Benskörhet (osteoporos) beror på reducerad benvävnadsstruktur med minskad benhållfasthet och därmed ökad frakturrisk. Tillståndet är en del av det biologiska åldrandet. Alla drabbas inte lika mycket – kvinnor mest.
Kostnaden för benskörhet och relaterade frakturer är nära 4 miljarder kronor per år i Sverige.
Minskad bentäthet är bara en av flera riskfaktorer för fraktur. Påverkbara sådana är fysisk inaktivitet, låg vikt, rökning, hög alkoholkonsumtion, fallbenägenhet, nedsatt syn, låg solexponering och kortisonbehandling. Inte påverkbara faktorer är hög ålder, kvinnligt kön, tidigare fraktur och ärftlighet.
Bentäthetsmätning spelar en stark roll i utredning av personer med riskfaktorer. Avsikten är att förutse deras frakturrisk och initiera förebyggande åtgärder. Mätning av bentätheten i hela skelettet kan numera ske vid Blekingesjukhuset i Karlshamn.
Benskörhetsfrakturer drabbar relativt få personer under 70 år. Personer över 70 år får dessvärre sällan diagnosen benskörhet i Blekinge. Det beror på att de - av ekonomiska skäl – är uteslutna från bentäthetsmätning. Gängse utredning, frakturprevention och läkemedelsbehandling är därför mer eller mindre utesluten hos dem.
Fysisk aktivitet har positiv effekt på bentätheten i alla åldrar. Kombinationen kalcium och D-vitamin ger en minskad risk för frakturer utom kotfrakturer hos äldre. Bisfosfonat-preparat minskar antalet frakturer, även kotfrakturer, hos kvinnor med påvisad benskörhet efter klimakteriet.
Viktig frakturprofylax är att minska antalet fall bland äldre. Det kan ske genom att:
ge individuellt anpassad muskel- och balansträning,
vidta åtgärder mot fallrisker i och utom hemmet,
trappa ner på sömnmedel och andra psykofarmaka.
med höftskydd minska risken för frakturer hos äldre efter fall i särskilt boende.
Minskad dödlighet, reducerat behov av institutionsboende och återställd funktion kan nås med korrekt diagnostik av benskörhet och tillräckliga behandlings- och rehabiliteringsresurser vid risk för eller inträffad fraktur. Tidig mobilisering är då viktig för snar rehabilitering.
Smärtan vid kotfrakturer kan lindras med smärtstillande medel och sjukgymnastik inklusive träning av muskelstyrkan och balansen. Operativa åtgärder saknar tillräckligt vetenskapligt stöd vid kotfrakturer. Höft- och knäfraktur leder inte sällan – trots modern proteskirurgi - till långvarigt nedsatt funktion och livskvalitet. Upprepade frakturer kan försämra livskvaliteten ytterligare.
Behandling av benskörhet är framgångsrik om den sker enligt vedertagna principer. Förutsättningen är ställd diagnos. Personer över 70 år med eller utan tidigare fraktur underbehandlas i Blekinge på grund av att de utesluts från adekvat diagnostik. Är detta äkta åldersdiskriminering, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), Ledamot av fullmäktige, Landstinget Blekinge.
30 december 2009
26 december 2009
Uppgiftsglidning - en lösning på läkarbristen
Läkarbristen bekymrar, inte minst i Landstinget Blekinge. Bemanningen får ofta lösas med pensionerade eller inhyrda läkare. Kostnaderna för inhyrning är mycket högre än för reguljärt anställda läkare. Tillgängligheten och patient-läkarkontinuiteten eftersätts ofta.
Socialstyrelsen (SoS) ser positivt på uppgiftsglidning i vården – det vill säga förskjutning/överföring av traditionella läkararbetsuppgifter till andra legitimerade yrkeskategorier. Vissa risker måste man dock vara medveten om och noggrannt förebygga. Påfallande få Lex Maria-ärenden har kunnat kopplas därtill.
Läkararbete överfört till annan vårdpersonal frigör läkararbetstid för mer kvalificerade uppgifter. Patienterna får då bättre tillgänglighet och kontinuitet enligt enheten för behörighet och patientsäkerhet vid SoS.
Vårdens verksamhetschefer – numera ofta utan medicinsk bakgrund - ansvarar för att de som utför verksamhetens arbetsuppgifter har den kompetens som krävs. Arbetet ska fördelas så att det uppfyller behörighetskraven i Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Chefernas inflytande är begränsat vad gäller sjukskrivning, beslut om psykiatrisk tvångsvård, smittskydd och fastställande av dödsfall. Dessa uppgifter kan inte delegeras.
SoS rapport (2004) ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården” ger god vägledning om regelverkets tillämpning. Rätten att ställa diagnos är inte reglerad och inte heller behörigheten att utföra kliniska bedömningar och vissa behandlingsåtgärder. Vården ska dock alltid ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
I praktiken kan all legitimerad vårdpersonal med tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom sin yrkeskompetens. Det är snarare möjligheterna att vidta åtgärder med anledning av ställd diagnos som skiljer dem åt. En läkare har rätt att ordinera behandlingar av de mest skilda slag medan till exempel en sjuksköterska inte har samma omfattande behörighet.
År 2004 kontrollerade SoS nära sjuttio sjuksköterskeledda mottagningar inom sjukhus- och primärvården i Sydostsverige. Man ville kartlägga patientsäkerheten och identifiera riskområden. Sådana mottagningar innebär att sjuksköterskor, biomedicinska analytiker med flera, har uppgifter som inte ingår i deras grundutbildning. Därför ställs krav på kompletterande utbildning, erfarenhet, personlig lämplighet och ett medicinskt ledningsansvar med väl definierade mål, arbetsuppgifter och säkerhet. Socialstyrelsen kunde konstatera att patientsäkerheten var väl tillgodosedd.
Trots fördjupad medvetenhet om var ansvarsgränserna går uppträder nya exempel på uppgiftsglidning i vården - till exempel utbildning av endoskopikompetenta sjuksköterskor och ultraljudskompetenta biomedicinska analytiker vid Blekingesjukhuset. Lämpliga personer med god erfarenhet väljs ut och får speciell praktisk träning. Deras kompetens dubbelgranskas under en period. Dessa verksamheter har utvärderats och fungerar minst lika bra som tidigare.
Antalet uppgiftsglidningar inom flera vårdsektorer kan säkert utökas. Exempel kan vara ansvar för hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre, speciell primärvårds- och sjukhusdiagnostik, tandvård inom äldreomsorgen, läkemedelsgenomgångar i primärvården, hälsoekonomi, teknisk-, ekonomisk- och personell administration jämte IT-tillämpningar i vården.
Läkarbristen kräver snar kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar inom vården förutsatt minst bibehållen medicinsk kvalitet. Att överföra läkararbetsuppgifter till andra personalkategorier med vidgad kompetens kan minska patientköerna och reducera de avsevärda kostnaderna för inhyrda läkare. Eller hur, finanslandstingsrådet Kalle Sandström (S) och hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen och ledamot av Landstingsstyrelsen, Landstinget Blekinge.
Socialstyrelsen (SoS) ser positivt på uppgiftsglidning i vården – det vill säga förskjutning/överföring av traditionella läkararbetsuppgifter till andra legitimerade yrkeskategorier. Vissa risker måste man dock vara medveten om och noggrannt förebygga. Påfallande få Lex Maria-ärenden har kunnat kopplas därtill.
Läkararbete överfört till annan vårdpersonal frigör läkararbetstid för mer kvalificerade uppgifter. Patienterna får då bättre tillgänglighet och kontinuitet enligt enheten för behörighet och patientsäkerhet vid SoS.
Vårdens verksamhetschefer – numera ofta utan medicinsk bakgrund - ansvarar för att de som utför verksamhetens arbetsuppgifter har den kompetens som krävs. Arbetet ska fördelas så att det uppfyller behörighetskraven i Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Chefernas inflytande är begränsat vad gäller sjukskrivning, beslut om psykiatrisk tvångsvård, smittskydd och fastställande av dödsfall. Dessa uppgifter kan inte delegeras.
SoS rapport (2004) ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården” ger god vägledning om regelverkets tillämpning. Rätten att ställa diagnos är inte reglerad och inte heller behörigheten att utföra kliniska bedömningar och vissa behandlingsåtgärder. Vården ska dock alltid ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
I praktiken kan all legitimerad vårdpersonal med tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom sin yrkeskompetens. Det är snarare möjligheterna att vidta åtgärder med anledning av ställd diagnos som skiljer dem åt. En läkare har rätt att ordinera behandlingar av de mest skilda slag medan till exempel en sjuksköterska inte har samma omfattande behörighet.
År 2004 kontrollerade SoS nära sjuttio sjuksköterskeledda mottagningar inom sjukhus- och primärvården i Sydostsverige. Man ville kartlägga patientsäkerheten och identifiera riskområden. Sådana mottagningar innebär att sjuksköterskor, biomedicinska analytiker med flera, har uppgifter som inte ingår i deras grundutbildning. Därför ställs krav på kompletterande utbildning, erfarenhet, personlig lämplighet och ett medicinskt ledningsansvar med väl definierade mål, arbetsuppgifter och säkerhet. Socialstyrelsen kunde konstatera att patientsäkerheten var väl tillgodosedd.
Trots fördjupad medvetenhet om var ansvarsgränserna går uppträder nya exempel på uppgiftsglidning i vården - till exempel utbildning av endoskopikompetenta sjuksköterskor och ultraljudskompetenta biomedicinska analytiker vid Blekingesjukhuset. Lämpliga personer med god erfarenhet väljs ut och får speciell praktisk träning. Deras kompetens dubbelgranskas under en period. Dessa verksamheter har utvärderats och fungerar minst lika bra som tidigare.
Antalet uppgiftsglidningar inom flera vårdsektorer kan säkert utökas. Exempel kan vara ansvar för hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre, speciell primärvårds- och sjukhusdiagnostik, tandvård inom äldreomsorgen, läkemedelsgenomgångar i primärvården, hälsoekonomi, teknisk-, ekonomisk- och personell administration jämte IT-tillämpningar i vården.
Läkarbristen kräver snar kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar inom vården förutsatt minst bibehållen medicinsk kvalitet. Att överföra läkararbetsuppgifter till andra personalkategorier med vidgad kompetens kan minska patientköerna och reducera de avsevärda kostnaderna för inhyrda läkare. Eller hur, finanslandstingsrådet Kalle Sandström (S) och hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen och ledamot av Landstingsstyrelsen, Landstinget Blekinge.
25 december 2009
Infektionskomplikationer fortsatt vanliga
Antalet komplikationer i sjukhusvården har nu halverats i Blekinge. De inträffar nu i 5,7 procent av de sjukhusvårdade och domineras av sår-, lung- och urinvägsinfektioner. Sårinfektionerna kan ödelägga resultaten av en operation och kan till och med vara dödliga. Mer eller mindre antibiotikaresistenta bakterier – sjukhusbakterier – är ofta orsaken. Vanliga är så kallade gula stafylokocker.
Vårdrelaterade infektioner kan sålunda förebyggas. Det handlar bland annat om att alltid desinficera händerna med handsprit före och efter kontakt med en patient samt att använda kortärmat och inte bära ringar och klockor. Systematiskt skärpt hygien på våra sjukhus har sålunda lett till detta goda resultat. Det finns dock all anledning att ytterligare skärpa rutinerna - en så kallad 0-vision.
Sjuhusbakterier orsakar fler allvarliga infektioner än man trott. Varje år drabbas mer än 3000 svenskar enligt en ny avhandling från Göteborgs Universitet.
En infektion med sjuhusbakterier kan vara svår att upptäcka, eftersom den inte alltid ger feber eller andra infektionssymtom. Avhandlingen påtalar krav på ytterligare uppmärksamhet hos patienter som visar ospecifika infektionstecken, som hög puls och ansträngd andning.
Sjukhusbakterier finns ofta på patientens hud och i näsan. De är då ofarliga. De kan infektera kroppen på djupet via ett öppet operationssår och orsaka blodförgiftning. Den som då inte snabbt får antibiotika löper stor risk. Tjugo procent av dem som insjuknar i djup sårinfektion dör inom en månad.
Uppenbart räcker det inte att desinficera vårdlokalerna/apparaturen samt att personalen skärper sin handtvätt och kroppshygien. Komplettering med noggrann rengöring och desinfektion av operationspatienternas hela hudkostym, desinficerande sprayning av näsa, munhåla och svalg jämte rena sjukhuskläder under hela sjukhusvistelsen syns nödvändig.
Många patienter kräver ytterligare skärpning av infektionsförebyggande åtgärder på alla hälso- och sjukvårdens och omsorgens institutioner! Vad säger hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.
21 december 2009
Ta det bara lugnt!
Svenska 100-åringar blir snabbt allt fler
Av Åsa Marmstål, med kand, Södersjukhuset, Stockholm, Måns Rosén, chef, SBU, Stockholm; tidigare chef, Socialstyrelsens epidemiologiska centrum, Mårten Rosenqvist, förste livmedikus, professor, överläkare, kardiologkliniken, Södersjukhuset, Stockholm, marten.rosenqvist@sodersjukhuset.se
Sammanfattat
Av Åsa Marmstål, med kand, Södersjukhuset, Stockholm, Måns Rosén, chef, SBU, Stockholm; tidigare chef, Socialstyrelsens epidemiologiska centrum, Mårten Rosenqvist, förste livmedikus, professor, överläkare, kardiologkliniken, Södersjukhuset, Stockholm, marten.rosenqvist@sodersjukhuset.se
Sammanfattat
Antalet personer som är 100 år och äldre har tiofaldigats sedan år 1970. Livslängden har ökat främst tack vare de medicinska framsteg som gjorts vad gäller hjärt–kärlsjukdomar. Kalmar län är den region där flest av Sveriges allra äldsta lever, ca 2,0 individer per 10 000 invånare. Norrbottens län ligger sist i denna rangordning med 0,64 individer per 10 000 invånare.
Varje svensk som fyller 100 år hyllas per telegram av konungen och drottningen. Vid ett möte om svensk åldringsvård i närvaro av kungaparet diskuterades den stigande medelåldern i Sverige. Kungen påpekade då att, enligt hans uppfattning, antalet 100-årstelegram har ökat markant sedan han tillträdde som statschef 1973.
Varje svensk som fyller 100 år hyllas per telegram av konungen och drottningen. Vid ett möte om svensk åldringsvård i närvaro av kungaparet diskuterades den stigande medelåldern i Sverige. Kungen påpekade då att, enligt hans uppfattning, antalet 100-årstelegram har ökat markant sedan han tillträdde som statschef 1973.
Utifrån denna observation tyckte vi att det var intressant att undersöka om det faktiskt förelåg en tydlig ökning av de allra äldsta i landet utifrån följande frågeställningar:
• Har antalet 100-åringar i landet ökat mer än man kan förvänta sig, jämfört med befolkningen i övrigt?
• Hur är könsfördelningen?
• Hur länge lever en 100-åring?
• Var i landet har man störst chans att bli 100 år?
• Hur mår de allra äldsta? Hur stor är vårdkonsumtionen hos denna grupp i jämförelse med andra ålderskategorier?
Metod
Telegrammen på Slottet.
Som tidigare nämnts skickar hovet varje år gratulationstelegram undertecknade av Sveriges konung och drottning till de individer i vårt land som fyller 100 år. Detta har gjorts systematiskt från år 2000; innan dess studerade hovet tidningsannonser och liknande för att utröna vilka i vårt land som under året skulle fira sin 100-årsdag. Dock var det så många som hörde av sig och klagade över att de inte fått ett telegram att man från hovets sida beslutade att skicka gratulationstelegram till alla Sveriges 100-åringar.
Statistiska centralbyrån (SCB)
Med hjälp av uppgifter från SCB:s databas om Sveriges befolkning kunde majoriteten av de frågeställningar vi hade besvaras. I SCB:s databas avskiljer man inte statistiken i åldersgrupper efter 99 år, utan refererar gemensamt till de personer som är 100 år och de som passerat denna aktningsvärda ålder som gruppen 100+.
Resultat
Telegram från Slottet.
Rikstelegram anlitas sedan 2005 av hovet för att bistå med tjänsten att skicka gratulationstelegram. I samband med detta projekt har vi fått tillgång till de telegram som skickats från och med 2005; kopior förvaras i Slottet.
Antalet 100-åringar har 10-faldigats. Antalet personer äldre än 100 år i vårt land har ökat markant från år 1970. I landet fanns då 127 individer (38 män och 89 kvinnor) över 100 år; år 2007 var antalet 1 458 (225 män och 1 233 kvinnor). Detta innebär en procentuell ökning under samma tid på 1 048 procent (män 492 procent och kvinnor 1 285 procent).
Också befolkningssiffrorna har ökat under perioden 1970–2007. År 2007 uppgick befolkningsantalet i Sverige till ca 9,2 miljoner; detta är en ökning med 13,6 procent från år 1970. Under samma tidsperiod har det således skett en 10-faldig ökning av antalet personer i åldern 100 år eller äldre.
Medellivslängden har ökat.
År 1970 blev männen i vårt land i genomsnitt 72 år och kvinnorna 77 år. Medellivslängden har som väntat ökat; kvinnorna blir fortfarande äldst, men medel- livslängden ökar mest hos männen. År 2008 var medellivs-läng den 79 år för män och 83,2 för kvinnor, dvs en ökning med 7 år för männen och 6 år för kvinnorna.
Fram till år 2050 förväntas medellivslängden öka ytterligare till 84 år för männen och 86 år för kvinnorna.
Hur länge lever man då efter sin 100-årsdag? Enligt statistik från SCB är den återstående medellivslängden för en 100-åring 1,85 år för en man och 2,19 år för en kvinna.
Kalmar toppar listan.
För att ta reda på var i landet man finner majoriteten av de allra äldsta tittade vi på år 2005, vilket är det senaste år då SCB har statistik över folkmängden länsvis. Där kan man se att antalet äldre över 100 år är flest i Kalmar län, med 2,0 individer i åldern 100 år eller äldre per 10 000 invånare, tätt följt av Gotlands län med motsvarande 1,9 individer per 10 000 invånare. Sist i denna rangordning kommer Norrbottens län med 0,64 individer per 10 000 invånare.
Färre antal slutenvårdsdagar hos de allra äldsta.
Till sist, i vilken utsträckning är de allra äldsta i behov av sjukvård? Antalet äldre (85+) som vårdats i sluten vård per 100 000 invånare har varit relativt oförändrat under 2000-talet. Via Socialstyrelsens slutenvårdsregister kunde vi studera slutenvårdskonsumtionen under 2006. Vi valde att studera medelvårdtiden i slutenvård hos de patienter som varit i behov av inneliggande vård i olika ålderskategorier.
Vid enn jämförelse av medelvårdtiden bland 100-åringar och äldre med ålderskategorierna 70–79 år, 80–89 år och 90–99 år framgår att medelvårdtiden i sluten vård är något lägre för dem som är över 100 år än i övriga äldregrupper. Sjukvårdskonsumtionen är enligt Socialstyrelsen högst i ålderskategorin 80–89 år med i genomsnitt 14,2 dagar i sluten vård. Patientkategorin 100+ har motsvarande 11,6 slutenvårdsdagar.
Diskussion
Fler hjärt–kärlfriska ger längre medellivslängd
Den ökade medellivslängden kan främst tillskrivas den minskade risken att insjukna och dö i hjärt–kärlsjukdom. Hälften av alla dödsfall i Sverige är orsakade av hjärtkärlsjukdom.
För både kvinnor och män har insjuknandet i hjärtinfarkt och stroke minskat med mellan 14 och 25 procent mellan 1987 och 2006. Risken att dö i hjärtinfarkt har nära nog halverats under samma period, sannolikt tack vare förbättrad primärprevention, men även förbättrade insatser från sjukvårdens sida för de som redan insjuknat har haft betydelse. Dödligheten i hjärtkärlsjukdom är betydligt högre bland män än bland kvinnor, men samtidigt är det männen som vunnit mest i livslängd, eftersom dessa sjukdomar numera alltmer sällan leder till döden.
I folkhälsorapporten från 2005 konstateras att den ökade medellivslängden 1970–2003 i huvudsak består av år med lättare ohälsa och utan allvarligare funktionsnedsättning.
I dag ser vi att andelen äldre som rapporterar att de har en långvarig sjukdom har ökat; dock har andelen med sjukdom som hindrar deras dagliga liv minskat.
En fjärdedel bodde i sitt eget hem
Hur välfungerande är då 100-åringarna? En svensk studie från 1997, som undersökte 100 100-åringar, visade att 25 procent bodde i sitt eget hem, 37 procent i äldreboende eller servicelägenhet och 38 procent på sjukhem, dvs 75 procent bodde i vad vi i dag kallar särskilt boende. Av de 25 100-åringar som bodde hemma levde 12 personer ensamma och 13 bodde med närstående. Hela den undersökta populationen fick regelbunden hjälp eller tillsyn minst en gång i veckan.
Vidare var 52 procent (78 procent av männen och 46 procent av kvinnorna) i kategori A–C enligt Katz ADL-index, dvs de klarade av dagliga aktiviteter utan hjälp eller med endast lite assistans (kategori A), behövde hjälp med dusch (kategori B) eller var dessutom i behov av hjälp med av- och påklädning (kategori C).
Orsaken till att de allra äldsta förefaller konsumera mindre sluten sjukvård än yngre åldringar tror vi bl a kan härledas till att de allra äldsta i högre utsträckning fått ett boende som fungerar.
Kombination av faktorer lägger grund för långt liv
Forskningen kring dessa allra äldsta i vårt samhälle har undersökt vilka faktorer som kan tänkas bidra till att vissa individer kan uppnå en så hög ålder. Intresset är självklart stort för de personer som dessutom åldrats med relativt god hälsa och är välfungerande i det dagliga livet.
I dag tror man inte att en enskild faktor är avgörande för ett långt liv, utan att det snarare handlar om en kombination av biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Studier visar t ex att flera faktorer, som personlighet och kognition, genetiska faktorer, fysisk hälsa och socioekonomisk status är bidragande för att uppnå en hög ålder.
Framtiden – allt större krav på hälso- och sjukvården
Om man nu ska kika in i framtiden spår SCB att antalet äldre än 100 år i Sverige år 2050 kommer att uppgå till omkring 5300 personer, fortfarande med en mycket tydlig kvinnlig dominans.
I dag finns tre dominerande hypoteser om sambandet mellan den ökande medellivslängden och ohälsa:
• Den första hypotesen menar att sjukligheten kommer senare i livet och under en kortare period, dvs. den tid före döden som man lever med sjukdom, förkortas.
• Den andra hypotesen innebär att sjuklighet drabbar oss under en lika lång period i slutet av livet, men att denna period förskjuts högre upp i åldern.
• Den tredje hypotesen menar att ökad livslängd innebär längre tid med ohälsa.
I dag finns inget tydligt svar på vilken av dessa hypoteser som är korrekt, men det man kan se är att flera av de stora folksjukdomarna har förskjutits upp i åldrarna.
Studier pekar på att sjukligheten hos de allra äldsta kommer att öka, detta som en följd av att allt fler överlever sina sjukdomar men i stället lever längre med kroniska sjukdomar. Man måste därför räkna med att denna patientkategori kommer att ställa allt större krav på bl a hälso- och sjukvård. Man finner även tydliga skillnader mellan könen, där kvinnorna vid livets slut har en längre period med sjukdom och funktionsnedsättning än männen.
HM Konungen har gett författarna tillstånd att få ta del av gratulationstelegrammen. Anita Söderlind, Kungliga Hovstaterna, har varit behjälplig vid genomgång av kungliga telegram. Håkan Sellerfors, Statistiska centralbyrån, och Anders Jacobsson, Socialstyrelsen, har varit till hjälp för redovisning av det statistiska underlaget.
• Har antalet 100-åringar i landet ökat mer än man kan förvänta sig, jämfört med befolkningen i övrigt?
• Hur är könsfördelningen?
• Hur länge lever en 100-åring?
• Var i landet har man störst chans att bli 100 år?
• Hur mår de allra äldsta? Hur stor är vårdkonsumtionen hos denna grupp i jämförelse med andra ålderskategorier?
Metod
Telegrammen på Slottet.
Som tidigare nämnts skickar hovet varje år gratulationstelegram undertecknade av Sveriges konung och drottning till de individer i vårt land som fyller 100 år. Detta har gjorts systematiskt från år 2000; innan dess studerade hovet tidningsannonser och liknande för att utröna vilka i vårt land som under året skulle fira sin 100-årsdag. Dock var det så många som hörde av sig och klagade över att de inte fått ett telegram att man från hovets sida beslutade att skicka gratulationstelegram till alla Sveriges 100-åringar.
Statistiska centralbyrån (SCB)
Med hjälp av uppgifter från SCB:s databas om Sveriges befolkning kunde majoriteten av de frågeställningar vi hade besvaras. I SCB:s databas avskiljer man inte statistiken i åldersgrupper efter 99 år, utan refererar gemensamt till de personer som är 100 år och de som passerat denna aktningsvärda ålder som gruppen 100+.
Resultat
Telegram från Slottet.
Rikstelegram anlitas sedan 2005 av hovet för att bistå med tjänsten att skicka gratulationstelegram. I samband med detta projekt har vi fått tillgång till de telegram som skickats från och med 2005; kopior förvaras i Slottet.
Antalet 100-åringar har 10-faldigats. Antalet personer äldre än 100 år i vårt land har ökat markant från år 1970. I landet fanns då 127 individer (38 män och 89 kvinnor) över 100 år; år 2007 var antalet 1 458 (225 män och 1 233 kvinnor). Detta innebär en procentuell ökning under samma tid på 1 048 procent (män 492 procent och kvinnor 1 285 procent).
Också befolkningssiffrorna har ökat under perioden 1970–2007. År 2007 uppgick befolkningsantalet i Sverige till ca 9,2 miljoner; detta är en ökning med 13,6 procent från år 1970. Under samma tidsperiod har det således skett en 10-faldig ökning av antalet personer i åldern 100 år eller äldre.
Medellivslängden har ökat.
År 1970 blev männen i vårt land i genomsnitt 72 år och kvinnorna 77 år. Medellivslängden har som väntat ökat; kvinnorna blir fortfarande äldst, men medel- livslängden ökar mest hos männen. År 2008 var medellivs-läng den 79 år för män och 83,2 för kvinnor, dvs en ökning med 7 år för männen och 6 år för kvinnorna.
Fram till år 2050 förväntas medellivslängden öka ytterligare till 84 år för männen och 86 år för kvinnorna.
Hur länge lever man då efter sin 100-årsdag? Enligt statistik från SCB är den återstående medellivslängden för en 100-åring 1,85 år för en man och 2,19 år för en kvinna.
Kalmar toppar listan.
För att ta reda på var i landet man finner majoriteten av de allra äldsta tittade vi på år 2005, vilket är det senaste år då SCB har statistik över folkmängden länsvis. Där kan man se att antalet äldre över 100 år är flest i Kalmar län, med 2,0 individer i åldern 100 år eller äldre per 10 000 invånare, tätt följt av Gotlands län med motsvarande 1,9 individer per 10 000 invånare. Sist i denna rangordning kommer Norrbottens län med 0,64 individer per 10 000 invånare.
Färre antal slutenvårdsdagar hos de allra äldsta.
Till sist, i vilken utsträckning är de allra äldsta i behov av sjukvård? Antalet äldre (85+) som vårdats i sluten vård per 100 000 invånare har varit relativt oförändrat under 2000-talet. Via Socialstyrelsens slutenvårdsregister kunde vi studera slutenvårdskonsumtionen under 2006. Vi valde att studera medelvårdtiden i slutenvård hos de patienter som varit i behov av inneliggande vård i olika ålderskategorier.
Vid enn jämförelse av medelvårdtiden bland 100-åringar och äldre med ålderskategorierna 70–79 år, 80–89 år och 90–99 år framgår att medelvårdtiden i sluten vård är något lägre för dem som är över 100 år än i övriga äldregrupper. Sjukvårdskonsumtionen är enligt Socialstyrelsen högst i ålderskategorin 80–89 år med i genomsnitt 14,2 dagar i sluten vård. Patientkategorin 100+ har motsvarande 11,6 slutenvårdsdagar.
Diskussion
Fler hjärt–kärlfriska ger längre medellivslängd
Den ökade medellivslängden kan främst tillskrivas den minskade risken att insjukna och dö i hjärt–kärlsjukdom. Hälften av alla dödsfall i Sverige är orsakade av hjärtkärlsjukdom.
För både kvinnor och män har insjuknandet i hjärtinfarkt och stroke minskat med mellan 14 och 25 procent mellan 1987 och 2006. Risken att dö i hjärtinfarkt har nära nog halverats under samma period, sannolikt tack vare förbättrad primärprevention, men även förbättrade insatser från sjukvårdens sida för de som redan insjuknat har haft betydelse. Dödligheten i hjärtkärlsjukdom är betydligt högre bland män än bland kvinnor, men samtidigt är det männen som vunnit mest i livslängd, eftersom dessa sjukdomar numera alltmer sällan leder till döden.
I folkhälsorapporten från 2005 konstateras att den ökade medellivslängden 1970–2003 i huvudsak består av år med lättare ohälsa och utan allvarligare funktionsnedsättning.
I dag ser vi att andelen äldre som rapporterar att de har en långvarig sjukdom har ökat; dock har andelen med sjukdom som hindrar deras dagliga liv minskat.
En fjärdedel bodde i sitt eget hem
Hur välfungerande är då 100-åringarna? En svensk studie från 1997, som undersökte 100 100-åringar, visade att 25 procent bodde i sitt eget hem, 37 procent i äldreboende eller servicelägenhet och 38 procent på sjukhem, dvs 75 procent bodde i vad vi i dag kallar särskilt boende. Av de 25 100-åringar som bodde hemma levde 12 personer ensamma och 13 bodde med närstående. Hela den undersökta populationen fick regelbunden hjälp eller tillsyn minst en gång i veckan.
Vidare var 52 procent (78 procent av männen och 46 procent av kvinnorna) i kategori A–C enligt Katz ADL-index, dvs de klarade av dagliga aktiviteter utan hjälp eller med endast lite assistans (kategori A), behövde hjälp med dusch (kategori B) eller var dessutom i behov av hjälp med av- och påklädning (kategori C).
Orsaken till att de allra äldsta förefaller konsumera mindre sluten sjukvård än yngre åldringar tror vi bl a kan härledas till att de allra äldsta i högre utsträckning fått ett boende som fungerar.
Kombination av faktorer lägger grund för långt liv
Forskningen kring dessa allra äldsta i vårt samhälle har undersökt vilka faktorer som kan tänkas bidra till att vissa individer kan uppnå en så hög ålder. Intresset är självklart stort för de personer som dessutom åldrats med relativt god hälsa och är välfungerande i det dagliga livet.
I dag tror man inte att en enskild faktor är avgörande för ett långt liv, utan att det snarare handlar om en kombination av biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Studier visar t ex att flera faktorer, som personlighet och kognition, genetiska faktorer, fysisk hälsa och socioekonomisk status är bidragande för att uppnå en hög ålder.
Framtiden – allt större krav på hälso- och sjukvården
Om man nu ska kika in i framtiden spår SCB att antalet äldre än 100 år i Sverige år 2050 kommer att uppgå till omkring 5300 personer, fortfarande med en mycket tydlig kvinnlig dominans.
I dag finns tre dominerande hypoteser om sambandet mellan den ökande medellivslängden och ohälsa:
• Den första hypotesen menar att sjukligheten kommer senare i livet och under en kortare period, dvs. den tid före döden som man lever med sjukdom, förkortas.
• Den andra hypotesen innebär att sjuklighet drabbar oss under en lika lång period i slutet av livet, men att denna period förskjuts högre upp i åldern.
• Den tredje hypotesen menar att ökad livslängd innebär längre tid med ohälsa.
I dag finns inget tydligt svar på vilken av dessa hypoteser som är korrekt, men det man kan se är att flera av de stora folksjukdomarna har förskjutits upp i åldrarna.
Studier pekar på att sjukligheten hos de allra äldsta kommer att öka, detta som en följd av att allt fler överlever sina sjukdomar men i stället lever längre med kroniska sjukdomar. Man måste därför räkna med att denna patientkategori kommer att ställa allt större krav på bl a hälso- och sjukvård. Man finner även tydliga skillnader mellan könen, där kvinnorna vid livets slut har en längre period med sjukdom och funktionsnedsättning än männen.
HM Konungen har gett författarna tillstånd att få ta del av gratulationstelegrammen. Anita Söderlind, Kungliga Hovstaterna, har varit behjälplig vid genomgång av kungliga telegram. Håkan Sellerfors, Statistiska centralbyrån, och Anders Jacobsson, Socialstyrelsen, har varit till hjälp för redovisning av det statistiska underlaget.
Från Läkartidningen 20/12 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)