14 juni 2017
30 december 2015
26 december 2015
22 december 2015
21 november 2015
05 april 2014
Blekingesjukhusets vara eller inte vara
Det är dags att glömma Öst och Väst och mötas i mitten.
Nu är det hög tid att bestämma om vi ska ha ett fungerande sjukhus med god kvalité för innevånarna i Blekinge län.
Det Blekingeborna kräver är ett sjukhus med god tillgänglighet, även geografiskt, med kvalificerad vård för samtliga länsbor. Som det nu är kan inte våra politiker som vi valt och som säger sig företräda oss inte komma fram till ett vettigt alternativ.
När storregionerna bildas inom vårdområdet ska vi inte tro att de kan förhandla sig till att få behålla ett sjukhus i Blekinge.
Kommer vi att tillhöra Skåne är det deras sjukhus som kommer att gälla. Blir det en sydostregion kommer vi inte på något vis att kunna konkurrera med Kalmar eller Växjö.
Möjligtvis kan vi få behålla två förstärkta vårdcentraler, en i Karlskrona och en i Karlshamn.
Vid varje val sedan 80-talet har våra politiker för att inte riskera en valförlust lovat att inga neddragningar skulle ske.
Vi ser nu vad som hänt, ingen akutvård, IVA, kardiologi och mycket mera har försvunnet från Karlshamn. Detta har medfört en oerhört stor påfrestning i Karlskrona.
Vi såg häromdagen att en 3-åring fått vänta i 36 timmar i Karlskrona på behandling. Detta är inte acceptabelt, Inte heller att chefläkaren går ut i tidningar och säger att de i Väst lär sig snart.
Det tillkommer inte en läkare att uttryckas sig på detta vis alla ska få den vård som de är berättigade till.
Ser fram emot att få se att politikerna tar sitt ansvar och ser till att vi får ETT sjukhus som vi alla kan nå inom rimlig tid och som kommer att finnas kvar även efter regionaliseringen i landet.
Så det är hög tid att börja projektera för ett nytt, sjukhus centralt i länet. Detta bör kunna leva kvar även efter regionbildningen.
Ann-Charlotte Johansson
facebookgrupp Blekinges sjukvård
Opinion Insändare Sydöstra maj 2013
17 januari 2014
06 augusti 2012
Surfplatta till alla äldre
Medborgarmotion till Fullmäktige i Ronneby kommun
Ronneby kommun är en föregångare inom IT-området. Många viktiga IT-projekt har initierats och genomförts i kommunen - dels genom privata och kommunala insatser och dels vid Blekinge Tekniska Högskola. Projekt som "Den digitala skolbänken", tillämpad Artificiell Intelligens (AI), Geografiska InformationsSystem (GIS) och journal- och ekonomisystem för både privat och offentlig sektor är några exempel på vida uppmärksammade insatser. IT-baserad kommunal demokrati-utveckling kännetecknar dessutom just Ronneby kommun.
Ronnebyborna har i hög grad engagerat sig i och stött denna verksamhet och dess innovationer. Ingen har glömt kommunalrådet Roland Anderssons (S) visionära insatser för att runt sekelskiftet göra Ronneby till landets ledande kommun inom IT. Nu till dags räknas därför Ronnebyborna till de mest bevandrade inom IT-området och kommunens fiberoptiska och mobila kommunikationsnät har få “vita fläckar”.
Kommunens äldre har dock hamnat på efterkälken. Många har visserligen skaffat sig datorer av skiftande komplexitet och kvalitet men har stött på problem med att få teknisk rådgivning och kunskaper i hur datorer och mobiltelefoner kan underlätta deras vardag. De kan därför ofta ha svårt att hitta och tillgodogöra sig sådan information och service som kommunen och andra offentliga instanser ofta bara delger via Internet. Samtidigt är det just denna befolkningsgrupp som, jämte barnen, har störst behov av information om den service och det stöd, som står dem till buds.
Äldres starkt ökande vitalitet och den snabba tekniska utvecklingen har emellertid underlättat både för äldre och skolbarn att utnyttja IT-baserad offentlig och privat utbildning, service och välfärd. Numera kan både omsorg och annan offentlig information och service sålunda erbjudas via s.k. internetbaserade offentliga “moln”-tjänster med låg presentationskomplexitet och höga kommunikationshastigheter. För många äldre är dock datorer och mobiltelefoner fortfarande alltför komplicerade och besvärliga att utnyttja, varför de icke sällan går miste om betydelsefull information och service.
Geografiskt utspridda offentliga routrar med hög kapacitet och till dessa trådlöst anslutna, delvis förhandsprogrammerade s.k. SURFPLATTOR skulle utan tvekan råda bot på det tekniska dilemma äldre är utsatta för. Där kan väl synlig, hörbar och lättillgänglig information gratis ställas till deras disposition utan alltför stora tekniska problem och där kan dubbelriktad bild-, video-, text- och tal-baserad kommunikation etableras.
I Ronneby finns drygt 5000 65+-åringar. Knappt en tredjedel av dessa har ännu inte fyllt 70 år. Av de resterande 70+-åringarna är många redan väl bevandrade inom IT-branschen och en relativt stor andel så handikappade att de inte kan bemästra en surfplatta av modernt snitt.
Storleksordningen 2000 - 2500 äldre kan sålunda ha nytta av en surfplatta programmerad med sådana “appar” som olika typer av offentlig eller privat samhällsservice kan ställa till disposition. Exempel är alla typer av bokningar, bankärenden, skatte- och deklarationsärenden, larm, betalning av E-fakturor från kommunen, mataffärer, elleverantören, hyresvärden, pensionsmyndigheten, försäkringskassan, arbetslöshetskassan, landstinget eller privata vårdgivare.
Informationsmaterial från samhällets butiker, service-, nöjes- och kulturorgan, bibliotek, museer och den kollektiva trafikorganisationen m. fl. kan enkelt delges via plattan varvid stora distributions- och tryckkostnader kan undvikas.
Betydande rationaliseringseffekter kan sålunda påräknas av surfplattan samtidigt som fler äldre kan känna sig delaktiga i den samhälleliga gemenskapen och servicen.
Kostnaden för en surfplatta är ca 3000 SEK och ca 150 SEK/mån för ett mobilt 3G-abonnemang för dubbelriktad kommunikation av tal, text, bild och video till och från plattan .
Efter behovsprövning borde nog kommunen kunna bidra med visst ekonomiskt bistånd till mindre bemedlade äldre kommuninvånare - exempelvis garantipensionärerna. Märkas bör att de äldres existerande fasta eller mobila telefonabonnemang kan elimineras och ersättas med den mobila surfplattan.
Mot ovanstående bakgrund hemställer undertecknad:
- att Fullmäktige i Ronneby kommun ger kommunadministrationen i uppdrag att snarast utreda och etablera gratis, dubbelriktad, lättillgänglig, Internet- och IT-baserad (“moln”-baserad) offentlig och privat information och service som även kommunens äldsta invånare kan dra nytta av.
Ronneby 30 juli 2012
Med största högaktning
Bo Arnesjö
Nedre Brunnsvägen 20
37236 Ronneby
tel. 0733618588
E-Post: arnesjobo@gmail.com
Medborgarmotion till Fullmäktige i Ronneby kommun
Ronneby kommun är en föregångare inom IT-området. Många viktiga IT-projekt har initierats och genomförts i kommunen - dels genom privata och kommunala insatser och dels vid Blekinge Tekniska Högskola. Projekt som "Den digitala skolbänken", tillämpad Artificiell Intelligens (AI), Geografiska InformationsSystem (GIS) och journal- och ekonomisystem för både privat och offentlig sektor är några exempel på vida uppmärksammade insatser. IT-baserad kommunal demokrati-utveckling kännetecknar dessutom just Ronneby kommun.
Ronnebyborna har i hög grad engagerat sig i och stött denna verksamhet och dess innovationer. Ingen har glömt kommunalrådet Roland Anderssons (S) visionära insatser för att runt sekelskiftet göra Ronneby till landets ledande kommun inom IT. Nu till dags räknas därför Ronnebyborna till de mest bevandrade inom IT-området och kommunens fiberoptiska och mobila kommunikationsnät har få “vita fläckar”.
Kommunens äldre har dock hamnat på efterkälken. Många har visserligen skaffat sig datorer av skiftande komplexitet och kvalitet men har stött på problem med att få teknisk rådgivning och kunskaper i hur datorer och mobiltelefoner kan underlätta deras vardag. De kan därför ofta ha svårt att hitta och tillgodogöra sig sådan information och service som kommunen och andra offentliga instanser ofta bara delger via Internet. Samtidigt är det just denna befolkningsgrupp som, jämte barnen, har störst behov av information om den service och det stöd, som står dem till buds.
Äldres starkt ökande vitalitet och den snabba tekniska utvecklingen har emellertid underlättat både för äldre och skolbarn att utnyttja IT-baserad offentlig och privat utbildning, service och välfärd. Numera kan både omsorg och annan offentlig information och service sålunda erbjudas via s.k. internetbaserade offentliga “moln”-tjänster med låg presentationskomplexitet och höga kommunikationshastigheter. För många äldre är dock datorer och mobiltelefoner fortfarande alltför komplicerade och besvärliga att utnyttja, varför de icke sällan går miste om betydelsefull information och service.
Geografiskt utspridda offentliga routrar med hög kapacitet och till dessa trådlöst anslutna, delvis förhandsprogrammerade s.k. SURFPLATTOR skulle utan tvekan råda bot på det tekniska dilemma äldre är utsatta för. Där kan väl synlig, hörbar och lättillgänglig information gratis ställas till deras disposition utan alltför stora tekniska problem och där kan dubbelriktad bild-, video-, text- och tal-baserad kommunikation etableras.
I Ronneby finns drygt 5000 65+-åringar. Knappt en tredjedel av dessa har ännu inte fyllt 70 år. Av de resterande 70+-åringarna är många redan väl bevandrade inom IT-branschen och en relativt stor andel så handikappade att de inte kan bemästra en surfplatta av modernt snitt.
Storleksordningen 2000 - 2500 äldre kan sålunda ha nytta av en surfplatta programmerad med sådana “appar” som olika typer av offentlig eller privat samhällsservice kan ställa till disposition. Exempel är alla typer av bokningar, bankärenden, skatte- och deklarationsärenden, larm, betalning av E-fakturor från kommunen, mataffärer, elleverantören, hyresvärden, pensionsmyndigheten, försäkringskassan, arbetslöshetskassan, landstinget eller privata vårdgivare.
Informationsmaterial från samhällets butiker, service-, nöjes- och kulturorgan, bibliotek, museer och den kollektiva trafikorganisationen m. fl. kan enkelt delges via plattan varvid stora distributions- och tryckkostnader kan undvikas.
Betydande rationaliseringseffekter kan sålunda påräknas av surfplattan samtidigt som fler äldre kan känna sig delaktiga i den samhälleliga gemenskapen och servicen.
Kostnaden för en surfplatta är ca 3000 SEK och ca 150 SEK/mån för ett mobilt 3G-abonnemang för dubbelriktad kommunikation av tal, text, bild och video till och från plattan .
Efter behovsprövning borde nog kommunen kunna bidra med visst ekonomiskt bistånd till mindre bemedlade äldre kommuninvånare - exempelvis garantipensionärerna. Märkas bör att de äldres existerande fasta eller mobila telefonabonnemang kan elimineras och ersättas med den mobila surfplattan.
Mot ovanstående bakgrund hemställer undertecknad:
- att Fullmäktige i Ronneby kommun ger kommunadministrationen i uppdrag att snarast utreda och etablera gratis, dubbelriktad, lättillgänglig, Internet- och IT-baserad (“moln”-baserad) offentlig och privat information och service som även kommunens äldsta invånare kan dra nytta av.
Ronneby 30 juli 2012
Med största högaktning
Bo Arnesjö
Nedre Brunnsvägen 20
37236 Ronneby
tel. 0733618588
E-Post: arnesjobo@gmail.com
02 augusti 2012
KOMMUNAL LOGIK?
Häromdagen fick vi se ett reportage på TV om rån hemma hos äldre. Rånarna hade presenterat sig som utsända från den kommunala hemtjänsten. Därför hade de fått tillträde hos flera rånoffer.
En intervjuad representant för den lokala äldreomsorgen berättade stolt att man nu publicerat förebyggande förhållningsråd och knep för att förhindra brott mot äldre - på kommunens hemsida. Väldigt få i rånarnas målgrupper har dessvärre åtkomst därtill! Eller?
Bo Arnesjö
Ronneby
22 april 2012
14 april 2012
13 april 2012
Lean — Motiv, initiativ, implementering och resultat
En undersökning 2011 visade att fyra av fem landsting och en av fem kommuner arbetar med lean på ett eller annat sätt. Det väckte vårt intresse och vi bestämde oss för att titta närmare på några exempel.
Vi ser många exempel på samverkan och verksamhetsutveckling som sätt att skapa mer värde för de individer och grupper som har behov av välfärdens tjänster. Lean är ett av många exempel på verksamhetsutveckling.
Det vi intresserat oss för i skriften är motiven bakom, varför man valde just lean. Vi har också tagit reda på vad som har genomförts och vad det resulterat i.
Syftet är sammanfattningsvis att försöka beskriva VARFÖR, VAD, HUR BLEV DET och HUR KAN VI SE DET.
I exemplen kan man beskriva att arbetet lett till kortare ledtider, kortare handläggningstider, färre fel, minskad tidsåtgång mm. Det är också tydligt att arbetet med lean skapar engagemang hos medarbetare.
Skriften går att ladda ned kostnadsfritt på SKL:s publikationswebb.
Ladda ned Lean - Motiv, initiativ, implementering och resultat (nytt fönster)
Utgiven mars 2012
Det vi intresserat oss för i skriften är motiven bakom, varför man valde just lean. Vi har också tagit reda på vad som har genomförts och vad det resulterat i.
Syftet är sammanfattningsvis att försöka beskriva VARFÖR, VAD, HUR BLEV DET och HUR KAN VI SE DET.
I exemplen kan man beskriva att arbetet lett till kortare ledtider, kortare handläggningstider, färre fel, minskad tidsåtgång mm. Det är också tydligt att arbetet med lean skapar engagemang hos medarbetare.
Skriften går att ladda ned kostnadsfritt på SKL:s publikationswebb.
Ladda ned Lean - Motiv, initiativ, implementering och resultat (nytt fönster)
Utgiven mars 2012
Visioner om vården i Blekinge 2030
Hans Egerströms charmfulla insändare “Visioner om Karlskrona år 2030” (BLT 24 mars) är högst realistisk. Han kan mycket väl leva vid 103 års ålder år 2030 och till och med ännu längre.
De sista levnadsåren kräver dock ökade skattefinansierade insatser av Karlskrona kommun och Södra Regionen (dvs. Skåneregionen och Blekinge, Kronoberg och Södra Kalmar län).
Alla hans lokala kollektiva resor är dessutom gratis.
År 2030 finns sålunda inte Landstinget Blekinge längre och Blekinges kommuner har slagits samman. Till att börja med i en öst- och en västblekingsk kommun. Senare kanske i en enda storkommun.
Södra Regionens administrativa och politiska organ är starkt professionaliserade och har, efter tuffa förhandlingar, fått ansvar för all sjukhusansluten vård, regionernas infrastruktur och utbildningsinsatser, turism- och kulturutveckling jämte flera av länsstyrelsernas arbetsområden. Huvudstad är Kristianstad med filialer i regionens städer.
Det gamla Blekingesjukhusets lokaler i Karlskrona och Karlshamn inrymmer nu primärkommunala förstärkta vårdcentraler delvis bemannade med flera olika ambulerande sjukhusspecialister.
Där finns tillgång till utbyggda hälsokontroller, observations- och avlastningsplatser, psykiatri, rehabilitering och palliativ vård.
Där finns också hela den kommunala administrationen jämte flertalet typer av geriatrisk service, äldreboenden och äldreomsorg. Om vi äldre där väljer anpassad permanent bostad där så har vi tillgång till ett fullt utbyggt kulvertsystem där vi kan köra våra elektriskt drivna rollatorer till anslutna resecentra för vidare befordran till övriga Blekinge.
Inom Blekinge kan vi åka bil, buss eller ambulans på den fyrfiliga E22-an, den minst 3-filiga väg 27 och snabbtåg på alla järnvägarna. Ett fullödigt matarbuss-system med flexibla hållplatser säkrar också snabba och bekväma förbindelser från och till våra bostäder. Skärgårdens akuta sjukdomsfall kan hämtas med kommunernas eller marinens snabba båtar eller med helikopter från F 17, som numera gärna vill delta i Blekinges utveckling.
Nära Kallinge flygplats finns ett logistikcentrum i anslutning till E22, väg 27 (tidigare väg 30) och den numera omsvängda kustbanan, allt enligt en plan som på 1990-talet lanserades av kommunalrådet Roland Andersson (s) i Ronneby. Här ligger det nya, väl ljudisolerade, Blekingesjukhuset, som kan nås av alla Blekingar, med få undantag, inom maximalt 20 - 25 minuter.
Andra närliggande regionala sjukhus finns i Kristianstad, Växjö och Kalmar.
Det nya Blekingesjukhuset i Kallinge är mindre än det tidigare uppsplittrade sjukhuset men betydligt vassare utrustat och bemannat. Där tillfredsställs alla moderna krav på patientsäkerhet och bedrivs all avancerad diagnostik och behandling, som inte klaras vid de förstärkta primärkommunala vårdcentralerna trots dessas decentraliserade öppenvårdspass för sjukhusspecialister.
Vid behov kan omedelbara helikoptertransporter ske till högspecialiserad vård vid Regionsjukhuset i Lund/Malmö. Sjukhuspersonalen kan bo var de vill i Blekinge med korta och gratis resor till jobbet.
Högskolans (BTH’s) och landstingets vårdutbildningar har flyttats till fräscha lokaler i Ronneby Soft Center med full tillgång till praktikplatser inom sjukhusvården, primärvården, äldrevården och tandvården.
Underskottet på kvinnoarbetsplatser har därvid utjämnats och nu attraheras ungdom, färdig arbetskraft och pensionärer av bägge könen.
Hälso- och sjukvårdens och de högre lärosätenas satsningar inom IT har burit frukt så att vi via våra internetanknutna TV-abonnemang kan få dubbelriktad videokontakt med rådgivningsystemet "Syster Gudrun" och andra flexibla system för behovsanpassad diagnostik, övervakning och kontroll i hemmet.Detta kan leda till hembesök av fullt utrustade ambulanser, ambulerande läkare eller annan sjukvårdspersonal. Eländet med fördröjda och okvalificerad bohovsbedömningar av ambulanstransporter är sålunda ett minne blott.
Varför denna fantastiska utveckling?
Jo, på 2010-talet hade man tvingats att höja landstingsskatten till skyhöga nivåer för att bemästra befolkningens hälso- och sjukvårdsbehov, synnerligen väl speglade i en utredning "Behov 2010" initierad av dåvarande planeringsdirektören Per Jonsson.
Man hotade då också med att stänga akuta livsräddande verksamheter i Karlshamn utan kompensation för de långa och oacceptabla avstånden till sjukhuset i Karlskrona.
Till detta kom ett behov av att, i tvärpolitisk endräkt, ta fram ett väl avvägt blekingskt förhandlingsunderlag inför bildandet av Södra Regionen.
Blekingesjukhusets lokaler var då också otidsenliga och krävde omfattande ombyggnader för att svara mot dåtidens normer. Kostnaderna för dessa hade visat sig bli betydligt större än att bygga ett helt nytt sjukhus med relativt god tillgänglighet för alla Blekingar.
Lyckade exempel på sådana lösningar hämtades från Stockholm och Norrbotten.
Finansieringen av det nya Blekingesjukhuset kunde ske via skatteväxlingar och inom ramen för sådana satsningar på “det glömda” Sydostsverige som förordats av Södra regionen, Regeringen, Riksdagen och OECD.
Men detta är väl bara visioner!? Eller?
Bo Arnesjö
Avdankad
De sista levnadsåren kräver dock ökade skattefinansierade insatser av Karlskrona kommun och Södra Regionen (dvs. Skåneregionen och Blekinge, Kronoberg och Södra Kalmar län).
Alla hans lokala kollektiva resor är dessutom gratis.
År 2030 finns sålunda inte Landstinget Blekinge längre och Blekinges kommuner har slagits samman. Till att börja med i en öst- och en västblekingsk kommun. Senare kanske i en enda storkommun.
Södra Regionens administrativa och politiska organ är starkt professionaliserade och har, efter tuffa förhandlingar, fått ansvar för all sjukhusansluten vård, regionernas infrastruktur och utbildningsinsatser, turism- och kulturutveckling jämte flera av länsstyrelsernas arbetsområden. Huvudstad är Kristianstad med filialer i regionens städer.
Det gamla Blekingesjukhusets lokaler i Karlskrona och Karlshamn inrymmer nu primärkommunala förstärkta vårdcentraler delvis bemannade med flera olika ambulerande sjukhusspecialister.
Där finns tillgång till utbyggda hälsokontroller, observations- och avlastningsplatser, psykiatri, rehabilitering och palliativ vård.
Där finns också hela den kommunala administrationen jämte flertalet typer av geriatrisk service, äldreboenden och äldreomsorg. Om vi äldre där väljer anpassad permanent bostad där så har vi tillgång till ett fullt utbyggt kulvertsystem där vi kan köra våra elektriskt drivna rollatorer till anslutna resecentra för vidare befordran till övriga Blekinge.
Inom Blekinge kan vi åka bil, buss eller ambulans på den fyrfiliga E22-an, den minst 3-filiga väg 27 och snabbtåg på alla järnvägarna. Ett fullödigt matarbuss-system med flexibla hållplatser säkrar också snabba och bekväma förbindelser från och till våra bostäder. Skärgårdens akuta sjukdomsfall kan hämtas med kommunernas eller marinens snabba båtar eller med helikopter från F 17, som numera gärna vill delta i Blekinges utveckling.
Nära Kallinge flygplats finns ett logistikcentrum i anslutning till E22, väg 27 (tidigare väg 30) och den numera omsvängda kustbanan, allt enligt en plan som på 1990-talet lanserades av kommunalrådet Roland Andersson (s) i Ronneby. Här ligger det nya, väl ljudisolerade, Blekingesjukhuset, som kan nås av alla Blekingar, med få undantag, inom maximalt 20 - 25 minuter.
Andra närliggande regionala sjukhus finns i Kristianstad, Växjö och Kalmar.
Det nya Blekingesjukhuset i Kallinge är mindre än det tidigare uppsplittrade sjukhuset men betydligt vassare utrustat och bemannat. Där tillfredsställs alla moderna krav på patientsäkerhet och bedrivs all avancerad diagnostik och behandling, som inte klaras vid de förstärkta primärkommunala vårdcentralerna trots dessas decentraliserade öppenvårdspass för sjukhusspecialister.
Vid behov kan omedelbara helikoptertransporter ske till högspecialiserad vård vid Regionsjukhuset i Lund/Malmö. Sjukhuspersonalen kan bo var de vill i Blekinge med korta och gratis resor till jobbet.
Högskolans (BTH’s) och landstingets vårdutbildningar har flyttats till fräscha lokaler i Ronneby Soft Center med full tillgång till praktikplatser inom sjukhusvården, primärvården, äldrevården och tandvården.
Underskottet på kvinnoarbetsplatser har därvid utjämnats och nu attraheras ungdom, färdig arbetskraft och pensionärer av bägge könen.
Hälso- och sjukvårdens och de högre lärosätenas satsningar inom IT har burit frukt så att vi via våra internetanknutna TV-abonnemang kan få dubbelriktad videokontakt med rådgivningsystemet "Syster Gudrun" och andra flexibla system för behovsanpassad diagnostik, övervakning och kontroll i hemmet.Detta kan leda till hembesök av fullt utrustade ambulanser, ambulerande läkare eller annan sjukvårdspersonal. Eländet med fördröjda och okvalificerad bohovsbedömningar av ambulanstransporter är sålunda ett minne blott.
Varför denna fantastiska utveckling?
Jo, på 2010-talet hade man tvingats att höja landstingsskatten till skyhöga nivåer för att bemästra befolkningens hälso- och sjukvårdsbehov, synnerligen väl speglade i en utredning "Behov 2010" initierad av dåvarande planeringsdirektören Per Jonsson.
Man hotade då också med att stänga akuta livsräddande verksamheter i Karlshamn utan kompensation för de långa och oacceptabla avstånden till sjukhuset i Karlskrona.
Till detta kom ett behov av att, i tvärpolitisk endräkt, ta fram ett väl avvägt blekingskt förhandlingsunderlag inför bildandet av Södra Regionen.
Blekingesjukhusets lokaler var då också otidsenliga och krävde omfattande ombyggnader för att svara mot dåtidens normer. Kostnaderna för dessa hade visat sig bli betydligt större än att bygga ett helt nytt sjukhus med relativt god tillgänglighet för alla Blekingar.
Lyckade exempel på sådana lösningar hämtades från Stockholm och Norrbotten.
Finansieringen av det nya Blekingesjukhuset kunde ske via skatteväxlingar och inom ramen för sådana satsningar på “det glömda” Sydostsverige som förordats av Södra regionen, Regeringen, Riksdagen och OECD.
Men detta är väl bara visioner!? Eller?
Bo Arnesjö
Avdankad
10 april 2012
Kaffe stoppar Alzheimer
Igår 15:11
Forskare i USA har slagit fast att regelbundet kaffedrickande kan minska risken att en person drabbas av Alzheimer, uppger Daily Mail.
Det är första gången som forskare har kunnat visa på ett samband mellan kaffedrickande och frånvaro av demenssjukdomen.
Studien är gjord vid University of South Florida och forskarna studerade äldre personer under fyra års tid.
Studien visade att de som drack mest kaffe, och sålunda hade mest koffein i blodet, löpte mindre risk att utveckla Alzheimer.
Hos kaffedrickare som ändå drabbades blev förloppet långsammare, än hos de som inte drack kaffe.
Tidigare forskning har givit vid handen att tre koppar kaffe om dagen kan minska risken för demenssjukdomen.
Kaffet ska dessutom vara starkt! (Red. anm.
Forskare i USA har slagit fast att regelbundet kaffedrickande kan minska risken att en person drabbas av Alzheimer, uppger Daily Mail.
Det är första gången som forskare har kunnat visa på ett samband mellan kaffedrickande och frånvaro av demenssjukdomen.
Studien är gjord vid University of South Florida och forskarna studerade äldre personer under fyra års tid.
Studien visade att de som drack mest kaffe, och sålunda hade mest koffein i blodet, löpte mindre risk att utveckla Alzheimer.
Hos kaffedrickare som ändå drabbades blev förloppet långsammare, än hos de som inte drack kaffe.
Tidigare forskning har givit vid handen att tre koppar kaffe om dagen kan minska risken för demenssjukdomen.
Kaffet ska dessutom vara starkt! (Red. anm.
14 december 2011
11 april 2011
S större än M
11 apr 2011
Publicerad 6:46
Uppdaterad 11 apr 2011 8:02
Socialdemokraterna går framåt och når sin högsta nivån sedan valet medan Moderaterna backar i nya mätningen från United Minds som publiceras i Aftonbladet. Därmed är partierna nästan lika stora, S får stöd av 30,8 procent av väljarna medan M stöds av 30,3 procent.
FP, C, och KD går framåt och hamnar alla över fyraprocentspärren.
MP backar 2,4 procentenheter och SD går bakåt 0,8 procentenheter.
Ställningen mellan blocken är i stort sett oförändrad.
Stockholm TT
11 apr 2011
Publicerad 6:46
Uppdaterad 11 apr 2011 8:02
Socialdemokraterna går framåt och når sin högsta nivån sedan valet medan Moderaterna backar i nya mätningen från United Minds som publiceras i Aftonbladet. Därmed är partierna nästan lika stora, S får stöd av 30,8 procent av väljarna medan M stöds av 30,3 procent.
FP, C, och KD går framåt och hamnar alla över fyraprocentspärren.
MP backar 2,4 procentenheter och SD går bakåt 0,8 procentenheter.
Ställningen mellan blocken är i stort sett oförändrad.
Stockholm TT
08 april 2011
Skops väljarbarometer i siffror
SVT NYHETSBAKGRUND Publicerad 8 april
Undersökningen genomfördes 11 mars - 5 april. Ca 1.000 personer svarade på frågan: "Vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?". Resultat i proc.
Förändring jämfört med föregående mätning i procentenheter.
Moderaterna 34,5 (-0,9)
Folkpartiet 7,4 (+1,6)
Centern 3,5 (-1,2)
Kristdemokraterna 2,9 (-0,9)
Socialdemokraterna 30,1 (+0,9)
Vänsterpartiet 5,5 (-0,2)
Miljöpartiet 9,0 (-0,5)
Sverigedemokraterna 5,2 (+0,4)
Undersökningen genomfördes 11 mars - 5 april. Ca 1.000 personer svarade på frågan: "Vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?". Resultat i proc.
Förändring jämfört med föregående mätning i procentenheter.
Moderaterna 34,5 (-0,9)
Folkpartiet 7,4 (+1,6)
Centern 3,5 (-1,2)
Kristdemokraterna 2,9 (-0,9)
Socialdemokraterna 30,1 (+0,9)
Vänsterpartiet 5,5 (-0,2)
Miljöpartiet 9,0 (-0,5)
Sverigedemokraterna 5,2 (+0,4)
14 mars 2011
Trots Juholt!
169 SVT Text Måndag 14 mar 2011 NYHETSBAKGRUND Publicerad 14 mars Väljaropinionen enligt United Minds United Minds/Aftonbladet har frågat 1.337 personer under tiden 14/2 till 13/3 vilket parti de skulle rösta på om det vore val i dag. Förändring från föregående mätning inom parentes. Moderaterna 33,8 (+2,0) Centern 4,8 (+0,4) Folkpartiet 7,1 (-0,1) Kristdemokraterna 3,8 (-0,8) Socialdemokraterna 27,8 (+2,2) Vänsterpartiet 4,9 (-0,2) Miljöpartiet 9,8 (-1,6) Sverigedemokraterna 6,8 (-1,7) Övriga 1,3 (-0,1)
23 januari 2011
Väljaropinionen i januari enligt Sifo (Text-TV)
Väljaropinionen i januari enligt Sifo Sifo har frågat 1.907 personer under tiden 10-20 januari vilket parti de skulle rösta på om det var val i dag. Resultat i procent och förändringen från decembermätningen inom parentes: Moderaterna 33,9 (-0,3) Centern 4,7 (-0,1) Folkpartiet 7,1 (+0,3) Kristdemokraterna 4,4 (+0,9) Socialdemokraterna 27,8 (+0,9) Vänsterpartiet 4,3 (-0,6) Miljöpartiet 10,3 (+0,2) Sverigedemokraterna 6,9 (-0,3) Övriga 0,6 (-1,2)
15 september 2010
Synovate 15 september
NYHETSBAKGRUND Publicerad 15 september
Synovates mätning i siffror
Synnovate har frågat 1.000 personer
om deras partisympatier under perioden
2-13 september. Resultat i procent
med förändring sedan föregående mät-
ning i procentenheter inom parentes:
Moderaterna 30,6 (-1,2)
Centern 6,2 (+0,9)
Folkpartiet 7,2 (-1,0)
Kristdemokraterna 5,7 (+0,5)
Socialdemokraterna 28,5 (-0,1)
Vänsterpartiet 5,2 (-1,2)
Miljöpartiet 7,2 (+-0)
Sverigedemokraterna 7,5 (+1,5)
Synovates mätning i siffror
Synnovate har frågat 1.000 personer
om deras partisympatier under perioden
2-13 september. Resultat i procent
med förändring sedan föregående mät-
ning i procentenheter inom parentes:
Moderaterna 30,6 (-1,2)
Centern 6,2 (+0,9)
Folkpartiet 7,2 (-1,0)
Kristdemokraterna 5,7 (+0,5)
Socialdemokraterna 28,5 (-0,1)
Vänsterpartiet 5,2 (-1,2)
Miljöpartiet 7,2 (+-0)
Sverigedemokraterna 7,5 (+1,5)
06 september 2010
Sifomätningen i siffror 5 september
160 SVT Text Måndag 06 sep 2010
NYHETSBAKGRUND Publicerad 5 september
Sifomätningen i siffror
Sifo frågade 1.428 personer under pe-
rioden 30/8-2/9 vilket parti de skulle
rösta på "om det vore val i dag".
Resultat i procent med förändringen
i procentenheter inom parentes:
Moderaterna 31,7 (-1,3)
Centern 6,7 (+1,4)
Folkpartiet 7,2 (+1,0)
Kristdemokraterna 4,5 (-1,0)
Socialdemokraterna 28,7 (-2,1)
Vänsterpartiet 5,3 (+0,4)
Miljöpartiet 9,7 (+2,1)
Sverigedemokraterna 3,6 (-1,0)
NYHETSBAKGRUND Publicerad 5 september
Sifomätningen i siffror
Sifo frågade 1.428 personer under pe-
rioden 30/8-2/9 vilket parti de skulle
rösta på "om det vore val i dag".
Resultat i procent med förändringen
i procentenheter inom parentes:
Moderaterna 31,7 (-1,3)
Centern 6,7 (+1,4)
Folkpartiet 7,2 (+1,0)
Kristdemokraterna 4,5 (-1,0)
Socialdemokraterna 28,7 (-2,1)
Vänsterpartiet 5,3 (+0,4)
Miljöpartiet 9,7 (+2,1)
Sverigedemokraterna 3,6 (-1,0)
22 augusti 2010
Ordningen återställd
NYHETSBAKGRUND Publicerad i Text-TV 22 augusti
Senaste Sifo-mätningen i siffror
Sifo har frågat 1.445 personer under perioden 16-19 augusti om deras
partisympatier. Resultat i procent med förändringen sedan förra veckan i procentenheter inom parentes:
Moderaterna 32,1 (+1,6)
Centern 5,8 (+0,3)
Folkpartiet 7,8 (+1,0)
Kristdemokraterna 5,8 (oför)
Socialdemokraterna 30,1 (-1,2)
Vänsterpartiet 5,9 (+1,1)
Miljöpartiet 7,9 (-1,0)
Sverigedemokraterna 3,7 (-0,8)
Övriga 1,0 (-0,9)
Senaste Sifo-mätningen i siffror
Sifo har frågat 1.445 personer under perioden 16-19 augusti om deras
partisympatier. Resultat i procent med förändringen sedan förra veckan i procentenheter inom parentes:
Moderaterna 32,1 (+1,6)
Centern 5,8 (+0,3)
Folkpartiet 7,8 (+1,0)
Kristdemokraterna 5,8 (oför)
Socialdemokraterna 30,1 (-1,2)
Vänsterpartiet 5,9 (+1,1)
Miljöpartiet 7,9 (-1,0)
Sverigedemokraterna 3,7 (-0,8)
Övriga 1,0 (-0,9)
15 augusti 2010
Senaste Sifo-mätningen i siffror
Från TXT-TV
Sifo har frågat 1.331 personer under perioden 9-12 augusti vilket parti de
skulle rösta på om det vore val i dag. Resultat i procent med förändringen ffrån förra veckan inom parentes:
Moderaterna 30,5 (-2,1)
Centern 5,5 (+0,8)
Folkpartiet 6,8 (+0,5)
Kristdemokraterna 5,8 (+0,1)
Socialdemokraterna 31,3 (+0,6)
Vänsterpartiet 4,8 (-0,6)
Miljöpartiet 8,9 (-1,1)
Sverigedemokraterna 4,5 (+0,4)
Övriga 1,9 (+1,2)
Sifo har frågat 1.331 personer under perioden 9-12 augusti vilket parti de
skulle rösta på om det vore val i dag. Resultat i procent med förändringen ffrån förra veckan inom parentes:
Moderaterna 30,5 (-2,1)
Centern 5,5 (+0,8)
Folkpartiet 6,8 (+0,5)
Kristdemokraterna 5,8 (+0,1)
Socialdemokraterna 31,3 (+0,6)
Vänsterpartiet 4,8 (-0,6)
Miljöpartiet 8,9 (-1,1)
Sverigedemokraterna 4,5 (+0,4)
Övriga 1,9 (+1,2)
03 augusti 2010
Vårdrelaterade infektioner mycket allvarliga
I en omfattande kartläggning av över 360 000 nyopererade kirurgiska patienter (åren 2005-2007) i USA jämfördes frekvens och dödlighet i vårdrelaterade infektioner (sepsis) och infektionsbetingad chock (septisk chock) med andra allvarliga operationskomplikationer (NSQIP, Ann Surg 145, 2010).
Sepsis drabbade 2,3 procent, septisk chock 1,6 procent, lungblodpropp 0,3 procent och hjärtinfarkt 0,2 procent av patienterna. Dödligheten i respektive komplikation var 5,4 procent, 33,7 procent, 9,1 procent och 32,0 procent.
Över två tredjedelar av patienterna i gruppen med septisk chock var äldre än 60 år - färre i de övriga grupperna.
Akut operation och komplicerande sjukdomar ledde till ännu högre frekvens av sepsis och septisk chock.
Följande slutsatser kan dras:
Infektionskomplikationer efter en allmänkirurgisk operation
är tydligen betydligt vanligare i Blekinge och Sverige än i USA
är nära 10 gånger vanligare än lungblodpropp och hjärtinfarkt
är mycket vanligare och farligare hos äldre, efter akut operation och/eller vid andra komplicerande sjukdomar
Man betonar behovet av skärpt hygien vid sjukhusen, tidigarelagd diagnos och operation av patienter med ovanstående risker jämte en aggressiv screening efter infektiösa agens grundat på framtagna riktlinjer därför.
Dödligheten hos opererade patienter med komplikationerna sepsis och septisk chock överstiger sålunda den för hjärtinfarkt och lungblodpropp med nästan 10 gånger. Tillägg av noggrann pre- och postoperativ screening för att också uppdaga infektionsrisker skulle avsevärt minska risken för dödsfall hos opererade patienter.
Vid Blekingesjukhuset har vi totalt över 11 procent vårdrelaterade infektioner – allra flest i Karlskrona! Detta är ett allvarligt problem, som kräver stor skärpning! Eller hur,ännu ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M)
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge
Sepsis drabbade 2,3 procent, septisk chock 1,6 procent, lungblodpropp 0,3 procent och hjärtinfarkt 0,2 procent av patienterna. Dödligheten i respektive komplikation var 5,4 procent, 33,7 procent, 9,1 procent och 32,0 procent.
Över två tredjedelar av patienterna i gruppen med septisk chock var äldre än 60 år - färre i de övriga grupperna.
Akut operation och komplicerande sjukdomar ledde till ännu högre frekvens av sepsis och septisk chock.
Följande slutsatser kan dras:
Infektionskomplikationer efter en allmänkirurgisk operation
är tydligen betydligt vanligare i Blekinge och Sverige än i USA
är nära 10 gånger vanligare än lungblodpropp och hjärtinfarkt
är mycket vanligare och farligare hos äldre, efter akut operation och/eller vid andra komplicerande sjukdomar
Man betonar behovet av skärpt hygien vid sjukhusen, tidigarelagd diagnos och operation av patienter med ovanstående risker jämte en aggressiv screening efter infektiösa agens grundat på framtagna riktlinjer därför.
Dödligheten hos opererade patienter med komplikationerna sepsis och septisk chock överstiger sålunda den för hjärtinfarkt och lungblodpropp med nästan 10 gånger. Tillägg av noggrann pre- och postoperativ screening för att också uppdaga infektionsrisker skulle avsevärt minska risken för dödsfall hos opererade patienter.
Vid Blekingesjukhuset har vi totalt över 11 procent vårdrelaterade infektioner – allra flest i Karlskrona! Detta är ett allvarligt problem, som kräver stor skärpning! Eller hur,ännu ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M)
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge
22 juli 2010
Föreslår AT för sjuksköterskor - Dagens Sjuksköterska
Från Dagens Sjuksköterska.
2010-07-20
Nyutbildade sjuksköterskor är dåligt förberedda för arbetet, tycker två sjukhuschefer i Stockholmsområdet. I en debattartikel föreslår de en motsvarighet till läkarnas AT-utbildning för sjuksköterskor.(Läs debattartikeln på DN.se):
”Sjuksköterskorna är dåligt förberedda för sitt jobb”
”En nyutbildad sjuksköterska kräver inskolning i tre till sex månader”, skriver Birgir Jakobsson, sjukhusdirektör för Karolinska universitetssjukhuset, och Barbro Fridén, chef för Astrid Lindgrens barnsjukhus, på Dagens Nyheters Debattsida.
Inom barnsjukvården kan det ta ännu längre tid innan en sjuksköterska är redo för självständigt arbete, enligt skribenterna.
Dagens utbildningar är för teoretiska, anser de. Detta leder till att sjukhusen får ta emot ”alltför illa förberedda nya medarbetare, vilket ger en övertung belastning på de mer erfarna kollegerna, med en sämre vård för våra patienter som slutresultat.”
Sjukhuscheferna hävdar att detta är en del av förklaringen till problemen på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.
Nyutbildade läkare får gå en AT-utbildning ute i verksamheten i ett och ett halvt år innan de får sin legitimation, påpekar de och skriver att ” något liknande borde naturligtvis gälla sjuksköterskor ” .
Dessutom vill artikelförfattarna se en förändring av de myndighetskrav som saknar verklighetsförankring. Som exempel nämner de att Socialstyrelsen bestämt att inhalationsmediciner till barn bara får ges av sjuksköterskor. Tidigare har detta skötts av undersköterskor.
Enligt Birgir Jakobsson och Barbro Fridén innebär detta att ”arbetsbördan för sjuksköterskorna blir ännu tyngre och vi underutnyttjar den viktiga kompetens som finns hos undersköterskorna”.
Lina Österberg
lina.osterberg@dagensmedicin.se
Bo Arnesjö's anmärkning: Bland annat detta är måhända en viktig förutsättning för att förskjuta/överföra arbetsuppgifter från läkare till (specialist-)sjuksköterskor i läkarbristens Sverige?
2010-07-20
Nyutbildade sjuksköterskor är dåligt förberedda för arbetet, tycker två sjukhuschefer i Stockholmsområdet. I en debattartikel föreslår de en motsvarighet till läkarnas AT-utbildning för sjuksköterskor.(Läs debattartikeln på DN.se):
”Sjuksköterskorna är dåligt förberedda för sitt jobb”
”En nyutbildad sjuksköterska kräver inskolning i tre till sex månader”, skriver Birgir Jakobsson, sjukhusdirektör för Karolinska universitetssjukhuset, och Barbro Fridén, chef för Astrid Lindgrens barnsjukhus, på Dagens Nyheters Debattsida.
Inom barnsjukvården kan det ta ännu längre tid innan en sjuksköterska är redo för självständigt arbete, enligt skribenterna.
Dagens utbildningar är för teoretiska, anser de. Detta leder till att sjukhusen får ta emot ”alltför illa förberedda nya medarbetare, vilket ger en övertung belastning på de mer erfarna kollegerna, med en sämre vård för våra patienter som slutresultat.”
Sjukhuscheferna hävdar att detta är en del av förklaringen till problemen på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.
Nyutbildade läkare får gå en AT-utbildning ute i verksamheten i ett och ett halvt år innan de får sin legitimation, påpekar de och skriver att ” något liknande borde naturligtvis gälla sjuksköterskor ” .
Dessutom vill artikelförfattarna se en förändring av de myndighetskrav som saknar verklighetsförankring. Som exempel nämner de att Socialstyrelsen bestämt att inhalationsmediciner till barn bara får ges av sjuksköterskor. Tidigare har detta skötts av undersköterskor.
Enligt Birgir Jakobsson och Barbro Fridén innebär detta att ”arbetsbördan för sjuksköterskorna blir ännu tyngre och vi underutnyttjar den viktiga kompetens som finns hos undersköterskorna”.
Lina Österberg
lina.osterberg@dagensmedicin.se
Bo Arnesjö's anmärkning: Bland annat detta är måhända en viktig förutsättning för att förskjuta/överföra arbetsuppgifter från läkare till (specialist-)sjuksköterskor i läkarbristens Sverige?
07 juli 2010
Pensionärer kräver bättre samverkan
Dagens Medicin 2010-07-05 ALMEDALEN
Nio organisationer som samlar pensionärer och ett antal yrken inom vården kräver bättre samverkan inom vården och omsorgen av äldre. I dag presenterar de ett gemensamt policydokument i Almedalen.
– Alla säger sig vara överens om behovet av samverkan. Ändå har knappast något gjorts, säger PRO:s ordförande Curt Persson, i ett pressmeddelande från PRO.
Några av kraven för en bättre vård för äldre är bland andra att det kring varje äldre person med stora behov ska finnas ett tvärprofessionellt team, att en vård- och rehabiliteringsplan ska upprättas och att primärvården ska ha det samlade medicinska huvudansvaret för den enskilde individen.
Organisationerna efterlyser också geriatrisk kompetens inom vården samt att det finns personal i tillräcklig omfattning.
Bakom policydokumentet står bland andra PRO, SPF, Svensk geriatrisk förening och Riksföreningen för medicinskt ansvariga sjuksköterskor.
Cecilia Helle
cecilia.helle@dagensmedicin.se
Nio organisationer som samlar pensionärer och ett antal yrken inom vården kräver bättre samverkan inom vården och omsorgen av äldre. I dag presenterar de ett gemensamt policydokument i Almedalen.
– Alla säger sig vara överens om behovet av samverkan. Ändå har knappast något gjorts, säger PRO:s ordförande Curt Persson, i ett pressmeddelande från PRO.
Några av kraven för en bättre vård för äldre är bland andra att det kring varje äldre person med stora behov ska finnas ett tvärprofessionellt team, att en vård- och rehabiliteringsplan ska upprättas och att primärvården ska ha det samlade medicinska huvudansvaret för den enskilde individen.
Organisationerna efterlyser också geriatrisk kompetens inom vården samt att det finns personal i tillräcklig omfattning.
Bakom policydokumentet står bland andra PRO, SPF, Svensk geriatrisk förening och Riksföreningen för medicinskt ansvariga sjuksköterskor.
Cecilia Helle
cecilia.helle@dagensmedicin.se
Facken ger Filippa Reinfeldt rätt om tidsbegränsade chefsjobb
Från Dagens Medicin 2010-07-07
Både Läkarförbundet och Vårdförbundet ger Filippa Reinfeldt (M) rätt. De tidsbegränsade uppdragen som verksamhetschef bör försvinna.
Det var i en intervju med dagens medicin i söndags som Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting, tog upp problemen med de tidsbegränsade chefsuppdragen i sjukvården.
Hon anser att de treårsförordnande som verksamhetschef som används inom sjukvården leder till svaga chefer. Det är helt enkelt svårt att fatta tuffa beslut för den som vet att man inom kort åter ska bli ”vanlig” kollega med dem som besluten berör. Och nu får Filippa Reinfeldt medhåll av tunga företrädare för Läkarförbundet och Vårdförbundet.
– Det är klart att man funderar på framtiden när man bara har ett år kvar på sitt förordnande. Det är svårt att fatta vissa beslut när man vet att man ska tillbaka till gruppen, säger Heidi Stensmyren, andra vice ordförande för Läkarförbundet.
Hon får medhåll av Lisbeth Löpare Johansson, vice förbundsordförande i Vårdförbundet.
– Problemet är att det inte finns någon fortsatt utvecklingsplan när förordnandet gått ut. Vi måste utvärdera de tidsbegränsade chefsskapen, säger Lisbeth Löpare Johansson.
De anser båda att sjukvården går miste om mycket ledarskapserfarenheter när de som varit chefer återgår till vanlig tjänst utan att fångas upp. Därför vill både Läkarförbundet och Vårdförbundet se tydligare och längre karriärvägar för dem som väljer att ta chefsuppdrag i vården.
Henrik Kennedy
henrik.kennedy@dagensmedicin.se
Både Läkarförbundet och Vårdförbundet ger Filippa Reinfeldt (M) rätt. De tidsbegränsade uppdragen som verksamhetschef bör försvinna.
Det var i en intervju med dagens medicin i söndags som Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting, tog upp problemen med de tidsbegränsade chefsuppdragen i sjukvården.
Hon anser att de treårsförordnande som verksamhetschef som används inom sjukvården leder till svaga chefer. Det är helt enkelt svårt att fatta tuffa beslut för den som vet att man inom kort åter ska bli ”vanlig” kollega med dem som besluten berör. Och nu får Filippa Reinfeldt medhåll av tunga företrädare för Läkarförbundet och Vårdförbundet.
– Det är klart att man funderar på framtiden när man bara har ett år kvar på sitt förordnande. Det är svårt att fatta vissa beslut när man vet att man ska tillbaka till gruppen, säger Heidi Stensmyren, andra vice ordförande för Läkarförbundet.
Hon får medhåll av Lisbeth Löpare Johansson, vice förbundsordförande i Vårdförbundet.
– Problemet är att det inte finns någon fortsatt utvecklingsplan när förordnandet gått ut. Vi måste utvärdera de tidsbegränsade chefsskapen, säger Lisbeth Löpare Johansson.
De anser båda att sjukvården går miste om mycket ledarskapserfarenheter när de som varit chefer återgår till vanlig tjänst utan att fångas upp. Därför vill både Läkarförbundet och Vårdförbundet se tydligare och längre karriärvägar för dem som väljer att ta chefsuppdrag i vården.
Henrik Kennedy
henrik.kennedy@dagensmedicin.se
01 juli 2010
Dödligheten i prostatacancer kan halveras
Från SR P1.
Dödligheten i prostatacancer går att halvera genom regelbundna tester på män i 50- och 60-årsåldern. Det visar en svensk studie som pågått i 14 år, och som publiceras idag i tidskriften The Lancet Oncology. Nu väcks debatten om allmänna tester för prostatacancer borde införas.
Tester effektiva mot prostatacancerTester effektiva mot prostatacancer (1:54)
Dödligheten i prostatacancer går att halvera, genom regelbundna tester på män i 50- och 60-årsåldern. Det visar en svensk studie som pågått i 14 år och som publiceras idag. Nu väcks debatten om allmänna tester för prostatacancer borde införas.
I studien har forskarna följt 20 000 svenska män. Hälften av dem kallades vartannat år för att göra ett så kallat PSA-test, som kan visa om man riskerar att drabbas av prostatacancer. Nu, efter 14 år, är resultaten slående.
Bland männen som kallades för tester var dödligheten i prostatacancer hälften, jämfört med män som inte kallades. Störst var effekten för män som var under 60 år när de kallades första gången. Av dem dog bara en fjärdedel så många i prostatacancer.
Det här är är oväntat positiva resultat, säger Jonas Hugosson, överläkare i urologi vid sahlgrenska universitetssjukhuset, som är den som har lett studien.
– Effekten är dramatisk på de här männen. Om den är exakt en fjärdedel i framtiden är svårt att säga men effekten är väldigt kraftfull i alla fall.
Nackdelen med allmänna tester för prostatacancer är att många män riskerar att behandlas i onödan. Strålbehandling och operation kan leda till impotens och inkontinens, och om de inte fått en diagnos hade många av männen förmodligen hunnit dö av andra orsaker.
Ola Bratt, överläkare i urologi vid universitetssjukhuset i Lund, har ingått i Socialstyrelsens expertgrupp som har utformat riktlinjerna för prostatacancervård. Han säger att resultaten i den nya studien är mycket lovande, men han tycker inte att det är dags att införa allmänna PSA-tester. Riskerna är för stora att män behandlas, som egentligen inte hade behövt det, menar han.
– Problemet kvarstår att förhållandet mellan de män man gör nytta för, och de män man kan skada, är mindre gynnsamt för PSA-test än för en del andra screeningprogram som vi har, säger han.
Men Jonas Hugosson tror att rekommendationerna från Socialstyrelsen kommer att behöva ändras.
– Man kan alltså få en halverad dödlighet, eller kanske ännu mer på sikt. På något vis är det så kraftulla effekter att jag tror att socialstyrelsen kommer att i alla fall ändra sina rekommendationer, säger Jonas Hugosson.
Jon Torkelsson
jon.torkelsson@sr.se
Dödligheten i prostatacancer går att halvera genom regelbundna tester på män i 50- och 60-årsåldern. Det visar en svensk studie som pågått i 14 år, och som publiceras idag i tidskriften The Lancet Oncology. Nu väcks debatten om allmänna tester för prostatacancer borde införas.
Tester effektiva mot prostatacancerTester effektiva mot prostatacancer (1:54)
Dödligheten i prostatacancer går att halvera, genom regelbundna tester på män i 50- och 60-årsåldern. Det visar en svensk studie som pågått i 14 år och som publiceras idag. Nu väcks debatten om allmänna tester för prostatacancer borde införas.
I studien har forskarna följt 20 000 svenska män. Hälften av dem kallades vartannat år för att göra ett så kallat PSA-test, som kan visa om man riskerar att drabbas av prostatacancer. Nu, efter 14 år, är resultaten slående.
Bland männen som kallades för tester var dödligheten i prostatacancer hälften, jämfört med män som inte kallades. Störst var effekten för män som var under 60 år när de kallades första gången. Av dem dog bara en fjärdedel så många i prostatacancer.
Det här är är oväntat positiva resultat, säger Jonas Hugosson, överläkare i urologi vid sahlgrenska universitetssjukhuset, som är den som har lett studien.
– Effekten är dramatisk på de här männen. Om den är exakt en fjärdedel i framtiden är svårt att säga men effekten är väldigt kraftfull i alla fall.
Nackdelen med allmänna tester för prostatacancer är att många män riskerar att behandlas i onödan. Strålbehandling och operation kan leda till impotens och inkontinens, och om de inte fått en diagnos hade många av männen förmodligen hunnit dö av andra orsaker.
Ola Bratt, överläkare i urologi vid universitetssjukhuset i Lund, har ingått i Socialstyrelsens expertgrupp som har utformat riktlinjerna för prostatacancervård. Han säger att resultaten i den nya studien är mycket lovande, men han tycker inte att det är dags att införa allmänna PSA-tester. Riskerna är för stora att män behandlas, som egentligen inte hade behövt det, menar han.
– Problemet kvarstår att förhållandet mellan de män man gör nytta för, och de män man kan skada, är mindre gynnsamt för PSA-test än för en del andra screeningprogram som vi har, säger han.
Men Jonas Hugosson tror att rekommendationerna från Socialstyrelsen kommer att behöva ändras.
– Man kan alltså få en halverad dödlighet, eller kanske ännu mer på sikt. På något vis är det så kraftulla effekter att jag tror att socialstyrelsen kommer att i alla fall ändra sina rekommendationer, säger Jonas Hugosson.
Jon Torkelsson
jon.torkelsson@sr.se
Vård till alla på lika villkor – alliansens programförklaring (Excerptum)
Från: SvD 30 juni 2010
Alliansens sjukvårdsgrupp som haft i uppdrag att utveckla sjukvårdspolitiken presenterar idag sin rapport med förslag på förbättrad vårdgaranti. Bland annat ska man få träffa specialist inom 30 dagar och behandling ska påbörjas inom 60 dagar.
Vi har haft i uppdrag att utveckla Alliansens politik för en bättre hälso- och sjukvård. Vår utgångspunkt har varit vår bärande idé om en sjukvård som är solidariskt finansierad via skatten, ges efter behov och är tillgänglig för alla. Plånboken ska aldrig få avgöra rätten till vård.
Vi har tagit fasta på allt det positiva som finns i svensk sjukvård, men också de brister som människor upplever. Resultatet är en lång rad förslag som syftar till att öka jämlikheten, ytterligare förbättra tillgängligheten och stärka patientsäkerheten. Vi vill öka inflytandet över vården för såväl patienter som medarbetare.
Möjligheten att få god vård i tid ska inte vara beroende av om du är man eller kvinna, ung eller gammal, infödd eller inflyttad till Sverige, har högre eller lägre utbildning eller inkomst och inte heller var i landet du bor. Vård måste ges på lika villkor. Så är det tyvärr inte alltid i dag. En av de viktigaste utmaningarna är att säkerställa en rättvis och jämlik vård.
Idag finns bestämmelser som reglerar patientens rättigheter i flera olika lagar. För att stärka patienternas inflytande och rättigheter i vården bör dessa samlas i en gemensam patienträttighetslag.
En nationell satsning bör göras på att mäta jämlikheten i vården. De öppna jämförelserna bör utvidgas så att de också inkluderar jämlikheten utifrån faktorer som inkomst, utbildningsbakgrund, kön och ålder.
Bristande tillgänglighet är en av orsakerna till ojämlikheterna i vården.
Alliansregeringens satsningar på mer pengar till landstingen har tillsammans med kömiljarden och den lagstadgade vårdgarantin gjort att väntetiderna för vård blivit kortare. Vårdvalet och etableringsfriheten i primärvården öppnar upp för entreprenörskap och mångfald. Detta har inneburit att Sverige hittills fått 181 nya vårdcentraler, en ökning med motsvarande 19 procent.
Den nationella vårdgarantin har fyra tydliga tidsgränser. Idag ska du få kontakt med vården samma dag, tid hos distriktsläkare inom 7 dagar, en bedömning av specialist inom 90 dagar och din behandling ska påbörjas inom 90 dagar. Vi föreslår nu tydlig skärpning av vårdgarantin. Inom 5 dagar ska du ha rätt till en tid hos distriktsläkare, träffa en specialist inom 30 dagar och behandlingen ska påbörjas inom 60 dagar.
Vårdgarantin ska också kompletteras med en yttre tidsgräns på 95 dagar. Det innebär att tiden från första kontakt med vården till påbörjad behandling ska vara högst 95 dagar. Till skillnad från idag inkluderas därmed även tid för utredning och diagnostik inom vårdgarantins tidsramar. Det är tydliga steg mot en köfri sjukvård i hela Sverige.
Mot vårt förslag om förstärkt vårdgaranti står de rödgrönas förslag om att ta bort kömiljarden och sänka ambitionsnivån.
Väntetiderna på landets akutmottagningar är ofta orimligt långa och måste kortas, de bör inte vara längre än fyra timmar. Trycket på akuten har gjort att situationen många gånger blir svår att hantera för personalen vilket kan leda till risker för patienternas säkerhet. Vi anser att akutvården behöver förbättras. Det handlar om att utveckla arbetssätt som förbättrar information, service och bemötande, vilket ger patienterna rätt vård i rätt tid och på rätt vårdnivå.
För att lyckas med detta måste även tillgängligheten i primärvården förbättras ytterligare och vårdvalet utvecklas. Målet med vårdvalet är att alla ska ha rätt till ett bra bemötande och möjlighet att välja den doktor du har förtroende för. Oavsett var i Sverige du bor. Därför bör särskilda åtgärder övervägas mot landsting som utformar reglerna så att de inte uppnår målsättningen med vårdvalet. Det kan handla om sanktioner mot landsting eller förtydliganden i lagen.
Hälso- och sjukvården är en riskverksamhet. Socialstyrelsen genomförde under 2007 en nationell kartläggning som visade att det är 6-7 gånger fler som dör till följd av en vårdskada än som dör i trafiken varje år. Det är helt oacceptabelt.
Vi vill stärka landstingens patientsäkerhetsarbete genom ett årligt stimulansbidrag. Pengarna bör fördelas utifrån de resultat respektive landsting uppvisar. Förutom att skapa en säkrare vård för patienten och minska mänskligt lidande ger även ett förbättrat patientsäkerhetsarbete stora vinster för samhället.
Den hälso- och sjukvårdspolitik vi presenterar är framtidsinriktad och ger förutsättningar att nå målet om en köfri, säker och jämlik hälso- och sjukvård för alla.
ANDERS ANDERSSON (KD)
ordförande arbetsgruppen
FILIPPA REINFELDT (M)
KENNETH JOHANSSON (C)
JONAS ANDERSSON (FP)
Alliansens sjukvårdsgrupp som haft i uppdrag att utveckla sjukvårdspolitiken presenterar idag sin rapport med förslag på förbättrad vårdgaranti. Bland annat ska man få träffa specialist inom 30 dagar och behandling ska påbörjas inom 60 dagar.
Vi har haft i uppdrag att utveckla Alliansens politik för en bättre hälso- och sjukvård. Vår utgångspunkt har varit vår bärande idé om en sjukvård som är solidariskt finansierad via skatten, ges efter behov och är tillgänglig för alla. Plånboken ska aldrig få avgöra rätten till vård.
Vi har tagit fasta på allt det positiva som finns i svensk sjukvård, men också de brister som människor upplever. Resultatet är en lång rad förslag som syftar till att öka jämlikheten, ytterligare förbättra tillgängligheten och stärka patientsäkerheten. Vi vill öka inflytandet över vården för såväl patienter som medarbetare.
Möjligheten att få god vård i tid ska inte vara beroende av om du är man eller kvinna, ung eller gammal, infödd eller inflyttad till Sverige, har högre eller lägre utbildning eller inkomst och inte heller var i landet du bor. Vård måste ges på lika villkor. Så är det tyvärr inte alltid i dag. En av de viktigaste utmaningarna är att säkerställa en rättvis och jämlik vård.
Idag finns bestämmelser som reglerar patientens rättigheter i flera olika lagar. För att stärka patienternas inflytande och rättigheter i vården bör dessa samlas i en gemensam patienträttighetslag.
En nationell satsning bör göras på att mäta jämlikheten i vården. De öppna jämförelserna bör utvidgas så att de också inkluderar jämlikheten utifrån faktorer som inkomst, utbildningsbakgrund, kön och ålder.
Bristande tillgänglighet är en av orsakerna till ojämlikheterna i vården.
Alliansregeringens satsningar på mer pengar till landstingen har tillsammans med kömiljarden och den lagstadgade vårdgarantin gjort att väntetiderna för vård blivit kortare. Vårdvalet och etableringsfriheten i primärvården öppnar upp för entreprenörskap och mångfald. Detta har inneburit att Sverige hittills fått 181 nya vårdcentraler, en ökning med motsvarande 19 procent.
Den nationella vårdgarantin har fyra tydliga tidsgränser. Idag ska du få kontakt med vården samma dag, tid hos distriktsläkare inom 7 dagar, en bedömning av specialist inom 90 dagar och din behandling ska påbörjas inom 90 dagar. Vi föreslår nu tydlig skärpning av vårdgarantin. Inom 5 dagar ska du ha rätt till en tid hos distriktsläkare, träffa en specialist inom 30 dagar och behandlingen ska påbörjas inom 60 dagar.
Vårdgarantin ska också kompletteras med en yttre tidsgräns på 95 dagar. Det innebär att tiden från första kontakt med vården till påbörjad behandling ska vara högst 95 dagar. Till skillnad från idag inkluderas därmed även tid för utredning och diagnostik inom vårdgarantins tidsramar. Det är tydliga steg mot en köfri sjukvård i hela Sverige.
Mot vårt förslag om förstärkt vårdgaranti står de rödgrönas förslag om att ta bort kömiljarden och sänka ambitionsnivån.
Väntetiderna på landets akutmottagningar är ofta orimligt långa och måste kortas, de bör inte vara längre än fyra timmar. Trycket på akuten har gjort att situationen många gånger blir svår att hantera för personalen vilket kan leda till risker för patienternas säkerhet. Vi anser att akutvården behöver förbättras. Det handlar om att utveckla arbetssätt som förbättrar information, service och bemötande, vilket ger patienterna rätt vård i rätt tid och på rätt vårdnivå.
För att lyckas med detta måste även tillgängligheten i primärvården förbättras ytterligare och vårdvalet utvecklas. Målet med vårdvalet är att alla ska ha rätt till ett bra bemötande och möjlighet att välja den doktor du har förtroende för. Oavsett var i Sverige du bor. Därför bör särskilda åtgärder övervägas mot landsting som utformar reglerna så att de inte uppnår målsättningen med vårdvalet. Det kan handla om sanktioner mot landsting eller förtydliganden i lagen.
Hälso- och sjukvården är en riskverksamhet. Socialstyrelsen genomförde under 2007 en nationell kartläggning som visade att det är 6-7 gånger fler som dör till följd av en vårdskada än som dör i trafiken varje år. Det är helt oacceptabelt.
Vi vill stärka landstingens patientsäkerhetsarbete genom ett årligt stimulansbidrag. Pengarna bör fördelas utifrån de resultat respektive landsting uppvisar. Förutom att skapa en säkrare vård för patienten och minska mänskligt lidande ger även ett förbättrat patientsäkerhetsarbete stora vinster för samhället.
Den hälso- och sjukvårdspolitik vi presenterar är framtidsinriktad och ger förutsättningar att nå målet om en köfri, säker och jämlik hälso- och sjukvård för alla.
ANDERS ANDERSSON (KD)
ordförande arbetsgruppen
FILIPPA REINFELDT (M)
KENNETH JOHANSSON (C)
JONAS ANDERSSON (FP)
22 juni 2010
18 juni 2010
Beklämmande!!!
I en av Sveriges Kommuner och Landsting genomförd så kallad "punktprevalensmätning" (frekvensmätning) av förekomsten av vårdrelaterade infektioner inom somatisk slutenvård under våren 2010 ligger Landstinget Blekinge bland de allra sämsta. Vårdrelaterade infektioner, det vill säga sårinfektioner, lunginflammationer och urinvägsinfektioner drabbar 11, 2 procent av alla patienter som vårdas inneliggande - 14 procent i Karlskrona och 6 procent i Karlshamn. Landsgenomsnittet är 9,6 procent. Nu kommer sålunda ett beklämmande bakslag inom området, där vi politiker informerats om betydande förbättringar under senare år.
Nu krävs rejäla krafttag! Eller hur, ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i hälso och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.
Nu krävs rejäla krafttag! Eller hur, ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i hälso och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.
15 juni 2010
Fördelningspolitik av svensk modell
Detta har jag fått från en sympatisör!
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr.
En dag säger restaurangägaren:
– "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer saker.
Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen.
Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr...
Och sedan undrar folk varför företag lämnar Sverige!
Skicka det här till minst 10 vänner annars kan du drabbas av regeringsskifte!
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr.
En dag säger restaurangägaren:
– "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer saker.
Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen.
Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr...
Och sedan undrar folk varför företag lämnar Sverige!
Skicka det här till minst 10 vänner annars kan du drabbas av regeringsskifte!
12 juni 2010
Handikappade äldre välfärdens förlorare
Funktionshindrade, vars handikapp inträffat före 65 års ålder, omfattas av en rättighetslag. Den ger dem rätt till personlig assistans och ”goda” levnadsvillkor livet ut.
Inträffar däremot ett funktionshinder efter 65 år gäller endast Socialtjänstlagen (SoL), där de drabbade bara har rätt till en så kallad ”skälig” levnadsnivå. De ska sålunda betala för sin service och omsorg och är oftast hänvisade till en enda kommunal utförare.
Många kommuner anser sig inte längre kunna utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan handikappade som drabbats före respektive efter 65 år. Kommunerna har tydligen så svåra ekonomiska problem att de inte fullt ut kan tillfredsställa hela befolkningens behov av social service och omsorg. Kvaliteten på omsorgen om de handikappade och äldre diskuteras livligt och man hävdar att skatterna inte kan höjas mer.
Det är knappast acceptabelt att ha två helt olika omsorgssystem avhängigt av om ett funktionshinder konstaterats före eller efter vårdtagarnas 65-årsdag. Tilltagande försämringar för de som handikappats efter 65 håller på att ske och tidigare gratisservice betingar nu allt högre priser.
Per Gunnar Edebalk - professor i social politik i Lund - har föreslagit en lösning på de ekonomiska problemen och orättvisorna genom en allmän omsorgsförsäkring för funktionshindrade oberoende av ålder. Denna skulle kunna finansieras genom en växling mellan kommunalskatter och försäkringsavgifter.
Därvid skulle:
- finansieringen underlättas och en ekonomisk utjämning ske mellan kommunerna,
- alla brukare få ”goda” levnadsvillkor och ingen bara en ”skälig” levnadsnivå enligt SoL,
- kommunerna få intresse av att ta emot vårdkrävande äldre från andra kommuner, eftersom inflyttade vårdtagare medför sina försäkringspengar och
- omsorgsförsäkringen bidra till att lösa dilemmat att vi nu har två olika ekonomiska stödsystem för handikappade inom äldreomsorgen.
Den kommunala äldreomsorgens påfrestningar kommer att öka. En lösning vore att klara de handikappades ekonomiska och sociala problem med en enda statlig omsorgsförsäkring i regi av Försäkringskassan. Detta står högt på alliansens prioriteringslista.
Att - som i vissa socialistiskt styrda Blekingkommuner - låta funktionshindrade som är äldre än 65 år (med fysiska eller psykiska handikapp) få betydligt dyrare social service och lägre kommunala bidrag än yngre, anstår icke en värdig kommunal omsorg!
Bo Arnesjö (M),
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge.
Inträffar däremot ett funktionshinder efter 65 år gäller endast Socialtjänstlagen (SoL), där de drabbade bara har rätt till en så kallad ”skälig” levnadsnivå. De ska sålunda betala för sin service och omsorg och är oftast hänvisade till en enda kommunal utförare.
Många kommuner anser sig inte längre kunna utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan handikappade som drabbats före respektive efter 65 år. Kommunerna har tydligen så svåra ekonomiska problem att de inte fullt ut kan tillfredsställa hela befolkningens behov av social service och omsorg. Kvaliteten på omsorgen om de handikappade och äldre diskuteras livligt och man hävdar att skatterna inte kan höjas mer.
Det är knappast acceptabelt att ha två helt olika omsorgssystem avhängigt av om ett funktionshinder konstaterats före eller efter vårdtagarnas 65-årsdag. Tilltagande försämringar för de som handikappats efter 65 håller på att ske och tidigare gratisservice betingar nu allt högre priser.
Per Gunnar Edebalk - professor i social politik i Lund - har föreslagit en lösning på de ekonomiska problemen och orättvisorna genom en allmän omsorgsförsäkring för funktionshindrade oberoende av ålder. Denna skulle kunna finansieras genom en växling mellan kommunalskatter och försäkringsavgifter.
Därvid skulle:
- finansieringen underlättas och en ekonomisk utjämning ske mellan kommunerna,
- alla brukare få ”goda” levnadsvillkor och ingen bara en ”skälig” levnadsnivå enligt SoL,
- kommunerna få intresse av att ta emot vårdkrävande äldre från andra kommuner, eftersom inflyttade vårdtagare medför sina försäkringspengar och
- omsorgsförsäkringen bidra till att lösa dilemmat att vi nu har två olika ekonomiska stödsystem för handikappade inom äldreomsorgen.
Den kommunala äldreomsorgens påfrestningar kommer att öka. En lösning vore att klara de handikappades ekonomiska och sociala problem med en enda statlig omsorgsförsäkring i regi av Försäkringskassan. Detta står högt på alliansens prioriteringslista.
Att - som i vissa socialistiskt styrda Blekingkommuner - låta funktionshindrade som är äldre än 65 år (med fysiska eller psykiska handikapp) få betydligt dyrare social service och lägre kommunala bidrag än yngre, anstår icke en värdig kommunal omsorg!
Bo Arnesjö (M),
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge.
06 juni 2010
Andrologisk verksamhet i Landstinget Blekinge
Interpellation till Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S), Landstinget Blekinge, angående:
Andrologisk verksamhet i Landstinget Blekinge
Fullmäktige stödde under våren 2010 förslagen i Motionen ”Den åldrande mannen - ett försummat kapitel”.
I denna föreslogs substitutionsterapi med testosteron för äldre män för att återställa en normal hormonbalans av betydelse för deras förmåga att klara sjukdom och skada, näringsbrist och flera omgivningsfaktorer.
Testosteron, tillväxthormon och insulin är kroppens huvudsakliga anabola (uppbyggande) faktorer. De stimulerar underhåll av kroppens vävnader. Balansen mellan anabola och katabola (nedbrytande) faktorer varierar med den hormonella miljön, nutritionen och olika skade- och sjukdomstillstånd. Tillförsel av anabola hormon kan då kompensera för den hormonbrist som ofta ligger bakom avmagring vid sådana sjukdomar som infektioner, cancer, KOL, brännskador eller som en följd av kirurgiska ingrepp.
Testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder, mekanismen verkar vara relaterad till hälsotillståndet. Testosteronbrist är dock inte en absolut nödvändig konsekvens av stigande ålder.
Normalt åldrande karakteriseras av minskad fysisk och psykisk ork, ändring av kroppssammansättning med ökad mängd fett (bukfetma) och minskad andel muskulatur, tunnare hud, minskad skelettmassa, anemi och andra tecken på katabolism (nedbrytning). Studier som analyserar relationen mellan testosteron och till exempel kroppssammansättningen i olika åldersgrupper talar för att tillskottsbehovet av testosteron skiljer sig mellan yngre och äldre.
Ändrade kognitiva funktioner, förändrad sinnesstämning med depressiva inslag och sexuell dysfunktion är vanliga hos äldre män. Det finns en klar samvariation mellan sådana symtom och de som ses vid testosteronbrist. Män begår självmord oftare än kvinnor, speciellt äldre män. Om detta har någon relation till låga nivåer av manliga könshormoner är inte till fullo bevisat men det finns studier som pekar i den riktningen. Testosterontillskott hos äldre män ger effekt på de kognitiva funktionerna med förbättring av minnet, koncentrationen och slutledningsförmågan.
Omkring var femte man i 65-årsåldern har låga testosteronnivåer (mellan 60000 och 70000 män i Sverige). Sjukdomar och skador har stor inverkan på testosteronnivåerna liksom vissa läkemedel – speciellt smärtstillande. Låga testosteronnivåer kan påverka äldre män så att de mår och fungerar sämre.
Genom att ge testosteron i doser, som endast höjer nivån till den normala i ungdomen och att alla behandlade kontrolleras minst en gång per år är riskerna med denna behandling mycket små.
Med hänvisning till ett aktuellt betydande massmedialt intresse för behandling av äldre män med substitutionsdoser av testosteron, under förutsättning av subnormala testosteronnivåer och frånvaro av prostatacancer anhålles om svar på följande frågor:
När kommer Landstinget Blekinge att etablera en andrologisk verksamhet på såväl specialistnivå (förslagsvis vid urologiska sektionen) som på primärvårdsnivå
samt
när kommer Kliniskt kemiska laboratoriet vid BLS att ta upp mätningar av testosteronhalten i blod som rutinmetod.
Bo Arnesjö (M),
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge
Andrologisk verksamhet i Landstinget Blekinge
Fullmäktige stödde under våren 2010 förslagen i Motionen ”Den åldrande mannen - ett försummat kapitel”.
I denna föreslogs substitutionsterapi med testosteron för äldre män för att återställa en normal hormonbalans av betydelse för deras förmåga att klara sjukdom och skada, näringsbrist och flera omgivningsfaktorer.
Testosteron, tillväxthormon och insulin är kroppens huvudsakliga anabola (uppbyggande) faktorer. De stimulerar underhåll av kroppens vävnader. Balansen mellan anabola och katabola (nedbrytande) faktorer varierar med den hormonella miljön, nutritionen och olika skade- och sjukdomstillstånd. Tillförsel av anabola hormon kan då kompensera för den hormonbrist som ofta ligger bakom avmagring vid sådana sjukdomar som infektioner, cancer, KOL, brännskador eller som en följd av kirurgiska ingrepp.
Testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder, mekanismen verkar vara relaterad till hälsotillståndet. Testosteronbrist är dock inte en absolut nödvändig konsekvens av stigande ålder.
Normalt åldrande karakteriseras av minskad fysisk och psykisk ork, ändring av kroppssammansättning med ökad mängd fett (bukfetma) och minskad andel muskulatur, tunnare hud, minskad skelettmassa, anemi och andra tecken på katabolism (nedbrytning). Studier som analyserar relationen mellan testosteron och till exempel kroppssammansättningen i olika åldersgrupper talar för att tillskottsbehovet av testosteron skiljer sig mellan yngre och äldre.
Ändrade kognitiva funktioner, förändrad sinnesstämning med depressiva inslag och sexuell dysfunktion är vanliga hos äldre män. Det finns en klar samvariation mellan sådana symtom och de som ses vid testosteronbrist. Män begår självmord oftare än kvinnor, speciellt äldre män. Om detta har någon relation till låga nivåer av manliga könshormoner är inte till fullo bevisat men det finns studier som pekar i den riktningen. Testosterontillskott hos äldre män ger effekt på de kognitiva funktionerna med förbättring av minnet, koncentrationen och slutledningsförmågan.
Omkring var femte man i 65-årsåldern har låga testosteronnivåer (mellan 60000 och 70000 män i Sverige). Sjukdomar och skador har stor inverkan på testosteronnivåerna liksom vissa läkemedel – speciellt smärtstillande. Låga testosteronnivåer kan påverka äldre män så att de mår och fungerar sämre.
Genom att ge testosteron i doser, som endast höjer nivån till den normala i ungdomen och att alla behandlade kontrolleras minst en gång per år är riskerna med denna behandling mycket små.
Med hänvisning till ett aktuellt betydande massmedialt intresse för behandling av äldre män med substitutionsdoser av testosteron, under förutsättning av subnormala testosteronnivåer och frånvaro av prostatacancer anhålles om svar på följande frågor:
När kommer Landstinget Blekinge att etablera en andrologisk verksamhet på såväl specialistnivå (förslagsvis vid urologiska sektionen) som på primärvårdsnivå
samt
när kommer Kliniskt kemiska laboratoriet vid BLS att ta upp mätningar av testosteronhalten i blod som rutinmetod.
Bo Arnesjö (M),
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge
04 juni 2010
UPPGIFTSGLIDNING – LÖSNING PÅ LÄKARBRISTEN?
Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge
MOTION ANGÅENDE: UPPGIFTSGLIDNING – EN MÖJLIG LÖSNING PÅ LÄKARBRISTEN
Socialstyrelsen (SoS) bedömer årligen hälso- och sjukvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare, tandhygienister och tandläkare - nu senast för 2007 - 2008. Antalet inom dessa yrkeskategorier fortsätter att öka med undantag av tandläkare.
Ökningen är störst av läkare, speciellt hjärtläkare, liksom av tandhygienister. De senaste åren har det skett en markant ökning av ”återinvandrande” svenskfödda läkare med examen i annat land. År 2008 återvände cirka 100. Stockholms sjukvårdsregion har högst läkartäthet.
Det finns cirka 125 offentliganställda sjuksköterskor per 100 000 invånare i Sverige. Tätheten varierar och är störst i Jämtlands län. Specialistsjuksköterskorna fortsätter att långsamt minska trots en ökad nyutexamination. Norra sjukvårdsregionen hade flest sjuksköterskor per invånare.
Allt fler svenskar utbildar sig till tandläkare i andra länder som Polen, Rumänien och Ungern. Det finns cirka 2,5 gånger fler tandhygienister i Gävleborgs län än i Kronobergs län.
Biomedicinska analytiker ändrade sin yrkestitel 1995 och legitimerades som yrkesgrupp 2006. Många examinerades före 1980 och är idag över 50 år. Allt färre biomedicinska analytiker utbildas, dock med en liten satsning på sistone, Arbetsstyrkan kommer att krympa samtidigt som vårdens behov ökar.
SoS använder tre indikatorer på efterfrågan i sin bedömning av arbetsmarknaden för dessa yrkesgrupper – det vill säga etablering på arbetsmarknaden efter examen, arbetslöshet och migration. Yrkesgrupperna har en hög etableringsgrad efter examen, låg arbetslöshet samt positiv eller ingen nettoimmigration.
Utifrån dessa indikatorer bedömer SoS att:
efterfrågan överstiger tillgången på barnmorskor, dock med varierande rekryteringsmöjligheter.
arbetsmarknaden för sjuksköterskor är i balans, men med svårigheter att rekrytera specialistutbildade sjuksköterskor.
efterfrågan överstiger tillgången på läkare, framför allt specialistutbildade läkare.
arbetsmarknaden för tandhygienister är i balans.
efterfrågan överstiger tillgången på tandläkare, dock med varierande rekryteringsmöjligheter.
Bristen på läkare bekymrar, inte minst i Landstinget Blekinge. Bemanningen får ofta lösas med pensionerade eller inhyrda läkare. Kostnaderna för inhyrning är mycket högre än för reguljärt anställda. Tillgängligheten och patient-läkarkontinuiteten eftersätts ofta.
Socialstyrelsen (SoS) ser positivt på uppgiftsglidning i vården – det vill säga förskjutning/överföring av traditionella läkararbetsuppgifter till andra legitimerade yrkeskategorier. Vissa risker måste man dock vara medveten om och noggrannt förebygga. Påfallande få Lex Maria-ärenden har kunnat kopplas därtill.
Läkararbete överfört till annan vårdpersonal frigör läkararbetstid för mer kvalificerade uppgifter. Patienterna får då bättre tillgänglighet och kontinuitet enligt enheten för behörighet och patientsäkerhet vid SoS.
Vårdens verksamhetschefer – numera ofta utan medicinsk bakgrund - ansvarar för att de som utför verksamhetens arbetsuppgifter har den kompetens som krävs. Arbetet ska fördelas så att det uppfyller behörighetskraven i Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Chefernas inflytande är begränsat vad beträffar sjukskrivning, beslut om psykiatrisk tvångsvård, smittskydd och fastställande av dödsfall. Dessa uppgifter får inte utföras av andra än läkare.
SoS rapport (2004) ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården” ger god vägledning om regelverkets tillämpning. Rätten att ställa diagnos är inte reglerad och inte heller behörigheten att utföra kliniska bedömningar och vissa behandlingsåtgärder. Vården ska dock alltid ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
I praktiken kan all legitimerad vårdpersonal med tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom sin yrkeskompetens. Det är snarare möjligheterna att vidta åtgärder med anledning av ställd diagnos som skiljer dem åt. En läkare har rätt att ordinera behandlingar av de mest skilda slag medan till exempel en sjuksköterska inte har samma omfattande behörighet.
År 2004 kontrollerade SoS nära sjuttio sjuksköterskeledda mottagningar inom sjukhus- och primärvården i Sydostsverige. Man ville kartlägga patientsäkerheten och identifiera riskområden. Sådana mottagningar innebär att sjuksköterskor, biomedicinska analytiker med flera, har uppgifter som inte ingår i deras grundutbildning. Därför ställs krav på kompletterande utbildning, erfarenhet, personlig lämplighet och ett medicinskt ledningsansvar med väl definierade mål, arbetsuppgifter och säkerhet. Socialstyrelsen kunde konstatera att patientsäkerheten var väl tillgodosedd.
Trots fördjupad medvetenhet om var ansvarsgränserna går uppträder nya exempel på uppgiftsglidning i vården - till exempel utbildning av endoskopikompetenta sjuksköterskor och ultraljudskompetenta biomedicinska analytiker vid Blekingesjukhuset. Lämpliga personer med god erfarenhet väljs ut och får speciell praktisk träning. Deras kompetens dubbelgranskas under en period. Dessa verksamheter har utvärderats och fungerar minst lika bra som tidigare.
Antalet uppgiftsglidningar inom flera vårdsektorer kan säkert utökas. Exempel kan vara ansvar för hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre, speciell primärvårds- och sjukhusdiagnostik, tandvård inom äldreomsorgen, läkemedelsgenomgångar i primärvården, hälsoekonomi, teknisk-, ekonomisk- och personell administration jämte IT-tillämpningar i vården.
Läkarbristen kräver snar kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar inom vården förutsatt minst bibehållen medicinsk kvalitet. Att överföra läkararbetsuppgifter till andra personalkategorier med vidgad kompetens kan minska patientköerna och reducera de avsevärda kostnaderna för inhyrda läkare.
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige besluta att:
Uppdra åt Landstingets kansli att genomföra en kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar för att möta läkarbristens effekter samt minska kostnaderna inom Landstinget Blekinges hälso- och sjukvård.
Bo Arnesjö (M), ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge.
MOTION ANGÅENDE: UPPGIFTSGLIDNING – EN MÖJLIG LÖSNING PÅ LÄKARBRISTEN
Socialstyrelsen (SoS) bedömer årligen hälso- och sjukvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare, tandhygienister och tandläkare - nu senast för 2007 - 2008. Antalet inom dessa yrkeskategorier fortsätter att öka med undantag av tandläkare.
Ökningen är störst av läkare, speciellt hjärtläkare, liksom av tandhygienister. De senaste åren har det skett en markant ökning av ”återinvandrande” svenskfödda läkare med examen i annat land. År 2008 återvände cirka 100. Stockholms sjukvårdsregion har högst läkartäthet.
Det finns cirka 125 offentliganställda sjuksköterskor per 100 000 invånare i Sverige. Tätheten varierar och är störst i Jämtlands län. Specialistsjuksköterskorna fortsätter att långsamt minska trots en ökad nyutexamination. Norra sjukvårdsregionen hade flest sjuksköterskor per invånare.
Allt fler svenskar utbildar sig till tandläkare i andra länder som Polen, Rumänien och Ungern. Det finns cirka 2,5 gånger fler tandhygienister i Gävleborgs län än i Kronobergs län.
Biomedicinska analytiker ändrade sin yrkestitel 1995 och legitimerades som yrkesgrupp 2006. Många examinerades före 1980 och är idag över 50 år. Allt färre biomedicinska analytiker utbildas, dock med en liten satsning på sistone, Arbetsstyrkan kommer att krympa samtidigt som vårdens behov ökar.
SoS använder tre indikatorer på efterfrågan i sin bedömning av arbetsmarknaden för dessa yrkesgrupper – det vill säga etablering på arbetsmarknaden efter examen, arbetslöshet och migration. Yrkesgrupperna har en hög etableringsgrad efter examen, låg arbetslöshet samt positiv eller ingen nettoimmigration.
Utifrån dessa indikatorer bedömer SoS att:
efterfrågan överstiger tillgången på barnmorskor, dock med varierande rekryteringsmöjligheter.
arbetsmarknaden för sjuksköterskor är i balans, men med svårigheter att rekrytera specialistutbildade sjuksköterskor.
efterfrågan överstiger tillgången på läkare, framför allt specialistutbildade läkare.
arbetsmarknaden för tandhygienister är i balans.
efterfrågan överstiger tillgången på tandläkare, dock med varierande rekryteringsmöjligheter.
Bristen på läkare bekymrar, inte minst i Landstinget Blekinge. Bemanningen får ofta lösas med pensionerade eller inhyrda läkare. Kostnaderna för inhyrning är mycket högre än för reguljärt anställda. Tillgängligheten och patient-läkarkontinuiteten eftersätts ofta.
Socialstyrelsen (SoS) ser positivt på uppgiftsglidning i vården – det vill säga förskjutning/överföring av traditionella läkararbetsuppgifter till andra legitimerade yrkeskategorier. Vissa risker måste man dock vara medveten om och noggrannt förebygga. Påfallande få Lex Maria-ärenden har kunnat kopplas därtill.
Läkararbete överfört till annan vårdpersonal frigör läkararbetstid för mer kvalificerade uppgifter. Patienterna får då bättre tillgänglighet och kontinuitet enligt enheten för behörighet och patientsäkerhet vid SoS.
Vårdens verksamhetschefer – numera ofta utan medicinsk bakgrund - ansvarar för att de som utför verksamhetens arbetsuppgifter har den kompetens som krävs. Arbetet ska fördelas så att det uppfyller behörighetskraven i Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Chefernas inflytande är begränsat vad beträffar sjukskrivning, beslut om psykiatrisk tvångsvård, smittskydd och fastställande av dödsfall. Dessa uppgifter får inte utföras av andra än läkare.
SoS rapport (2004) ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården” ger god vägledning om regelverkets tillämpning. Rätten att ställa diagnos är inte reglerad och inte heller behörigheten att utföra kliniska bedömningar och vissa behandlingsåtgärder. Vården ska dock alltid ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
I praktiken kan all legitimerad vårdpersonal med tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom sin yrkeskompetens. Det är snarare möjligheterna att vidta åtgärder med anledning av ställd diagnos som skiljer dem åt. En läkare har rätt att ordinera behandlingar av de mest skilda slag medan till exempel en sjuksköterska inte har samma omfattande behörighet.
År 2004 kontrollerade SoS nära sjuttio sjuksköterskeledda mottagningar inom sjukhus- och primärvården i Sydostsverige. Man ville kartlägga patientsäkerheten och identifiera riskområden. Sådana mottagningar innebär att sjuksköterskor, biomedicinska analytiker med flera, har uppgifter som inte ingår i deras grundutbildning. Därför ställs krav på kompletterande utbildning, erfarenhet, personlig lämplighet och ett medicinskt ledningsansvar med väl definierade mål, arbetsuppgifter och säkerhet. Socialstyrelsen kunde konstatera att patientsäkerheten var väl tillgodosedd.
Trots fördjupad medvetenhet om var ansvarsgränserna går uppträder nya exempel på uppgiftsglidning i vården - till exempel utbildning av endoskopikompetenta sjuksköterskor och ultraljudskompetenta biomedicinska analytiker vid Blekingesjukhuset. Lämpliga personer med god erfarenhet väljs ut och får speciell praktisk träning. Deras kompetens dubbelgranskas under en period. Dessa verksamheter har utvärderats och fungerar minst lika bra som tidigare.
Antalet uppgiftsglidningar inom flera vårdsektorer kan säkert utökas. Exempel kan vara ansvar för hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre, speciell primärvårds- och sjukhusdiagnostik, tandvård inom äldreomsorgen, läkemedelsgenomgångar i primärvården, hälsoekonomi, teknisk-, ekonomisk- och personell administration jämte IT-tillämpningar i vården.
Läkarbristen kräver snar kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar inom vården förutsatt minst bibehållen medicinsk kvalitet. Att överföra läkararbetsuppgifter till andra personalkategorier med vidgad kompetens kan minska patientköerna och reducera de avsevärda kostnaderna för inhyrda läkare.
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige besluta att:
Uppdra åt Landstingets kansli att genomföra en kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar för att möta läkarbristens effekter samt minska kostnaderna inom Landstinget Blekinges hälso- och sjukvård.
Bo Arnesjö (M), ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge.
30 april 2010
Ta bort övre åldersgränsen för mammografi!
De äldsta kvinnorna har högre dödlighet i tidiga stadier av bröstcancer men får sämre diagnostik och behandling - även om de för övrigt är tämligen friska (Journal of Clinical Oncology).
De äldsta kvinnorna är den snabbast växande åldersgruppen i befolkningen. Bröstcancer är relativt vanlig hos dem - fler än 400 kvinnor av 100 000 drabbas. Forskning om behandling av bröstcancer brukar dock sällan utvärdera effekten hos de äldsta kvinnorna. Behovet av ökad kunskap är stort.
I en aktuell studie granskades runt 50 000 kvinnor som alla fått diagnosen tidig bröstcancer (stadium 1 eller 2) efter 67 års ålder. Man jämförde tumörens karakteristika, behandlingen och överlevnaden i åldersgrupperna över 80 år med de under 79 år. Allvarlighetsgraderingen och hormonkänsligheten skilde sig inte mellan grupperna.
Risken för att dö i bröstcancer ökade med högre ålder. Behandling med enbart kirurgi var vanligare efter 80 års ålder, medan tilläggsbehandling med strålning oftare förekom i yngre åldrar. Hos yngre kvinnor behandlades endast 6 procent med enbart bröstbevarande kirurgi eller ingen kirurgi. Motsvarande siffra för äldre kvinnor var 26 procent.
Det har hävdats att äldre kvinnor med bröstcancer har mindre elakartade tumörer. Det stöds inte av dessa data. Tvärtom anses att en hel del äldre kvinnor skulle kunna dra stor nytta av mer kraftfull behandling.
Tidig diagnos hos äldre kvinnor kan bland annat nås genom mammografi, vars övre åldersgräns omedelbart borde tas bort!
Eller hur, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och sjukvårddelegationen Landstinget Blekinge
De äldsta kvinnorna är den snabbast växande åldersgruppen i befolkningen. Bröstcancer är relativt vanlig hos dem - fler än 400 kvinnor av 100 000 drabbas. Forskning om behandling av bröstcancer brukar dock sällan utvärdera effekten hos de äldsta kvinnorna. Behovet av ökad kunskap är stort.
I en aktuell studie granskades runt 50 000 kvinnor som alla fått diagnosen tidig bröstcancer (stadium 1 eller 2) efter 67 års ålder. Man jämförde tumörens karakteristika, behandlingen och överlevnaden i åldersgrupperna över 80 år med de under 79 år. Allvarlighetsgraderingen och hormonkänsligheten skilde sig inte mellan grupperna.
Risken för att dö i bröstcancer ökade med högre ålder. Behandling med enbart kirurgi var vanligare efter 80 års ålder, medan tilläggsbehandling med strålning oftare förekom i yngre åldrar. Hos yngre kvinnor behandlades endast 6 procent med enbart bröstbevarande kirurgi eller ingen kirurgi. Motsvarande siffra för äldre kvinnor var 26 procent.
Det har hävdats att äldre kvinnor med bröstcancer har mindre elakartade tumörer. Det stöds inte av dessa data. Tvärtom anses att en hel del äldre kvinnor skulle kunna dra stor nytta av mer kraftfull behandling.
Tidig diagnos hos äldre kvinnor kan bland annat nås genom mammografi, vars övre åldersgräns omedelbart borde tas bort!
Eller hur, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och sjukvårddelegationen Landstinget Blekinge
29 april 2010
Screening för tjocktarmscancer minskar dödligheten!
Idag finns klara bevis för att screening för blod i avföringen kan minska dödligheten i tjocktarmscancer - en vanlig cancerform. Sådan screening görs nu i Stockholm i åldersgruppen 60 till 69 år, men har hittills förvägrats oss Blekingar.
Screening med endoskopi av tarmen skulle kunna vara en ännu effektivare metod, bland annat för att avslöja och eliminera förstadier till eller manifesta tumörer i ett ännu tidigare skede.
Brittiska forskare har nu för första gången visat att screening med endoskopisk teknik minskar både insjuknandet och dödligheten i tjocktarmscancer.
De använde flexibel sigmoideoskopi där ändtarmen och nedre delen av tjocktarmen undersöktes. Detta till skillnad mot koloskopi där hela tjocktarmen undersöks.
Totalt ingick 170 432 personer mellan 55 och 64 år i studien. De lottades till att antingen bli inbjudna till en enstaka sigmoideoskopi eller till att inte bli kontaktade.
Efter i genomsnitt 11,2 års uppföljning hade tjocktarmscancer hittats bland 1,24 procent av deltagarna jämfört med 1,61 procent i kontrollgruppen. Andelen av deltagarna som avlidit i sjukdomen var 0,33 procent respektive 0,48 procent.
Risken att insjukna eller att dö i tjocktarmscancer reducerades sålunda med 23 respektive 31 procent – ännu mer bland dem som verkligen deltog i screeningen. Antalet som behövde screenas för att undvika sjukdom eller död i sjukdomen var 191 respektive 489. Screeningsproceduren var oskadlig.
Slutsatsen är att flexibel sigmoideoskopi är en säker och praktisk undersökning som kan ge tydliga och långvariga fördelar om den används vid ett enstaka tillfälle.
En svaghet i studien var att alla deltagare - även kontrollgruppen - samtyckt till att delta. Antalet i undersökningsgruppen (70 procent) var sannolikt fler än vanligt.
– Resultaten är viktiga för att fatta beslut om man ska screena eller inte. Jämfört med screening av blod i avföringen kan man rädda nära dubbelt så många liv med det här upplägget. Fler studier behövs dock innan man kan införa sigmoideoskopi-screening i Sverige, säger Lars Påhlman, professor i kirurgi i Uppsala. Den screening-metod som är ännu mera intressant är koloskopi, eftersom man då kan hitta förtadier till eller manifesta tumörer i hela tjocktarmen.
Nu är det väl snart dags att erbjuda oss blekingar screening för tjocktarmscancer – helst med någon form av enstaka koloskopi! Eller hur, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge
Screening med endoskopi av tarmen skulle kunna vara en ännu effektivare metod, bland annat för att avslöja och eliminera förstadier till eller manifesta tumörer i ett ännu tidigare skede.
Brittiska forskare har nu för första gången visat att screening med endoskopisk teknik minskar både insjuknandet och dödligheten i tjocktarmscancer.
De använde flexibel sigmoideoskopi där ändtarmen och nedre delen av tjocktarmen undersöktes. Detta till skillnad mot koloskopi där hela tjocktarmen undersöks.
Totalt ingick 170 432 personer mellan 55 och 64 år i studien. De lottades till att antingen bli inbjudna till en enstaka sigmoideoskopi eller till att inte bli kontaktade.
Efter i genomsnitt 11,2 års uppföljning hade tjocktarmscancer hittats bland 1,24 procent av deltagarna jämfört med 1,61 procent i kontrollgruppen. Andelen av deltagarna som avlidit i sjukdomen var 0,33 procent respektive 0,48 procent.
Risken att insjukna eller att dö i tjocktarmscancer reducerades sålunda med 23 respektive 31 procent – ännu mer bland dem som verkligen deltog i screeningen. Antalet som behövde screenas för att undvika sjukdom eller död i sjukdomen var 191 respektive 489. Screeningsproceduren var oskadlig.
Slutsatsen är att flexibel sigmoideoskopi är en säker och praktisk undersökning som kan ge tydliga och långvariga fördelar om den används vid ett enstaka tillfälle.
En svaghet i studien var att alla deltagare - även kontrollgruppen - samtyckt till att delta. Antalet i undersökningsgruppen (70 procent) var sannolikt fler än vanligt.
– Resultaten är viktiga för att fatta beslut om man ska screena eller inte. Jämfört med screening av blod i avföringen kan man rädda nära dubbelt så många liv med det här upplägget. Fler studier behövs dock innan man kan införa sigmoideoskopi-screening i Sverige, säger Lars Påhlman, professor i kirurgi i Uppsala. Den screening-metod som är ännu mera intressant är koloskopi, eftersom man då kan hitta förtadier till eller manifesta tumörer i hela tjocktarmen.
Nu är det väl snart dags att erbjuda oss blekingar screening för tjocktarmscancer – helst med någon form av enstaka koloskopi! Eller hur, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge
14 april 2010
Garanterat könsbundet integritetsskydd vid Blekingesjukhuset
Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström (s) angående:
Garanterat könsbundet integritetsskydd vid Blekingesjukhuset
Intagning för vård vid Blekingesjukhuset kan innebära en obehaglig situation för många patienter. De klagar sällan över vårdens kvalitet, men däremot på en kränkande och icke integritetsskyddad inneliggande vård- och behandlingsmiljö. Det är sålunda vanligt att de placeras i vårdlokaler med anslutna sanitära faciliteter, där patienter av det andra könet samtidigt vårdas utan att vara visuellt eller ljudmässigt avskärmade. Intima detaljer kan därför avslöjas och blottläggas för helt utomstående personer av det andra könet och detta i en ofta synnerligen känslig och försvarslös situation. Dessa etiska, medmänskliga och diskriminerande problem har undan för undan tilltagit - måhända i takt med reduktionen av vårdplatsantalet.
Många patienter – speciellt de äldre – kan inte förlika sig med sådan kränkande och nedsättande handläggning!
Anhåller därför om svar på följande frågeställningar:
Avser Landstinget Blekinge att garantera icke könsblandad inneliggande vård och behandling av patienter vid Blekingesjukhuset.
Om så icke kan ske, avser Landstinget garantera och bekosta utomlänsvård på sjukhus där könsblandad vård icke är aktuell.
Bo Arnesjö (m)
Ledamot av Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge
Garanterat könsbundet integritetsskydd vid Blekingesjukhuset
Intagning för vård vid Blekingesjukhuset kan innebära en obehaglig situation för många patienter. De klagar sällan över vårdens kvalitet, men däremot på en kränkande och icke integritetsskyddad inneliggande vård- och behandlingsmiljö. Det är sålunda vanligt att de placeras i vårdlokaler med anslutna sanitära faciliteter, där patienter av det andra könet samtidigt vårdas utan att vara visuellt eller ljudmässigt avskärmade. Intima detaljer kan därför avslöjas och blottläggas för helt utomstående personer av det andra könet och detta i en ofta synnerligen känslig och försvarslös situation. Dessa etiska, medmänskliga och diskriminerande problem har undan för undan tilltagit - måhända i takt med reduktionen av vårdplatsantalet.
Många patienter – speciellt de äldre – kan inte förlika sig med sådan kränkande och nedsättande handläggning!
Anhåller därför om svar på följande frågeställningar:
Avser Landstinget Blekinge att garantera icke könsblandad inneliggande vård och behandling av patienter vid Blekingesjukhuset.
Om så icke kan ske, avser Landstinget garantera och bekosta utomlänsvård på sjukhus där könsblandad vård icke är aktuell.
Bo Arnesjö (m)
Ledamot av Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge
14 februari 2010
Sifo idag!
Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag?
Förändring från förra mätningen för en månad sedan inom ().
Socialdemokraterna: 34,6 (-2,3)
Vänsterpartiet: 5,1 (-0,4)
Miljöpartiet: 9,3 (-0,1)
Moderaterna: 29,6 (+3,8)
Centerpartiet: 5,6 (+0,6)
Folkpartiet: 6,5 (-0,2)
Kristdemokraterna: 3,9 (-0,1)
Sverigedemokraterna: 3,4 (-1,6)
övriga: 2,0 (+0,2)
Blocken:
De rödgröna: 49,0
Alliansen: 45,6
Förändring från förra mätningen för en månad sedan inom ().
Socialdemokraterna: 34,6 (-2,3)
Vänsterpartiet: 5,1 (-0,4)
Miljöpartiet: 9,3 (-0,1)
Moderaterna: 29,6 (+3,8)
Centerpartiet: 5,6 (+0,6)
Folkpartiet: 6,5 (-0,2)
Kristdemokraterna: 3,9 (-0,1)
Sverigedemokraterna: 3,4 (-1,6)
övriga: 2,0 (+0,2)
Blocken:
De rödgröna: 49,0
Alliansen: 45,6
09 februari 2010
Större inflytande från medborgare och medarbetare
FILIPPA REINFELDT SvD 9/2 2010
Sjukvårdslandstingsråd och talesperson i sjukvårdsfrågor för Moderaterna
Valåret kommer att handla om vad vi vill ska känneteckna Sverige bortom krisen. I debatten om sjukvården kommer väljarna att ställa sig frågan vilket politiskt alternativ som bäst formulerar svaren på framtidens utmaningar för sjukvården.
Vi för en sjukvårdspolitik som strävar efter ett större inflytande för både medborgare och medarbetare. Vår utgångs-punkt är en skattefinansierad sjukvård med hög kvalitet och en tillgänglighet som är lika för alla.
Under mandatperioden har vi genomfört ett omfattande förnyelsearbete och sedan sommaren 2008 har vi dessutom genomfört 1500 besök i välfärden för att lyssna på medarbetarnas förslag om hur verksamheterna kan förbättras.
Ett viktigt resultat är att skifta fokus från driftsformer till innehåll i verksamheten. Vi har slagit fast att det är underordnat om en verksamhet drivs i offentlig eller privat regi så länge kvaliteten och tillgängligheten är god.
Socialdemokraterna verkar dock vara kvar i frågorna om vem som ska äga sjukhusen och hur politikerna ska kunna styra vården. På Brännpunkt (31/1) pratar Mona Sahlin och Ylva Johansson om förbud mot nyetableringar eller privata alternativ, likriktning och vikten av att alla patienter sitter i samma väntrum. Det är en omodern syn på sjukvården som handlar mer om att bevara system än om patienternas verklighet.
Att sjukvården inte klarat av att nå upp till förväntningar på tillgänglighet och kvalitet kan inte lösas genom att förbjuda olika alternativ eller genom att tvinga alla patienter att gå till samma sjukhus. Istället måste vi fokusera på kvalitets- och tillgänglighetsarbetet inom vår offentligt finansierade sjukvård så att behovet av privata sjukförsäkringar minskar.
På många sätt är svensk hälso- och sjukvård redan i världsklass. Vi vill bygga vidare på det som redan fungerar bra och ta itu med de problem som medarbetare och patienter möter. Därför kommer vi inför årets val att prata om patienternas rättigheter, medarbetarnas möjligheter och sjukvårdens kvalitet och tillgänglighet.
Sjukvårdslandstingsråd och talesperson i sjukvårdsfrågor för Moderaterna
Valåret kommer att handla om vad vi vill ska känneteckna Sverige bortom krisen. I debatten om sjukvården kommer väljarna att ställa sig frågan vilket politiskt alternativ som bäst formulerar svaren på framtidens utmaningar för sjukvården.
Vi för en sjukvårdspolitik som strävar efter ett större inflytande för både medborgare och medarbetare. Vår utgångs-punkt är en skattefinansierad sjukvård med hög kvalitet och en tillgänglighet som är lika för alla.
Under mandatperioden har vi genomfört ett omfattande förnyelsearbete och sedan sommaren 2008 har vi dessutom genomfört 1500 besök i välfärden för att lyssna på medarbetarnas förslag om hur verksamheterna kan förbättras.
Ett viktigt resultat är att skifta fokus från driftsformer till innehåll i verksamheten. Vi har slagit fast att det är underordnat om en verksamhet drivs i offentlig eller privat regi så länge kvaliteten och tillgängligheten är god.
Socialdemokraterna verkar dock vara kvar i frågorna om vem som ska äga sjukhusen och hur politikerna ska kunna styra vården. På Brännpunkt (31/1) pratar Mona Sahlin och Ylva Johansson om förbud mot nyetableringar eller privata alternativ, likriktning och vikten av att alla patienter sitter i samma väntrum. Det är en omodern syn på sjukvården som handlar mer om att bevara system än om patienternas verklighet.
Att sjukvården inte klarat av att nå upp till förväntningar på tillgänglighet och kvalitet kan inte lösas genom att förbjuda olika alternativ eller genom att tvinga alla patienter att gå till samma sjukhus. Istället måste vi fokusera på kvalitets- och tillgänglighetsarbetet inom vår offentligt finansierade sjukvård så att behovet av privata sjukförsäkringar minskar.
På många sätt är svensk hälso- och sjukvård redan i världsklass. Vi vill bygga vidare på det som redan fungerar bra och ta itu med de problem som medarbetare och patienter möter. Därför kommer vi inför årets val att prata om patienternas rättigheter, medarbetarnas möjligheter och sjukvårdens kvalitet och tillgänglighet.
05 februari 2010
Jämnare mellan blocken i ny mätning
Det är relativt jämnt mellan de politiska blocken i Demoskops senaste väljarundersökning. Oppositionen har fortsatt ett övertag. Oppositionen får 49,0 procent och alliansen 46,2 i undersökningen som publiceras i Expressen på fredagen. Jämfört med Demoskops mätning förra månaden har gapet minskat från 9,4 till 2,8 procentenheter.
I januari hamnade Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet under fyraprocentsnivån, men i februari ligger de tre åter över gränsen. SD hamnar dock under spärren på 3,8 proc.
I Demoskops undersökning intervjuades 1010 personer under perioden den 27 januari - 3 februari. Förändring i procent sedan föregående månad inom parentes.
Moderaterna 29,9 (+2,5)
Folkpartiet 6,4 (-1,0)
Centern 5,1 (+2,0)
Kristdemokraterna 4,8 (+0,9)
Socialdemokraterna 35,2 (-1,9)
Miljöpartiet 7,6 (-2,7)
Vänsterpartiet 6,2 (+2,4)
Sverigedemokraterna 3,8 (-1,2)
Övriga partier 1,0 (-1,0)
I januari hamnade Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet under fyraprocentsnivån, men i februari ligger de tre åter över gränsen. SD hamnar dock under spärren på 3,8 proc.
I Demoskops undersökning intervjuades 1010 personer under perioden den 27 januari - 3 februari. Förändring i procent sedan föregående månad inom parentes.
Moderaterna 29,9 (+2,5)
Folkpartiet 6,4 (-1,0)
Centern 5,1 (+2,0)
Kristdemokraterna 4,8 (+0,9)
Socialdemokraterna 35,2 (-1,9)
Miljöpartiet 7,6 (-2,7)
Vänsterpartiet 6,2 (+2,4)
Sverigedemokraterna 3,8 (-1,2)
Övriga partier 1,0 (-1,0)
Bortre gräns i sjukförsäkringen inget hinder i Norge
I Norge finns en helt annan debatt än i Sverige om sjukförsäkringen. Landet har en bortre gräns, men den är allmänt accepterad. Försäkringen ses som ett tillfälligt skydd mot inkomstbortfall i samband med sjukdom.
Inspektionen för Socialförsäkringar har presenterat siffror som visar att sjukfrånvaron i Sverige åter befinner sig på en med övriga Europa jämförbar nivå. Hos vår västra granne ser det dock lite annorlunda ut.
I november fick den norska statsbudgeten för 2009 justeras med drygt tre miljarder norska kronor till följd av den kraftiga ökningen av sjukförsäkringskostnaderna i landet. Trots att arbetsmarknadens parter ingått en överenskommelse med regeringen, så kallade avtal om inkluderande arbetsliv, har inte målsättningen att minska sjukfrånvaron med 20 procent kunnat uppnås.
Det är ofrånkomligt att titta närmare på utformningen av det norska systemet och vilka incitament som behövs för att dämpa frånvaronivån och de höga kostnader som följer av den.
Det man kan konstatera är att allt inte är becksvart trots den höga sjukfrånvaron. Intressant är att den norska socialförsäkringen i likhet med de flesta andra västeuropeiska system är försedd med en bortre gräns. Det innebär att sjukpenning endast betalas under ett års tid. Då rätt till ersättning utgår från vad arbetsförmåga är krävs en samsyn kring hur en sådan bedömning ska göras.
Den fråga som överskuggar den svenska sjukförsäkringsdebatten är den bortre gränsen i sjukförsäkringen som infördes med rehabiliteringskedjan. Ett skäl kan vara att regelverket inte tillräckligt tydligt fastställt hur värdering av arbetsförmåga ska göras. I Norge diskuteras inte detta överhuvudtaget. Försäkringen accepteras som ett tillfälligt skydd mot inkomstbortfall i samband med sjukdom. Bortom sjukpenning väntar annan ekonomisk kompensation under den tid som rehabiliteringen pågår.
Den svenska debatten skulle bli mer konstruktiv om blickarna lyftes till att mer fokusera på de åtgärder som står till buds då människor nått till försäkringens bortre gräns, och rusta de aktörer som övertar ansvaret för dem som inte kan återgå i arbete. Det är nödvändigt att de regelverk som styr arbetsmarknadspolitiken utformas på ett pragmatiskt sätt och öppnar möjligheter och alternativ.
Ett exempel på lyhördhet är Arbetsförmedlingens ändrade kurs vad gäller möjlighet att arbetsträna på sin ordinarie arbetsplats med aktivitetsstöd. Ett ytterligare steg vore att redan efter 180 dagar ge stöd för den som redan tidigt bedöms vara i behov av särskild introduktion.
Om inte arbetsmarknadspolitiken tar vid och levererar där socialförsäkringen fyllt sin uppgift, blir istället arbetslöshetsförsäkringen den hållplats som sjukförsäkringen tidigare varit.
Den lärdom som kan dras är att de gränser som beslutsfattaren väljer för rätt till ersättning kräver en ingående analys och diskussion för att kunna bli allmänt accepterade.
Sofia Bergström, Svenskt Näringsliv
Inspektionen för Socialförsäkringar har presenterat siffror som visar att sjukfrånvaron i Sverige åter befinner sig på en med övriga Europa jämförbar nivå. Hos vår västra granne ser det dock lite annorlunda ut.
I november fick den norska statsbudgeten för 2009 justeras med drygt tre miljarder norska kronor till följd av den kraftiga ökningen av sjukförsäkringskostnaderna i landet. Trots att arbetsmarknadens parter ingått en överenskommelse med regeringen, så kallade avtal om inkluderande arbetsliv, har inte målsättningen att minska sjukfrånvaron med 20 procent kunnat uppnås.
Det är ofrånkomligt att titta närmare på utformningen av det norska systemet och vilka incitament som behövs för att dämpa frånvaronivån och de höga kostnader som följer av den.
Det man kan konstatera är att allt inte är becksvart trots den höga sjukfrånvaron. Intressant är att den norska socialförsäkringen i likhet med de flesta andra västeuropeiska system är försedd med en bortre gräns. Det innebär att sjukpenning endast betalas under ett års tid. Då rätt till ersättning utgår från vad arbetsförmåga är krävs en samsyn kring hur en sådan bedömning ska göras.
Den fråga som överskuggar den svenska sjukförsäkringsdebatten är den bortre gränsen i sjukförsäkringen som infördes med rehabiliteringskedjan. Ett skäl kan vara att regelverket inte tillräckligt tydligt fastställt hur värdering av arbetsförmåga ska göras. I Norge diskuteras inte detta överhuvudtaget. Försäkringen accepteras som ett tillfälligt skydd mot inkomstbortfall i samband med sjukdom. Bortom sjukpenning väntar annan ekonomisk kompensation under den tid som rehabiliteringen pågår.
Den svenska debatten skulle bli mer konstruktiv om blickarna lyftes till att mer fokusera på de åtgärder som står till buds då människor nått till försäkringens bortre gräns, och rusta de aktörer som övertar ansvaret för dem som inte kan återgå i arbete. Det är nödvändigt att de regelverk som styr arbetsmarknadspolitiken utformas på ett pragmatiskt sätt och öppnar möjligheter och alternativ.
Ett exempel på lyhördhet är Arbetsförmedlingens ändrade kurs vad gäller möjlighet att arbetsträna på sin ordinarie arbetsplats med aktivitetsstöd. Ett ytterligare steg vore att redan efter 180 dagar ge stöd för den som redan tidigt bedöms vara i behov av särskild introduktion.
Om inte arbetsmarknadspolitiken tar vid och levererar där socialförsäkringen fyllt sin uppgift, blir istället arbetslöshetsförsäkringen den hållplats som sjukförsäkringen tidigare varit.
Den lärdom som kan dras är att de gränser som beslutsfattaren väljer för rätt till ersättning kräver en ingående analys och diskussion för att kunna bli allmänt accepterade.
Sofia Bergström, Svenskt Näringsliv
31 januari 2010
De rödgröna tappar försprånget
DN 29/1 2010
Avståndet mellan de politiska blocken minskar i opinionen och är nu så litet att det inte ens är statistiskt säkerställt. Det visar DN/Synovates januarimätning. När Mona Sahlin börjar ge besked om sin politik ökar risken för väljarförluster.
De rödgrönas ledning har mer än halverats på en månad till 2,9 procentenheter när det är mindre än åtta månader kvar till valet. De tre oppositionspartierna får tillsammans 48,6 mot 45,7 för de fyra regeringspartierna. I december var övertaget 49,4–42,9.
Moderaterna är nu åter uppe på samma nivåer som i höstas med 29,3 procent efter en tillfällig nedgång i förra mätningen. Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring menar att det kan ha att göra med sjukförsäkringsdebatten.
– Det var ju väldigt turbulent några veckor. Men den frågan har tryckts tillbaka nu.
Problembarnen på den borgerliga sidan är Centerpartiet och Kristdemokraterna [1] som båda närmar sig fyraprocentsgränsen. C har inte haft så lågt stöd som dagens 4,8 procent sedan augusti 2002.
I det rödgröna blocket är det Vänsterpartiet [2] som har stora problem, med endast 4,6 procent. Men även Socialdemokraterna [3] har uppenbara problem och når knappt upp till det rekordlåga resultatet från valet 2006.
Regeringsalliansens uppryckning är extra bekymmersam för Mona Sahlin [4] eftersom den kommer direkt efter att de rödgröna presenterat sina första överenskommelser om sin alternativa regeringspolitik, om försvars- och utrikespolitiken och om sjukförsäkringen.
Det ser ut som om historien kan upprepa sig. När Mona Sahlin hösten 2008 gav besked om sina regeringsplaner första gången – först tillsammans med MP och sedan även med V – halverades de rödgrönas ledning på ett par månader.
När den politiska debatten enbart handlat om för eller emot den borgerliga regeringens politik under mandatperioden har de som inte gillat den kunnat ställa sina förhoppningar till oppositionen. Men när de rödgröna visar upp sig och de politiska alternativen ställs mot varandra kan valet bli annorlunda.
Även om förändringarna för de enskilda partierna är små märks en ökad rörlighet bland väljarna. DN/Synovates mätning visar att många byter parti, mestadels inom blocken men även mellan blocken.
Den stigande politiska temperaturen mellan blocken leder också till sjunkande stöd för Sverigedemokraterna och övriga småpartier. Men historien visar att opinionsläget kan svänga snabbt i båda riktningarna. I januari 2006 ledde de borgerliga partierna med drygt 5 procentenheter.
I maj hade S, V och MP gått förbi och hade en knapp ledning. I valet segrade de borgerliga med drygt 2 procentenheter.
Avståndet mellan de politiska blocken minskar i opinionen och är nu så litet att det inte ens är statistiskt säkerställt. Det visar DN/Synovates januarimätning. När Mona Sahlin börjar ge besked om sin politik ökar risken för väljarförluster.
De rödgrönas ledning har mer än halverats på en månad till 2,9 procentenheter när det är mindre än åtta månader kvar till valet. De tre oppositionspartierna får tillsammans 48,6 mot 45,7 för de fyra regeringspartierna. I december var övertaget 49,4–42,9.
Moderaterna är nu åter uppe på samma nivåer som i höstas med 29,3 procent efter en tillfällig nedgång i förra mätningen. Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring menar att det kan ha att göra med sjukförsäkringsdebatten.
– Det var ju väldigt turbulent några veckor. Men den frågan har tryckts tillbaka nu.
Problembarnen på den borgerliga sidan är Centerpartiet och Kristdemokraterna [1] som båda närmar sig fyraprocentsgränsen. C har inte haft så lågt stöd som dagens 4,8 procent sedan augusti 2002.
I det rödgröna blocket är det Vänsterpartiet [2] som har stora problem, med endast 4,6 procent. Men även Socialdemokraterna [3] har uppenbara problem och når knappt upp till det rekordlåga resultatet från valet 2006.
Regeringsalliansens uppryckning är extra bekymmersam för Mona Sahlin [4] eftersom den kommer direkt efter att de rödgröna presenterat sina första överenskommelser om sin alternativa regeringspolitik, om försvars- och utrikespolitiken och om sjukförsäkringen.
Det ser ut som om historien kan upprepa sig. När Mona Sahlin hösten 2008 gav besked om sina regeringsplaner första gången – först tillsammans med MP och sedan även med V – halverades de rödgrönas ledning på ett par månader.
När den politiska debatten enbart handlat om för eller emot den borgerliga regeringens politik under mandatperioden har de som inte gillat den kunnat ställa sina förhoppningar till oppositionen. Men när de rödgröna visar upp sig och de politiska alternativen ställs mot varandra kan valet bli annorlunda.
Även om förändringarna för de enskilda partierna är små märks en ökad rörlighet bland väljarna. DN/Synovates mätning visar att många byter parti, mestadels inom blocken men även mellan blocken.
Den stigande politiska temperaturen mellan blocken leder också till sjunkande stöd för Sverigedemokraterna och övriga småpartier. Men historien visar att opinionsläget kan svänga snabbt i båda riktningarna. I januari 2006 ledde de borgerliga partierna med drygt 5 procentenheter.
I maj hade S, V och MP gått förbi och hade en knapp ledning. I valet segrade de borgerliga med drygt 2 procentenheter.
28 januari 2010
Sjukförsäkringen - vänsterns reaktioner
Med anledning av den senaste tidens diskussioner om socialförsäkringarna och rödgrönas förslag som presenterade på DN debatt 2010 01 19 har partiledningen skrivit en kort bloggtext. re.
Vänsterpartiernas förslag till förändringar i sjukförsäkringen är en tydlig återgång till den gamla sjukförsäkringen som placerade tusentals människor i utanförskap och förtidspensionerade 140 personer varje dag.
Moderaterna och allianspartiernas förändringar av sjukförsäkringen handlar om att se alla de sjukskrivna människor som under flera år vare sig fick rehabilitering eller hjälp tillbaka till ett jobb. Jobb på egna villkor till de som har arbetsförmåga och fortsatt rehabilitering och rätt till stöd för svårt sjuka är grundprincipen för de genomförda förändringarna. För oss är varje människa som går tillbaka till arbete en vinst för såväl den enskilda som för samhället. Det handlar om att ge alla en chans.
Socialdemokraterna och övriga vänsteroppositionen sjukförsäkringsförslag tydliggör konflikten i svensk politik. De vänder ryggen åt de människor som längtar tillbaka till arbetsgemenskap och vetskapen om att vara behövd. Istället tar de stora kliv tillbaka till en situation där system går före människor och bidrag före jobb. Socialdemokraterna överger alla de ansatser de haft till att förnya och förändra och faller till föga för Lars Ohlys längtan efter återställarpolitik.
Vid en närmare titt på vänsterpartiernas förslag blir många frågor obesvarade. De hänvisar viktiga delar som rehabilitering till långa utredningar som kommer att pågå långt efter valet och ge väljarna svar först framåt 2014 vad de egentligen vill.
Vänsterpartierna kan heller inte svara på hur deras förslag ska finansieras. När målen om hur många som ska koma tillbaka ersätts med passiva ersättningar kan vi konstatera att det kommer att kosta 3 miljarder kronor. Vem som ska betala den notan ger Mona Sahlin inget svar på, utan låter högen med ofinansierade löften växa. Att hon höjer skatten för låg – och medelinkomsttagare är redan klart.
Ett svar ger dock Socialdemokraterna och de övriga vänsterpartierna. Riktigt sjuka ska inte få vara sjuka i deras Sverige. Det ska inte gå att förtidspensioneras före 58 år. Det innebär att människor med exempelvis medfödda funktionshinder måste ompröva sin sjukpenning år in och år ut fram till 58 års dagen. Många av dem kan få sin ersättning sänkt med drygt 2000 kronor med s-förslaget. Vi moderater säger tydligt nej till att Socialdemokraternas gräns i sjukförsäkringen där sjuka människor ska behöva skämmas för att de behöver hjälp och förvägras det stöd de är i behov av. För oss är det självklart att de som permanent saknar arbetsförmåga måste känna sig trygga i att få sina ersättningar.
De senaste åren har vi skapat kortare vägar till ett friskare liv. Sedan 2006 har antalet sjukskrivna människor minskat med 100 000 och antalet förtidspensionärer är 50 000 färre. Försäkringskassans prognoser visar att utvecklingen håller i sig. Mellan 2009 och 2014 förväntas antalet människor med sjuk- och aktivitetsersättning minska med 180~000 personer. Det betyder att kostnaden för sjukförsäkringen sjunker med 15 miljarder kronor.
Sverige kan bli ännu bättre på att alla människor lika möjligheter att vara med. Det kommer vi att fortsätta kämpa för. Om Mona Sahlins kamp leder någon annanstans än tillbaka till tiden då 140 personer förtidspensionerades om dagen är det dags för henne att svara på.
Per Schlingmann
Partisekreterare (M)
via Bo Arnesjö (M)
Vänsterpartiernas förslag till förändringar i sjukförsäkringen är en tydlig återgång till den gamla sjukförsäkringen som placerade tusentals människor i utanförskap och förtidspensionerade 140 personer varje dag.
Moderaterna och allianspartiernas förändringar av sjukförsäkringen handlar om att se alla de sjukskrivna människor som under flera år vare sig fick rehabilitering eller hjälp tillbaka till ett jobb. Jobb på egna villkor till de som har arbetsförmåga och fortsatt rehabilitering och rätt till stöd för svårt sjuka är grundprincipen för de genomförda förändringarna. För oss är varje människa som går tillbaka till arbete en vinst för såväl den enskilda som för samhället. Det handlar om att ge alla en chans.
Socialdemokraterna och övriga vänsteroppositionen sjukförsäkringsförslag tydliggör konflikten i svensk politik. De vänder ryggen åt de människor som längtar tillbaka till arbetsgemenskap och vetskapen om att vara behövd. Istället tar de stora kliv tillbaka till en situation där system går före människor och bidrag före jobb. Socialdemokraterna överger alla de ansatser de haft till att förnya och förändra och faller till föga för Lars Ohlys längtan efter återställarpolitik.
Vid en närmare titt på vänsterpartiernas förslag blir många frågor obesvarade. De hänvisar viktiga delar som rehabilitering till långa utredningar som kommer att pågå långt efter valet och ge väljarna svar först framåt 2014 vad de egentligen vill.
Vänsterpartierna kan heller inte svara på hur deras förslag ska finansieras. När målen om hur många som ska koma tillbaka ersätts med passiva ersättningar kan vi konstatera att det kommer att kosta 3 miljarder kronor. Vem som ska betala den notan ger Mona Sahlin inget svar på, utan låter högen med ofinansierade löften växa. Att hon höjer skatten för låg – och medelinkomsttagare är redan klart.
Ett svar ger dock Socialdemokraterna och de övriga vänsterpartierna. Riktigt sjuka ska inte få vara sjuka i deras Sverige. Det ska inte gå att förtidspensioneras före 58 år. Det innebär att människor med exempelvis medfödda funktionshinder måste ompröva sin sjukpenning år in och år ut fram till 58 års dagen. Många av dem kan få sin ersättning sänkt med drygt 2000 kronor med s-förslaget. Vi moderater säger tydligt nej till att Socialdemokraternas gräns i sjukförsäkringen där sjuka människor ska behöva skämmas för att de behöver hjälp och förvägras det stöd de är i behov av. För oss är det självklart att de som permanent saknar arbetsförmåga måste känna sig trygga i att få sina ersättningar.
De senaste åren har vi skapat kortare vägar till ett friskare liv. Sedan 2006 har antalet sjukskrivna människor minskat med 100 000 och antalet förtidspensionärer är 50 000 färre. Försäkringskassans prognoser visar att utvecklingen håller i sig. Mellan 2009 och 2014 förväntas antalet människor med sjuk- och aktivitetsersättning minska med 180~000 personer. Det betyder att kostnaden för sjukförsäkringen sjunker med 15 miljarder kronor.
Sverige kan bli ännu bättre på att alla människor lika möjligheter att vara med. Det kommer vi att fortsätta kämpa för. Om Mona Sahlins kamp leder någon annanstans än tillbaka till tiden då 140 personer förtidspensionerades om dagen är det dags för henne att svara på.
Per Schlingmann
Partisekreterare (M)
via Bo Arnesjö (M)
24 januari 2010
Glöm inte bort de äldres folkhälsa
I BLT 16/1 publicerade Thomas Gustavsson, folkhälsostrateg i Landstinget Blekinge, en god sammanfattning av Folkhälsoinstitutets öppna jämförelser av den svenska folkhälsan med speciell tonvikt på oss blekingar. Rubriken var ”Ett hälsans klassamhälle”. Hans huvudbudskap var att våra hälsobegrepp och vår livsstil ska grundläggas redan i folkskolan och att infrastrukturen och klasstillhörigheten har stor betydelse för vårt hälsotillstånd och vår välfärd. Äldres folkhälsa nämndes icke!
Forskningsinsatserna kring de allra äldsta har fokuserat olika faktorer som skulle kunna bidra till deras hälsotillstånd och ett långt liv. Intresset har varit speciellt stort för dem som dessutom åldrats med relativt god hälsa och är välfungerande i det dagliga livet.
Man tror inte att en enskild faktor är avgörande för ett långt liv. Snarare handlar det om en kombination av biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Individuell personlighet och kognitiv förmåga, genetiska faktorer, fysisk hälsa och socioekonomisk status bidrar tydligen. Årets Nobelpris i medicin rörande telomererna och deras nedbrytning tillmäts också intresse.
På grund av den ökande medellivslängden kommer det att ställas större krav på hälso- och sjukvården. Statistiska Centralbyrån (SCB) spår att antalet äldre äldre (personer >80 år) kommer att öka kraftigt med en tydlig kvinnlig dominans.
Det finns tre dominerande hypoteser om sambandet mellan den ökande medellivslängden och ohälsan. Dessa hypoteser är:
1. att sjukligheten kommer senare i livet och under en kortare tid - det vill säga en förkortning av perioden före döden då man lever med sjukdom.
2. att sjuklighet drabbar oss under en lika lång period i slutet av livet, men att denna period förskjuts högre upp i åldrarna.
3. att ökad livslängd innebär längre tid med ohälsa.
I dag finns inget tydligt svar på vilken av dessa hypoteser som är korrekt, men det man kan se är att flera av de stora folksjukdomarna har förskjutits uppåt i åldrarna.
Sjukvårdsbehoven hos de allra äldsta kommer att öka, detta som en följd av att allt fler överlever sina akuta sjukdomar och lever längre med sina kroniska sjukdomar. Allvarlighetsgraden och utvecklingshastigheten för dessa tillstånd är starkt avhängig av förebyggande åtgärder och tidig diagnos. Man måste därför räkna med att det ökande antalet äldre kommer att ställa allt högre krav på hälso- och sjukvården – speciellt primärvården – utan att nödvändigtvis öka vårdkostnaderna i proportion till antalet. Man finner dock tydliga skillnader mellan könen, då kvinnorna vid livets slut har en längre period med sjukdom och funktionsnedsättning än männen.
Man blir oroad om Landstinget Blekinge glömmer bort de äldres behov i folkhälsoarbetet och i diskussionen om folkhälsan. Sjukdomsincidensen är ju allra störst hos dem!
Bo Arnesjö (M)
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Ledamot av Landstingsstyrelsen, Landstinget Blekinge
Forskningsinsatserna kring de allra äldsta har fokuserat olika faktorer som skulle kunna bidra till deras hälsotillstånd och ett långt liv. Intresset har varit speciellt stort för dem som dessutom åldrats med relativt god hälsa och är välfungerande i det dagliga livet.
Man tror inte att en enskild faktor är avgörande för ett långt liv. Snarare handlar det om en kombination av biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Individuell personlighet och kognitiv förmåga, genetiska faktorer, fysisk hälsa och socioekonomisk status bidrar tydligen. Årets Nobelpris i medicin rörande telomererna och deras nedbrytning tillmäts också intresse.
På grund av den ökande medellivslängden kommer det att ställas större krav på hälso- och sjukvården. Statistiska Centralbyrån (SCB) spår att antalet äldre äldre (personer >80 år) kommer att öka kraftigt med en tydlig kvinnlig dominans.
Det finns tre dominerande hypoteser om sambandet mellan den ökande medellivslängden och ohälsan. Dessa hypoteser är:
1. att sjukligheten kommer senare i livet och under en kortare tid - det vill säga en förkortning av perioden före döden då man lever med sjukdom.
2. att sjuklighet drabbar oss under en lika lång period i slutet av livet, men att denna period förskjuts högre upp i åldrarna.
3. att ökad livslängd innebär längre tid med ohälsa.
I dag finns inget tydligt svar på vilken av dessa hypoteser som är korrekt, men det man kan se är att flera av de stora folksjukdomarna har förskjutits uppåt i åldrarna.
Sjukvårdsbehoven hos de allra äldsta kommer att öka, detta som en följd av att allt fler överlever sina akuta sjukdomar och lever längre med sina kroniska sjukdomar. Allvarlighetsgraden och utvecklingshastigheten för dessa tillstånd är starkt avhängig av förebyggande åtgärder och tidig diagnos. Man måste därför räkna med att det ökande antalet äldre kommer att ställa allt högre krav på hälso- och sjukvården – speciellt primärvården – utan att nödvändigtvis öka vårdkostnaderna i proportion till antalet. Man finner dock tydliga skillnader mellan könen, då kvinnorna vid livets slut har en längre period med sjukdom och funktionsnedsättning än männen.
Man blir oroad om Landstinget Blekinge glömmer bort de äldres behov i folkhälsoarbetet och i diskussionen om folkhälsan. Sjukdomsincidensen är ju allra störst hos dem!
Bo Arnesjö (M)
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Ledamot av Landstingsstyrelsen, Landstinget Blekinge
30 december 2009
Benskörhet försummas hos äldre i Blekinge
Benskörhet (osteoporos) beror på reducerad benvävnadsstruktur med minskad benhållfasthet och därmed ökad frakturrisk. Tillståndet är en del av det biologiska åldrandet. Alla drabbas inte lika mycket – kvinnor mest.
Kostnaden för benskörhet och relaterade frakturer är nära 4 miljarder kronor per år i Sverige.
Minskad bentäthet är bara en av flera riskfaktorer för fraktur. Påverkbara sådana är fysisk inaktivitet, låg vikt, rökning, hög alkoholkonsumtion, fallbenägenhet, nedsatt syn, låg solexponering och kortisonbehandling. Inte påverkbara faktorer är hög ålder, kvinnligt kön, tidigare fraktur och ärftlighet.
Bentäthetsmätning spelar en stark roll i utredning av personer med riskfaktorer. Avsikten är att förutse deras frakturrisk och initiera förebyggande åtgärder. Mätning av bentätheten i hela skelettet kan numera ske vid Blekingesjukhuset i Karlshamn.
Benskörhetsfrakturer drabbar relativt få personer under 70 år. Personer över 70 år får dessvärre sällan diagnosen benskörhet i Blekinge. Det beror på att de - av ekonomiska skäl – är uteslutna från bentäthetsmätning. Gängse utredning, frakturprevention och läkemedelsbehandling är därför mer eller mindre utesluten hos dem.
Fysisk aktivitet har positiv effekt på bentätheten i alla åldrar. Kombinationen kalcium och D-vitamin ger en minskad risk för frakturer utom kotfrakturer hos äldre. Bisfosfonat-preparat minskar antalet frakturer, även kotfrakturer, hos kvinnor med påvisad benskörhet efter klimakteriet.
Viktig frakturprofylax är att minska antalet fall bland äldre. Det kan ske genom att:
ge individuellt anpassad muskel- och balansträning,
vidta åtgärder mot fallrisker i och utom hemmet,
trappa ner på sömnmedel och andra psykofarmaka.
med höftskydd minska risken för frakturer hos äldre efter fall i särskilt boende.
Minskad dödlighet, reducerat behov av institutionsboende och återställd funktion kan nås med korrekt diagnostik av benskörhet och tillräckliga behandlings- och rehabiliteringsresurser vid risk för eller inträffad fraktur. Tidig mobilisering är då viktig för snar rehabilitering.
Smärtan vid kotfrakturer kan lindras med smärtstillande medel och sjukgymnastik inklusive träning av muskelstyrkan och balansen. Operativa åtgärder saknar tillräckligt vetenskapligt stöd vid kotfrakturer. Höft- och knäfraktur leder inte sällan – trots modern proteskirurgi - till långvarigt nedsatt funktion och livskvalitet. Upprepade frakturer kan försämra livskvaliteten ytterligare.
Behandling av benskörhet är framgångsrik om den sker enligt vedertagna principer. Förutsättningen är ställd diagnos. Personer över 70 år med eller utan tidigare fraktur underbehandlas i Blekinge på grund av att de utesluts från adekvat diagnostik. Är detta äkta åldersdiskriminering, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), Ledamot av fullmäktige, Landstinget Blekinge.
Kostnaden för benskörhet och relaterade frakturer är nära 4 miljarder kronor per år i Sverige.
Minskad bentäthet är bara en av flera riskfaktorer för fraktur. Påverkbara sådana är fysisk inaktivitet, låg vikt, rökning, hög alkoholkonsumtion, fallbenägenhet, nedsatt syn, låg solexponering och kortisonbehandling. Inte påverkbara faktorer är hög ålder, kvinnligt kön, tidigare fraktur och ärftlighet.
Bentäthetsmätning spelar en stark roll i utredning av personer med riskfaktorer. Avsikten är att förutse deras frakturrisk och initiera förebyggande åtgärder. Mätning av bentätheten i hela skelettet kan numera ske vid Blekingesjukhuset i Karlshamn.
Benskörhetsfrakturer drabbar relativt få personer under 70 år. Personer över 70 år får dessvärre sällan diagnosen benskörhet i Blekinge. Det beror på att de - av ekonomiska skäl – är uteslutna från bentäthetsmätning. Gängse utredning, frakturprevention och läkemedelsbehandling är därför mer eller mindre utesluten hos dem.
Fysisk aktivitet har positiv effekt på bentätheten i alla åldrar. Kombinationen kalcium och D-vitamin ger en minskad risk för frakturer utom kotfrakturer hos äldre. Bisfosfonat-preparat minskar antalet frakturer, även kotfrakturer, hos kvinnor med påvisad benskörhet efter klimakteriet.
Viktig frakturprofylax är att minska antalet fall bland äldre. Det kan ske genom att:
ge individuellt anpassad muskel- och balansträning,
vidta åtgärder mot fallrisker i och utom hemmet,
trappa ner på sömnmedel och andra psykofarmaka.
med höftskydd minska risken för frakturer hos äldre efter fall i särskilt boende.
Minskad dödlighet, reducerat behov av institutionsboende och återställd funktion kan nås med korrekt diagnostik av benskörhet och tillräckliga behandlings- och rehabiliteringsresurser vid risk för eller inträffad fraktur. Tidig mobilisering är då viktig för snar rehabilitering.
Smärtan vid kotfrakturer kan lindras med smärtstillande medel och sjukgymnastik inklusive träning av muskelstyrkan och balansen. Operativa åtgärder saknar tillräckligt vetenskapligt stöd vid kotfrakturer. Höft- och knäfraktur leder inte sällan – trots modern proteskirurgi - till långvarigt nedsatt funktion och livskvalitet. Upprepade frakturer kan försämra livskvaliteten ytterligare.
Behandling av benskörhet är framgångsrik om den sker enligt vedertagna principer. Förutsättningen är ställd diagnos. Personer över 70 år med eller utan tidigare fraktur underbehandlas i Blekinge på grund av att de utesluts från adekvat diagnostik. Är detta äkta åldersdiskriminering, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), Ledamot av fullmäktige, Landstinget Blekinge.
26 december 2009
Uppgiftsglidning - en lösning på läkarbristen
Läkarbristen bekymrar, inte minst i Landstinget Blekinge. Bemanningen får ofta lösas med pensionerade eller inhyrda läkare. Kostnaderna för inhyrning är mycket högre än för reguljärt anställda läkare. Tillgängligheten och patient-läkarkontinuiteten eftersätts ofta.
Socialstyrelsen (SoS) ser positivt på uppgiftsglidning i vården – det vill säga förskjutning/överföring av traditionella läkararbetsuppgifter till andra legitimerade yrkeskategorier. Vissa risker måste man dock vara medveten om och noggrannt förebygga. Påfallande få Lex Maria-ärenden har kunnat kopplas därtill.
Läkararbete överfört till annan vårdpersonal frigör läkararbetstid för mer kvalificerade uppgifter. Patienterna får då bättre tillgänglighet och kontinuitet enligt enheten för behörighet och patientsäkerhet vid SoS.
Vårdens verksamhetschefer – numera ofta utan medicinsk bakgrund - ansvarar för att de som utför verksamhetens arbetsuppgifter har den kompetens som krävs. Arbetet ska fördelas så att det uppfyller behörighetskraven i Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Chefernas inflytande är begränsat vad gäller sjukskrivning, beslut om psykiatrisk tvångsvård, smittskydd och fastställande av dödsfall. Dessa uppgifter kan inte delegeras.
SoS rapport (2004) ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården” ger god vägledning om regelverkets tillämpning. Rätten att ställa diagnos är inte reglerad och inte heller behörigheten att utföra kliniska bedömningar och vissa behandlingsåtgärder. Vården ska dock alltid ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
I praktiken kan all legitimerad vårdpersonal med tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom sin yrkeskompetens. Det är snarare möjligheterna att vidta åtgärder med anledning av ställd diagnos som skiljer dem åt. En läkare har rätt att ordinera behandlingar av de mest skilda slag medan till exempel en sjuksköterska inte har samma omfattande behörighet.
År 2004 kontrollerade SoS nära sjuttio sjuksköterskeledda mottagningar inom sjukhus- och primärvården i Sydostsverige. Man ville kartlägga patientsäkerheten och identifiera riskområden. Sådana mottagningar innebär att sjuksköterskor, biomedicinska analytiker med flera, har uppgifter som inte ingår i deras grundutbildning. Därför ställs krav på kompletterande utbildning, erfarenhet, personlig lämplighet och ett medicinskt ledningsansvar med väl definierade mål, arbetsuppgifter och säkerhet. Socialstyrelsen kunde konstatera att patientsäkerheten var väl tillgodosedd.
Trots fördjupad medvetenhet om var ansvarsgränserna går uppträder nya exempel på uppgiftsglidning i vården - till exempel utbildning av endoskopikompetenta sjuksköterskor och ultraljudskompetenta biomedicinska analytiker vid Blekingesjukhuset. Lämpliga personer med god erfarenhet väljs ut och får speciell praktisk träning. Deras kompetens dubbelgranskas under en period. Dessa verksamheter har utvärderats och fungerar minst lika bra som tidigare.
Antalet uppgiftsglidningar inom flera vårdsektorer kan säkert utökas. Exempel kan vara ansvar för hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre, speciell primärvårds- och sjukhusdiagnostik, tandvård inom äldreomsorgen, läkemedelsgenomgångar i primärvården, hälsoekonomi, teknisk-, ekonomisk- och personell administration jämte IT-tillämpningar i vården.
Läkarbristen kräver snar kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar inom vården förutsatt minst bibehållen medicinsk kvalitet. Att överföra läkararbetsuppgifter till andra personalkategorier med vidgad kompetens kan minska patientköerna och reducera de avsevärda kostnaderna för inhyrda läkare. Eller hur, finanslandstingsrådet Kalle Sandström (S) och hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen och ledamot av Landstingsstyrelsen, Landstinget Blekinge.
Socialstyrelsen (SoS) ser positivt på uppgiftsglidning i vården – det vill säga förskjutning/överföring av traditionella läkararbetsuppgifter till andra legitimerade yrkeskategorier. Vissa risker måste man dock vara medveten om och noggrannt förebygga. Påfallande få Lex Maria-ärenden har kunnat kopplas därtill.
Läkararbete överfört till annan vårdpersonal frigör läkararbetstid för mer kvalificerade uppgifter. Patienterna får då bättre tillgänglighet och kontinuitet enligt enheten för behörighet och patientsäkerhet vid SoS.
Vårdens verksamhetschefer – numera ofta utan medicinsk bakgrund - ansvarar för att de som utför verksamhetens arbetsuppgifter har den kompetens som krävs. Arbetet ska fördelas så att det uppfyller behörighetskraven i Hälso- och sjukvårdslagen och Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Chefernas inflytande är begränsat vad gäller sjukskrivning, beslut om psykiatrisk tvångsvård, smittskydd och fastställande av dödsfall. Dessa uppgifter kan inte delegeras.
SoS rapport (2004) ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården” ger god vägledning om regelverkets tillämpning. Rätten att ställa diagnos är inte reglerad och inte heller behörigheten att utföra kliniska bedömningar och vissa behandlingsåtgärder. Vården ska dock alltid ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
I praktiken kan all legitimerad vårdpersonal med tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom sin yrkeskompetens. Det är snarare möjligheterna att vidta åtgärder med anledning av ställd diagnos som skiljer dem åt. En läkare har rätt att ordinera behandlingar av de mest skilda slag medan till exempel en sjuksköterska inte har samma omfattande behörighet.
År 2004 kontrollerade SoS nära sjuttio sjuksköterskeledda mottagningar inom sjukhus- och primärvården i Sydostsverige. Man ville kartlägga patientsäkerheten och identifiera riskområden. Sådana mottagningar innebär att sjuksköterskor, biomedicinska analytiker med flera, har uppgifter som inte ingår i deras grundutbildning. Därför ställs krav på kompletterande utbildning, erfarenhet, personlig lämplighet och ett medicinskt ledningsansvar med väl definierade mål, arbetsuppgifter och säkerhet. Socialstyrelsen kunde konstatera att patientsäkerheten var väl tillgodosedd.
Trots fördjupad medvetenhet om var ansvarsgränserna går uppträder nya exempel på uppgiftsglidning i vården - till exempel utbildning av endoskopikompetenta sjuksköterskor och ultraljudskompetenta biomedicinska analytiker vid Blekingesjukhuset. Lämpliga personer med god erfarenhet väljs ut och får speciell praktisk träning. Deras kompetens dubbelgranskas under en period. Dessa verksamheter har utvärderats och fungerar minst lika bra som tidigare.
Antalet uppgiftsglidningar inom flera vårdsektorer kan säkert utökas. Exempel kan vara ansvar för hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre, speciell primärvårds- och sjukhusdiagnostik, tandvård inom äldreomsorgen, läkemedelsgenomgångar i primärvården, hälsoekonomi, teknisk-, ekonomisk- och personell administration jämte IT-tillämpningar i vården.
Läkarbristen kräver snar kartläggning av möjliga uppgiftsglidningar inom vården förutsatt minst bibehållen medicinsk kvalitet. Att överföra läkararbetsuppgifter till andra personalkategorier med vidgad kompetens kan minska patientköerna och reducera de avsevärda kostnaderna för inhyrda läkare. Eller hur, finanslandstingsrådet Kalle Sandström (S) och hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen och ledamot av Landstingsstyrelsen, Landstinget Blekinge.
25 december 2009
Infektionskomplikationer fortsatt vanliga
Antalet komplikationer i sjukhusvården har nu halverats i Blekinge. De inträffar nu i 5,7 procent av de sjukhusvårdade och domineras av sår-, lung- och urinvägsinfektioner. Sårinfektionerna kan ödelägga resultaten av en operation och kan till och med vara dödliga. Mer eller mindre antibiotikaresistenta bakterier – sjukhusbakterier – är ofta orsaken. Vanliga är så kallade gula stafylokocker.
Vårdrelaterade infektioner kan sålunda förebyggas. Det handlar bland annat om att alltid desinficera händerna med handsprit före och efter kontakt med en patient samt att använda kortärmat och inte bära ringar och klockor. Systematiskt skärpt hygien på våra sjukhus har sålunda lett till detta goda resultat. Det finns dock all anledning att ytterligare skärpa rutinerna - en så kallad 0-vision.
Sjuhusbakterier orsakar fler allvarliga infektioner än man trott. Varje år drabbas mer än 3000 svenskar enligt en ny avhandling från Göteborgs Universitet.
En infektion med sjuhusbakterier kan vara svår att upptäcka, eftersom den inte alltid ger feber eller andra infektionssymtom. Avhandlingen påtalar krav på ytterligare uppmärksamhet hos patienter som visar ospecifika infektionstecken, som hög puls och ansträngd andning.
Sjukhusbakterier finns ofta på patientens hud och i näsan. De är då ofarliga. De kan infektera kroppen på djupet via ett öppet operationssår och orsaka blodförgiftning. Den som då inte snabbt får antibiotika löper stor risk. Tjugo procent av dem som insjuknar i djup sårinfektion dör inom en månad.
Uppenbart räcker det inte att desinficera vårdlokalerna/apparaturen samt att personalen skärper sin handtvätt och kroppshygien. Komplettering med noggrann rengöring och desinfektion av operationspatienternas hela hudkostym, desinficerande sprayning av näsa, munhåla och svalg jämte rena sjukhuskläder under hela sjukhusvistelsen syns nödvändig.
Många patienter kräver ytterligare skärpning av infektionsförebyggande åtgärder på alla hälso- och sjukvårdens och omsorgens institutioner! Vad säger hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (S)?
Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.
21 december 2009
Ta det bara lugnt!
Svenska 100-åringar blir snabbt allt fler
Av Åsa Marmstål, med kand, Södersjukhuset, Stockholm, Måns Rosén, chef, SBU, Stockholm; tidigare chef, Socialstyrelsens epidemiologiska centrum, Mårten Rosenqvist, förste livmedikus, professor, överläkare, kardiologkliniken, Södersjukhuset, Stockholm, marten.rosenqvist@sodersjukhuset.se
Sammanfattat
Av Åsa Marmstål, med kand, Södersjukhuset, Stockholm, Måns Rosén, chef, SBU, Stockholm; tidigare chef, Socialstyrelsens epidemiologiska centrum, Mårten Rosenqvist, förste livmedikus, professor, överläkare, kardiologkliniken, Södersjukhuset, Stockholm, marten.rosenqvist@sodersjukhuset.se
Sammanfattat
Antalet personer som är 100 år och äldre har tiofaldigats sedan år 1970. Livslängden har ökat främst tack vare de medicinska framsteg som gjorts vad gäller hjärt–kärlsjukdomar. Kalmar län är den region där flest av Sveriges allra äldsta lever, ca 2,0 individer per 10 000 invånare. Norrbottens län ligger sist i denna rangordning med 0,64 individer per 10 000 invånare.
Varje svensk som fyller 100 år hyllas per telegram av konungen och drottningen. Vid ett möte om svensk åldringsvård i närvaro av kungaparet diskuterades den stigande medelåldern i Sverige. Kungen påpekade då att, enligt hans uppfattning, antalet 100-årstelegram har ökat markant sedan han tillträdde som statschef 1973.
Varje svensk som fyller 100 år hyllas per telegram av konungen och drottningen. Vid ett möte om svensk åldringsvård i närvaro av kungaparet diskuterades den stigande medelåldern i Sverige. Kungen påpekade då att, enligt hans uppfattning, antalet 100-årstelegram har ökat markant sedan han tillträdde som statschef 1973.
Utifrån denna observation tyckte vi att det var intressant att undersöka om det faktiskt förelåg en tydlig ökning av de allra äldsta i landet utifrån följande frågeställningar:
• Har antalet 100-åringar i landet ökat mer än man kan förvänta sig, jämfört med befolkningen i övrigt?
• Hur är könsfördelningen?
• Hur länge lever en 100-åring?
• Var i landet har man störst chans att bli 100 år?
• Hur mår de allra äldsta? Hur stor är vårdkonsumtionen hos denna grupp i jämförelse med andra ålderskategorier?
Metod
Telegrammen på Slottet.
Som tidigare nämnts skickar hovet varje år gratulationstelegram undertecknade av Sveriges konung och drottning till de individer i vårt land som fyller 100 år. Detta har gjorts systematiskt från år 2000; innan dess studerade hovet tidningsannonser och liknande för att utröna vilka i vårt land som under året skulle fira sin 100-årsdag. Dock var det så många som hörde av sig och klagade över att de inte fått ett telegram att man från hovets sida beslutade att skicka gratulationstelegram till alla Sveriges 100-åringar.
Statistiska centralbyrån (SCB)
Med hjälp av uppgifter från SCB:s databas om Sveriges befolkning kunde majoriteten av de frågeställningar vi hade besvaras. I SCB:s databas avskiljer man inte statistiken i åldersgrupper efter 99 år, utan refererar gemensamt till de personer som är 100 år och de som passerat denna aktningsvärda ålder som gruppen 100+.
Resultat
Telegram från Slottet.
Rikstelegram anlitas sedan 2005 av hovet för att bistå med tjänsten att skicka gratulationstelegram. I samband med detta projekt har vi fått tillgång till de telegram som skickats från och med 2005; kopior förvaras i Slottet.
Antalet 100-åringar har 10-faldigats. Antalet personer äldre än 100 år i vårt land har ökat markant från år 1970. I landet fanns då 127 individer (38 män och 89 kvinnor) över 100 år; år 2007 var antalet 1 458 (225 män och 1 233 kvinnor). Detta innebär en procentuell ökning under samma tid på 1 048 procent (män 492 procent och kvinnor 1 285 procent).
Också befolkningssiffrorna har ökat under perioden 1970–2007. År 2007 uppgick befolkningsantalet i Sverige till ca 9,2 miljoner; detta är en ökning med 13,6 procent från år 1970. Under samma tidsperiod har det således skett en 10-faldig ökning av antalet personer i åldern 100 år eller äldre.
Medellivslängden har ökat.
År 1970 blev männen i vårt land i genomsnitt 72 år och kvinnorna 77 år. Medellivslängden har som väntat ökat; kvinnorna blir fortfarande äldst, men medel- livslängden ökar mest hos männen. År 2008 var medellivs-läng den 79 år för män och 83,2 för kvinnor, dvs en ökning med 7 år för männen och 6 år för kvinnorna.
Fram till år 2050 förväntas medellivslängden öka ytterligare till 84 år för männen och 86 år för kvinnorna.
Hur länge lever man då efter sin 100-årsdag? Enligt statistik från SCB är den återstående medellivslängden för en 100-åring 1,85 år för en man och 2,19 år för en kvinna.
Kalmar toppar listan.
För att ta reda på var i landet man finner majoriteten av de allra äldsta tittade vi på år 2005, vilket är det senaste år då SCB har statistik över folkmängden länsvis. Där kan man se att antalet äldre över 100 år är flest i Kalmar län, med 2,0 individer i åldern 100 år eller äldre per 10 000 invånare, tätt följt av Gotlands län med motsvarande 1,9 individer per 10 000 invånare. Sist i denna rangordning kommer Norrbottens län med 0,64 individer per 10 000 invånare.
Färre antal slutenvårdsdagar hos de allra äldsta.
Till sist, i vilken utsträckning är de allra äldsta i behov av sjukvård? Antalet äldre (85+) som vårdats i sluten vård per 100 000 invånare har varit relativt oförändrat under 2000-talet. Via Socialstyrelsens slutenvårdsregister kunde vi studera slutenvårdskonsumtionen under 2006. Vi valde att studera medelvårdtiden i slutenvård hos de patienter som varit i behov av inneliggande vård i olika ålderskategorier.
Vid enn jämförelse av medelvårdtiden bland 100-åringar och äldre med ålderskategorierna 70–79 år, 80–89 år och 90–99 år framgår att medelvårdtiden i sluten vård är något lägre för dem som är över 100 år än i övriga äldregrupper. Sjukvårdskonsumtionen är enligt Socialstyrelsen högst i ålderskategorin 80–89 år med i genomsnitt 14,2 dagar i sluten vård. Patientkategorin 100+ har motsvarande 11,6 slutenvårdsdagar.
Diskussion
Fler hjärt–kärlfriska ger längre medellivslängd
Den ökade medellivslängden kan främst tillskrivas den minskade risken att insjukna och dö i hjärt–kärlsjukdom. Hälften av alla dödsfall i Sverige är orsakade av hjärtkärlsjukdom.
För både kvinnor och män har insjuknandet i hjärtinfarkt och stroke minskat med mellan 14 och 25 procent mellan 1987 och 2006. Risken att dö i hjärtinfarkt har nära nog halverats under samma period, sannolikt tack vare förbättrad primärprevention, men även förbättrade insatser från sjukvårdens sida för de som redan insjuknat har haft betydelse. Dödligheten i hjärtkärlsjukdom är betydligt högre bland män än bland kvinnor, men samtidigt är det männen som vunnit mest i livslängd, eftersom dessa sjukdomar numera alltmer sällan leder till döden.
I folkhälsorapporten från 2005 konstateras att den ökade medellivslängden 1970–2003 i huvudsak består av år med lättare ohälsa och utan allvarligare funktionsnedsättning.
I dag ser vi att andelen äldre som rapporterar att de har en långvarig sjukdom har ökat; dock har andelen med sjukdom som hindrar deras dagliga liv minskat.
En fjärdedel bodde i sitt eget hem
Hur välfungerande är då 100-åringarna? En svensk studie från 1997, som undersökte 100 100-åringar, visade att 25 procent bodde i sitt eget hem, 37 procent i äldreboende eller servicelägenhet och 38 procent på sjukhem, dvs 75 procent bodde i vad vi i dag kallar särskilt boende. Av de 25 100-åringar som bodde hemma levde 12 personer ensamma och 13 bodde med närstående. Hela den undersökta populationen fick regelbunden hjälp eller tillsyn minst en gång i veckan.
Vidare var 52 procent (78 procent av männen och 46 procent av kvinnorna) i kategori A–C enligt Katz ADL-index, dvs de klarade av dagliga aktiviteter utan hjälp eller med endast lite assistans (kategori A), behövde hjälp med dusch (kategori B) eller var dessutom i behov av hjälp med av- och påklädning (kategori C).
Orsaken till att de allra äldsta förefaller konsumera mindre sluten sjukvård än yngre åldringar tror vi bl a kan härledas till att de allra äldsta i högre utsträckning fått ett boende som fungerar.
Kombination av faktorer lägger grund för långt liv
Forskningen kring dessa allra äldsta i vårt samhälle har undersökt vilka faktorer som kan tänkas bidra till att vissa individer kan uppnå en så hög ålder. Intresset är självklart stort för de personer som dessutom åldrats med relativt god hälsa och är välfungerande i det dagliga livet.
I dag tror man inte att en enskild faktor är avgörande för ett långt liv, utan att det snarare handlar om en kombination av biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Studier visar t ex att flera faktorer, som personlighet och kognition, genetiska faktorer, fysisk hälsa och socioekonomisk status är bidragande för att uppnå en hög ålder.
Framtiden – allt större krav på hälso- och sjukvården
Om man nu ska kika in i framtiden spår SCB att antalet äldre än 100 år i Sverige år 2050 kommer att uppgå till omkring 5300 personer, fortfarande med en mycket tydlig kvinnlig dominans.
I dag finns tre dominerande hypoteser om sambandet mellan den ökande medellivslängden och ohälsa:
• Den första hypotesen menar att sjukligheten kommer senare i livet och under en kortare period, dvs. den tid före döden som man lever med sjukdom, förkortas.
• Den andra hypotesen innebär att sjuklighet drabbar oss under en lika lång period i slutet av livet, men att denna period förskjuts högre upp i åldern.
• Den tredje hypotesen menar att ökad livslängd innebär längre tid med ohälsa.
I dag finns inget tydligt svar på vilken av dessa hypoteser som är korrekt, men det man kan se är att flera av de stora folksjukdomarna har förskjutits upp i åldrarna.
Studier pekar på att sjukligheten hos de allra äldsta kommer att öka, detta som en följd av att allt fler överlever sina sjukdomar men i stället lever längre med kroniska sjukdomar. Man måste därför räkna med att denna patientkategori kommer att ställa allt större krav på bl a hälso- och sjukvård. Man finner även tydliga skillnader mellan könen, där kvinnorna vid livets slut har en längre period med sjukdom och funktionsnedsättning än männen.
HM Konungen har gett författarna tillstånd att få ta del av gratulationstelegrammen. Anita Söderlind, Kungliga Hovstaterna, har varit behjälplig vid genomgång av kungliga telegram. Håkan Sellerfors, Statistiska centralbyrån, och Anders Jacobsson, Socialstyrelsen, har varit till hjälp för redovisning av det statistiska underlaget.
• Har antalet 100-åringar i landet ökat mer än man kan förvänta sig, jämfört med befolkningen i övrigt?
• Hur är könsfördelningen?
• Hur länge lever en 100-åring?
• Var i landet har man störst chans att bli 100 år?
• Hur mår de allra äldsta? Hur stor är vårdkonsumtionen hos denna grupp i jämförelse med andra ålderskategorier?
Metod
Telegrammen på Slottet.
Som tidigare nämnts skickar hovet varje år gratulationstelegram undertecknade av Sveriges konung och drottning till de individer i vårt land som fyller 100 år. Detta har gjorts systematiskt från år 2000; innan dess studerade hovet tidningsannonser och liknande för att utröna vilka i vårt land som under året skulle fira sin 100-årsdag. Dock var det så många som hörde av sig och klagade över att de inte fått ett telegram att man från hovets sida beslutade att skicka gratulationstelegram till alla Sveriges 100-åringar.
Statistiska centralbyrån (SCB)
Med hjälp av uppgifter från SCB:s databas om Sveriges befolkning kunde majoriteten av de frågeställningar vi hade besvaras. I SCB:s databas avskiljer man inte statistiken i åldersgrupper efter 99 år, utan refererar gemensamt till de personer som är 100 år och de som passerat denna aktningsvärda ålder som gruppen 100+.
Resultat
Telegram från Slottet.
Rikstelegram anlitas sedan 2005 av hovet för att bistå med tjänsten att skicka gratulationstelegram. I samband med detta projekt har vi fått tillgång till de telegram som skickats från och med 2005; kopior förvaras i Slottet.
Antalet 100-åringar har 10-faldigats. Antalet personer äldre än 100 år i vårt land har ökat markant från år 1970. I landet fanns då 127 individer (38 män och 89 kvinnor) över 100 år; år 2007 var antalet 1 458 (225 män och 1 233 kvinnor). Detta innebär en procentuell ökning under samma tid på 1 048 procent (män 492 procent och kvinnor 1 285 procent).
Också befolkningssiffrorna har ökat under perioden 1970–2007. År 2007 uppgick befolkningsantalet i Sverige till ca 9,2 miljoner; detta är en ökning med 13,6 procent från år 1970. Under samma tidsperiod har det således skett en 10-faldig ökning av antalet personer i åldern 100 år eller äldre.
Medellivslängden har ökat.
År 1970 blev männen i vårt land i genomsnitt 72 år och kvinnorna 77 år. Medellivslängden har som väntat ökat; kvinnorna blir fortfarande äldst, men medel- livslängden ökar mest hos männen. År 2008 var medellivs-läng den 79 år för män och 83,2 för kvinnor, dvs en ökning med 7 år för männen och 6 år för kvinnorna.
Fram till år 2050 förväntas medellivslängden öka ytterligare till 84 år för männen och 86 år för kvinnorna.
Hur länge lever man då efter sin 100-årsdag? Enligt statistik från SCB är den återstående medellivslängden för en 100-åring 1,85 år för en man och 2,19 år för en kvinna.
Kalmar toppar listan.
För att ta reda på var i landet man finner majoriteten av de allra äldsta tittade vi på år 2005, vilket är det senaste år då SCB har statistik över folkmängden länsvis. Där kan man se att antalet äldre över 100 år är flest i Kalmar län, med 2,0 individer i åldern 100 år eller äldre per 10 000 invånare, tätt följt av Gotlands län med motsvarande 1,9 individer per 10 000 invånare. Sist i denna rangordning kommer Norrbottens län med 0,64 individer per 10 000 invånare.
Färre antal slutenvårdsdagar hos de allra äldsta.
Till sist, i vilken utsträckning är de allra äldsta i behov av sjukvård? Antalet äldre (85+) som vårdats i sluten vård per 100 000 invånare har varit relativt oförändrat under 2000-talet. Via Socialstyrelsens slutenvårdsregister kunde vi studera slutenvårdskonsumtionen under 2006. Vi valde att studera medelvårdtiden i slutenvård hos de patienter som varit i behov av inneliggande vård i olika ålderskategorier.
Vid enn jämförelse av medelvårdtiden bland 100-åringar och äldre med ålderskategorierna 70–79 år, 80–89 år och 90–99 år framgår att medelvårdtiden i sluten vård är något lägre för dem som är över 100 år än i övriga äldregrupper. Sjukvårdskonsumtionen är enligt Socialstyrelsen högst i ålderskategorin 80–89 år med i genomsnitt 14,2 dagar i sluten vård. Patientkategorin 100+ har motsvarande 11,6 slutenvårdsdagar.
Diskussion
Fler hjärt–kärlfriska ger längre medellivslängd
Den ökade medellivslängden kan främst tillskrivas den minskade risken att insjukna och dö i hjärt–kärlsjukdom. Hälften av alla dödsfall i Sverige är orsakade av hjärtkärlsjukdom.
För både kvinnor och män har insjuknandet i hjärtinfarkt och stroke minskat med mellan 14 och 25 procent mellan 1987 och 2006. Risken att dö i hjärtinfarkt har nära nog halverats under samma period, sannolikt tack vare förbättrad primärprevention, men även förbättrade insatser från sjukvårdens sida för de som redan insjuknat har haft betydelse. Dödligheten i hjärtkärlsjukdom är betydligt högre bland män än bland kvinnor, men samtidigt är det männen som vunnit mest i livslängd, eftersom dessa sjukdomar numera alltmer sällan leder till döden.
I folkhälsorapporten från 2005 konstateras att den ökade medellivslängden 1970–2003 i huvudsak består av år med lättare ohälsa och utan allvarligare funktionsnedsättning.
I dag ser vi att andelen äldre som rapporterar att de har en långvarig sjukdom har ökat; dock har andelen med sjukdom som hindrar deras dagliga liv minskat.
En fjärdedel bodde i sitt eget hem
Hur välfungerande är då 100-åringarna? En svensk studie från 1997, som undersökte 100 100-åringar, visade att 25 procent bodde i sitt eget hem, 37 procent i äldreboende eller servicelägenhet och 38 procent på sjukhem, dvs 75 procent bodde i vad vi i dag kallar särskilt boende. Av de 25 100-åringar som bodde hemma levde 12 personer ensamma och 13 bodde med närstående. Hela den undersökta populationen fick regelbunden hjälp eller tillsyn minst en gång i veckan.
Vidare var 52 procent (78 procent av männen och 46 procent av kvinnorna) i kategori A–C enligt Katz ADL-index, dvs de klarade av dagliga aktiviteter utan hjälp eller med endast lite assistans (kategori A), behövde hjälp med dusch (kategori B) eller var dessutom i behov av hjälp med av- och påklädning (kategori C).
Orsaken till att de allra äldsta förefaller konsumera mindre sluten sjukvård än yngre åldringar tror vi bl a kan härledas till att de allra äldsta i högre utsträckning fått ett boende som fungerar.
Kombination av faktorer lägger grund för långt liv
Forskningen kring dessa allra äldsta i vårt samhälle har undersökt vilka faktorer som kan tänkas bidra till att vissa individer kan uppnå en så hög ålder. Intresset är självklart stort för de personer som dessutom åldrats med relativt god hälsa och är välfungerande i det dagliga livet.
I dag tror man inte att en enskild faktor är avgörande för ett långt liv, utan att det snarare handlar om en kombination av biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Studier visar t ex att flera faktorer, som personlighet och kognition, genetiska faktorer, fysisk hälsa och socioekonomisk status är bidragande för att uppnå en hög ålder.
Framtiden – allt större krav på hälso- och sjukvården
Om man nu ska kika in i framtiden spår SCB att antalet äldre än 100 år i Sverige år 2050 kommer att uppgå till omkring 5300 personer, fortfarande med en mycket tydlig kvinnlig dominans.
I dag finns tre dominerande hypoteser om sambandet mellan den ökande medellivslängden och ohälsa:
• Den första hypotesen menar att sjukligheten kommer senare i livet och under en kortare period, dvs. den tid före döden som man lever med sjukdom, förkortas.
• Den andra hypotesen innebär att sjuklighet drabbar oss under en lika lång period i slutet av livet, men att denna period förskjuts högre upp i åldern.
• Den tredje hypotesen menar att ökad livslängd innebär längre tid med ohälsa.
I dag finns inget tydligt svar på vilken av dessa hypoteser som är korrekt, men det man kan se är att flera av de stora folksjukdomarna har förskjutits upp i åldrarna.
Studier pekar på att sjukligheten hos de allra äldsta kommer att öka, detta som en följd av att allt fler överlever sina sjukdomar men i stället lever längre med kroniska sjukdomar. Man måste därför räkna med att denna patientkategori kommer att ställa allt större krav på bl a hälso- och sjukvård. Man finner även tydliga skillnader mellan könen, där kvinnorna vid livets slut har en längre period med sjukdom och funktionsnedsättning än männen.
HM Konungen har gett författarna tillstånd att få ta del av gratulationstelegrammen. Anita Söderlind, Kungliga Hovstaterna, har varit behjälplig vid genomgång av kungliga telegram. Håkan Sellerfors, Statistiska centralbyrån, och Anders Jacobsson, Socialstyrelsen, har varit till hjälp för redovisning av det statistiska underlaget.
Från Läkartidningen 20/12 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)