 har ATP ökat med 13 procent, lönerna med 50 – 60 procent. Pensionerna släpar efter ännu mer genom att 258 miljarder kronor har tagits från AP-fonderna till statskassan. Ytterligare 96 miljarder kronor ska tas i år. Grundavdragen ska bytas mot förvärvsavdrag som inte ska gälla för pensionärer. Utfallet av kapitalförsäkringar ska beskattas. Då försämras pensionärernas ekonomi ännu mer, Det slår hårt mot Blekingarna och Torsåsborna som har de lägsta pensionerna i landet. Pensionärernas samhällsservice nedprioriteras, försämras och fördyras dessutom alltmer.
Denna diskriminering av äldre strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Samtidigt:
· får drygt en miljon svenskar i arbetsför ålder årliga bidrag motsvarande heltidsanställning (SCB)
· är nästan 550 000 svenskar förtidspensionerade och vardera cirka en kvarts miljon sjukskrivna eller arbetslösa (RFV och AMS)
· är skattetrycket på en vanlig löntagare snart 65 procent (Skattebetalarna)
· motsvarar bidragsfusket cirka 30 miljarder kronor (Uppdrag Granskning)
· har landet missat EU-bidrag på cirka 100 miljarder sedan anslutningen (Aktuellt)
· ska socialdemokraterna höja våra skatter avsevärt (Kommunkonferensen 2005)
Det Nuderska ”Köttberget”, ålders- och förtidspensionärerna utgör mer än 25 procent av befolkningen och nära 35 procent av valmanskåren. De betraktas som påhäng och saknar inflytande i samhället. De yngre generationerna bryr sig inte.
Om drygt ett och halvt åt är det val. Nuvarande politiska partier tycks inte vara speciellt intresserade att tillvarata pensionärernas intressen. Det ljumma intresset har uppmärksammats av krafterna bakom ett eventuellt nybildat Seniorparti. Det ska väl undvikas, eller hur?
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Denna diskriminering av äldre strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Samtidigt:
· får drygt en miljon svenskar i arbetsför ålder årliga bidrag motsvarande heltidsanställning (SCB)
· är nästan 550 000 svenskar förtidspensionerade och vardera cirka en kvarts miljon sjukskrivna eller arbetslösa (RFV och AMS)
· är skattetrycket på en vanlig löntagare snart 65 procent (Skattebetalarna)
· motsvarar bidragsfusket cirka 30 miljarder kronor (Uppdrag Granskning)
· har landet missat EU-bidrag på cirka 100 miljarder sedan anslutningen (Aktuellt)
· ska socialdemokraterna höja våra skatter avsevärt (Kommunkonferensen 2005)
Det Nuderska ”Köttberget”, ålders- och förtidspensionärerna utgör mer än 25 procent av befolkningen och nära 35 procent av valmanskåren. De betraktas som påhäng och saknar inflytande i samhället. De yngre generationerna bryr sig inte.
Om drygt ett och halvt åt är det val. Nuvarande politiska partier tycks inte vara speciellt intresserade att tillvarata pensionärernas intressen. Det ljumma intresset har uppmärksammats av krafterna bakom ett eventuellt nybildat Seniorparti. Det ska väl undvikas, eller hur?
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
20 april 2005
Knuta i bröstet
Varje dag får 10-15 kvinnor bröstcancer i Sverige, cirka 6 400 per år. Många fler finner en knuta i bröstet vid självundersökning eller mammografiscreening. Att skilja ut de knutor, som beror på cancer är en diagnostisk huvuduppgift.
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Två tredjedelar är över 60 år, mindre än 5 procent under 40 år. Män kan också drabbas, dock sällan. Bröstcancer är vanligast i övre, yttre delen av bröstkörtelvävnaden. Cancercellerna i en bröstknuta kan tillväxa under lång eller kort tid.
Vid misstanke om bröstcancer görs "trippeldiagnostik", det vill säga klinisk undersökning, mammografi och finnålspunktion för celldiagnostik. Alla tre undersökningarna utförs oftast på samma dag. Vid den kliniska undersökningen inspekterar läkaren och känner igenom brösten och armhålan. Vid mammografin kan man med stor säkerhet skilja mellan godartade och elakartade tumörer och påvisa tumörer som inte går att känna. Vid finnålspunktion suger man ut celler från den misstänkta tumören på fri hand eller med mammografistyrning. Cellprovet undersöks i mikroskop för att fastställa om tumören är god- eller elakartad.
Kirurgi är den viktigaste behandlingen. Förr avlägsnades alltid hela bröstet med intilliggande lymfkörtelstationer. Numera utförs bröstbevarande kirurgi med strålbehandling hos drygt 60 procent. Det är inte alltid lämpligt vid stora eller flera samtidiga tumörer.
Vid det kirurgiska ingreppet kan lymfkörtlar i bröstregionen avlägsnas. Man får då svar på om cancern har spritt sig. Numera används en teknik som innebär att man tar bort den första eller andra lymfkörteln i axelhålan dit cancern sänder sin lymfa, kallad portvaktskörteln. Denna jämte kanterna på sårhålan där tumören suttit undersöks mikroskopiskt av patologen under själva operationen för att säkerställa att all cancervävnad avlägsnats. Sju av tio kvinnor behöver då inte avlägsna lymfkörtlarna i armhålan. Därmed minskar risken för framtida men och komplikationer. Tekniken används på nästan alla sjukhus i landet med goda resultat.
Hos många patienter, där tumören är känslig för hormoner, kan man komplettera strålbehandlingen med läkemedel som påverkar kroppens egna bröstkörtelstimulerande hormoner. Kvinnor utan hormonkänslig tumör får i många fall cytostatika. Behandlingen "skräddarsys" för varje patient i samarbete mellan flera olika specialister.
Om bröstet opererats bort finns bröstproteser. Man kan också få möjlighet för plastikkirugisk bröstrekonstruktion efter viss tid.
Prognosen för bröstcancer är idag mycket god. Totala överlevnaden är 70 - 80 procent, vid tidig diagnos mer än 90 procent.
I Blekinge finns en toppmodern och mycket framgångsrik bröstcancervård, som tillsammans med bröstcancerföreningen håller mycket god service och rådgivning till både opererade kvinnor och kvinnor i riskåldrarna. Väntetider förekommer inte genom en ihärdig och förutseende arbetsinsats av överläkare Monika Sjövall med flera vid Blekingesjukhuset i Karlskrona.
En förflyttning av verksamheten till Karlshamn, som verkar stödjas av landstingsrådet Marie Sällström (s), förutsätter att patologen/cytologen, delar av röntgen och kirurgen jämte annan kringverksamhet får följa med. Det verkar orealistiskt! Lyssna på experterna och gräsrötterna!
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Två tredjedelar är över 60 år, mindre än 5 procent under 40 år. Män kan också drabbas, dock sällan. Bröstcancer är vanligast i övre, yttre delen av bröstkörtelvävnaden. Cancercellerna i en bröstknuta kan tillväxa under lång eller kort tid.
Vid misstanke om bröstcancer görs "trippeldiagnostik", det vill säga klinisk undersökning, mammografi och finnålspunktion för celldiagnostik. Alla tre undersökningarna utförs oftast på samma dag. Vid den kliniska undersökningen inspekterar läkaren och känner igenom brösten och armhålan. Vid mammografin kan man med stor säkerhet skilja mellan godartade och elakartade tumörer och påvisa tumörer som inte går att känna. Vid finnålspunktion suger man ut celler från den misstänkta tumören på fri hand eller med mammografistyrning. Cellprovet undersöks i mikroskop för att fastställa om tumören är god- eller elakartad.
Kirurgi är den viktigaste behandlingen. Förr avlägsnades alltid hela bröstet med intilliggande lymfkörtelstationer. Numera utförs bröstbevarande kirurgi med strålbehandling hos drygt 60 procent. Det är inte alltid lämpligt vid stora eller flera samtidiga tumörer.
