- Den medicinska professionen kan inte längre stillatigande åse hur politiker och administratörer stympar den svenska äldrevården, så skriver Bengt von Zur-Mühlen, Sjukhusläkarföreningen, Barbro Westerholm, SPF och Gunnar Akner, Svensk Förening för Geriatrik och Gerontologi.
Man har minskat antalet vårdplatser vid landets sjukhus från 117 038 år 1980 till 27 735 idag. Samma utveckling har skett i hela OECD, men Sverige ligger i bottenligan. Endast Mexico och Turkiet har färre vårdplatser per 1000 invånare.
Akutsjukhusens avdelningar är ständigt överbelagda och allt fler patienter utlokaliseras till andra vårdformer än de som har bäst kompetens. Man kan misstänka att en stor del av neddragningarna har varit motiverade mer av omtanke om budgeten än om patienterna.
Specialiteterna geriatrik och psykogeriatrik är specifika för äldre. De måste - i kombination med rehabilitering för äldre - få ett tydligt nationellt uppdrag inom äldrevården. Men för närvarande finns för få specialister inom geriatrik, psykogeriatrik och rehabilitering för att kunna ta över hela denna del av vården. Under överskådlig tid måste det därför etableras ett nära samarbete mellan geriatriker, psykogeriatriker, rehabiliteringsspecialister och familjeläkare med uppdrag att organisera primärvården och närsjukvården för äldre.
De viktigaste angelägna reformerna är:
• Att bygga upp en sammanhållen vårdorganisation anpassad för äldre personer (inklusive specialiteterna geriatrik, psykogeriatrik och rehabilitering) med nära samband mellan öppen och sluten vård.
• Att bägge vårdformerna inom de tre specialiteterna är noga dimensionerade efter behoven.
• Att all personal som handlägger äldre personer har utbildning i geriatrik, psykogeriatrik och alla facetter av rehabilitering.
Blekingar, nu är det hög tid att protestera högljutt! Stora neddragningar planeras ske från och med sommaren 2004!
Bo Arnesjö (m), Irene Ahlstrand (m), Jan-Åke Nordin (m) och Gustav Nilsson (m)
13 maj 2004
08 maj 2004
Läkarförbundets syn på framtidens sjukvård
Läkarförbundet har nu tagit ställning till hur de vill organisera samhällets sjukvård.
I korthet önskar man:
• Statlig finansiering med samma skattesats för alla.
• Beställar–utförarsystem. Landstingen lämnar över beställarrollen till nya regionala statliga beställarstyrelser. Landstingen blir en bland många vårdproducenter.
• Att ett nationellt reglerat familjeläkarsystem enligt Distriktsläkarföreningens Protos-förslag ska införas. Fritt läkarval ska råda hos en läkare på 1 500 invånare.
• Att sjukvården tillförs ökade resurser.
• Att den öppna specialistvården byggs ut. Även sjukhusen ska här få spela en viktig roll. Båda delar ska upphandlas av de regionala beställarstyrelserna.
• Att högspecialiserad rikssjukvård beställs av en särskild central styrelse.
• Att övrig högspecialiserad vård beställs av regionstyrelserna, men samordnas nationellt.
• Att en särskild behandlingsförmånsnämnd ska bestämma vilken vård som ingår i det offentliga åtagandet.
• Att öppen verksamhetsredovisning ska underlätta för patienten att välja vårdgivare och vårdnivå.
• Att ansvaret för klinisk forskning förblir delat mellan universitet och sjukvårdsproducenter. Forskningsresurser fördelas även fortsatt av Utbildningsdepartementet via universiteten. Men resurser som idag går direkt till landstingen nu ska fördelas av Socialdepartementet på regionstyrelserna.
Enligt Läkarförbundets förslag behövs således varken Landstinget Blekinge eller Region Blekinge som beställare av sjukvård men däremot kanske som producenter av sjukvård styrt av Södra Sjukvårdsregionen. Då kan Blekingesjukhuset inordnas i ett specialistvårdssystem i hela Södra Sjukvårdsregionen. Läkarförbundets modell liknar i mångt och mycket dagens situation i Norge och vad som nyligen har föreslagits i Danmark. Finland har haft ett liknande system länge.
Lokalföreningarna i Blekinge och Nordvästra Skåne är de enda som har ifrågasatt om politiska frågor som dessa verkligen är Läkarförbundets sak. Annars råder total enlghet blan läkarna. Professionella bedömningar och sakkunniga behovsanalyser måste väl ändå vara A och O i dessa viktiga frågor, eller hur?
Nu blir det spännande att höra vad Statsmakterna och Landstinget Blekinge säger!
Bo Arnesjö (m)
Henrik Johansson (m)
Ronneby
I korthet önskar man:
• Statlig finansiering med samma skattesats för alla.
• Beställar–utförarsystem. Landstingen lämnar över beställarrollen till nya regionala statliga beställarstyrelser. Landstingen blir en bland många vårdproducenter.
• Att ett nationellt reglerat familjeläkarsystem enligt Distriktsläkarföreningens Protos-förslag ska införas. Fritt läkarval ska råda hos en läkare på 1 500 invånare.
• Att sjukvården tillförs ökade resurser.
• Att den öppna specialistvården byggs ut. Även sjukhusen ska här få spela en viktig roll. Båda delar ska upphandlas av de regionala beställarstyrelserna.
• Att högspecialiserad rikssjukvård beställs av en särskild central styrelse.
• Att övrig högspecialiserad vård beställs av regionstyrelserna, men samordnas nationellt.
• Att en särskild behandlingsförmånsnämnd ska bestämma vilken vård som ingår i det offentliga åtagandet.
• Att öppen verksamhetsredovisning ska underlätta för patienten att välja vårdgivare och vårdnivå.
• Att ansvaret för klinisk forskning förblir delat mellan universitet och sjukvårdsproducenter. Forskningsresurser fördelas även fortsatt av Utbildningsdepartementet via universiteten. Men resurser som idag går direkt till landstingen nu ska fördelas av Socialdepartementet på regionstyrelserna.
Enligt Läkarförbundets förslag behövs således varken Landstinget Blekinge eller Region Blekinge som beställare av sjukvård men däremot kanske som producenter av sjukvård styrt av Södra Sjukvårdsregionen. Då kan Blekingesjukhuset inordnas i ett specialistvårdssystem i hela Södra Sjukvårdsregionen. Läkarförbundets modell liknar i mångt och mycket dagens situation i Norge och vad som nyligen har föreslagits i Danmark. Finland har haft ett liknande system länge.
Lokalföreningarna i Blekinge och Nordvästra Skåne är de enda som har ifrågasatt om politiska frågor som dessa verkligen är Läkarförbundets sak. Annars råder total enlghet blan läkarna. Professionella bedömningar och sakkunniga behovsanalyser måste väl ändå vara A och O i dessa viktiga frågor, eller hur?
Nu blir det spännande att höra vad Statsmakterna och Landstinget Blekinge säger!
Bo Arnesjö (m)
Henrik Johansson (m)
Ronneby
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)