UPPGIFTSGLIDNING – LÖSNING PÅ LÄKARBRISTEN?

Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge

MOTION ANGÅENDE: UPPGIFTSGLIDNING – EN MÖJLIG LÖSNING PÅ LÄKARBRISTEN

Socialstyrelsen (SoS) bedömer årligen hälso- och sjukvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare, tandhygienister och tandläkare - nu senast för 2007 - 2008. Antalet inom dessa yrkeskategorier fortsätter att öka med undantag av tandläkare.


Ökningen är störst av läkare, speciellt hjärtläkare, liksom av tandhygienister. De senaste åren har det skett en markant ökning av ”återinvandrande” svenskfödda läkare med examen i annat land. År 2008 återvände cirka 100. Stockholms sjukvårdsregion har högst läkartäthet.

Det finns cirka 125 offentliganställda sjuksköterskor per 100 000 invånare i Sverige. Tätheten varierar och är störst i Jämtlands län. Specialistsjuksköterskorna fortsätter att långsamt minska trots en ökad nyutexamination. Norra sjukvårdsregionen hade flest sjuksköterskor per invånare.

Allt fler svenskar utbildar sig till tandläkare i andra länder som Polen, Rumänien och Ungern. Det finns cirka 2,5 gånger fler tandhygienister i Gävleborgs län än i Kronobergs län.

Biomedicinska analytiker ändrade sin yrkestitel 1995 och legitimerades som yrkesgrupp 2006. Många examinerades före 1980 och är idag över 50 år. Allt färre biomedicinska analytiker utbildas, dock med en liten satsning på sistone, Arbetsstyrkan kommer att krympa samtidigt som vårdens behov ökar.

SoS använder tre indikatorer på efterfrågan i sin bedömning av arbetsmarknaden för dessa yrkesgrupper – det vill säga etablering på arbetsmarknaden efter examen, arbetslöshet och migration. Yrkesgrupperna har en hög etableringsgrad efter examen, låg arbetslöshet samt positiv eller ingen nettoimmigration.

Utifrån dessa indikatorer bedömer SoS att:

 efterfrågan överstiger tillgången på barnmorskor, dock med varierande rekryteringsmöjligheter.
 arbetsmarknaden för sjuksköterskor är i balans, men med svårigheter att rekrytera specialistutbildade sjuksköterskor.
 efterfrågan överstiger tillgången på läkare, framför allt specialistutbildade läkare.
 arbetsmarknaden för tandhygienister är i balans.
 efterfrågan överstiger tillgången på tandläkare, dock med varierande rekryteringsmöjligheter.


Bristen på läkare bekymrar, inte minst i Landstinget Blekinge. Bemanningen får ofta lösas med pensionerade eller inhyrda läkare. Kostnaderna för inhyrning är mycket högre än för reguljärt anställda. Tillgängligheten och patient-läkarkontinuiteten eftersätts ofta.

Socialstyrelsen (SoS) ser positivt på uppgiftsglidning i vården – det vill säga förskjutning/överföring av traditionella läkararbetsuppgifter till andra legitimerade yrkeskategorier. Vissa risker måste man dock vara medveten om och noggrannt förebygga. Påfallande få Lex Maria-ärenden har kunnat kopplas därtill.

Läkararbete överfört till annan vårdpersonal frigör läkararbetstid för mer kvalificerade uppgifter. Patienterna får då bättre tillgänglighet och kontinuitet enligt enheten för behörighet och patientsäkerhet vid SoS.

Vårdens verksamhetschefer – numera ofta utan medicinsk bakgrund - ansvarar för att de som utför verksamhetens arbetsuppgifter har den kompetens som krävs. Arbetet ska fördelas så att det uppfyller behörighetskraven i Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Chefernas inflytande är begränsat vad beträffar sjukskrivning, beslut om psykiatrisk tvångsvård, smittskydd och fastställande av dödsfall. Dessa uppgifter får inte utföras av andra än läkare.

SoS rapport (2004) ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården” ger god vägledning om regelverkets tillämpning. Rätten att ställa diagnos är inte reglerad och inte heller behörigheten att utföra kliniska bedömningar och vissa behandlingsåtgärder. Vården ska dock alltid ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

I praktiken kan all legitimerad vårdpersonal med tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom sin yrkeskompetens. Det är snarare möjligheterna att vidta åtgärder med anledning av ställd diagnos som skiljer dem åt. En läkare har rätt att ordinera behandlingar av de mest skilda slag medan till exempel en sjuksköterska inte har samma omfattande behörighet.

År 2004 kontrollerade SoS nära sjuttio sjuksköterskeledda mottagningar inom sjukhus- och primärvården i Sydostsverige. Man ville kartlägga patientsäkerheten och identifiera riskområden. Sådana mottagningar innebär att sjuksköterskor, biomedicinska analytiker med flera, har uppgifter som inte ingår i deras grundutbildning. Därför ställs krav på kompletterande utbildning, erfarenhet, personlig lämplighet och ett medicinskt ledningsansvar med väl definierade mål, arbetsuppgifter och säkerhet. Socialstyrelsen kunde konstatera att patientsäkerheten var väl tillgodosedd.

Trots fördjupad medvetenhet om var ansvarsgränserna går uppträder nya exempel på uppgiftsglidning i vården - till exempel utbildning av endoskopikompetenta sjuksköterskor och ultraljudskompetenta biomedicinska analytiker vid Blekingesjukhuset. Lämpliga personer med god erfarenhet väljs ut och får speciell praktisk träning. Deras kompetens dubbelgranskas under en period. Dessa verksamheter har utvärderats och fungerar minst lika bra som tidigare.

Antalet uppgiftsglidningar inom flera vårdsektorer kan säkert utökas. Exempel kan vara ansvar för hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre, speciell primärvårds- och sjukhusdiagnostik, tandvård inom äldreomsorgen, läkemedelsgenomgångar i primärvården, hälsoekonomi, teknisk-, ekonomisk- och personell administration jämte IT-tillämpningar i vården.

Läkarbristen kräver snar kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar inom vården förutsatt minst bibehållen medicinsk kvalitet. Att överföra läkararbetsuppgifter till andra personalkategorier med vidgad kompetens kan minska patientköerna och reducera de avsevärda kostnaderna för inhyrda läkare.

Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige besluta att:

Uppdra åt Landstingets kansli att genomföra en kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar för att möta läkarbristens effekter samt minska kostnaderna inom Landstinget Blekinges hälso- och sjukvård.

Bo Arnesjö (M), ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge.