”Kvarlämnad i limbo”

I Läkartidningen 39/2005 diskuterar allmänläkarna C. Bengtsson och G. Eliasson ordet limbo (latin för ”gräns”). Det används för att beskriva en obestämd väntan utan att veta när eller om något i den egna vården eller omsorgen kommer att hända. Andra betydelser är att ”vara förbisedd”, att ”vara åsidosatt” eller att ”befinna sig i ett obestämt tillstånd”.

En ny studie visar att speciellt äldre patienter kan känna sig ”kvarlämnade i limbo”.

Patienter och personal upplever inte sällan fem olika brister i omhändertagandet. De är:
• att ha svårighet att ”komma till” - inte få tillgång till adekvat vård i tid
• att inte ”passa in” - vården är inte anpassad till patientens behov utan till sjukvårdens
• att inte ”få veta vad som är på gång” - inte få information
• att inte ha ”kontinuitet” - bristande personkontinuitet eller samordning och kommunikation mellan vårdgivare
• att bli ”kvarlämnad i limbo” - en obestämd väntan utan att veta när, eller om, något i en vårdprocess ska ske.

Det sistnämnda inträffar ofta i övergången mellan primärvård och sjukhus. Man förutsätter att vården och omsorgen har utstakade, personliga ”färdvägar” mot vissa slutmål. Om man inte får klara besked om vårdförloppet med dess mål eller om vad som ska hända och när, känner man sig ”lämnad i sticket” – ”kvarlämnad i limbo”.

Att veta när nästa åtgärd är inplanerad och att uppleva att vården trots allt rullar på som planerat är sålunda viktigt. Patienternas uppfattningar om deras vårdförlopp borde användas som indikator på vårdkvalitet!

Är det då vanligt att patienter känner sig förbisedda, åsidosatta eller upplever att deras vårdprocess gått i stå? Att döma av alla de kontakter jag får som politiker, tror jag det. Forskning och utveckling inom omhändertagande och vårdkvalitet syns nödvändig.

Bo Arnesjö (m)
Ronneby