Sveriges Kommuner och Landsting välkomnar Ansvarskommitténs förslag som läggs fram idag. De föreslagna åtgärderna gynnar både kommuner och landsting och främjar regional tillväxt och utveckling.
Ansvarskommittén föreslår en tydligare rollfördelning mellan stat och kommun samt färre och större regioner.
– Det här innebär bättre samordning av statens myndigheter, vilket är den stora vinsten för kommunerna, säger Ilmar Reepalu, ordförande i Svenska Kommunförbundet, som tillsammans med Landstingsförbundet bildar Sveriges Kommuner och Landsting.
Även hälso- och sjukvården vinner på de förslag som nu läggs fram.
– Vi behöver större regioner för att klara framtidens krav på hälso- och sjukvården, säger Landstingsförbundets ordförande Lars Isaksson. Många landsting är för små för att klara det utvecklingsarbete som behövs för att möta ökade förväntningar och möjligheter.
Sveriges Kommuner och Landsting välkomnar också kommitténs förslag om regional utveckling. Det regionala utvecklingsuppdraget ska, enligt förslaget, lagstadgas.
– Detta gynnar den regionala tillväxten, säger Landstingsförbundets vice ordförande Henrik Hammar. Förutsättningarna varierar allt för mycket för att statliga företrädare ska vara lämpade att fatta beslut i dessa frågor. Dessutom är regionala utvecklingsfrågor ofta väldigt politiska, och politik ska hanteras av politiker.
– Förslagen stärker både självstyret och finansieringsprincipen, konstaterar Svenska Kommunförbundets 2:e vice ordförande, Anders Knape. Vi hade gärna sett att samrådet med regeringen hade lagstadgats, men är ändå nöjda med att det nu föreslås en fastlagd ordning.
Sveriges Kommuner och Landsting understryker också att det är bråttom.
– Nu gäller det att omsätta ord i handling, annars riskerar vi att missa chansen, säger Ilmar Reepalu. Därför är det viktigt att genast utse de processledare som ska leda det fortsatta arbetet med förverkliga Ansvarskommitténs förslag.
27 februari 2007
Ett historiskt ställningstagande för Sverige i ansvarskommittén
Företrädare för riksdagens samtliga partier eniga: Ansvarsreformen - ny samhällsorganisation fullt genomförd senast 2014
Idag den 27 februari redovisar, efter fyra års utredningsarbete, den parlamentariska Ansvarskommittén sina slutliga förslag till regeringen. Kommittén har haft i uppdrag att analysera strukturen och uppgiftsfördelningen inom, och mellan, staten och den samlade kommunala sektorn, dvs. kommuner och landsting. Särskild uppmärksamhet har riktats mot områdena regional utveckling och hälso- och sjukvård.
Kommitténs ledamöter, som representerar samtliga riksdagspartier, står eniga bakom förslagen till reformer av den svenska samhällsorganisationen som nu överlämnas till statsrådet Mats Odell. Reformförslagen berör flera olika områden och syftar till att skapa en långsiktigt hållbar organisering av offentlig verksamhet i vårt land.
Centralt är förslaget om att inrätta 6-9 direktvalda regionkommuner vilka ersätter dagens 21 landsting. Förutom ett övertagande av ansvaret för hälso- och sjukvården ges regionkommunerna ett samlat uppdrag inom regional utveckling och tillväxt.
Parallellt organiseras staten om i 6-9 nya län vilka sammanfaller med regionkommunerna. Dessa blir också grundmodellen för indelningen av statliga myndigheter.
Modellen bygger på en utvecklad samverkan mellan staten och regionkommunerna i syfte att uppnå utvecklingskraft och att ge medborgarna bästa möjliga utbyte av de samlade offentliga resurserna. En gemensam geografi för den offentliga sektorn är en viktig förutsättning för en fungerande samverkan utifrån medborgarnas behov.
Den nya samhällsorganisationen, innefattande större län och nya regionkommuner, kan införas i ett första steg redan till valet 2010. Detta förutsätter en aktiv lokal och regional medverkan. Dagens 21 län och landsting ska dock vara ersatta med en ny indelning senast till valet 2014.
Staten tar aktiv del i arbetet redan från början. Bland annat utses tre processledare som skall underlätta indelningsreformen i södra, mellersta respektive norra Sverige.
Regionkommunens utvecklingsuppdrag består av att leda och samordna det regionala utvecklingsarbetet i länet. Detta innebär engagemang inom vitt skilda områden som har betydelse för regionens utveckling och tillväxt. Exempel utgörs av näringslivsfrågor, infrastruktur, kollektivtrafik, EU:s strukturfonder, regionplanering, kultur, jämställdhet, miljö, folkhälsa, kulturmiljö och naturvård.
På sikt kan också uppdraget utvecklas ytterligare om riksdag och regering så beslutar. I och med att direktvalda regionkommuner införs i hela landet förlorar dagens kommunala samverkansorgan sin status. Ingenting hindrar dock att delar av den verksamhet som drivs av dessa samverkansorgan drivs vidare i oförändrade kommunala konstellationer genom kommunalförbund.
Inom hälso- och sjukvården stärks och förtydligas medborgarens ställning genom en nationell patientlag.
Hög och likvärdig kvalitet i vården stärks genom att statens styrning och uppföljning av sjukvårdens resultat renodlas och utvecklas. Socialstyrelsen svarar för samordningen av en samlad kunskapsstyrning. Färre, och därmed mer jämstora och kraftfulla, regionkommuner ger förutsättningar för en ständig förbättring av vårdens resultat där den senaste tillgängliga kunskapen styr utvecklingen.
En splittrad stat återsamlas såväl geografiskt som verksamhetsmässigt. Ett dominerande sektorstänkande balanseras med en organisation som poängterar helhetsperspektiv. För att detta ska kunna ske genomförs en samlad översyn av Regeringskansliet. Framtidens 6-9 länsstyrelser blir regeringens förlängda arm i länet med strategiska uppgifter inom bl.a. samordning, kunskapsbildning och tillsyn. Statens olika myndigheter samordnas regionalt för att de olika verksamheterna ska kunna ge bästa samlade resultat ur medborgarnas perspektiv.
Den offentliga verksamheten står på två ben: staten och kommunsektorn. En förtroendefull samverkan mellan de båda sektorerna är nödvändig för att medborgarna ska få en bra offentlig service. Kommittén lägger därför fram förslag om ett reglerat system för samråd mellan staten, kommunerna och regionkommunerna. Statens styrning av kommunsektorn ska också förtydligas och renodlas. Regeringen föreslås ta fram en strategi för detta arbete vilken ska redovisas för riksdagen.
Bland reformförslagen återfinns inte någon ny indelning av primärkommunerna. Kommittén vill dock lyfta fram de utmaningar som inte minst en del mindre och glesbefolkade kommuner har framför sig. För att uppdraget ska kunna klaras med hög kvalitet också i framtiden bör kommunernas uppgifter fokuseras. Tillsyn bör, i princip, utföras av staten. Samverkan mellan kommuner bör underlättas liksom frivilliga kommunsammanläggningar. Staten ska också, genom länsstyrelserna, följa de mindre kommunernas verksamhet.
Idag den 27 februari redovisar, efter fyra års utredningsarbete, den parlamentariska Ansvarskommittén sina slutliga förslag till regeringen. Kommittén har haft i uppdrag att analysera strukturen och uppgiftsfördelningen inom, och mellan, staten och den samlade kommunala sektorn, dvs. kommuner och landsting. Särskild uppmärksamhet har riktats mot områdena regional utveckling och hälso- och sjukvård.
Kommitténs ledamöter, som representerar samtliga riksdagspartier, står eniga bakom förslagen till reformer av den svenska samhällsorganisationen som nu överlämnas till statsrådet Mats Odell. Reformförslagen berör flera olika områden och syftar till att skapa en långsiktigt hållbar organisering av offentlig verksamhet i vårt land.
Centralt är förslaget om att inrätta 6-9 direktvalda regionkommuner vilka ersätter dagens 21 landsting. Förutom ett övertagande av ansvaret för hälso- och sjukvården ges regionkommunerna ett samlat uppdrag inom regional utveckling och tillväxt.
Parallellt organiseras staten om i 6-9 nya län vilka sammanfaller med regionkommunerna. Dessa blir också grundmodellen för indelningen av statliga myndigheter.
Modellen bygger på en utvecklad samverkan mellan staten och regionkommunerna i syfte att uppnå utvecklingskraft och att ge medborgarna bästa möjliga utbyte av de samlade offentliga resurserna. En gemensam geografi för den offentliga sektorn är en viktig förutsättning för en fungerande samverkan utifrån medborgarnas behov.
Den nya samhällsorganisationen, innefattande större län och nya regionkommuner, kan införas i ett första steg redan till valet 2010. Detta förutsätter en aktiv lokal och regional medverkan. Dagens 21 län och landsting ska dock vara ersatta med en ny indelning senast till valet 2014.
Staten tar aktiv del i arbetet redan från början. Bland annat utses tre processledare som skall underlätta indelningsreformen i södra, mellersta respektive norra Sverige.
Regionkommunens utvecklingsuppdrag består av att leda och samordna det regionala utvecklingsarbetet i länet. Detta innebär engagemang inom vitt skilda områden som har betydelse för regionens utveckling och tillväxt. Exempel utgörs av näringslivsfrågor, infrastruktur, kollektivtrafik, EU:s strukturfonder, regionplanering, kultur, jämställdhet, miljö, folkhälsa, kulturmiljö och naturvård.
På sikt kan också uppdraget utvecklas ytterligare om riksdag och regering så beslutar. I och med att direktvalda regionkommuner införs i hela landet förlorar dagens kommunala samverkansorgan sin status. Ingenting hindrar dock att delar av den verksamhet som drivs av dessa samverkansorgan drivs vidare i oförändrade kommunala konstellationer genom kommunalförbund.
Inom hälso- och sjukvården stärks och förtydligas medborgarens ställning genom en nationell patientlag.
Hög och likvärdig kvalitet i vården stärks genom att statens styrning och uppföljning av sjukvårdens resultat renodlas och utvecklas. Socialstyrelsen svarar för samordningen av en samlad kunskapsstyrning. Färre, och därmed mer jämstora och kraftfulla, regionkommuner ger förutsättningar för en ständig förbättring av vårdens resultat där den senaste tillgängliga kunskapen styr utvecklingen.
En splittrad stat återsamlas såväl geografiskt som verksamhetsmässigt. Ett dominerande sektorstänkande balanseras med en organisation som poängterar helhetsperspektiv. För att detta ska kunna ske genomförs en samlad översyn av Regeringskansliet. Framtidens 6-9 länsstyrelser blir regeringens förlängda arm i länet med strategiska uppgifter inom bl.a. samordning, kunskapsbildning och tillsyn. Statens olika myndigheter samordnas regionalt för att de olika verksamheterna ska kunna ge bästa samlade resultat ur medborgarnas perspektiv.
Den offentliga verksamheten står på två ben: staten och kommunsektorn. En förtroendefull samverkan mellan de båda sektorerna är nödvändig för att medborgarna ska få en bra offentlig service. Kommittén lägger därför fram förslag om ett reglerat system för samråd mellan staten, kommunerna och regionkommunerna. Statens styrning av kommunsektorn ska också förtydligas och renodlas. Regeringen föreslås ta fram en strategi för detta arbete vilken ska redovisas för riksdagen.
Bland reformförslagen återfinns inte någon ny indelning av primärkommunerna. Kommittén vill dock lyfta fram de utmaningar som inte minst en del mindre och glesbefolkade kommuner har framför sig. För att uppdraget ska kunna klaras med hög kvalitet också i framtiden bör kommunernas uppgifter fokuseras. Tillsyn bör, i princip, utföras av staten. Samverkan mellan kommuner bör underlättas liksom frivilliga kommunsammanläggningar. Staten ska också, genom länsstyrelserna, följa de mindre kommunernas verksamhet.
24 februari 2007
Fantastisk utveckling på arbetsmarknaden
Arbetskraftsundersökningen 2006:
Antalet sysselsatta ökade under 2006. Ökningen pågick under hela året och gällde under första halvåret främst män men under andra halvåret även kvinnor. Arbetslösheten minskade under samma period och var i genomsnitt 5,4 procent av arbetskraften. Nedgången gällde både män och kvinnor.
I genomsnitt var 4 341 000 personer sysselsatta under 2006. En ökning med 78 000 personer eller 1,8 procent jämfört med 2005. Det var inom den privata sektorn som antalet sysselsatta ökade. Ökningen av antalet sysselsatta avsåg främst tidsbegränsat anställda men under fjärde kvartalet visade även fast anställda en statistisk säkerställd uppgång. Av de sysselsatta var 261 000 undersysselsatta vilket är en ökning med 13 000 personer jämfört med 2005. Kvinnor och ungdomar i åldern 16-24 år var undersysselsatta i betydligt större utsträckning än övriga.
Samtidigt som antalet sysselsatta ökade, ökade även antalet lediga platser kraftigt. 610 000 nya lediga platser kom in till Arbetsförmedlingen 2006, nästan 200 000 fler än året innan. Detta enligt statistik från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).Även andelen sysselsatta i procent av befolkningen ökade under 2006. Uppgången gällde främst ungdomar i åldern 16-24 år. Under samma period ökade befolkningen med 56 000 personer varav 29 000 var ungdomar. Antalet personer i arbetskraften ökade i ungefär samma utsträckning. Under 2006 arbetade de sysselsatta i genomsnitt 132,7 miljoner timmar per vecka. Den faktiska ökningen var 1,7 procent. Med hänsyn tagen till olikheter i helgdagar, semesteruttag och arbetstidens förläggning var ökningen av antalet arbetade timmar cirka 2,7 procent. Antalet arbetslösa minskade och var under 2006 i genomsnitt 246 000 personer. Även andelen arbetslösa minskade från 6,0 till 5,4 procent av arbetskraften. Nedgången var som starkast under andra halvåret och gällde både män och kvinnor.Den officiella statistiken avser i nuläget åldersgruppen 16-64 år. Varje månad samlar dock Arbetskraftsundersökningarna (AKU) in uppgifter för åldersgruppen 65-74 år. Av de i åldern 65-74 år var i genomsnitt 78 000 personer sysselsatta under 2006. Det motsvarar 10,1 procent av befolkningen i denna åldersgrupp. Cirka hälften av de sysselsatta var företagare (inkl. medhjälpande familjemedlemmar). Äldre män är i högre utsträckning än äldre kvinnor sysselsatta.
Antalet sysselsatta ökade under 2006. Ökningen pågick under hela året och gällde under första halvåret främst män men under andra halvåret även kvinnor. Arbetslösheten minskade under samma period och var i genomsnitt 5,4 procent av arbetskraften. Nedgången gällde både män och kvinnor.
I genomsnitt var 4 341 000 personer sysselsatta under 2006. En ökning med 78 000 personer eller 1,8 procent jämfört med 2005. Det var inom den privata sektorn som antalet sysselsatta ökade. Ökningen av antalet sysselsatta avsåg främst tidsbegränsat anställda men under fjärde kvartalet visade även fast anställda en statistisk säkerställd uppgång. Av de sysselsatta var 261 000 undersysselsatta vilket är en ökning med 13 000 personer jämfört med 2005. Kvinnor och ungdomar i åldern 16-24 år var undersysselsatta i betydligt större utsträckning än övriga.
Samtidigt som antalet sysselsatta ökade, ökade även antalet lediga platser kraftigt. 610 000 nya lediga platser kom in till Arbetsförmedlingen 2006, nästan 200 000 fler än året innan. Detta enligt statistik från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).Även andelen sysselsatta i procent av befolkningen ökade under 2006. Uppgången gällde främst ungdomar i åldern 16-24 år. Under samma period ökade befolkningen med 56 000 personer varav 29 000 var ungdomar. Antalet personer i arbetskraften ökade i ungefär samma utsträckning. Under 2006 arbetade de sysselsatta i genomsnitt 132,7 miljoner timmar per vecka. Den faktiska ökningen var 1,7 procent. Med hänsyn tagen till olikheter i helgdagar, semesteruttag och arbetstidens förläggning var ökningen av antalet arbetade timmar cirka 2,7 procent. Antalet arbetslösa minskade och var under 2006 i genomsnitt 246 000 personer. Även andelen arbetslösa minskade från 6,0 till 5,4 procent av arbetskraften. Nedgången var som starkast under andra halvåret och gällde både män och kvinnor.Den officiella statistiken avser i nuläget åldersgruppen 16-64 år. Varje månad samlar dock Arbetskraftsundersökningarna (AKU) in uppgifter för åldersgruppen 65-74 år. Av de i åldern 65-74 år var i genomsnitt 78 000 personer sysselsatta under 2006. Det motsvarar 10,1 procent av befolkningen i denna åldersgrupp. Cirka hälften av de sysselsatta var företagare (inkl. medhjälpande familjemedlemmar). Äldre män är i högre utsträckning än äldre kvinnor sysselsatta.
22 februari 2007
Verktygslåda injektion för praktiken
Från Svenskt Näringsliv
Under hösten har flera kommuner dragit in prao på högstadiet. Detta är helt fel väg att gå, menar Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, som var med vid den välbesökta lanseringen av "I praktiken" i Stockholm.
– Svenskt Näringsliv vill absolut att skolor och kommuner fortsätter med prao och praktik. Och att företagen i större utsträckning tar emot unga människor, som då får chansen att komma ut till en arbetsplats för första gången i livet, säger han.
– Elever lär sig mycket när de själva får erfarenheter från ett företag. Och för företagen är prao och praktik utmärkta tillfällen att lära känna framtida medarbetare, och sprida kunskap om den egna branschen, säger Urban Bäckström.
– Vi vill att fler av våra medlemsföretag ser den enorma potentialen i prao och praktik.
En del skolor runt om i landet väljer att ersätta prao med till exempel studiebesök. Men det är viktigt att komma ihåg vad som är så speciellt med prao-verksamhet.
– Prao är den enda formen av samverkan, där elever kommer ut under en längre period i arbetslivet och verkligen kan se hur det fungerar, understryker Kristina Scharp, chef för Skola och Utbildning, Svenskt Näringsliv.
Kan ge ökad kvalitet
Prao och praktik bör utvecklas och knytas närmare den ordinarie undervisningen, menar Svenskt Näringsliv. ”I Praktiken" ska kunna bidra till att öka kvaliteten på prao på högstadiet och praktik på gymnasiet.
– Många skolor kan bli mycket bättre på att förbereda eleverna, menar Urban Bäckström.
– Ämneslärarna bör ta vara på möjligheten att undervisa om företagande och näringsliv innan eleverna går ut på prao, och gärna ge dem skoluppgifter att lösa under sin tid på företaget. På det sättet kan man knyta ihop elevens tid i skolan med tiden på företaget.
Svenskt Näringsliv har tagit fram "I Praktiken" genom att samla erfarenheter från lyckad prao och praktik runt om i landet. Nu erbjuds materialet till alla medlemsföretag och till samtliga högstadie- och gymnasieskolor.
"I Praktiken" består av ett material för skolan, ett för företag och ett för elever. Skolmaterialet innehåller bland annat tips inför planeringen av prao och praktik, förslag till ämnesövergripande projekt, underlag för lektioner och stöd för kontakterna med företagen. Företagsmaterialet innehåller förslag till scheman, exempel på arbetsuppgifter för elever och information om lagar och regler. Elevmaterialet är en arbets- och inspirationsbok kring prao och praktik.
Förutom lanseringen av "I Praktiken" kommer Svenskt Näringsliv under året att arrangera ett antal fortbildningsdagar för lärare för att ytterligare underlätta och stärka samarbetet mellan skola och näringsliv.
”I Praktiken” beställs på webben www.svensktnaringsliv.se/ipraktiken. Materialet kan även laddas ner direkt på webben.
Läs hela materialet
I Praktiken – elev
I Praktiken – skola
I Praktiken – företag
Under hösten har flera kommuner dragit in prao på högstadiet. Detta är helt fel väg att gå, menar Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, som var med vid den välbesökta lanseringen av "I praktiken" i Stockholm.
– Svenskt Näringsliv vill absolut att skolor och kommuner fortsätter med prao och praktik. Och att företagen i större utsträckning tar emot unga människor, som då får chansen att komma ut till en arbetsplats för första gången i livet, säger han.
– Elever lär sig mycket när de själva får erfarenheter från ett företag. Och för företagen är prao och praktik utmärkta tillfällen att lära känna framtida medarbetare, och sprida kunskap om den egna branschen, säger Urban Bäckström.
– Vi vill att fler av våra medlemsföretag ser den enorma potentialen i prao och praktik.
En del skolor runt om i landet väljer att ersätta prao med till exempel studiebesök. Men det är viktigt att komma ihåg vad som är så speciellt med prao-verksamhet.
– Prao är den enda formen av samverkan, där elever kommer ut under en längre period i arbetslivet och verkligen kan se hur det fungerar, understryker Kristina Scharp, chef för Skola och Utbildning, Svenskt Näringsliv.
Kan ge ökad kvalitet
Prao och praktik bör utvecklas och knytas närmare den ordinarie undervisningen, menar Svenskt Näringsliv. ”I Praktiken" ska kunna bidra till att öka kvaliteten på prao på högstadiet och praktik på gymnasiet.
– Många skolor kan bli mycket bättre på att förbereda eleverna, menar Urban Bäckström.
– Ämneslärarna bör ta vara på möjligheten att undervisa om företagande och näringsliv innan eleverna går ut på prao, och gärna ge dem skoluppgifter att lösa under sin tid på företaget. På det sättet kan man knyta ihop elevens tid i skolan med tiden på företaget.
Svenskt Näringsliv har tagit fram "I Praktiken" genom att samla erfarenheter från lyckad prao och praktik runt om i landet. Nu erbjuds materialet till alla medlemsföretag och till samtliga högstadie- och gymnasieskolor.
"I Praktiken" består av ett material för skolan, ett för företag och ett för elever. Skolmaterialet innehåller bland annat tips inför planeringen av prao och praktik, förslag till ämnesövergripande projekt, underlag för lektioner och stöd för kontakterna med företagen. Företagsmaterialet innehåller förslag till scheman, exempel på arbetsuppgifter för elever och information om lagar och regler. Elevmaterialet är en arbets- och inspirationsbok kring prao och praktik.
Förutom lanseringen av "I Praktiken" kommer Svenskt Näringsliv under året att arrangera ett antal fortbildningsdagar för lärare för att ytterligare underlätta och stärka samarbetet mellan skola och näringsliv.
”I Praktiken” beställs på webben www.svensktnaringsliv.se/ipraktiken. Materialet kan även laddas ner direkt på webben.
Läs hela materialet
I Praktiken – elev
I Praktiken – skola
I Praktiken – företag
21 februari 2007
Kvaliteten i äldreomsorgen ansträngd
Vård och omsorg om äldre - lägesrapport 2006 från Socialstyrelsen. För ytterligare läsning klicka på rubriken!
Omställningen av äldreomsorgen fortgår i kommunerna. Det betyder att allt fler äldre och sjukare äldre får hjälp hemma och att allt färre personer bor i äldreboende. De som flyttar till äldreboenden gör det dessutom senare i livet, vilket betyder ökade vårdbehov på äldreboendena. Denna utveckling ställer ökade krav på hela äldreomsorgen, och kommunerna måste se till att personalen har tillräcklig utbildning för att ge en god vård och omsorg, något som tas upp i Socialstyrelsens lägesrapport om äldreomsorgen 2006.
– Många äldre bor hemma i trygghet, tack vare den omfattande vård och omsorg som kommunen kan erbjuda. Men, eftersom kvarboendet ibland drivits väl långt, finns det äldre och anhöriga som inte längre upplever att det är tillräcklig tryggt att bo kvar hemma, säger Christer Neleryd, chef för äldreenheten vid Socialstyrelsen.
År 2005 fick 135 000 personer hjälp av hemtjänsten, vilket är drygt 14 000 fler än år 2000. Ungefär hälften av alla med hemtjänst får också hemsjukvård. År 2005 var det 100 400 personer som bodde i äldreboende vilket är närmare 18 000 färre än år 2000. Under motsvarande år har också drygt 2 500 platser på sjukhus försvunnit.
Sammantaget innebär denna utveckling en ökad stress i vården och omsorgen om de äldre: på sjukhus, i primärvården och i kommunernas vård och omsorg. Ytterst drabbas också de anhöriga, eftersom många äldre är beroende av dem för att kunna bo kvar hemma. I takt med att anhöriga får ta ett ökat ansvar, borde de ges motsvarande inflytande och stöd för egen del.
God kvalitet i vården och omsorgen om de äldre förutsätter att det finns utbildad personal.
Tillgången till utbildad personal har blivit allt bättre. Trots detta har kommunerna valt att inte rekrytera utbildad personal. Detta har medfört att andelen med formell yrkesförberedande utbildning bland de anställda inte ökat Denna utveckling är ett allvarligt hot mot kvaliteten inom vården och omsorgen. För att öka förekomsten av yrkesutbildade är det därför angeläget att lägga fast kraven på att all personal ska ha yrkeskompetens, att se över utbildningssystemet och att förbättra förutsättningarna för lärande knutet till arbetsplatserna.
– Kvaliteten i hemvården och i äldreboendet måste förbättras. En viktig förutsättning för detta är att det finns personal som har utbildning för att kunna ge en bra vård och omsorg om de äldre, framhåller Christer Neleryd.
Omställningen av äldreomsorgen fortgår i kommunerna. Det betyder att allt fler äldre och sjukare äldre får hjälp hemma och att allt färre personer bor i äldreboende. De som flyttar till äldreboenden gör det dessutom senare i livet, vilket betyder ökade vårdbehov på äldreboendena. Denna utveckling ställer ökade krav på hela äldreomsorgen, och kommunerna måste se till att personalen har tillräcklig utbildning för att ge en god vård och omsorg, något som tas upp i Socialstyrelsens lägesrapport om äldreomsorgen 2006.
– Många äldre bor hemma i trygghet, tack vare den omfattande vård och omsorg som kommunen kan erbjuda. Men, eftersom kvarboendet ibland drivits väl långt, finns det äldre och anhöriga som inte längre upplever att det är tillräcklig tryggt att bo kvar hemma, säger Christer Neleryd, chef för äldreenheten vid Socialstyrelsen.
År 2005 fick 135 000 personer hjälp av hemtjänsten, vilket är drygt 14 000 fler än år 2000. Ungefär hälften av alla med hemtjänst får också hemsjukvård. År 2005 var det 100 400 personer som bodde i äldreboende vilket är närmare 18 000 färre än år 2000. Under motsvarande år har också drygt 2 500 platser på sjukhus försvunnit.
Sammantaget innebär denna utveckling en ökad stress i vården och omsorgen om de äldre: på sjukhus, i primärvården och i kommunernas vård och omsorg. Ytterst drabbas också de anhöriga, eftersom många äldre är beroende av dem för att kunna bo kvar hemma. I takt med att anhöriga får ta ett ökat ansvar, borde de ges motsvarande inflytande och stöd för egen del.
God kvalitet i vården och omsorgen om de äldre förutsätter att det finns utbildad personal.
Tillgången till utbildad personal har blivit allt bättre. Trots detta har kommunerna valt att inte rekrytera utbildad personal. Detta har medfört att andelen med formell yrkesförberedande utbildning bland de anställda inte ökat Denna utveckling är ett allvarligt hot mot kvaliteten inom vården och omsorgen. För att öka förekomsten av yrkesutbildade är det därför angeläget att lägga fast kraven på att all personal ska ha yrkeskompetens, att se över utbildningssystemet och att förbättra förutsättningarna för lärande knutet till arbetsplatserna.
– Kvaliteten i hemvården och i äldreboendet måste förbättras. En viktig förutsättning för detta är att det finns personal som har utbildning för att kunna ge en bra vård och omsorg om de äldre, framhåller Christer Neleryd.
19 februari 2007
Regeringen fortsätter tappa - men får allt bättre betyg
Väljaropinionen blev inte mer positivt inställd till regeringen trots lönebeskedet i januari. Istället består det kraftiga underläget för alliansregeringen och moderaterna fortsätter att tappa väljare direkt till socialdemokraterna.
I Sifos undersökning, som presenteras Svenska Dagbladet, får de borgerliga partierna tillsammans 44,6 procent av rösterna, medan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet tillsammans får 51,3 procent.Undersökningen genomfördes bland 1.890 personer under perioden 5-15 februari.
Vidare visar Skops mätning i januari/februari, enligt ett pressmeddelande, att svenska folkets förtroende för regeringen ökade. Regeringens förtroendebalans steg till +17, en uppgång med 5 procentenheter från mätningen i december/januari. Det är det bästa betyget sedan riksdagsvalet.
Förtroendebalansen för den socialdemokratiska oppositionen hade samtidigt sjunkit till +6, det vill säga att det var 2 procentenheter färre som trodde att en socialdemokratisk regering skulle vara bättre än som trodde att den skulle vara sämre än den nuvarande.
Enligt Skops analytiker Birgitta Hultåker har de borgerliga sympatisörerna blivit mer positivt inställda till alliansregeringen.
"Det är nu fler borgerliga sympatisörer än tidigare som tycker regeringen gör ett mycket bra jobb och det är mycket få borgerliga sympatisörer som tycker att regeringen gör ett dåligt jobb", säger hon. 43 procent av befolkningen som tycker att den borgerliga regeringen gör ett mycket eller ganska bra jobb, vilket är 3 procentenheter fler än i den föregående mätningen.
Andelen som anser att regeringen gör ett mycket bra jobb har stigit till 10 procent, från 7 procent.
Samtidigt tycker 26 procent av de tillfrågade att Sveriges regering gör ett mycket eller ganska dåligt jobb, 2 procentenheter färre i den än förra mätningen.37 procent av befolkningen anser att en socialdemokratisk regering skulle göra ett bättre jobb, medan 31 procent tror att den skulle vara sämre än den nuvarande.
Undersökningen genomfördes mellan den 23 januari och den 7 februari. Cirka 1.200 personer intervjuades.
11 februari 2007
Skop: Fortsatt majoritet för oppositionen
Ytterligare en opinionsmätning visar på en majoritet för oppositionen. Skops väljarbarometer pekar åt samma håll som Demoskops mätning häromdagen.
De tre oppositionspartierna s, v och mp får tillsammans 49,6 procent av rösterna, en ökning med 1,8 procentenheter jämfört med januarimätningen. De fyra partierna i regeringsalliansen får 47,3 procent (-0,7).
Folkpartiet backar två procentenheter till 6,0 procent, vilket är den enda statistiskt säkerställda partiförändringen.
Socialdemokraterna ökar för andra månaden i rad och får 37,5 procent av rösterna (+1,3). Moderaterna ökar också och når 27,2 procent (+1,7).
Av övriga partier får miljöpartiet får 6,6 (+0,8), vänsterpartiet 5,5 (-0,3), centern 8,4 (+0,6) och kristdemokraterna 5,6 (-1,0).
1 200 personer var med i Skops undersökning och svarade under perioden 23 januari-7 februari på frågan: Vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?
De tre oppositionspartierna s, v och mp får tillsammans 49,6 procent av rösterna, en ökning med 1,8 procentenheter jämfört med januarimätningen. De fyra partierna i regeringsalliansen får 47,3 procent (-0,7).
Folkpartiet backar två procentenheter till 6,0 procent, vilket är den enda statistiskt säkerställda partiförändringen.
Socialdemokraterna ökar för andra månaden i rad och får 37,5 procent av rösterna (+1,3). Moderaterna ökar också och når 27,2 procent (+1,7).
Av övriga partier får miljöpartiet får 6,6 (+0,8), vänsterpartiet 5,5 (-0,3), centern 8,4 (+0,6) och kristdemokraterna 5,6 (-1,0).
1 200 personer var med i Skops undersökning och svarade under perioden 23 januari-7 februari på frågan: Vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)