Landstingsråden Marie Sällström (s) och Bernth Johnson (s) har besvarat min insändare med nödrop från ”verkstadsgolvet” om läkarbemanningen i Ronneby primärvård! Hoppas att de nu definitivt har stigit ner från sin politiska piedestal och även fortsättningsvis läser och kommenterar alla debattinlägg/insändare i lokalpressen.
Beträffande riskerna för läkarbrist i Ronneby framöver har de däremot inte alls lyckats lugna vår oro. Är det förmätet av oss gräsrötter att föreslå att de snarast intervjuar den lokala personalen i primärvården i Ronneby kommun?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
29 september 2004
28 september 2004
Krav på bättre äldrevård!
Det nedanstående är ett öppet brev från Akademikerförbundet SSR, Anhörigrådet i Sverige, Demensförbundet, Dietisternas Riksförbund, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Föreningen Social Omsorg, HSO-Handikappförbundens samarbetsorgan, Leg. Sjukgymnasters Riksförbund, RFSL, Riksförbundet Pensionärers Gemenskap, SIOS – Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige, SKTF, Svenska Kommunalpensionärers Förbund, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund, Turkiska Riksförbundet och Vårdförbundet till alla Sveriges politiker.
Till våra politiker:
”De flesta av Sveriges äldre 75+ är friska och lever i eget boende utan någon hemtjänst. Äldrevården har förändrats och ges idag i stor utsträckning till äldre över 8o år som fortfarande bor hemma. Allt större krav ställs på anhöriga och närstående. Utan deras insatser skulle vården och omsorgen om äldre haverera.
Åldersgruppen över 8o kommer i mitten av 2000-talet att närma sig en kvarts miljon människor. Äldrevården står inför nya utmaningar.
Kring 8o år drabbas många äldre av ökad sjuklighet, ofta med flera sjukdomar och funktionsnedsättningar på samma gång. Man kommer då att behöva vård, rehabilitering och omsorg. Även de som sedan unga år har kroniska sjukdomar och funktionshinder blir äldre och far komplexa vårdbehov.
Äldre som har stora behov får idag omfattande insatser från olika yrkesgrupper. Den etniska mångfalden bland äldre ökar. Vi kommer även att möta fler bisexuella, homo- eller transpersoner som blir äldre. Äldrevården måste utvecklas för att kunna stödja alla på likvärdiga villkor.
Det finns pengar i dagens äldrevård - men de används inte effektivt. De skilda strukturer som finns för rehabilitering, vård och omsorg omöjliggör samverkan. På grund av bristen på samordning slösas stora summor av våra skattemedel bort på kortsiktiga lösningar. Medarbetarna i äldrevården kan inte fullt ut ta ansvar utifrån individens behov och de ges inte möjlighet att använda sina förvärvade kunskaper. Vi måste våga släppa loss den kreativitet och erfarenhet som finns hos dem.
Det är nödvändigt att vi alla samverkar för att skapa hållbara lösningar för äldrevården. Resurser och mål ska stå i samklang. Idag formulerar politiker mål och glömmer bort hur det ser ut i verkligheten.
Äldre har rätt att förvänta sig eget inflytande, kontinuitet och sammanhang samt att alla yrkesgrupper samarbetar. Vi anser att de, olika delarna för rehabilitering, vård och omsorg ska knytas ihop - och den äldres behov ska vara i fokus. Äldre med många behov behöver få en dirigent - vem detta är varierar över tiden och avgörs av den äldres önskemål och behov. Någon av alla de yrkesgrupper som möts kring den äldre ska dirigera orkestern så att den spelar i samma tonart. Ge oss förutsättningar!”
Brevet är ett nödrop från alla engagerade och måste därför delges hela befolkningen i god tid före nästa val 2006!
Bo Arnesjö, Moderatseniorerna (MSS), Ronneby
Till våra politiker:
”De flesta av Sveriges äldre 75+ är friska och lever i eget boende utan någon hemtjänst. Äldrevården har förändrats och ges idag i stor utsträckning till äldre över 8o år som fortfarande bor hemma. Allt större krav ställs på anhöriga och närstående. Utan deras insatser skulle vården och omsorgen om äldre haverera.
Åldersgruppen över 8o kommer i mitten av 2000-talet att närma sig en kvarts miljon människor. Äldrevården står inför nya utmaningar.
Kring 8o år drabbas många äldre av ökad sjuklighet, ofta med flera sjukdomar och funktionsnedsättningar på samma gång. Man kommer då att behöva vård, rehabilitering och omsorg. Även de som sedan unga år har kroniska sjukdomar och funktionshinder blir äldre och far komplexa vårdbehov.
Äldre som har stora behov får idag omfattande insatser från olika yrkesgrupper. Den etniska mångfalden bland äldre ökar. Vi kommer även att möta fler bisexuella, homo- eller transpersoner som blir äldre. Äldrevården måste utvecklas för att kunna stödja alla på likvärdiga villkor.
Det finns pengar i dagens äldrevård - men de används inte effektivt. De skilda strukturer som finns för rehabilitering, vård och omsorg omöjliggör samverkan. På grund av bristen på samordning slösas stora summor av våra skattemedel bort på kortsiktiga lösningar. Medarbetarna i äldrevården kan inte fullt ut ta ansvar utifrån individens behov och de ges inte möjlighet att använda sina förvärvade kunskaper. Vi måste våga släppa loss den kreativitet och erfarenhet som finns hos dem.
Det är nödvändigt att vi alla samverkar för att skapa hållbara lösningar för äldrevården. Resurser och mål ska stå i samklang. Idag formulerar politiker mål och glömmer bort hur det ser ut i verkligheten.
Äldre har rätt att förvänta sig eget inflytande, kontinuitet och sammanhang samt att alla yrkesgrupper samarbetar. Vi anser att de, olika delarna för rehabilitering, vård och omsorg ska knytas ihop - och den äldres behov ska vara i fokus. Äldre med många behov behöver få en dirigent - vem detta är varierar över tiden och avgörs av den äldres önskemål och behov. Någon av alla de yrkesgrupper som möts kring den äldre ska dirigera orkestern så att den spelar i samma tonart. Ge oss förutsättningar!”
Brevet är ett nödrop från alla engagerade och måste därför delges hela befolkningen i god tid före nästa val 2006!
Bo Arnesjö, Moderatseniorerna (MSS), Ronneby
24 september 2004
LÄKEMEDELSGENOMGÅNGAR I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD
Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström, Landstinget Blekinge, angående:
LÄKEMEDELSGENOMGÅNGAR I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD
Enligt Läkartidningen kommer det att göras mellan 5 000 och 6 000 läkemedelsgenomgångar i både den öppna och slutna sjukvården i Sverige i år. Förutom hälsovinster till följd av förbättrad läkemedelsanvändning visar studier att läkemedelsgenomgångarna kan leda till kostnadsbesparingar.
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. Mellan 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna och allt fler landsting utnyttjar nu dennna möjlighet. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den sjukhusanslutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan.
I den slutna vården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet ”Apotekare på vårdcentral” i Gislaved har läkemedelsgenomgångar också blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping.
Genom direkta populationsstudier och studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar kan bli mellan 400 kronor och 3 500 kronor per person och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Vad sker i Blekinge?
Denna möjlighet är viktig för att hålla oss blekingar – speciellt de äldre - i så god form så kostnadseffektivt som möjligt. Vår individuella läkemedelsförbrukning kan bland annat fastställas genom årliga genomgångar av förskrivningsstatistiken och årliga hälsoundersökningar och hälsosamtal.
Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställning:
• Avser Landstinget Blekinge genomföra läkemedelsgenomgångar i öppen och sluten vård?
• I så fall hur ska denna verksamhet organiseras?
Bo Arnesjö (m)
LÄKEMEDELSGENOMGÅNGAR I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD
Enligt Läkartidningen kommer det att göras mellan 5 000 och 6 000 läkemedelsgenomgångar i både den öppna och slutna sjukvården i Sverige i år. Förutom hälsovinster till följd av förbättrad läkemedelsanvändning visar studier att läkemedelsgenomgångarna kan leda till kostnadsbesparingar.
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. Mellan 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna och allt fler landsting utnyttjar nu dennna möjlighet. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den sjukhusanslutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan.
I den slutna vården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet ”Apotekare på vårdcentral” i Gislaved har läkemedelsgenomgångar också blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping.
Genom direkta populationsstudier och studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar kan bli mellan 400 kronor och 3 500 kronor per person och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Vad sker i Blekinge?
