Tack, till gruppledarna Solveig Johansson (m) och Nils Ingmar Thorell (fp) för förvånansvärt uttömmande svar på vår oro vad rör er inställning till vård i livets slutskede i Blekinge.
Tänk om ni hade framfört dessa synpunkter före och under debatten i Landstingsfullmäktige 22 november!
Tydligt är att ert stöd för att avslå Iréne Ahlstrands och Gustav Nilssons moderata motion med förslag att utreda förutsättningarna för att förlägga hospiceverksamhet i de tomma BB-lokalerna vid Karlshamns lasarett, inte innebär att ni önskar frångå gängse organisatoriska och humanitära regler rörande palliativ vård. De har ju definierats av FN, Hälso- och sjukvårdslagen, Socialstyrelsen, Riksdagens prioriteringsprinciper jämte Europas och Sveriges etiska och humanitära instanser. (se bland annat BLT 11/9 2004).
Ni förespråkar att palliativ vård ska ha högsta prioritet, mångfald, individens och de anhörigas valfrihet samt att detta tills vidare ska betalas gemensamt av både landsting och kommun.
Svaren, som präglas av ett milt överseende gentemot oss vilseförda, har en underton av ursäkt. Hoppas nu att vi nästan 35 000 äldre blekingar kan känna oss något lugnare inför framtiden.
Bo Arnesjö,
Moderatsenior i Ronneby
Landstingsledamot (m)
02 december 2004
Samling kring god äldrevård
Föreningen BraVå bildades 2001 i vetskap om att en bra vård för äldre åstadkommes bäst i samverkan mellan alla berörda parter. Det krävs en samsyn om de olika målen, inte bara i mötet med vårdtagarna på de olika arbetsplatserna, utan också på övergripande nivå. Föreningens medlemmar är: Akademikerförbundet SSR, Audionomerna, Dietisternas Riksförbund, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, MEDiHEM, Pensionärernas Riksorganisation, Svensk Äldreomsorg AB, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska Kommunalpensionärers Förbund, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Tandhygienistförening och Vårdförbundet.
Föreningens uppgifter är:
• att verka för att målen för vården, rehabiliteringen och omsorgen av äldre uppfylls,
• att initiera forskning, utbildning och utveckling inom vård, rehabilitering och omsorg av äldre,
• att utvärdera, förändra och utveckla innehållet i publicerat material i enlighet med äldres behov av vård, rehabilitering och omsorg,
• att speciellt uppmärksamma verksamheter som bedriver god vård för äldre.
Föreningens dokument kallat BraVå beskriver vad som kännetecknar god vård för äldre i ordinärt och särskilt boende. Det vänder sig till beslutsfattare och vårdpersonal och kan användas för att förmedla en bild av innehållet i vården till politiskt förtroendevalda eller då det finns behov av att i konkreta ordalag beskriva förutsättningarna för den goda vården. Innehållet utgår från ett humanistiskt synsätt och bygger på en grundsyn om alla människors lika värde med rätt till självbestämmande och en integritetsbevarande vård. Dokumentet, publicerat 2000, har uppdaterats 2003. Det finns på föreningens hemsida www.bravard.nu.
Ett avsnitt berör huvudmannens skyldigheter det vill säga att se till:
• Att verksamheternas mål och vårdideologi regelbundet utvärderas.
• Att speciella behov beroende på olika etnisk bakgrund hos äldre vårdtagare tillgodoses.
• Att vårdtagarnas och närståendes synpunkter och klagomål på vården dokumenteras och tas tillvara och återförs till verksamheterna.
• Att det finns en handlingsplan för hur övergrepp mot och emellan äldre ska förebyggas och att planen regelbundet utvärderas.
• Att insatser av sjukvårdshygienisk expertis regelbundet utvärderas.
• Att vårdtagarnas och närståendes uppfattning om hur deras informationsbehov har blivit tillgodosett, regelbundet utvärderas.
• Att det genomförs regelbunden utvärdering av överenskommelsen om läkarinsatser samt av informationsöverföringen och vårdplaneringen för vårdtagare som flyttar från en vårdform till en annan.
• Att riktlinjer för olika områden inom vård och behandling används och regelbundet ses över. Det omfattar krav på riktlinjer inom följande områden:
o mun- och tandvård
o mat- och dryck samt måltidsmiljö
o läkemedelshantering
o inkontinens
o smärta
o trycksår
o fall och fallskador
o demenssjukdom
o vård i livets slutskede
• Att delegeringar för läkemedelshantering regelbundet utvärderas.
• Att personalens kompetens och kompetensutveckling anpassas till vårdtagarnas behov och regelbundet ses över.
• Att det finns en prognos över den förväntade utvecklingen av antalet personer i kommunen med långvarig sjukdom som medför stort vårdbehov.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Föreningens uppgifter är:
• att verka för att målen för vården, rehabiliteringen och omsorgen av äldre uppfylls,
• att initiera forskning, utbildning och utveckling inom vård, rehabilitering och omsorg av äldre,
• att utvärdera, förändra och utveckla innehållet i publicerat material i enlighet med äldres behov av vård, rehabilitering och omsorg,
• att speciellt uppmärksamma verksamheter som bedriver god vård för äldre.
Föreningens dokument kallat BraVå beskriver vad som kännetecknar god vård för äldre i ordinärt och särskilt boende. Det vänder sig till beslutsfattare och vårdpersonal och kan användas för att förmedla en bild av innehållet i vården till politiskt förtroendevalda eller då det finns behov av att i konkreta ordalag beskriva förutsättningarna för den goda vården. Innehållet utgår från ett humanistiskt synsätt och bygger på en grundsyn om alla människors lika värde med rätt till självbestämmande och en integritetsbevarande vård. Dokumentet, publicerat 2000, har uppdaterats 2003. Det finns på föreningens hemsida www.bravard.nu.
Ett avsnitt berör huvudmannens skyldigheter det vill säga att se till:
• Att verksamheternas mål och vårdideologi regelbundet utvärderas.
• Att speciella behov beroende på olika etnisk bakgrund hos äldre vårdtagare tillgodoses.
• Att vårdtagarnas och närståendes synpunkter och klagomål på vården dokumenteras och tas tillvara och återförs till verksamheterna.
• Att det finns en handlingsplan för hur övergrepp mot och emellan äldre ska förebyggas och att planen regelbundet utvärderas.
• Att insatser av sjukvårdshygienisk expertis regelbundet utvärderas.
• Att vårdtagarnas och närståendes uppfattning om hur deras informationsbehov har blivit tillgodosett, regelbundet utvärderas.
• Att det genomförs regelbunden utvärdering av överenskommelsen om läkarinsatser samt av informationsöverföringen och vårdplaneringen för vårdtagare som flyttar från en vårdform till en annan.
• Att riktlinjer för olika områden inom vård och behandling används och regelbundet ses över. Det omfattar krav på riktlinjer inom följande områden:
o mun- och tandvård
o mat- och dryck samt måltidsmiljö
o läkemedelshantering
o inkontinens
o smärta
o trycksår
o fall och fallskador
o demenssjukdom
o vård i livets slutskede
• Att delegeringar för läkemedelshantering regelbundet utvärderas.
• Att personalens kompetens och kompetensutveckling anpassas till vårdtagarnas behov och regelbundet ses över.
• Att det finns en prognos över den förväntade utvecklingen av antalet personer i kommunen med långvarig sjukdom som medför stort vårdbehov.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
28 november 2004
Hjärtsvikt – en förbisedd sjukdom!
Hjärtsvikt innebär att hjärtat inte har tillräcklig förmåga att pumpa blodet runt i kroppen. Det leder till ökat tryck och vätskeansamling i kroppens vävnader, framför allt i benen.
Cirka 200 000 svenskar har diagnostiserad hjärtsvikt. De flesta är långt över 50 år. Orsaker kan vara kranskärlssjukdom (kärlkramp) eller hjärtinfarkt, högt blodtryck, diabetes och störd njurfunktion.
Hjärtsvikt kan vara symtomgivande eller ”tyst”. Vanliga symptom är trötthet, andfåddhet vid ansträngning, viktökning, dålig kondition, dålig aptit, andnöd, hosta främst nattetid och att man ofta måste gå upp och kasta vatten på natten.
Akut hjärtsvikt orsakas nästan alltid av hjärtinfarkt. Kronisk hjärtsvikt kommer ofta smygande. Då kan blodförsörjningen av själva hjärtat vara nedsatt på grund av förträngningar i kranskärlen.
Många kan utveckla hjärtsvikt vid ökad belastning på hjärtat. Problemet är därför ändå större och ytterligare 200 000 svenskar är i farozonen. Sjukdomen är lika farlig som cancer, säger specialisten inom området professor Ulf Dahlström, Linköping. Utan behandling dör hälften av patienterna inom en femårsperiod.
Trots sänkt livskvalitet och svårt att klara vardagen är det tyvärr många som tvekar innan de söker hjälp. Det är heller inte alltid säkert att läkarna upptäcker hjärtsvikten.
Diagnosen ställs genom vanlig hjärtundersökning med blodtrycksmätning, EKG och eventuellt arbets-EKG, hjärtlungröntgen och flera blodprover. Ett nytt prov kallat nsBNP har visat sig vara mycket bra. Ytterligare avancerade undersökningar som kärlröntgen och isotopundersökningar kan också bli aktuella.
För att undvika hjärtsvikt gäller ett sunt leverne, vettig kost, bra motion och kondition, rökstopp och negativ stress. Sök läkare! Effektiv medikamentell behandling står till buds. Ju tidigare behandling, desto bättre prognos.
Även den tysta formen av hjärtsvikt kan uppdagas vid hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre. Dessvärre tycks Landstinget Blekinge under ledning av Landstingsrådet Marie Sällström (s) inte ha större intresse för att spontant uppdaga dessa och andra sjukdomar hos oss äldre. Detta trots att fantastiskt fina studier inom primärvården i Blekinge med stöd av Landstinget har påvisat betydande mörkertal.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Cirka 200 000 svenskar har diagnostiserad hjärtsvikt. De flesta är långt över 50 år. Orsaker kan vara kranskärlssjukdom (kärlkramp) eller hjärtinfarkt, högt blodtryck, diabetes och störd njurfunktion.
Hjärtsvikt kan vara symtomgivande eller ”tyst”. Vanliga symptom är trötthet, andfåddhet vid ansträngning, viktökning, dålig kondition, dålig aptit, andnöd, hosta främst nattetid och att man ofta måste gå upp och kasta vatten på natten.
Akut hjärtsvikt orsakas nästan alltid av hjärtinfarkt. Kronisk hjärtsvikt kommer ofta smygande. Då kan blodförsörjningen av själva hjärtat vara nedsatt på grund av förträngningar i kranskärlen.
Många kan utveckla hjärtsvikt vid ökad belastning på hjärtat. Problemet är därför ändå större och ytterligare 200 000 svenskar är i farozonen. Sjukdomen är lika farlig som cancer, säger specialisten inom området professor Ulf Dahlström, Linköping. Utan behandling dör hälften av patienterna inom en femårsperiod.
Trots sänkt livskvalitet och svårt att klara vardagen är det tyvärr många som tvekar innan de söker hjälp. Det är heller inte alltid säkert att läkarna upptäcker hjärtsvikten.
Diagnosen ställs genom vanlig hjärtundersökning med blodtrycksmätning, EKG och eventuellt arbets-EKG, hjärtlungröntgen och flera blodprover. Ett nytt prov kallat nsBNP har visat sig vara mycket bra. Ytterligare avancerade undersökningar som kärlröntgen och isotopundersökningar kan också bli aktuella.
För att undvika hjärtsvikt gäller ett sunt leverne, vettig kost, bra motion och kondition, rökstopp och negativ stress. Sök läkare! Effektiv medikamentell behandling står till buds. Ju tidigare behandling, desto bättre prognos.
Även den tysta formen av hjärtsvikt kan uppdagas vid hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre. Dessvärre tycks Landstinget Blekinge under ledning av Landstingsrådet Marie Sällström (s) inte ha större intresse för att spontant uppdaga dessa och andra sjukdomar hos oss äldre. Detta trots att fantastiskt fina studier inom primärvården i Blekinge med stöd av Landstinget har påvisat betydande mörkertal.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
19 november 2004
Allvarligt svek!
Tack, Bertil Wik, för ditt stöd till oss äldre och sjuka vad rör sjukhusansluten palliativ vård med smärtbehandling, geriatrisk och psykogeriatrisk service, rehabilitering, sjukgymnastik, arbetsterapi och existentiellt stöd – så kallad vård i livets slutskede.
Fullödig sådan vård kan ges i hospice i anslutning till våra bägge sjukhus. De kan då komplettera den goda, men inte sällan otillräckliga, palliativa vård som nu ges i primärkommunal regi i Blekinge.
Man skulle då inte heller abrupt tvingas bryta den kontinuerliga och förtroendefulla kontakten med de specialiserade vårdteam på sjukhuset, som ursprungligen diagnostiserade, behandlade och kontrollerade de patienter, vars sjukdomar trots detta blivit obotbara.
Den moderata motionen att utreda förutsättningarna för att inrätta ett hospice vid Karlshamns lasarett har tidigare fått fullt stöd i Karlshamns kommun. Innan och under debatten i Landstingsfullmäktige 22 november anslöt sig inte – förvånansvärt nog – moderaternas vice gruppledare tillika sjuksköterskan Solveig Johansson (m) och folkpartiets representanter till det moderata förslaget. De gav istället stöd för ett, till synes cyniskt, rödgrönt förslag att avslå motionen.
Vi äldre blekingar känner oss svikna och kräver omedelbar offentlig förklaring - inte minst från de borgerliga ”avfällingarna”!
Bo Arnesjö (m),
Moderatsenior i Ronneby
Ledamot i Landstingsfullmäktige
Fullödig sådan vård kan ges i hospice i anslutning till våra bägge sjukhus. De kan då komplettera den goda, men inte sällan otillräckliga, palliativa vård som nu ges i primärkommunal regi i Blekinge.
Man skulle då inte heller abrupt tvingas bryta den kontinuerliga och förtroendefulla kontakten med de specialiserade vårdteam på sjukhuset, som ursprungligen diagnostiserade, behandlade och kontrollerade de patienter, vars sjukdomar trots detta blivit obotbara.
Den moderata motionen att utreda förutsättningarna för att inrätta ett hospice vid Karlshamns lasarett har tidigare fått fullt stöd i Karlshamns kommun. Innan och under debatten i Landstingsfullmäktige 22 november anslöt sig inte – förvånansvärt nog – moderaternas vice gruppledare tillika sjuksköterskan Solveig Johansson (m) och folkpartiets representanter till det moderata förslaget. De gav istället stöd för ett, till synes cyniskt, rödgrönt förslag att avslå motionen.
Vi äldre blekingar känner oss svikna och kräver omedelbar offentlig förklaring - inte minst från de borgerliga ”avfällingarna”!
Bo Arnesjö (m),
Moderatsenior i Ronneby
Ledamot i Landstingsfullmäktige
15 november 2004
Influensa - riskabel hos äldre
Antalet komplikationer, sjukhusinläggningar och dödsfall i influensa är högre hos personer över 65 år, hos de allra yngsta barnen och hos personer med underliggande riskabla hälsotillstånd - bland andra hjärtlungsjukdomar. Riskerna hos dessa grupper har ökat på senare tid och speciellt om den aktuella epidemin orsakas av Influensa A-virus. Så är fallet i över 90 procent av epidemierna.
Influensarelaterade dödsfall beror oftast på lunginflammation, återfall i hjärtkärlsjukdom och andra kroniska sjukdomar. Äldre vuxna svarar för över nio av tio dödsfall i komplikationer till influensa. Antalet influensarelaterade dödsfall per 100 000 invånare är 0,4–0,6 hos 0–49-åringar, 7,5 hos 50–64 åringar och nästan 100 hos personer över 65 år. Dödsfallen ökar mest den sistnämnda gruppen – speciellt hos rökare.
Landstinget Blekinge har länge varit förutseende och subventionerat influensavaccinationer hos äldre. Hoppas så även blir fallet denna höst. Det börjar bli hög tid för alla pensionärer att vaccinera sig. Eller hur, Landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Influensarelaterade dödsfall beror oftast på lunginflammation, återfall i hjärtkärlsjukdom och andra kroniska sjukdomar. Äldre vuxna svarar för över nio av tio dödsfall i komplikationer till influensa. Antalet influensarelaterade dödsfall per 100 000 invånare är 0,4–0,6 hos 0–49-åringar, 7,5 hos 50–64 åringar och nästan 100 hos personer över 65 år. Dödsfallen ökar mest den sistnämnda gruppen – speciellt hos rökare.
Landstinget Blekinge har länge varit förutseende och subventionerat influensavaccinationer hos äldre. Hoppas så även blir fallet denna höst. Det börjar bli hög tid för alla pensionärer att vaccinera sig. Eller hur, Landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
30 oktober 2004
Testa hälsan själv
I höst har Apoteket AB lanserat ett testpaket med vilket man själv kan testa sitt blodsocker. Snart lanseras självtest för blodkolesterol och blod i avföringen. Nästa år kommer urinvägsinfektions- och allergitester.
Självtester finns idag i USA och Europa och allt fler vill kontrollera sin hälsa själva. Möjligheten att upp-täcka sjukdomar i ett tidigt skede är en av fördelarna. Apoteket Ab’s tester anses säkra och lätta att använda.
Nu meddelar dessutom den brittiska regeringen att en nationell screening (= systematisk uppspårning) av tjock- och ändtarmscancer successivt ska införas under två år. Hälso- och sjukvårdsministern har övertygats av omfattande studier med test av blod i avföringen där dödligheten i tjock- och ändtarmscancer reducerades med 15 procent hos befolkningen över 60 år.
Det engelska programmet ska omfatta hela befolkningen över 60 år. Under tiden fram till full utbyggnad ska personalen utbildas i coloskopi av nedre tjock- och ändtarmen – en metod, som också ska testas för rutinmässig screening efter 50 år.
Vi Moderater har tidigare fått blankt avslag på våra motioner till Landstinget Blekinge om exakt samma screening som i Storbritannien jämte om hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre.
Nu ångrar nog hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) sina ställningstaganden. Eller hur?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Gustav Nilsson (m), Fågelmara
Självtester finns idag i USA och Europa och allt fler vill kontrollera sin hälsa själva. Möjligheten att upp-täcka sjukdomar i ett tidigt skede är en av fördelarna. Apoteket Ab’s tester anses säkra och lätta att använda.
Nu meddelar dessutom den brittiska regeringen att en nationell screening (= systematisk uppspårning) av tjock- och ändtarmscancer successivt ska införas under två år. Hälso- och sjukvårdsministern har övertygats av omfattande studier med test av blod i avföringen där dödligheten i tjock- och ändtarmscancer reducerades med 15 procent hos befolkningen över 60 år.
Det engelska programmet ska omfatta hela befolkningen över 60 år. Under tiden fram till full utbyggnad ska personalen utbildas i coloskopi av nedre tjock- och ändtarmen – en metod, som också ska testas för rutinmässig screening efter 50 år.
Vi Moderater har tidigare fått blankt avslag på våra motioner till Landstinget Blekinge om exakt samma screening som i Storbritannien jämte om hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre.
Nu ångrar nog hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) sina ställningstaganden. Eller hur?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Gustav Nilsson (m), Fågelmara
14 oktober 2004
Underbehandling av äldre!
Övermedicinering hos äldre anses vara ett stort problem och påtalas ofta i politiska diskussioner inom hälso- och sjukvården.
Två otroligt viktiga studier publicerades dock igår. De går stick i stäv mot sådana föreställningar. Underbehandling eller avsaknad av behandling är heller inte ovanligt.
I en rapport ”Högt blodtryck: Alltför få behandlas effektivt” från SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) påvisas betydande underbehandling av högt blodtryck - bara var fjärde person som får läkemedel mot högt blodtryck kommer ner till det tryck som är målet.
1,8 miljoner svenskar har högt blodtryck - lika vanligt hos kvinnor och män. Det motsvarar 27 procent av den vuxna befolkningen över 20 år. Till detta kommer alla oupptäckta fall, som inte får behandling överhuvudtaget.
Blodtrycket bör sänkas ytterligare hos många som behandlas och vården kan göra mycket mer för de personer som har både ett förhöjt tryck och flera andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och stroke.
Det är huvudbudskapen i denna nya rapport om högt blodtryck, där en grupp experter har granskat och vägt samman den tillgängliga forskningen på området. Idag är det bara mellan 20 och 30 procent av dem som får blodtrycksmedicin som verkligen kommer ner till ett tryck som minskar hälsoriskerna.
– Det är alldeles för få, säger Lars Hjalmar Lindholm, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet och ordförande för SBU:s projektgrupp. – På sikt finns det risker med ett högt tryck. En effektiv sänkning kan bevisligen förebygga följdsjukdomar.
I en annan rapport - publicerad i Journal of American Medical Association (JAMA) – hade man samlat diagnostik- och behandlingsdata från över 2000 personer över 65 år med hjälpbehov men eget boende. Hög frekvens av underbehandling hittades exempelvis av hjärtsvikt (62%), mild förebyggande blodproppsbehandling efter hjärtinfarkt och stroke (65%), fastställd benskörhet (50-60%).
Försummad behandling berodde sällan på medicinska faktorer eller risker utan var istället relaterat till boendetyp och antalet besök av läkare. Man konstaterade att den så kallade kvarboendeprincipen - det vill säga att äldre ska bo kvar hemma så länge som möjligt – absolut måste kompletteras med tidig och adekvat behandling av sjukdomstillstånd påvisade genom uppsökande diagnostik.
Nu, Marie Sällström (s) måste Du väl ändå ha överbevisats om att hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre ger betydande humanitära och samhällsekonomiska effekter. Vi moderater och pensionärsorganisationerna har påtalat detta i flera år utan effekt. Nu har vi till och med fått stöd av vänsterpartisterna i Ronneby.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Två otroligt viktiga studier publicerades dock igår. De går stick i stäv mot sådana föreställningar. Underbehandling eller avsaknad av behandling är heller inte ovanligt.
I en rapport ”Högt blodtryck: Alltför få behandlas effektivt” från SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) påvisas betydande underbehandling av högt blodtryck - bara var fjärde person som får läkemedel mot högt blodtryck kommer ner till det tryck som är målet.
1,8 miljoner svenskar har högt blodtryck - lika vanligt hos kvinnor och män. Det motsvarar 27 procent av den vuxna befolkningen över 20 år. Till detta kommer alla oupptäckta fall, som inte får behandling överhuvudtaget.
Blodtrycket bör sänkas ytterligare hos många som behandlas och vården kan göra mycket mer för de personer som har både ett förhöjt tryck och flera andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och stroke.
Det är huvudbudskapen i denna nya rapport om högt blodtryck, där en grupp experter har granskat och vägt samman den tillgängliga forskningen på området. Idag är det bara mellan 20 och 30 procent av dem som får blodtrycksmedicin som verkligen kommer ner till ett tryck som minskar hälsoriskerna.
– Det är alldeles för få, säger Lars Hjalmar Lindholm, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet och ordförande för SBU:s projektgrupp. – På sikt finns det risker med ett högt tryck. En effektiv sänkning kan bevisligen förebygga följdsjukdomar.
I en annan rapport - publicerad i Journal of American Medical Association (JAMA) – hade man samlat diagnostik- och behandlingsdata från över 2000 personer över 65 år med hjälpbehov men eget boende. Hög frekvens av underbehandling hittades exempelvis av hjärtsvikt (62%), mild förebyggande blodproppsbehandling efter hjärtinfarkt och stroke (65%), fastställd benskörhet (50-60%).
Försummad behandling berodde sällan på medicinska faktorer eller risker utan var istället relaterat till boendetyp och antalet besök av läkare. Man konstaterade att den så kallade kvarboendeprincipen - det vill säga att äldre ska bo kvar hemma så länge som möjligt – absolut måste kompletteras med tidig och adekvat behandling av sjukdomstillstånd påvisade genom uppsökande diagnostik.
Nu, Marie Sällström (s) måste Du väl ändå ha överbevisats om att hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre ger betydande humanitära och samhällsekonomiska effekter. Vi moderater och pensionärsorganisationerna har påtalat detta i flera år utan effekt. Nu har vi till och med fått stöd av vänsterpartisterna i Ronneby.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
29 september 2004
Kors i taket
Landstingsråden Marie Sällström (s) och Bernth Johnson (s) har besvarat min insändare med nödrop från ”verkstadsgolvet” om läkarbemanningen i Ronneby primärvård! Hoppas att de nu definitivt har stigit ner från sin politiska piedestal och även fortsättningsvis läser och kommenterar alla debattinlägg/insändare i lokalpressen.
Beträffande riskerna för läkarbrist i Ronneby framöver har de däremot inte alls lyckats lugna vår oro. Är det förmätet av oss gräsrötter att föreslå att de snarast intervjuar den lokala personalen i primärvården i Ronneby kommun?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Beträffande riskerna för läkarbrist i Ronneby framöver har de däremot inte alls lyckats lugna vår oro. Är det förmätet av oss gräsrötter att föreslå att de snarast intervjuar den lokala personalen i primärvården i Ronneby kommun?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
28 september 2004
Krav på bättre äldrevård!
Det nedanstående är ett öppet brev från Akademikerförbundet SSR, Anhörigrådet i Sverige, Demensförbundet, Dietisternas Riksförbund, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Föreningen Social Omsorg, HSO-Handikappförbundens samarbetsorgan, Leg. Sjukgymnasters Riksförbund, RFSL, Riksförbundet Pensionärers Gemenskap, SIOS – Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige, SKTF, Svenska Kommunalpensionärers Förbund, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund, Turkiska Riksförbundet och Vårdförbundet till alla Sveriges politiker.
Till våra politiker:
”De flesta av Sveriges äldre 75+ är friska och lever i eget boende utan någon hemtjänst. Äldrevården har förändrats och ges idag i stor utsträckning till äldre över 8o år som fortfarande bor hemma. Allt större krav ställs på anhöriga och närstående. Utan deras insatser skulle vården och omsorgen om äldre haverera.
Åldersgruppen över 8o kommer i mitten av 2000-talet att närma sig en kvarts miljon människor. Äldrevården står inför nya utmaningar.
Kring 8o år drabbas många äldre av ökad sjuklighet, ofta med flera sjukdomar och funktionsnedsättningar på samma gång. Man kommer då att behöva vård, rehabilitering och omsorg. Även de som sedan unga år har kroniska sjukdomar och funktionshinder blir äldre och far komplexa vårdbehov.
Äldre som har stora behov får idag omfattande insatser från olika yrkesgrupper. Den etniska mångfalden bland äldre ökar. Vi kommer även att möta fler bisexuella, homo- eller transpersoner som blir äldre. Äldrevården måste utvecklas för att kunna stödja alla på likvärdiga villkor.
Det finns pengar i dagens äldrevård - men de används inte effektivt. De skilda strukturer som finns för rehabilitering, vård och omsorg omöjliggör samverkan. På grund av bristen på samordning slösas stora summor av våra skattemedel bort på kortsiktiga lösningar. Medarbetarna i äldrevården kan inte fullt ut ta ansvar utifrån individens behov och de ges inte möjlighet att använda sina förvärvade kunskaper. Vi måste våga släppa loss den kreativitet och erfarenhet som finns hos dem.
Det är nödvändigt att vi alla samverkar för att skapa hållbara lösningar för äldrevården. Resurser och mål ska stå i samklang. Idag formulerar politiker mål och glömmer bort hur det ser ut i verkligheten.
Äldre har rätt att förvänta sig eget inflytande, kontinuitet och sammanhang samt att alla yrkesgrupper samarbetar. Vi anser att de, olika delarna för rehabilitering, vård och omsorg ska knytas ihop - och den äldres behov ska vara i fokus. Äldre med många behov behöver få en dirigent - vem detta är varierar över tiden och avgörs av den äldres önskemål och behov. Någon av alla de yrkesgrupper som möts kring den äldre ska dirigera orkestern så att den spelar i samma tonart. Ge oss förutsättningar!”
Brevet är ett nödrop från alla engagerade och måste därför delges hela befolkningen i god tid före nästa val 2006!
Bo Arnesjö, Moderatseniorerna (MSS), Ronneby
Till våra politiker:
”De flesta av Sveriges äldre 75+ är friska och lever i eget boende utan någon hemtjänst. Äldrevården har förändrats och ges idag i stor utsträckning till äldre över 8o år som fortfarande bor hemma. Allt större krav ställs på anhöriga och närstående. Utan deras insatser skulle vården och omsorgen om äldre haverera.
Åldersgruppen över 8o kommer i mitten av 2000-talet att närma sig en kvarts miljon människor. Äldrevården står inför nya utmaningar.
Kring 8o år drabbas många äldre av ökad sjuklighet, ofta med flera sjukdomar och funktionsnedsättningar på samma gång. Man kommer då att behöva vård, rehabilitering och omsorg. Även de som sedan unga år har kroniska sjukdomar och funktionshinder blir äldre och far komplexa vårdbehov.
Äldre som har stora behov får idag omfattande insatser från olika yrkesgrupper. Den etniska mångfalden bland äldre ökar. Vi kommer även att möta fler bisexuella, homo- eller transpersoner som blir äldre. Äldrevården måste utvecklas för att kunna stödja alla på likvärdiga villkor.
Det finns pengar i dagens äldrevård - men de används inte effektivt. De skilda strukturer som finns för rehabilitering, vård och omsorg omöjliggör samverkan. På grund av bristen på samordning slösas stora summor av våra skattemedel bort på kortsiktiga lösningar. Medarbetarna i äldrevården kan inte fullt ut ta ansvar utifrån individens behov och de ges inte möjlighet att använda sina förvärvade kunskaper. Vi måste våga släppa loss den kreativitet och erfarenhet som finns hos dem.
Det är nödvändigt att vi alla samverkar för att skapa hållbara lösningar för äldrevården. Resurser och mål ska stå i samklang. Idag formulerar politiker mål och glömmer bort hur det ser ut i verkligheten.
Äldre har rätt att förvänta sig eget inflytande, kontinuitet och sammanhang samt att alla yrkesgrupper samarbetar. Vi anser att de, olika delarna för rehabilitering, vård och omsorg ska knytas ihop - och den äldres behov ska vara i fokus. Äldre med många behov behöver få en dirigent - vem detta är varierar över tiden och avgörs av den äldres önskemål och behov. Någon av alla de yrkesgrupper som möts kring den äldre ska dirigera orkestern så att den spelar i samma tonart. Ge oss förutsättningar!”
Brevet är ett nödrop från alla engagerade och måste därför delges hela befolkningen i god tid före nästa val 2006!
Bo Arnesjö, Moderatseniorerna (MSS), Ronneby
24 september 2004
LÄKEMEDELSGENOMGÅNGAR I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD
Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström, Landstinget Blekinge, angående:
LÄKEMEDELSGENOMGÅNGAR I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD
Enligt Läkartidningen kommer det att göras mellan 5 000 och 6 000 läkemedelsgenomgångar i både den öppna och slutna sjukvården i Sverige i år. Förutom hälsovinster till följd av förbättrad läkemedelsanvändning visar studier att läkemedelsgenomgångarna kan leda till kostnadsbesparingar.
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. Mellan 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna och allt fler landsting utnyttjar nu dennna möjlighet. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den sjukhusanslutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan.
I den slutna vården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet ”Apotekare på vårdcentral” i Gislaved har läkemedelsgenomgångar också blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping.
Genom direkta populationsstudier och studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar kan bli mellan 400 kronor och 3 500 kronor per person och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Vad sker i Blekinge?
Denna möjlighet är viktig för att hålla oss blekingar – speciellt de äldre - i så god form så kostnadseffektivt som möjligt. Vår individuella läkemedelsförbrukning kan bland annat fastställas genom årliga genomgångar av förskrivningsstatistiken och årliga hälsoundersökningar och hälsosamtal.
Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställning:
• Avser Landstinget Blekinge genomföra läkemedelsgenomgångar i öppen och sluten vård?
• I så fall hur ska denna verksamhet organiseras?
Bo Arnesjö (m)
LÄKEMEDELSGENOMGÅNGAR I ÖPPEN OCH SLUTEN VÅRD
Enligt Läkartidningen kommer det att göras mellan 5 000 och 6 000 läkemedelsgenomgångar i både den öppna och slutna sjukvården i Sverige i år. Förutom hälsovinster till följd av förbättrad läkemedelsanvändning visar studier att läkemedelsgenomgångarna kan leda till kostnadsbesparingar.
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. Mellan 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna och allt fler landsting utnyttjar nu dennna möjlighet. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den sjukhusanslutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan.
I den slutna vården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet ”Apotekare på vårdcentral” i Gislaved har läkemedelsgenomgångar också blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping.
Genom direkta populationsstudier och studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar kan bli mellan 400 kronor och 3 500 kronor per person och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Vad sker i Blekinge?
Denna möjlighet är viktig för att hålla oss blekingar – speciellt de äldre - i så god form så kostnadseffektivt som möjligt. Vår individuella läkemedelsförbrukning kan bland annat fastställas genom årliga genomgångar av förskrivningsstatistiken och årliga hälsoundersökningar och hälsosamtal.
Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställning:
• Avser Landstinget Blekinge genomföra läkemedelsgenomgångar i öppen och sluten vård?
• I så fall hur ska denna verksamhet organiseras?
Bo Arnesjö (m)
23 september 2004
Läkarbristen i Ronneby
Öppet brev till Hälso- och Sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s).
Vi Ronnebybor är allvarligt oroade och vill nu ha besked på hur läkarbristen i Ronneby ska lösas!
På kort tid löper vi risk att förlora fem mycket uppskattade allmänpraktiserande läkare. Två av dem har redan avgått med pension och tre önskar inte förnya sina orealistiska avtal med Landstinget Blekinge.
Samtidigt är flera tjänster vid Läkarstationen och Vårdcentralerna antingen obesatta eller bemannade med läkare med påfallande låg tjänstgöringsgrad i den direkta patientvården.
Kvinnorna i Ronneby har förlorat en viktig gynekologisk närservice.
Vidare kommer Landstinget kraftigt - närmast totalt – att ha skurit ner på sina lokala åtaganden inom rehabilitering, geriatrisk och psykogeriatriska service, äldreomsorg, skolhälsovård och företagshälsovård.
Denna situation överensstämmer inte med primärvårdsförvaltningens uttalanden i möte med borgerliga landstingspolitiker i samband med budgetarbetet i juni i år. Då hävdades att primärvårdens läkarbemanning var så god att man till och med tvingats tacka nej till allmänläkare, som önskat etablera sig i Blekinge.
Vi äldre har heller inte fått gehör för våra behov av uppsökande hälsovård och har inte fått tillstånd av Landstingsrådet Bernth Johnson (s) att söka oss till läkare utanför Blekinge!
Vi är många Ronnebybor som numera saknar tillit till alla skönmålande rödgröna politiska uttalanden i massmedia!
Svara nu äntligen på våra nödrop!
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Vi Ronnebybor är allvarligt oroade och vill nu ha besked på hur läkarbristen i Ronneby ska lösas!
På kort tid löper vi risk att förlora fem mycket uppskattade allmänpraktiserande läkare. Två av dem har redan avgått med pension och tre önskar inte förnya sina orealistiska avtal med Landstinget Blekinge.
Samtidigt är flera tjänster vid Läkarstationen och Vårdcentralerna antingen obesatta eller bemannade med läkare med påfallande låg tjänstgöringsgrad i den direkta patientvården.
Kvinnorna i Ronneby har förlorat en viktig gynekologisk närservice.
Vidare kommer Landstinget kraftigt - närmast totalt – att ha skurit ner på sina lokala åtaganden inom rehabilitering, geriatrisk och psykogeriatriska service, äldreomsorg, skolhälsovård och företagshälsovård.
Denna situation överensstämmer inte med primärvårdsförvaltningens uttalanden i möte med borgerliga landstingspolitiker i samband med budgetarbetet i juni i år. Då hävdades att primärvårdens läkarbemanning var så god att man till och med tvingats tacka nej till allmänläkare, som önskat etablera sig i Blekinge.
Vi äldre har heller inte fått gehör för våra behov av uppsökande hälsovård och har inte fått tillstånd av Landstingsrådet Bernth Johnson (s) att söka oss till läkare utanför Blekinge!
Vi är många Ronnebybor som numera saknar tillit till alla skönmålande rödgröna politiska uttalanden i massmedia!
Svara nu äntligen på våra nödrop!
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
21 september 2004
KRITISKA BRISTER I STORKÖK
Varmare kylförvaring än vad som anges, varmhållen mat inte tillräckligt varm och längre förvaringstider än rekommenderat. Dessa är några av bristerna påvisade i Livsmedelsverkets Rapport 14 – 2004, "Riksprojekt 2003 - temperaturer i storhushåll och butik". De kan leda till ökad bakterieväxt i maten.
I projektet samarbetade Livsmedelsverket med 74 kommuner. De gjorde över 1200 temperaturmätningar på kylförvarade livsmedel. Mätningar utfördes också i varmhållna och nedkylda maträtter.
Många livsmedel förvarades varmare än angivet på förpackningen - speciellt livsmedel där märkningen angav förvaringstemperaturen +4°C - till exempel färskt kött och vakuumförpackad fisk. Temperaturen hos kylförvarade livsmedel var två grader högre än vad kyltermometrarna visade. Sådana produkter som inte ska värmebehandlas innan de äts är särskilt känsliga. Listeria är exempel på en bakterie som kan växa även vid låga temperaturer.
Mer än en fjärdedel av de varmhållna maträtterna hade temperaturer markant under den lagstadgade temperaturen 60°C och dessutom förvaringstider överskridande en timme. Låg varmhållningstemperatur innebär stor risk för skadlig bakterietillväxt.
Syftet med Riksprojektet har varit att öka Livsmedelsverkets möjligheter att hantera risker genom mikrobiologiska riskvärderingar. Samtidigt skulle livsmedelssäkerheten förbättras genom ökad kunskap hos dem som hanterar livsmedel.
Bristande varmhållning och långsam eller otillräcklig nedkylning av mat kan sålunda öka riskerna för matförgiftningar i kommunal matförsörjning. Detta är speciellt riskabelt för äldre med sin minskade motståndskraft.
I flera Blekingekommuner pågår nu utredningar av den kommunala mathållningen och matförsörjningen. Storköksdrift med långa masstransporter av varm eller kyld mat efterstävas.
Alla goda krafter måste väl mobiliseras för att undvika kommunala brott mot livsmedelslagarna!
Bo Arnesjö (m), Ledamot av Landstinget Blekinge
Roger Fredriksson (m), Ledamot av Omsorgsnämnden i Ronneby
I projektet samarbetade Livsmedelsverket med 74 kommuner. De gjorde över 1200 temperaturmätningar på kylförvarade livsmedel. Mätningar utfördes också i varmhållna och nedkylda maträtter.
Många livsmedel förvarades varmare än angivet på förpackningen - speciellt livsmedel där märkningen angav förvaringstemperaturen +4°C - till exempel färskt kött och vakuumförpackad fisk. Temperaturen hos kylförvarade livsmedel var två grader högre än vad kyltermometrarna visade. Sådana produkter som inte ska värmebehandlas innan de äts är särskilt känsliga. Listeria är exempel på en bakterie som kan växa även vid låga temperaturer.
Mer än en fjärdedel av de varmhållna maträtterna hade temperaturer markant under den lagstadgade temperaturen 60°C och dessutom förvaringstider överskridande en timme. Låg varmhållningstemperatur innebär stor risk för skadlig bakterietillväxt.
Syftet med Riksprojektet har varit att öka Livsmedelsverkets möjligheter att hantera risker genom mikrobiologiska riskvärderingar. Samtidigt skulle livsmedelssäkerheten förbättras genom ökad kunskap hos dem som hanterar livsmedel.
Bristande varmhållning och långsam eller otillräcklig nedkylning av mat kan sålunda öka riskerna för matförgiftningar i kommunal matförsörjning. Detta är speciellt riskabelt för äldre med sin minskade motståndskraft.
I flera Blekingekommuner pågår nu utredningar av den kommunala mathållningen och matförsörjningen. Storköksdrift med långa masstransporter av varm eller kyld mat efterstävas.
Alla goda krafter måste väl mobiliseras för att undvika kommunala brott mot livsmedelslagarna!
Bo Arnesjö (m), Ledamot av Landstinget Blekinge
Roger Fredriksson (m), Ledamot av Omsorgsnämnden i Ronneby
15 september 2004
Motion förhindrar kranskärlssjukdom
Kranskärlssjukdom kräver livslång regelbunden fysisk träning. Så skriver medicine doktor Agneta Ståhle i Läkartidningen. Hon är specialistsjukgymnast i hjärtkärlsjukdomar vid kardiologiska kliniken och enheten för sjukgymnastik, Karolinska sjukhuset i Solna.
Ålder, kön och ärftliga faktorer, liksom riskfaktorer som rökning, högt blodtryck, fysisk inak-tivitet, blodfettsrubbningar, diabetes, glukosintolerans, övervikt och stress påverkar risken för insjuknande i kranskärlssjukdom.
Regelbunden fysisk aktivitet och träning påverkar positivt flera riskfaktorer för kranskärls-sjukdomen och minskar risken för insjuknande och återinsjuknande.
Ordinationen på fysisk aktivitet och träning är livslång för personer med kranskärlssjukdom och bör innehålla såväl konditionsträning som styrke- och uthållighetsträning.
Motionsträning - raska promenader, joggning, cykling, simning, motionsgymnastik, skidåk-ning etcetera - bör omfatta 30–45 minuters träning 2–3 gånger/vecka.
All motionsträning ska kompletteras med daglig fysisk aktivitet i sammanlagt minst 30 minu-ter.
Studier inom detta område har pågått i många år vid Blekinge Forsknings- och utvecklingsen-het (FoU-enheten) i Karlshamn. Har dessa studier givit motsvarande resultat? Frågan går till det ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Ålder, kön och ärftliga faktorer, liksom riskfaktorer som rökning, högt blodtryck, fysisk inak-tivitet, blodfettsrubbningar, diabetes, glukosintolerans, övervikt och stress påverkar risken för insjuknande i kranskärlssjukdom.
Regelbunden fysisk aktivitet och träning påverkar positivt flera riskfaktorer för kranskärls-sjukdomen och minskar risken för insjuknande och återinsjuknande.
Ordinationen på fysisk aktivitet och träning är livslång för personer med kranskärlssjukdom och bör innehålla såväl konditionsträning som styrke- och uthållighetsträning.
Motionsträning - raska promenader, joggning, cykling, simning, motionsgymnastik, skidåk-ning etcetera - bör omfatta 30–45 minuters träning 2–3 gånger/vecka.
All motionsträning ska kompletteras med daglig fysisk aktivitet i sammanlagt minst 30 minu-ter.
Studier inom detta område har pågått i många år vid Blekinge Forsknings- och utvecklingsen-het (FoU-enheten) i Karlshamn. Har dessa studier givit motsvarande resultat? Frågan går till det ansvariga hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
07 september 2004
Riskerna eliminerade
Tack, Landstingsrådet Kalle Sandström (s) för raka besked i svar på mitt inlägg i BLT 1/9.
Nu har Du lovat oss blekingar en sjukvårdsmässig mångfald där läkarna utan inblandning får utöva sitt yrke fullt ut! Så tycker emellertid inte dina partikollegor i Jönköping, i Östra och Västra Götaland och i Regeringskansliet! De tror sig fortfaranden ”vara bättre skickade att sjukskriva, prioritera patienterna efter medicinsk risk och angelägenhetsgrad och att värdera patientinsatsernas kvalitet och ekonomi”.
Risken för en sådan ordning i Blekinge är nu eliminerad!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Nu har Du lovat oss blekingar en sjukvårdsmässig mångfald där läkarna utan inblandning får utöva sitt yrke fullt ut! Så tycker emellertid inte dina partikollegor i Jönköping, i Östra och Västra Götaland och i Regeringskansliet! De tror sig fortfaranden ”vara bättre skickade att sjukskriva, prioritera patienterna efter medicinsk risk och angelägenhetsgrad och att värdera patientinsatsernas kvalitet och ekonomi”.
Risken för en sådan ordning i Blekinge är nu eliminerad!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
02 september 2004
Läkemedelsgenomgångar lönar sig även ekonomiskt
I år kommer det att göras mellan 5 000 och 6 000 läkemedelsgenomgångar inom både den öppna och slutna sjukvården i Sverige. Förutom hälsovinster till följd av förbättrad läkemedelsanvändning visar studier att läkemedelsgenomgångarna kan leda till kostnadsbesparingar på mellan 400 kronor och 3 500 kronor per patient och år.
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna. Allt fler landsting utnyttjar den här möjligheten. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den slutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan. Inom slutenvården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet Apotekare på vårdcentral i Gislaved har läkemedelsgenomgångar blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping. Genom studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar är mellan 400 kronor och 3 500 kronor per patient och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Apoteket AB har det nationella samordningsansvaret för arbetet med läkemedelsgenomgångar. 150–200 apotekare arbetar med detta, de flesta på deltid. De har fått utbildning och de rätta verktygen för att kunna genomföra genomgångarna. Allt fler landsting utnyttjar den här möjligheten. Apoteket finansierar verksamheten och landstingen eller kommunerna får sedan betala Apoteket AB då de använder tjänsten.
I USA och England har liknande tjänster funnits i många år. I Sverige har det framför allt varit inom den slutna vården som det funnits ett visst motstånd. Det har nog grundat sig på ett revirtänkande och kanske på okunskap om vad apotekare kan. Inom slutenvården blir läkemedelsgenomgångar av apotekare allt vanligare. Sådana görs nu i bland annat Göteborg, Jönköping och Umeå.
Efter projektet Apotekare på vårdcentral i Gislaved har läkemedelsgenomgångar blivit vanligare även inom primärvården. Idag finns apotekare på vårdcentral i bland annat Lidköping, Stockholm, Uppsala, Linköping och Norrköping. Genom studier från äldreboenden vet man dessutom att den ekonomiska vinsten av läkemedelsgenomgångar är mellan 400 kronor och 3 500 kronor per patient och år.
Motsvarande studier har inte gjorts inom exempelvis slutenvården, men läkemedelsgenomgångar kommer sannolikt att leda till ekonomiska vinster även där.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
30 augusti 2004
Att vara läkare idag
En legitimerad läkare har, genom sin utbildning och erfarenhet, åtagit sig plikten att förhindra, påvisa, behandla och lindra sjukdom eller skada – lika för alla!. Legitimationen kräver godkänd läkarexamen och allmäntjänstgöring (AT). Specialistkompetens nås först efter godkänd specialise-ringstjänstgöring (ST) i ytterligare minst fem år.
En färdig läkare – oavsett specialitet – har således upp emot 15 års eftergymnasial yrkesutbildning och har då samlat värdefull medicinsk, etisk och humanitär erfarenhet.
Läkarnas motivation får sig nu en rejäl knäck. Numera oftast socionomutbildade administratörer, rödgröna politiker och fackliga representanter anser sig behärska konsten bättre. De tror sig vara bättre skickade att sjukskriva, att prioritera patienterna efter medicinsk risk och angelägenhetsgrad och att värdera patientinsatsernas kvalitet och ekonomi. De tillskansar sig då och politiserar delar av själva kärnan i läkekonsten.
Läkarnas yrkesroll och den viktiga patient-läkarrelationen löper risk att bli urvattnad, avindivi-dualiserad och förkortad på grund av stark byråkratisering och oprofessionell inblandning. Det kan skapa missnöjda patienter och leda till läkarflykt till andra länder eller yrken. Såväl läkarna som patienterna kräver systematisk uppföljning och mångfald – inte enfald!
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
En färdig läkare – oavsett specialitet – har således upp emot 15 års eftergymnasial yrkesutbildning och har då samlat värdefull medicinsk, etisk och humanitär erfarenhet.
Läkarnas motivation får sig nu en rejäl knäck. Numera oftast socionomutbildade administratörer, rödgröna politiker och fackliga representanter anser sig behärska konsten bättre. De tror sig vara bättre skickade att sjukskriva, att prioritera patienterna efter medicinsk risk och angelägenhetsgrad och att värdera patientinsatsernas kvalitet och ekonomi. De tillskansar sig då och politiserar delar av själva kärnan i läkekonsten.
Läkarnas yrkesroll och den viktiga patient-läkarrelationen löper risk att bli urvattnad, avindivi-dualiserad och förkortad på grund av stark byråkratisering och oprofessionell inblandning. Det kan skapa missnöjda patienter och leda till läkarflykt till andra länder eller yrken. Såväl läkarna som patienterna kräver systematisk uppföljning och mångfald – inte enfald!
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
11 augusti 2004
PARKINSONISM – vad är det?
Namnet Parkinson har med Landstinget att göra både vad rör Parkinsons lagar och Parkinsons sjukdom.
De förstnämnda säger att antalet offentligt anställda hålls konstant oavsett om det sammanlagda arbetet ökar, minskar eller försvinner. Alla tjänstemän anses sträva efter att få fler underordnade och de tenderar att skaffa arbete åt varandra. Vidare står den tid som läggs ned på ett ärende i omvänd proportion till ärendets vikt eller den mängd pengar det handlar om. Alla på ett möte anser sig ha skyldighet att framföra sina åsikter till exempel om vilken kaffeautomat som ska installeras i kafferummet. Debatten kan ta timmar medan en investering på 100 miljoner snabbt klubbas ”enligt liggande förslag” då få ledamöter har tillräckliga insikter inom området för att kunna uttala sig!
Sådana tankar poppar upp när man sommartid blickar ut över den vackra Ronnebyån, där den passerar Blekanområdet i Ronneby, så finstämt beskrivet av hembygdsföreningens Björn O. Svensson.
På nedre Brunnsvägen passerar dagligen hundratals turister och Ronnebybor i alla åldrar. Många äldre har rullator - denna fantastiska uppfinning. Flera har grovvågiga skakningar, stelhet, visst rörelsearmod och lång-samma rörelser. De kan ha små hasande steg, dålig balans och en krökt rygg. De har Parkinsons sjukdom som kan drabba män och kvinnor lika och oftast debuterar hos personer över 55 år. Ungefär en procent av ålderspensionärerna lider av denna sjukdom. Förloppet är långsamt och kan bromsas.
Diagnosen ställs genom enkel läkarundersökning. Hur mycket man drabbas är individuellt. De vanligaste symtomen är skakningar, långsamma rörelser, stela muskler och balansproblem. I början av sjukdomen brukar man upptäcka skrivsvårigheter och sämre rörelsekoordination - händerna blir fumliga och darriga. Muskelstelhet förekommer ofta. Andra tecken är kramp i vadmusklerna, muskelvärk i nacke, skuldra eller ländrygg. Skakighet drabbar tre fjärdedelar. Sådana symtom ska primärt absolut inte betraktas som normala åldersfenomen. Man bör tidigt vända sig till sin husläkare om man själv eller någon närstående har motoriska störningar som darrningar och stelhet.
Senare uppträdande karakteristika är gång med korta, trippande steg och en hopsjunken, framåtlutande kroppshållning. En försämrad röst och utslätad mimik är vanligt liksom att luktsinnet, färg- och kontrastseendet påverkas. Depression förekommer ofta.
Sjukdomsorsaken är undergång av dopaminproducerande nervceller i centrala delar av hjärnan. Dopamin behövs för att kroppen ska kunna samordna rörelser som ofta kommer till stånd utan att man tänker på dem, som att gå eller vända sig i sängen. Minskad dopaminhalt ger obalans i det jämviktssystem som reglerar rörelseför-mågan. Det har visats av Nobelpristagaren Arvid Carlsson i Göteborg. Under årens lopp förtvinar nervcellerna som producerar dopamin, detta sker mer eller mindre hos alla människor. Skillnaden är bara att cellförstöringen går snabbare och längre hos dem som får Parkinsons sjukdom.
Regelbunden livsföring med fasta rutiner gör det lättare att klara det dagliga livet vid Parkinsons sjukdom. Det är också viktigt att minska stress och oro. Regelbundenhet är också viktigt med tanke på medicineringen, som helst ska följa dopaminvariationerna. Gymnastik är viktig för att underhålla kroppens rörlighet, smidighet och kondition. Ett gott stöd får man genom att delta i Parkinsonföreningarnas lokala verksamheter.
Behandlingen syftar till att öka dopaminhalten eller att hämma de antagonistiska funktionerna. Man kan tillföra levodopa, som i hjärnan omvandlas till dopamin. Läkemedel som motverkar nedbrytningen av dopamin eller stimulerar upptaget av dopamin i cellerna används också. I veckan har monoaminoxidas typ B hämmare (MAOBI) visats vara den bästa primära behandlingen i de tidiga fallen. Då upphör symtomen.
Ett handdatorstyrt hjälpmedel för att styra adekvat tillförsel av levodopa har utvecklats av Rudolf Sillén vid Soft Center i Ronneby i samarbete med Parkinsonförbundet.
Neurokirurgisk behandling kan komma ifråga i sent skede speciellt hos patienter med kraftiga skakningar i ena kroppshalvan. Många typer av experimentell behandling prövas, till exempel elektrisk stimulering inom begränsade delar av centrala hjärnan. Effekterna av transplantation av dopaminproducerande nervceller från foster eller av olika substanser som stimulerar tillväxt av dopaminproduce-rande celler studeras också.
Parkinsonism av bägge typerna – ingen glömd – kan lätt uppdagas genom uppsökande diagnostik! Eller hur, Bernth Johnson (s) och Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
De förstnämnda säger att antalet offentligt anställda hålls konstant oavsett om det sammanlagda arbetet ökar, minskar eller försvinner. Alla tjänstemän anses sträva efter att få fler underordnade och de tenderar att skaffa arbete åt varandra. Vidare står den tid som läggs ned på ett ärende i omvänd proportion till ärendets vikt eller den mängd pengar det handlar om. Alla på ett möte anser sig ha skyldighet att framföra sina åsikter till exempel om vilken kaffeautomat som ska installeras i kafferummet. Debatten kan ta timmar medan en investering på 100 miljoner snabbt klubbas ”enligt liggande förslag” då få ledamöter har tillräckliga insikter inom området för att kunna uttala sig!
Sådana tankar poppar upp när man sommartid blickar ut över den vackra Ronnebyån, där den passerar Blekanområdet i Ronneby, så finstämt beskrivet av hembygdsföreningens Björn O. Svensson.
På nedre Brunnsvägen passerar dagligen hundratals turister och Ronnebybor i alla åldrar. Många äldre har rullator - denna fantastiska uppfinning. Flera har grovvågiga skakningar, stelhet, visst rörelsearmod och lång-samma rörelser. De kan ha små hasande steg, dålig balans och en krökt rygg. De har Parkinsons sjukdom som kan drabba män och kvinnor lika och oftast debuterar hos personer över 55 år. Ungefär en procent av ålderspensionärerna lider av denna sjukdom. Förloppet är långsamt och kan bromsas.
Diagnosen ställs genom enkel läkarundersökning. Hur mycket man drabbas är individuellt. De vanligaste symtomen är skakningar, långsamma rörelser, stela muskler och balansproblem. I början av sjukdomen brukar man upptäcka skrivsvårigheter och sämre rörelsekoordination - händerna blir fumliga och darriga. Muskelstelhet förekommer ofta. Andra tecken är kramp i vadmusklerna, muskelvärk i nacke, skuldra eller ländrygg. Skakighet drabbar tre fjärdedelar. Sådana symtom ska primärt absolut inte betraktas som normala åldersfenomen. Man bör tidigt vända sig till sin husläkare om man själv eller någon närstående har motoriska störningar som darrningar och stelhet.
Senare uppträdande karakteristika är gång med korta, trippande steg och en hopsjunken, framåtlutande kroppshållning. En försämrad röst och utslätad mimik är vanligt liksom att luktsinnet, färg- och kontrastseendet påverkas. Depression förekommer ofta.
Sjukdomsorsaken är undergång av dopaminproducerande nervceller i centrala delar av hjärnan. Dopamin behövs för att kroppen ska kunna samordna rörelser som ofta kommer till stånd utan att man tänker på dem, som att gå eller vända sig i sängen. Minskad dopaminhalt ger obalans i det jämviktssystem som reglerar rörelseför-mågan. Det har visats av Nobelpristagaren Arvid Carlsson i Göteborg. Under årens lopp förtvinar nervcellerna som producerar dopamin, detta sker mer eller mindre hos alla människor. Skillnaden är bara att cellförstöringen går snabbare och längre hos dem som får Parkinsons sjukdom.
Regelbunden livsföring med fasta rutiner gör det lättare att klara det dagliga livet vid Parkinsons sjukdom. Det är också viktigt att minska stress och oro. Regelbundenhet är också viktigt med tanke på medicineringen, som helst ska följa dopaminvariationerna. Gymnastik är viktig för att underhålla kroppens rörlighet, smidighet och kondition. Ett gott stöd får man genom att delta i Parkinsonföreningarnas lokala verksamheter.
Behandlingen syftar till att öka dopaminhalten eller att hämma de antagonistiska funktionerna. Man kan tillföra levodopa, som i hjärnan omvandlas till dopamin. Läkemedel som motverkar nedbrytningen av dopamin eller stimulerar upptaget av dopamin i cellerna används också. I veckan har monoaminoxidas typ B hämmare (MAOBI) visats vara den bästa primära behandlingen i de tidiga fallen. Då upphör symtomen.
Ett handdatorstyrt hjälpmedel för att styra adekvat tillförsel av levodopa har utvecklats av Rudolf Sillén vid Soft Center i Ronneby i samarbete med Parkinsonförbundet.
Neurokirurgisk behandling kan komma ifråga i sent skede speciellt hos patienter med kraftiga skakningar i ena kroppshalvan. Många typer av experimentell behandling prövas, till exempel elektrisk stimulering inom begränsade delar av centrala hjärnan. Effekterna av transplantation av dopaminproducerande nervceller från foster eller av olika substanser som stimulerar tillväxt av dopaminproduce-rande celler studeras också.
Parkinsonism av bägge typerna – ingen glömd – kan lätt uppdagas genom uppsökande diagnostik! Eller hur, Bernth Johnson (s) och Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
10 augusti 2004
SATSA PÅ SMÄRTBEHANDLING
Smärtor påverkas av fysiologiska, psykologiska, sociala och kulturella faktorer. Alla drabbas – speciellt vi äldre. Ibland kan orsakerna inte påvisas.
Smärtreceptorer (smärtkänsliga mottagare) finns överallt i kroppens vävnader. De kan aktiveras av mekaniska, termiska eller kemiska stimuli. Bildade smärtimpulser leds genom nerver, ryggmärg och hjärnstam (smärtbanorna) till hjärnbarken där de medvetandegörs. Impulser som når ryggmärg och hjärnstam utlöser
undandragningsreflexer och reflexer som påverkar puls, blodtryck och andning.
Smärtor kan också bero på skador på smärtbanorna eller smärtsignalernas omkopplingsställen i ryggmärgen eller mellanhjärnan.
Smärtimpulsernas flöde via smärtbanorna till hjärnan kan hämmas av andra känselimpulser. Det kan förklara den lindrande effekten av TENS (transkutan elektrisk nervstimulering).
Efter omkoppling i mellanhjärnan går smärtimpulserna till hjärnbarkens sensoriska (känselregistrerande) område där de medvetandegörs beträffande ursprung, kvalitet och intensitet. Impulser går också till hjärnans limbiska system – där känslomässiga reaktioner - oro, ångest och depression - uppstår. Vidare går de till hjärnans minnescentrum där minnen från tidigare smärttillstånd kan påverka upplevelserna.
Kroppen kan dämpa smärta genom att bilda egna smärtlindrande ämnen - endorfiner. Ibland kan blindtabletter verka smärtlindrande genom att endorfinsystemet aktiveras via psykiska mekanismer - placeboeffekt.
Vissa hjärnsubstanser med betydelse vid depression (exempelvis serotonin) kan också påverka smärtbanornas känslighet.
När den grundläggande smärtupplevelsen bearbetas i hjärnan uppstår ett lidande. Man kan då få ett smärtbeteende, som blir allt tydligare ju längre smärtan varat. I svåra fall kan det etableras ett kroniskt smärtsyndrom. En sådan utveckling bör brytas tidigt!
Smärtbehandling riktas - om möjligt - mot dess orsaker. Smärtstillande medel krävs då under begränsad tid. Ibland, som vid utbredd cancer, kan smärtorsaken inte behandlas lika effektivt. Åtgärder mot själva smärtan blir då väsentliga.
Behandlingsalternativen kan påverka fysiologiska och psykologiska mekanismer. De förstnämnda är smärtstillande medel och läkemedel som förstärker kroppens egen smärthämning. Hit hör TENS och akupunktur. Med nervblockader och neurokirurgi kan smärtbanorna till hjärnan brytas. Nervblockader har dock begränsat värde på sikt.
Smärtstillande medel (analgetika) ger lindring vid smärtor orsakade av vävnadsskada. De lindrar oftast inte smärtor med ursprung i själva nervsystemet eller om de är psykiskt betingade. Då kan antidepressiva läkemedel hjälpa, även i avsaknad av egentlig depression. Dessa medel kan också ha effekt på samtidiga sömnbesvär, ångest och etablerat kroniskt smärtsyndrom.
Vid kronisk smärta används psykologiska och pedagogiska metoder i syfte att påverka smärtföljderna. De kombineras ofta med sjukgymnastik och läkemedel. Målet är att den drabbade ska lära sig att hantera smärtan med så hög livskvalitet som möjligt trots obehagen.
Vid allvarlig sjukdom är ett gott psykologiskt omhändertagande av största vikt för ett gott resultat av smärtbehandlingen. Först prövas receptfria läkemedel. Vid otillräcklig effekt kan narkotika användas under kontrollerade former. Läkemedel mot depression kan förstärka den smärtlindrande effekten. Komplettering med smärtlindrande strålbehandling, nervblockader etcetera kan krävas.
Adekvat diagnostik och behandling av smärtor är en komplex verksamhet, som har utkristalliserats till en avgränsad medicinsk subspecialitet oftast vid landets rehabiliterings- eller narkosavdelningar. Verksamheten har lett till stark lindring av mycket lidande - speciellt hos äldre.
Varför önskar landstingsmajoriteten under ledning av landstingsrådet Marie Sällström (s) inte satsa på denna verksamhet? Det är – om möjligt – ännu värre att ha ont när man är gammal än när man är ung!
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
Smärtreceptorer (smärtkänsliga mottagare) finns överallt i kroppens vävnader. De kan aktiveras av mekaniska, termiska eller kemiska stimuli. Bildade smärtimpulser leds genom nerver, ryggmärg och hjärnstam (smärtbanorna) till hjärnbarken där de medvetandegörs. Impulser som når ryggmärg och hjärnstam utlöser
undandragningsreflexer och reflexer som påverkar puls, blodtryck och andning.
Smärtor kan också bero på skador på smärtbanorna eller smärtsignalernas omkopplingsställen i ryggmärgen eller mellanhjärnan.
Smärtimpulsernas flöde via smärtbanorna till hjärnan kan hämmas av andra känselimpulser. Det kan förklara den lindrande effekten av TENS (transkutan elektrisk nervstimulering).
Efter omkoppling i mellanhjärnan går smärtimpulserna till hjärnbarkens sensoriska (känselregistrerande) område där de medvetandegörs beträffande ursprung, kvalitet och intensitet. Impulser går också till hjärnans limbiska system – där känslomässiga reaktioner - oro, ångest och depression - uppstår. Vidare går de till hjärnans minnescentrum där minnen från tidigare smärttillstånd kan påverka upplevelserna.
Kroppen kan dämpa smärta genom att bilda egna smärtlindrande ämnen - endorfiner. Ibland kan blindtabletter verka smärtlindrande genom att endorfinsystemet aktiveras via psykiska mekanismer - placeboeffekt.
Vissa hjärnsubstanser med betydelse vid depression (exempelvis serotonin) kan också påverka smärtbanornas känslighet.
När den grundläggande smärtupplevelsen bearbetas i hjärnan uppstår ett lidande. Man kan då få ett smärtbeteende, som blir allt tydligare ju längre smärtan varat. I svåra fall kan det etableras ett kroniskt smärtsyndrom. En sådan utveckling bör brytas tidigt!
Smärtbehandling riktas - om möjligt - mot dess orsaker. Smärtstillande medel krävs då under begränsad tid. Ibland, som vid utbredd cancer, kan smärtorsaken inte behandlas lika effektivt. Åtgärder mot själva smärtan blir då väsentliga.
Behandlingsalternativen kan påverka fysiologiska och psykologiska mekanismer. De förstnämnda är smärtstillande medel och läkemedel som förstärker kroppens egen smärthämning. Hit hör TENS och akupunktur. Med nervblockader och neurokirurgi kan smärtbanorna till hjärnan brytas. Nervblockader har dock begränsat värde på sikt.
Smärtstillande medel (analgetika) ger lindring vid smärtor orsakade av vävnadsskada. De lindrar oftast inte smärtor med ursprung i själva nervsystemet eller om de är psykiskt betingade. Då kan antidepressiva läkemedel hjälpa, även i avsaknad av egentlig depression. Dessa medel kan också ha effekt på samtidiga sömnbesvär, ångest och etablerat kroniskt smärtsyndrom.
Vid kronisk smärta används psykologiska och pedagogiska metoder i syfte att påverka smärtföljderna. De kombineras ofta med sjukgymnastik och läkemedel. Målet är att den drabbade ska lära sig att hantera smärtan med så hög livskvalitet som möjligt trots obehagen.
Vid allvarlig sjukdom är ett gott psykologiskt omhändertagande av största vikt för ett gott resultat av smärtbehandlingen. Först prövas receptfria läkemedel. Vid otillräcklig effekt kan narkotika användas under kontrollerade former. Läkemedel mot depression kan förstärka den smärtlindrande effekten. Komplettering med smärtlindrande strålbehandling, nervblockader etcetera kan krävas.
Adekvat diagnostik och behandling av smärtor är en komplex verksamhet, som har utkristalliserats till en avgränsad medicinsk subspecialitet oftast vid landets rehabiliterings- eller narkosavdelningar. Verksamheten har lett till stark lindring av mycket lidande - speciellt hos äldre.
Varför önskar landstingsmajoriteten under ledning av landstingsrådet Marie Sällström (s) inte satsa på denna verksamhet? Det är – om möjligt – ännu värre att ha ont när man är gammal än när man är ung!
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
07 augusti 2004
10 juli 2004
DEPRESSION I PRIMÄRVÅRDEN - UPPTÄCKT OCH BEHANDLING
Modern depressionsbehandling gör fler patienter symtomfria. Risken för återfall och självmord minskar. Det visar SBU’s (Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering) nya granskning av all tillgänglig forskning om depressionsbehandling.
Depression är vanlig, riskfylld och svårbehandlad. Effektiv behandling finns men den utnyttjas för sällan och inte fullt ut - speciellt hos äldre.
De flesta deprimerade upptäcks och behandlas utanför psykiatrin, främst i primärvården. Merparten av de antidepressiva läkemedlen förskrivs där. Primärvårdens kunskaper om depression är dock begränsade.
Bara hälften med depression upptäcks – då oftast de svårast deprimerade. Med hjälp av enkla frågeformulär kan fler upptäckas. Studier som jämfört hur det gått för patienter som upptäckts respektive gått oidentifierade har inte visat någon skillnad i psykisk hälsa efter 1 år. Hoppet är aldrig ute!
Många studier har visat att doserna av antidepressiva läkemedel varit för låga och behandlingsti-derna för korta - inte bara i primärvården. Så kallade SSRI-preparat ökar andelen patienter som får en adekvat dos under tillräckligt lång tid.
Utbildning av läkare och patient, någon form av screening, telefonstöd av specialutbildad sjukskö-terska, datorbaserade påminnelser om behandlingsprinciper samt tillgång till psykologisk och psykiatrisk konsultinsats förbättrar behandlingsresultaten jämfört med aktuellt omhändertagande.
Det behövs primärvårdsstudier - speciellt hos äldre - av olika modeller för bättre uppspårning och omhändertagande vid depression.
Flertalet studier har inte omfattat personer över 70 år och har ofta endast tagit med patienter med svår depression. Äldre får ofta en delvis annorlunda symtombild som inte ryms i aktuella diagnoskriterier. Trots dessa inskränkningar har ett stort antal läkemedelsstudier visat samma resultat som vid behandling av yngre. Det dröjer dock längre tid hos äldre innan en behandlingseffekt blir märkbar. Efter avslutad behandling är risken för återfall dessutom högre.
Effekten av psykoterapi hos äldre har begränsad dokumentation. Mycken forskning ägnas åt att anpassa de olika psykoterapiformerna till de speciella psykologiska och kroppsliga förändringar som hör åldrandet till.
Undrar nu om Landstingsrådet Marie Sällström (s) har överbevisats? Det är - om möjligt – ännu jobbigare att vara både gammal och deprimerad än ”bara” ung och deprimerad!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Depression är vanlig, riskfylld och svårbehandlad. Effektiv behandling finns men den utnyttjas för sällan och inte fullt ut - speciellt hos äldre.
De flesta deprimerade upptäcks och behandlas utanför psykiatrin, främst i primärvården. Merparten av de antidepressiva läkemedlen förskrivs där. Primärvårdens kunskaper om depression är dock begränsade.
Bara hälften med depression upptäcks – då oftast de svårast deprimerade. Med hjälp av enkla frågeformulär kan fler upptäckas. Studier som jämfört hur det gått för patienter som upptäckts respektive gått oidentifierade har inte visat någon skillnad i psykisk hälsa efter 1 år. Hoppet är aldrig ute!
Många studier har visat att doserna av antidepressiva läkemedel varit för låga och behandlingsti-derna för korta - inte bara i primärvården. Så kallade SSRI-preparat ökar andelen patienter som får en adekvat dos under tillräckligt lång tid.
Utbildning av läkare och patient, någon form av screening, telefonstöd av specialutbildad sjukskö-terska, datorbaserade påminnelser om behandlingsprinciper samt tillgång till psykologisk och psykiatrisk konsultinsats förbättrar behandlingsresultaten jämfört med aktuellt omhändertagande.
Det behövs primärvårdsstudier - speciellt hos äldre - av olika modeller för bättre uppspårning och omhändertagande vid depression.
Flertalet studier har inte omfattat personer över 70 år och har ofta endast tagit med patienter med svår depression. Äldre får ofta en delvis annorlunda symtombild som inte ryms i aktuella diagnoskriterier. Trots dessa inskränkningar har ett stort antal läkemedelsstudier visat samma resultat som vid behandling av yngre. Det dröjer dock längre tid hos äldre innan en behandlingseffekt blir märkbar. Efter avslutad behandling är risken för återfall dessutom högre.
Effekten av psykoterapi hos äldre har begränsad dokumentation. Mycken forskning ägnas åt att anpassa de olika psykoterapiformerna till de speciella psykologiska och kroppsliga förändringar som hör åldrandet till.
Undrar nu om Landstingsrådet Marie Sällström (s) har överbevisats? Det är - om möjligt – ännu jobbigare att vara både gammal och deprimerad än ”bara” ung och deprimerad!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
08 juni 2004
Hemtjänst kan bli bättre och billigare
Svenskt Näringslivs rapport ”Äldre kan få mycket mer hjälp till lägre kostnad – ett exempel från Nacka kommun” visar att hemtjänsten för enskilda äldre kan förlängas högst betydligt samtidigt som kommunen sparar pengar och personalen blir nöjdare.
Antalet äldre svenskar som får hemhjälp har minskat med en fjärdedel på tio år. Färre får plats i äldrehem. Befolkningsutvecklingen kommer att öka trycket på äldreomsorgen ytterligare. Högre kommunalskatt hotar.
De flesta kommuner och regeringens långtidsutredning gör antagandet att det inte går att öka effektiviteten och produktiviteten i äldreomsorgen och inte heller i andra offentliga verksamheter. Nedskärningar och skattehöjningar anses vara enda alternativet.
– I Nacka, däremot, har man lyckats öka produktiviteten i välfärdstjänsterna, säger Hanna Norström Widell - en av författarna till rapporten.
Hemtjänsten genomgick en genomgripande förändring av organisationen och kundtiden - det vill säga den del av personalens arbetstid som var förlagd hos omsorgstagarna - ökade från 44 till 73 procent samtidigt som ekonomiska besparingar kunde göras.
– Nyckeln var att mäta tidsanvändningen, sätta mål, engagera personalen och pröva nya arbetssätt. Detta kan verka självklart, men är i praktiken sällsynt.
Landets hemtjänst kostar 23 miljarder kronor. Om hänsyn tas till att befolkning blir allt äldre och att löneutvecklingen är normal bedöms kostnaderna öka till 60 miljarder år 2035. Om alla kommuner skulle kunna göra motsvarande produktivitetsökning som i Nacka, ökar kostnaderna bara till 36 miljarder kronor.
Mot bakgrund av dessa beräkningar är det därför avgörande att förnyelse inom äldreomsorgen drivs professionellt. Att inte ta till vara möjligheterna och de resurser som redan finns, är närmast att stjäla från dem som behöver hjälpen mest.
För närvarande pågår en översyn av ädelreformen, där fokus ligger på vårdens och omsorgens organisation (Dir 2003:40).
Ansvarskommittén under Landshövdingen Mats Svegfors har uppdraget att undersöka den nuvarande samhällsorganisationens förutsättningar att klara de offentliga välfärdsåtagandena. Kommittén har i ett första delbetänkande belyst och övergripande analyserat de samhällsförändringar som inverkar på och skulle kunna leda till förändringar av strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen mellan staten, landstingen och kommunerna.
I väntan på resultaten av de statliga utredningarna välkomnas liknande initiativ som i Nacka!
Bo Arnesjö (m)
Astrid Adholm (m)
Henrik Johansson (m)
Ronneby
Antalet äldre svenskar som får hemhjälp har minskat med en fjärdedel på tio år. Färre får plats i äldrehem. Befolkningsutvecklingen kommer att öka trycket på äldreomsorgen ytterligare. Högre kommunalskatt hotar.
De flesta kommuner och regeringens långtidsutredning gör antagandet att det inte går att öka effektiviteten och produktiviteten i äldreomsorgen och inte heller i andra offentliga verksamheter. Nedskärningar och skattehöjningar anses vara enda alternativet.
– I Nacka, däremot, har man lyckats öka produktiviteten i välfärdstjänsterna, säger Hanna Norström Widell - en av författarna till rapporten.
Hemtjänsten genomgick en genomgripande förändring av organisationen och kundtiden - det vill säga den del av personalens arbetstid som var förlagd hos omsorgstagarna - ökade från 44 till 73 procent samtidigt som ekonomiska besparingar kunde göras.
– Nyckeln var att mäta tidsanvändningen, sätta mål, engagera personalen och pröva nya arbetssätt. Detta kan verka självklart, men är i praktiken sällsynt.
Landets hemtjänst kostar 23 miljarder kronor. Om hänsyn tas till att befolkning blir allt äldre och att löneutvecklingen är normal bedöms kostnaderna öka till 60 miljarder år 2035. Om alla kommuner skulle kunna göra motsvarande produktivitetsökning som i Nacka, ökar kostnaderna bara till 36 miljarder kronor.
Mot bakgrund av dessa beräkningar är det därför avgörande att förnyelse inom äldreomsorgen drivs professionellt. Att inte ta till vara möjligheterna och de resurser som redan finns, är närmast att stjäla från dem som behöver hjälpen mest.
För närvarande pågår en översyn av ädelreformen, där fokus ligger på vårdens och omsorgens organisation (Dir 2003:40).
Ansvarskommittén under Landshövdingen Mats Svegfors har uppdraget att undersöka den nuvarande samhällsorganisationens förutsättningar att klara de offentliga välfärdsåtagandena. Kommittén har i ett första delbetänkande belyst och övergripande analyserat de samhällsförändringar som inverkar på och skulle kunna leda till förändringar av strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen mellan staten, landstingen och kommunerna.
I väntan på resultaten av de statliga utredningarna välkomnas liknande initiativ som i Nacka!
Bo Arnesjö (m)
Astrid Adholm (m)
Henrik Johansson (m)
Ronneby
13 maj 2004
Stympad äldrevård – dags för skarp protest!
- Den medicinska professionen kan inte längre stillatigande åse hur politiker och administratörer stympar den svenska äldrevården, så skriver Bengt von Zur-Mühlen, Sjukhusläkarföreningen, Barbro Westerholm, SPF och Gunnar Akner, Svensk Förening för Geriatrik och Gerontologi.
Man har minskat antalet vårdplatser vid landets sjukhus från 117 038 år 1980 till 27 735 idag. Samma utveckling har skett i hela OECD, men Sverige ligger i bottenligan. Endast Mexico och Turkiet har färre vårdplatser per 1000 invånare.
Akutsjukhusens avdelningar är ständigt överbelagda och allt fler patienter utlokaliseras till andra vårdformer än de som har bäst kompetens. Man kan misstänka att en stor del av neddragningarna har varit motiverade mer av omtanke om budgeten än om patienterna.
Specialiteterna geriatrik och psykogeriatrik är specifika för äldre. De måste - i kombination med rehabilitering för äldre - få ett tydligt nationellt uppdrag inom äldrevården. Men för närvarande finns för få specialister inom geriatrik, psykogeriatrik och rehabilitering för att kunna ta över hela denna del av vården. Under överskådlig tid måste det därför etableras ett nära samarbete mellan geriatriker, psykogeriatriker, rehabiliteringsspecialister och familjeläkare med uppdrag att organisera primärvården och närsjukvården för äldre.
De viktigaste angelägna reformerna är:
• Att bygga upp en sammanhållen vårdorganisation anpassad för äldre personer (inklusive specialiteterna geriatrik, psykogeriatrik och rehabilitering) med nära samband mellan öppen och sluten vård.
• Att bägge vårdformerna inom de tre specialiteterna är noga dimensionerade efter behoven.
• Att all personal som handlägger äldre personer har utbildning i geriatrik, psykogeriatrik och alla facetter av rehabilitering.
Blekingar, nu är det hög tid att protestera högljutt! Stora neddragningar planeras ske från och med sommaren 2004!
Bo Arnesjö (m), Irene Ahlstrand (m), Jan-Åke Nordin (m) och Gustav Nilsson (m)
Man har minskat antalet vårdplatser vid landets sjukhus från 117 038 år 1980 till 27 735 idag. Samma utveckling har skett i hela OECD, men Sverige ligger i bottenligan. Endast Mexico och Turkiet har färre vårdplatser per 1000 invånare.
Akutsjukhusens avdelningar är ständigt överbelagda och allt fler patienter utlokaliseras till andra vårdformer än de som har bäst kompetens. Man kan misstänka att en stor del av neddragningarna har varit motiverade mer av omtanke om budgeten än om patienterna.
Specialiteterna geriatrik och psykogeriatrik är specifika för äldre. De måste - i kombination med rehabilitering för äldre - få ett tydligt nationellt uppdrag inom äldrevården. Men för närvarande finns för få specialister inom geriatrik, psykogeriatrik och rehabilitering för att kunna ta över hela denna del av vården. Under överskådlig tid måste det därför etableras ett nära samarbete mellan geriatriker, psykogeriatriker, rehabiliteringsspecialister och familjeläkare med uppdrag att organisera primärvården och närsjukvården för äldre.
De viktigaste angelägna reformerna är:
• Att bygga upp en sammanhållen vårdorganisation anpassad för äldre personer (inklusive specialiteterna geriatrik, psykogeriatrik och rehabilitering) med nära samband mellan öppen och sluten vård.
• Att bägge vårdformerna inom de tre specialiteterna är noga dimensionerade efter behoven.
• Att all personal som handlägger äldre personer har utbildning i geriatrik, psykogeriatrik och alla facetter av rehabilitering.
Blekingar, nu är det hög tid att protestera högljutt! Stora neddragningar planeras ske från och med sommaren 2004!
Bo Arnesjö (m), Irene Ahlstrand (m), Jan-Åke Nordin (m) och Gustav Nilsson (m)
08 maj 2004
Läkarförbundets syn på framtidens sjukvård
Läkarförbundet har nu tagit ställning till hur de vill organisera samhällets sjukvård.
I korthet önskar man:
• Statlig finansiering med samma skattesats för alla.
• Beställar–utförarsystem. Landstingen lämnar över beställarrollen till nya regionala statliga beställarstyrelser. Landstingen blir en bland många vårdproducenter.
• Att ett nationellt reglerat familjeläkarsystem enligt Distriktsläkarföreningens Protos-förslag ska införas. Fritt läkarval ska råda hos en läkare på 1 500 invånare.
• Att sjukvården tillförs ökade resurser.
• Att den öppna specialistvården byggs ut. Även sjukhusen ska här få spela en viktig roll. Båda delar ska upphandlas av de regionala beställarstyrelserna.
• Att högspecialiserad rikssjukvård beställs av en särskild central styrelse.
• Att övrig högspecialiserad vård beställs av regionstyrelserna, men samordnas nationellt.
• Att en särskild behandlingsförmånsnämnd ska bestämma vilken vård som ingår i det offentliga åtagandet.
• Att öppen verksamhetsredovisning ska underlätta för patienten att välja vårdgivare och vårdnivå.
• Att ansvaret för klinisk forskning förblir delat mellan universitet och sjukvårdsproducenter. Forskningsresurser fördelas även fortsatt av Utbildningsdepartementet via universiteten. Men resurser som idag går direkt till landstingen nu ska fördelas av Socialdepartementet på regionstyrelserna.
Enligt Läkarförbundets förslag behövs således varken Landstinget Blekinge eller Region Blekinge som beställare av sjukvård men däremot kanske som producenter av sjukvård styrt av Södra Sjukvårdsregionen. Då kan Blekingesjukhuset inordnas i ett specialistvårdssystem i hela Södra Sjukvårdsregionen. Läkarförbundets modell liknar i mångt och mycket dagens situation i Norge och vad som nyligen har föreslagits i Danmark. Finland har haft ett liknande system länge.
Lokalföreningarna i Blekinge och Nordvästra Skåne är de enda som har ifrågasatt om politiska frågor som dessa verkligen är Läkarförbundets sak. Annars råder total enlghet blan läkarna. Professionella bedömningar och sakkunniga behovsanalyser måste väl ändå vara A och O i dessa viktiga frågor, eller hur?
Nu blir det spännande att höra vad Statsmakterna och Landstinget Blekinge säger!
Bo Arnesjö (m)
Henrik Johansson (m)
Ronneby
I korthet önskar man:
• Statlig finansiering med samma skattesats för alla.
• Beställar–utförarsystem. Landstingen lämnar över beställarrollen till nya regionala statliga beställarstyrelser. Landstingen blir en bland många vårdproducenter.
• Att ett nationellt reglerat familjeläkarsystem enligt Distriktsläkarföreningens Protos-förslag ska införas. Fritt läkarval ska råda hos en läkare på 1 500 invånare.
• Att sjukvården tillförs ökade resurser.
• Att den öppna specialistvården byggs ut. Även sjukhusen ska här få spela en viktig roll. Båda delar ska upphandlas av de regionala beställarstyrelserna.
• Att högspecialiserad rikssjukvård beställs av en särskild central styrelse.
• Att övrig högspecialiserad vård beställs av regionstyrelserna, men samordnas nationellt.
• Att en särskild behandlingsförmånsnämnd ska bestämma vilken vård som ingår i det offentliga åtagandet.
• Att öppen verksamhetsredovisning ska underlätta för patienten att välja vårdgivare och vårdnivå.
• Att ansvaret för klinisk forskning förblir delat mellan universitet och sjukvårdsproducenter. Forskningsresurser fördelas även fortsatt av Utbildningsdepartementet via universiteten. Men resurser som idag går direkt till landstingen nu ska fördelas av Socialdepartementet på regionstyrelserna.
Enligt Läkarförbundets förslag behövs således varken Landstinget Blekinge eller Region Blekinge som beställare av sjukvård men däremot kanske som producenter av sjukvård styrt av Södra Sjukvårdsregionen. Då kan Blekingesjukhuset inordnas i ett specialistvårdssystem i hela Södra Sjukvårdsregionen. Läkarförbundets modell liknar i mångt och mycket dagens situation i Norge och vad som nyligen har föreslagits i Danmark. Finland har haft ett liknande system länge.
Lokalföreningarna i Blekinge och Nordvästra Skåne är de enda som har ifrågasatt om politiska frågor som dessa verkligen är Läkarförbundets sak. Annars råder total enlghet blan läkarna. Professionella bedömningar och sakkunniga behovsanalyser måste väl ändå vara A och O i dessa viktiga frågor, eller hur?
Nu blir det spännande att höra vad Statsmakterna och Landstinget Blekinge säger!
Bo Arnesjö (m)
Henrik Johansson (m)
Ronneby
12 mars 2004
Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU) – vad är det?
Regeringen startade SBU 1987. Så skedde för att kritiskt värdera vetenskapliga bevis (evidens) bakom medicinska innovationer, existerande rutiner och praxis inom hälso- och sjukvården och tandvården. Detta gjordes i avsikt att utveckla så kallad evidensbaserad medicin och odontologi. Utvärderingarna är viktiga för att öka kvaliteten i vården och för att resurserna ska utnyttjas på bästa sätt.
SBU gör sålunda opartiska bedömningar av nyttan, riskerna och kostnaderna för den metod som är mest effektiv och bäst för patienten - så kallad ”bästa praxis”.
SBU har publicerat nära 100 rapporter och utvärderat mer än 1000 metoder. Uppdragen blir allt fler och resultaten spelar allt större roll som beslutsunderlag i Hälso- och Sjukvården. På senare tid har arbetsmiljö- och sjukskrivningsfrågor inkluderats.
SBU’s Organisation
Ursprunglig initiativtagare var Professor Egon Johnsson – som nu börjar ett arbete i WHO - och första styrelseordförande var Professor Lars Werkö, sedan Professor Kjell Asplund från Umeå. Han har nu efterträtts av Professor Kerstin Hagenfeldt. SBU sköts av en styrelse, ett vetenskapligt råd, ett s.k. alertråd och ett kansli. Det centrala kansliet finns på Tyrgatan i Stockholm. Samarbetsgrupper finns i alla regioner.
Alla utvärderingar sker i projektform
Efter en förstudie, som klargör det vetenskapliga underlaget, beslutar SBU’s styrelse och vetenskapliga råd om ett projekt ska påbörjas.
För varje nytt projekt bildas en arbetsgrupp med 10-20 experter. Dessa får utbildning i systematisk litteratursökning och kritisk litteraturanalys – så kallad metaanalys. Därefter fastställs hur projektet ska avgränsas och granskningen av den vetenskapliga litteraturen genomföras.
Kunskapssammanställningen tar cirka två år och belyser problemets förekomst, rådande praxis samt ekonomiska, sociala och etiska aspekter. En annan mycket viktig del är kostnads- och effektivitetsberäkningar för olika medicinska metoder – så kallad hälsoekonomi.
För snabbare bedömning av nya metoder innan de introduceras i sjukvården finns Alert-gruppen, som även har ett globalt samarbete.
Externa granskare
Manuskriptet bedöms av utomstående granskare innan styrelsen och expertgruppen formulerar slutsatser och rekommendationer utifrån kunskapsunderlaget.
Publikation och spridning
Efter noggrann granskning publiceras materialet i en SBU-rapport. Den sprids sedan till landets läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsadministratörer, sjukvårdspolitiker och andra berörda.
Viktiga rapporter
Några exempel på rapporter är: Högt Blodtryck, Övervikt och Fetma, Blodpropp, Demens, Ryggont, Förebyggande av karies med flera. Du kan läsa rapporter via Internetsajten:
http://www.sbu.se.
Likartad verksamhet bedrivs vid institutioner som arbetar på samma sätt som SBU i USA, Canada, Australien, England, Skottland, Holland, Frankrike, Norge, Danmark, Spanien med flera länder samt på global nivå Cochrane-Institutet i England.
I Blekinge
I Landstinget Blekinge dominerar en högkvalitativ evidensbaserad vård med tillämpning av SBU-rapporternas medicinska principer. Informationen om ”bästa praxis” till oss blekingar är däremot bristfällig. På grund av okunskap söker sig därför många till andra sjukhus utanför Blekinge. Då belastas Blekingesjukhuset den dubbla kostnaden.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
SBU gör sålunda opartiska bedömningar av nyttan, riskerna och kostnaderna för den metod som är mest effektiv och bäst för patienten - så kallad ”bästa praxis”.
SBU har publicerat nära 100 rapporter och utvärderat mer än 1000 metoder. Uppdragen blir allt fler och resultaten spelar allt större roll som beslutsunderlag i Hälso- och Sjukvården. På senare tid har arbetsmiljö- och sjukskrivningsfrågor inkluderats.
SBU’s Organisation
Ursprunglig initiativtagare var Professor Egon Johnsson – som nu börjar ett arbete i WHO - och första styrelseordförande var Professor Lars Werkö, sedan Professor Kjell Asplund från Umeå. Han har nu efterträtts av Professor Kerstin Hagenfeldt. SBU sköts av en styrelse, ett vetenskapligt råd, ett s.k. alertråd och ett kansli. Det centrala kansliet finns på Tyrgatan i Stockholm. Samarbetsgrupper finns i alla regioner.
Alla utvärderingar sker i projektform
Efter en förstudie, som klargör det vetenskapliga underlaget, beslutar SBU’s styrelse och vetenskapliga råd om ett projekt ska påbörjas.
För varje nytt projekt bildas en arbetsgrupp med 10-20 experter. Dessa får utbildning i systematisk litteratursökning och kritisk litteraturanalys – så kallad metaanalys. Därefter fastställs hur projektet ska avgränsas och granskningen av den vetenskapliga litteraturen genomföras.
Kunskapssammanställningen tar cirka två år och belyser problemets förekomst, rådande praxis samt ekonomiska, sociala och etiska aspekter. En annan mycket viktig del är kostnads- och effektivitetsberäkningar för olika medicinska metoder – så kallad hälsoekonomi.
För snabbare bedömning av nya metoder innan de introduceras i sjukvården finns Alert-gruppen, som även har ett globalt samarbete.
Externa granskare
Manuskriptet bedöms av utomstående granskare innan styrelsen och expertgruppen formulerar slutsatser och rekommendationer utifrån kunskapsunderlaget.
Publikation och spridning
Efter noggrann granskning publiceras materialet i en SBU-rapport. Den sprids sedan till landets läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsadministratörer, sjukvårdspolitiker och andra berörda.
Viktiga rapporter
Några exempel på rapporter är: Högt Blodtryck, Övervikt och Fetma, Blodpropp, Demens, Ryggont, Förebyggande av karies med flera. Du kan läsa rapporter via Internetsajten:
http://www.sbu.se.
Likartad verksamhet bedrivs vid institutioner som arbetar på samma sätt som SBU i USA, Canada, Australien, England, Skottland, Holland, Frankrike, Norge, Danmark, Spanien med flera länder samt på global nivå Cochrane-Institutet i England.
I Blekinge
I Landstinget Blekinge dominerar en högkvalitativ evidensbaserad vård med tillämpning av SBU-rapporternas medicinska principer. Informationen om ”bästa praxis” till oss blekingar är däremot bristfällig. På grund av okunskap söker sig därför många till andra sjukhus utanför Blekinge. Då belastas Blekingesjukhuset den dubbla kostnaden.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
09 september 2003
Högt blodtryck - Nya riktlinjer
Behandling av Högt Blodtryck - Nya Riktlinjer
I maj 2003 utgav den amerikanska ”Samlade Nationella Kommittén för Prevention, Upptäckt, Utvärdering och Behandling av Högt Blodtryck” (JNC7) nya riktlinjer för att förebygga och behandla högt blodtryck. Riktlinjerna bygger på erfarenheter från enorma populationer om flera hundra tusen personer med eller utan högt blodtryck i de flesta västliga länder.
Följande riktlinjer slogs fast:
· Hos personer äldre än 50 år medför ett systoliskt (övre) blodtryck över 140 mm Hg (mm kvicksilver) en mycket större risk för hjärt-kärlsjukdom och stroke än ett förhöjt diastoliskt (undre) blodtryck.
· Risken för att få hjärt-kärlsjukdom och stroke ökar något från ett blodtryck på 115/75 mm Hg och dubbleras för varje stegring med +20/+10 mm Hg.
· Personer med normalt blodtryck vid 55 års ålder har en risk på 90 procent att senare få högt blodtryck (hypertension).
· Personer med ett systoliskt blodtryck på 120 – 139 mm Hg eller ett diastoliskt blodtryck på 80 – 89 mm Hg har ett förstadium av högt blodtryck (prehypertension). De behöver ingen medikamentell behandling men bör däremot ändra sin livsstil (gå ner i vikt, sluta röka, minska alkoholintaget, stressa av etcetera) för att förebygga hjärt-kärlsjukdom och stroke.
· Tiazid-diuretika (specifika vattendrivande läkemedel) ska ges till alla patienter med okomplicerat högt blodtryck, antingen allena eller i kombination med andra mediciner. Vid vissa tillstånd, som är förenade med högre risk, ska andra blodtryckssänkande mediciner också ges (exempelvis ACE-hämmare, angiotensin-antagonister, beta-receptorblockerare, kalciumantagonister med flera).
· De flesta patienter med högt blodtryck kommer att behöva två eller flera blodtryckssänkande läkemedel för att uppnå målblodtrycket som är mindre än 140/90 mm Hg (eller mindre än 130/80 mm Hg hos patienter med diabetes eller kronisk njursvikt).
· Om blodtrycket är mer än +20/+10 mm Hg över målblodtrycket ska initial behandling med två mediciner ges – den ena ska då vara ett tiazid-diuretikum.
· Även den effektivaste behandling - föreskriven av den noggrannaste läkare - kommer bara att leda till målblodtrycket om patienten är fullt motiverad och vid behov ändrar livsstil. Kommittén säger sig ha fullt klart för sig att dessa riktlinjer - i det enskilda fallet - ska godkännas av den behandlande läkaren.
Det ska bli intressant att se om och när Läkemedelskommittén och därmed Primärvården i Landstinget Blekinge kommer att införa dessa riktlinjer. Vi patienter väntar på snabbt besked!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
I maj 2003 utgav den amerikanska ”Samlade Nationella Kommittén för Prevention, Upptäckt, Utvärdering och Behandling av Högt Blodtryck” (JNC7) nya riktlinjer för att förebygga och behandla högt blodtryck. Riktlinjerna bygger på erfarenheter från enorma populationer om flera hundra tusen personer med eller utan högt blodtryck i de flesta västliga länder.
Följande riktlinjer slogs fast:
· Hos personer äldre än 50 år medför ett systoliskt (övre) blodtryck över 140 mm Hg (mm kvicksilver) en mycket större risk för hjärt-kärlsjukdom och stroke än ett förhöjt diastoliskt (undre) blodtryck.
· Risken för att få hjärt-kärlsjukdom och stroke ökar något från ett blodtryck på 115/75 mm Hg och dubbleras för varje stegring med +20/+10 mm Hg.
· Personer med normalt blodtryck vid 55 års ålder har en risk på 90 procent att senare få högt blodtryck (hypertension).
· Personer med ett systoliskt blodtryck på 120 – 139 mm Hg eller ett diastoliskt blodtryck på 80 – 89 mm Hg har ett förstadium av högt blodtryck (prehypertension). De behöver ingen medikamentell behandling men bör däremot ändra sin livsstil (gå ner i vikt, sluta röka, minska alkoholintaget, stressa av etcetera) för att förebygga hjärt-kärlsjukdom och stroke.
· Tiazid-diuretika (specifika vattendrivande läkemedel) ska ges till alla patienter med okomplicerat högt blodtryck, antingen allena eller i kombination med andra mediciner. Vid vissa tillstånd, som är förenade med högre risk, ska andra blodtryckssänkande mediciner också ges (exempelvis ACE-hämmare, angiotensin-antagonister, beta-receptorblockerare, kalciumantagonister med flera).
· De flesta patienter med högt blodtryck kommer att behöva två eller flera blodtryckssänkande läkemedel för att uppnå målblodtrycket som är mindre än 140/90 mm Hg (eller mindre än 130/80 mm Hg hos patienter med diabetes eller kronisk njursvikt).
· Om blodtrycket är mer än +20/+10 mm Hg över målblodtrycket ska initial behandling med två mediciner ges – den ena ska då vara ett tiazid-diuretikum.
· Även den effektivaste behandling - föreskriven av den noggrannaste läkare - kommer bara att leda till målblodtrycket om patienten är fullt motiverad och vid behov ändrar livsstil. Kommittén säger sig ha fullt klart för sig att dessa riktlinjer - i det enskilda fallet - ska godkännas av den behandlande läkaren.
Det ska bli intressant att se om och när Läkemedelskommittén och därmed Primärvården i Landstinget Blekinge kommer att införa dessa riktlinjer. Vi patienter väntar på snabbt besked!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
10 augusti 2003
Riktlinjer för förebyggande av hjärtkärlsjukdomar
Nya europeiska riktlinjer för förebyggande av hjärtkärlsjukdomar presenterades vid 2003 års ”Congress of the European Society of Cardiology (ESC)” i Wien i september.
Uppdateringen av riktlinjerna från 1998 hade gjorts av en arbetsgrupp med representanter för 8 ledande organisationer: European Association for the Study of Diabetes, International Diabetes Federation Europe, European Atherosclerosis Society, European Heart Network, European Society of Hypertension, International Society of Behavioural Medicine, European Society of General Practice/Family Medicine och European Society of Cardiology.
De evidensbaserade riktlinjerna avses minska incidensen av primära eller återkommande tillstånd orsakade av åderförkalkning t.ex. i hjärtats kranskärl, i hjärnans blodkärl (stroke) och i perifera artärer (inkl. högt blodtryck). Man fokuserar profylax mot invaliditet och tidiga dödsfall. Vidare rollen av livsstilsförändringar, hur riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom ska bedömas och användningen av olika profylaktiska läkemedel för att förhindra hjärtkärlsjukdom.
Riktlinjerna avses ligga till grund för nationella och regionala program för profylax mot hjärtkärlsjukdom. Implementering förutsätter att om professionella grupper samverkar på kommunal, regional och nationell nivå. De ska sålunda utgöra ett ramverk inom vilket alla nödvändiga anpassningar ska kunna ske för att tillfredsställa olika politiska, ekonomiska, sociala och medicinska förhållanden.
Riktlinjerna från 1998 har ändrats genom att:
· De fokuserar alla åderförkalkningssjukdomar och inte enbart de i kranskärlen.
Orsakerna till hjärtinfarkt, stroke och sjukdomar i de perifera kärlen sammanfaller ofta och aktuella studier har visat att flera terapiformer inte bara förhindrar hjärtinfarkt utan även stroke och perifer kärlsjukdom.
· De innehåller multifaktoriella riskmodeller.
För att bedöma risker för hjärtkärlsjukdom omfattar riktlinjerna flera multifaktoriella riskmodeller. Samarbetsgruppen förordar användning av den s.k. SCORE-modellen och har utvecklat speciella riskscheman. Riskvärderingen kan med SCORE-databasen lätt anpassas till nationella eller regionala förhållanden, resurser och prioriteringar och tar hänsyn till variationerna av hjärtkärlsjukdomarnas mortalitet i Europa. Kärnan i modellen är att risken nu definieras som absolut 10-årig sannolikhet för att en person drabbas av fatal hjärtkärlsjukdom.
· De anger prioriteringar.
Högst prioritet har patienter med etablerad hjärtkärlsjukdom och patienter som har stor risk att drabbas av primär hjärtkärlsjukdom. Hög risk kan också påvisas med nya tekniker som tillåter visualisering av subklinisk åderförkalkning.
· De ger nya rekommendationer.
Rekommendationer ges beträffande behovet av beteendeförändringar, hantering av riskfaktorer och profylaktisk användning av specifika läkemedel. Detta inkluderar professionellt styrd reduktion av riskfulla beteenden som har samma mål: att inte röka, att äta bättre och att vara fysiskt aktiv. Mål sätts också för individuellt blodtryck, total- och LDL-cholesterol och blodsocker.
En sammanfattning och en pocketversion finns på ESC hemsida
Hela dokumentet kan skaffas direkt från European Society of Cardiology (ESC).
Nära sammanfallande ställningstaganden har nu tagits av Läkemedelsverket och flera expertgrupper i Sverige och USA. (Läkartidningen, Nr 39, 2003, Volym 100).
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge, besluta:
Att ge Landstingets kansli i samarbete med Primärvårdsförvaltningen och helst även Primärkommunerna i uppdrag att föranstalta om ett snabbt ibruktagande av dessa riktlinjer.
På vägnar av Moderata Samlingspartiet i Blekinge
Bo Arnesjö, ledamot och Gustav Nilsson, Gruppledare
Uppdateringen av riktlinjerna från 1998 hade gjorts av en arbetsgrupp med representanter för 8 ledande organisationer: European Association for the Study of Diabetes, International Diabetes Federation Europe, European Atherosclerosis Society, European Heart Network, European Society of Hypertension, International Society of Behavioural Medicine, European Society of General Practice/Family Medicine och European Society of Cardiology.
De evidensbaserade riktlinjerna avses minska incidensen av primära eller återkommande tillstånd orsakade av åderförkalkning t.ex. i hjärtats kranskärl, i hjärnans blodkärl (stroke) och i perifera artärer (inkl. högt blodtryck). Man fokuserar profylax mot invaliditet och tidiga dödsfall. Vidare rollen av livsstilsförändringar, hur riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom ska bedömas och användningen av olika profylaktiska läkemedel för att förhindra hjärtkärlsjukdom.
Riktlinjerna avses ligga till grund för nationella och regionala program för profylax mot hjärtkärlsjukdom. Implementering förutsätter att om professionella grupper samverkar på kommunal, regional och nationell nivå. De ska sålunda utgöra ett ramverk inom vilket alla nödvändiga anpassningar ska kunna ske för att tillfredsställa olika politiska, ekonomiska, sociala och medicinska förhållanden.
Riktlinjerna från 1998 har ändrats genom att:
· De fokuserar alla åderförkalkningssjukdomar och inte enbart de i kranskärlen.
Orsakerna till hjärtinfarkt, stroke och sjukdomar i de perifera kärlen sammanfaller ofta och aktuella studier har visat att flera terapiformer inte bara förhindrar hjärtinfarkt utan även stroke och perifer kärlsjukdom.
· De innehåller multifaktoriella riskmodeller.
För att bedöma risker för hjärtkärlsjukdom omfattar riktlinjerna flera multifaktoriella riskmodeller. Samarbetsgruppen förordar användning av den s.k. SCORE-modellen och har utvecklat speciella riskscheman. Riskvärderingen kan med SCORE-databasen lätt anpassas till nationella eller regionala förhållanden, resurser och prioriteringar och tar hänsyn till variationerna av hjärtkärlsjukdomarnas mortalitet i Europa. Kärnan i modellen är att risken nu definieras som absolut 10-årig sannolikhet för att en person drabbas av fatal hjärtkärlsjukdom.
· De anger prioriteringar.
Högst prioritet har patienter med etablerad hjärtkärlsjukdom och patienter som har stor risk att drabbas av primär hjärtkärlsjukdom. Hög risk kan också påvisas med nya tekniker som tillåter visualisering av subklinisk åderförkalkning.
· De ger nya rekommendationer.
Rekommendationer ges beträffande behovet av beteendeförändringar, hantering av riskfaktorer och profylaktisk användning av specifika läkemedel. Detta inkluderar professionellt styrd reduktion av riskfulla beteenden som har samma mål: att inte röka, att äta bättre och att vara fysiskt aktiv. Mål sätts också för individuellt blodtryck, total- och LDL-cholesterol och blodsocker.
En sammanfattning och en pocketversion finns på ESC hemsida
Hela dokumentet kan skaffas direkt från European Society of Cardiology (ESC).
Nära sammanfallande ställningstaganden har nu tagits av Läkemedelsverket och flera expertgrupper i Sverige och USA. (Läkartidningen, Nr 39, 2003, Volym 100).
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge, besluta:
Att ge Landstingets kansli i samarbete med Primärvårdsförvaltningen och helst även Primärkommunerna i uppdrag att föranstalta om ett snabbt ibruktagande av dessa riktlinjer.
På vägnar av Moderata Samlingspartiet i Blekinge
Bo Arnesjö, ledamot och Gustav Nilsson, Gruppledare
08 augusti 2003
”Pensionärsproblemet” – en utmaning
År 2050 kommer 10,6 miljoner personer att vara bosatta i Sverige. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) är det i huvudsak personer med utländsk bakgrund som står för folkökningen - i alla fall de första åren.
Sveriges pensionärer kommer att öka till en fjärdedel av befolkningen fram till millenniets mitt. De yngre pensionärerna (65-79 år) ökar kraftigt fram till år 2020, varefter ökningstakten avtar. De äldre pensionärerna (över 80 år) däremot ökar inte nämnvärt till år 2020, men därefter kraftigt. Vi kommer sålunda att ha ett relativt stort överskott på mellan 0,6 – 1,0 miljoner yngre pensionärer fram till mitten av 2020-talet.
Enligt Folkhälsorapporten 2001 har långt fler än hälften av de yngre pensionärerna varken sjukdom eller långvarigt funktionshinder. De kan därför tänkas utgöra en reservarbetskraft - speciellt i äldreomsorgen i kraft av deras förmåga att leva sig in i de äldres problem. Innan de kan ta på sig sådana arbetsuppgifter måste de dock utbildas och deras insatser löneregleras. De måste också – i likhet med alla pensionärer över 70 år - erbjudas kontinuerliga årliga hälsokontroller och hälsosamtal för att säkra ett så gott eget hälsotillstånd som möjligt.
De skulle också kunna ersätta andra arbetstagare som önskar tjänstgöra i äldreomsorgen.
Antalet kommer att bli så stort att det bör finnas goda förutsättningar för att de engageras på deltid.
Om intresse finns har pensionärsorganisationerna sålunda viktiga uppgifter framöver.
De ska bland annat:
• stimulera sina medlemmar att engagera sig för sina pensionärskollegor när dessa har behov av stöd och hjälp.
• uppmärksamma myndigheterna på den arbetskraftsreserv de yngre pensionärerna kan utgöra. Detta kräver utveckling av rutiner för adekvat bemanning – måhända ett ”Seniorernas bemanningsföretag”.
• skapa betalda utbildningsmöjligheter för pensionärer intresserade av arbete i äldreomsorg eller andra områden – konventionell eller digital Seniorhögskola.
• förhandla fram avtal, arbetsmiljö och andra förmåner för mobiliserad pensionärsarbetskraft.
• verka för fördjupat folkhälsoarbete bland pensionärer.
Att döma av den aktuella äldreomsorgsdebatten i massmedia och av befolkningsutvecklingen hastar en utveckling inom detta område.
Bo Arnesjö
Ordförande i SPRF, Brunnskällan, Ronneby
Ledamot av Förbundsstyrelsen och Äldreomsorgsansvarig i SPRF, Sverige
Sveriges pensionärer kommer att öka till en fjärdedel av befolkningen fram till millenniets mitt. De yngre pensionärerna (65-79 år) ökar kraftigt fram till år 2020, varefter ökningstakten avtar. De äldre pensionärerna (över 80 år) däremot ökar inte nämnvärt till år 2020, men därefter kraftigt. Vi kommer sålunda att ha ett relativt stort överskott på mellan 0,6 – 1,0 miljoner yngre pensionärer fram till mitten av 2020-talet.
Enligt Folkhälsorapporten 2001 har långt fler än hälften av de yngre pensionärerna varken sjukdom eller långvarigt funktionshinder. De kan därför tänkas utgöra en reservarbetskraft - speciellt i äldreomsorgen i kraft av deras förmåga att leva sig in i de äldres problem. Innan de kan ta på sig sådana arbetsuppgifter måste de dock utbildas och deras insatser löneregleras. De måste också – i likhet med alla pensionärer över 70 år - erbjudas kontinuerliga årliga hälsokontroller och hälsosamtal för att säkra ett så gott eget hälsotillstånd som möjligt.
De skulle också kunna ersätta andra arbetstagare som önskar tjänstgöra i äldreomsorgen.
Antalet kommer att bli så stort att det bör finnas goda förutsättningar för att de engageras på deltid.
Om intresse finns har pensionärsorganisationerna sålunda viktiga uppgifter framöver.
De ska bland annat:
• stimulera sina medlemmar att engagera sig för sina pensionärskollegor när dessa har behov av stöd och hjälp.
• uppmärksamma myndigheterna på den arbetskraftsreserv de yngre pensionärerna kan utgöra. Detta kräver utveckling av rutiner för adekvat bemanning – måhända ett ”Seniorernas bemanningsföretag”.
• skapa betalda utbildningsmöjligheter för pensionärer intresserade av arbete i äldreomsorg eller andra områden – konventionell eller digital Seniorhögskola.
• förhandla fram avtal, arbetsmiljö och andra förmåner för mobiliserad pensionärsarbetskraft.
• verka för fördjupat folkhälsoarbete bland pensionärer.
Att döma av den aktuella äldreomsorgsdebatten i massmedia och av befolkningsutvecklingen hastar en utveckling inom detta område.
Bo Arnesjö
Ordförande i SPRF, Brunnskällan, Ronneby
Ledamot av Förbundsstyrelsen och Äldreomsorgsansvarig i SPRF, Sverige
12 mars 2003
Riktlinjer för förebyggande av hjärtkärlsjukdomar
Motion till Landstinget Blekinge.
Nya europeiska riktlinjer för förebyggande av hjärtkärlsjukdomar presenterades vid 2003 års ”Congress of the European Society of Cardiology (ESC)” i Wien i september.
Uppdateringen av riktlinjerna från 1998 hade gjorts av en arbetsgrupp med representanter för 8 ledande organisationer: European Association for the Study of Diabetes, International Diabetes Federation Europe, European Atherosclerosis Society, European Heart Network, European Society of Hypertension, International Society of Behavioural Medicine, European Society of General Practice/Family Medicine och European Society of Cardiology.
De evidensbaserade riktlinjerna avses minska incidensen av primära eller återkommande tillstånd orsakade av åderförkalkning t.ex. i hjärtats kranskärl, i hjärnans blodkärl (stroke) och i perifera artärer (inkl. högt blodtryck). Man fokuserar profylax mot invaliditet och tidiga dödsfall. Vidare rollen av livsstilsförändringar, hur riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom ska bedömas och användningen av olika profylaktiska läkemedel för att förhindra hjärtkärlsjukdom.
Riktlinjerna avses ligga till grund för nationella och regionala program för profylax mot hjärtkärlsjukdom. Implementering förutsätter att om professionella grupper samverkar på kommunal, regional och nationell nivå. De ska sålunda utgöra ett ramverk inom vilket alla nödvändiga anpassningar ska kunna ske för att tillfredsställa olika politiska, ekonomiska, sociala och medicinska förhållanden.
Riktlinjerna från 1998 har ändrats genom att:
· De fokuserar alla åderförkalkningssjukdomar och inte enbart de i kranskärlen.
Orsakerna till hjärtinfarkt, stroke och sjukdomar i de perifera kärlen sammanfaller ofta och aktuella studier har visat att flera terapiformer inte bara förhindrar hjärtinfarkt utan även stroke och perifer kärlsjukdom.
· De innehåller multifaktoriella riskmodeller.
För att bedöma risker för hjärtkärlsjukdom omfattar riktlinjerna flera multifaktoriella riskmodeller. Samarbetsgruppen förordar användning av den s.k. SCORE-modellen och har utvecklat speciella riskscheman. Riskvärderingen kan med SCORE-databasen lätt anpassas till nationella eller regionala förhållanden, resurser och prioriteringar och tar hänsyn till variationerna av hjärtkärlsjukdomarnas mortalitet i Europa. Kärnan i modellen är att risken nu definieras som absolut 10-årig sannolikhet för att en person drabbas av fatal hjärtkärlsjukdom.
· De anger prioriteringar.
Högst prioritet har patienter med etablerad hjärtkärlsjukdom och patienter som har stor risk att drabbas av primär hjärtkärlsjukdom. Hög risk kan också påvisas med nya tekniker som tillåter visualisering av subklinisk åderförkalkning.
· De ger nya rekommendationer.
Rekommendationer ges beträffande behovet av beteendeförändringar, hantering av riskfaktorer och profylaktisk användning av specifika läkemedel. Detta inkluderar professionellt styrd reduktion av riskfulla beteenden som har samma mål: att inte röka, att äta bättre och att vara fysiskt aktiv. Mål sätts också för individuellt blodtryck, total- och LDL-cholesterol och blodsocker.
En sammanfattning och en pocketversion finns på ESC hemsida http://www.escardio.org
Hela dokumentet kan skaffas direkt från European Society of Cardiology (ESC).
Nära sammanfallande ställningstaganden har nu tagits av Läkemedelsverket och flera expertgrupper i Sverige och USA. (Läkartidningen, Nr 39, 2003, Volym 100).
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge, besluta:
Att ge Landstingets kansli i samarbete med Primärvårdsförvaltningen och helst även Primärkommunerna i uppdrag att föranstalta om ett snabbt ibruktagande av dessa riktlinjer.
På vägnar av Moderata Samlingspartiet i Blekinge
Bo Arnesjö, ledamot och Gustav Nilsson, Gruppledare
Nya europeiska riktlinjer för förebyggande av hjärtkärlsjukdomar presenterades vid 2003 års ”Congress of the European Society of Cardiology (ESC)” i Wien i september.
Uppdateringen av riktlinjerna från 1998 hade gjorts av en arbetsgrupp med representanter för 8 ledande organisationer: European Association for the Study of Diabetes, International Diabetes Federation Europe, European Atherosclerosis Society, European Heart Network, European Society of Hypertension, International Society of Behavioural Medicine, European Society of General Practice/Family Medicine och European Society of Cardiology.
De evidensbaserade riktlinjerna avses minska incidensen av primära eller återkommande tillstånd orsakade av åderförkalkning t.ex. i hjärtats kranskärl, i hjärnans blodkärl (stroke) och i perifera artärer (inkl. högt blodtryck). Man fokuserar profylax mot invaliditet och tidiga dödsfall. Vidare rollen av livsstilsförändringar, hur riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom ska bedömas och användningen av olika profylaktiska läkemedel för att förhindra hjärtkärlsjukdom.
Riktlinjerna avses ligga till grund för nationella och regionala program för profylax mot hjärtkärlsjukdom. Implementering förutsätter att om professionella grupper samverkar på kommunal, regional och nationell nivå. De ska sålunda utgöra ett ramverk inom vilket alla nödvändiga anpassningar ska kunna ske för att tillfredsställa olika politiska, ekonomiska, sociala och medicinska förhållanden.
Riktlinjerna från 1998 har ändrats genom att:
· De fokuserar alla åderförkalkningssjukdomar och inte enbart de i kranskärlen.
Orsakerna till hjärtinfarkt, stroke och sjukdomar i de perifera kärlen sammanfaller ofta och aktuella studier har visat att flera terapiformer inte bara förhindrar hjärtinfarkt utan även stroke och perifer kärlsjukdom.
· De innehåller multifaktoriella riskmodeller.
För att bedöma risker för hjärtkärlsjukdom omfattar riktlinjerna flera multifaktoriella riskmodeller. Samarbetsgruppen förordar användning av den s.k. SCORE-modellen och har utvecklat speciella riskscheman. Riskvärderingen kan med SCORE-databasen lätt anpassas till nationella eller regionala förhållanden, resurser och prioriteringar och tar hänsyn till variationerna av hjärtkärlsjukdomarnas mortalitet i Europa. Kärnan i modellen är att risken nu definieras som absolut 10-årig sannolikhet för att en person drabbas av fatal hjärtkärlsjukdom.
· De anger prioriteringar.
Högst prioritet har patienter med etablerad hjärtkärlsjukdom och patienter som har stor risk att drabbas av primär hjärtkärlsjukdom. Hög risk kan också påvisas med nya tekniker som tillåter visualisering av subklinisk åderförkalkning.
· De ger nya rekommendationer.
Rekommendationer ges beträffande behovet av beteendeförändringar, hantering av riskfaktorer och profylaktisk användning av specifika läkemedel. Detta inkluderar professionellt styrd reduktion av riskfulla beteenden som har samma mål: att inte röka, att äta bättre och att vara fysiskt aktiv. Mål sätts också för individuellt blodtryck, total- och LDL-cholesterol och blodsocker.
En sammanfattning och en pocketversion finns på ESC hemsida http://www.escardio.org
Hela dokumentet kan skaffas direkt från European Society of Cardiology (ESC).
Nära sammanfallande ställningstaganden har nu tagits av Läkemedelsverket och flera expertgrupper i Sverige och USA. (Läkartidningen, Nr 39, 2003, Volym 100).
Mot ovanstående bakgrund föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge, besluta:
Att ge Landstingets kansli i samarbete med Primärvårdsförvaltningen och helst även Primärkommunerna i uppdrag att föranstalta om ett snabbt ibruktagande av dessa riktlinjer.
På vägnar av Moderata Samlingspartiet i Blekinge
Bo Arnesjö, ledamot och Gustav Nilsson, Gruppledare
12 november 2002
Hälsoundersökningar med hälsosamtal för äldre över 70 år
Den 3 oktober 2001 tillkännagav Riksdagen för Regeringen ett starkt stöd för regelbundna hälsoundersökningar av äldre över 70 år.
Hälsoundersökningar har hittills i huvudsak förbehållits personer mellan 45 och 65 år, dvs. personer i yrkesaktiv ålder. Effekterna har - med få undantag - ifrågasatts, vilket är naturligt då denna åldersgrupp har betydligt lägre sjukdomsfrekvens än de över 70 år.
De äldres hälsa blir allt bättre, åldrandet skjuts framåt och medellivslängden ökar. Därför är det av största vikt för den enskilda individen och för samhällets ekonomi att sjukdomar kan upptäckas i tid och att äldre människor kan få hälsoråd. Det epokgörande H 70-projektet i Göteborg, som professor Alvar Svanborg ansvarat för – är världens mest omfattande projekt om åldrande människors liv och hälsa - detta i vårt land.
Projektet visar att systematiska hälsokontroller av äldre bör innefattas i sjukvårdsplaneringen. De äldre utgör en riskgrupp – där både över- och underdiagnostik är vanliga. Sociala missförhållanden som enkelt kan åtgärdas framkallar ofta besvär och symtom som kan få allvarliga medicinska följder. Projektet har också visat vikten av att just de äldre med sin sämre reservkapacitet vid skada och sjukdom så snart som möjligt bör få medicinsk hjälp och inte tvingas vänta i vårdköer tills krafterna är mer eller mindre uttömda.
Eftersom flertalet äldre redan har en husläkare/familjeläkare kan en hälsoundersökning ingå i primärvårdens uppgifter. Hus- eller familjeläkaren och distriktssköterskan kan tillsammans svara för hälsosamtal och -undersökning i samverkan med den primärkommunala äldreomsorgen. Hälsosamtalen bör genomföras efter ett särskilt frågeformulär där svaren kan avslöja tecken på ohälsa eller symtom på sjukdom. I samtalet bör också ingå hälsoråd.
Att följa de äldres hälsostatus och i tid upptäcka depression, begynnande demens och annan sjukdom kommer att förbättra de äldres hälsa och öka deras livskvalitet. Samtidigt kan därvid friställd sjukvårdskapacitet utnyttjas för andra angelägna ändamål.
I den nationella handlingsplanen för äldrepolitik framhålls vikten av att folkhälsoarbetet för de äldre förstärks. Olika modeller för hälsoundersökningar med hälsosamtal prövas därför och en betydande förstärkning av primärvården sker, måhända med bistånd av pensionerade läkare och sjuksköterskor.
Jag föreslår därför Landstingsfullmäktige besluta:
Att uppdra åt Primärvårdsförvaltningen att i samverkan med Blekinges Primärkommuner så snart som möjligt föranstalta om årliga hälsoundersökningar och hälsosamtal för äldre över 70 år i Blekinge eventuellt med bistånd av pensionerade läkare och sjuksköterskor samt
Att noga följa upp resultaten av dessa folkhälsoinsatser.
Bo Arnesjö (m)
Ledamot av Landstingsfullmäktige
25 juni 2000
2000-talet - de äldres århundrade
2000-talet ‒ de äldres århundrade
Av flera skäl borde 2000-talet bli de äldres århundrade. Personer med lång erfarenhet ställs obevekligt till sidan efter sin pensionering och 55+-åringarna upplever inskränkningen av sina möjligheter på arbetsmarknaden. Åldersdiskrimineringen är den vanligaste diskrimineringen i Sverige. Därför krävs en ändrad attityd mot och lagstiftning för äldre. Det krävs också att vi tar tillvara de äldres styrka och livserfarenhet. 2000-talet borde måhända bli seniorernas år-hundrade och FN borde nog – likt barnkonventionen - utarbeta en äldrekonvention.
Äldrepolitiken är komplex. Den berör många individer och många av samhällets insatser med ett långsiktigt perspektiv. Framtiden kan indelas i två perioder - den första fram emot 2015 och den andra fram till 2025.
Under den första perioden pensioneras ett stort antal fyrtiotalister som kommer att få vara friska och pigga många år framöver. Antalet yngre äldre (mellan 60 och 79 år) ökar då från 1,6 miljoner till cirka 2 miljoner.
Under den andra perioden har dagens nyblivna pensionärer åldrats och blir efterhand assis-tensberoende. Anhöriga och andra släktingar, vänner och det offentliga samhället får då stäl-la upp. Antalet äldre äldre (80+) ökar då till 640 000 och därefter ytterligare. År 2035 kommer trekvarts miljon svenskar att vara över 80 år.
Befolkningsstrukturen genomgår sålunda en dramatisk förändring och alla ska, utifrån princi-pen om allas lika värde, ges ett så gott liv som möjligt under deras kvarvarande levnadsår. Under den första perioden måste vi skapa förutsättningarna för att värna om alla medborga-res värde och värdighet - nu och framöver.
Det behövs minst tio år för att skapa den trygghet som är målet.
Äldrepolitiken
Samhället ska här omsätta våra grundläggande tankar om människans värde och värdighet i praktisk verklighet. Den moderata äldrepolitiken ska framför allt riktas in på folkhälsan, före-byggande åtgärder samt vården och omsorgen hos äldre. Fokuseringen är en följd av att vi på sikt står inför extrema utmaningar av sådan karaktär och storleksordning att de måste bearbetas redan nu. För att så långt det går undgå kostnadskrävande insatser från vården bör program skapas för att upprätthålla god hälsa och god fysisk funktion. I arbetet spelar de yngre och aktiva äldre en stor roll. Deras insatser är avgörande för hur vi ska nå våra mål om allas trygghet hela livet. Det är under den närmaste tioårsperioden som vi måste frigöra den kraft som ligger hos de aktiva äldre.
Inom äldrepolitiken formulerar vi äldres anspråk på välfärden, vården och omsorgen. Vi mo-biliserar också den äldre arbetskraft som har glömts bort eller blivit hejdad och outnyttjad.
Nya åldrar
Ålderstrappan har spelat ut sin roll. Människans liv bör stället delas in i fyra åldrar som bättre svarar mot dagens – uppväxttiden, den platåliknande tiden, yngre äldre åldern och livets sis-ta del då man är i behov av omfattande vård och omsorg och inte längre klarar sig själv.
En mängd undersökningar har visat att de flesta unga seniorer ser positivt på sin framtid. De ställer också gärna upp både i arbetslivet och i samhällets civila verksamheter. Förtroendet bland dem för att samhället på sikt ska klara av framtidens äldrevård och omsorg är dock mycket lågt.3 Många bland de unga seniorerna uttrycker till och med att de är rädda för att bli gamla – vilket ju är just vad de kommer att vara, eller åtminstone börja bli, från 2015 och framåt i tiden. Den personliga motivationen bland aktiva seniorer, att med egna insatser göra något åt saken, finns därför i grunden. Det är både rimligt och naturligt att ställa krav på per-sonligt ansvarstagande. För att den motivationen till ansvarstagande ska komma till utlopp krävs dock flera förändringar i vårt samhälle.
Moderaterna ställer inte enbart krav på personligt ansvarstagande utan föreslår en lång rad åtgärder för att möjliggöra människors aktiva deltagande: Ta vara på frivilligheten
Fler och fler har slutat fråga vad stat eller kommun kan göra för dem och i stället tagit saken i egna händer. Ofta har man mot alla odds nått fantastiska resultat. Frivilligarbetet fungerar ofta som samhällets känselspröt. Det hittar orättvisorna, upptäcker kantigheterna, kartlägger nya områden och antar nya utmaningar. Den kraft som finns i frivilligheten ska vi ta tillvara. Det civila samhället (familj, släkt, föreningar, kyrkor med mera) är den viktigaste kraften för att minska ensamhet och skapa gemenskap, sammanhang och närhet. Den politiska uppgif-ten är att stärka förutsättningarna för detta civila samhälle att fungera och utvecklas. Exem-pelvis bör vi ta med seniorerna in i skolans värld. Verksamhet som ”Klassmorfar och Klass-mormor” har visat sig vara mycket positiv. En mer bejakande familjepolitik och införande av avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer är andra exempel på detta. Frivilligcentraler bör utvecklas i varje kommun dit människor kan vända sig för att hjälpa till och för att ta emot hjälp. Ett gott exempel är TiC-huset i Kalmar som är en mötesplats för människor som behö-ver gemenskap och stöd. Gustav Adolfs Pensionärsklubb i Norrköping och Väntjänsten i Ny-köping är andra goda exempel på frivilligverksamhet som ger meningsfull sysselsättning både för den som engagerar sig och den som tar emot stödet.
Moderaterna vill vara en garant för att alla människors värdighet, oavsett ålder, sätts i främs-ta rummet. Det duger inte att människor diskrimineras, varken i samhällslivet eller i arbetsli-vet. Det handlar om rättvisa! Det finns hopp om ett bättre Sverige. Att förlösa seniorkraften genom att ingen hålls tillbaka är en av vägarna för att se till att ingen någonsin lämnas efter. Men det är också ett uttryck för att vi sätter människans, även den aktive seniorens, värdig-het i främsta rummet.
”Medierna ignorerar
äldre personer.
Vi nämns bara i
reportage om vårdskandaler
eller
reportage om bra
politiska lösningar.”
Norrköping
Kräv ett ömsesidigt åtagande
Välfärdspolitiken byggdes upp under mitten av förra århundradet. Grunden för att gemen-samt finansiera välfärdstjänster av olika slag var att människor, var och en efter förmåga, bidrar genom eget ansvarstagande för sig själv och sina närmaste. Välfärdstjänsterna ut-vecklades för att stödja när man inte klarar sig själv och därmed ge alla människor möjlighet till ett gott liv. Vi behöver återgå till det ömsesidiga ansvarstagandet. Den enskilde har ett ansvar för sin egen hälsa och det offentliga har ansvar för att stödja när hennes/hans insat-ser inte räcker till. Det ska finnas trivsamma boenden som är organiserade så att servicen kan utökas utifrån behov. Åldersskillnaden kan vara ganska stor i dessa boenden då bostä-derna är byggda så man kan flytta in tidigt i livet och är anpassad utifrån det utökade hjälp-behovet. Det bör också finnas boenden med olika profiler exempelvis med ekologisk eller kyrklig inriktning. Bostadsbyggnationen bör inriktas mot flexibla och tillgängliga bostäder som möjliggör kvarboende när krafterna sviktar och man behöver hjälp och service av olika slag. Bostadsbolagen kan med fördel utöka sin service med olika slags ”fixar-tjänster” som tillval i boendet. • Ta ansvar för din egen hälsa och se till att ha sunda matvanor och en sund livsstil.
• Ett hälsofrämjande synsätt måste prägla arbetsplatserna och de offentliga verksamheterna.
• Din bostad har betydelse. Det är viktigt att huset har hiss och annan service som gör det möjligt att bo kvar så länge du själv önskar.
• Olika slags seniorboenden måste utvecklas och såväl staten som kommunerna har en vik-tig roll för att skapa förutsättningar för byggandet.
Förändra attityderna i samhällslivet
Praktiskt taget alla som fyllt 60 år vittnar om den schablonartade bild som finns och som be-gränsar seniorers möjlighet till delaktighet och inflytande. Omvärldens snäva bild av seniorer innebär också att värdefull kraft slösas bort. Vi vill förändra synen på åldrandet och ta tillvara den seniorkraft som berikar vårt land.
• Tillsätt en äldreminister för att samla äldrepolitiken, på samma sätt som vi har en ung-domsminister idag. Äldrefrågor begränsas oftast till Socialdepartementet och handlar då om vård och omsorg. Vi vill ge äldrepolitiken en framskjuten roll i syfte att kunna ta tillvara allt det som seniorkraften erbjuder.
• Seniorer är underrepresenterade i det offentliga livet. I många fall tillämpas fasta åldersreg-ler vilket utesluter seniorer i olika slag av beslutande funktioner. Detta är diskriminering och måste motverkas främst genom aktiv opinionsbildning.
Förändra attityderna i arbetslivet
Seniorer omtalas sällan som människor som ger ”närande” bidrag till samhället. Istället är det ”tärande” som blir begreppet. Vi vill vända på perspektivet. Vi ser seniorkraften som en möj-lighet för var och en att förvärvsarbeta så länge man själv önskar. En pensionering innebär att värdefull erfarenhet och kompetens försvinner. Därför finns såväl ett mänskligt som eko-nomiskt perspektiv på möjligheten att arbeta så länge man själv önskar.
• Varje människa ska själv kunna bestämma hur länge och hur mycket man vill arbeta. Idag råder en ungdomsfixering som hindrar mogna människor från arbete och delaktighet.
• Ingen ska känna sig tvingad att sluta arbeta vid 67 års ålder. Rätt att stanna kvar i arbetsli-vet ska finnas till 72 års ålder. Det finns ett värde i att ha kvar äldre människor på arbetsplat-sen. Erfarenhet och kompetens ökar möjligheten till kontinuitet, trygghet och säkerhet. Vär-den som behövs på varje arbetsplats.
• Det behövs en lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet.
”Det är mycket
stimulerande att
arbeta med äldre
kollegor.”
26 årig doktorand
Förbättra pensionerna
Skillnaden i livslängd mellan kvinnor och män bör inte påverka pensionen. Inte heller det faktum att de flesta kvinnor tar ett större ansvar för barn och hem. Ett sätt att komma till rätta med en del av problemet är att makar delar pensionsrättigheterna i premiepensionen mellan sig. Idag kräver det en aktiv begäran. Många känner inte till eller utnyttjar denna möjlighet. Därför måste grundregeln vara att hela premiepensionen automatiskt delas lika mellan för-äldrarna tills barnet är åtta år. För att ytterligare finna vägar att förbättra kvinnors pensioner bör det genomföras en könskonsekvensanalys av hur dagens pensionssystem påverkar kvinnor respektive män. Inkomsterna för de sämst ställda pensionärerna behöver förbättras. Socialdemokraternas okänsliga budgetsanering har lett till att pensionerna släpat efter i vär-deutveckling. Det är hög tid att förbättra den ekonomiska situationen för de sämst ställda pensionärerna samt att därefter förbättra värdet av samtliga pensioner genom sänkt skatt.
• Höj garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen med 100 kronor per månad. Garantipensionen finansieras helt över statsbudgeten och påverkar således inte det nya pensionssystemet i övrigt.
• Sänk skatten för alla pensionärer genom ett särskilt, högre, grundavdrag för ålderspensio-närer som motsvarar en skattesänkning på 200 kronor per månad.
• Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter.
Fortsatt arbete ska löna sig
För den som väljer att fortsätta förvärvsarbeta efter 65-årsdagen måste hinder och negativa konsekvenser undanröjas. Det måste alltid löna sig att arbeta, oavsett ålder. Skattenivåer, arbetstider och attityder måste uppmuntra till arbete.
• Vi vill halvera inkomstskatten för arbetstagare över 65 år. Individen ska känna att det lönar sig att arbeta längre. Det behövs också lättnader i arbetsgivaravgiften för att uppmuntra före-tagen till att behålla arbetskraft längre upp i åldrarna.
• Den som fyllt 61 år ska ha rätt att arbeta deltid vilket kan möjliggöra fler att orka stanna kvar i arbetslivet längre. • Den som vill ska ha rätt att stanna kvar i arbetslivet till 72 års ålder.
”Tyvärr har jag
hört i radio att
om man är 40 år
är det för nära
pensionen, för
dyrt att anställa.”
Pensionär i norr
Rätt till rehabilitering vid sjukdom
Rehabilitering måste ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för yrkesverk-samma eller de som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet. Av det följer att rehabiliteringen efter fyllda 65 år inte automatiskt kan hänskjutas till ett normalt åldrande och bli en geriatrisk fråga. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom att satsa på en kontinuer-lig och livslång rehabilitering. Men självfallet ger det i första hand vinster på det mänskliga planet.
• Inför en rehabiliteringsförsäkring. Nuvarande fyra ansvariga sektorer för rehabilitering (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassorna) har samma ansvar men olika mål och medel vilket ofta gör att männi-skor hamnar mellan stolarna. Individen ska istället sättas i centrum och det offentliga anpas-sa sig efter människors behov och önskemål. Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret ska flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna till en offentlig huvudaktör som har ett samordnande ansvar och erforderliga resurser.
• Rehabiliteringsförsäkringen bidrar med tidiga insatser i syfte att få den sjukskrivne till arbete så fort som möjligt eller till att uppnå normal fysisk förmåga. Insatserna ska fokusera på den enskildes specifika problem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv delta-gare i sin egen rehabiliteringsprocess. Den enskilde får även vissa lagfästa rättigheter mot försäkringsgivare och rehabiliteringsaktörer. Dessutom får den, som så önskar rätt till en mentor som kan fungera som ett stöd genom hela processen.
Ekonomiska konsekvenser av förslagen i handlingsprogrammet
Det ömsesidiga åtagande som vi förespråkar kommer att minska de ekonomiska kostnader-na för samhället samtidigt som den enskildes välbefinnande ökar. För att utröna vilka öns-kemål och behov som dagens seniorer har angående sitt boende bör de tillfrågas om hur de vill planera sitt boende och sin framtid. En sådan undersökning skulle också ge människor tid att stanna upp och tänka under den tid då man fortfarande orkar planera, bygga och flytta men också ge synpunkter på hur man vill tillbringa sin ålderdom. Som ett led i arbetet med att stärka kunskaperna kring äldres boende bör ett Forum för äldres boende inrättas. Foru-met ska bidra till att äldres boendesituation ges en större uppmärksamhet och frambringa förslag på konkreta åtgärder som förbättrar beredskapen inför ökningen av antalet äldre som kräver ändamålsenliga bostäder. Denna del av det ömsesidiga ansvarstagandet beräknas kosta staten fem miljoner kronor per år. Den nya syn på seniorer vi förespråkar, där senio-rerna ses som en resurs, leder till vinster för samhället som inte kan mätas i pengar. De åt-gärder som vi föreslår för att alla ska kunna arbeta hur länge de vill leder till en ökning av antalet arbetade timmar vilket är avgörande för den framtida välfärden. En halvering av in-komstskatten på förvärvsinkomster för alla som väljer att fortsätta arbeta efter 65 års ålder beräknas leda till 1,3 miljarder kronor i lägre skatteintäkter. Förbättrade ekonomiska förut-sättningar för pensionärer är en satsning som främst riktar sig till de sämst ställda pensionä-rerna. Detta är en angelägen reform som är finansierad i Moderaternas förslag till statsbud-get. Utöver riktade satsningar på 790 miljoner kronor till de pensionärer med lägst pension, kostar den skattesänkning för pensioner som vi föreslår fyra miljarder kronor per år. Utöver dessa förbättringar för pensionärerna, gynnas många seniorer även av det avskaffande av fastighets- och förmögenhetsskatterna som Moderaterna arbetar för. Idag tvingar dessa skatter många äldre att flytta ifrån de hem som de byggt med sina egna händer och arbetat ett helt liv för att betala. Med en samlad rehabiliteringsförsäkring kan kostnaderna för sjuk-frånvaro minskas väsentligt. Detta frigör resurser till äldreomsorg och sjukvård. I arbetet med att motverka ohälsa saknas dag det övergripande samhällsekonomiska perspektivet. Därför behöver tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret flyttas från dagens fyra offentliga huvud-män (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som får ett samordnande ansvar och erfor-derliga resurser.
Budgeteffekter, seniorpolitiskt program
Höjt grundavdrag för alla pensionärer motsvarar
200 kronor per månad i sänkt skatt 4 000
Halverad inkomstskatt för förvärvsinkomster
för alla över 65 1 300
Höjd övergångsvis garantipension med 100 kronor per månad 700
Bostadstillägg till pensionärer, bort med fritidsfastighet i inkomstprövningen 90
Forum för äldres boende 5
Ny rehabiliteringsförsäkring – 9 465
Forskning kring palliativ vård 20
Summa sänkta skatter och höjda kostnader – 3 350
(miljoner kronor år 2007)
Förutom den organisatoriska samordning som vi föreslår behövs det en massiv satsning på rehabilitering tillsammans med åtgärder för att stävja fusk och överutnyttjande av sjukförsäk-ringen. På lite sikt kommer satsningen på samordnad rehabilitering att leda till stora vinster för den offentliga sektorn. Vinster som kan återinvesteras i vården och omsorgen om de äld-re.
Räcker äldreomsorgen till alla?
Det är knappt 100 år sedan fattigvården var det enda alternativet för gamla och sjuka som inte kunde bo kvar hemma. Sedan dess har mycket hänt. Möjlighet till hemtjänst, färdtjänst, gruppbostäder och mycket annat har utvecklats inom ramen för det som är gemensamt fi-nansierat. Aldrig har samhället lagt så mycket resurser till äldreomsorg som idag, ändå räck-er resurserna inte till. Allt fler tvivlar på den offentliga sektorns förmåga att sörja för de äldres trygghet. I en nyligen publicerad undersökning4 som Temo gjort på uppdrag av Röda Korset säger sju av tio i yrkesverksam ålder att de inte tror att samhällets resurser kommer att räcka till. En intensiv debatt har underblåsts av kommunernas brist på resurser och personal, lik-som uppmärksammade fall av missförhållanden och vanvård. Samtidigt växer insikten om att be-folkningsutvecklingen medför att dagens finansieringsformer och organisation av äldre-om-sorgen inte räcker till för att ge en trygg och värdig äldreomsorg i framtiden.
Friskare eller sjukare?
De flesta forskare är överens om att vi både lever friskare och att vi blir sjukare i takt med höjd levnadsålder. I den tredje åldern, enligt professor Mats Thorslund, dominerar friska se-niorer som klarar sig själva. Men hälsan blir inte bättre. Genom avancerad sjukvård kan vi dock leva vidare trots krämporna. De allra äldsta – i den fjärde åldern – har en sämre hälsa. Det blir alltmer ovanligt att människor ”dör friska”. Istället föregås döden av en period då vi behöver omfattande vårdinsatser. Allt fler 80-åringar genomgår högspecialiserad vård. Men den allra sista tiden i livet karaktäriseras av lösningar med mindre teknik, men där omvård-naden är central. Viktigast blir andras närvaro och omtanke.
Äldre med sammansatta behov
Sjukvård med högt teknologiskt innehåll har hög status och kunskapen om vilka metoder som ger bäst resultat, evidensbaserad5 medicin, utvecklas starkt. Men för vården av den allt större gruppen äldre med sammansatta behov saknas såväl status som evidens. Detta är inte acceptabelt. Kunskapen om sammansatt sjuklighet med sociala och medicinska behov måste utvecklas om vi ska klara en äldrevård med kvalitet. Insatserna måste samordnas ut-ifrån människans alla behov och förutsättningar. Detta kräver ett förändrat arbetssätt på alla nivåer. Vården för de allra äldsta måste fokusera på ett samlat omhändertagande som möter såväl medicinska, sociala som andliga behov.
Demenssjukas situation
Vården och omsorgen om demenssjuka måste förbättras. Antalet personer som lider av nå-gon form av demens uppskattas till cirka 135 000. Om man till detta lägger antalet anhöriga och närstående så innebär det att närmare en miljon människor i vårt land berörs av de-menssjukdom. Samtidigt tillkommer 20 000 personer varje år som nyinsjuknar. För att få den bästa vården måste anhöriga tillfrågas om vilket stöd och vilka insatser de menar behövs. Anhöriga måste bli en del av vårdteamet där deras kunskap om den demenssjuke tas tillva-ra. Det bör kontinuerligt erbjudas handledning för alla som arbetar med demenssjuka. De-mensteam med tvärprofessionell bemanning bör utvecklas i samarbete med landstinget i syfte att minska de skarpa gränssnitten mellan huvudmännen.
”Man blir
inte lika bara
för att man
blir äldre.”
Sundsvall
Vård i livets slut
En värdig vård i livets slutskede omfattar flera aspekter på det lidande och den smärta som döendet kan föra med sig. Förutom rent fysiska behov finns även psykiska, sociala och exis-tentiella behov. All behandling inom sjukvården bör ta hänsyn till dessa behov. En bättre vård i livets slutskede kan åstadkommas genom åtgärder på en rad områden. Vårdpersonalen behöver utbildning inför de särskilt svåra avväganden som kan behöva göras när det gäller vården i livets slutskede. Hospicevård och palliativa team måste etableras, vidareutvecklas och vara tillgängliga i hela landet. Det är viktigt att ta tillvara den kunskap och kompetens som vunnits på de platser där verksamheten varit i gång under längre tid. Dessa erfarenheter bör sedan även komma den övriga vården till del. Det behövs en öppenhet inför nya vård-former i livets slutskede.
Kvinnorna i vården
Cirka 70 procent6 av dem som är i behov av äldreomsorg är kvinnor. Om hänsyn dock tas till att kvinnor lever längre än män och att de i högre grad än män lever ensamboende så förde-las insatserna mellan kvinnor och män betydligt jämnare. Eftersom kvinnor lever längre än män överlever de flesta kvinnor sin partner. De blir i längden därmed i större behov av äldre-omsorg än män. Kvinnor uppger oftare än män att de är missnöjda med vården och att de inte får den hjälp de behöver. Detta kan tyda på att insatserna inte är anpassade efter kvin-nors behov och önskemål. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt jämställdhetsperspektivet inom äldreomsorgen.
Äldre som utsätts för brott
Ungefär var sjunde äldre – betydligt fler kvinnor än män – anger att de har utsatts för någon form av våld eller övergrepp vid något tillfälle efter det de fyllt 65 år. Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras så att människor kan känna sig trygga såväl ute på gator och torg som i det egna hemmet. Stadsplanering och stadsmiljöarbetet ska möjliggöra trygga gång- och cykelvägar. Kollektivtrafiken behöver också stärka upplevelsen av trygghet och säkerhet. Tyvärr förekommer våld och övergrepp även inom äldreomsorgen. Det är därför rimligt att personal inom äldreomsorgen genomgår lämplighetsprövning på samma sätt som personal inom förskola och skola.
Handlingsplan för äldres sjukvård och omsorg
Moderaterna vill vara en garant för en trygg äldreomsorg i hela landet. Därför presenterar vi nu en handlingsplan för att säkerställa äldres sjukvård och omsorg i varje kommun och landsting/region. Den består av två delar. Först och främst har vi en etisk och ideologisk plattform som konkretiserar människovärdet, rätten att välja och förvaltarskapet. Därefter ett konkret och mätbart trygghetskontrakt för att få en trygg och likvärdig äldreomsorg i hela lan-det. Moderataa kommun- och landstingspolitiker kommer att lämna förslag i varje kommun och landsting/region för att trygga äldreomsorgen inom respektive geografiska område. Vida-re ska våra riksdagsledamöter föreslå de lagändringar och de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa äldreomsorg och sjukvård av hög kvalitet.
Människovärdet viktigast
Kristdemokratin har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum. Denna männi-skosyn brukar beskrivas som att människan är en person, vilket innebär att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk tillhörig-het eller sexuell läggning. Människovärdet är knutet till existensen, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans liv eller hennes förmågor eller kunskaper. Detta inne-bär bland annat att människor har lika rätt till vård och behandling oavsett kön eller ålder. Äldre ska inte diskrimineras. Den kristdemokratiska människosynen utgår från att människan är en sammansatt helhet och har kroppsliga, psykiska, sociala och andliga behov. För att skapa och upprätthålla hälsa och ett gott liv måste dessa behov tillgodoses. För att bota och förebygga sjukdom måste hela människans miljö och behov tas med i beräkningen. Äldre-omsorgen i vid mening ska utformas med människovärdet i centrum. Personers personliga behov, rätt att vara olika och göra olika val måste tillgodoses. Den ideologiska värdegrunden behöver levandegöras inom hela äldreomsorgen. Frågor om människovärde och bemötande är viktiga delar i all vårdpersonals utbildning och kompetensutveckling.
Tankeskifte om behoven
Alltför länge har sjukvård och äldreomsorg präglats av myten om det oändliga behovet av vård och omsorg. Vårdbehoven har ansetts vara outtömliga och därför har olika begräns-ningsåtgärder utformats i syfte att ransonera vården. Den enskilde har inte betrotts med an-svaret att bedöma vad som är en rimlig vårdinsats. Vi vill se ett tankeskifte. Vi menar att vi både kan öka kvaliteten och spara resurser genom att bli bättre på att fånga upp den enskil-da människans verkliga behov. • Behoven är inte oändliga – de är personliga och individuel-la.
• För att få kunskap om individens verkliga behov måste det finnas en helhetssyn på männi-skan.
• Först när människors verkliga behov tillgodoses blir sjukvården och äldreomsorgen effektiv.
• Otrygga och missnöjda människor kostar både pengar och onödigt lidande.
• Att få den hjälp man behöver skapar tillit – och tillit bidrar hälsa.
Rätt att välja
Respekten för äldre människors integritet och självbestämmande kräver att valfrihet präglar utformningen av det stöd som ges. Men betoningen på valfrihet får aldrig bli ett viktigare mål än tryggheten i vården och omsorgen. För de allra mest utsatta – demenssjuka, de med sammansatt sjuklighet och andra med nedsatt autonomi7 – är tryggheten och värdigheten så mycket mer angelägen. Alltför länge har valfrihet varit förebehållet människor med välfylld plånbok och goda kontakter. Privata lösningar har ju alltid funnits. Men genom ett system med eget val ges alla människor förutsättningar för reell valfrihet, med gemensam finansie-ring och ett tak för avgifterna. Hänsyn måste också tas till den valfrihet som vårt mångkultu-rella samhälle förutsätter.
Eget val – viktigt att få välja
Hjälp i hemmet, eller hemtjänst, är en offentligt finansierad välfärdstjänst som lämpar sig väl för system med eget val. Kommunens uppgift, förutom finansieringen, är att bedöma omfatt-ningen av stödet enligt socialtjänstlagen på sedvanligt sätt, prissätta enligt timtaxa, vårdtyngd eller på annat sätt, auktorisera (kvalitetssäkra) genom program/ramavtal och därefter över-lämna till den enskilde att efter eget val välja vem som ska utföra hemtjänstinsatsen. Hem-tjänstinsatserna ska göras mer flexibla, allt efter den enskildes behov. Hur hemtjänsttimmar-na används kan variera från vecka till vecka och bör bestämmas i samspelet mellan den en-skilde och personalen. Hemtjänsten är basen i äldreomsorgen och är ett stöd även för anhö-riga. Såväl den medicinska som den sociala delen av hemtjänsten bör uppmärksammas.
Resurser
Äldreomsorgen är en verksamhet där resurserna hittills inte följt behoven på samma sätt som till exempel i socialförsäkringarna. När antalet sjuka stiger, ökar utgifterna i sjukförsäkringen. När antalet arbetslösa stiger, ökar utgifterna för arbetslösheten. Men när antalet äldre stiger, minskar kvaliteten i äldreomsorgen, samhällets resurser ökar inte i samma omfattning. Frå-gan är hur de resurser som behövs skapas, av vem och när. Det finns många som tror att det är fullt möjligt att rädda den generella välfärden med höjda skatter i någon form. Men det är en orimlig tanke att skattetrycket ska höjas ytterligare. Istället för höjda skattesatser måste vi ha högre skatteintäkter genom fler företag och fler människor i arbete. Dessutom måste det skapas incitament för satsning på medicinska åtgärder, operation eller rehabilitering istäl-let för sjukersättning. Endast så kan vi rädda välfärden.
”Jag betalar
hellre en slant
till en släkting
än till främmande
människor för
hjälp med biltransport.”
Östergötland
Tillväxt för välfärd
En mycket viktig del av lösningen till hur den framtida välfärden ska finansieras ligger i utma-ningen att få fler i arbete och ta till vara de reserver som finns i den arbetsföra befolkningen i alla åldrar. För att denna reserv ska kunna nyttjas krävs flera åtgärder. Företagsklimatet måste bli bättre. Diskriminering måste aktivt motverkas. Rehabilitering som möjliggör åter-gång till arbete måste förbättras. det behövs även lägre skatter på arbete, vilket påverkar människors beteende och uppmuntrar till arbete. Ett annat huvudargument till varför skatte-höjningar ska undvikas i framtiden är vårt allt starkare internationella beroende. Sverige kan inte ha väsentligt högre skatter än länderna i vår omvärld, framförallt EU-länderna. Om svenska skattenivåer inte håller jämna steg med omgivande länders blir det naturligtvis svårt att upprätthålla den ekonomiska tillväxten. Ett system med offentligt subventionerade servi-cetjänster ökar möjligheten till servicetjänster för äldre människor. Att själv kunna köpa sig hjälp med servicetjänster är en form av egenfinansierad hemtjänst som skulle ge goda effek-ter inom en rad områden.
Statsbidrag inte tillräckligt
Vård och omsorg måste inta en särställning när stat, landsting och kommuner ska fördela skattepengar till olika verksamheter. På kort sikt krävs därför högre statsbidrag till kommuner och landsting. Men ökade statsbidrag är inte ensamt någon lösning för äldreomsorgen. Kommuner och landsting har också under många år fått se statsbidragen tappa i värde; dels genom statliga indragningar, dels genom urholkning på grund av inflationen. Det är inte en orimlig tanke att låta befolkningsstrukturen i någon form återspeglas i statsbidragens storlek. Men det är inte bara storleken på statsbidragen som spelar en viktig roll, minst lika viktigt är att de utformas på ett ändamålsenligt sätt. Många av de tillskott som kommunsektorn fått har varit tillfälliga, vilket gett en stor osäkerhet om de ekonomiska förutsättningarna på längre sikt.
Finansiering på kort sikt
Högre tillväxt genom fler människor i arbete är nödvändigt för att tillförsäkra äldreomsorgen resurser. Det måste bli enklare att starta och driva företag. Med en ökad samordning inom vården och en bättre organisering räcker de nuvarande resurserna en bra bit. Att aktivare arbeta mot fallolyckor och minimera patientskadorna skulle exempelvis frigöra 2–3 miljarder8 inom kommunsektorn. Fullt utbyggda vårdgarantier inom sjukvården minskar även äldres väntetider på vård och behandling. Men det krävs även att äldreomsorgen prioriteras högre i statsbudgeten. Det är både rimligt och nödvändigt att undvika en ransonering av äldreom-sorgen.
”Det socialistiska
Sverige har skämt
bort befolkningen
med att det är
samhället som alltid
ska ge hjälp.”
Östergötland
En bättre samordning
Förändringar i socialförsäkringssystemet framhålls ofta som nödvändiga för att klara finansie-ringen av välfärden. Möjligen finns, hos vissa bedömare, en övertro på nivåsänkningar i sjukersättningen och liknande. För vår del är det angeläget att skapa incitament för att undvi-ka sjukskrivningar, möjliggöra rehabilitering och främja arbetslinjen. Den finansiella samord-ning som nu är möjlig mellan olika aktörer kring rehabilitering riskerar bli en tummetott. Istäl-let vill vi ha en ny rehabiliteringsförsäkring som ger en aktör ansvar och resurser för att sam-ordna rehabiliteringen runt individen. Istället för finansiell samordning mellan försäkringskas-sa, landsting, arbetsförmedling och socialtjänst, som är ganska krångligt, får en aktör ansvar och resurser för snabba insatser. Detta ger alla tillgång till snabb rehabilitering. Det måste skapas ett helt nytt system som denna rehabiliteringsförsäkring för att hjälpa människor som har hamnat i en långtidssjukskrivning. Insatserna bör fokusera på individens specifika pro-blem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv deltagare i sin egen rehabili-teringsprocess.
Resursöverföring
Genom en reell och fullt utbyggd rehabiliteringsförsäkring kan resurser motsvarande 10 mil-jarder kronor årligen frigöras till äldreomsorgen. Om vi nu kan ge människor den vård och den rehabilitering de behöver ökar antalet människor i arbete vilket ger välbehövligt skatte-underlag till kommunerna som ansvarar för äldreomsorgen. Det krävs samtidigt en aktiv och tillväxtinriktad näringspolitik som möjliggör nya jobb. Vi menar att det är nödvändigt att i tid bygga upp en stabil ekonomisk bas inom kommun-sektorn för att klara framtidens utmaning-ar inom äldreomsorgen. Det är också nödvändigt att tydligt vända trenden med allt färre människor i arbete. Diskriminering, vårdköer och rundgång mellan myndigheter måste få ett slut. Fokus på samordning och människan i centrum kan bli det som ger ett trendbrott nu.
Mångfald
De regelverk och institutioner som styr äldreomsorgen måste vara öppna nog att släppa fram förnyelse och effektivitet. Vi menar att en stor potential finns i att lyssna till vårdens personal. Inne i verksamheten finns vardagskunskap om hinder och möjligheter för utveckling. Därför måste denna kraft tas tillvara på ett betydligt bättre sätt än idag. Detta bör ligga till grund för äldreomsorgens organisation och finansiering. Vidare finns på många håll kvardröjande för-domar kring att någon annan än kommuner och landsting kan utföra välfärdstjänster. Vårdfö-retag med ideell grund, personalkooperativ, privata företag och frivilligorganisationer kan tillföra såväl ekonomisk som ideell nytta. En äldreomsorg som inte tvekar att utnyttja flera olika utförare har bäst förutsättningar att välkomna och underlätta nödvändig förnyelse och förändring. Alla former av ”stopplagar” måste därför motarbetas med kraft.
Omsorg på mitt språk
En allt större andel svenskar har utländsk bakgrund. Många av dem är flerspråkiga och är en viktig resurs för att klara äldreomsorgen till invandrare som enbart talar sitt modersmål. Äld-reomsorgen måste utveckla en mångkulturell kompetens för att klara behoven. Såväl infor-mation som vårdinsatser måste kunna ges på de språk som är aktuella i respektive kommun. Det finns också behov av äldreomsorg vars personal använder teckenspråk. Döva och hör-selskadade har samma rätt till en god äldreomsorg som hörande.
”Ingen vill ha
hjälp i onödan.
Flexibilitet
behövs i
hemtjänsten.”
Skåne
”Pensionärer är
mycket olika –
ändå behandlas
de som ett
kollektiv mer
än alla andra
åldersgrupper.”
Östergötland
Trygghetskontrakt
Moderater i hela landet kommer att arbeta för en äldreomsorg värd namnet och att männi-skors behov tillgodoses. Man ska kunna lita på att det fungerar den dag man behöver äldre-omsorg. Vi kommer att börja med första punkten i trygghetskontraktet och arbeta vidare punkt för punkt för att säkerställa en likvärdig äldreomsorg för alla. Människovärdet, valfrihe-ten och förvaltarskapet är grunden för den konkreta åtgärdslista vi kommer att arbeta efter i varje kommun, landsting eller region. De lokala förutsättningarna och behoven påverkar på vilket sätt åtgärderna kommer att genomföras.
1. Äldreomsorgen Direkt
Det ska finnas en lättillgänglig kontakt till äldreomsorgen i varje kommun. Genom ett telefon-nummer ska alla enkelt kunna få besked om hur man når olika insatser, vilken hjälp som finns att få, vilka avgifter som gäller, hur man kan lämna synpunkter eller klagomål, vilka in-tresseföreningar som finnsmed mera. Direktnumret ska samordnas med landstingen på lämpligt sätt. Exempelvis skulle en samordning möjliggöra 24-timmarsgaranti. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
2. Varje kommun ska ha en värdighetsgaranti
För att tydliggöra kommunens åtaganden inom äldreomsorgen på ett mätbart och konkret sätt ska varje kommun anta en värdighetsgaranti. Den ska innehålla tydliga besked om vad man kan förvänta sig av äldreomsorgen för kvinnor och män i kommunen. Exempelvis att det ska finnas eget rum för alla som så önskar, det ska finnas tillräckligt med personal för att hjälpa till med mat och dryck och att varje boende känner sig ompysslad, observerad och personligt tilltalad och att ingen behöver dö i ensamhet. En god måltidsmiljö är viktig för mat-lusten liksom matens kvalitet. Värdighetsgarantin ska följas upp kontinuerligt genom enkäter, intervjuer eller på annat sätt ta reda på människors upplevelser av vården. Kvalitetssäkring-en av äldreomsorgen behöver utvecklas och rutiner för ökad rättssäkerhet utarbetas. Inom sjukvården bör en garanti finnas så att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande. Den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse som visar att remis-sen kommit fram och tid för undersökning eller behandling samt namn på kontaktperson. Dessutom ska patienten få besked om provsvar så snabbt som möjligt för att slippa onödig oro. (Ansvar: kommunen och landstingen)
Se värdighetsgarantin nedan
3. Hembesök till alla över 80 år
För att skapa tillit till vården och få ett bättre underlag för människors behov av olika insatser ska hembesök erbjudas alla över 80 år. Individuella insatser kan då utformas tidigt och de äldre får känna en trygghet i att hjälp finns att få den dag man behöver den. (Ansvar: kom-munerna och landstingen)
4. Ta tillvara ideella insatser
Ideella och frivilliga insatser är viktiga komplement till den offentliga verksamheten men det får aldrig innebära att de tvingas ta över när det offentliga sviker sitt uppdrag. Roller och an-svarsfördelning behöver tydliggöras. Kommunen och landstinget bör ha en generös inställ-ning till ideell verksamhet och ta tillvara den kraft som finns i frivilligarbetet. (Ansvar: kommu-nerna och landstingen)
5. Följ upp läkemedelsförskrivningen
Många äldre får för mycket läkemedel och i felaktiga kombinationer10. Det ska finnas nöd-vändig samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre. Läkemedel bör jämställdhetsmärkas för att uppmärksamma könsspecifika behov. (Ansvar: staten)
6. Stöd ska ges till anhöriga
Merparten av insatserna inom vård och omsorg görs av anhöriga. Men oftast läggs om-sorgsansvar på de anhöriga utan att de ges tillräckligt med stöd och resurser. Dessutom får inte uppgiften som anhörigvårdare vara påtvingad. Anhörigarbetet måste uppvärderas, er-kännas och ges stöd för att möta människors behov ochexempelvis måste informationen till anhöriga förbättras vid utskrivning från sjukhus11 och om vad sjukdomstillståndet innebär. Stödgrupper behövs liksom möjlighet till hälsoundersökning för anhörigvårdaren för att ej behöva känna oro för den egna hälsan. Avlösning, flexibel korttidsvård, anhörigersättning och hjälpmedel i hemmet är grunden för ett gott stöd till anhöriga och insatserna ska utfor-mas individuellt. Kontaktcentraler för anhöriga bör finnas. (Ansvar: kommunerna och delvis landstingen och staten)
7. Personalen har rätt till utbildning
All personal som arbetar inom äldreomsorgen ska ha adekvat utbildning. De har också rätt till kontinuerlig kompetensutveckling inom sitt yrkesområde. Reella möjligheter ska finnas till utveckling inom yrket, exempelvis undersköterskor som vidareutbildar sig inom demens, sår-vård, diabetes eller annat som ger specialkunskaper inom yrket. Även kommunens bistånds-bedömare bör ha erforderlig medicinsk kompetens. Kontinuerlig utbildning ska ges om bemö-tande, vårdens värdegrund och andra etiska frågor. En satsning måste göras på vårdperso-nalen, både för att höja dess status och för att klara kompetensförsörjningen bland underre-presenterade grupper. Det finns också behov av ökat intag på gymnasiets omvårdnadspro-gram. (Ansvar: staten, kommunerna och landstingen)
8. En lots/kontaktperson ska finnas
Inom såväl särskilt boende som vård i hemmet ska det finnas en lots som stöd för den en-skilde och dess anhöriga. Lotsens uppgift är att underlätta den enskildes och dess anhörigas kontakter med äldreomsorgen och sjukvården. (Ansvar: kommunerna)
9. Utveckla mångprofessionella arbetslag och vårdteam för äldres behov
Äldreomsorgens organisation ska präglas av mångprofessionella arbetslag där olika vårdyr-ken samverkar kring den enskilde. Olika former av äldrevårdscentraler och äldreteam etable-ras i samverkan mellan kommunen och landstinget. Ett rehabiliterande och förebyggande synsätt ska finnas inom hela äldreomsorgen. Landstingen bör inrätta särskilda vårdteam för hembesök och vård i hemmet med specialiteterna rehabilitering, palliativ vård, demens och somatisk vård. Fler platser behöver tillskapas inom geriatriken. Särskild satsning behövs för rehabilitering av strokepatienter och förstärkta resurser för att utöka antalet demensutred-ningar och behandlingar. Nya vårdformer utvecklas för rehabilitering och omvårdnad över huvudmannaskapsgränser. En gränslös omvårdnad där vårdkedjorna hålls samman kan uppnås genom samverkan på alla nivåer. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
10. Läkare specialiserad på åldrandets sjukdomar bör finnas tillgänglig för hela äldreomsor-gen
Det ska finnas geriatriker tillgängliga vid varje äldreboende och inom hemsjukvården i varje kommun. Landstingen ska säkra tillgången på geriatrisk kompetens, så att varje äldreboende och hemsjukvårdare har tillgång till ansvariga läkare med inriktning på åldrandets sjukdomar.
(Ansvar: landstingen)
11. Eget val ska finnas inom hemtjänsten
Hemtjänstens olika insatser ska utformas så att den enskilde ges stor möjlighet till att välja utförare. En mångfald utförare gagnar kvaliteten och visar respekt för den enskildes självbe-stämmande. Hemtjänstens innehåll behöver breddas för att bättre motsvara människors be-hov och vårdtagaren ska ges ett större inflytande över innehållet i den beviljade insatsen. Det behövs mer tid för medmänsklighet och social samvaro.
(Ansvar: kommunerna)
12. Senior- och äldreboenden ska finnas i tillräcklig omfattning
För den som inte klarar att bo kvar hemma i sitt eget boende ska det finnas olika former av senior- och äldreboenden att välja på. Alltifrån seniorboenden med anpassad bostadsut-formning till äldreboenden med omsorg dygnet runt. Målet ska vara att vårdbehövande gifta eller samboende par inte ska behöva skiljas åt när de behöver äldreomsorg. För att äldre människor i allmänhet inte ska tvingas flytta när de behöver med hjälp ska tillgänglighets-aspekterna prioriteras i varje ny- och ombyggnation. För demenssjuka ska det finnas särskil-da boenden med specialiserad personal. (Ansvar: kommunerna)
13. Förebygg fallolyckor
Varje kommun och landsting ska aktivt arbeta med att förebygga och reducera antalet fall-olyckor och minimera patientskador. Arbetet ska integreras i kommunens insatser mot olyck-or. Landstinget skall aktivt arbeta för att minimera patientskador. En så kallad Fixar-Malte eller Fixar-Marta som kan hjälpa till med enklare sysslor bör erbjudas dem som bor i senior-boenden av olika slag. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
Värdighetsgaranti
• Det ska finnas en läkare knuten till varje äldreboende och till varje hemsjukvårdspatient. En läkare som är kunnig i åldrandets sjukdomar och problem och som regelbundet besöker dessa omsorgstagare.
• Det ska finnas eget rum för alla som så önskar.
• Det ska finnas skilda vårdenheter för demenssjuka och andra boende.
• Det ska vara en självklarhet att senior- och äldreboende finns i eller i närheten av den kom-mundel där vederbörande tidigare bott.
• Det ska vara en självklarhet att en omsorgstagare inte ska behöva ligga och vänta innan en blöja byts.
• Det ska finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa till med att dricka. En god måltidsmiljö och en hög kvalitet på maten ska finnas.
• Det ska finnas så mycket personal att varje omsorgstagare får känna sig ompysslad, ob-serverad och personligt tilltalad.
• Det ska finnas tillräckligt med personal så att alla boende som så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna rummet, exempel-vis kunna vara utomhus ett par gånger i veckan.
• Det ska vara en självklarhet att ta till vara ideella insatser som erbjuds inom äldreomsorgen. • Alla ska få ett värdigt slut och det ska finnas så god tillgång till personal att ingen behöver dö i ensamhet.
• Det ska finnas ett rehabiliterande synsätt i omvårdnaden för att bevara eller öka den äldres funktioner så långt det är möjligt. Rätt till hjälpmedel ska finnas även i det egna boendet för att möjliggöra det rehabiliterande synsättet.
• Det ska finnas en samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre i hem-sjukvården och i det särskilda boendet.
• Det ska finnas eget val inom äldreomsorgen som ger äldre människor frihet att välja vem som utför insatsen.
• Det ska finnas möjlighet till kulturella upplevelser i form av musik, konst, färg, form med mera.
Ovanstående värdighetsgaranti är utformad med inriktning mot det särskilda boendet för äld-re. Värdighetsgaranti kan också utformas för landstingets hälso- och sjukvård. Aktuella punk-ter i en sådan garanti skulle vara att ingen ska behöva delges allvarliga besked från sjukvår-den per telefon eller brev, att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande, den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse på att remissen kommit fram och när undersökning eller behandling beräknas ske samt namnet på en kontaktperson och dennes telefonnummer.
Trygg ålderdom
I dag är ålderdomen för tusentals och åter tusentals pensionärer allt annat än trygg. En viktig anledning är de vårdköer som den planekonomiska organisationen av sjukvården orsakar och de skandaler som återkommande rapporteras från svensk äldreomsorg. Moderaterna vill tillföra kommunerna tio miljarder kronor de kommande tre åren. Det är en omfattande ny-satsning för att stärka vård och omsorg. Men vi tror inte att det räcker med att tillföra nya pengar i ett system som präglas av monopol och brist på valfrihet. Vi föreslår en nationell vårdgaranti, ökade satsningar på projekt för att förbättra anhörigvårdares situation, samt in-satser för att stärka kvaliteten i vård och omsorg. I dag utnyttjas inte alla de goda krafter som skulle kunna bidra till en bättre situation för äldre. I stora delar av landet saknas alterna-tiv och valfrihet inom äldreomsorgen. Närliggande kommuner nekar ansökningar från äldre som vill flytta till deras äldreboenden. Verkligheten är att många saknar valmöjligheter och snarast sitter i kommunarrest. Vi vill på sikt införa en nationell äldregaranti som staten finan-sierar. I ett första steg ska kommunerna åläggas att erbjuda äldre full valfrihet inom äldreom-sorgen. Äldregarantin skall vara knuten till individen och hans eller hennes personliga val av omsorg. Fastighetsskatten är djupt orättvis och uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan äldre, som har avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en tryggare ålderdom straffbeskattas. Låginkomsttagare som ärver föräldrahemmet uppmanas av regeringen att låna till skatten eller flytta. Listan på orättfärdigheter kan göras lång. Mode-raterna vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Som ett första steg föreslår vi att skatteuttaget begränsas. Därefter vill vi stegvis sänka skattesatsen. Totalt vill vi sänka uttaget av fastig-hetsskatt med tio miljarder kronor under de närmaste tre åren. Förvärvsfrekvensen för äldre faller snabbt ju närmare pensionsåldern man kommer Det finns naturligtvis flera skäl till detta och det är heller inte rimligt att tro att alla skulle kunna eller vilja jobba mer. Samtidigt finns det många människor som både kan och vill jobba längre upp i åldrarna. Dessa utgör de en viktig kunskaps- och arbetskraftsreserv som vi vill ta till vara på. I dag tvingas arbetande pensionärer att lägga arbetsinkomster ovanpå pensionen när skatten skall räknas ut. Detta gör att de snabbt kommer upp i höga marginalskatter. För att göra det lönsamt att arbeta efter den normala pensionsåldern, oavsett om man tar ut pension eller ej, föreslår modera-terna att den statliga skatten slopas på arbetsinkomster från och med 65 års ålder. För att stimulera företagen till att anställa och behålla äldre arbetskraft föreslår moderaterna också att arbetsgivaravgifterna för äldre än 61 år sänks.
Av flera skäl borde 2000-talet bli de äldres århundrade. Personer med lång erfarenhet ställs obevekligt till sidan efter sin pensionering och 55+-åringarna upplever inskränkningen av sina möjligheter på arbetsmarknaden. Åldersdiskrimineringen är den vanligaste diskrimineringen i Sverige. Därför krävs en ändrad attityd mot och lagstiftning för äldre. Det krävs också att vi tar tillvara de äldres styrka och livserfarenhet. 2000-talet borde måhända bli seniorernas år-hundrade och FN borde nog – likt barnkonventionen - utarbeta en äldrekonvention.
Äldrepolitiken är komplex. Den berör många individer och många av samhällets insatser med ett långsiktigt perspektiv. Framtiden kan indelas i två perioder - den första fram emot 2015 och den andra fram till 2025.
Under den första perioden pensioneras ett stort antal fyrtiotalister som kommer att få vara friska och pigga många år framöver. Antalet yngre äldre (mellan 60 och 79 år) ökar då från 1,6 miljoner till cirka 2 miljoner.
Under den andra perioden har dagens nyblivna pensionärer åldrats och blir efterhand assis-tensberoende. Anhöriga och andra släktingar, vänner och det offentliga samhället får då stäl-la upp. Antalet äldre äldre (80+) ökar då till 640 000 och därefter ytterligare. År 2035 kommer trekvarts miljon svenskar att vara över 80 år.
Befolkningsstrukturen genomgår sålunda en dramatisk förändring och alla ska, utifrån princi-pen om allas lika värde, ges ett så gott liv som möjligt under deras kvarvarande levnadsår. Under den första perioden måste vi skapa förutsättningarna för att värna om alla medborga-res värde och värdighet - nu och framöver.
Det behövs minst tio år för att skapa den trygghet som är målet.
Äldrepolitiken
Samhället ska här omsätta våra grundläggande tankar om människans värde och värdighet i praktisk verklighet. Den moderata äldrepolitiken ska framför allt riktas in på folkhälsan, före-byggande åtgärder samt vården och omsorgen hos äldre. Fokuseringen är en följd av att vi på sikt står inför extrema utmaningar av sådan karaktär och storleksordning att de måste bearbetas redan nu. För att så långt det går undgå kostnadskrävande insatser från vården bör program skapas för att upprätthålla god hälsa och god fysisk funktion. I arbetet spelar de yngre och aktiva äldre en stor roll. Deras insatser är avgörande för hur vi ska nå våra mål om allas trygghet hela livet. Det är under den närmaste tioårsperioden som vi måste frigöra den kraft som ligger hos de aktiva äldre.
Inom äldrepolitiken formulerar vi äldres anspråk på välfärden, vården och omsorgen. Vi mo-biliserar också den äldre arbetskraft som har glömts bort eller blivit hejdad och outnyttjad.
Nya åldrar
Ålderstrappan har spelat ut sin roll. Människans liv bör stället delas in i fyra åldrar som bättre svarar mot dagens – uppväxttiden, den platåliknande tiden, yngre äldre åldern och livets sis-ta del då man är i behov av omfattande vård och omsorg och inte längre klarar sig själv.
En mängd undersökningar har visat att de flesta unga seniorer ser positivt på sin framtid. De ställer också gärna upp både i arbetslivet och i samhällets civila verksamheter. Förtroendet bland dem för att samhället på sikt ska klara av framtidens äldrevård och omsorg är dock mycket lågt.3 Många bland de unga seniorerna uttrycker till och med att de är rädda för att bli gamla – vilket ju är just vad de kommer att vara, eller åtminstone börja bli, från 2015 och framåt i tiden. Den personliga motivationen bland aktiva seniorer, att med egna insatser göra något åt saken, finns därför i grunden. Det är både rimligt och naturligt att ställa krav på per-sonligt ansvarstagande. För att den motivationen till ansvarstagande ska komma till utlopp krävs dock flera förändringar i vårt samhälle.
Moderaterna ställer inte enbart krav på personligt ansvarstagande utan föreslår en lång rad åtgärder för att möjliggöra människors aktiva deltagande: Ta vara på frivilligheten
Fler och fler har slutat fråga vad stat eller kommun kan göra för dem och i stället tagit saken i egna händer. Ofta har man mot alla odds nått fantastiska resultat. Frivilligarbetet fungerar ofta som samhällets känselspröt. Det hittar orättvisorna, upptäcker kantigheterna, kartlägger nya områden och antar nya utmaningar. Den kraft som finns i frivilligheten ska vi ta tillvara. Det civila samhället (familj, släkt, föreningar, kyrkor med mera) är den viktigaste kraften för att minska ensamhet och skapa gemenskap, sammanhang och närhet. Den politiska uppgif-ten är att stärka förutsättningarna för detta civila samhälle att fungera och utvecklas. Exem-pelvis bör vi ta med seniorerna in i skolans värld. Verksamhet som ”Klassmorfar och Klass-mormor” har visat sig vara mycket positiv. En mer bejakande familjepolitik och införande av avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer är andra exempel på detta. Frivilligcentraler bör utvecklas i varje kommun dit människor kan vända sig för att hjälpa till och för att ta emot hjälp. Ett gott exempel är TiC-huset i Kalmar som är en mötesplats för människor som behö-ver gemenskap och stöd. Gustav Adolfs Pensionärsklubb i Norrköping och Väntjänsten i Ny-köping är andra goda exempel på frivilligverksamhet som ger meningsfull sysselsättning både för den som engagerar sig och den som tar emot stödet.
Moderaterna vill vara en garant för att alla människors värdighet, oavsett ålder, sätts i främs-ta rummet. Det duger inte att människor diskrimineras, varken i samhällslivet eller i arbetsli-vet. Det handlar om rättvisa! Det finns hopp om ett bättre Sverige. Att förlösa seniorkraften genom att ingen hålls tillbaka är en av vägarna för att se till att ingen någonsin lämnas efter. Men det är också ett uttryck för att vi sätter människans, även den aktive seniorens, värdig-het i främsta rummet.
”Medierna ignorerar
äldre personer.
Vi nämns bara i
reportage om vårdskandaler
eller
reportage om bra
politiska lösningar.”
Norrköping
Kräv ett ömsesidigt åtagande
Välfärdspolitiken byggdes upp under mitten av förra århundradet. Grunden för att gemen-samt finansiera välfärdstjänster av olika slag var att människor, var och en efter förmåga, bidrar genom eget ansvarstagande för sig själv och sina närmaste. Välfärdstjänsterna ut-vecklades för att stödja när man inte klarar sig själv och därmed ge alla människor möjlighet till ett gott liv. Vi behöver återgå till det ömsesidiga ansvarstagandet. Den enskilde har ett ansvar för sin egen hälsa och det offentliga har ansvar för att stödja när hennes/hans insat-ser inte räcker till. Det ska finnas trivsamma boenden som är organiserade så att servicen kan utökas utifrån behov. Åldersskillnaden kan vara ganska stor i dessa boenden då bostä-derna är byggda så man kan flytta in tidigt i livet och är anpassad utifrån det utökade hjälp-behovet. Det bör också finnas boenden med olika profiler exempelvis med ekologisk eller kyrklig inriktning. Bostadsbyggnationen bör inriktas mot flexibla och tillgängliga bostäder som möjliggör kvarboende när krafterna sviktar och man behöver hjälp och service av olika slag. Bostadsbolagen kan med fördel utöka sin service med olika slags ”fixar-tjänster” som tillval i boendet. • Ta ansvar för din egen hälsa och se till att ha sunda matvanor och en sund livsstil.
• Ett hälsofrämjande synsätt måste prägla arbetsplatserna och de offentliga verksamheterna.
• Din bostad har betydelse. Det är viktigt att huset har hiss och annan service som gör det möjligt att bo kvar så länge du själv önskar.
• Olika slags seniorboenden måste utvecklas och såväl staten som kommunerna har en vik-tig roll för att skapa förutsättningar för byggandet.
Förändra attityderna i samhällslivet
Praktiskt taget alla som fyllt 60 år vittnar om den schablonartade bild som finns och som be-gränsar seniorers möjlighet till delaktighet och inflytande. Omvärldens snäva bild av seniorer innebär också att värdefull kraft slösas bort. Vi vill förändra synen på åldrandet och ta tillvara den seniorkraft som berikar vårt land.
• Tillsätt en äldreminister för att samla äldrepolitiken, på samma sätt som vi har en ung-domsminister idag. Äldrefrågor begränsas oftast till Socialdepartementet och handlar då om vård och omsorg. Vi vill ge äldrepolitiken en framskjuten roll i syfte att kunna ta tillvara allt det som seniorkraften erbjuder.
• Seniorer är underrepresenterade i det offentliga livet. I många fall tillämpas fasta åldersreg-ler vilket utesluter seniorer i olika slag av beslutande funktioner. Detta är diskriminering och måste motverkas främst genom aktiv opinionsbildning.
Förändra attityderna i arbetslivet
Seniorer omtalas sällan som människor som ger ”närande” bidrag till samhället. Istället är det ”tärande” som blir begreppet. Vi vill vända på perspektivet. Vi ser seniorkraften som en möj-lighet för var och en att förvärvsarbeta så länge man själv önskar. En pensionering innebär att värdefull erfarenhet och kompetens försvinner. Därför finns såväl ett mänskligt som eko-nomiskt perspektiv på möjligheten att arbeta så länge man själv önskar.
• Varje människa ska själv kunna bestämma hur länge och hur mycket man vill arbeta. Idag råder en ungdomsfixering som hindrar mogna människor från arbete och delaktighet.
• Ingen ska känna sig tvingad att sluta arbeta vid 67 års ålder. Rätt att stanna kvar i arbetsli-vet ska finnas till 72 års ålder. Det finns ett värde i att ha kvar äldre människor på arbetsplat-sen. Erfarenhet och kompetens ökar möjligheten till kontinuitet, trygghet och säkerhet. Vär-den som behövs på varje arbetsplats.
• Det behövs en lag mot åldersdiskriminering i arbetslivet.
”Det är mycket
stimulerande att
arbeta med äldre
kollegor.”
26 årig doktorand
Förbättra pensionerna
Skillnaden i livslängd mellan kvinnor och män bör inte påverka pensionen. Inte heller det faktum att de flesta kvinnor tar ett större ansvar för barn och hem. Ett sätt att komma till rätta med en del av problemet är att makar delar pensionsrättigheterna i premiepensionen mellan sig. Idag kräver det en aktiv begäran. Många känner inte till eller utnyttjar denna möjlighet. Därför måste grundregeln vara att hela premiepensionen automatiskt delas lika mellan för-äldrarna tills barnet är åtta år. För att ytterligare finna vägar att förbättra kvinnors pensioner bör det genomföras en könskonsekvensanalys av hur dagens pensionssystem påverkar kvinnor respektive män. Inkomsterna för de sämst ställda pensionärerna behöver förbättras. Socialdemokraternas okänsliga budgetsanering har lett till att pensionerna släpat efter i vär-deutveckling. Det är hög tid att förbättra den ekonomiska situationen för de sämst ställda pensionärerna samt att därefter förbättra värdet av samtliga pensioner genom sänkt skatt.
• Höj garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen med 100 kronor per månad. Garantipensionen finansieras helt över statsbudgeten och påverkar således inte det nya pensionssystemet i övrigt.
• Sänk skatten för alla pensionärer genom ett särskilt, högre, grundavdrag för ålderspensio-närer som motsvarar en skattesänkning på 200 kronor per månad.
• Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter.
Fortsatt arbete ska löna sig
För den som väljer att fortsätta förvärvsarbeta efter 65-årsdagen måste hinder och negativa konsekvenser undanröjas. Det måste alltid löna sig att arbeta, oavsett ålder. Skattenivåer, arbetstider och attityder måste uppmuntra till arbete.
• Vi vill halvera inkomstskatten för arbetstagare över 65 år. Individen ska känna att det lönar sig att arbeta längre. Det behövs också lättnader i arbetsgivaravgiften för att uppmuntra före-tagen till att behålla arbetskraft längre upp i åldrarna.
• Den som fyllt 61 år ska ha rätt att arbeta deltid vilket kan möjliggöra fler att orka stanna kvar i arbetslivet längre. • Den som vill ska ha rätt att stanna kvar i arbetslivet till 72 års ålder.
”Tyvärr har jag
hört i radio att
om man är 40 år
är det för nära
pensionen, för
dyrt att anställa.”
Pensionär i norr
Rätt till rehabilitering vid sjukdom
Rehabilitering måste ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för yrkesverk-samma eller de som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet. Av det följer att rehabiliteringen efter fyllda 65 år inte automatiskt kan hänskjutas till ett normalt åldrande och bli en geriatrisk fråga. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom att satsa på en kontinuer-lig och livslång rehabilitering. Men självfallet ger det i första hand vinster på det mänskliga planet.
• Inför en rehabiliteringsförsäkring. Nuvarande fyra ansvariga sektorer för rehabilitering (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassorna) har samma ansvar men olika mål och medel vilket ofta gör att männi-skor hamnar mellan stolarna. Individen ska istället sättas i centrum och det offentliga anpas-sa sig efter människors behov och önskemål. Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret ska flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna till en offentlig huvudaktör som har ett samordnande ansvar och erforderliga resurser.
• Rehabiliteringsförsäkringen bidrar med tidiga insatser i syfte att få den sjukskrivne till arbete så fort som möjligt eller till att uppnå normal fysisk förmåga. Insatserna ska fokusera på den enskildes specifika problem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv delta-gare i sin egen rehabiliteringsprocess. Den enskilde får även vissa lagfästa rättigheter mot försäkringsgivare och rehabiliteringsaktörer. Dessutom får den, som så önskar rätt till en mentor som kan fungera som ett stöd genom hela processen.
Ekonomiska konsekvenser av förslagen i handlingsprogrammet
Det ömsesidiga åtagande som vi förespråkar kommer att minska de ekonomiska kostnader-na för samhället samtidigt som den enskildes välbefinnande ökar. För att utröna vilka öns-kemål och behov som dagens seniorer har angående sitt boende bör de tillfrågas om hur de vill planera sitt boende och sin framtid. En sådan undersökning skulle också ge människor tid att stanna upp och tänka under den tid då man fortfarande orkar planera, bygga och flytta men också ge synpunkter på hur man vill tillbringa sin ålderdom. Som ett led i arbetet med att stärka kunskaperna kring äldres boende bör ett Forum för äldres boende inrättas. Foru-met ska bidra till att äldres boendesituation ges en större uppmärksamhet och frambringa förslag på konkreta åtgärder som förbättrar beredskapen inför ökningen av antalet äldre som kräver ändamålsenliga bostäder. Denna del av det ömsesidiga ansvarstagandet beräknas kosta staten fem miljoner kronor per år. Den nya syn på seniorer vi förespråkar, där senio-rerna ses som en resurs, leder till vinster för samhället som inte kan mätas i pengar. De åt-gärder som vi föreslår för att alla ska kunna arbeta hur länge de vill leder till en ökning av antalet arbetade timmar vilket är avgörande för den framtida välfärden. En halvering av in-komstskatten på förvärvsinkomster för alla som väljer att fortsätta arbeta efter 65 års ålder beräknas leda till 1,3 miljarder kronor i lägre skatteintäkter. Förbättrade ekonomiska förut-sättningar för pensionärer är en satsning som främst riktar sig till de sämst ställda pensionä-rerna. Detta är en angelägen reform som är finansierad i Moderaternas förslag till statsbud-get. Utöver riktade satsningar på 790 miljoner kronor till de pensionärer med lägst pension, kostar den skattesänkning för pensioner som vi föreslår fyra miljarder kronor per år. Utöver dessa förbättringar för pensionärerna, gynnas många seniorer även av det avskaffande av fastighets- och förmögenhetsskatterna som Moderaterna arbetar för. Idag tvingar dessa skatter många äldre att flytta ifrån de hem som de byggt med sina egna händer och arbetat ett helt liv för att betala. Med en samlad rehabiliteringsförsäkring kan kostnaderna för sjuk-frånvaro minskas väsentligt. Detta frigör resurser till äldreomsorg och sjukvård. I arbetet med att motverka ohälsa saknas dag det övergripande samhällsekonomiska perspektivet. Därför behöver tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret flyttas från dagens fyra offentliga huvud-män (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som får ett samordnande ansvar och erfor-derliga resurser.
Budgeteffekter, seniorpolitiskt program
Höjt grundavdrag för alla pensionärer motsvarar
200 kronor per månad i sänkt skatt 4 000
Halverad inkomstskatt för förvärvsinkomster
för alla över 65 1 300
Höjd övergångsvis garantipension med 100 kronor per månad 700
Bostadstillägg till pensionärer, bort med fritidsfastighet i inkomstprövningen 90
Forum för äldres boende 5
Ny rehabiliteringsförsäkring – 9 465
Forskning kring palliativ vård 20
Summa sänkta skatter och höjda kostnader – 3 350
(miljoner kronor år 2007)
Förutom den organisatoriska samordning som vi föreslår behövs det en massiv satsning på rehabilitering tillsammans med åtgärder för att stävja fusk och överutnyttjande av sjukförsäk-ringen. På lite sikt kommer satsningen på samordnad rehabilitering att leda till stora vinster för den offentliga sektorn. Vinster som kan återinvesteras i vården och omsorgen om de äld-re.
Räcker äldreomsorgen till alla?
Det är knappt 100 år sedan fattigvården var det enda alternativet för gamla och sjuka som inte kunde bo kvar hemma. Sedan dess har mycket hänt. Möjlighet till hemtjänst, färdtjänst, gruppbostäder och mycket annat har utvecklats inom ramen för det som är gemensamt fi-nansierat. Aldrig har samhället lagt så mycket resurser till äldreomsorg som idag, ändå räck-er resurserna inte till. Allt fler tvivlar på den offentliga sektorns förmåga att sörja för de äldres trygghet. I en nyligen publicerad undersökning4 som Temo gjort på uppdrag av Röda Korset säger sju av tio i yrkesverksam ålder att de inte tror att samhällets resurser kommer att räcka till. En intensiv debatt har underblåsts av kommunernas brist på resurser och personal, lik-som uppmärksammade fall av missförhållanden och vanvård. Samtidigt växer insikten om att be-folkningsutvecklingen medför att dagens finansieringsformer och organisation av äldre-om-sorgen inte räcker till för att ge en trygg och värdig äldreomsorg i framtiden.
Friskare eller sjukare?
De flesta forskare är överens om att vi både lever friskare och att vi blir sjukare i takt med höjd levnadsålder. I den tredje åldern, enligt professor Mats Thorslund, dominerar friska se-niorer som klarar sig själva. Men hälsan blir inte bättre. Genom avancerad sjukvård kan vi dock leva vidare trots krämporna. De allra äldsta – i den fjärde åldern – har en sämre hälsa. Det blir alltmer ovanligt att människor ”dör friska”. Istället föregås döden av en period då vi behöver omfattande vårdinsatser. Allt fler 80-åringar genomgår högspecialiserad vård. Men den allra sista tiden i livet karaktäriseras av lösningar med mindre teknik, men där omvård-naden är central. Viktigast blir andras närvaro och omtanke.
Äldre med sammansatta behov
Sjukvård med högt teknologiskt innehåll har hög status och kunskapen om vilka metoder som ger bäst resultat, evidensbaserad5 medicin, utvecklas starkt. Men för vården av den allt större gruppen äldre med sammansatta behov saknas såväl status som evidens. Detta är inte acceptabelt. Kunskapen om sammansatt sjuklighet med sociala och medicinska behov måste utvecklas om vi ska klara en äldrevård med kvalitet. Insatserna måste samordnas ut-ifrån människans alla behov och förutsättningar. Detta kräver ett förändrat arbetssätt på alla nivåer. Vården för de allra äldsta måste fokusera på ett samlat omhändertagande som möter såväl medicinska, sociala som andliga behov.
Demenssjukas situation
Vården och omsorgen om demenssjuka måste förbättras. Antalet personer som lider av nå-gon form av demens uppskattas till cirka 135 000. Om man till detta lägger antalet anhöriga och närstående så innebär det att närmare en miljon människor i vårt land berörs av de-menssjukdom. Samtidigt tillkommer 20 000 personer varje år som nyinsjuknar. För att få den bästa vården måste anhöriga tillfrågas om vilket stöd och vilka insatser de menar behövs. Anhöriga måste bli en del av vårdteamet där deras kunskap om den demenssjuke tas tillva-ra. Det bör kontinuerligt erbjudas handledning för alla som arbetar med demenssjuka. De-mensteam med tvärprofessionell bemanning bör utvecklas i samarbete med landstinget i syfte att minska de skarpa gränssnitten mellan huvudmännen.
”Man blir
inte lika bara
för att man
blir äldre.”
Sundsvall
Vård i livets slut
En värdig vård i livets slutskede omfattar flera aspekter på det lidande och den smärta som döendet kan föra med sig. Förutom rent fysiska behov finns även psykiska, sociala och exis-tentiella behov. All behandling inom sjukvården bör ta hänsyn till dessa behov. En bättre vård i livets slutskede kan åstadkommas genom åtgärder på en rad områden. Vårdpersonalen behöver utbildning inför de särskilt svåra avväganden som kan behöva göras när det gäller vården i livets slutskede. Hospicevård och palliativa team måste etableras, vidareutvecklas och vara tillgängliga i hela landet. Det är viktigt att ta tillvara den kunskap och kompetens som vunnits på de platser där verksamheten varit i gång under längre tid. Dessa erfarenheter bör sedan även komma den övriga vården till del. Det behövs en öppenhet inför nya vård-former i livets slutskede.
Kvinnorna i vården
Cirka 70 procent6 av dem som är i behov av äldreomsorg är kvinnor. Om hänsyn dock tas till att kvinnor lever längre än män och att de i högre grad än män lever ensamboende så förde-las insatserna mellan kvinnor och män betydligt jämnare. Eftersom kvinnor lever längre än män överlever de flesta kvinnor sin partner. De blir i längden därmed i större behov av äldre-omsorg än män. Kvinnor uppger oftare än män att de är missnöjda med vården och att de inte får den hjälp de behöver. Detta kan tyda på att insatserna inte är anpassade efter kvin-nors behov och önskemål. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt jämställdhetsperspektivet inom äldreomsorgen.
Äldre som utsätts för brott
Ungefär var sjunde äldre – betydligt fler kvinnor än män – anger att de har utsatts för någon form av våld eller övergrepp vid något tillfälle efter det de fyllt 65 år. Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras så att människor kan känna sig trygga såväl ute på gator och torg som i det egna hemmet. Stadsplanering och stadsmiljöarbetet ska möjliggöra trygga gång- och cykelvägar. Kollektivtrafiken behöver också stärka upplevelsen av trygghet och säkerhet. Tyvärr förekommer våld och övergrepp även inom äldreomsorgen. Det är därför rimligt att personal inom äldreomsorgen genomgår lämplighetsprövning på samma sätt som personal inom förskola och skola.
Handlingsplan för äldres sjukvård och omsorg
Moderaterna vill vara en garant för en trygg äldreomsorg i hela landet. Därför presenterar vi nu en handlingsplan för att säkerställa äldres sjukvård och omsorg i varje kommun och landsting/region. Den består av två delar. Först och främst har vi en etisk och ideologisk plattform som konkretiserar människovärdet, rätten att välja och förvaltarskapet. Därefter ett konkret och mätbart trygghetskontrakt för att få en trygg och likvärdig äldreomsorg i hela lan-det. Moderataa kommun- och landstingspolitiker kommer att lämna förslag i varje kommun och landsting/region för att trygga äldreomsorgen inom respektive geografiska område. Vida-re ska våra riksdagsledamöter föreslå de lagändringar och de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa äldreomsorg och sjukvård av hög kvalitet.
Människovärdet viktigast
Kristdemokratin har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum. Denna männi-skosyn brukar beskrivas som att människan är en person, vilket innebär att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk tillhörig-het eller sexuell läggning. Människovärdet är knutet till existensen, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans liv eller hennes förmågor eller kunskaper. Detta inne-bär bland annat att människor har lika rätt till vård och behandling oavsett kön eller ålder. Äldre ska inte diskrimineras. Den kristdemokratiska människosynen utgår från att människan är en sammansatt helhet och har kroppsliga, psykiska, sociala och andliga behov. För att skapa och upprätthålla hälsa och ett gott liv måste dessa behov tillgodoses. För att bota och förebygga sjukdom måste hela människans miljö och behov tas med i beräkningen. Äldre-omsorgen i vid mening ska utformas med människovärdet i centrum. Personers personliga behov, rätt att vara olika och göra olika val måste tillgodoses. Den ideologiska värdegrunden behöver levandegöras inom hela äldreomsorgen. Frågor om människovärde och bemötande är viktiga delar i all vårdpersonals utbildning och kompetensutveckling.
Tankeskifte om behoven
Alltför länge har sjukvård och äldreomsorg präglats av myten om det oändliga behovet av vård och omsorg. Vårdbehoven har ansetts vara outtömliga och därför har olika begräns-ningsåtgärder utformats i syfte att ransonera vården. Den enskilde har inte betrotts med an-svaret att bedöma vad som är en rimlig vårdinsats. Vi vill se ett tankeskifte. Vi menar att vi både kan öka kvaliteten och spara resurser genom att bli bättre på att fånga upp den enskil-da människans verkliga behov. • Behoven är inte oändliga – de är personliga och individuel-la.
• För att få kunskap om individens verkliga behov måste det finnas en helhetssyn på männi-skan.
• Först när människors verkliga behov tillgodoses blir sjukvården och äldreomsorgen effektiv.
• Otrygga och missnöjda människor kostar både pengar och onödigt lidande.
• Att få den hjälp man behöver skapar tillit – och tillit bidrar hälsa.
Rätt att välja
Respekten för äldre människors integritet och självbestämmande kräver att valfrihet präglar utformningen av det stöd som ges. Men betoningen på valfrihet får aldrig bli ett viktigare mål än tryggheten i vården och omsorgen. För de allra mest utsatta – demenssjuka, de med sammansatt sjuklighet och andra med nedsatt autonomi7 – är tryggheten och värdigheten så mycket mer angelägen. Alltför länge har valfrihet varit förebehållet människor med välfylld plånbok och goda kontakter. Privata lösningar har ju alltid funnits. Men genom ett system med eget val ges alla människor förutsättningar för reell valfrihet, med gemensam finansie-ring och ett tak för avgifterna. Hänsyn måste också tas till den valfrihet som vårt mångkultu-rella samhälle förutsätter.
Eget val – viktigt att få välja
Hjälp i hemmet, eller hemtjänst, är en offentligt finansierad välfärdstjänst som lämpar sig väl för system med eget val. Kommunens uppgift, förutom finansieringen, är att bedöma omfatt-ningen av stödet enligt socialtjänstlagen på sedvanligt sätt, prissätta enligt timtaxa, vårdtyngd eller på annat sätt, auktorisera (kvalitetssäkra) genom program/ramavtal och därefter över-lämna till den enskilde att efter eget val välja vem som ska utföra hemtjänstinsatsen. Hem-tjänstinsatserna ska göras mer flexibla, allt efter den enskildes behov. Hur hemtjänsttimmar-na används kan variera från vecka till vecka och bör bestämmas i samspelet mellan den en-skilde och personalen. Hemtjänsten är basen i äldreomsorgen och är ett stöd även för anhö-riga. Såväl den medicinska som den sociala delen av hemtjänsten bör uppmärksammas.
Resurser
Äldreomsorgen är en verksamhet där resurserna hittills inte följt behoven på samma sätt som till exempel i socialförsäkringarna. När antalet sjuka stiger, ökar utgifterna i sjukförsäkringen. När antalet arbetslösa stiger, ökar utgifterna för arbetslösheten. Men när antalet äldre stiger, minskar kvaliteten i äldreomsorgen, samhällets resurser ökar inte i samma omfattning. Frå-gan är hur de resurser som behövs skapas, av vem och när. Det finns många som tror att det är fullt möjligt att rädda den generella välfärden med höjda skatter i någon form. Men det är en orimlig tanke att skattetrycket ska höjas ytterligare. Istället för höjda skattesatser måste vi ha högre skatteintäkter genom fler företag och fler människor i arbete. Dessutom måste det skapas incitament för satsning på medicinska åtgärder, operation eller rehabilitering istäl-let för sjukersättning. Endast så kan vi rädda välfärden.
”Jag betalar
hellre en slant
till en släkting
än till främmande
människor för
hjälp med biltransport.”
Östergötland
Tillväxt för välfärd
En mycket viktig del av lösningen till hur den framtida välfärden ska finansieras ligger i utma-ningen att få fler i arbete och ta till vara de reserver som finns i den arbetsföra befolkningen i alla åldrar. För att denna reserv ska kunna nyttjas krävs flera åtgärder. Företagsklimatet måste bli bättre. Diskriminering måste aktivt motverkas. Rehabilitering som möjliggör åter-gång till arbete måste förbättras. det behövs även lägre skatter på arbete, vilket påverkar människors beteende och uppmuntrar till arbete. Ett annat huvudargument till varför skatte-höjningar ska undvikas i framtiden är vårt allt starkare internationella beroende. Sverige kan inte ha väsentligt högre skatter än länderna i vår omvärld, framförallt EU-länderna. Om svenska skattenivåer inte håller jämna steg med omgivande länders blir det naturligtvis svårt att upprätthålla den ekonomiska tillväxten. Ett system med offentligt subventionerade servi-cetjänster ökar möjligheten till servicetjänster för äldre människor. Att själv kunna köpa sig hjälp med servicetjänster är en form av egenfinansierad hemtjänst som skulle ge goda effek-ter inom en rad områden.
Statsbidrag inte tillräckligt
Vård och omsorg måste inta en särställning när stat, landsting och kommuner ska fördela skattepengar till olika verksamheter. På kort sikt krävs därför högre statsbidrag till kommuner och landsting. Men ökade statsbidrag är inte ensamt någon lösning för äldreomsorgen. Kommuner och landsting har också under många år fått se statsbidragen tappa i värde; dels genom statliga indragningar, dels genom urholkning på grund av inflationen. Det är inte en orimlig tanke att låta befolkningsstrukturen i någon form återspeglas i statsbidragens storlek. Men det är inte bara storleken på statsbidragen som spelar en viktig roll, minst lika viktigt är att de utformas på ett ändamålsenligt sätt. Många av de tillskott som kommunsektorn fått har varit tillfälliga, vilket gett en stor osäkerhet om de ekonomiska förutsättningarna på längre sikt.
Finansiering på kort sikt
Högre tillväxt genom fler människor i arbete är nödvändigt för att tillförsäkra äldreomsorgen resurser. Det måste bli enklare att starta och driva företag. Med en ökad samordning inom vården och en bättre organisering räcker de nuvarande resurserna en bra bit. Att aktivare arbeta mot fallolyckor och minimera patientskadorna skulle exempelvis frigöra 2–3 miljarder8 inom kommunsektorn. Fullt utbyggda vårdgarantier inom sjukvården minskar även äldres väntetider på vård och behandling. Men det krävs även att äldreomsorgen prioriteras högre i statsbudgeten. Det är både rimligt och nödvändigt att undvika en ransonering av äldreom-sorgen.
”Det socialistiska
Sverige har skämt
bort befolkningen
med att det är
samhället som alltid
ska ge hjälp.”
Östergötland
En bättre samordning
Förändringar i socialförsäkringssystemet framhålls ofta som nödvändiga för att klara finansie-ringen av välfärden. Möjligen finns, hos vissa bedömare, en övertro på nivåsänkningar i sjukersättningen och liknande. För vår del är det angeläget att skapa incitament för att undvi-ka sjukskrivningar, möjliggöra rehabilitering och främja arbetslinjen. Den finansiella samord-ning som nu är möjlig mellan olika aktörer kring rehabilitering riskerar bli en tummetott. Istäl-let vill vi ha en ny rehabiliteringsförsäkring som ger en aktör ansvar och resurser för att sam-ordna rehabiliteringen runt individen. Istället för finansiell samordning mellan försäkringskas-sa, landsting, arbetsförmedling och socialtjänst, som är ganska krångligt, får en aktör ansvar och resurser för snabba insatser. Detta ger alla tillgång till snabb rehabilitering. Det måste skapas ett helt nytt system som denna rehabiliteringsförsäkring för att hjälpa människor som har hamnat i en långtidssjukskrivning. Insatserna bör fokusera på individens specifika pro-blem, förutsättningar och möjligheter med denne som en aktiv deltagare i sin egen rehabili-teringsprocess.
Resursöverföring
Genom en reell och fullt utbyggd rehabiliteringsförsäkring kan resurser motsvarande 10 mil-jarder kronor årligen frigöras till äldreomsorgen. Om vi nu kan ge människor den vård och den rehabilitering de behöver ökar antalet människor i arbete vilket ger välbehövligt skatte-underlag till kommunerna som ansvarar för äldreomsorgen. Det krävs samtidigt en aktiv och tillväxtinriktad näringspolitik som möjliggör nya jobb. Vi menar att det är nödvändigt att i tid bygga upp en stabil ekonomisk bas inom kommun-sektorn för att klara framtidens utmaning-ar inom äldreomsorgen. Det är också nödvändigt att tydligt vända trenden med allt färre människor i arbete. Diskriminering, vårdköer och rundgång mellan myndigheter måste få ett slut. Fokus på samordning och människan i centrum kan bli det som ger ett trendbrott nu.
Mångfald
De regelverk och institutioner som styr äldreomsorgen måste vara öppna nog att släppa fram förnyelse och effektivitet. Vi menar att en stor potential finns i att lyssna till vårdens personal. Inne i verksamheten finns vardagskunskap om hinder och möjligheter för utveckling. Därför måste denna kraft tas tillvara på ett betydligt bättre sätt än idag. Detta bör ligga till grund för äldreomsorgens organisation och finansiering. Vidare finns på många håll kvardröjande för-domar kring att någon annan än kommuner och landsting kan utföra välfärdstjänster. Vårdfö-retag med ideell grund, personalkooperativ, privata företag och frivilligorganisationer kan tillföra såväl ekonomisk som ideell nytta. En äldreomsorg som inte tvekar att utnyttja flera olika utförare har bäst förutsättningar att välkomna och underlätta nödvändig förnyelse och förändring. Alla former av ”stopplagar” måste därför motarbetas med kraft.
Omsorg på mitt språk
En allt större andel svenskar har utländsk bakgrund. Många av dem är flerspråkiga och är en viktig resurs för att klara äldreomsorgen till invandrare som enbart talar sitt modersmål. Äld-reomsorgen måste utveckla en mångkulturell kompetens för att klara behoven. Såväl infor-mation som vårdinsatser måste kunna ges på de språk som är aktuella i respektive kommun. Det finns också behov av äldreomsorg vars personal använder teckenspråk. Döva och hör-selskadade har samma rätt till en god äldreomsorg som hörande.
”Ingen vill ha
hjälp i onödan.
Flexibilitet
behövs i
hemtjänsten.”
Skåne
”Pensionärer är
mycket olika –
ändå behandlas
de som ett
kollektiv mer
än alla andra
åldersgrupper.”
Östergötland
Trygghetskontrakt
Moderater i hela landet kommer att arbeta för en äldreomsorg värd namnet och att männi-skors behov tillgodoses. Man ska kunna lita på att det fungerar den dag man behöver äldre-omsorg. Vi kommer att börja med första punkten i trygghetskontraktet och arbeta vidare punkt för punkt för att säkerställa en likvärdig äldreomsorg för alla. Människovärdet, valfrihe-ten och förvaltarskapet är grunden för den konkreta åtgärdslista vi kommer att arbeta efter i varje kommun, landsting eller region. De lokala förutsättningarna och behoven påverkar på vilket sätt åtgärderna kommer att genomföras.
1. Äldreomsorgen Direkt
Det ska finnas en lättillgänglig kontakt till äldreomsorgen i varje kommun. Genom ett telefon-nummer ska alla enkelt kunna få besked om hur man når olika insatser, vilken hjälp som finns att få, vilka avgifter som gäller, hur man kan lämna synpunkter eller klagomål, vilka in-tresseföreningar som finnsmed mera. Direktnumret ska samordnas med landstingen på lämpligt sätt. Exempelvis skulle en samordning möjliggöra 24-timmarsgaranti. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
2. Varje kommun ska ha en värdighetsgaranti
För att tydliggöra kommunens åtaganden inom äldreomsorgen på ett mätbart och konkret sätt ska varje kommun anta en värdighetsgaranti. Den ska innehålla tydliga besked om vad man kan förvänta sig av äldreomsorgen för kvinnor och män i kommunen. Exempelvis att det ska finnas eget rum för alla som så önskar, det ska finnas tillräckligt med personal för att hjälpa till med mat och dryck och att varje boende känner sig ompysslad, observerad och personligt tilltalad och att ingen behöver dö i ensamhet. En god måltidsmiljö är viktig för mat-lusten liksom matens kvalitet. Värdighetsgarantin ska följas upp kontinuerligt genom enkäter, intervjuer eller på annat sätt ta reda på människors upplevelser av vården. Kvalitetssäkring-en av äldreomsorgen behöver utvecklas och rutiner för ökad rättssäkerhet utarbetas. Inom sjukvården bör en garanti finnas så att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande. Den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse som visar att remis-sen kommit fram och tid för undersökning eller behandling samt namn på kontaktperson. Dessutom ska patienten få besked om provsvar så snabbt som möjligt för att slippa onödig oro. (Ansvar: kommunen och landstingen)
Se värdighetsgarantin nedan
3. Hembesök till alla över 80 år
För att skapa tillit till vården och få ett bättre underlag för människors behov av olika insatser ska hembesök erbjudas alla över 80 år. Individuella insatser kan då utformas tidigt och de äldre får känna en trygghet i att hjälp finns att få den dag man behöver den. (Ansvar: kom-munerna och landstingen)
4. Ta tillvara ideella insatser
Ideella och frivilliga insatser är viktiga komplement till den offentliga verksamheten men det får aldrig innebära att de tvingas ta över när det offentliga sviker sitt uppdrag. Roller och an-svarsfördelning behöver tydliggöras. Kommunen och landstinget bör ha en generös inställ-ning till ideell verksamhet och ta tillvara den kraft som finns i frivilligarbetet. (Ansvar: kommu-nerna och landstingen)
5. Följ upp läkemedelsförskrivningen
Många äldre får för mycket läkemedel och i felaktiga kombinationer10. Det ska finnas nöd-vändig samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre. Läkemedel bör jämställdhetsmärkas för att uppmärksamma könsspecifika behov. (Ansvar: staten)
6. Stöd ska ges till anhöriga
Merparten av insatserna inom vård och omsorg görs av anhöriga. Men oftast läggs om-sorgsansvar på de anhöriga utan att de ges tillräckligt med stöd och resurser. Dessutom får inte uppgiften som anhörigvårdare vara påtvingad. Anhörigarbetet måste uppvärderas, er-kännas och ges stöd för att möta människors behov ochexempelvis måste informationen till anhöriga förbättras vid utskrivning från sjukhus11 och om vad sjukdomstillståndet innebär. Stödgrupper behövs liksom möjlighet till hälsoundersökning för anhörigvårdaren för att ej behöva känna oro för den egna hälsan. Avlösning, flexibel korttidsvård, anhörigersättning och hjälpmedel i hemmet är grunden för ett gott stöd till anhöriga och insatserna ska utfor-mas individuellt. Kontaktcentraler för anhöriga bör finnas. (Ansvar: kommunerna och delvis landstingen och staten)
7. Personalen har rätt till utbildning
All personal som arbetar inom äldreomsorgen ska ha adekvat utbildning. De har också rätt till kontinuerlig kompetensutveckling inom sitt yrkesområde. Reella möjligheter ska finnas till utveckling inom yrket, exempelvis undersköterskor som vidareutbildar sig inom demens, sår-vård, diabetes eller annat som ger specialkunskaper inom yrket. Även kommunens bistånds-bedömare bör ha erforderlig medicinsk kompetens. Kontinuerlig utbildning ska ges om bemö-tande, vårdens värdegrund och andra etiska frågor. En satsning måste göras på vårdperso-nalen, både för att höja dess status och för att klara kompetensförsörjningen bland underre-presenterade grupper. Det finns också behov av ökat intag på gymnasiets omvårdnadspro-gram. (Ansvar: staten, kommunerna och landstingen)
8. En lots/kontaktperson ska finnas
Inom såväl särskilt boende som vård i hemmet ska det finnas en lots som stöd för den en-skilde och dess anhöriga. Lotsens uppgift är att underlätta den enskildes och dess anhörigas kontakter med äldreomsorgen och sjukvården. (Ansvar: kommunerna)
9. Utveckla mångprofessionella arbetslag och vårdteam för äldres behov
Äldreomsorgens organisation ska präglas av mångprofessionella arbetslag där olika vårdyr-ken samverkar kring den enskilde. Olika former av äldrevårdscentraler och äldreteam etable-ras i samverkan mellan kommunen och landstinget. Ett rehabiliterande och förebyggande synsätt ska finnas inom hela äldreomsorgen. Landstingen bör inrätta särskilda vårdteam för hembesök och vård i hemmet med specialiteterna rehabilitering, palliativ vård, demens och somatisk vård. Fler platser behöver tillskapas inom geriatriken. Särskild satsning behövs för rehabilitering av strokepatienter och förstärkta resurser för att utöka antalet demensutred-ningar och behandlingar. Nya vårdformer utvecklas för rehabilitering och omvårdnad över huvudmannaskapsgränser. En gränslös omvårdnad där vårdkedjorna hålls samman kan uppnås genom samverkan på alla nivåer. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
10. Läkare specialiserad på åldrandets sjukdomar bör finnas tillgänglig för hela äldreomsor-gen
Det ska finnas geriatriker tillgängliga vid varje äldreboende och inom hemsjukvården i varje kommun. Landstingen ska säkra tillgången på geriatrisk kompetens, så att varje äldreboende och hemsjukvårdare har tillgång till ansvariga läkare med inriktning på åldrandets sjukdomar.
(Ansvar: landstingen)
11. Eget val ska finnas inom hemtjänsten
Hemtjänstens olika insatser ska utformas så att den enskilde ges stor möjlighet till att välja utförare. En mångfald utförare gagnar kvaliteten och visar respekt för den enskildes självbe-stämmande. Hemtjänstens innehåll behöver breddas för att bättre motsvara människors be-hov och vårdtagaren ska ges ett större inflytande över innehållet i den beviljade insatsen. Det behövs mer tid för medmänsklighet och social samvaro.
(Ansvar: kommunerna)
12. Senior- och äldreboenden ska finnas i tillräcklig omfattning
För den som inte klarar att bo kvar hemma i sitt eget boende ska det finnas olika former av senior- och äldreboenden att välja på. Alltifrån seniorboenden med anpassad bostadsut-formning till äldreboenden med omsorg dygnet runt. Målet ska vara att vårdbehövande gifta eller samboende par inte ska behöva skiljas åt när de behöver äldreomsorg. För att äldre människor i allmänhet inte ska tvingas flytta när de behöver med hjälp ska tillgänglighets-aspekterna prioriteras i varje ny- och ombyggnation. För demenssjuka ska det finnas särskil-da boenden med specialiserad personal. (Ansvar: kommunerna)
13. Förebygg fallolyckor
Varje kommun och landsting ska aktivt arbeta med att förebygga och reducera antalet fall-olyckor och minimera patientskador. Arbetet ska integreras i kommunens insatser mot olyck-or. Landstinget skall aktivt arbeta för att minimera patientskador. En så kallad Fixar-Malte eller Fixar-Marta som kan hjälpa till med enklare sysslor bör erbjudas dem som bor i senior-boenden av olika slag. (Ansvar: kommunerna och landstingen)
Värdighetsgaranti
• Det ska finnas en läkare knuten till varje äldreboende och till varje hemsjukvårdspatient. En läkare som är kunnig i åldrandets sjukdomar och problem och som regelbundet besöker dessa omsorgstagare.
• Det ska finnas eget rum för alla som så önskar.
• Det ska finnas skilda vårdenheter för demenssjuka och andra boende.
• Det ska vara en självklarhet att senior- och äldreboende finns i eller i närheten av den kom-mundel där vederbörande tidigare bott.
• Det ska vara en självklarhet att en omsorgstagare inte ska behöva ligga och vänta innan en blöja byts.
• Det ska finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa till med att dricka. En god måltidsmiljö och en hög kvalitet på maten ska finnas.
• Det ska finnas så mycket personal att varje omsorgstagare får känna sig ompysslad, ob-serverad och personligt tilltalad.
• Det ska finnas tillräckligt med personal så att alla boende som så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna rummet, exempel-vis kunna vara utomhus ett par gånger i veckan.
• Det ska vara en självklarhet att ta till vara ideella insatser som erbjuds inom äldreomsorgen. • Alla ska få ett värdigt slut och det ska finnas så god tillgång till personal att ingen behöver dö i ensamhet.
• Det ska finnas ett rehabiliterande synsätt i omvårdnaden för att bevara eller öka den äldres funktioner så långt det är möjligt. Rätt till hjälpmedel ska finnas även i det egna boendet för att möjliggöra det rehabiliterande synsättet.
• Det ska finnas en samordning och uppföljning av läkemedelsförskrivningen till äldre i hem-sjukvården och i det särskilda boendet.
• Det ska finnas eget val inom äldreomsorgen som ger äldre människor frihet att välja vem som utför insatsen.
• Det ska finnas möjlighet till kulturella upplevelser i form av musik, konst, färg, form med mera.
Ovanstående värdighetsgaranti är utformad med inriktning mot det särskilda boendet för äld-re. Värdighetsgaranti kan också utformas för landstingets hälso- och sjukvård. Aktuella punk-ter i en sådan garanti skulle vara att ingen ska behöva delges allvarliga besked från sjukvår-den per telefon eller brev, att ingen ska behöva vårdas i en sjukhuskorridor eller liknande, den som får en sjukvårdsremiss ska också få en bekräftelse på att remissen kommit fram och när undersökning eller behandling beräknas ske samt namnet på en kontaktperson och dennes telefonnummer.
Trygg ålderdom
I dag är ålderdomen för tusentals och åter tusentals pensionärer allt annat än trygg. En viktig anledning är de vårdköer som den planekonomiska organisationen av sjukvården orsakar och de skandaler som återkommande rapporteras från svensk äldreomsorg. Moderaterna vill tillföra kommunerna tio miljarder kronor de kommande tre åren. Det är en omfattande ny-satsning för att stärka vård och omsorg. Men vi tror inte att det räcker med att tillföra nya pengar i ett system som präglas av monopol och brist på valfrihet. Vi föreslår en nationell vårdgaranti, ökade satsningar på projekt för att förbättra anhörigvårdares situation, samt in-satser för att stärka kvaliteten i vård och omsorg. I dag utnyttjas inte alla de goda krafter som skulle kunna bidra till en bättre situation för äldre. I stora delar av landet saknas alterna-tiv och valfrihet inom äldreomsorgen. Närliggande kommuner nekar ansökningar från äldre som vill flytta till deras äldreboenden. Verkligheten är att många saknar valmöjligheter och snarast sitter i kommunarrest. Vi vill på sikt införa en nationell äldregaranti som staten finan-sierar. I ett första steg ska kommunerna åläggas att erbjuda äldre full valfrihet inom äldreom-sorgen. Äldregarantin skall vara knuten till individen och hans eller hennes personliga val av omsorg. Fastighetsskatten är djupt orättvis och uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan äldre, som har avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en tryggare ålderdom straffbeskattas. Låginkomsttagare som ärver föräldrahemmet uppmanas av regeringen att låna till skatten eller flytta. Listan på orättfärdigheter kan göras lång. Mode-raterna vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Som ett första steg föreslår vi att skatteuttaget begränsas. Därefter vill vi stegvis sänka skattesatsen. Totalt vill vi sänka uttaget av fastig-hetsskatt med tio miljarder kronor under de närmaste tre åren. Förvärvsfrekvensen för äldre faller snabbt ju närmare pensionsåldern man kommer Det finns naturligtvis flera skäl till detta och det är heller inte rimligt att tro att alla skulle kunna eller vilja jobba mer. Samtidigt finns det många människor som både kan och vill jobba längre upp i åldrarna. Dessa utgör de en viktig kunskaps- och arbetskraftsreserv som vi vill ta till vara på. I dag tvingas arbetande pensionärer att lägga arbetsinkomster ovanpå pensionen när skatten skall räknas ut. Detta gör att de snabbt kommer upp i höga marginalskatter. För att göra det lönsamt att arbeta efter den normala pensionsåldern, oavsett om man tar ut pension eller ej, föreslår modera-terna att den statliga skatten slopas på arbetsinkomster från och med 65 års ålder. För att stimulera företagen till att anställa och behålla äldre arbetskraft föreslår moderaterna också att arbetsgivaravgifterna för äldre än 61 år sänks.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)