Vid det kirurgiska ingreppet kan lymfkörtlar i bröstregionen avlägsnas. Man får då svar på om cancern har spritt sig. Numera används en teknik som innebär att man tar bort den första eller andra lymfkörteln i axelhålan dit cancern sänder sin lymfa, kallad portvaktskörteln. Denna jämte kanterna på sårhålan där tumören suttit undersöks mikroskopiskt av patologen under själva operationen för att säkerställa att all cancervävnad avlägsnats. Sju av tio kvinnor behöver då inte avlägsna lymfkörtlarna i armhålan. Därmed minskar risken för framtida men och komplikationer. Tekniken används på nästan alla sjukhus i landet med goda resultat.
Hos många patienter, där tumören är känslig för hormoner, kan man komplettera strålbehandlingen med läkemedel som påverkar kroppens egna bröstkörtelstimulerande hormoner. Kvinnor utan hormonkänslig tumör får i många fall cytostatika. Behandlingen "skräddarsys" för varje patient i samarbete mellan flera olika specialister.
Om bröstet opererats bort finns bröstproteser. Man kan också få möjlighet för plastikkirugisk bröstrekonstruktion efter viss tid.
Prognosen för bröstcancer är idag mycket god. Totala överlevnaden är 70 - 80 procent, vid tidig diagnos mer än 90 procent.
I Blekinge finns en toppmodern och mycket framgångsrik bröstcancervård, som tillsammans med bröstcancerföreningen håller mycket god service och rådgivning till både opererade kvinnor och kvinnor i riskåldrarna. Väntetider förekommer inte genom en ihärdig och förutseende arbetsinsats av överläkare Monika Sjövall med flera vid Blekingesjukhuset i Karlskrona.
En förflyttning av verksamheten till Karlshamn, som verkar stödjas av landstingsrådet Marie Sällström (s), förutsätter att patologen/cytologen, delar av röntgen och kirurgen jämte annan kringverksamhet får följa med. Det verkar orealistiskt! Lyssna på experterna och gräsrötterna!
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
14 april 2005
”Panik i rosornas läger”
Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) och Omsorgsnämndens ordförande i Ronneby Bo Johansson (s) har ”trampat i klaveret” rejält senaste veckan. De har presenterat faktaunderlag, som strider mot uppfattningarna hos befolkningen, egna verksamhetsföreträdare respektive pensionärsorganisationerna.
Marie Sällström (s) har i flera insändare och direkt från talarstolen i Landstingsfullmäktige sagt att läkarkrisen i Ronneby är löst. Det går tvärt emot ronnebybornas uppfattningar och vad verksamhetschefen Peter Fridström sagt i en intervju i lokalpressen.
Bo Johansson (s) har i Kommunfullmäktige hävdat att pensionärsorganisationerna i Ronneby, efter ett remissförfarande, helt och hållet sanktionerat den planerade ombyggnaden av Vidablicks höghusdel. Sanningen är att samtliga organisationer sagt nej och istället föreslagit en folkomröstning om äldreomsorgens utformning i Ronneby. De har dessutom uteslutits från deltagande i de arbetsgrupper som tillsatts för att arbeta med den praktiska utformningen av utbyggnaden beslutad utan de äldres medverkan.
Uppenbart skakas socialdemokraterna rejält i sina grundvalar. Ronnebyborna vet sanningen och glömmer aldrig maktfullkomlighet och oförrätter.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Marie Sällström (s) har i flera insändare och direkt från talarstolen i Landstingsfullmäktige sagt att läkarkrisen i Ronneby är löst. Det går tvärt emot ronnebybornas uppfattningar och vad verksamhetschefen Peter Fridström sagt i en intervju i lokalpressen.
Bo Johansson (s) har i Kommunfullmäktige hävdat att pensionärsorganisationerna i Ronneby, efter ett remissförfarande, helt och hållet sanktionerat den planerade ombyggnaden av Vidablicks höghusdel. Sanningen är att samtliga organisationer sagt nej och istället föreslagit en folkomröstning om äldreomsorgens utformning i Ronneby. De har dessutom uteslutits från deltagande i de arbetsgrupper som tillsatts för att arbeta med den praktiska utformningen av utbyggnaden beslutad utan de äldres medverkan.
Uppenbart skakas socialdemokraterna rejält i sina grundvalar. Ronnebyborna vet sanningen och glömmer aldrig maktfullkomlighet och oförrätter.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
06 april 2005
UROLOGIN I BLEKINGE
Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström, Landstinget Blekinge, angående:
UROLOGIN I BLEKINGE
Urologin i Blekinge har hittills haft hög klass. Blekingarna har kunnat känna stolthet över denna verksamhet ursprungligen uppbyggd av docent Hjalmar Jansen.
Efter hans pensionering har det varit mycket besvärligt att få gehör för behoven inom denna växande specialitet. Det har lett till allvarliga konsekvenser.
Urologin omfattar i huvudsak äldre män med både elakartade och inte elakartade åkommor i njurar, urinblåsa och prostata.
Väntelistorna inom urologin har varit fullkomligt enorma och ökat. Väntetiderna för en vanlig prostataoperation har varit nästan fyra år.
Två urologläkare lämnar nu verksamheten – en för prövning av en tjänst hos annan huvudman och en för barnledighet. Urologverksamheten i Karlskrona får därför endast tillgång till två ännu inte färdigutbildade läkare.
I Karlshamn diskuteras reduktioner, men än så länge får vi behålla Dr. Rutger Ericsson och Dr. Åke Paradis, som har tecknat ett speciellt avtal med Landstinget Blekinge.
I Kalmar har man etablerat ett gott samarbete med specialister inom en privat verksamhet kallad Specialistläkargruppen. Attraktiva avtal har tecknats. De kan jämföras med det avtal, som Landstinget Blekinge nyligen tecknat med Dr. Åke Paradis.
Nu drabbas sålunda, förutom geriatriken, reumatologin, rehabliteringen, nefrologin, psykiatrin, primärvården och flera andra specialiteter, även urologin av en blekingsk läkarflykt.
Problemen måste tas på allvar. Även blekingar har rätt till en fullvärdig specialistsjukvård!
Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställning:
Hur avser Landstinget Blekinge att framgent säkerställa en god urologisk specialistvård?
Bo Arnesjö (m)
UROLOGIN I BLEKINGE
Urologin i Blekinge har hittills haft hög klass. Blekingarna har kunnat känna stolthet över denna verksamhet ursprungligen uppbyggd av docent Hjalmar Jansen.
Efter hans pensionering har det varit mycket besvärligt att få gehör för behoven inom denna växande specialitet. Det har lett till allvarliga konsekvenser.
Urologin omfattar i huvudsak äldre män med både elakartade och inte elakartade åkommor i njurar, urinblåsa och prostata.
Väntelistorna inom urologin har varit fullkomligt enorma och ökat. Väntetiderna för en vanlig prostataoperation har varit nästan fyra år.
Två urologläkare lämnar nu verksamheten – en för prövning av en tjänst hos annan huvudman och en för barnledighet. Urologverksamheten i Karlskrona får därför endast tillgång till två ännu inte färdigutbildade läkare.
I Karlshamn diskuteras reduktioner, men än så länge får vi behålla Dr. Rutger Ericsson och Dr. Åke Paradis, som har tecknat ett speciellt avtal med Landstinget Blekinge.
I Kalmar har man etablerat ett gott samarbete med specialister inom en privat verksamhet kallad Specialistläkargruppen. Attraktiva avtal har tecknats. De kan jämföras med det avtal, som Landstinget Blekinge nyligen tecknat med Dr. Åke Paradis.
Nu drabbas sålunda, förutom geriatriken, reumatologin, rehabliteringen, nefrologin, psykiatrin, primärvården och flera andra specialiteter, även urologin av en blekingsk läkarflykt.
Problemen måste tas på allvar. Även blekingar har rätt till en fullvärdig specialistsjukvård!
Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställning:
Hur avser Landstinget Blekinge att framgent säkerställa en god urologisk specialistvård?
Bo Arnesjö (m)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)