Denna möjlighet är viktig för att hålla oss blekingar – speciellt de äldre - i så god form så kostnadseffektivt som möjligt. Vår individuella läkemedelsförbrukning kan bland annat fastställas genom årliga genomgångar av förskrivningsstatistiken och årliga hälsoundersökningar och hälsosamtal.
Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställning:
• Avser Landstinget Blekinge genomföra läkemedelsgenomgångar i öppen och sluten vård?
• I så fall hur ska denna verksamhet organiseras?
Bo Arnesjö (m)
23 september 2004
Läkarbristen i Ronneby
Öppet brev till Hälso- och Sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s).
Vi Ronnebybor är allvarligt oroade och vill nu ha besked på hur läkarbristen i Ronneby ska lösas!
På kort tid löper vi risk att förlora fem mycket uppskattade allmänpraktiserande läkare. Två av dem har redan avgått med pension och tre önskar inte förnya sina orealistiska avtal med Landstinget Blekinge.
Samtidigt är flera tjänster vid Läkarstationen och Vårdcentralerna antingen obesatta eller bemannade med läkare med påfallande låg tjänstgöringsgrad i den direkta patientvården.
Kvinnorna i Ronneby har förlorat en viktig gynekologisk närservice.
Vidare kommer Landstinget kraftigt - närmast totalt – att ha skurit ner på sina lokala åtaganden inom rehabilitering, geriatrisk och psykogeriatriska service, äldreomsorg, skolhälsovård och företagshälsovård.
Denna situation överensstämmer inte med primärvårdsförvaltningens uttalanden i möte med borgerliga landstingspolitiker i samband med budgetarbetet i juni i år. Då hävdades att primärvårdens läkarbemanning var så god att man till och med tvingats tacka nej till allmänläkare, som önskat etablera sig i Blekinge.
Vi äldre har heller inte fått gehör för våra behov av uppsökande hälsovård och har inte fått tillstånd av Landstingsrådet Bernth Johnson (s) att söka oss till läkare utanför Blekinge!
Vi är många Ronnebybor som numera saknar tillit till alla skönmålande rödgröna politiska uttalanden i massmedia!
Svara nu äntligen på våra nödrop!
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Vi Ronnebybor är allvarligt oroade och vill nu ha besked på hur läkarbristen i Ronneby ska lösas!
På kort tid löper vi risk att förlora fem mycket uppskattade allmänpraktiserande läkare. Två av dem har redan avgått med pension och tre önskar inte förnya sina orealistiska avtal med Landstinget Blekinge.
Samtidigt är flera tjänster vid Läkarstationen och Vårdcentralerna antingen obesatta eller bemannade med läkare med påfallande låg tjänstgöringsgrad i den direkta patientvården.
Kvinnorna i Ronneby har förlorat en viktig gynekologisk närservice.
Vidare kommer Landstinget kraftigt - närmast totalt – att ha skurit ner på sina lokala åtaganden inom rehabilitering, geriatrisk och psykogeriatriska service, äldreomsorg, skolhälsovård och företagshälsovård.
Denna situation överensstämmer inte med primärvårdsförvaltningens uttalanden i möte med borgerliga landstingspolitiker i samband med budgetarbetet i juni i år. Då hävdades att primärvårdens läkarbemanning var så god att man till och med tvingats tacka nej till allmänläkare, som önskat etablera sig i Blekinge.
Vi äldre har heller inte fått gehör för våra behov av uppsökande hälsovård och har inte fått tillstånd av Landstingsrådet Bernth Johnson (s) att söka oss till läkare utanför Blekinge!
Vi är många Ronnebybor som numera saknar tillit till alla skönmålande rödgröna politiska uttalanden i massmedia!
Svara nu äntligen på våra nödrop!
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
21 september 2004
KRITISKA BRISTER I STORKÖK
Varmare kylförvaring än vad som anges, varmhållen mat inte tillräckligt varm och längre förvaringstider än rekommenderat. Dessa är några av bristerna påvisade i Livsmedelsverkets Rapport 14 – 2004, "Riksprojekt 2003 - temperaturer i storhushåll och butik". De kan leda till ökad bakterieväxt i maten.
I projektet samarbetade Livsmedelsverket med 74 kommuner. De gjorde över 1200 temperaturmätningar på kylförvarade livsmedel. Mätningar utfördes också i varmhållna och nedkylda maträtter.
Många livsmedel förvarades varmare än angivet på förpackningen - speciellt livsmedel där märkningen angav förvaringstemperaturen +4°C - till exempel färskt kött och vakuumförpackad fisk. Temperaturen hos kylförvarade livsmedel var två grader högre än vad kyltermometrarna visade. Sådana produkter som inte ska värmebehandlas innan de äts är särskilt känsliga. Listeria är exempel på en bakterie som kan växa även vid låga temperaturer.
Mer än en fjärdedel av de varmhållna maträtterna hade temperaturer markant under den lagstadgade temperaturen 60°C och dessutom förvaringstider överskridande en timme. Låg varmhållningstemperatur innebär stor risk för skadlig bakterietillväxt.
Syftet med Riksprojektet har varit att öka Livsmedelsverkets möjligheter att hantera risker genom mikrobiologiska riskvärderingar. Samtidigt skulle livsmedelssäkerheten förbättras genom ökad kunskap hos dem som hanterar livsmedel.
Bristande varmhållning och långsam eller otillräcklig nedkylning av mat kan sålunda öka riskerna för matförgiftningar i kommunal matförsörjning. Detta är speciellt riskabelt för äldre med sin minskade motståndskraft.
I flera Blekingekommuner pågår nu utredningar av den kommunala mathållningen och matförsörjningen. Storköksdrift med långa masstransporter av varm eller kyld mat efterstävas.
Alla goda krafter måste väl mobiliseras för att undvika kommunala brott mot livsmedelslagarna!
Bo Arnesjö (m), Ledamot av Landstinget Blekinge
Roger Fredriksson (m), Ledamot av Omsorgsnämnden i Ronneby
I projektet samarbetade Livsmedelsverket med 74 kommuner. De gjorde över 1200 temperaturmätningar på kylförvarade livsmedel. Mätningar utfördes också i varmhållna och nedkylda maträtter.
Många livsmedel förvarades varmare än angivet på förpackningen - speciellt livsmedel där märkningen angav förvaringstemperaturen +4°C - till exempel färskt kött och vakuumförpackad fisk. Temperaturen hos kylförvarade livsmedel var två grader högre än vad kyltermometrarna visade. Sådana produkter som inte ska värmebehandlas innan de äts är särskilt känsliga. Listeria är exempel på en bakterie som kan växa även vid låga temperaturer.
Mer än en fjärdedel av de varmhållna maträtterna hade temperaturer markant under den lagstadgade temperaturen 60°C och dessutom förvaringstider överskridande en timme. Låg varmhållningstemperatur innebär stor risk för skadlig bakterietillväxt.
Syftet med Riksprojektet har varit att öka Livsmedelsverkets möjligheter att hantera risker genom mikrobiologiska riskvärderingar. Samtidigt skulle livsmedelssäkerheten förbättras genom ökad kunskap hos dem som hanterar livsmedel.
Bristande varmhållning och långsam eller otillräcklig nedkylning av mat kan sålunda öka riskerna för matförgiftningar i kommunal matförsörjning. Detta är speciellt riskabelt för äldre med sin minskade motståndskraft.
I flera Blekingekommuner pågår nu utredningar av den kommunala mathållningen och matförsörjningen. Storköksdrift med långa masstransporter av varm eller kyld mat efterstävas.
Alla goda krafter måste väl mobiliseras för att undvika kommunala brott mot livsmedelslagarna!
Bo Arnesjö (m), Ledamot av Landstinget Blekinge
Roger Fredriksson (m), Ledamot av Omsorgsnämnden i Ronneby
15 september 2004
Motion förhindrar kranskärlssjukdom
Kranskärlssjukdom kräver livslång regelbunden fysisk träning. Så skriver medicine doktor Agneta Ståhle i Läkartidningen. Hon är specialistsjukgymnast i hjärtkärlsjukdomar vid kardiologiska kliniken och enheten för sjukgymnastik, Karolinska sjukhuset i Solna.
Ålder, kön och ärftliga faktorer, liksom riskfaktorer som rökning, högt blodtryck, fysisk inak-tivitet, blodfettsrubbningar, diabetes, glukosintolerans, övervikt och stress påverkar risken för insjuknande i kranskärlssjukdom.
Regelbunden fysisk aktivitet och träning påverkar positivt flera riskfaktorer för kranskärls-sjukdomen och minskar risken för insjuknande och återinsjuknande.
Ordinationen på fysisk aktivitet och träning är livslång för personer med kranskärlssjukdom och bör innehålla såväl konditionsträning som styrke- och uthållighetsträning.
Motionsträning - raska promenader, joggning, cykling, simning, motionsgymnastik, skidåk-ning etcetera - bör omfatta 30–45 minuters träning 2–3 gånger/vecka.
All motionsträning ska kompletteras med daglig fysisk aktivitet i sammanlagt minst 30 minu-ter.
Studier inom detta område har pågått i många år vid Blekinge Forsknings- och utvecklingsen-het (FoU-enheten) i Karlshamn. Har dessa studier givit motsvarande resultat? Frågan går till det ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Ålder, kön och ärftliga faktorer, liksom riskfaktorer som rökning, högt blodtryck, fysisk inak-tivitet, blodfettsrubbningar, diabetes, glukosintolerans, övervikt och stress påverkar risken för insjuknande i kranskärlssjukdom.
Regelbunden fysisk aktivitet och träning påverkar positivt flera riskfaktorer för kranskärls-sjukdomen och minskar risken för insjuknande och återinsjuknande.
Ordinationen på fysisk aktivitet och träning är livslång för personer med kranskärlssjukdom och bör innehålla såväl konditionsträning som styrke- och uthållighetsträning.
Motionsträning - raska promenader, joggning, cykling, simning, motionsgymnastik, skidåk-ning etcetera - bör omfatta 30–45 minuters träning 2–3 gånger/vecka.
All motionsträning ska kompletteras med daglig fysisk aktivitet i sammanlagt minst 30 minu-ter.
Studier inom detta område har pågått i många år vid Blekinge Forsknings- och utvecklingsen-het (FoU-enheten) i Karlshamn. Har dessa studier givit motsvarande resultat? Frågan går till det ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
07 september 2004
Riskerna eliminerade
Tack, Landstingsrådet Kalle Sandström (s) för raka besked i svar på mitt inlägg i BLT 1/9.
Nu har Du lovat oss blekingar en sjukvårdsmässig mångfald där läkarna utan inblandning får utöva sitt yrke fullt ut! Så tycker emellertid inte dina partikollegor i Jönköping, i Östra och Västra Götaland och i Regeringskansliet! De tror sig fortfaranden ”vara bättre skickade att sjukskriva, prioritera patienterna efter medicinsk risk och angelägenhetsgrad och att värdera patientinsatsernas kvalitet och ekonomi”.
Risken för en sådan ordning i Blekinge är nu eliminerad!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Nu har Du lovat oss blekingar en sjukvårdsmässig mångfald där läkarna utan inblandning får utöva sitt yrke fullt ut! Så tycker emellertid inte dina partikollegor i Jönköping, i Östra och Västra Götaland och i Regeringskansliet! De tror sig fortfaranden ”vara bättre skickade att sjukskriva, prioritera patienterna efter medicinsk risk och angelägenhetsgrad och att värdera patientinsatsernas kvalitet och ekonomi”.
Risken för en sådan ordning i Blekinge är nu eliminerad!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
02 september 2004
Läkemedelsgenomgångar lönar sig även ekonomiskt
I år kommer det att göras mellan 5 000 och 6 000 läkemedelsgenomgångar inom både den öppna och slutna sjukvården i Sverige. Förutom hälsovinster till följd av förbättrad läkemedelsanvändning visar studier att läkemedelsgenomgångarna kan leda till kostnadsbesparingar på mellan 400 kronor och 3 500 kronor per patient och år.
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna. Allt fler landsting utnyttjar den här möjligheten. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den slutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan. Inom slutenvården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet Apotekare på vårdcentral i Gislaved har läkemedelsgenomgångar blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping. Genom studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar är mellan 400 kronor och 3 500 kronor per patient och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna. Allt fler landsting utnyttjar den här möjligheten. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den slutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan. Inom slutenvården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet Apotekare på vårdcentral i Gislaved har läkemedelsgenomgångar blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping. Genom studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar är mellan 400 kronor och 3 500 kronor per patient och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)