Behandling av Högt Blodtryck - Nya Riktlinjer
I maj 2003 utgav den amerikanska ”Samlade Nationella Kommittén för Prevention, Upptäckt, Utvärdering och Behandling av Högt Blodtryck” (JNC7) nya riktlinjer för att förebygga och behandla högt blodtryck. Riktlinjerna bygger på erfarenheter från enorma populationer om flera hundra tusen personer med eller utan högt blodtryck i de flesta västliga länder.
Följande riktlinjer slogs fast:
· Hos personer äldre än 50 år medför ett systoliskt (övre) blodtryck över 140 mm Hg (mm kvicksilver) en mycket större risk för hjärt-kärlsjukdom och stroke än ett förhöjt diastoliskt (undre) blodtryck.
· Risken för att få hjärt-kärlsjukdom och stroke ökar något från ett blodtryck på 115/75 mm Hg och dubbleras för varje stegring med +20/+10 mm Hg.
· Personer med normalt blodtryck vid 55 års ålder har en risk på 90 procent att senare få högt blodtryck (hypertension).
· Personer med ett systoliskt blodtryck på 120 – 139 mm Hg eller ett diastoliskt blodtryck på 80 – 89 mm Hg har ett förstadium av högt blodtryck (prehypertension). De behöver ingen medikamentell behandling men bör däremot ändra sin livsstil (gå ner i vikt, sluta röka, minska alkoholintaget, stressa av etcetera) för att förebygga hjärt-kärlsjukdom och stroke.
· Tiazid-diuretika (specifika vattendrivande läkemedel) ska ges till alla patienter med okomplicerat högt blodtryck, antingen allena eller i kombination med andra mediciner. Vid vissa tillstånd, som är förenade med högre risk, ska andra blodtryckssänkande mediciner också ges (exempelvis ACE-hämmare, angiotensin-antagonister, beta-receptorblockerare, kalciumantagonister med flera).
· De flesta patienter med högt blodtryck kommer att behöva två eller flera blodtryckssänkande läkemedel för att uppnå målblodtrycket som är mindre än 140/90 mm Hg (eller mindre än 130/80 mm Hg hos patienter med diabetes eller kronisk njursvikt).
· Om blodtrycket är mer än +20/+10 mm Hg över målblodtrycket ska initial behandling med två mediciner ges – den ena ska då vara ett tiazid-diuretikum.
· Även den effektivaste behandling - föreskriven av den noggrannaste läkare - kommer bara att leda till målblodtrycket om patienten är fullt motiverad och vid behov ändrar livsstil. Kommittén säger sig ha fullt klart för sig att dessa riktlinjer - i det enskilda fallet - ska godkännas av den behandlande läkaren.
Det ska bli intressant att se om och när Läkemedelskommittén och därmed Primärvården i Landstinget Blekinge kommer att införa dessa riktlinjer. Vi patienter väntar på snabbt besked!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
09 september 2003
10 augusti 2003
Riktlinjer för förebyggande av hjärtkärlsjukdomar
Nya europeiska riktlinjer för förebyggande av hjärtkärlsjukdomar presenterades vid 2003 års ”Congress of the European Society of Cardiology (ESC)” i Wien i september.
Uppdateringen av riktlinjerna från 1998 hade gjorts av en arbetsgrupp med representanter för 8 ledande organisationer: European Association for the Study of Diabetes, International Diabetes Federation Europe, European Atherosclerosis Society, European Heart Network, European Society of Hypertension, International Society of Behavioural Medicine, European Society of General Practice/Family Medicine och European Society of Cardiology.
De evidensbaserade riktlinjerna avses minska incidensen av primära eller återkommande tillstånd orsakade av åderförkalkning t.ex. i hjärtats kranskärl, i hjärnans blodkärl (stroke) och i perifera artärer (inkl. högt blodtryck). Man fokuserar profylax mot invaliditet och tidiga dödsfall. Vidare rollen av livsstilsförändringar, hur riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom ska bedömas och användningen av olika profylaktiska läkemedel för att förhindra hjärtkärlsjukdom.
Riktlinjerna avses ligga till grund för nationella och regionala program för profylax mot hjärtkärlsjukdom. Implementering förutsätter att om professionella grupper samverkar på kommunal, regional och nationell nivå. De ska sålunda utgöra ett ramverk inom vilket alla nödvändiga anpassningar ska kunna ske för att tillfredsställa olika politiska, ekonomiska, sociala och medicinska förhållanden.
Riktlinjerna från 1998 har ändrats genom att:
· De fokuserar alla åderförkalkningssjukdomar och inte enbart de i kranskärlen.
Orsakerna till hjärtinfarkt, stroke och sjukdomar i de perifera kärlen sammanfaller ofta och aktuella studier har visat att flera terapiformer inte bara förhindrar hjärtinfarkt utan även stroke och perifer kärlsjukdom.
· De innehåller multifaktoriella riskmodeller.
För att bedöma risker för hjärtkärlsjukdom omfattar riktlinjerna flera multifaktoriella riskmodeller. Samarbetsgruppen förordar användning av den s.k. SCORE-modellen och har utvecklat speciella riskscheman. Riskvärderingen kan med SCORE-databasen lätt anpassas till nationella eller regionala förhållanden, resurser och prioriteringar och tar hänsyn till variationerna av hjärtkärlsjukdomarnas mortalitet i Europa. Kärnan i modellen är att risken nu definieras som absolut 10-årig sannolikhet för att en person drabbas av fatal hjärtkärlsjukdom.
· De anger prioriteringar.
Högst prioritet har patienter med etablerad hjärtkärlsjukdom och patienter som har stor risk att drabbas av primär hjärtkärlsjukdom. Hög risk kan också påvisas med nya tekniker som tillåter visualisering av subklinisk åderförkalkning.
· De ger nya rekommendationer.
Rekommendationer ges beträffande behovet av beteendeförändringar, hantering av riskfaktorer och profylaktisk användning av specifika läkemedel. Detta inkluderar professionellt styrd reduktion av riskfulla beteenden som har samma mål: att inte röka, att äta bättre och att vara fysiskt aktiv. Mål sätts också för individuellt blodtryck, total- och LDL-cholesterol och blodsocker.
En sammanfattning och en pocketversion finns på ESC hemsida
Hela dokumentet kan skaffas direkt från European Society of Cardiology (ESC).
Nära sammanfallande ställningstaganden har nu tagits av Läkemedelsverket och flera expertgrupper i Sverige och USA. (Läkartidningen, Nr 39, 2003, Volym 100).
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge, besluta:
Att ge Landstingets kansli i samarbete med Primärvårdsförvaltningen och helst även Primärkommunerna i uppdrag att föranstalta om ett snabbt ibruktagande av dessa riktlinjer.
På vägnar av Moderata Samlingspartiet i Blekinge
Bo Arnesjö, ledamot och Gustav Nilsson, Gruppledare
Uppdateringen av riktlinjerna från 1998 hade gjorts av en arbetsgrupp med representanter för 8 ledande organisationer: European Association for the Study of Diabetes, International Diabetes Federation Europe, European Atherosclerosis Society, European Heart Network, European Society of Hypertension, International Society of Behavioural Medicine, European Society of General Practice/Family Medicine och European Society of Cardiology.
De evidensbaserade riktlinjerna avses minska incidensen av primära eller återkommande tillstånd orsakade av åderförkalkning t.ex. i hjärtats kranskärl, i hjärnans blodkärl (stroke) och i perifera artärer (inkl. högt blodtryck). Man fokuserar profylax mot invaliditet och tidiga dödsfall. Vidare rollen av livsstilsförändringar, hur riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom ska bedömas och användningen av olika profylaktiska läkemedel för att förhindra hjärtkärlsjukdom.
Riktlinjerna avses ligga till grund för nationella och regionala program för profylax mot hjärtkärlsjukdom. Implementering förutsätter att om professionella grupper samverkar på kommunal, regional och nationell nivå. De ska sålunda utgöra ett ramverk inom vilket alla nödvändiga anpassningar ska kunna ske för att tillfredsställa olika politiska, ekonomiska, sociala och medicinska förhållanden.
Riktlinjerna från 1998 har ändrats genom att:
· De fokuserar alla åderförkalkningssjukdomar och inte enbart de i kranskärlen.
Orsakerna till hjärtinfarkt, stroke och sjukdomar i de perifera kärlen sammanfaller ofta och aktuella studier har visat att flera terapiformer inte bara förhindrar hjärtinfarkt utan även stroke och perifer kärlsjukdom.
· De innehåller multifaktoriella riskmodeller.
För att bedöma risker för hjärtkärlsjukdom omfattar riktlinjerna flera multifaktoriella riskmodeller. Samarbetsgruppen förordar användning av den s.k. SCORE-modellen och har utvecklat speciella riskscheman. Riskvärderingen kan med SCORE-databasen lätt anpassas till nationella eller regionala förhållanden, resurser och prioriteringar och tar hänsyn till variationerna av hjärtkärlsjukdomarnas mortalitet i Europa. Kärnan i modellen är att risken nu definieras som absolut 10-årig sannolikhet för att en person drabbas av fatal hjärtkärlsjukdom.
· De anger prioriteringar.
Högst prioritet har patienter med etablerad hjärtkärlsjukdom och patienter som har stor risk att drabbas av primär hjärtkärlsjukdom. Hög risk kan också påvisas med nya tekniker som tillåter visualisering av subklinisk åderförkalkning.
· De ger nya rekommendationer.
Rekommendationer ges beträffande behovet av beteendeförändringar, hantering av riskfaktorer och profylaktisk användning av specifika läkemedel. Detta inkluderar professionellt styrd reduktion av riskfulla beteenden som har samma mål: att inte röka, att äta bättre och att vara fysiskt aktiv. Mål sätts också för individuellt blodtryck, total- och LDL-cholesterol och blodsocker.
En sammanfattning och en pocketversion finns på ESC hemsida
Hela dokumentet kan skaffas direkt från European Society of Cardiology (ESC).
Nära sammanfallande ställningstaganden har nu tagits av Läkemedelsverket och flera expertgrupper i Sverige och USA. (Läkartidningen, Nr 39, 2003, Volym 100).
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge, besluta:
Att ge Landstingets kansli i samarbete med Primärvårdsförvaltningen och helst även Primärkommunerna i uppdrag att föranstalta om ett snabbt ibruktagande av dessa riktlinjer.
På vägnar av Moderata Samlingspartiet i Blekinge
Bo Arnesjö, ledamot och Gustav Nilsson, Gruppledare
08 augusti 2003
”Pensionärsproblemet” – en utmaning
År 2050 kommer 10,6 miljoner personer att vara bosatta i Sverige. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) är det i huvudsak personer med utländsk bakgrund som står för folkökningen - i alla fall de första åren.
Sveriges pensionärer kommer att öka till en fjärdedel av befolkningen fram till millenniets mitt. De yngre pensionärerna (65-79 år) ökar kraftigt fram till år 2020, varefter ökningstakten avtar. De äldre pensionärerna (över 80 år) däremot ökar inte nämnvärt till år 2020, men därefter kraftigt. Vi kommer sålunda att ha ett relativt stort överskott på mellan 0,6 – 1,0 miljoner yngre pensionärer fram till mitten av 2020-talet.
Enligt Folkhälsorapporten 2001 har långt fler än hälften av de yngre pensionärerna varken sjukdom eller långvarigt funktionshinder. De kan därför tänkas utgöra en reservarbetskraft - speciellt i äldreomsorgen i kraft av deras förmåga att leva sig in i de äldres problem. Innan de kan ta på sig sådana arbetsuppgifter måste de dock utbildas och deras insatser löneregleras. De måste också – i likhet med alla pensionärer över 70 år - erbjudas kontinuerliga årliga hälsokontroller och hälsosamtal för att säkra ett så gott eget hälsotillstånd som möjligt.
De skulle också kunna ersätta andra arbetstagare som önskar tjänstgöra i äldreomsorgen.
Antalet kommer att bli så stort att det bör finnas goda förutsättningar för att de engageras på deltid.
Om intresse finns har pensionärsorganisationerna sålunda viktiga uppgifter framöver.
De ska bland annat:
• stimulera sina medlemmar att engagera sig för sina pensionärskollegor när dessa har behov av stöd och hjälp.
• uppmärksamma myndigheterna på den arbetskraftsreserv de yngre pensionärerna kan utgöra. Detta kräver utveckling av rutiner för adekvat bemanning – måhända ett ”Seniorernas bemanningsföretag”.
• skapa betalda utbildningsmöjligheter för pensionärer intresserade av arbete i äldreomsorg eller andra områden – konventionell eller digital Seniorhögskola.
• förhandla fram avtal, arbetsmiljö och andra förmåner för mobiliserad pensionärsarbetskraft.
• verka för fördjupat folkhälsoarbete bland pensionärer.
Att döma av den aktuella äldreomsorgsdebatten i massmedia och av befolkningsutvecklingen hastar en utveckling inom detta område.
Bo Arnesjö
Ordförande i SPRF, Brunnskällan, Ronneby
Ledamot av Förbundsstyrelsen och Äldreomsorgsansvarig i SPRF, Sverige
Sveriges pensionärer kommer att öka till en fjärdedel av befolkningen fram till millenniets mitt. De yngre pensionärerna (65-79 år) ökar kraftigt fram till år 2020, varefter ökningstakten avtar. De äldre pensionärerna (över 80 år) däremot ökar inte nämnvärt till år 2020, men därefter kraftigt. Vi kommer sålunda att ha ett relativt stort överskott på mellan 0,6 – 1,0 miljoner yngre pensionärer fram till mitten av 2020-talet.
Enligt Folkhälsorapporten 2001 har långt fler än hälften av de yngre pensionärerna varken sjukdom eller långvarigt funktionshinder. De kan därför tänkas utgöra en reservarbetskraft - speciellt i äldreomsorgen i kraft av deras förmåga att leva sig in i de äldres problem. Innan de kan ta på sig sådana arbetsuppgifter måste de dock utbildas och deras insatser löneregleras. De måste också – i likhet med alla pensionärer över 70 år - erbjudas kontinuerliga årliga hälsokontroller och hälsosamtal för att säkra ett så gott eget hälsotillstånd som möjligt.
De skulle också kunna ersätta andra arbetstagare som önskar tjänstgöra i äldreomsorgen.
Antalet kommer att bli så stort att det bör finnas goda förutsättningar för att de engageras på deltid.
Om intresse finns har pensionärsorganisationerna sålunda viktiga uppgifter framöver.
De ska bland annat:
• stimulera sina medlemmar att engagera sig för sina pensionärskollegor när dessa har behov av stöd och hjälp.
• uppmärksamma myndigheterna på den arbetskraftsreserv de yngre pensionärerna kan utgöra. Detta kräver utveckling av rutiner för adekvat bemanning – måhända ett ”Seniorernas bemanningsföretag”.
• skapa betalda utbildningsmöjligheter för pensionärer intresserade av arbete i äldreomsorg eller andra områden – konventionell eller digital Seniorhögskola.
• förhandla fram avtal, arbetsmiljö och andra förmåner för mobiliserad pensionärsarbetskraft.
• verka för fördjupat folkhälsoarbete bland pensionärer.
Att döma av den aktuella äldreomsorgsdebatten i massmedia och av befolkningsutvecklingen hastar en utveckling inom detta område.
Bo Arnesjö
Ordförande i SPRF, Brunnskällan, Ronneby
Ledamot av Förbundsstyrelsen och Äldreomsorgsansvarig i SPRF, Sverige
12 mars 2003
Riktlinjer för förebyggande av hjärtkärlsjukdomar
Motion till Landstinget Blekinge.
Nya europeiska riktlinjer för förebyggande av hjärtkärlsjukdomar presenterades vid 2003 års ”Congress of the European Society of Cardiology (ESC)” i Wien i september.
Uppdateringen av riktlinjerna från 1998 hade gjorts av en arbetsgrupp med representanter för 8 ledande organisationer: European Association for the Study of Diabetes, International Diabetes Federation Europe, European Atherosclerosis Society, European Heart Network, European Society of Hypertension, International Society of Behavioural Medicine, European Society of General Practice/Family Medicine och European Society of Cardiology.
De evidensbaserade riktlinjerna avses minska incidensen av primära eller återkommande tillstånd orsakade av åderförkalkning t.ex. i hjärtats kranskärl, i hjärnans blodkärl (stroke) och i perifera artärer (inkl. högt blodtryck). Man fokuserar profylax mot invaliditet och tidiga dödsfall. Vidare rollen av livsstilsförändringar, hur riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom ska bedömas och användningen av olika profylaktiska läkemedel för att förhindra hjärtkärlsjukdom.
Riktlinjerna avses ligga till grund för nationella och regionala program för profylax mot hjärtkärlsjukdom. Implementering förutsätter att om professionella grupper samverkar på kommunal, regional och nationell nivå. De ska sålunda utgöra ett ramverk inom vilket alla nödvändiga anpassningar ska kunna ske för att tillfredsställa olika politiska, ekonomiska, sociala och medicinska förhållanden.
Riktlinjerna från 1998 har ändrats genom att:
· De fokuserar alla åderförkalkningssjukdomar och inte enbart de i kranskärlen.
Orsakerna till hjärtinfarkt, stroke och sjukdomar i de perifera kärlen sammanfaller ofta och aktuella studier har visat att flera terapiformer inte bara förhindrar hjärtinfarkt utan även stroke och perifer kärlsjukdom.
· De innehåller multifaktoriella riskmodeller.
För att bedöma risker för hjärtkärlsjukdom omfattar riktlinjerna flera multifaktoriella riskmodeller. Samarbetsgruppen förordar användning av den s.k. SCORE-modellen och har utvecklat speciella riskscheman. Riskvärderingen kan med SCORE-databasen lätt anpassas till nationella eller regionala förhållanden, resurser och prioriteringar och tar hänsyn till variationerna av hjärtkärlsjukdomarnas mortalitet i Europa. Kärnan i modellen är att risken nu definieras som absolut 10-årig sannolikhet för att en person drabbas av fatal hjärtkärlsjukdom.
· De anger prioriteringar.
Högst prioritet har patienter med etablerad hjärtkärlsjukdom och patienter som har stor risk att drabbas av primär hjärtkärlsjukdom. Hög risk kan också påvisas med nya tekniker som tillåter visualisering av subklinisk åderförkalkning.
· De ger nya rekommendationer.
Rekommendationer ges beträffande behovet av beteendeförändringar, hantering av riskfaktorer och profylaktisk användning av specifika läkemedel. Detta inkluderar professionellt styrd reduktion av riskfulla beteenden som har samma mål: att inte röka, att äta bättre och att vara fysiskt aktiv. Mål sätts också för individuellt blodtryck, total- och LDL-cholesterol och blodsocker.
En sammanfattning och en pocketversion finns på ESC hemsida http://www.escardio.org
Hela dokumentet kan skaffas direkt från European Society of Cardiology (ESC).
Nära sammanfallande ställningstaganden har nu tagits av Läkemedelsverket och flera expertgrupper i Sverige och USA. (Läkartidningen, Nr 39, 2003, Volym 100).
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge, besluta:
Att ge Landstingets kansli i samarbete med Primärvårdsförvaltningen och helst även Primärkommunerna i uppdrag att föranstalta om ett snabbt ibruktagande av dessa riktlinjer.
På vägnar av Moderata Samlingspartiet i Blekinge
Bo Arnesjö, ledamot och Gustav Nilsson, Gruppledare
Nya europeiska riktlinjer för förebyggande av hjärtkärlsjukdomar presenterades vid 2003 års ”Congress of the European Society of Cardiology (ESC)” i Wien i september.
Uppdateringen av riktlinjerna från 1998 hade gjorts av en arbetsgrupp med representanter för 8 ledande organisationer: European Association for the Study of Diabetes, International Diabetes Federation Europe, European Atherosclerosis Society, European Heart Network, European Society of Hypertension, International Society of Behavioural Medicine, European Society of General Practice/Family Medicine och European Society of Cardiology.
De evidensbaserade riktlinjerna avses minska incidensen av primära eller återkommande tillstånd orsakade av åderförkalkning t.ex. i hjärtats kranskärl, i hjärnans blodkärl (stroke) och i perifera artärer (inkl. högt blodtryck). Man fokuserar profylax mot invaliditet och tidiga dödsfall. Vidare rollen av livsstilsförändringar, hur riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom ska bedömas och användningen av olika profylaktiska läkemedel för att förhindra hjärtkärlsjukdom.
Riktlinjerna avses ligga till grund för nationella och regionala program för profylax mot hjärtkärlsjukdom. Implementering förutsätter att om professionella grupper samverkar på kommunal, regional och nationell nivå. De ska sålunda utgöra ett ramverk inom vilket alla nödvändiga anpassningar ska kunna ske för att tillfredsställa olika politiska, ekonomiska, sociala och medicinska förhållanden.
Riktlinjerna från 1998 har ändrats genom att:
· De fokuserar alla åderförkalkningssjukdomar och inte enbart de i kranskärlen.
Orsakerna till hjärtinfarkt, stroke och sjukdomar i de perifera kärlen sammanfaller ofta och aktuella studier har visat att flera terapiformer inte bara förhindrar hjärtinfarkt utan även stroke och perifer kärlsjukdom.
· De innehåller multifaktoriella riskmodeller.
För att bedöma risker för hjärtkärlsjukdom omfattar riktlinjerna flera multifaktoriella riskmodeller. Samarbetsgruppen förordar användning av den s.k. SCORE-modellen och har utvecklat speciella riskscheman. Riskvärderingen kan med SCORE-databasen lätt anpassas till nationella eller regionala förhållanden, resurser och prioriteringar och tar hänsyn till variationerna av hjärtkärlsjukdomarnas mortalitet i Europa. Kärnan i modellen är att risken nu definieras som absolut 10-årig sannolikhet för att en person drabbas av fatal hjärtkärlsjukdom.
· De anger prioriteringar.
Högst prioritet har patienter med etablerad hjärtkärlsjukdom och patienter som har stor risk att drabbas av primär hjärtkärlsjukdom. Hög risk kan också påvisas med nya tekniker som tillåter visualisering av subklinisk åderförkalkning.
· De ger nya rekommendationer.
Rekommendationer ges beträffande behovet av beteendeförändringar, hantering av riskfaktorer och profylaktisk användning av specifika läkemedel. Detta inkluderar professionellt styrd reduktion av riskfulla beteenden som har samma mål: att inte röka, att äta bättre och att vara fysiskt aktiv. Mål sätts också för individuellt blodtryck, total- och LDL-cholesterol och blodsocker.
En sammanfattning och en pocketversion finns på ESC hemsida http://www.escardio.org
Hela dokumentet kan skaffas direkt från European Society of Cardiology (ESC).
Nära sammanfallande ställningstaganden har nu tagits av Läkemedelsverket och flera expertgrupper i Sverige och USA. (Läkartidningen, Nr 39, 2003, Volym 100).
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge, besluta:
Att ge Landstingets kansli i samarbete med Primärvårdsförvaltningen och helst även Primärkommunerna i uppdrag att föranstalta om ett snabbt ibruktagande av dessa riktlinjer.
På vägnar av Moderata Samlingspartiet i Blekinge
Bo Arnesjö, ledamot och Gustav Nilsson, Gruppledare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)