De borgerliga partierna är i fortsatt ledning i väljaropinionen, och kristdemokraterna är nu på uppgång igen. Det visar DN/Temos marsmätning. DN/Sydsvenskan/Temo 30 mars 2006
Borgerliga alliansen störst / Se grafik
Det har varit en dramatisk politisk period, med utrikesminister Laila Freivalds avgång, löften om budgetsatsningar från regeringen, oenighet inom den borgerliga alliansen och KU:s tsunamigranskning. Men många väljare är fortsatt avvaktande ett halvår före valet.
Tillsammans får de fyra borgerliga partierna 50,6 procent, mot 46,2 för socialdemokraterna och dess samarbetspartier. Den minskade ledningen för de borgerliga som syntes i februarimätningen ser ut att ha stoppats. Avståndet mellan blocken ökar något, även om det inte är en statistiskt säker förändring.
Det enda parti som kan glädja sig åt en säkerställd uppgång är kristdemokraterna. Partiet får 6,4 procent i den här mätningen, den högsta noteringen sedan augusti 2003. Sedan januari i år, då kd låg på 4,4 procent, är det här mätresultatet en statistiskt säker ökning.
Det är främst bland manliga väljare över 45 år, bland LO-medlemmar och på industriorter som stödet för partiet ökat sedan början av året.
Partiledaren Göran Hägglund som varit ifrågasatt för att kristdemokraterna under hans ledning riskerat att ramla ur riksdagen kan åtminstone tillfälligt andas ut. Kd är inte längre minsta parti i riksdagen, utan har både centern och miljöpartiet efter sig i väljarpopularitet.
DN/Temo-mätningen tyder också på att en större andel av kristdemokraternas väljare från 2002 nu återvänder till partiet.
Moderaterna får 29,2 procent i den här mätningen, jämfört med 28,4 i februari.- Men under de tre veckor som Temo gjort intervjuerna för mätningen har partiets siffror svängt mycket upp och ner, säger Temos opinionsanalytiker Nicklas Källebring.
Folkpartiet får 9,7 procent, mot 10,5 i förra mätningen. Medan centerpartiet får 5,3, den lägsta siffran för partiet på ett år.Socialdemokraterna får 34,9 procent, jämfört med 36,3 i februarimätningen. Det är ingen statistiskt säker nedgång, men partiet ser ut att ha minskat främst bland kvinnor över 45 år, där socialdemokraterna tidigare haft starkt stöd.
Stödet för vänsterpartiet ligger i stort sett stilla, på 6,2 procent. En stor andel av de väljare som röstade på vänsterpartiet i valet 2002 är fortsatt osäkra om partiets utveckling, och många av dem vill inte ange något parti i mätningen.
Miljöpartiet får 5,1 procent i den här mätningen, mot 4,6 i februari.
De nya partierna får fortsatt mycket låga siffror i DN/Temos mätning. Sverigedemokraterna ligger runt 1 procent, Junilistan och Feministiskt initativ runt en halv procent. Nybildade nationella Sjukvårdspartiet finns nu också med i gruppen "övriga partier".
Trots att det är mindre än ett halvår kvar till valet har mer än var femte väljare, 21,2 procent, inte bestämt sig och vill inte svara på frågan om vilket parti de skulle rösta på om det vore val i dag. Vilka slutsatser för sitt partival de drar av den senaste tidens politiska turbulens bestäms närmare valdagen.
I Temos undersökning för DN och Sydsvenska Dagbladet intervjuades 2 715 personer under perioden 13-29 mars.
Henrik Brors
31 mars 2006
29 mars 2006
DEMENSVÅRDEN I BLEKINGE
Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående:
2003-10-15 överlämnade regeringens arbetsgrupp för demensfrågor sin rapport till socialminister Lars Engqvist. Demensarbetsgruppens förslag presenterades i sex-ton punkter:
1. Inför demensutbildning i olika grad och omfattning på samtliga grundutbildningar inom vård och omsorg.
2. Vårdgivarna och staten bör genom olika initiativ uppmuntra utvecklingen av spetskompetens med demenskunskap inom olika professioner.
3. Inrätta tjänster för spetskompetens som demenssjuksköterskor eller motsvarande i kommuner och primärvård.
4. Vårdgivarna bör erbjuda handledning till all personal i demensvården.
5. Huvudmännen och staten bör stimulera fortbildningen av vårdbiträden och undersköterskor i demenskunskap.
6. Samtliga kommuner i Sverige bör i samverkan med landstingen utveckla gemensamma demensvårdsplaner.
7. Kommuner och landsting bör i samverkan starta och utveckla demensteam på så många orter som möjligt.
8. Regeringen bör ge uppdrag till Socialstyrelsen att utveckla vägledning, nationella riktlinjer och/eller kvalitetsindikatorer för demensvården.
9. Staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet skall genomföra kvalitetsutveckling i demensvården genom ett kvalitetsprojekt som man gemensamt finansierar.
10. Regeringen bör tillsätta en särskild utredning med uppgift att överväga och ta ställning till om det fordras en särskild lagstiftning som gör det möjligt att vidta tvångsåtgärder efter noggrann prövning, etiska principer och då alla andra frivilliga utvägar prövats.
11. Lokala riktlinjer och handlingsplaner för att undvika begränsningar och tvång bör tas fram i samtliga landsting och kommuner när ny lagstiftning finns på området.
12. Klargör och förtydliga ansvarsfördelningen mellan kommun/landsting när det gäller hjälpmedel.
13. Huvudmännen och staten bör på både nationell och lokal nivå uppmuntra och utveckla och samverkan med anhöriga och frivilligkrafter.
14. Staten bör genomföra en bred nationell informations- och kompetenssatsning om unga demenssjuka.
15. Staten bör genomföra en nationell satsning på att sprida information om demenssjukdomar på olika invandrar- och minoritetsspråk.
16. De olika forskningsfinansiärerna bör ge ökat forskningsstöd till demensområdet.
Demensarbetsgruppen hade haft i uppgift att sammanställa befintliga kunskaper om situationen för personer med demenssjukdomar och deras anhöriga samt identifiera utvecklingsområden där åtgärder behöver sättas in på olika nivåer.
Gruppen hade bland annat genomfört en nationell kartläggning av hur demensvården har utvecklats de senaste åren i samtliga kommuner och landsting.
Sedan dess har demensvården i Blekinge behandlats i ett flertal motioner, interpel-lationer och utredningar senast i BeHoV 2010 och i senaste Landstingsfullmäktigemötet.
Eftersom utvecklingen inom demensområdet – också speglad i nedanstående expertutlåtande ur Läkartidningen – nu genomgår radikala förbättringar föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge besluta att ånyo ge Landstingets kansli i uppdrag att utreda förutsättningarna för:
att – i samråd med primärkommunerna – snarast omarbeta Landstingets och Primärkommunernas demensvårdsplaner samt
att snarast möjligt tillfredsställa de förslag som lagts av regeringens arbetsgrupp, SBU och expertpanelen i nedanstående artikel ur Läkartidningen om demensfrågor.
På vägnar av Moderata Landstingsgruppen, Landstinget Blekinge
Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)
Referenser:
http:/www.social.regeringen.se
Interpellation: Demensmediciner sparar livskvalitet och pengar
November 2002
http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/3/3635/LKT0613s1022_1028.pdf
Mars 2006
Ur Läkartidningen 06-03-29
Demensvården behöver reforme-ras
Resurserna används inte optimalt – dags att evidensbasera vården
Ref: http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/3/3635/LKT0613s1022_1028.pdf
Jan Marcusson, professor, överläkare, geriatriska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping
Wilhelmina Hoffman, verksamhetschef Silviahemmet, Drottningholm; överläkare, demensenheten, Stockholms sjukhem
Sonja Klingén, verksamhetschef, chefsöverläkare, verksamhetsområdet för neuropsykiatri, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal, Göteborg
Lennart Minthon, docent, chefsöverläkare, neuropsykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset MAS, Malmö
P O Sandman, professor, institutionen för omvårdnad, Umeå universitet
Jan Strömqvist, demenssamordnare, primärvården, Landstinget i Kalmar län
Yngve Sundin, socialchef, Skellefteå kommun
Lars-Olof Wahlund, professor, överläkare, Neurotec- institutionen, Karolinska institutet, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm
Anders Wimo, docent, allmänläkare, primärvården, Hälsingland; Neurotecinstitutionen, Karolinska institutet, Stockholm
Sammanfattat
Samhället satsar idag stora resurser på sjukvård och omsorg av personer med demens-sjukdom.
Gruppen dementa kommer att öka i antal under den närmaste 10–20-årsperioden. Sam-tidigt som stora resurser är avsatta används inte alltid dessa på ett optimalt sätt, dvs baserat på känd evidens om demenssjukdomarna och deras handläggning.
En evidensbaserad handläggning av demenstillstånd, där specialistvård, primärvård och omsorg fungerar integrerat har visat sig vara kvalitativt överlägset andra modeller. För att klara den framtida utmaningen med ett ökat antal demenssjuka måste landsting och kommuner förbättra sina strategier, strukturer och processer för denna sjukdomsgrupp.
2003-10-15 överlämnade regeringens arbetsgrupp för demensfrågor sin rapport till socialminister Lars Engqvist. Demensarbetsgruppens förslag presenterades i sex-ton punkter:
1. Inför demensutbildning i olika grad och omfattning på samtliga grundutbildningar inom vård och omsorg.
2. Vårdgivarna och staten bör genom olika initiativ uppmuntra utvecklingen av spetskompetens med demenskunskap inom olika professioner.
3. Inrätta tjänster för spetskompetens som demenssjuksköterskor eller motsvarande i kommuner och primärvård.
4. Vårdgivarna bör erbjuda handledning till all personal i demensvården.
5. Huvudmännen och staten bör stimulera fortbildningen av vårdbiträden och undersköterskor i demenskunskap.
6. Samtliga kommuner i Sverige bör i samverkan med landstingen utveckla gemensamma demensvårdsplaner.
7. Kommuner och landsting bör i samverkan starta och utveckla demensteam på så många orter som möjligt.
8. Regeringen bör ge uppdrag till Socialstyrelsen att utveckla vägledning, nationella riktlinjer och/eller kvalitetsindikatorer för demensvården.
9. Staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet skall genomföra kvalitetsutveckling i demensvården genom ett kvalitetsprojekt som man gemensamt finansierar.
10. Regeringen bör tillsätta en särskild utredning med uppgift att överväga och ta ställning till om det fordras en särskild lagstiftning som gör det möjligt att vidta tvångsåtgärder efter noggrann prövning, etiska principer och då alla andra frivilliga utvägar prövats.
11. Lokala riktlinjer och handlingsplaner för att undvika begränsningar och tvång bör tas fram i samtliga landsting och kommuner när ny lagstiftning finns på området.
12. Klargör och förtydliga ansvarsfördelningen mellan kommun/landsting när det gäller hjälpmedel.
13. Huvudmännen och staten bör på både nationell och lokal nivå uppmuntra och utveckla och samverkan med anhöriga och frivilligkrafter.
14. Staten bör genomföra en bred nationell informations- och kompetenssatsning om unga demenssjuka.
15. Staten bör genomföra en nationell satsning på att sprida information om demenssjukdomar på olika invandrar- och minoritetsspråk.
16. De olika forskningsfinansiärerna bör ge ökat forskningsstöd till demensområdet.
Demensarbetsgruppen hade haft i uppgift att sammanställa befintliga kunskaper om situationen för personer med demenssjukdomar och deras anhöriga samt identifiera utvecklingsområden där åtgärder behöver sättas in på olika nivåer.
Gruppen hade bland annat genomfört en nationell kartläggning av hur demensvården har utvecklats de senaste åren i samtliga kommuner och landsting.
Sedan dess har demensvården i Blekinge behandlats i ett flertal motioner, interpel-lationer och utredningar senast i BeHoV 2010 och i senaste Landstingsfullmäktigemötet.
Eftersom utvecklingen inom demensområdet – också speglad i nedanstående expertutlåtande ur Läkartidningen – nu genomgår radikala förbättringar föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge besluta att ånyo ge Landstingets kansli i uppdrag att utreda förutsättningarna för:
att – i samråd med primärkommunerna – snarast omarbeta Landstingets och Primärkommunernas demensvårdsplaner samt
att snarast möjligt tillfredsställa de förslag som lagts av regeringens arbetsgrupp, SBU och expertpanelen i nedanstående artikel ur Läkartidningen om demensfrågor.
På vägnar av Moderata Landstingsgruppen, Landstinget Blekinge
Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)
Referenser:
http:/www.social.regeringen.se
Interpellation: Demensmediciner sparar livskvalitet och pengar
November 2002
http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/3/3635/LKT0613s1022_1028.pdf
Mars 2006
Ur Läkartidningen 06-03-29
Demensvården behöver reforme-ras
Resurserna används inte optimalt – dags att evidensbasera vården
Ref: http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/3/3635/LKT0613s1022_1028.pdf
Jan Marcusson, professor, överläkare, geriatriska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping
Wilhelmina Hoffman, verksamhetschef Silviahemmet, Drottningholm; överläkare, demensenheten, Stockholms sjukhem
Sonja Klingén, verksamhetschef, chefsöverläkare, verksamhetsområdet för neuropsykiatri, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal, Göteborg
Lennart Minthon, docent, chefsöverläkare, neuropsykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset MAS, Malmö
P O Sandman, professor, institutionen för omvårdnad, Umeå universitet
Jan Strömqvist, demenssamordnare, primärvården, Landstinget i Kalmar län
Yngve Sundin, socialchef, Skellefteå kommun
Lars-Olof Wahlund, professor, överläkare, Neurotec- institutionen, Karolinska institutet, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm
Anders Wimo, docent, allmänläkare, primärvården, Hälsingland; Neurotecinstitutionen, Karolinska institutet, Stockholm
Sammanfattat
Samhället satsar idag stora resurser på sjukvård och omsorg av personer med demens-sjukdom.
Gruppen dementa kommer att öka i antal under den närmaste 10–20-årsperioden. Sam-tidigt som stora resurser är avsatta används inte alltid dessa på ett optimalt sätt, dvs baserat på känd evidens om demenssjukdomarna och deras handläggning.
En evidensbaserad handläggning av demenstillstånd, där specialistvård, primärvård och omsorg fungerar integrerat har visat sig vara kvalitativt överlägset andra modeller. För att klara den framtida utmaningen med ett ökat antal demenssjuka måste landsting och kommuner förbättra sina strategier, strukturer och processer för denna sjukdomsgrupp.
26 mars 2006
Sjukvårdens tillgänglighet och jämlikhet
Finanslandstingsrådet Bernth Johnson (s) försvarar ihärdigt den svenska sjukvården (Sydöstran 16/3). Vi Moderater tycker också att vår svenska sjukvård har mycket hög kvalitet, men först när man lyckas kommer till.
Vårdens tillgänglighet och jämlikhet har jämförts internationell av Svenskt Näringsliv. Data från sjukvårdsregister i flera västländer, OECD och en patientenkät våren 2005 har utnyttjats.
Följande visades:
• Vi har väsentligt sämre tillgänglighet än våra västliga grannländer. Det gäller väntan på operation och den totala väntetiden, det vill säga den sammanlagda väntan för specialistbedömning och operation. I grannländerna var de flesta patienterna färdigbehandlade redan innan de svenska patienterna ens hade hunnit bli undersökta.
• Enligt OECD platsar Sverige bland de länder som har sämst tillgänglighet i Europa. Om ännu fler länder tas med visar det sig att de svenska väntetiderna är ovanligt långa.
Enligt sjukvårdslagen ska den svenska vården vara jämlik och ges efter behov och inte efter inkomst eller utbildningsnivå.
Situationen är följande:
• OECD-data från medlemsländerna placerar Sverige som ett av de mest ojämlika länderna när det gäller läkarbesök i primärvården och specialistvården.
• Lägre inkomstgrupper har färre läkarbesök än deras förväntade behov. Skillnaden mot de högre inkomstgrupperna är statistiskt säkerställd. Finland, USA och Portugal har, mätt på detta sätt, mer ojämlik vård.
• Lägre inkomstgrupper har - statistiskt säkerställd - lägre sannolikhet för att överhuvudtaget söka läkare. Bara USA, Mexico, Finland och Portugal har större ojämlikhet i detta avseende. I USA och Mexico får bara en del av befolkningen sjukvårdsbehoven täckta genom så kallad solidarisk finansiering. Bara två länder har sålunda en mer ojämlik vård än Sverige.
• De långa väntetiderna är orsak till den ojämlika vården i vårt socialistiska land. Invånare med högre inkomster och utbildning får snabbare vård genom argumentation, kontakter eller genom privat sjukvårdsförsäkring.
Den svaga tillgängligheten beror på att svensk sjukvård har kontraproduktiva ersättningssystem, bristande konkurrens mellan vårdinrättningarna och otillräckliga incitament för förbättringsarbete. En förstärkt vårdgaranti behövs liksom effektivare styrsystem, ökad konkurrensutsättning och en vilja att förändra för att uppfylla garantins intentioner. Om inte, kommer ytterligare krav på resurstillskott för att klara tillgängligheten. Effektivare professionell organisation, snarare än ökade resurser, ska kunna lösa problemen!
Men det går väl inte att tänka sig i ett så ”ojämlikt” socialistiskt system, som i Sverige och Blekinge, eller hur landstingsråden Bernth Johnson (s) och Marie Sällström (s)? En liten förbättring har skett på sistone men vi har fortfarande ”lång väg kvar att vandra”. Ni rekommenderas även att läsa Socialstyrelsens senaste rapport om äldres situation i Sverige!
Det krävs att världens största skattebelastning – sammanlagt 250 miljarder mer än överallt annars - börjar utnyttjas effektivt!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Vårdens tillgänglighet och jämlikhet har jämförts internationell av Svenskt Näringsliv. Data från sjukvårdsregister i flera västländer, OECD och en patientenkät våren 2005 har utnyttjats.
Följande visades:
• Vi har väsentligt sämre tillgänglighet än våra västliga grannländer. Det gäller väntan på operation och den totala väntetiden, det vill säga den sammanlagda väntan för specialistbedömning och operation. I grannländerna var de flesta patienterna färdigbehandlade redan innan de svenska patienterna ens hade hunnit bli undersökta.
• Enligt OECD platsar Sverige bland de länder som har sämst tillgänglighet i Europa. Om ännu fler länder tas med visar det sig att de svenska väntetiderna är ovanligt långa.
Enligt sjukvårdslagen ska den svenska vården vara jämlik och ges efter behov och inte efter inkomst eller utbildningsnivå.
Situationen är följande:
• OECD-data från medlemsländerna placerar Sverige som ett av de mest ojämlika länderna när det gäller läkarbesök i primärvården och specialistvården.
• Lägre inkomstgrupper har färre läkarbesök än deras förväntade behov. Skillnaden mot de högre inkomstgrupperna är statistiskt säkerställd. Finland, USA och Portugal har, mätt på detta sätt, mer ojämlik vård.
• Lägre inkomstgrupper har - statistiskt säkerställd - lägre sannolikhet för att överhuvudtaget söka läkare. Bara USA, Mexico, Finland och Portugal har större ojämlikhet i detta avseende. I USA och Mexico får bara en del av befolkningen sjukvårdsbehoven täckta genom så kallad solidarisk finansiering. Bara två länder har sålunda en mer ojämlik vård än Sverige.
• De långa väntetiderna är orsak till den ojämlika vården i vårt socialistiska land. Invånare med högre inkomster och utbildning får snabbare vård genom argumentation, kontakter eller genom privat sjukvårdsförsäkring.
Den svaga tillgängligheten beror på att svensk sjukvård har kontraproduktiva ersättningssystem, bristande konkurrens mellan vårdinrättningarna och otillräckliga incitament för förbättringsarbete. En förstärkt vårdgaranti behövs liksom effektivare styrsystem, ökad konkurrensutsättning och en vilja att förändra för att uppfylla garantins intentioner. Om inte, kommer ytterligare krav på resurstillskott för att klara tillgängligheten. Effektivare professionell organisation, snarare än ökade resurser, ska kunna lösa problemen!
Men det går väl inte att tänka sig i ett så ”ojämlikt” socialistiskt system, som i Sverige och Blekinge, eller hur landstingsråden Bernth Johnson (s) och Marie Sällström (s)? En liten förbättring har skett på sistone men vi har fortfarande ”lång väg kvar att vandra”. Ni rekommenderas även att läsa Socialstyrelsens senaste rapport om äldres situation i Sverige!
Det krävs att världens största skattebelastning – sammanlagt 250 miljarder mer än överallt annars - börjar utnyttjas effektivt!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
20 mars 2006
Freivalds kände till UD-samtal med webbhotell om Muhammedbilder
Laila Freivalds.
Utrikesminister Laila Freivalds visste i förväg och var införstådd med, att en UD-tjänsteman skulle kontakta det företag som stängde Sverigedemokraternas webbsida i samband med debatten om Muhammedkarikatyrerna. Det är innebörden av utrikesdepartementets eget remissvar till justitiekanslern, JK, som rapporteras av tidningen Riksdag & Departement på måndagen.
Avgå!
Utrikesminister Laila Freivalds visste i förväg och var införstådd med, att en UD-tjänsteman skulle kontakta det företag som stängde Sverigedemokraternas webbsida i samband med debatten om Muhammedkarikatyrerna. Det är innebörden av utrikesdepartementets eget remissvar till justitiekanslern, JK, som rapporteras av tidningen Riksdag & Departement på måndagen.
Avgå!
19 mars 2006
Stiltje i väljaropinionen
STOCKHOLM TT
Det är små rörelser i väljaropinionen just nu. Det visar den senaste Sifomätningen som gjordes den 6-16 mars och publiceras i Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Skånska Dagbladet. Ingen av förändringarna jämfört med februariresultaten är statistiskt säker.
Regeringsblocket, med s, v och mp, får 46,2 procent av sympatierna, vilket är en ökning med 0,4 procentenheter. Den borgerliga alliansen har fått motsvarande ökning och hamnar på 51 procent.
Socialdemokraterna uppvisar den största förändringen och ökar med 1,3 procentenheter. Också centerpartiet visar plussiffror, 0,9 procentenheter.
Väljarsympatierna med förändringen från februari till mars inom parentes: socialdemokraterna 36,2 (+1,3), vänsterpartiet 5,6 (-0,4), miljöpartiet 4,4 (-0,5), moderaterna 28,2 (+0,1), folkpartiet 10,2 (-0,5), centerpartiet 6,7 (+0,9), kristdemokraterna 5,9 (-0,1).
Frågeställningen i enkäten var: Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag? Mätningen omfattar 1 876 intervjuer.
STOCKHOLM TT
Det är små rörelser i väljaropinionen just nu. Det visar den senaste Sifomätningen som gjordes den 6-16 mars och publiceras i Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Skånska Dagbladet. Ingen av förändringarna jämfört med februariresultaten är statistiskt säker.
Regeringsblocket, med s, v och mp, får 46,2 procent av sympatierna, vilket är en ökning med 0,4 procentenheter. Den borgerliga alliansen har fått motsvarande ökning och hamnar på 51 procent.
Socialdemokraterna uppvisar den största förändringen och ökar med 1,3 procentenheter. Också centerpartiet visar plussiffror, 0,9 procentenheter.
Väljarsympatierna med förändringen från februari till mars inom parentes: socialdemokraterna 36,2 (+1,3), vänsterpartiet 5,6 (-0,4), miljöpartiet 4,4 (-0,5), moderaterna 28,2 (+0,1), folkpartiet 10,2 (-0,5), centerpartiet 6,7 (+0,9), kristdemokraterna 5,9 (-0,1).
Frågeställningen i enkäten var: Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag? Mätningen omfattar 1 876 intervjuer.
STOCKHOLM TT
16 mars 2006
Kom igen efter valet, Britt-Marie S!
Tack till Britt-Marie S. (BMS) för synpunkter på mina insändare, (Sydöstran 4/3 ”Hur skall det betalas, Bo Arnesjö?).
BMS har uppfattat mina önskemål om en bättre sjukvård och omsorg i vårt län, särskilt för äldre. Landvinningar ska självklart etableras och användas. Därför ställer jag krav på de socialistiska ledarna i landstinget i tro att dessa kan klara det, men så verkar inte vara fallet.
Enligt BMS hade det varit bättre om jag hade ställt frågorna till de moderata företrädarna. Eller att jag själv förklarade hur önskemålen ska finansieras. Hon frågar efter hur jag vill omprioritera inom vården eller om jag skulle vilja höja landstingsskatten.
Vi äldre blekingar vill leva ett stimulerande liv fritt från kroniska smärtor, handikapp, desorientering och nedstämdhet. Vi har högst sjuklighet och sämst reservkapacitet. Skada eller sjukdom får därför allvarligare konsekvenser hos oss och ökar kostnaderna för samhället – speciellt om behandlingen fördröjs.
Våra hälsorisker förstärks av dålig lyhördhet och tillbakadragenhet. Vi lyssnar ofta inte på goda råd och är uppfostrade att inte ”störa” myndigheterna. Många tror på ett normalt åldrande och accepterar tyst sina funktionshinder. Därför tar de inte kontakt med sjukvården i tid.
Vi kan känna oss friska trots allvarliga sjukdomar som högt blodtryck, diabetes, bristtillstånd, cancer och hotande hjärt-, lung- eller njursvikt. Depression och demens avfärdas ofta som åderförkalkning eller senilitet. Bristande profylax mot olika infektioner och olycksfall, tveksamma livsmönster, inskränkt rörlighet, dålig tandhälsa, nedsatt syn och hörsel ökar våra risker.
Allt detta kan uppdagas och åtgärdas för en relativt billig penning.
Vi önskar oss därför årliga hälsokontroller och hälsosamtal i åldrarna över 70 år, vilket vi nu, efter ett långvarigt tjat, har fått gehör för hos den socialistiska majoriteten i Landstinget Blekinge och Regeringen. När ohälsa avslöjas kan omhändertagande då ske omgående. Det är mindre resurskrävande än att invänta komplikationer som hjärtinfarkt, stroke, självmordsförsök, handikapp, demens etc. Samtidigt förlängs livet och säkras livskvaliteten.
En sammanfattande slutsats är: Ju tidigare diagnos och behandling hos äldre desto lägre kostnader för samhället!
Detta område svarar Landstingsråden (s) för i vårt landsting! Vi moderater göre oss icke besvär och har i princip inget inflytande! Vi har dock tagit på oss rollen att tjata och lägga förslag i tron att ”droppen urholkar stenen”. Om blekingarna vill ha regimskifte efter valet 2006 måste de få veta vad vi vill! Vårt sätt att tala om det för väljarna är bland annat via insändare i lokalpressen eller genom ett intensivt agerande från de politiska talarstolarna.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
BMS har uppfattat mina önskemål om en bättre sjukvård och omsorg i vårt län, särskilt för äldre. Landvinningar ska självklart etableras och användas. Därför ställer jag krav på de socialistiska ledarna i landstinget i tro att dessa kan klara det, men så verkar inte vara fallet.
Enligt BMS hade det varit bättre om jag hade ställt frågorna till de moderata företrädarna. Eller att jag själv förklarade hur önskemålen ska finansieras. Hon frågar efter hur jag vill omprioritera inom vården eller om jag skulle vilja höja landstingsskatten.
Vi äldre blekingar vill leva ett stimulerande liv fritt från kroniska smärtor, handikapp, desorientering och nedstämdhet. Vi har högst sjuklighet och sämst reservkapacitet. Skada eller sjukdom får därför allvarligare konsekvenser hos oss och ökar kostnaderna för samhället – speciellt om behandlingen fördröjs.
Våra hälsorisker förstärks av dålig lyhördhet och tillbakadragenhet. Vi lyssnar ofta inte på goda råd och är uppfostrade att inte ”störa” myndigheterna. Många tror på ett normalt åldrande och accepterar tyst sina funktionshinder. Därför tar de inte kontakt med sjukvården i tid.
Vi kan känna oss friska trots allvarliga sjukdomar som högt blodtryck, diabetes, bristtillstånd, cancer och hotande hjärt-, lung- eller njursvikt. Depression och demens avfärdas ofta som åderförkalkning eller senilitet. Bristande profylax mot olika infektioner och olycksfall, tveksamma livsmönster, inskränkt rörlighet, dålig tandhälsa, nedsatt syn och hörsel ökar våra risker.
Allt detta kan uppdagas och åtgärdas för en relativt billig penning.
Vi önskar oss därför årliga hälsokontroller och hälsosamtal i åldrarna över 70 år, vilket vi nu, efter ett långvarigt tjat, har fått gehör för hos den socialistiska majoriteten i Landstinget Blekinge och Regeringen. När ohälsa avslöjas kan omhändertagande då ske omgående. Det är mindre resurskrävande än att invänta komplikationer som hjärtinfarkt, stroke, självmordsförsök, handikapp, demens etc. Samtidigt förlängs livet och säkras livskvaliteten.
En sammanfattande slutsats är: Ju tidigare diagnos och behandling hos äldre desto lägre kostnader för samhället!
Detta område svarar Landstingsråden (s) för i vårt landsting! Vi moderater göre oss icke besvär och har i princip inget inflytande! Vi har dock tagit på oss rollen att tjata och lägga förslag i tron att ”droppen urholkar stenen”. Om blekingarna vill ha regimskifte efter valet 2006 måste de få veta vad vi vill! Vårt sätt att tala om det för väljarna är bland annat via insändare i lokalpressen eller genom ett intensivt agerande från de politiska talarstolarna.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
12 mars 2006
Vänstern backar - moderaterna fram
2006-03-05 Av:TT
Vänsterpartiet backar med 1,5 procentenheter till 5,4 i Skops senaste väljarundersökning. Därmed bröts den uppåtgående trenden från de tre föregående mätningarna.
Vänsterpartiets minskning är den enda statistiskt säkerställda förändringen i undersökningen som genomfördes mellan den 7 och den 28 februari och bygger på 1 072 intervjuer. Större delen av undersökningen genomfördes alltså efter det att e-postkampanjen mot moderatledaren Fredrik Reinfeldt avslöjades.
Moderaterna ökar med 2,8 procentenheter till 26,7 procent, vilket är partiets högsta notering i Skops mätningar sedan juli förra året.
Den borgerliga alliansen leder med 50,1 procent mot 46,7 för socialdemokraterna och stödpartierna.
Så här fördelade sig väljarsympatierna, med förändringen från januarimätningen inom parentes: Moderaterna 26,7 (+2,8), folkpartiet 11,0 (- 0,8), centern 6,4 (- 0,2), kristdemokraterna 6,0 (- 0,6), socialdemokraterna 36,3 (+0,4), vänsterpartiet 5,4 (- 1,5), miljöpartiet 5,0 (+0,4).
Vänsterpartiet backar med 1,5 procentenheter till 5,4 i Skops senaste väljarundersökning. Därmed bröts den uppåtgående trenden från de tre föregående mätningarna.
Vänsterpartiets minskning är den enda statistiskt säkerställda förändringen i undersökningen som genomfördes mellan den 7 och den 28 februari och bygger på 1 072 intervjuer. Större delen av undersökningen genomfördes alltså efter det att e-postkampanjen mot moderatledaren Fredrik Reinfeldt avslöjades.
Moderaterna ökar med 2,8 procentenheter till 26,7 procent, vilket är partiets högsta notering i Skops mätningar sedan juli förra året.
Den borgerliga alliansen leder med 50,1 procent mot 46,7 för socialdemokraterna och stödpartierna.
Så här fördelade sig väljarsympatierna, med förändringen från januarimätningen inom parentes: Moderaterna 26,7 (+2,8), folkpartiet 11,0 (- 0,8), centern 6,4 (- 0,2), kristdemokraterna 6,0 (- 0,6), socialdemokraterna 36,3 (+0,4), vänsterpartiet 5,4 (- 1,5), miljöpartiet 5,0 (+0,4).
10 mars 2006
Alliansen stärker greppet
Den borgerliga alliansen har utökat sin ledning över socialdemokraterna och dess stödpartier. Det visar Skops valbarometer som publicerades på söndagen.
Alliansen samlar nu 50,1 procent av väljarstödet medan socialdemokraterna och stödpartierna får 46,7 procent.
Vänsterpartiet visar en statistiskt säkerställd nedgång från 6,9 procent i januari till 5,4 procent i februari, övriga partiers förändringar ligger inom felmarginalen.
Mätningen bygger på intervjuer med drygt 1.000 personer under perioden 7-28 februari.
Alliansen samlar nu 50,1 procent av väljarstödet medan socialdemokraterna och stödpartierna får 46,7 procent.
Vänsterpartiet visar en statistiskt säkerställd nedgång från 6,9 procent i januari till 5,4 procent i februari, övriga partiers förändringar ligger inom felmarginalen.
Mätningen bygger på intervjuer med drygt 1.000 personer under perioden 7-28 februari.
Testa och påverka Din cancerrisk
Detta expertsystem - byggt med utgångspunkt från enorma databaser - är utvecklat av Klinisk Epidemiologi vid Karolinska Institutet, Stockholm i samarbete med Harvard Epidemiological Institute i Boston, USA.
Klicka på rubriken
Klicka på rubriken
09 mars 2006
Är detta välfärd?
Sverige platsar trea från botten bland västländerna när det gäller inkomstökningar för låginkomsttagare. Italien och Österrike är sämre och ligger på minus. Var femte svensk är låginkomsttagare och har en jämförelsevis marginell (0,3%) inkomstökning per år. Då är skatten dragen och alla bidrag inkluderade.
Det har visats av konsultföretaget Inregia på uppdrag av Svenskt Näringsliv (DN-debatt 8/3). De har analyserat databasen Luxemburg Income Survey, som omfattar olika arbetstagares inkomster i 15 västländer. I Nederländerna och på Irland har till exempel låginkomsttagarnas inkomster ökat med tre respektive sex procent per år de senaste decennierna.
Låginkomsttagarna i Sverige har det sämre ställt än i de flesta andra västländer. Myten om en ambitiös svensk fördelningspolitik är sålunda felaktig. Trots en jämn inkomstspridning har låginkomsttagarna det fattigare än i jämförbara länder och fortsätter långsamt att halka efter.
Det finns ett klart samband mellan låginkomsttagarnas inkomstutveckling och den ekonomiska tillväxten. En god ekonomisk tillväxt ger en god inkomstutveckling för alla inkomstgrupper – inklusive låginkomsttagarna och skapar möjligheter både för löneökningar och nyanställningar om arbetsmarknaden fungerar, omhuldas och premieras.
Var femte arbetsför svensk är i dag direkt beroende av bidrag från a-kassa eller sjukförsäkring för sin försörjning. Dessa inkomster har på sikt sämre utveckling än inkomster av lönearbete.
Bidragstagarna borde därför få gå från utanförskap till arbete. De skulle sålunda gynnas av nedtonad fördelningspolitik och intensifierade politiska strävanden att förbättra den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. En nyckelfaktor borde vara att stärka incitamenten för arbete och utbildning. Likaså att förbättra förutsättningarna för företagen att anställa dem som inte har särskilt stor erfarenhet av arbetsmarknaden.
Gör det lönsamt att arbeta!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Det har visats av konsultföretaget Inregia på uppdrag av Svenskt Näringsliv (DN-debatt 8/3). De har analyserat databasen Luxemburg Income Survey, som omfattar olika arbetstagares inkomster i 15 västländer. I Nederländerna och på Irland har till exempel låginkomsttagarnas inkomster ökat med tre respektive sex procent per år de senaste decennierna.
Låginkomsttagarna i Sverige har det sämre ställt än i de flesta andra västländer. Myten om en ambitiös svensk fördelningspolitik är sålunda felaktig. Trots en jämn inkomstspridning har låginkomsttagarna det fattigare än i jämförbara länder och fortsätter långsamt att halka efter.
Det finns ett klart samband mellan låginkomsttagarnas inkomstutveckling och den ekonomiska tillväxten. En god ekonomisk tillväxt ger en god inkomstutveckling för alla inkomstgrupper – inklusive låginkomsttagarna och skapar möjligheter både för löneökningar och nyanställningar om arbetsmarknaden fungerar, omhuldas och premieras.
Var femte arbetsför svensk är i dag direkt beroende av bidrag från a-kassa eller sjukförsäkring för sin försörjning. Dessa inkomster har på sikt sämre utveckling än inkomster av lönearbete.
Bidragstagarna borde därför få gå från utanförskap till arbete. De skulle sålunda gynnas av nedtonad fördelningspolitik och intensifierade politiska strävanden att förbättra den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. En nyckelfaktor borde vara att stärka incitamenten för arbete och utbildning. Likaså att förbättra förutsättningarna för företagen att anställa dem som inte har särskilt stor erfarenhet av arbetsmarknaden.
Gör det lönsamt att arbeta!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
08 mars 2006
Bättre vård nära patienten
Efterfrågan på hälso- och sjukvård och omsorg ökar snabbare än både skatteunderlag och kapacitet. Ständiga omorganisationer, nedläggningar och sammanslagningar skapar oro för en sämre vård i framtiden.
Läkarförbundet presenterade år 2004 en sjukvårdsmodell avsedd att ge god och likvärdig vård och omsorg för alla. Nu beskrivs den nära hälso- och sjukvården i detalj med huvudsyfte att ge medborgarna god tillgänglighet till högkvalitativ vård i närmiljön - så kallad närsjukvård.
Närsjukvården ska tillgodose huvuddelen av vård- och omsorgsbehovet hos äldre med flera sjukdomar, sociala och psykiska problem. Otydliga ansvarsgränser och bristande samverkan mellan olika huvudmän och yrkesgrupper har hittills lett till att dessa patientgrupper ofta inte har fått optimal vård. Länsdelssjukhus – med sin internmedicinska kompetens för patienter med omfattande vårdbehov – har omorganiserats eller lagts ner. Fungerande nätverk för samverkan mellan kommunens och primärvårdens medarbetare har brutits upp. Nya lösningar som höjer både kapaciteten och kvaliteten i den nära sjukvården är därför angelägna.
Närsjukvård definieras som den vård nära patienten som inte kräver sjukhusens särskilda resurser. Den kan delas in i tre delar; primär närsjukvård, specialiserad närsjukvård och samverkansvård.
Den primära närsjukvården består av vård i det ordinära boendet och familjeläkarvården. Familjeläkaren svarar för medborgarnas behov av en kontinuerlig fast läkarkontakt.
Den specialiserade närsjukvården ska bedriva vård som inte klaras inom den primära närsjukvården men som inte heller kräver sjukhusresurser. Den omfattar förutom dagens öppna specialistvård även vård vid så kallade närsjukhus.
Samverkansvård är vård av äldre och funktionshindrade i särskilda och ordinära boendeformer med ett varaktigt behov av läkarinsatser. Primärkommunerna föreslås få ett samlat ansvar för att dessa patienter får denna hälso- och sjukvård.
I Läkarförbundets modell kan läkare kombinera arbete i sjukhusvård och närsjukvård - också hos olika huvudmän. På så sätt garanteras en snabb kunskapsutveckling i sjukhusvården med snabb spridning till närsjukvården. Det främjar också patientnära klinisk forskning.
Den nya närsjukvårdsmodellen kan uppfylla målen om en tillgänglig, säker och kostnadseffektiv vård med god kvalitet. Den kan också göra läkartjänstgöring i primärvården mera attraktiv.
Här krävs väl att landstinget och kommunerna i Blekinge snabbt anammar denna eller en likartad modell. Eller hur, Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Läkarförbundet presenterade år 2004 en sjukvårdsmodell avsedd att ge god och likvärdig vård och omsorg för alla. Nu beskrivs den nära hälso- och sjukvården i detalj med huvudsyfte att ge medborgarna god tillgänglighet till högkvalitativ vård i närmiljön - så kallad närsjukvård.
Närsjukvården ska tillgodose huvuddelen av vård- och omsorgsbehovet hos äldre med flera sjukdomar, sociala och psykiska problem. Otydliga ansvarsgränser och bristande samverkan mellan olika huvudmän och yrkesgrupper har hittills lett till att dessa patientgrupper ofta inte har fått optimal vård. Länsdelssjukhus – med sin internmedicinska kompetens för patienter med omfattande vårdbehov – har omorganiserats eller lagts ner. Fungerande nätverk för samverkan mellan kommunens och primärvårdens medarbetare har brutits upp. Nya lösningar som höjer både kapaciteten och kvaliteten i den nära sjukvården är därför angelägna.
Närsjukvård definieras som den vård nära patienten som inte kräver sjukhusens särskilda resurser. Den kan delas in i tre delar; primär närsjukvård, specialiserad närsjukvård och samverkansvård.
Den primära närsjukvården består av vård i det ordinära boendet och familjeläkarvården. Familjeläkaren svarar för medborgarnas behov av en kontinuerlig fast läkarkontakt.
Den specialiserade närsjukvården ska bedriva vård som inte klaras inom den primära närsjukvården men som inte heller kräver sjukhusresurser. Den omfattar förutom dagens öppna specialistvård även vård vid så kallade närsjukhus.
Samverkansvård är vård av äldre och funktionshindrade i särskilda och ordinära boendeformer med ett varaktigt behov av läkarinsatser. Primärkommunerna föreslås få ett samlat ansvar för att dessa patienter får denna hälso- och sjukvård.
I Läkarförbundets modell kan läkare kombinera arbete i sjukhusvård och närsjukvård - också hos olika huvudmän. På så sätt garanteras en snabb kunskapsutveckling i sjukhusvården med snabb spridning till närsjukvården. Det främjar också patientnära klinisk forskning.
Den nya närsjukvårdsmodellen kan uppfylla målen om en tillgänglig, säker och kostnadseffektiv vård med god kvalitet. Den kan också göra läkartjänstgöring i primärvården mera attraktiv.
Här krävs väl att landstinget och kommunerna i Blekinge snabbt anammar denna eller en likartad modell. Eller hur, Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)