31 maj 2006

Få läkare disputerar

Utdrag initierat av en artikel i Sjukhusläkaren.


Har luften har gått ur svensk medicinsk forskning?

År 2001 disputerade 351 läkare för medicine doktorsexamen. 2004 var antalet 217 - en minskning med 38 procent. En klen tröst är en svagt stigande trend bland andra personalkategorier än läkare.

Läkarsällskapets kommitté för klinisk forskning konstaterar att utvecklingen är alarmerande . och att ”morötter” måste skapas som gör det intressant bland kliniskt verksamma läkare att forska.


Antalet disputerade har sålunda minskat dramatiskt. En orsak är att statliga forskningsmedel som tilldelas landstingen (så kallade ALF-medel) bara gynnar stora grupper som bedriver ”spjutspetsforskning”. Goda kliniska idéer har därför inte en chans att generera forskningsanslag, Oetablerade forskningsprojekt missgynnas av det statliga fördelningssystemet.

Givetvis ska kvalitetskraven vara höga och det ska redovisas vad pengarna används till, men det anses olyckligt att vartenda öre ska konkurrensutsättas. Det kan drabba kliniskt verksamma forskare och kliniker med små forskargrupper. Små goda idéer, som skulle kunna göra väldig nytta bland patienterna, får stå tillbaka. Riskpengar saknas och anslagsansökningarna har blivit så omständliga att kliniker med tung arbetsbelastning till slut ger upp.


En kvot av ALF-medlen måste avsättas till speciella satsningar bland mindre och perifera grupper. En kommitté av duktiga akademiker på regional nivå skulle då kunna värdera projekten och fördela kvotpengarna. Men det är svårt för klinikerna att få tid att forska även om de tilldelats ALF-medel. Forskningsarbetet måste alltför ofta avbrytas av kliniskt arbete. Här har verksamhetschefen en nyckleroll att värna forskningstiden inom rambudgeten. Om inte han eller hon är intresserad av forskning så går det oftast inte bli så bra.

På större sjukhus borde verksamhetscheferna vara akademiskt skolade och deras mandat styrt både av kvaliteten och budgeten.


De unga ska lockas att forska men det finns idag inget ekonomiskt meritvärde i att forska. Livslönen blir lägre hos dem som satsar på forskning. Men utan forskning sker ingen utveckling och vården blir sämre. Den som avlagt akademiska examina borde därför få ett rejält lönepåslag. Ett av de få argument vi idag kan ge våra unga läkare är att det är vansinnigt roligt att forska.

Sverige har många konkurrensfördelar när det gäller klinisk forskning och att det vore olyckligt att inte utnyttja dem. Vår befolkning är väldigt positivt inställd till sjukvården och ställer upp i studier. Svenskarna är stationära, vilket gör att vi har unika möjligheter att följa patienter. Detta i kombination med bra register innebär att vi har bättre möjligheter att göra goda studier som löper över tid än många andra länder.

På 70-talet då ekonomin var bättre kunde den som fick en god idé gå till sin chef och få godkänt att testa och forska i mindre skala, med etikkommitténs godkännande, utan att det var nödvändigt att söka pengar i ett stort system. Vissa forskning kunse ske inom sjukvårdens ram. En idé kunde testas på ett litet antal patienter för att se om den höll och därefter konfirmeras i en större studie.


– Tyvärr har trenden gått åt motsatt håll trots att de försämrade villkoren för den patientnära kliniska forskningen varit uppenbar under många år.

Definitionen av klinisk forskning är ett problem. Experimentellt inriktad forskning kan riktas mot svar på klart kliniska frågeställningar och kan därför med rätta skapa argument för att den är till gagn för den kliniska verksamheten på sikt.

Problemen måste diskuteras utifrån frågeställningen ”hur få kliniker att forska”. Det är antalet läkare som forskar som är intressant, eftersom de behövs för att forskningen ska få en kliniskt relevant förankring och komma patienterna till del.


Bo Arnesjö (m), Ronneby

Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre (SoU26)

Äntligen! Tjat hjälper! Regeringen har vaknat efter 10 år - 3,5 månader före valet !

Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre (SoU26)

Regeringen har för riksdagen redovisat en nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre de kommande tio åren. I den betonar regeringen utvecklingen inom sex områden: vården och omsorgen om de mest sjuka äldre, rätten till ett bra boende, kommunernas vård och omsorg, nationell likvärdighet och lokal utveckling, förebyggande insatser och personal- och kompetensförsörjning. Riksdagen sade ja till regeringens förslag på lagändringar:

  • Kravet på regeringens medgivande när ett landsting överlåter hemsjukvården till en kommun tas bort.
  • Landstingen och kommunerna ska samverka, och landstingen ska avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas god hälso- och sjukvård i särskilt boende och i dagverksamheter. Detsamma gäller i ordinärt boende om kommunerna ansvarar för den vården. I lagen förtydligas också att god vård även innebär att tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården. En ny bestämmelse införs om att landsting och kommun ska samverka så att enskilda får den vård och behandling som deras tillstånd fordrar.
  • Kommuner blir skyldiga att rapportera till länsstyrelsen, kommunens revisorer och kommunfullmäktige alla beslut som inte verkställs inom tre månader från dagen för beslutet. Som yttersta påtryckningsmedel införs en sanktionsavgift.
  • Kommunerna får rätt att utan individuell behovsprövning tillhandahålla servicetjänster som är avsedda att förebygga skador, olycksfall eller ohälsa åt personer som fyllt 67 år.
Lagändringarna som gäller kommunernas skyldighet att rapportera beslut som inte verkställts och de som gäller kommunala servicetjänster åt äldre börjar gälla den 1 juli 2006. Övriga lagändringar börjar gälla den 1 januari 2007.
• Proposition 2005/06:115
• Utskottsbetänkande 2005/06:SoU26
• Protokoll 130 (debatt) och 131 (beslut 2006-05-30)
Läs mer om ärendet

28 maj 2006

MIN MAMMA


MIN MAMMA


Mitt hjärta är ditt,

ditt hjärta är mitt

och aldrig jag lämnar det åter.

Min lycka är din,

din lycka är min

och gråten är min när du gråter.


En hyllning på Mors Dag av Nils Ferlin

25 maj 2006

Angående risk- och händelseanalyser i vården och omsorgen i Blekinge.

Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström (s), Landstinget Blekinge

Angående risk- och händelseanalyser i vården och omsorgen i Blekinge.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vården uppfylla gängse kvalitetskrav. Kvaliteten ska dessutom systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Det mest grundläggande kvalitetskravet är att vården är säker och att patienter inte utsätts för risker och händelser som hade gått att förhindra genom ett aktivt patientsäkerhetsarbete.

Åtgärder i vårdens patientsäkerhetsarbete är bland annat att analysera risker för att få kunskap om vilka åtgärder som ska vidtas för att öka säkerheten. Analysarbetet syftar också till att bidra till en säkerhetskultur som kännetecknas av högt riskmedvetande. Det innebär att alla "tänker efter före" och att man lär av negativa händelser och tillbud.

Riskanalys är en framåtsyftande, proaktiv metod, där information om risker som är så avgörande att de med stor sannolikhet kan förorsaka en negativ händelse, samlas in och utvärderas. Syftet med en riskanalys är att finna orsaker till risker och att eliminera dem, eller om det inte är möjligt, minska konsekvenserna av tillbud och negativa händelser genom att övervaka processer och resultat. En riskanalys ger värdefull information om risker i en organisation utan ett syndabockstänkande.

Som ett led i att stödja sjukvårdshuvudmännens kvalitets- och patientsäkerhetsarbete har nu en handbok för hur man analysrea risker tagits fram av Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag, Stockholms läns landsting och Landstinget i Östergötland.

Med anledning av ovanstående anhålls om svar på följande frågeställningar:
  • Avser Landstinget Blekinge att organisera om, ytterligare utveckla och skärpa kraven på risk- och händelseanalyser inom vården i Blekinge och
  • kommer i så fall detta att ske i samarbete med den primärkommunala vården och omsorgen i Blekingekommunerna?
Bo Arnesjö (m), Landstingsledamot

24 maj 2006

Modern moderat sjukvårdspolitik

I den svenska sjukvården är patientens ställning svag, väntetiderna långa och vårdkvaliteten varierande. Det finns för lite arbetsglädje, för mycket politikermakt och en bristande mångfald och valfrihet.

Vi moderater vill stärka patientens ställning, förbättra tillgängligheten, öka valfriheten och mångfalden, säkerställa vårdkvaliteten, trygga finansieringen och skapa en sjukvård och omsorg utan gränser.

Vi vill därför genomföra en patienträttighetslag med full vårdgaranti, nationell offentlig finansiering av vården och att resurserna ska följa patienten. Vidare vill vi införa etableringsfrihet, stärkt tillsyn, öppna kvalitetsregister och därjämte avveckla landstingen som en egen politisk nivå med sin egna beskattningsrätt.

----------------------

Vi Moderater vill sålunda att sjukvården ska finansieras via skatten. I en moderatledd hälso- och sjukvård stärks patientens ställning och reduceras politikernas makt. Tillgängligheten, valfriheten och mångfalden ökas och vårdkvaliteten säkerställs. Det skapas en trygg och rättvis finansiering av sjukvården och omsorgen i hela landet.

Svensk sjukvård har hög medicinsk och teknisk kvalitet och står sig väl i internationella jämförelser. Jämfört med andra länder har dock den svenska patienten en svag ställning. Vården är oftast organiserad i verksamhetsområden, varför det inte sällan saknas ett uttalat patientperspektiv.

Väntetiderna i svensk sjukvård är ofta långa, vilket i regel beror på dålig samordning mellan olika delar av vården. Vård- och omsorgspersonalen känner sig ofta utelämnad på grund av brist på alternativa arbetsgivare. Arbetar man inom vården och är missnöjd med lön och arbetsvillkor finns inget alternativ till landstinget. Möjlighet för att utvecklas i sitt yrke saknas i regel, vilket kväver vårdpersonalens arbetsglädje och kreativitet.

Ge oss förtroende att råda bot på dessa brister i landstingsvalet 2006.

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Villa Haga i Ronneby



Klicka på bilden för förstoring!

22 maj 2006

"Bäst i klassen" - vi gratulerar oss själva!

Tjat hjälper!



Klicka på rubriken för mera information. Klicka på bilden för att forstora den.

19 maj 2006

Vänsterblocket förbi de borgerliga

Publicerad den 19 maj 2006 01:52

Den svenska väljaropinionen lutar allt mer åt vänster. I den senaste mätningen av väljarsympatierna har vänsterblocket passerat den borgerliga alliansen.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet får stöd av 48,6 procent av väljarna medan den borgerliga alliansen når 47,8 procent i Synovate Temos majmätning som publiceras i Dagens Nyheter och Sydsvenskan.

I motsvarande aprilmätning fick vänsterblocket stöd av 46,8 procent av väljarna medan de borgerliga partierna nådde 50,1 procent.

Förändringarna bland de enskilda partierna är ganska små. Socialdemokraterna går i majmätningen fram med 1,8 procentenheter medan moderaterna backar med 1,0 procentenheter.

Inga förändringar av partisympatierna är statistiskt säkerställda.

Många osäkra väljare

Antalet osäkra väljare fortsätter att vara stort. Nästan var femte tillfrågad, 19,6 procent, ville eller kunde inte säga vilket parti de skulle rösta på.

Så här fördelar sig väljarsympatierna, med förändringen från föregående månads mätning inom parentes:

Socialdemokraterna 38,3 (+1,8), vänsterpartiet 5,4 (+0,3), miljöpartiet 4,9 (-0,4), moderaterna 26,9 (-1,0), folkpartiet 8,7 (-1,2), centerpartiet 6,3 (+0,3), kristdemokraterna 5,9 (-0,4), övriga partier 3,7 (+0,7).

Mätningen genomfördes under perioden 3-17 maj. 2 212 personer svarade på frågan vilket parti de skulle rösta på om det vore val i dag.

18 maj 2006

En professionell förändring har en annan tidtabell än en omorganisation - en viktig studie

Elsmari Bergin, leg psykolog, LIME/MMC, Karolinska institutet, Stockholm


Som ett led i en studie av hur personal inom vårdsektorn upplever sin arbetssituation genomfördes djupintervjuer med personal inom psykiatrin. De tillhörde en organisation som då var föremål för en omorganisation av såväl huvudmannaskap som behandlingsstrategier. Materialet analyserades med »grounded theory« som metod.


Informanterna, som alla hade långa grund- och specialutbildningar, beskrev hur de upplevde krav och förväntningar från olika håll. De upplevde konflikter mellan yttre krav på förändrade arbetsuppgifter, arbetsmetoder och snabb patientgenomströmning å den ena sidan och inre åtaganden av en etisk och/eller ideologisk karaktär å den andra. Dessutom tillkom en omorganisation.


De nya yttre kraven stämde inte med den egna inre övertygelsen om arbets- och förhållningssätt. Det som varit yrkets själva kärna kom i gungning. Deras professionella auktoritet blev hotad när de förlorade status och respekt för sitt arbete. Den tidigare organisationskulturen slogs sönder. Deras teoretiska referensram och kompetens var inte längre en tillgång utan en barlast.


Studien visar att det tar mycket längre tid att förändra en inre övertygelse eller den inre bilden av arbetet än att förändra en organisation rent tekniskt – processerna har två helt olika tidtabeller. Vid en kontroll efter några år framkom att flera av informanterna hade bytt arbete. De berättade att många andra lämnat organisationen eller var sjukskrivna. Studien belyser tydligt vikten av att ge utrymme för personalens behov av egen omorientering – sådan förändring och utveckling kan inte forceras. Särskilt viktigt blir detta om man vill behålla den äldre personalens erfarenhet och kompetens.


En förutsättning för att ny kunskap och nya förutsättningar för arbetet ska tas emot av personalen är att de möts med respekt för sin yrkesutövning och har bibehållen auktoritet i patientarbetet. Undergrävs auktoriteten blir patienten förloraren.


Bergin E, et al. Different timetables for change: understanding processes in reorganizations. J Health Organ Manag. 2005;19:355-77.

14 maj 2006

SKOP: Alliansen leder igen

Alliansen samlar nu 48,9 procent, medan regeringen och samarbetspartierna får 47,2 procent.
Det visar Skops väljarbarometer som publicerades på måndagen.

Statistiskt säkerställda förändringar är en uppgång för folkpartiet med 3,1 procentenheter till 12,7 procent och för vänsterpartiet med 1,9 procentenheter till 7,6 procent. Socialdemokraterna backar 4,7 procentenheter till 34,3 procent.

Undersökningen genomfördes bland drygt 1.100 personer under perioden 6 till 29 april.

12 maj 2006

Allt vanligare med anhörigvård

Mer än en miljon svenskar ger omsorg åt en närstående, enligt Socialstyrelsen. Det är fler än tidigare.


På senare år har platserna på äldreboenden minskat, samtidigt som pressen på hemtjänsten ökat. Nu visar en rapport från Socialstyrelsen att det har blivit vanligare att äldre och handikappade får hjälp och omsorg av sina anhöriga.

Det är främst personer mellan 45 och 64 år som hjälper någon närstående. I den grupper uppger tre av tio personer att de regelbundet ger omsorg till någon nära. De flesta hjälper någon utanför det egna hushållet, ofta föräldrar och svärföräldrar, med att handla, städa, laga mat eller bara titta till dem.

Totalt brukar mellan 10 och 20 procent av befolkningen ge omsorg åt någon närstående. Omkring 7 procent ger mer omfattande och intensiv omsorg, med dagliga insatser.

Socialstyrelsen ser flera förklaringar till att anhörigomsorgen ökar, förutom nedskärningarna inom äldreomsorgen. Det är till exempel fler äldre som faktiskt har en anhörig som kan hjälpa till. Det har blivit vanligare att äldre över 65 år har en partner. Av dem som bor hemma är 54 procent gifta, 5 procent har en sambo. Ungefär en tiondel av dessa ger mer eller mindre omfattande hjälp och omsorg åt sin partner.

Socialstyrelsen konstaterar att nästan lika många män som kvinnor ger omsorg. Men kvinnorna tycks oftare ge "intensiv" omsorg. Män som vårdar en hustru delar oftare ansvaret med andra. Äldre som behöver hjälp får den oftare av döttrar än av söner och döttrarnas insatser har ökat mer än sönernas.

Rapporten, som är en sammanställning av forskning på området, visar också att anhörigvården i Sverige är klasslös. Det är ungefär lika vanligt i alla samhällsskikt. De flesta som sköter om en anhörig har också ett förvärvsarbete. Totalt är ungefär var femte yrkesverksam också omsorgsgivare.

11 maj 2006

Hur agera mot bristen på vårdplatser?

Bristen på vårdplatser på landets sjukhus är stor och ökar. Patienter som vårdas på ”fel” avdelning av ”fel” personal är inte längre undantag utan rutin. Patienterna får då sämre vård och deras säkerhet äventyras.


Många politiker och administratörer tycker att det är intressantare att föreslå nya visionära lösningar inom öppen vård än att lösa det allvarliga problemet med bristen på vårdplatser som dagligen drabbar patienter och läkare


Sjukhusläkarföreningen kräver nu att samhället ska agera kraftfullt. Samtidigt som det skapas fler platser inom framtidens närsjukvård så kommer det att krävas fler sjukhusvårdplatser.


Socialstyrelsen slog larm för tre år sedan efter en granskning av 36 sjukhus där 133 bakjourskompetenta läkare och avdelningschefer intervjuades.


Det avslöjades att:

  • 30 av de 36 sjukhusen hade överbeläggningar.
  • 50 av 133 intervjuade kände till situationer där patienten skadats, eller riskerat att komma till skada, på grund av att patienten utlokaliserats till ”fel avdelning”.
  • 15 av 133 intervjuade ansåg att utlokalisering av patienter var förenad med risk för patientsäkerheten.
  • hälften av sjukhusen vårdade patienter vid andra avdelningar än där de var inskrivna.

Socialstyrelsen konstaterade att ”systemet är riskfyllt och att patienter som utlokaliserats till fel avdelning riskerar att få sämre omvårdnad, medicinsk diagnostik, vård och behandling”. Till och med patienter med livshotande tillstånd, som misstänkt hjärtinfarkt, vårdades på ”fel” klinik.


Sjukhusläkarföreningen kräver nu att Socialstyrelsen begränsar möjligheterna för landstingen att lägga patienter på ”fel” avdelningar och åläggs att ge ut råd och anvisningar för hur utlokaliseringar och överbeläggningar ska hanteras. De vill dessutom att det ska ingå i Socialstyrelsens uppdrag att följa och rapportera problemens omfattning.


Märkligt nog låter Socialdepartementet landstingen fortsätta att utsätta patienter för dessa risker och ges landstingspolitikerna fria händer att stympa sjukhusen trots de bevisade farorna.

Landstingen svär sig fria från ansvar genom att helt enkelt lägga över ansvaret på kommunerna eftersom någon måste ju ta ansvar för patienterna när det inte fungerar.


Hur har Landstingsrådet Marie Sällström (s) tänkt sig att agera? Alla vi blekingar väntar på svar!


Bo Arnesjö (m),

Ronneby

10 maj 2006

Livmoderhalscancer kan förhindras!

Humant Papillomvirus (HPV) är en vanlig grupp av virus, som kan leda till vårtliknande förändringar i hud eller kroppshålor öppna mot yttervärlden. Något eller några av dessa virus kan på sikt orsaka elakartade tumörer som hud-, livmoderhals-, bröst-, munhåle- och svalgcancer. HPV-forskningen har nu nått ett genombrott speciellt vad avser livmoderhalscancer (cervixcancer).


Gynekologisk cellprovscreening har minskat sjukligheten i livmoderhalscancer. I Blekinge har dessa förebyggande åtgärder varit speciellt framgångsrika genom insatser av gynekologerna Sven Svennerud och Göran Larsson med medarbetare. Trots det är sjukdomen vanlig och kan även drabba yngre kvinnor. Screeningresultaten kan förbättras med HPV-test och spridning av HPV-infektion förhindras genom HPV-vaccination.


Cervixcancer orsakas av en kronisk livmoderhalsinfektion med HPV av tumörframkallande typ. Infektionen varar länge och ett HPV–test kan vara positivt långt innan manifest cancer utvecklas. Infektionen kan undvikas genom avhållsamhet, säker sex eller HPV-vaccination. Specifika HPV-test kan också påvisa infektion med en cancerframkallande HPV-typ.


HPV-testning kan användas för cancerprofylax i följande fall:

  • som primärt screeningtest hos kvinnor över 30–35 års ålder, antingen som tillägg till eller i stället för cellprovscreening för låggradiga cellförändringar
  • för uppföljning efter behandling av förstadier till cervixcancer
  • som HPV-självtest hos kvinnor som trots uppmaning inte kommer till cellprovscreening

I Norge har man genom nationella riktlinjer accepterat HPV-testning som screeningtest mot cervixcancer.


Förebyggande vaccination ger en extremt hög skyddseffekt mot HPV-infektion och mot förstadier av cervixcancer. Vaccin finns kommersiellt tillgängligt.


De största vinsterna med vaccinationen ligger i prevention mot etablerad cervixcancer och i en kraftig minskning av antalet kvinnor med misstänkta cellförändringar. Många unga kvinnor utsätts med dagens isolerade cellprovsscreening för risk för onödiga behandlingar med medicinska och psykologiska komplikationer.


Politikerna blir nu tvungna att ta ställning till om HPV-test och HPV-vaccination ska bli en integrerad del av vår prevention mot cervixcancer. Som beslutsunderlag finns flera omfattande hälsoekonomiska studier. Alternativet är annars att enbart de som har kunskap och råd själva måste köpa denna service.


Vi ska väl införa sådan profylax i Blekinge, eller hur landstingsrådet Marie Sällström (s)? Svara gärna snabbt!


Bo Arnesjö (m)

Ronneby

07 maj 2006

Närsjukvård i kommunal samverkan

Närsjukvårdsprogrammet är sista pusselbiten i Läkarförbundets syn på framtidens sjukvårdsstruktur i Sverige.

Närsjukvård definieras som : Vård nära patienten som inte kräver den fullt utrustade sjukhusvårdens resurser.

Problem som bör minska är bristen på vårdplatser på sjukhusen. Sjukhusläkarna ska kunna delta i arbetet utanför sjukhusen. Det ska också minska dagens bristande samverkan kring äldre, psykiskt sjuka och funktionshindrade.

En del av närsjukvården är så kallad samverkansvård, som omfattar läkares insatser för patienter med behov av vård i hemmet. Den ska bättra samverkan med kommunerna, som ska kunna köpa läkartjänster av både offentliga eller privata vårdgivare.

Närsjukvården ska delas in i:

1. Primär närsjukvård. Den består av familjeläkarvården och vård i hemmet och föreslås finansierad av staten. Basen för närsjukvården ska vara ett nationellt familjeläkarsystem. Häri ingår även sammanhängande omvårdnad, samtalsterapi, sjukgymnastik med mera. Med vård i hemmet menas vård som ges i hemmet av andra än läkare.

2. Specialiserad närsjukvård. Förutom dagens öppna specialistvård vid sjukhus ska den också bestå av vård vid närsjukhus, det vill säga sjukhus som inte är fullt utbyggda akutsjukhus. Även denna del föreslås finansieras statligt. Vårdplatserna ska konkurrensupphandlas av regionala beställarorganisationer. Sjukhusspecialisterna i närsjukvården ska ersättas enligt en nationell taxa. De ska också alternera med arbete på fullt utrustade sjukhus.

3. Samverkansvård. Denna del definieras utifrån patientens behov och omfattar all vård av patienter med stora och varaktiga vårdbehov. All vård av dessa patienter – utom inläggning på sjukhus – föreslås betalas av kommunerna, det vill säga även akutbesök på sjukhus. Först vid inläggning betalar staten. Vården av dessa patienter kräver god kommunikation mellan familjeläkarvården, den specialiserade närsjukvården och sjukhusvården, enligt programmet.

Denna viktiga principiella hållning hos läkarna gynnar utan tvekan en bättre vårdsamverkan mellan kommuner och landsting till stark båtnad för de preventiva insatserna och den lokala vården och omsorgen. Det skapar dessutom goda förutsättningar för mångfald och valfrihet. Eller hur, Landstingsråden Marie Sällström (s) och Berth Johnson (s)?

Bo Arnesjö (m)
Ronneby

Avståndet mellan blocken minskar något men fortsatt ledning för allianspartierna

I Synovate Temo:s väljarbarometer för april har avståndet mellan blocken minskat till 3,3 procentenheter. Vänsterpartier noterar sin lägsta siffra på ett år och Moderaterna sin lägsta siffra på fem månader.

I undersökningen får allianspartierna ett samlat stöd på 50,1 procent, en minskning med 0,5 procentenheter. Samarbetspartierna ökar med 0,6 procentenheter från 46,2 till 46,8 procent, Båda förändringarna faller inom de statistiska felmarginalerna.

Sedan oktober 2005 fram till idag har övertaget för allianspartierna, i väljare räknat, minskat med drygt 250 000 väljare, från ca 440 000 till ca 180 000 väljare.

Socialdemokraterna ökar, inom felmarginalen, med 1,6 procentenheter från 34,9 till 36,5 procent.

Moderaterna minskar, inom felmarginalen, med 1,3 procentenheter från 29,2 till 27,9 procent. Noteringen är den lägsta för moderaterna sedan november 2005 då partiet hade stöd av 27,6 procent.

Vänsterpartiet får 5,1 procent, en nedgång med 1,1 procentenheter. Förändringen är inte statistiskt säkerställd. Noteringen är den lägsta sedan april 2005 då partiet hade stöd av 5,0 procent.

Centerpartiet ökar, inom felmarginalen, från 5,3 procent till 6,0 procent. Uppgången är inte statistiskt säkerställd.

Folkpartiet får 9,9 procent, en blygsam uppgång med 0,2 procentenheter. Förändringen är inte statistiskt säkerställd.

Miljöpartiet ökar, inom felmarginalen, med 0,2 procentenhet från 5,1 till 5,3 procent.

Kristdemokraterna ligger i det närmaste still och får 6,3 procent, en nedgång inom felmarginalen med 0,1 procentenheter. Från att under mycket lång tid ha legat och pendlat kring spärren så har partiet under de två senaste mätningarna fått strax över sex procent.

Övriga partier får 3,0 procent (-0,1).

Andelen osäkra väljare minskar med 0,9 procentenheter till 20,3 procent.

Samtliga förändringar från föregående månad faller inom de statistiska felmarginalerna.

Konungen 60 år














Kungafamiljen på Konungens 60-årsdag!

02 maj 2006

Vilda spekulationer

Henrik Bredberg, Sydsvenskan

28 april 2006 00:55

Avståndet krymper. Bara drygt 3 procentenheter skiljer nu mellan blocken. Den borgerliga alliansens försprång är nästan uppätet, enligt Synovate Temos väljarbarometer för april som Sydsvenskan publicerat idag.

I Sifos mätning i söndags var klyftan ännu mindre. Att moderaterna faller tillbaka till 27,9 procent hos Temo och att socialdemokraterna ökar till 36,5 procent är värt att notera. Liksom vänsterpartiets kräftgång. Men en brasklapp krävs. Inga enskilda förändringar tar sig utanför den statistiska felmarginalen.

Slutsatsen är att det blir mindre och mindre osannolikt att statsministern efter valet i höst är socialdemokrat. I så fall lär han heta Göran Persson. Åtminstone ett tag. Igår uppmärksammade radion att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin kan bli Perssons efterträdare som socialdemokratisk partiledare.

Orsaken:
I en intervju i Ordfront Magasin (nr 5 2006) konstaterar Lundby-Wedin att hon suttit i LO-ledningen i 13 år och att det därför inte skulle vara ”så främmande” att vara partiordförande, att hon saknar erfarenhet av riksdagsarbete, att hon redan har ett ”så himla viktigt” jobb och att hon ”skulle kunna vara ett bra stöd till den som efterträder Göran Persson”.

Genast satte spekulationerna igång. I P1-morgon hävdade Aftonbladets debattredaktör Lotta Gröning att Lundby-Wedin ”gör en intresseanmälan” till partiledarposten. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren funderade på om LO-basen och hennes ord kunde vara ”en av torpederna mot det perssonska väldet”.

Här kommer en annan vild spekulation: Wanja Lundby-Wedin vill med uttalandet säga att hon redan har ett himla viktigt arbete och att hon efter sina år i LO-toppen skulle kunna vara ett bra stöd till den som efterträder Göran Persson.

Bara en gissning.

Henrik Bredberg

01 maj 2006

Öppet brev till Wanja Lundby Wedin

Idag skriver moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorin ett öppet brev till Wanja Lundby Wedin med en inbjudan till en diskussion om de 1,5 miljoner människor som inte har ett jobb eller skulle vilja jobba mer.


Brevet bifogas nedan
------------------------------

Wanja!

På måndag kommer Sveriges arbetare, om än en mindre skara nu än förr, gå ut och demonstrera för sina rättigheter. Det har de gjort i 115 år. Det kan tyckas en aning märkligt att arbetarna år efter år ska behöva gå ut och demonstrera med tanke på att socialdemokraterna styrt Sverige så länge.

Men ditt förbund har ändå förblivit lojala med socialdemokraterna, som ni ju också stöttar ekonomiskt – med sex miljoner kronor per år från centralt håll, och med elva miljoner från medlemsförbunden – trots att mer än hälften av dina medlemmar, enligt SVT:s Rapport, tycker att det stödet borde dras in. ”Den facklig-politiska samverkan känns mer angelägen än någonsin”, sade du för inte så länge sedan, Wanja. Och det är just socialdemokraterna ni samverkar med, kan man läsa på er hemsida, eftersom att ni delar samma grundvärderingar.

Men vilka grundvärderingar är det? Att människor ska ges möjlighet till arbete och att det ska märkas i plånboken när man sliter och gör rätt för sig? Att det speciellt ska löna sig att arbeta om man är en av dem som tjänar minst? Att den svenska modellen, där förhållandena på arbetsmarknaden i första hand regleras i avtal mellan arbetsmarknadens parter, bör bevaras?

Som representant för Sveriges arbetare borde väl detta i alla fall vara LO:s grundvärderingar? Men i så fall är det ju bara kring kollektivavtalen det råder enighet mellan er och socialdemokraterna, eller hur Wanja? För i en tid där 1,5 miljoner är arbetslösa eller jobbar mindre än de skulle vilja, och där många av era medlemmar är så dåligt betalda och så hårt beskattade att de har svårt att få lönen att räcka till, kan man väl knappast säga att socialdemokraterna värderar varken arbetslinjen eller människors självbestämmande särskilt högt?

Jag har ett förslag till dig: under de kommande drygt fyra månaderna fram till valet lovar vi att fortsätta arbeta för arbetslinjen, för att fler ska ges möjlighet till jobb och därmed en egen lön, arbetskamrater och trygga villkor. Vi kommer att kämpa för bättre villkor för dem som tjänar minst och för kollektivavtalens bevarande. Är du beredd att samverka för detta med oss, Wanja? I så fall föreslår jag att vi ses för en fortsatt diskussion.

Med vänliga hälsningar

Sven Otto Littorin
Partisekreterare (m)