Benskörhet försummas hos äldre i Blekinge

Benskörhet (osteoporos) beror på reducerad benvävnadsstruktur med minskad benhållfasthet och därmed ökad frakturrisk. Tillståndet är en del av det biologiska åldrandet. Alla drabbas inte lika mycket – kvinnor mest.

Kostnaden för benskörhet och relaterade frakturer är nära 4 miljarder kronor per år i Sverige.

Minskad bentäthet är bara en av flera riskfaktorer för fraktur. Påverkbara sådana är fysisk inaktivitet, låg vikt, rökning, hög alkoholkonsumtion, fallbenägenhet, nedsatt syn, låg solexponering och kortisonbehandling. Inte påverkbara faktorer är hög ålder, kvinnligt kön, tidigare fraktur och ärftlighet.

Bentäthetsmätning spelar en stark roll i utredning av personer med riskfaktorer. Avsikten är att förutse deras frakturrisk och initiera förebyggande åtgärder. Mätning av bentätheten i hela skelettet kan numera ske vid Blekingesjukhuset i Karlshamn.

Benskörhetsfrakturer drabbar relativt få personer under 70 år. Personer över 70 år får dessvärre sällan diagnosen benskörhet i Blekinge. Det beror på att de - av ekonomiska skäl – är uteslutna från bentäthetsmätning. Gängse utredning, frakturprevention och läkemedelsbehandling är därför mer eller mindre utesluten hos dem.

Fysisk aktivitet har positiv effekt på bentätheten i alla åldrar. Kombinationen kalcium och D-vitamin ger en minskad risk för frakturer utom kotfrakturer hos äldre. Bisfosfonat-preparat minskar antalet frakturer, även kotfrakturer, hos kvinnor med påvisad benskörhet efter klimakteriet.

Viktig frakturprofylax är att minska antalet fall bland äldre. Det kan ske genom att:
 ge individuellt anpassad muskel- och balansträning,
 vidta åtgärder mot fallrisker i och utom hemmet,
 trappa ner på sömnmedel och andra psykofarmaka.
 med höftskydd minska risken för frakturer hos äldre efter fall i särskilt boende.

Minskad dödlighet, reducerat behov av institutionsboende och återställd funktion kan nås med korrekt diagnostik av benskörhet och tillräckliga behandlings- och rehabiliteringsresurser vid risk för eller inträffad fraktur. Tidig mobilisering är då viktig för snar rehabilitering.

Smärtan vid kotfrakturer kan lindras med smärtstillande medel och sjukgymnastik inklusive träning av muskelstyrkan och balansen. Operativa åtgärder saknar tillräckligt vetenskapligt stöd vid kotfrakturer. Höft- och knäfraktur leder inte sällan – trots modern proteskirurgi - till långvarigt nedsatt funktion och livskvalitet. Upprepade frakturer kan försämra livskvaliteten ytterligare.

Behandling av benskörhet är framgångsrik om den sker enligt vedertagna principer. Förutsättningen är ställd diagnos. Personer över 70 år med eller utan tidigare fraktur underbehandlas i Blekinge på grund av att de utesluts från adekvat diagnostik. Är detta äkta åldersdiskriminering, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?

Bo Arnesjö (M), Ledamot av fullmäktige, Landstinget Blekinge.