18 juni 2010
Beklämmande!!!
I en av Sveriges Kommuner och Landsting genomförd så kallad "punktprevalensmätning" (frekvensmätning) av förekomsten av vårdrelaterade infektioner inom somatisk slutenvård under våren 2010 ligger Landstinget Blekinge bland de allra sämsta. Vårdrelaterade infektioner, det vill säga sårinfektioner, lunginflammationer och urinvägsinfektioner drabbar 11, 2 procent av alla patienter som vårdas inneliggande - 14 procent i Karlskrona och 6 procent i Karlshamn. Landsgenomsnittet är 9,6 procent. Nu kommer sålunda ett beklämmande bakslag inom området, där vi politiker informerats om betydande förbättringar under senare år.
Nu krävs rejäla krafttag! Eller hur, ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i hälso och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.
Nu krävs rejäla krafttag! Eller hur, ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i hälso och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.
15 juni 2010
Fördelningspolitik av svensk modell
Detta har jag fått från en sympatisör!
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr.
En dag säger restaurangägaren:
– "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer saker.
Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen.
Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr...
Och sedan undrar folk varför företag lämnar Sverige!
Skicka det här till minst 10 vänner annars kan du drabbas av regeringsskifte!
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr.
En dag säger restaurangägaren:
– "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer saker.
Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen.
Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr...
Och sedan undrar folk varför företag lämnar Sverige!
Skicka det här till minst 10 vänner annars kan du drabbas av regeringsskifte!
12 juni 2010
Handikappade äldre välfärdens förlorare
Funktionshindrade, vars handikapp inträffat före 65 års ålder, omfattas av en rättighetslag. Den ger dem rätt till personlig assistans och ”goda” levnadsvillkor livet ut.
Inträffar däremot ett funktionshinder efter 65 år gäller endast Socialtjänstlagen (SoL), där de drabbade bara har rätt till en så kallad ”skälig” levnadsnivå. De ska sålunda betala för sin service och omsorg och är oftast hänvisade till en enda kommunal utförare.
Många kommuner anser sig inte längre kunna utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan handikappade som drabbats före respektive efter 65 år. Kommunerna har tydligen så svåra ekonomiska problem att de inte fullt ut kan tillfredsställa hela befolkningens behov av social service och omsorg. Kvaliteten på omsorgen om de handikappade och äldre diskuteras livligt och man hävdar att skatterna inte kan höjas mer.
Det är knappast acceptabelt att ha två helt olika omsorgssystem avhängigt av om ett funktionshinder konstaterats före eller efter vårdtagarnas 65-årsdag. Tilltagande försämringar för de som handikappats efter 65 håller på att ske och tidigare gratisservice betingar nu allt högre priser.
Per Gunnar Edebalk - professor i social politik i Lund - har föreslagit en lösning på de ekonomiska problemen och orättvisorna genom en allmän omsorgsförsäkring för funktionshindrade oberoende av ålder. Denna skulle kunna finansieras genom en växling mellan kommunalskatter och försäkringsavgifter.
Därvid skulle:
- finansieringen underlättas och en ekonomisk utjämning ske mellan kommunerna,
- alla brukare få ”goda” levnadsvillkor och ingen bara en ”skälig” levnadsnivå enligt SoL,
- kommunerna få intresse av att ta emot vårdkrävande äldre från andra kommuner, eftersom inflyttade vårdtagare medför sina försäkringspengar och
- omsorgsförsäkringen bidra till att lösa dilemmat att vi nu har två olika ekonomiska stödsystem för handikappade inom äldreomsorgen.
Den kommunala äldreomsorgens påfrestningar kommer att öka. En lösning vore att klara de handikappades ekonomiska och sociala problem med en enda statlig omsorgsförsäkring i regi av Försäkringskassan. Detta står högt på alliansens prioriteringslista.
Att - som i vissa socialistiskt styrda Blekingkommuner - låta funktionshindrade som är äldre än 65 år (med fysiska eller psykiska handikapp) få betydligt dyrare social service och lägre kommunala bidrag än yngre, anstår icke en värdig kommunal omsorg!
Bo Arnesjö (M),
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge.
Inträffar däremot ett funktionshinder efter 65 år gäller endast Socialtjänstlagen (SoL), där de drabbade bara har rätt till en så kallad ”skälig” levnadsnivå. De ska sålunda betala för sin service och omsorg och är oftast hänvisade till en enda kommunal utförare.
Många kommuner anser sig inte längre kunna utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan handikappade som drabbats före respektive efter 65 år. Kommunerna har tydligen så svåra ekonomiska problem att de inte fullt ut kan tillfredsställa hela befolkningens behov av social service och omsorg. Kvaliteten på omsorgen om de handikappade och äldre diskuteras livligt och man hävdar att skatterna inte kan höjas mer.
Det är knappast acceptabelt att ha två helt olika omsorgssystem avhängigt av om ett funktionshinder konstaterats före eller efter vårdtagarnas 65-årsdag. Tilltagande försämringar för de som handikappats efter 65 håller på att ske och tidigare gratisservice betingar nu allt högre priser.
Per Gunnar Edebalk - professor i social politik i Lund - har föreslagit en lösning på de ekonomiska problemen och orättvisorna genom en allmän omsorgsförsäkring för funktionshindrade oberoende av ålder. Denna skulle kunna finansieras genom en växling mellan kommunalskatter och försäkringsavgifter.
Därvid skulle:
- finansieringen underlättas och en ekonomisk utjämning ske mellan kommunerna,
- alla brukare få ”goda” levnadsvillkor och ingen bara en ”skälig” levnadsnivå enligt SoL,
- kommunerna få intresse av att ta emot vårdkrävande äldre från andra kommuner, eftersom inflyttade vårdtagare medför sina försäkringspengar och
- omsorgsförsäkringen bidra till att lösa dilemmat att vi nu har två olika ekonomiska stödsystem för handikappade inom äldreomsorgen.
Den kommunala äldreomsorgens påfrestningar kommer att öka. En lösning vore att klara de handikappades ekonomiska och sociala problem med en enda statlig omsorgsförsäkring i regi av Försäkringskassan. Detta står högt på alliansens prioriteringslista.
Att - som i vissa socialistiskt styrda Blekingkommuner - låta funktionshindrade som är äldre än 65 år (med fysiska eller psykiska handikapp) få betydligt dyrare social service och lägre kommunala bidrag än yngre, anstår icke en värdig kommunal omsorg!
Bo Arnesjö (M),
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge.
06 juni 2010
Andrologisk verksamhet i Landstinget Blekinge
Interpellation till Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S), Landstinget Blekinge, angående:
Andrologisk verksamhet i Landstinget Blekinge
Fullmäktige stödde under våren 2010 förslagen i Motionen ”Den åldrande mannen - ett försummat kapitel”.
I denna föreslogs substitutionsterapi med testosteron för äldre män för att återställa en normal hormonbalans av betydelse för deras förmåga att klara sjukdom och skada, näringsbrist och flera omgivningsfaktorer.
Testosteron, tillväxthormon och insulin är kroppens huvudsakliga anabola (uppbyggande) faktorer. De stimulerar underhåll av kroppens vävnader. Balansen mellan anabola och katabola (nedbrytande) faktorer varierar med den hormonella miljön, nutritionen och olika skade- och sjukdomstillstånd. Tillförsel av anabola hormon kan då kompensera för den hormonbrist som ofta ligger bakom avmagring vid sådana sjukdomar som infektioner, cancer, KOL, brännskador eller som en följd av kirurgiska ingrepp.
Testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder, mekanismen verkar vara relaterad till hälsotillståndet. Testosteronbrist är dock inte en absolut nödvändig konsekvens av stigande ålder.
Normalt åldrande karakteriseras av minskad fysisk och psykisk ork, ändring av kroppssammansättning med ökad mängd fett (bukfetma) och minskad andel muskulatur, tunnare hud, minskad skelettmassa, anemi och andra tecken på katabolism (nedbrytning). Studier som analyserar relationen mellan testosteron och till exempel kroppssammansättningen i olika åldersgrupper talar för att tillskottsbehovet av testosteron skiljer sig mellan yngre och äldre.
Ändrade kognitiva funktioner, förändrad sinnesstämning med depressiva inslag och sexuell dysfunktion är vanliga hos äldre män. Det finns en klar samvariation mellan sådana symtom och de som ses vid testosteronbrist. Män begår självmord oftare än kvinnor, speciellt äldre män. Om detta har någon relation till låga nivåer av manliga könshormoner är inte till fullo bevisat men det finns studier som pekar i den riktningen. Testosterontillskott hos äldre män ger effekt på de kognitiva funktionerna med förbättring av minnet, koncentrationen och slutledningsförmågan.
Omkring var femte man i 65-årsåldern har låga testosteronnivåer (mellan 60000 och 70000 män i Sverige). Sjukdomar och skador har stor inverkan på testosteronnivåerna liksom vissa läkemedel – speciellt smärtstillande. Låga testosteronnivåer kan påverka äldre män så att de mår och fungerar sämre.
Genom att ge testosteron i doser, som endast höjer nivån till den normala i ungdomen och att alla behandlade kontrolleras minst en gång per år är riskerna med denna behandling mycket små.
Med hänvisning till ett aktuellt betydande massmedialt intresse för behandling av äldre män med substitutionsdoser av testosteron, under förutsättning av subnormala testosteronnivåer och frånvaro av prostatacancer anhålles om svar på följande frågor:
När kommer Landstinget Blekinge att etablera en andrologisk verksamhet på såväl specialistnivå (förslagsvis vid urologiska sektionen) som på primärvårdsnivå
samt
när kommer Kliniskt kemiska laboratoriet vid BLS att ta upp mätningar av testosteronhalten i blod som rutinmetod.
Bo Arnesjö (M),
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge
Andrologisk verksamhet i Landstinget Blekinge
Fullmäktige stödde under våren 2010 förslagen i Motionen ”Den åldrande mannen - ett försummat kapitel”.
I denna föreslogs substitutionsterapi med testosteron för äldre män för att återställa en normal hormonbalans av betydelse för deras förmåga att klara sjukdom och skada, näringsbrist och flera omgivningsfaktorer.
Testosteron, tillväxthormon och insulin är kroppens huvudsakliga anabola (uppbyggande) faktorer. De stimulerar underhåll av kroppens vävnader. Balansen mellan anabola och katabola (nedbrytande) faktorer varierar med den hormonella miljön, nutritionen och olika skade- och sjukdomstillstånd. Tillförsel av anabola hormon kan då kompensera för den hormonbrist som ofta ligger bakom avmagring vid sådana sjukdomar som infektioner, cancer, KOL, brännskador eller som en följd av kirurgiska ingrepp.
Testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder, mekanismen verkar vara relaterad till hälsotillståndet. Testosteronbrist är dock inte en absolut nödvändig konsekvens av stigande ålder.
Normalt åldrande karakteriseras av minskad fysisk och psykisk ork, ändring av kroppssammansättning med ökad mängd fett (bukfetma) och minskad andel muskulatur, tunnare hud, minskad skelettmassa, anemi och andra tecken på katabolism (nedbrytning). Studier som analyserar relationen mellan testosteron och till exempel kroppssammansättningen i olika åldersgrupper talar för att tillskottsbehovet av testosteron skiljer sig mellan yngre och äldre.
Ändrade kognitiva funktioner, förändrad sinnesstämning med depressiva inslag och sexuell dysfunktion är vanliga hos äldre män. Det finns en klar samvariation mellan sådana symtom och de som ses vid testosteronbrist. Män begår självmord oftare än kvinnor, speciellt äldre män. Om detta har någon relation till låga nivåer av manliga könshormoner är inte till fullo bevisat men det finns studier som pekar i den riktningen. Testosterontillskott hos äldre män ger effekt på de kognitiva funktionerna med förbättring av minnet, koncentrationen och slutledningsförmågan.
Omkring var femte man i 65-årsåldern har låga testosteronnivåer (mellan 60000 och 70000 män i Sverige). Sjukdomar och skador har stor inverkan på testosteronnivåerna liksom vissa läkemedel – speciellt smärtstillande. Låga testosteronnivåer kan påverka äldre män så att de mår och fungerar sämre.
Genom att ge testosteron i doser, som endast höjer nivån till den normala i ungdomen och att alla behandlade kontrolleras minst en gång per år är riskerna med denna behandling mycket små.
Med hänvisning till ett aktuellt betydande massmedialt intresse för behandling av äldre män med substitutionsdoser av testosteron, under förutsättning av subnormala testosteronnivåer och frånvaro av prostatacancer anhålles om svar på följande frågor:
När kommer Landstinget Blekinge att etablera en andrologisk verksamhet på såväl specialistnivå (förslagsvis vid urologiska sektionen) som på primärvårdsnivå
samt
när kommer Kliniskt kemiska laboratoriet vid BLS att ta upp mätningar av testosteronhalten i blod som rutinmetod.
Bo Arnesjö (M),
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge
04 juni 2010
UPPGIFTSGLIDNING – LÖSNING PÅ LÄKARBRISTEN?
Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge
MOTION ANGÅENDE: UPPGIFTSGLIDNING – EN MÖJLIG LÖSNING PÅ LÄKARBRISTEN
Socialstyrelsen (SoS) bedömer årligen hälso- och sjukvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare, tandhygienister och tandläkare - nu senast för 2007 - 2008. Antalet inom dessa yrkeskategorier fortsätter att öka med undantag av tandläkare.
Ökningen är störst av läkare, speciellt hjärtläkare, liksom av tandhygienister. De senaste åren har det skett en markant ökning av ”återinvandrande” svenskfödda läkare med examen i annat land. År 2008 återvände cirka 100. Stockholms sjukvårdsregion har högst läkartäthet.
Det finns cirka 125 offentliganställda sjuksköterskor per 100 000 invånare i Sverige. Tätheten varierar och är störst i Jämtlands län. Specialistsjuksköterskorna fortsätter att långsamt minska trots en ökad nyutexamination. Norra sjukvårdsregionen hade flest sjuksköterskor per invånare.
Allt fler svenskar utbildar sig till tandläkare i andra länder som Polen, Rumänien och Ungern. Det finns cirka 2,5 gånger fler tandhygienister i Gävleborgs län än i Kronobergs län.
Biomedicinska analytiker ändrade sin yrkestitel 1995 och legitimerades som yrkesgrupp 2006. Många examinerades före 1980 och är idag över 50 år. Allt färre biomedicinska analytiker utbildas, dock med en liten satsning på sistone, Arbetsstyrkan kommer att krympa samtidigt som vårdens behov ökar.
SoS använder tre indikatorer på efterfrågan i sin bedömning av arbetsmarknaden för dessa yrkesgrupper – det vill säga etablering på arbetsmarknaden efter examen, arbetslöshet och migration. Yrkesgrupperna har en hög etableringsgrad efter examen, låg arbetslöshet samt positiv eller ingen nettoimmigration.
Utifrån dessa indikatorer bedömer SoS att:
efterfrågan överstiger tillgången på barnmorskor, dock med varierande rekryteringsmöjligheter.
arbetsmarknaden för sjuksköterskor är i balans, men med svårigheter att rekrytera specialistutbildade sjuksköterskor.
efterfrågan överstiger tillgången på läkare, framför allt specialistutbildade läkare.
arbetsmarknaden för tandhygienister är i balans.
efterfrågan överstiger tillgången på tandläkare, dock med varierande rekryteringsmöjligheter.
Bristen på läkare bekymrar, inte minst i Landstinget Blekinge. Bemanningen får ofta lösas med pensionerade eller inhyrda läkare. Kostnaderna för inhyrning är mycket högre än för reguljärt anställda. Tillgängligheten och patient-läkarkontinuiteten eftersätts ofta.
Socialstyrelsen (SoS) ser positivt på uppgiftsglidning i vården – det vill säga förskjutning/överföring av traditionella läkararbetsuppgifter till andra legitimerade yrkeskategorier. Vissa risker måste man dock vara medveten om och noggrannt förebygga. Påfallande få Lex Maria-ärenden har kunnat kopplas därtill.
Läkararbete överfört till annan vårdpersonal frigör läkararbetstid för mer kvalificerade uppgifter. Patienterna får då bättre tillgänglighet och kontinuitet enligt enheten för behörighet och patientsäkerhet vid SoS.
Vårdens verksamhetschefer – numera ofta utan medicinsk bakgrund - ansvarar för att de som utför verksamhetens arbetsuppgifter har den kompetens som krävs. Arbetet ska fördelas så att det uppfyller behörighetskraven i Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Chefernas inflytande är begränsat vad beträffar sjukskrivning, beslut om psykiatrisk tvångsvård, smittskydd och fastställande av dödsfall. Dessa uppgifter får inte utföras av andra än läkare.
SoS rapport (2004) ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården” ger god vägledning om regelverkets tillämpning. Rätten att ställa diagnos är inte reglerad och inte heller behörigheten att utföra kliniska bedömningar och vissa behandlingsåtgärder. Vården ska dock alltid ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
I praktiken kan all legitimerad vårdpersonal med tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom sin yrkeskompetens. Det är snarare möjligheterna att vidta åtgärder med anledning av ställd diagnos som skiljer dem åt. En läkare har rätt att ordinera behandlingar av de mest skilda slag medan till exempel en sjuksköterska inte har samma omfattande behörighet.
År 2004 kontrollerade SoS nära sjuttio sjuksköterskeledda mottagningar inom sjukhus- och primärvården i Sydostsverige. Man ville kartlägga patientsäkerheten och identifiera riskområden. Sådana mottagningar innebär att sjuksköterskor, biomedicinska analytiker med flera, har uppgifter som inte ingår i deras grundutbildning. Därför ställs krav på kompletterande utbildning, erfarenhet, personlig lämplighet och ett medicinskt ledningsansvar med väl definierade mål, arbetsuppgifter och säkerhet. Socialstyrelsen kunde konstatera att patientsäkerheten var väl tillgodosedd.
Trots fördjupad medvetenhet om var ansvarsgränserna går uppträder nya exempel på uppgiftsglidning i vården - till exempel utbildning av endoskopikompetenta sjuksköterskor och ultraljudskompetenta biomedicinska analytiker vid Blekingesjukhuset. Lämpliga personer med god erfarenhet väljs ut och får speciell praktisk träning. Deras kompetens dubbelgranskas under en period. Dessa verksamheter har utvärderats och fungerar minst lika bra som tidigare.
Antalet uppgiftsglidningar inom flera vårdsektorer kan säkert utökas. Exempel kan vara ansvar för hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre, speciell primärvårds- och sjukhusdiagnostik, tandvård inom äldreomsorgen, läkemedelsgenomgångar i primärvården, hälsoekonomi, teknisk-, ekonomisk- och personell administration jämte IT-tillämpningar i vården.
Läkarbristen kräver snar kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar inom vården förutsatt minst bibehållen medicinsk kvalitet. Att överföra läkararbetsuppgifter till andra personalkategorier med vidgad kompetens kan minska patientköerna och reducera de avsevärda kostnaderna för inhyrda läkare.
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige besluta att:
Uppdra åt Landstingets kansli att genomföra en kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar för att möta läkarbristens effekter samt minska kostnaderna inom Landstinget Blekinges hälso- och sjukvård.
Bo Arnesjö (M), ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge.
MOTION ANGÅENDE: UPPGIFTSGLIDNING – EN MÖJLIG LÖSNING PÅ LÄKARBRISTEN
Socialstyrelsen (SoS) bedömer årligen hälso- och sjukvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare, tandhygienister och tandläkare - nu senast för 2007 - 2008. Antalet inom dessa yrkeskategorier fortsätter att öka med undantag av tandläkare.
Ökningen är störst av läkare, speciellt hjärtläkare, liksom av tandhygienister. De senaste åren har det skett en markant ökning av ”återinvandrande” svenskfödda läkare med examen i annat land. År 2008 återvände cirka 100. Stockholms sjukvårdsregion har högst läkartäthet.
Det finns cirka 125 offentliganställda sjuksköterskor per 100 000 invånare i Sverige. Tätheten varierar och är störst i Jämtlands län. Specialistsjuksköterskorna fortsätter att långsamt minska trots en ökad nyutexamination. Norra sjukvårdsregionen hade flest sjuksköterskor per invånare.
Allt fler svenskar utbildar sig till tandläkare i andra länder som Polen, Rumänien och Ungern. Det finns cirka 2,5 gånger fler tandhygienister i Gävleborgs län än i Kronobergs län.
Biomedicinska analytiker ändrade sin yrkestitel 1995 och legitimerades som yrkesgrupp 2006. Många examinerades före 1980 och är idag över 50 år. Allt färre biomedicinska analytiker utbildas, dock med en liten satsning på sistone, Arbetsstyrkan kommer att krympa samtidigt som vårdens behov ökar.
SoS använder tre indikatorer på efterfrågan i sin bedömning av arbetsmarknaden för dessa yrkesgrupper – det vill säga etablering på arbetsmarknaden efter examen, arbetslöshet och migration. Yrkesgrupperna har en hög etableringsgrad efter examen, låg arbetslöshet samt positiv eller ingen nettoimmigration.
Utifrån dessa indikatorer bedömer SoS att:
efterfrågan överstiger tillgången på barnmorskor, dock med varierande rekryteringsmöjligheter.
arbetsmarknaden för sjuksköterskor är i balans, men med svårigheter att rekrytera specialistutbildade sjuksköterskor.
efterfrågan överstiger tillgången på läkare, framför allt specialistutbildade läkare.
arbetsmarknaden för tandhygienister är i balans.
efterfrågan överstiger tillgången på tandläkare, dock med varierande rekryteringsmöjligheter.
Bristen på läkare bekymrar, inte minst i Landstinget Blekinge. Bemanningen får ofta lösas med pensionerade eller inhyrda läkare. Kostnaderna för inhyrning är mycket högre än för reguljärt anställda. Tillgängligheten och patient-läkarkontinuiteten eftersätts ofta.
Socialstyrelsen (SoS) ser positivt på uppgiftsglidning i vården – det vill säga förskjutning/överföring av traditionella läkararbetsuppgifter till andra legitimerade yrkeskategorier. Vissa risker måste man dock vara medveten om och noggrannt förebygga. Påfallande få Lex Maria-ärenden har kunnat kopplas därtill.
Läkararbete överfört till annan vårdpersonal frigör läkararbetstid för mer kvalificerade uppgifter. Patienterna får då bättre tillgänglighet och kontinuitet enligt enheten för behörighet och patientsäkerhet vid SoS.
Vårdens verksamhetschefer – numera ofta utan medicinsk bakgrund - ansvarar för att de som utför verksamhetens arbetsuppgifter har den kompetens som krävs. Arbetet ska fördelas så att det uppfyller behörighetskraven i Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Chefernas inflytande är begränsat vad beträffar sjukskrivning, beslut om psykiatrisk tvångsvård, smittskydd och fastställande av dödsfall. Dessa uppgifter får inte utföras av andra än läkare.
SoS rapport (2004) ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården” ger god vägledning om regelverkets tillämpning. Rätten att ställa diagnos är inte reglerad och inte heller behörigheten att utföra kliniska bedömningar och vissa behandlingsåtgärder. Vården ska dock alltid ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
I praktiken kan all legitimerad vårdpersonal med tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom sin yrkeskompetens. Det är snarare möjligheterna att vidta åtgärder med anledning av ställd diagnos som skiljer dem åt. En läkare har rätt att ordinera behandlingar av de mest skilda slag medan till exempel en sjuksköterska inte har samma omfattande behörighet.
År 2004 kontrollerade SoS nära sjuttio sjuksköterskeledda mottagningar inom sjukhus- och primärvården i Sydostsverige. Man ville kartlägga patientsäkerheten och identifiera riskområden. Sådana mottagningar innebär att sjuksköterskor, biomedicinska analytiker med flera, har uppgifter som inte ingår i deras grundutbildning. Därför ställs krav på kompletterande utbildning, erfarenhet, personlig lämplighet och ett medicinskt ledningsansvar med väl definierade mål, arbetsuppgifter och säkerhet. Socialstyrelsen kunde konstatera att patientsäkerheten var väl tillgodosedd.
Trots fördjupad medvetenhet om var ansvarsgränserna går uppträder nya exempel på uppgiftsglidning i vården - till exempel utbildning av endoskopikompetenta sjuksköterskor och ultraljudskompetenta biomedicinska analytiker vid Blekingesjukhuset. Lämpliga personer med god erfarenhet väljs ut och får speciell praktisk träning. Deras kompetens dubbelgranskas under en period. Dessa verksamheter har utvärderats och fungerar minst lika bra som tidigare.
Antalet uppgiftsglidningar inom flera vårdsektorer kan säkert utökas. Exempel kan vara ansvar för hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre, speciell primärvårds- och sjukhusdiagnostik, tandvård inom äldreomsorgen, läkemedelsgenomgångar i primärvården, hälsoekonomi, teknisk-, ekonomisk- och personell administration jämte IT-tillämpningar i vården.
Läkarbristen kräver snar kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar inom vården förutsatt minst bibehållen medicinsk kvalitet. Att överföra läkararbetsuppgifter till andra personalkategorier med vidgad kompetens kan minska patientköerna och reducera de avsevärda kostnaderna för inhyrda läkare.
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige besluta att:
Uppdra åt Landstingets kansli att genomföra en kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar för att möta läkarbristens effekter samt minska kostnaderna inom Landstinget Blekinges hälso- och sjukvård.
Bo Arnesjö (M), ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)