Den sammanlagda förvärvsinkomsten per capita under perioden 2000 - 2005 har studerats av Statistiska Centralbyrån (SCB). Däri ingår löneinkomster, pensioner, ersättningar från försäkringskassa och A-kassa samt inkomst av näringsverksamhet, men inte studiemedel eller kapitalinkomster. SCB har använt två statistiska kartläggningsmetoder med helt motsatta resultat.
När de - till exempel - ville veta om de personer som år 2005 var 30 år hade högre inkomst än de som år 2000 var 30 år gjordes en så kallad tvärsnittsstudie. 30-åringar år 2000 jämfördes då med 30-åringar år 2005. Olika individer ingick i de två grupperna.
När de istället ville veta inkomstförändringen för en 30-åring mellan år 2000 och 2005, då de nått 35 år, gjordes en så kallad longitudinell studie. Då ingick exakt samma individer i båda mätningarna.
I tvärsnittsstudien var inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män stora och kvinnornas inkomster ökade procentuellt sett mer än männens i alla åldersgrupper. Åldersgrupperna över 30 år hade högre medianinkomst 2005 än 2000. De som 2005 var under 30 år hade lägre inkomst än de som var i samma ålder fem år tidigare. Den negativa inkomstutvecklingen bland de yngre förklarades av svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och ett ökat antal studerande. Arbetslösa och studerande hade sålunda inte fått del av reallöneökningen under perioden. Pensionärerna, speciellt kvinnorna, hade däremot fått högre inkomster delvis avhängigt av att fler som var pensionärer år 2005 hade varit yrkesverksamma än de som var pensionärer 2000. Detta bidrar till att yngre pensionärer i genomsnitt har högre pension än äldre.
Pensionärerna i den äldsta gruppen och speciellt de kvinnliga pensionärerna hade sålunda bäst inkomstökning under perioden 2000 och 2005. Deras inkomstökning beror dock till största delen på det nya pensionssystemet, infört år 2003, där pensionärerna fick högre inkomst före skatt. Men eftersom det särskilda grundavdraget samtidigt togs bort och hela pensionen nu beskattas som andra inkomster minskar inkomstökningen efter skatt.
I den longitudinella studien, där exakt samma personer ingår i mätningarna 2000 och 2005, blir resultatet annorlunda. Den yngsta åldersgruppen hade den i särklass största inkomstökningen. Detta förklaras av att många ungdomar, som år 2000 hade låga inkomster på grund av studier eller arbetslöshet, hade fått arbete år 2005 och därmed betydligt högre inkomster än fem år tidigare.
Motsatsen gäller för dem som år 2000 var mellan 60 och 64 år. Av dem gick många från förvärvsarbete till pension och med det följde lägre inkomster. Pensionärer i låginkomstgruppen blev kvar i den gruppen och rörligheten därur minskade med stigande ålder. Över 90 procent av pensionärerna som år 2000 befann sig i låginkomst-gruppen tillhörde denna grupp 2005.
Av alla de som år 2000 tillhörde låginkomstgruppen var 55 procent kvar i denna grupp alla år 2001–2005. Tre av fyra var kvinnor - merparten över 65 år. Fler svenskfödda än utrikes födda lämnade låginkomstgruppen. Nästan alla utrikes födda män i pensionsåldern blev kvar i låginkomstgruppen.
Oberoende av det nya skattesystemet och vilka statistiska metoder man utnyttjar har sålunda pensionärerna med låga pensioner och de allra yngsta allt sämre inkomster. Till skillnad från låginkomstgruppen bland de pensionerade har de som studerar eller är utan arbete att se fram emot betydande inkomstförstärkningar före 30 års ålder.
Pensionärer med endast garantipension eller låg ATP – de så kallade fattigpensionärerna – har rätt. De lever under existensminimum och har inte fått några inkomstförbättringar under perioden 2000 – 2005. Nu är det hög tid att argumentera med en rättfärdig inkomststatistik och att satsa på fattigpensionärerna. Det parti som gör det kommer att få politisk makt i nästa val!
Bo Arnesjö (m)
Karlskrona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar