18 juli 2006

Pensionsnedrustningen

Sedan 1994 har lönerna i arbetslivet ökat med drygt 50 procent. Samtidigt har riksdagsarvodena ökat med uppemot det dubbla och lönerna för näringslivets toppar ännu mer. Pensionerna däremot har bara ökat med knappt 15 procent.

Pensionen för äldre pensionärer är ej heller värdesäkrad till följd av riksdagsbeslut på 90-talet. Den har inte följt löneutvecklingen trots att den är en så kallad ”uppskjuten lön”. Allra lägst pension har de som endast får garantipension.

Numera grundas pensionen för de nya pensionärerna på lönen. Jämfört med löneutvecklingen minskas den varje år med 1,6 procent. För äldre pensionärer kommer den härigenom att bli allt sämre jämfört med de yngre.

Pensionärer får det sålunda mycket sämre än yrkesverksamma och de äldre pensionärerna får det mycket sämre än de yngre.

Riksdagen har fört över nästan 260 miljarder kronor från AP-fonden till statskassan. Härigenom har AP-fonden minskat så mycket att den så kallade bromsen löper risk att slå till. I så fall minskar pensionerna ännu mer. Till yttermera visso ingår inte det överförda beloppet i statsskulden, som är cirka 1306 miljarder. Överföringen kan väl därför inte betraktas som ett räntebelastat lån med återbetalningsskyldighet.

En orsak till den mycket dåliga utvecklingen för pensionärerna är deras dåliga representation i riksdagen och andra politiska organ. Av riksdagsledamöterna, som beslutar om pensionerna, är endast cirka 2 procent 65 år eller äldre, trots att dessas andel av de röstberättigade är cirka 25 procent.

Vi äldre Moderater vill nu att pensionärerna ska få sitt genom:

· Att pensionerna ska värdesäkras och följa den allmänna inkomstutvecklingen - även för äldre äldre. Detta ska ske genom att skapa flera jobb och därigenom en växande ekonomi.

· Att ingen ytterligare överföring av AP-fondens pengar till statskassan ska få ske - snarare tvärtom.

· Att någon sänkning av pensionerna (aktivering av ”bromsen”) inte ska få ske utan riksdagsbeslut

· Att eventuella skattesänkningar också ska gälla för pensionärer.

Bo Arnesjö (m)
Ronneby

02 juli 2006

Hur förebygga hjärtkärlsjukdom och stroke

Läkemedelsverket har nu - med stöd av alla landets experter – publicerat rekommendationer för hur man kan förebygga hjärtkärlsjukdom och stroke. De gäller personer med så hög sjukdomsrisk att de bör få individuell förebyggande (preventiv) behandling innefattande livsstilsförändringar och ibland läkemedel. De inkluderar även personer utan känd hjärtkärlsjukdom och personer med diabetes eller höga blodfetter.

Åderförkalkningsbetingade hjärtkärlsjukdomar och stroke ökar med stigande ålder men är ingen oundviklig följd av åldrandet i sig. De kan förebyggas genom befolknings- och individrelaterade insatser.

Uppemot 90 procent av alla hjärtinfarkter betingas av påverkbara risk- och skyddsfaktorer. De påverkbara riskfaktorerna är blodfettsrubbningar, rökning, högt blodtryck, bukfetma, diabetes, stress, njursjukdomar, vissa inflammationer, ohälsosamma kostvanor, brist på motion och psykosocial stress med flera. Opåverkbara risker är ålder, kön och ärftlighet. Skyddsfaktorer är regelbunden fysisk aktivitet, högt intag av frukt/grönsaker och ett måttligt alkoholintag.

Vanligt samband mellan olika riskfaktorer är stillasittande med för högt kaloriintag som leder till bukfetma med rubbad sockeromsättning, blodtrycksstegring och blodfettsrubbning – det metabola syndromet.

Risk- och skyddsfaktorerna vägs numera samman i en total individuell riskvärdering (scoring). Hjälpmedel för detta är datorbaserade riskvärderingsinstrument som datorprogrammet SCORE.

Riskindivider kan påvisas genom befolkningsscreening eller riktad screening. Säkra bevis saknas för nyttan av allmän befolkningsscreening avseende riskfaktorer och för allmän screening på grund av viss ålder. Faktorer som alltid bör leda till erbjudande om riktad screening är familjär hjärtkärlsjukdom, bukfetma, rökning, högt blodtryck och diabetes.

Screeningen bör omfatta kartläggning av blodfetter, blodtryck, blodsocker, kreatinin i serum, äggvita i urinen, grad av fysisk aktivitet, rökning och osunda matvanor. Påvisade risker ska alltid utredas och behandlas.

Förebyggande behandling kan indelas i primär och sekundär prevention. Primär prevention ges till personer som har risker men ännu inte drabbats av påvisbar sjukdom. Sekundär prevention ges till dem som redan har drabbats av hjärtkärlsjukdom, hjärtsvikt eller stroke.

Livsstilen har stor betydelse för utvecklingen av hjärtkärlsjukdomar och stroke. Allmänna råd om hälsosam livsstil och råd om rökavvänjning ska alltid ges. Man betonar en sund livsstil. Det gäller både levnadsvanorna och den personliga psykosociala situationen. Här har primärvården en viktig roll. Första steget är sålunda ett samtal som innebär förståelse för patientens situation och som ger en helhetsbild av hur stressfaktorer, känslomässiga reaktioner som depression och skadliga levnadsvanor tillsammans bidrar till riskerna för hjärtkärlsjukdom. Behandlingens mål ska därefter individualiseras och präglas av kontinuitet, konsekvens och uthållighet.

Läkemedel som kan påverka riskfaktorerna är blodtryckssänkande, viktreducerande, blodfettssänkande (statiner) och urindrivande (tiazider) läkemedel samt mild blodproppsprofylax (ASA). Patienter med diabetes och njursjukdom bör ägnas skärpt uppmärksamhet.

Hos personer under 65 år är det primära att påverka livsstilen. Läkemedel ges först vid påvisade enskilda riskfaktorer jämte vid måttlig blodtrycksförhöjning eller blodfettsrubbning eller om det finns ytterligare riskfaktorer.

Hos personer över 65 år är blodtrycksmålet lägre än 140/90 mm Hg och blodfettsmålet: kolesterol lägre än 5,0 mmol/l och LDL-kolesterol lägre än 3,0 mmol/l.

Vill du minska dina risker för hjärtkärlsjukdom eller stroke rekommenderas kontakt med primärvården med begäran om återkommande hälsosamtal samt de undersökningar och den riskvärdering, som nu föreslås. Påvisade risker kan behandlas enligt dessa rekommendationer.

Hoppas nu att hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) har låtit sig övertygas!?

Bo Arnesjö (m)
Ronneby