09 mars 2006

Är detta välfärd?

Sverige platsar trea från botten bland västländerna när det gäller inkomstökningar för låginkomsttagare. Italien och Österrike är sämre och ligger på minus. Var femte svensk är låginkomsttagare och har en jämförelsevis marginell (0,3%) inkomstökning per år. Då är skatten dragen och alla bidrag inkluderade.

Det har visats av konsultföretaget Inregia på uppdrag av Svenskt Näringsliv (DN-debatt 8/3). De har analyserat databasen Luxemburg Income Survey, som omfattar olika arbetstagares inkomster i 15 västländer. I Nederländerna och på Irland har till exempel låginkomsttagarnas inkomster ökat med tre respektive sex procent per år de senaste decennierna.

Låginkomsttagarna i Sverige har det sämre ställt än i de flesta andra västländer. Myten om en ambitiös svensk fördelningspolitik är sålunda felaktig. Trots en jämn inkomstspridning har låginkomsttagarna det fattigare än i jämförbara länder och fortsätter långsamt att halka efter.

Det finns ett klart samband mellan låginkomsttagarnas inkomstutveckling och den ekonomiska tillväxten. En god ekonomisk tillväxt ger en god inkomstutveckling för alla inkomstgrupper – inklusive låginkomsttagarna och skapar möjligheter både för löneökningar och nyanställningar om arbetsmarknaden fungerar, omhuldas och premieras.

Var femte arbetsför svensk är i dag direkt beroende av bidrag från a-kassa eller sjukförsäkring för sin försörjning. Dessa inkomster har på sikt sämre utveckling än inkomster av lönearbete.

Bidragstagarna borde därför få gå från utanförskap till arbete. De skulle sålunda gynnas av nedtonad fördelningspolitik och intensifierade politiska strävanden att förbättra den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. En nyckelfaktor borde vara att stärka incitamenten för arbete och utbildning. Likaså att förbättra förutsättningarna för företagen att anställa dem som inte har särskilt stor erfarenhet av arbetsmarknaden.

Gör det lönsamt att arbeta!

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar