Läkemedelsverket informerar nu om den senaste utvecklingen inom området antikroppsbaserade målinriktade läkemedel. Området är hett och har en enorm utvecklingspotential för framtiden.
Antikroppar är kroppsegna substanser som kan känna igen, binda sig till och eliminera främmande eller skadliga substanser i kroppen. Varje antikropp kan bara bindas till ett enda målprotein (antigen). Antikroppar bildas av vita blodkroppar - så kallade B-lymfocyter - som bara kan bilda en unik typ av antikroppar per cell.
Monoklonala antikroppar kommer från flera antikroppsproducerande celler av ett och samma slag - en klon. Dessa antikroppar är identiska och har identiska bindningsegenskaper till ett visst antigen.
Köhler och Milstein utvecklade 1975 en teknik som gör det möjligt att framställa stora mängder identiska, monoklonala, antikroppar mot i stort sett alla tänkbara biologiska strukturer - den så kallade hybridomtekniken. De utnyttjade B-lymfocyter från mus. Insatsen belönades 1984 med Nobelpriset i medicin
Monoklonala antikroppar fick snabbt stor användning inom diagnostik och biomedicinsk forskning. Att använda dem som målinriktade läkemedel gick dock inte. Musantikroppar producerade med hybridomteknik är främmande för människokroppen och bryts snabbt ner.
På 80-talet utvecklades en teknik för framställning av fragment av monoklonala antikroppar där bara de antigenbindande delarna består av musprotein – så kallade humaniserade antikroppar. Sedan dess kan antikroppsbaserade läkemedel produceras snabbt och billigt. Allt fler antikroppspreparat består numera av helt humana antikroppar. För att förbättra funktionen görs också olika modifikationer av deras struktur.
Monoklonala antikroppar och några andra biologiska substanser kan sålunda målinriktat angripa olika sjukdomsprocesser. I Sverige finns flera sådana läkemedel: TNF-alfahämmaren Remicade mot ledgångsreumatism och psoriasis, MS-medlet Tysabri jämte bröstcancermedlet Herceptin.
De kliniska framgångarna med antikroppsläkemedel har initierat en intensiv forskningsaktivitet inom läkemedelsindustrin. Det sker på grund av:
- att de har bättre specificitet än vanliga syntetiska läkemedel.
- att de inte omsätts som syntetiska läkemedel och ger färre biverkningar.
- att de i större grad överlever de olika utvecklings- och produktionsstegen.
- att den tidigaste läkemedelsutvecklingen går snabbare så snart man har definierat en måltavla – ett antigen.
De stora läkemedelsbolagen storsatsar på utveckling av andra målinriktade biologiska läkemedel än de som används vid autoimmuna sjukdomar (rheumatism och psoriasis) och flera cancerformer. Exempel är nervsjukdomar som MS, Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom.
Ansträngningar görs också för att förbättra funktionen, effekterna och specificiteten hos antikropparna genom att modifiera deras struktur eller genom att knyta kontrastgivande eller olika terapeutiska substanser till dem.
Snabb utveckling inom området monoklonala antikroppar skapar otvivelaktigt nytt hopp för många patientgrupper som i en framtid kan få bättre diagnostik och en skonsam, specifik och målinriktad behandling i ett långt tidigare sjukdomsskede än idag.
Bo Arnesjö (m)
Karlskrona
v. ordf. i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge
