”Lean” är en filosofi som handlar om hur man hanterar resurser. Syftet är att identifiera och eliminera faktorer i en verksamhet som inte skapar värde för avnämarna. Det handlar om: ”Bättre effekt för kunden/patienten med smartare arbete.” Efter andra världskriget var Japan tvingat att lägga om sin industri. Toyota anslöt sig då till Fords system för masstillverkning av bilar, dock anpassat till sina egna ekonomiska förutsättningar. Taiichi Ohno skapade då Toyotas Produktionssystem (TPS) - nära synonymt med Lean-filosofien. Vid tillämpning i en verksamhet karaktäriseras Lean-begreppet av:
Många tror att ”lean” bara är att reducera slöseri och därför alltid innebär neddragningar. Det är ett missförstånd. Istället är det fråga om bästa möjliga arbets- och resursanpassning i en verksamhet - inte att den ska vara överdrivet nedbantad. Avnämarna ska alltid stå i fokus. En andra princip är att få medarbetarna att prestera så bra de kan genom att eliminera onödigt arbete. Vidare att fokusera på deras säkerhet och ansvar. Därmed ökar deras motivation och tillfredsställelse. Lean-filosofin tas nu upp i offentlig verksamhet. I hälso- och sjukvården innebär det ett helt annat tänkesätt och att bearbeta allt från synen på patienter och medarbetare till sjukhusledningens dagliga arbete. Den traditionella vårdkedjan tvingar ofta patienter att lägga mer tid på väntan och förflyttning än på den faktiska vården. Målen i Lean Sjukvård innebär istället att patienterna ska ”flöda” genom sjukvårdens processer och att allt som inte skapar värde för dem ska undvikas. Slutmålet är att bättra kvaliteten och säkerheten i vården, minska antalet förseningar, korta patienternas vårdtid samt att förbättra arbetsmiljön och medinflytandet för de anställda - det vill säga förbättringar utan extra resurser. Idén att involvera både patienter och personal i vårdsystemets utveckling har visat sig passa många sjukvårdsorganisationer. Ett problem är en benägenhet att i detalj fokusera förbättrade processer så att man glömmer bort vad som behövs för att både processerna och de som utför dem ska blir bättre. En sekundär effekt är att ekonomin förbättras genom rationaliseringar ända ner gräsrotsnivån. Universitetssjukhuset i Lund är ett av de första sjukhusen i Sverige som inför arbetssättet lean som ledstjärna för hela verksamheten. Med hänsyn till den prekära ekonomiska situationen i Landstinget Blekinge borde etablering av Lean-filosofien snarast tas upp till seriöst övervägande. Bo Arnesjö (M), vice ordförande i Hälso- och Sjukvårdsdelegationen Gustav Nilsson (M), landstingsråd Pål Wetterling (M), ersättare i fullmäktige Landstinget Blekinge |
30 juni 2009
”LEAN” SJUKVÅRD – ett alternativ?
20 juni 2009
Underbehandling av äldre med bröstcancer
Var tredje svensk kvinna som får bröstcancer är över 70 år (2 330 per år). De får inte vårdkontakt lika lätt som de yngre och får därför diagnos i ett senare sjukdomsskede. Det kan leda till underbehandling och risk för sämre överlevnad.
Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation (BRO) ställer nu krav på att äldre kvinnor med risk för eller med manifest bröstcancer ska få lika hög kvalitet på handläggningen som de yngre.
I Landstinget Blekinge krävs nu tillgång till en säkerställd diagnostik och fullständig bröstcancervård för alla de nära 13 000 kvinnor som är 70 år eller äldre.
Det krävs:
1. Mammografi minst till 74 års ålder - det är inte acceptabelt att landsting fortfarande inte följer Socialstyrelsens rekommendationer på minst 74 års ålder. Ännu högre åldrar borde snarast inkluderas i screeningen.
2. Bättre diagnostik - det är inte acceptabelt att tumörens hormonkänslighet och övriga känslighet, samt att lymfkörtlarna, inte undersöks hos alla kvinnor med bröstcancer.
3. Bättre behandling - det är inte acceptabelt att många kvinnor som är över 70 år inte erbjuds behandling efter kirurgi, såsom strålning och läkemedel, för att förebygga återfall.
4. Skriftlig behandlingsplan för varje patient - endast 2 av 10 bröstcancersjuka kvinnor får en skriftlig behandlingsplan idag.
5. Kontaktsjuksköterska till varje patient - knappt hälften vet vem deras kontaktsjuksköterska är.
6. Bättre utbildning av läkare för att delge dem att subjektiva bedömningar kan leda till sämre behandling speciellt hos äldre. Även doktorns eget kön och ålder kan spela in.
En 70-årig svensk kvinna kan räkna med att leva i ytterligare 14 år. En 85-årig kvinna blir i snitt 92 år. Därför måste de omhändertas med lika god kvalitet som kvinnor i 50- och 60-årsåldern.
BRO beskriver här en äkta och ovärdig köns- och åldersdiskriminering, som snarast borde utplånas!
Bo Arnesjö (M), Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.
Var tredje svensk kvinna som får bröstcancer är över 70 år (2 330 per år). De får inte vårdkontakt lika lätt som de yngre och får därför diagnos i ett senare sjukdomsskede. Det kan leda till underbehandling och risk för sämre överlevnad.
Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation (BRO) ställer nu krav på att äldre kvinnor med risk för eller med manifest bröstcancer ska få lika hög kvalitet på handläggningen som de yngre.
I Landstinget Blekinge krävs nu tillgång till en säkerställd diagnostik och fullständig bröstcancervård för alla de nära 13 000 kvinnor som är 70 år eller äldre.
Det krävs:
1. Mammografi minst till 74 års ålder - det är inte acceptabelt att landsting fortfarande inte följer Socialstyrelsens rekommendationer på minst 74 års ålder. Ännu högre åldrar borde snarast inkluderas i screeningen.
2. Bättre diagnostik - det är inte acceptabelt att tumörens hormonkänslighet och övriga känslighet, samt att lymfkörtlarna, inte undersöks hos alla kvinnor med bröstcancer.
3. Bättre behandling - det är inte acceptabelt att många kvinnor som är över 70 år inte erbjuds behandling efter kirurgi, såsom strålning och läkemedel, för att förebygga återfall.
4. Skriftlig behandlingsplan för varje patient - endast 2 av 10 bröstcancersjuka kvinnor får en skriftlig behandlingsplan idag.
5. Kontaktsjuksköterska till varje patient - knappt hälften vet vem deras kontaktsjuksköterska är.
6. Bättre utbildning av läkare för att delge dem att subjektiva bedömningar kan leda till sämre behandling speciellt hos äldre. Även doktorns eget kön och ålder kan spela in.
En 70-årig svensk kvinna kan räkna med att leva i ytterligare 14 år. En 85-årig kvinna blir i snitt 92 år. Därför måste de omhändertas med lika god kvalitet som kvinnor i 50- och 60-årsåldern.
BRO beskriver här en äkta och ovärdig köns- och åldersdiskriminering, som snarast borde utplånas!
Bo Arnesjö (M), Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen,
13 juni 2009
Statlig omsorgsförsäkring?
Många kommuner har ekonomiska problem. Dagligen rapporteras otillfredsställda kommunala omsorgsbehov. Äldreomsorgens kvalitet diskuteras livligt och äldres omsorgsrättigheter har försvagats. Att höja skatter är svårt och höjda avgifter skulle endast marginellt kunna bidra till att lösa omsorgens ekonomiska problemen.
En rättighetslag finns för funktionshindrade. De kan få kommunalt och statligt bidrag för personlig assistans. Vid funktionshinder uppkomna före 65 års ålder ska alla tillförsäkras ”goda” levnadsvillkor. Man har också rätt att anställa, snart sagt, vem som helst som personlig assistent utan brukaravgifter. Rätten till personlig assistans har man kvar efter 65 år.
Äldreomsorgens brukare har också funktionshinder. Den följer emellertid Socialtjänstlagen som enbart ska bidra till en så kallad ”skälig” levnadsnivå. De äldre ska betala en avgift för sin omsorg och de är oftast hänvisade till en enda kommunal utförare.
Vi har sålunda två helt olika system för äldreomsorg beroende på om funktionshindret konstaterats före eller efter vårdtagarnas 65-årsdag.
Om nyinflyttade invånare med behov av stöd kunde generera kommunala intäkter skulle omsorgens kvalitet stimuleras. Så hävdar Per Gunnar Edebalk, professor vid Socialhögskolan i Lund.
En lösning på de ekonomiska utmaningarna skulle sålunda kunna vara en statlig omsorgsförsäkring för funktionshindrade oberoende av ålder. Finansieringen kräver i så fall en skatteväxling från kommunalskatt till försäkringsavgifter.
Möjliga fördelar vore att:
ü den framtida finansieringen underlättas.
ü det blir en ekonomisk utjämning mellan kommunerna,
ü en försäkringsrättighet är starkare än en rättighet enligt socialtjänstlagen,
ü kommunerna får ekonomiska intressen av att ta emot vårdkrävande äldre från andra kommuner. Med en försäkring skulle en inflyttande vårdtagare ta med sig sina försäkringspengar och då bidra till en intäkt för kommunen. Detta kan premiera kommuner med en god omsorg,
ü en omsorgsförsäkring skulle kunna bidra till att lösa dilemmat att vi nu har två system för äldreomsorg.
Det kommunala huvudmannaskapet för äldreomsorgen, instiftat 1918, utsätts nu kontinuerligt för påfrestningar som sannolikt kommer att öka. En intressant fråga är hur vi ska klara den framtida omsorgens ekonomiska och sociala utmaningar.
En statlig omsorgsförsäkring vore måhända ett alternativ att seriöst diskutera?
Bo Arnesjö (M), Karlskrona
Gustav Nilsson, Landstingsråd (M), Fågelmara
Hans Hedvall (M), Karlskrona
09 juni 2009
Vårdplatsbristen – vårdens dilemma
Efter att en rapport om att vårdens brist på vårdplatser försämrar beredskapen vid olyckor uppger Arbetsmiljöverket att de ska ta i med hårdhandskarna mot sjukhus som har för få vårdplatser och för lite personal. Verket är på väg att höja sina viten. För landstingen kan det handla om ”böter” i miljonklassen. Verket ska vidare träffa Socialstyrelsen för att diskutera en gemensam aktion mot överbeläggningar. Stressen och maktlösheten hos personalen är ett stort arbetsmiljöproblem, anses det.
Sveriges Kommuner och Landsting är rädda för konsekvenserna om myndigheterna reagerar utan analyser. De anser att vårdplatsbristen skulle kunna lösas om utslussningen av äldre fungerade bättre.
Många andra organisationer klagar!
Skälen är:
ü Sverige ligger på jumboplats i Europa när det gäller antalet vårdplatser.
ü Efter ett aktuellt beslut om reduktion av antalet vårdplatser (cirka 50) har även Blekinge sällat sig till landstingen med riskabelt lågt antal platser.
ü För få vårdplatser gör att personalen tvingas vårda sjuka patienter för kort tid eller i värsta fall inte alls. Det sistnämnda kan äventyra vårdens möjligheter att klara vårdgarantin och därmed att få ta del av den så kallade kömiljarden.
ü De sjuka tvingas ofta till fler vårddygn än vad som behövts om de hade fått rätt omhändertagande från början.
ü Personalen tvingas vårda patienter på ”fel” avdelning där rätt kompetens inte finns och de får ta ansvar för patienter med sjukdomar de inte har erfarenhet av.
ü Samtidigt är det känt att varje sådan utlokalisering i snitt medför ett dygns längre vårdtid. Kvaliteten på vården blir sämre med onödigt lidande för patienterna. Dessutom medför utlokaliseringen stora patientsäkerhetsrisker och en försämrad arbetsmiljö.
ü Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket har nu bestämt sig för att göra gemensam sak mot den försämrade vården och arbetsmiljön som orsakats av att den systematiska nedrustningen av vårdplatser i Sverige.
Nu krävs ordentlig dokumentation och rapportering av alla de risker och negativa effekter som dagligen uppstår i vården. Detta gäller:
ü Överbeläggningar och eventuella korridorpatienter på alla vårdavdelningar.
ü Utlokaliseringar – då patienter vårdas på andra specialiteters avdelningar.
ü Inlokaliseringar – då personalen tvingas vårda patienter från andra specialiteter på den egna vårdavdelningen
ü Inläggningar/behandlingar/operationer som stryks eller förhindras på grund av platsbrist.
Det finns stor anledning för Landstingets vänsterkartell att ta dessa krav på stort allvar i dessa ekonomiska vargatider?
Bo Arnesjö (m), Karlskrona, vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.
24 maj 2009
Vårdgaranti Europa
Frågan om en Europeisk patientrörlighet har debatterats inför årets Europaparlamentsval. Detta har sin grund i EG-domstolens beslut att patienter som stöter på otillbörliga förseningar av utredning och behandling har rätt att vända sig till ett annat medlemsland och där få vård som sedan ersätts i hemlandet. Rättigheten har utvecklats i efterföljande domar och tolkats utifrån EU’s grundfördrag. Domstolen har genom praxis utformat vad som kan liknas vid en Europeisk vårdgaranti. Dessa patienträttigheter finns i dag endast i form av svårtolkad domstolspraxis och inte i konkret lagstiftning.
Europaparlamentet röstade därför i slutet av april om ett nytt patientrörlighetsdirektiv och att det ska träda i kraft sommaren 2010. Ministerrådet ska redan vid årsskiftet 2009/2010 fatta beslut. Förutsättningen är att allt går som det ska. I Socialdepartementet tror man dock att vi får vänta till 2010.
Huvudregeln, enligt förslaget, är att patienter ska ha rätt till ersättning för planerad vård i andra EU-länder om samma eller liknande vård hade ersatts i patientens hemland (landet där patienten är försäkrad). Ersättningen ska enligt förslaget uppgå till det belopp som hade ersatts om samma eller liknande vård hade givits i hemlandet.
De flesta européer förstår inte varför möjligheten att göra fler människor friska snabbare har stoppats så länge: Varför ställer sig framför allt socialistiska politiker i vägen för att vi svenskar snabbt ska kunna få hjälp?
”De politiker som ställer sig i vägen” menar att det handlar om att försvara rätten till vård efter behov, och inte vård efter plånbok. De säger att vi riskerar att bryta ner den sjukvård som står till buds för vanliga svenskar. De menar också att besluten om sjukvård ska fattas så nära patienten som möjligt och att EU inte ska ha makten över vem som får vård. De hävdar att Moderaterna inte bryr sig om denna princip utan istället vill ge EU-kommissionen i Bryssel och EG-domstolen större bestämmanderätt över sjukvården.
Alla ska ha rätt till den vård de behöver. Det är viktigt att eftersträva att alla snabbt får vård där de bor. Vid eventuell fördröjning eller känd bristfällig vårdkvalitet och vid sällsynta sjukdomar bör vi eftersträva utökat samarbete mellan medlemsländerna. Initiativet med ett patientrörlighetsdirektiv är därför bra.
Vi Moderater menar sålunda att patientens rättigheter i stället ska handla om att ha rätt till den vård och vårdkvalitet man behöver, så att man snabbt blir frisk. Makten över vården ska i så stor utsträckning som möjligt ligga hos patienten själv, inte hos landstingspolitikerna.
Bo Arnesjö (m), v. ordförande i Hälso- och Sjukvårdsdelegationen,
Gustav Nilsson (m), Landstingsråd,
Landstinget Blekinge
11 april 2009
S: Gamla får festa fem gånger per år
Från SvD:
Äldre ska ha rätt att önska sig en festmåltid som går ut över det vanliga minst fem gånger per år.
Det är ett av de förslag om förbättrad mathållning i äldrevården som Socialdemokraternas talesperson i äldrefrågor, Ylva Johansson, lade fram under påskhelgen. Till önskemåltiden ska det också gå bra att ta sig en nubbe eller ett glas vin.
- Alla har rätt att ha måltider och speciella tillfällen att se fram emot, säger Johansson.
TT: Men är det inte lite snålt med bara fem festmåltider per år?
- Man måste börja någonstans. Det finns ställen där de äldre aldrig får något extra.
Johansson efterlyser en nationell strategi där maten får en central roll och föreslår en ansvarsfunktion för nutrition som ska utveckla arbetet med mat och måltider inom äldrevården.
Rent konkret vill hon och S bland annat låta de äldre äta tillsammans och slippa matlådan. De ska också få vara med och laga maten där det är möjligt.
Johansson tror inte att en satsning på de äldres mat blir någon kostnad för samhället.
- Det finns tvärtom stora vinster att göra till exempel när det gäller antalet vårddygn. I dag läggs många äldre in för vård gång på gång för att de är undernärda, säger hon.
Socialdemokraternas förslag läggs fram som en kommittémotion till hösten.
Är det ovanstående ett Socialdemokratiskt aprilskämt??
09 april 2009
Kan sådant hända i Blekinge?
2009-04-08
En 80-årig man nekades läkartid på sin vårdcentral. ”Du är för gammal”, meddelade sjuksköterskan som svarade i telefonen.
Den 80-årige mannen har högt blodtryck, sköldkörtelproblem och högt kolesterol och går regelbundet på kontroller för att de läkemedel han äter ska ställas in rätt.
Men när han i fredags ringde för att boka en läkartid på vårdcentralen Norrtälje södra fick han ett oväntat besked, rapporterar Norrtelje Tidning.
– Sköterskan som svarade sade ”Du är för gammal för en årlig undersökning, du får vända dig till privatsjukvården. Du har väl läst i tidningen att folk får alldeles för mycket medicin och att de nästan äter ihjäl sig. Det är väl tveksamt om du ska ha någon medicin över huvud taget.”, säger mannen till tidningen.
På mannens fråga om han bara skulle sitta och vänta på döden ska sjuksköterskan enligt honom ha svarat att ”Ja, men det är väl det vi alla gör. Sitter och väntar på döden”.
Från Dagens Medicin
04 april 2009
Sveriges största parti heter Moderaterna
I Expressens och Demoskops nya väljarbarometer ökar de med nio procentenheter - och Socialdemokraterna backar nästan lika mycket. Alliansen går nu förbi oppositionen och leder med knappt fem procentenheter.
- En riktig vitamininjektion, säger Per Schlingmann, partisekreterare i Moderaterna.
Lördagen den 4 april 2009 är dagen då Alliansen går förbi oppositionen i Expressens och Demoskops väljarbarometer, efter att ha flåsat vänsterblocket i nacken i flera månader. Och det är dagen då Moderaterna seglar upp som Sveriges största parti, från 26,5 procent i mars till 35,5 procent i april. Fredrik Reinfeldt kan glädja sig åt en ökning på nio procentenheter.
Det är dramatiska förändringar.
Socialdemokraterna har nästan lika stor anledning att beklaga sig över aprilmätningen. De tappar 8,6 procentenheter, och förlorar därmed positionen som nummer ett. Det har inte hänt i Demoskops mätningar sedan juli 2005.
- Den stora förändringen kan till stor del hänföras till debatten kring Wanja Lundby-Wedin. Den har skadat förtroendet för S. När dessutom förtroendet för S-ledaren viker uppfattas Socialdemokraterna inte som den lösning människor kan luta sig mot, säger Anders Lindholm.
Alliansen går nu förbi och tar ledningen i blockstriden med 4,8 procentenheter. Det är första gången sedan oktober 2006.
28 mars 2009
Uppsjö av styrelseuppdrag?
Med anledning av den aktuella bonusdebatten och Vanja Lundby-Wedins alla styrelseuppdrag vore det väl intressant att gå igenom alla former av extraknäck hos alla våra lokala heltidspolitiker och värdera huruvida de klarar av sina uppdrag!!
Så gör man ju i riksdagen?!
19 mars 2009
Tänkvärt
Ingen människa borde tvingas bo i ett land som saknar
en rättvis regering, rinnande vatten och utbildade läkare.
(Arabisk tänkare på 900-talet f K)
en rättvis regering, rinnande vatten och utbildade läkare.
(Arabisk tänkare på 900-talet f K)
18 mars 2009
Könsbetingad abort
I tisdagens blockledardebatt förklarade sig Fredrik Reinfeldt beredd att utforma regler som förbjuder abort på grund av kön.
Mona Sahlin däremot sa nej därför att hon inte förstår hur en sådan abortlagstiftning skulle se ut. Detta kan verka vara ett flagrant exempel på cynisk politisk könsdiskriminering.
Mona Sahlin däremot sa nej därför att hon inte förstår hur en sådan abortlagstiftning skulle se ut. Detta kan verka vara ett flagrant exempel på cynisk politisk könsdiskriminering.
15 mars 2009
Ökat stöd för Moderaterna
SR 2009-03-15
Stödet för Moderaterna är det största på tolv år och skillnaden mellan blocken minskar, visar en ny mätning.
I Sifos väljarundersökning för mars, som publiceras i flera morgontidningar, får Moderaterna 31,1 procent av väljarsympatierna. Det är en ökning med 4,9 procentenheter från förra månaden.
Skillnaden mellan blocken minskade från 7,1 till 3,3 procentenheter.
Ett orosmoln för den borgerliga alliansen är att Kristdemokraterna skulle åka ur riksdagen om det vore val i dag.
Resultat alla partier:
V 5,5 (-0,1)S 37,5 (-0,4)MP 6,6 (-1,1)C 6,3 (+0,4)FP 5,6 (-2,1)M 31,1 (+4,9)KD 3,3 (-1,0)SD 2,6 (-0,9)
Sifforna inom parantes förändring från förra mätningen.
Stödet för Moderaterna är det största på tolv år och skillnaden mellan blocken minskar, visar en ny mätning.
I Sifos väljarundersökning för mars, som publiceras i flera morgontidningar, får Moderaterna 31,1 procent av väljarsympatierna. Det är en ökning med 4,9 procentenheter från förra månaden.
Skillnaden mellan blocken minskade från 7,1 till 3,3 procentenheter.
Ett orosmoln för den borgerliga alliansen är att Kristdemokraterna skulle åka ur riksdagen om det vore val i dag.
Resultat alla partier:
V 5,5 (-0,1)S 37,5 (-0,4)MP 6,6 (-1,1)C 6,3 (+0,4)FP 5,6 (-2,1)M 31,1 (+4,9)KD 3,3 (-1,0)SD 2,6 (-0,9)
Sifforna inom parantes förändring från förra mätningen.
23 februari 2009
"Skop: Kris stärker regeringen!"
Alliansen hämtar in alltmer på den rödgröna rörans övertag i opinionen! "Nu återstår 2,5 procentenhets skillnad mellan det styrande borgerliga blocket, som stöds av 46,4 procent, och de tre oppositionspartierna som får 48,9 procent, visar Skop.
Det är långt kvar till nästa val, men denna undersökning är ytterligare ett bevis i en lång rad av opinionsundersökningar med samma tendens: Alliansen går framåt!
Mer i DN.
Det är långt kvar till nästa val, men denna undersökning är ytterligare ett bevis i en lång rad av opinionsundersökningar med samma tendens: Alliansen går framåt!
Mer i DN.
25 januari 2009
12 januari 2009
Moderaterna gör sitt bästa resultat på två år
I Expressens och Demoskops väljarbarometer är de nästan dubbelt så stora som de tre andra allianspartierna tillsammans.
Demoskop har genomfört 1009 telefonintervjuer med röstberättigade från 18 år och äldre under perioden 2 till 8 januari 2009. En förändring är statiskt säkerställd om den för partier med ca 35 procent stöd är större än +/- 4,2 procent, för partier med ca 25 procent stöd är större än +/- 3,8 procent, för partier med ca 10 procent stöd är större än +/- 2,6 procent och för partier med ca 5 procent stöd är större än +/- 1,9 procent.
Moderaterna fortsätter att gå framåt och ökar med 2,4 procentenheter till 31,5 procent. Alliansen ligger nu 6,2 procentenheter bakom de rödgröna, vilket är 4,4 procentenheter bättre än i förra mätningen. Socialdemokraterna tappar 1,6 procentenheter. Kd tappar ytterligare - till 2,5 procent.
Moderaterna är nu nästan dubbelt så stora som de andra tre allianspartierna tillsammans. Den fördelningen kan innebära att allianssamarbetet börjar knaka i fogarna.
- Moderaternas framgångar kan leda till spänningar i alliansen. De tre småpartierna, särskilt kd, har ett behov att profilera sig gentemot de andra, säger Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann håller med om att allt för stor moderat dominans i alliansen kan innebära problem. Därför ska partiet dela med sig av rampljuset.
14 december 2008
Gapet krymper
081214 Gapet krymper - enligt Sifo.
Minsta skillnaden sedan mars 2007. Oppositionen leder med 7,2 procentenheter
13 december 2008
Remisshanteringen i Landstinget Blekinge
Till Fullmäktige, Landstinget Blekinge
Motion: Remisshanteringen i Landstinget Blekinge
Socialstyrelsen (SoS) har kartlagt huruvida den nya remisshanteringsföreskriftens (SOSFS 2004:11) krav på vårdgivare och verksamhetschefer i landstingen är uppfyllda och hur remisshanteringen fungerar i praktiken. Stora brister påvisades i samtliga landsting.
På vårdgivarnivån fanns betydande brister vad gäller att skapa övergripande direktiv och regler för remisshanteringen på verksamhetsnivån.
På verksamhetsnivån var den största bristen dålig bevakningen av svaren på sända remisser. Det är där SoS har identifierat de största patientsäkerhetsriskerna, exempelvis försenade eller försvunna patologiska provsvar från olika servicediscipliner.
Flera landsting har inkompatibla datasystem som omöjliggör digital kommunikation. Det försvårar och fördröjer remiss- och svarshanteringen.
SoS hävdar att vårdgivarna snarast bör se till att avvikelsehanteringssystemet fungerar så att risker med remisshanteringen uppmärksammas och dokumenteras.
Socialstyrelsen ställer följande krav på vårdgivarna
Av SoS föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården framgår bland annat följande:
”Vårdgivaren ska fastställa övergripande mål för det systematiska kvalitetsarbetet, kontinuerligt följa upp och utvärdera målen samt ge direktiv och säkerställa att ledningssystemet inom ansvarsområdet är så utformat att vårdprocesserna fungerar verksamhetsöverskridande.
Ledningssystemet ska bland annat säkerställa att det finns rutiner för att klargöra ansvaret för samarbetet kring och planeringen av vården av enskilda patienter till exempel när det gäller överfö-ring av information om enskilda patienter, samverkan i vårdprocesserna och avvikelsehantering. Dessutom ska det finnas rutiner för egenkontroll, uppföljning och erfarenhetsåterföring.
Socialstyrelsen anser att remisshantering är ett riskområde avseende patienternas säkerhet, vilket särskilt bör beaktas av vårdgivaren vid arbetet med att upprätta ett ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet.”
Enligt SoS föreskrifter (SOSFS 2004:11) om ansvar för remisser för patienter inom hälso- och sjukvården, tandvården m.m. framgår bland annat att vårdgivaren ska ge skriftliga direktiv och säkerställa att det finns rutiner för hur remisser ska utformas och hanteras.
Mot bakgrund av de brister som uppdagades vid SoS verksamhetstillsyn och med stöd av ovanstående föreskrifter har SoS efterlyst snara åtgärder och svar på följande:
Hur och av vem vårdgivaransvaret utövas och hur personalen har informerats om detta.
Vårdgivarens definition av begreppet remiss.
Vårdgivarens direktiv avseende remisshantering.
Hur samverkan ska ske avseende rutinerna för remisshantering.
Ansvarsfördelning och samverkan vid långa väntetider hos remissmottagande enhet.
Hur vårdgivaren förvissar sig om att remisserna kan spåras och bevakas i alla led (inklusive de remisser som skickas utomläns).
Hur vårdgivaren förvissar sig om att personalen får tillräcklig kunskap om rutinerna för remisshantering och de stödsystem som finns för denna hantering.
Hur vårdgivaren säkerställer att det finns rutiner för att via avvikelsehanteringen fånga upp risker med landstingets remisshantering.
Hur vårdgivaren ska följa upp att varje verksamhetschef fastställer skriftliga rutiner i enlighet med direktivet och att de tillämpas.
Flera landsting har redovisat vilka åtgärder de har vidtagit med anledning av SoS’s påpekanden. Av redovisningarna framgår att de har planerat och påbörjat arbetet med att säkra remisshanteringen.
Socialstyrelsen ställer följande krav på verksamheterna
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2004:11) om ansvar för remisser för patienter inom hälso- och sjukvården, tandvården m.m. framgår att verksamhetschefen ska fastställa:
vem eller vilka som får utfärda remisser inom verksamhetsområdet
rutiner för hanteringen av utgående remisser och inkommande remissvar
rutiner för hanteringen av inkommande remisser och utgående remissvar.
Verksamhetscheferna fick efter SoS’s tillsyn ett tillsynsmeddelande där SoS noterat de förbättringsåt-gärder avseende remisshanteringen som respektive verksamhet förutsätts vidta.
_____________________
Mot bakgrund av det ovanstående hemställes att Fullmäktige, Landstinget Blekinge måtte beslu-ta
att ge Landstingets kansli i uppdrag att snarast kartlägga huruvida remiss- och svarshanteringen i Landstinget Blekinge till fullo tillfredsställer Socialstyrelsens krav
samt
om så icke är fallet snarast åtgärda dessa brister i avsikt att förbättra patientsäkerheten.
Bo Arnesjö (m)
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge
Motion: Remisshanteringen i Landstinget Blekinge
Socialstyrelsen (SoS) har kartlagt huruvida den nya remisshanteringsföreskriftens (SOSFS 2004:11) krav på vårdgivare och verksamhetschefer i landstingen är uppfyllda och hur remisshanteringen fungerar i praktiken. Stora brister påvisades i samtliga landsting.
På vårdgivarnivån fanns betydande brister vad gäller att skapa övergripande direktiv och regler för remisshanteringen på verksamhetsnivån.
På verksamhetsnivån var den största bristen dålig bevakningen av svaren på sända remisser. Det är där SoS har identifierat de största patientsäkerhetsriskerna, exempelvis försenade eller försvunna patologiska provsvar från olika servicediscipliner.
Flera landsting har inkompatibla datasystem som omöjliggör digital kommunikation. Det försvårar och fördröjer remiss- och svarshanteringen.
SoS hävdar att vårdgivarna snarast bör se till att avvikelsehanteringssystemet fungerar så att risker med remisshanteringen uppmärksammas och dokumenteras.
Socialstyrelsen ställer följande krav på vårdgivarna
Av SoS föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården framgår bland annat följande:
”Vårdgivaren ska fastställa övergripande mål för det systematiska kvalitetsarbetet, kontinuerligt följa upp och utvärdera målen samt ge direktiv och säkerställa att ledningssystemet inom ansvarsområdet är så utformat att vårdprocesserna fungerar verksamhetsöverskridande.
Ledningssystemet ska bland annat säkerställa att det finns rutiner för att klargöra ansvaret för samarbetet kring och planeringen av vården av enskilda patienter till exempel när det gäller överfö-ring av information om enskilda patienter, samverkan i vårdprocesserna och avvikelsehantering. Dessutom ska det finnas rutiner för egenkontroll, uppföljning och erfarenhetsåterföring.
Socialstyrelsen anser att remisshantering är ett riskområde avseende patienternas säkerhet, vilket särskilt bör beaktas av vårdgivaren vid arbetet med att upprätta ett ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet.”
Enligt SoS föreskrifter (SOSFS 2004:11) om ansvar för remisser för patienter inom hälso- och sjukvården, tandvården m.m. framgår bland annat att vårdgivaren ska ge skriftliga direktiv och säkerställa att det finns rutiner för hur remisser ska utformas och hanteras.
Mot bakgrund av de brister som uppdagades vid SoS verksamhetstillsyn och med stöd av ovanstående föreskrifter har SoS efterlyst snara åtgärder och svar på följande:
Hur och av vem vårdgivaransvaret utövas och hur personalen har informerats om detta.
Vårdgivarens definition av begreppet remiss.
Vårdgivarens direktiv avseende remisshantering.
Hur samverkan ska ske avseende rutinerna för remisshantering.
Ansvarsfördelning och samverkan vid långa väntetider hos remissmottagande enhet.
Hur vårdgivaren förvissar sig om att remisserna kan spåras och bevakas i alla led (inklusive de remisser som skickas utomläns).
Hur vårdgivaren förvissar sig om att personalen får tillräcklig kunskap om rutinerna för remisshantering och de stödsystem som finns för denna hantering.
Hur vårdgivaren säkerställer att det finns rutiner för att via avvikelsehanteringen fånga upp risker med landstingets remisshantering.
Hur vårdgivaren ska följa upp att varje verksamhetschef fastställer skriftliga rutiner i enlighet med direktivet och att de tillämpas.
Flera landsting har redovisat vilka åtgärder de har vidtagit med anledning av SoS’s påpekanden. Av redovisningarna framgår att de har planerat och påbörjat arbetet med att säkra remisshanteringen.
Socialstyrelsen ställer följande krav på verksamheterna
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2004:11) om ansvar för remisser för patienter inom hälso- och sjukvården, tandvården m.m. framgår att verksamhetschefen ska fastställa:
vem eller vilka som får utfärda remisser inom verksamhetsområdet
rutiner för hanteringen av utgående remisser och inkommande remissvar
rutiner för hanteringen av inkommande remisser och utgående remissvar.
Verksamhetscheferna fick efter SoS’s tillsyn ett tillsynsmeddelande där SoS noterat de förbättringsåt-gärder avseende remisshanteringen som respektive verksamhet förutsätts vidta.
_____________________
Mot bakgrund av det ovanstående hemställes att Fullmäktige, Landstinget Blekinge måtte beslu-ta
att ge Landstingets kansli i uppdrag att snarast kartlägga huruvida remiss- och svarshanteringen i Landstinget Blekinge till fullo tillfredsställer Socialstyrelsens krav
samt
om så icke är fallet snarast åtgärda dessa brister i avsikt att förbättra patientsäkerheten.
Bo Arnesjö (m)
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge
11 december 2008
Den åldrande mannen - ett försummat kapitel
WHO tog nyligen initiativ till en kongress om "Den åldrande mannen". 600 forskare deltog. Intresset för äldre mäns problem ökar. Forskningen inom området ligger dock långt efter likartad forskning hos kvinnor. Nu får man intryck av ett trendbrott. I Sverige sker sådan forskning vid Andrologenheten, Karolinska Sjukhuset, kontaktperson docent Stefan Arver.
Hormonbehandling av kvinnor i klimakteriet är etablerad. Huruvida även män ska erbjudas sådant tillskott (substitution) - framför allt av testosteron – diskuteras. I en treårig större studie fick män, 65+ år, tillskott av testosteron. Deras muskelstyrka ökade, benstomme tätnade och de kognitiva funktionerna (minnet och inlärningsförmågan) bättrades.
Riskerna med långvarig testosteronbehandling hos äldre män behöver belysas. Flera studier har icke visat ökning av prostatacancer eller cancermarkören PSA. Det tycks därför inte finnas anledning att avstå från att behandla äldre män med symtomgivande konstaterad testosteronbrist. Prostatakörteln bör dock kontrolleras.
Män har inget klimakterium, utan en successiv minskning av könshormonhalten med samtidiga bristsymtom. Nya benämningar på detta tillstånd är: PADAM (Partial Androgen Deficiency in the Aging Male) eller ADAM (Androgen Deficiency in the Aging Male).
Äldre män drabbas ofta av förändringar i psykiska och fysiska funktioner som kan relateras till sjunkande nivåer av manligt könshormon och som kan återställas genom tillförsel av testosteron.
Kroppens hormonsystem är viktigt för vår förmåga att klara sjukdom och skada, näringsbrist och flera omgivningsfaktorer. Stress kan då leda till en gradvis nedtrappning av könshormonsproduktionen. Testosteron, tillväxthormon och insulin är kroppens huvudsakliga anabola (uppbyggande) faktorer. De stimulerar underhåll av kroppens vävnader. Balansen mellan anabola och katabola (nedbrytande) faktorer varierar med den hormonella miljön, nutritionen och olika skade- och sjukdomstillstånd. Tillförsel av anabola hormon kan då kompensera för den hormonbrist som ofta ligger bakom avmagring vid sådana sjukdomar som infektioner, cancer, KOL, brännskador eller som en följd av kirurgiska ingrepp.
Testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder, mekanismen verkar vara relaterad till hälsotillståndet. Testosteronbrist är inte en absolut nödvändig konsekvens av stigande ålder. Normalt åldrande karakteriseras dock av minskad fysisk och psykisk ork, ändring av kroppssammansättning med ökad mängd fett (bukfetma) och minskad andel muskulatur, tunnare hud, minskad skelettmassa, anemi och andra tecken på katabolism (nedbrytning). Studier som analyserar relationen mellan testosteron och till exempel kroppssammansättningen i olika åldersgrupper talar för att tillskottsbehovet av testosteron är större hos äldre.
Ändrade kognitiva funktioner, förändrad sinnesstämning med depressiva inslag och sexuell dysfunktion är vanliga hos äldre män. Det finns en klar samvariation mellan sådana symtom och de som ses vid testosteronbrist. Män begår självmord oftare än kvinnor, speciellt äldre män. Om detta har någon relation till låga nivåer av könshormoner är inte bevisat men det finns studier som pekar i den riktningen. Testosterontillskott hos äldre män ger effekt på de kognitiva funktionerna med förbättring av minnet, koncentrationen och slutledningsförmågan.
Genomsnittligt sjunker testosteronhalten med stigande ålder. Variationen är stor. Omkring var femte man i 65-årsåldern har låga testosteronnivåer. Sjukdomar och skador har stor inverkan på testosteronnivåerna liksom vissa läkemedel – speciellt smärtstillande. Låga testosteronnivåer kan påverka oss äldre män så att vi mår och fungerar sämre. Genom att ge testosteron i doser, som endast höjer nivån till den normala i ungdomen och alla behandlade kontrolleras minst en gång per år är riskerna med denna behandling mycket små.
Geriatrikverksamheten i Landstinget Blekinge uppmärksammade nyligen oss äldre blekingar på detta område i en mycket uppskattad föreläsningsserie – huvudsakligen besökt av kvinnor. Det som nu krävs för att bygga upp en framgångsrik sådan verksamhet är dels en utökad upplärning inom området andrologi på alla sjukvårdens nivåer, och dels att testosteronhalten i blod kan analyseras vid Kliniskt Kemiska Laboratoriet.
Alla vill väl ”få sprutt på gubbarna”. Eller hur, Landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m)
2:e v. ordförande, Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge
Hormonbehandling av kvinnor i klimakteriet är etablerad. Huruvida även män ska erbjudas sådant tillskott (substitution) - framför allt av testosteron – diskuteras. I en treårig större studie fick män, 65+ år, tillskott av testosteron. Deras muskelstyrka ökade, benstomme tätnade och de kognitiva funktionerna (minnet och inlärningsförmågan) bättrades.
Riskerna med långvarig testosteronbehandling hos äldre män behöver belysas. Flera studier har icke visat ökning av prostatacancer eller cancermarkören PSA. Det tycks därför inte finnas anledning att avstå från att behandla äldre män med symtomgivande konstaterad testosteronbrist. Prostatakörteln bör dock kontrolleras.
Män har inget klimakterium, utan en successiv minskning av könshormonhalten med samtidiga bristsymtom. Nya benämningar på detta tillstånd är: PADAM (Partial Androgen Deficiency in the Aging Male) eller ADAM (Androgen Deficiency in the Aging Male).
Äldre män drabbas ofta av förändringar i psykiska och fysiska funktioner som kan relateras till sjunkande nivåer av manligt könshormon och som kan återställas genom tillförsel av testosteron.
Kroppens hormonsystem är viktigt för vår förmåga att klara sjukdom och skada, näringsbrist och flera omgivningsfaktorer. Stress kan då leda till en gradvis nedtrappning av könshormonsproduktionen. Testosteron, tillväxthormon och insulin är kroppens huvudsakliga anabola (uppbyggande) faktorer. De stimulerar underhåll av kroppens vävnader. Balansen mellan anabola och katabola (nedbrytande) faktorer varierar med den hormonella miljön, nutritionen och olika skade- och sjukdomstillstånd. Tillförsel av anabola hormon kan då kompensera för den hormonbrist som ofta ligger bakom avmagring vid sådana sjukdomar som infektioner, cancer, KOL, brännskador eller som en följd av kirurgiska ingrepp.
Testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder, mekanismen verkar vara relaterad till hälsotillståndet. Testosteronbrist är inte en absolut nödvändig konsekvens av stigande ålder. Normalt åldrande karakteriseras dock av minskad fysisk och psykisk ork, ändring av kroppssammansättning med ökad mängd fett (bukfetma) och minskad andel muskulatur, tunnare hud, minskad skelettmassa, anemi och andra tecken på katabolism (nedbrytning). Studier som analyserar relationen mellan testosteron och till exempel kroppssammansättningen i olika åldersgrupper talar för att tillskottsbehovet av testosteron är större hos äldre.
Ändrade kognitiva funktioner, förändrad sinnesstämning med depressiva inslag och sexuell dysfunktion är vanliga hos äldre män. Det finns en klar samvariation mellan sådana symtom och de som ses vid testosteronbrist. Män begår självmord oftare än kvinnor, speciellt äldre män. Om detta har någon relation till låga nivåer av könshormoner är inte bevisat men det finns studier som pekar i den riktningen. Testosterontillskott hos äldre män ger effekt på de kognitiva funktionerna med förbättring av minnet, koncentrationen och slutledningsförmågan.
Genomsnittligt sjunker testosteronhalten med stigande ålder. Variationen är stor. Omkring var femte man i 65-årsåldern har låga testosteronnivåer. Sjukdomar och skador har stor inverkan på testosteronnivåerna liksom vissa läkemedel – speciellt smärtstillande. Låga testosteronnivåer kan påverka oss äldre män så att vi mår och fungerar sämre. Genom att ge testosteron i doser, som endast höjer nivån till den normala i ungdomen och alla behandlade kontrolleras minst en gång per år är riskerna med denna behandling mycket små.
Geriatrikverksamheten i Landstinget Blekinge uppmärksammade nyligen oss äldre blekingar på detta område i en mycket uppskattad föreläsningsserie – huvudsakligen besökt av kvinnor. Det som nu krävs för att bygga upp en framgångsrik sådan verksamhet är dels en utökad upplärning inom området andrologi på alla sjukvårdens nivåer, och dels att testosteronhalten i blod kan analyseras vid Kliniskt Kemiska Laboratoriet.
Alla vill väl ”få sprutt på gubbarna”. Eller hur, Landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m)
2:e v. ordförande, Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge
09 december 2008
Vård och stöd till personer i psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård
Klicka på ovanstående rubrik för att öppna Socialstyrelsens Meddelandeblad
Interpellation till Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) angående:
Vård och stöd till personer i psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård
Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:18) om psykiatrisk tvångsvård och rättpsykiatrisk vård trädde i kraft den 1 september 2008.
Den 1 september infördes en ny vårdform – öppen psykiatrisk tvångsvård respektive öppen rättspsykiatrisk vård. Vårdformen innebär att tvångsvården får bedrivas utanför sjukvårdsinrättningen och förutsätter bland annat att patienten behöver iaktta vissa villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård. Tvångsåtgärder kommer även fortsättningsvis att endast få vidtas vid en sjukvårdsinrättning.
I proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården understryker regeringen att den nya vårdformen förutsätter att hälso- och sjukvården samverkar med socialtjänsten för att ge varje patient den vård och det stöd som han eller hon behöver.
I ett meddelandeblad daterat oktober 2008 vill Socialstyrelsen underlätta tillämpningen av de bestämmelser som gäller vårdplan, samordnad vårdplan och organisatorisk samverkan mellan landsting och kommuner angående patienter som vårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV).
Med anledning av det ovanstående anhålles om svar på följande frågeställningar:
► Vilka mått och steg har Landstinget Blekinge vidtagit för att i tillämpliga fall bedriva öppen psykiatrisk tvångsvård respektive öppen rättspsykiatrisk vård.
► Hur ska samarbetet med socialtjänsten i Blekinges primärkommuner och Länsrätten i Blekinge organiseras med anledning av dessa nya föreskrifter?
Bo Arnesjö (m)
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge
Interpellation till Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) angående:
Vård och stöd till personer i psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård
Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:18) om psykiatrisk tvångsvård och rättpsykiatrisk vård trädde i kraft den 1 september 2008.
Den 1 september infördes en ny vårdform – öppen psykiatrisk tvångsvård respektive öppen rättspsykiatrisk vård. Vårdformen innebär att tvångsvården får bedrivas utanför sjukvårdsinrättningen och förutsätter bland annat att patienten behöver iaktta vissa villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård. Tvångsåtgärder kommer även fortsättningsvis att endast få vidtas vid en sjukvårdsinrättning.
I proposition 2007/08:70 Ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården understryker regeringen att den nya vårdformen förutsätter att hälso- och sjukvården samverkar med socialtjänsten för att ge varje patient den vård och det stöd som han eller hon behöver.
I ett meddelandeblad daterat oktober 2008 vill Socialstyrelsen underlätta tillämpningen av de bestämmelser som gäller vårdplan, samordnad vårdplan och organisatorisk samverkan mellan landsting och kommuner angående patienter som vårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV).
Med anledning av det ovanstående anhålles om svar på följande frågeställningar:
► Vilka mått och steg har Landstinget Blekinge vidtagit för att i tillämpliga fall bedriva öppen psykiatrisk tvångsvård respektive öppen rättspsykiatrisk vård.
► Hur ska samarbetet med socialtjänsten i Blekinges primärkommuner och Länsrätten i Blekinge organiseras med anledning av dessa nya föreskrifter?
Bo Arnesjö (m)
Ledamot av Fullmäktige, Landstinget Blekinge
07 december 2008
Vänstern framåt
Vänsterpartiet är nu Sveriges tredje största parti, efter socialdemokraterna och moderaterna.
I en mätning från Demoskop, publicerad i Expressen, får Lars Ohlys parti 7,7 procent av väljarstödet. Det är en ökning med två procentenheter sedan förra mättillfället då v fick 5,7 procent av väljarstödet. Förändringen är den enda statistiskt säkerställda i undersökningen.
Med detta sagt ser glappet mellan blocken ut att öka igen, från 5,3 procentenheter i förra mätningen, till 10,6.
Demoskops undersökning bygger på 1 011 telefonintervjuer med röstberättigade personer från 18 år och uppåt, 26 november till 3 december.
Socialdemokraterna 39,7 (+0,6), vänsterpartiet 7,7 (+2,0), miljöpartiet 6,3 (+0,6), moderaterna 29,1 (+0,1), centerpartiet 4,0 (-1,4), folkpartiet 6,8 (+0,4), kristdemokraterna 3,2 (-1,2), Sverigedemokraterna 2,3 (-1,1), Övriga partier 1,0 (+0,1).
TT
I en mätning från Demoskop, publicerad i Expressen, får Lars Ohlys parti 7,7 procent av väljarstödet. Det är en ökning med två procentenheter sedan förra mättillfället då v fick 5,7 procent av väljarstödet. Förändringen är den enda statistiskt säkerställda i undersökningen.
Med detta sagt ser glappet mellan blocken ut att öka igen, från 5,3 procentenheter i förra mätningen, till 10,6.
Demoskops undersökning bygger på 1 011 telefonintervjuer med röstberättigade personer från 18 år och uppåt, 26 november till 3 december.
Socialdemokraterna 39,7 (+0,6), vänsterpartiet 7,7 (+2,0), miljöpartiet 6,3 (+0,6), moderaterna 29,1 (+0,1), centerpartiet 4,0 (-1,4), folkpartiet 6,8 (+0,4), kristdemokraterna 3,2 (-1,2), Sverigedemokraterna 2,3 (-1,1), Övriga partier 1,0 (+0,1).
TT
04 december 2008
Ökad livslängd medför fler helt friska levnadsår
Den förväntade livslängden (life expectancy) ökar hos EU-befolkningen. Hittills har man dock inte vetat huruvida dessa tillkommande levnadsår framlevs i ett gott hälsotillstånd. Sådan information är viktig dels för att anpassa samhällets utbud av hälso- och sjukvård och omsorg till äldre och dels för att klargöra huruvida den äldre populationen kan ha möjlighet att förstärka samhällets arbetsstyrka efter nuvarande pensionsålder.
En engelsk forskargrupp (RHLEIS, EU Public Health Programme) har därför kartlagt antalet förväntade kvarvarande levnadsår vid 50 års ålder i alla de 25 EU-staterna. Man använde sig av EU-statistiken (Eurostat 2005) och jämförde frekvensen av aktivitetshinder i staternas befolkningar, sjuk- och dödstalen i olika åldrar och populationernas åldersrelaterade sociala och ekonomiska situation.
År 2005 kunde en 50-årig genomsnittsman inom EU förvänta sig att leva till 67,3 års ålder utan aktivitetshinder och en kvinna till 68,1 års ålder.
Antalet kvarvarande friska levnadsår (HLYs = healthy life years) vid 50 års ålder för både män och kvinnor varierade dock mer mellan EU-länderna än den förväntade livslängden. Antalet HLYs vid 50 års ålder varierade till exempel mellan 9,1 år för män i Estland och 23,6 år för män i Danmark, för kvinnor 10,1 år i Estland och 24,1 år i Danmark.
Högre BNP (BruttoNationalProdukt = värdet av samhällets producerade varor och tjänster) och högre andel av BNP som utnyttjades till hälso- och sjukvård, speciellt hos äldre, ökade det förväntade antalet kvarvarande HLYs vid 50 års ålder hos bägge könen. Långvarig arbetslöshet minskade och livslångt lärande ökade det förväntade antalet kvarvarande HLYs hos män vid 50 års ålder.
Betydande olikheter i antalet kvarvarande HLYs vid 50 års ålder är sålunda ett faktum mellan EU-staterna trots genomsnittligt höga förväntade levnadsåldrar. Vid betydande förbättringar av folkhälsan i många EU-länder kommer målet att öka friska äldres deltagande i arbetslivet att kunna ske. I de nordiska länderna skulle sannolikt många friska pensionärer redan nu kunna tänkas förstärka arbetskraften.
Myten att vi äldre belastar samhällsekonomin i proportion till livslängden förefaller överdriven i länder med god folkhälsa och välutvecklad hälso- och sjukvård – exempelvis Danmark och Sverige. Många äldre har inga aktivitetshinder och är friska. Ju äldre vi blir desto senare inträffar den aktivitetsnedsättande sjukdomsperiod som ska ända vårt liv. Innan dess kan många av oss äldre till och med tänkas bidra till BNP och samhällets skatteintäkter - eventuellt efter omskolning!
Bo Arnesjö (m)
Karlskrona
En engelsk forskargrupp (RHLEIS, EU Public Health Programme) har därför kartlagt antalet förväntade kvarvarande levnadsår vid 50 års ålder i alla de 25 EU-staterna. Man använde sig av EU-statistiken (Eurostat 2005) och jämförde frekvensen av aktivitetshinder i staternas befolkningar, sjuk- och dödstalen i olika åldrar och populationernas åldersrelaterade sociala och ekonomiska situation.
År 2005 kunde en 50-årig genomsnittsman inom EU förvänta sig att leva till 67,3 års ålder utan aktivitetshinder och en kvinna till 68,1 års ålder.
Antalet kvarvarande friska levnadsår (HLYs = healthy life years) vid 50 års ålder för både män och kvinnor varierade dock mer mellan EU-länderna än den förväntade livslängden. Antalet HLYs vid 50 års ålder varierade till exempel mellan 9,1 år för män i Estland och 23,6 år för män i Danmark, för kvinnor 10,1 år i Estland och 24,1 år i Danmark.
Högre BNP (BruttoNationalProdukt = värdet av samhällets producerade varor och tjänster) och högre andel av BNP som utnyttjades till hälso- och sjukvård, speciellt hos äldre, ökade det förväntade antalet kvarvarande HLYs vid 50 års ålder hos bägge könen. Långvarig arbetslöshet minskade och livslångt lärande ökade det förväntade antalet kvarvarande HLYs hos män vid 50 års ålder.
Betydande olikheter i antalet kvarvarande HLYs vid 50 års ålder är sålunda ett faktum mellan EU-staterna trots genomsnittligt höga förväntade levnadsåldrar. Vid betydande förbättringar av folkhälsan i många EU-länder kommer målet att öka friska äldres deltagande i arbetslivet att kunna ske. I de nordiska länderna skulle sannolikt många friska pensionärer redan nu kunna tänkas förstärka arbetskraften.
Myten att vi äldre belastar samhällsekonomin i proportion till livslängden förefaller överdriven i länder med god folkhälsa och välutvecklad hälso- och sjukvård – exempelvis Danmark och Sverige. Många äldre har inga aktivitetshinder och är friska. Ju äldre vi blir desto senare inträffar den aktivitetsnedsättande sjukdomsperiod som ska ända vårt liv. Innan dess kan många av oss äldre till och med tänkas bidra till BNP och samhällets skatteintäkter - eventuellt efter omskolning!
Bo Arnesjö (m)
Karlskrona
02 december 2008
God rehabilitering förutsätter samverkan
Flera myndigheter är involverade i vår rehabilitering efter att vi har råkat ut för medicinska eller sociala problem. Brister i samarbetet dem emellan diskuteras livligt. Försäkringskassans omorganisation - för att bli mer effektiv - har dessutom lett till svårigheter att få kontakt med handläggare och betydligt längre väntetider.
Rehabilitering innebär att väga samman och söka återställa alla typer av livskvalitet som är relevanta för oss medborgare. Aktörerna inom området – huvudsakligen landsting och kommuner - måste därför se oss patienter, och inte huvudmännen eller verksamheterna själva, som nav i rehabiliteringsarbetet.
Med ett rehabiliteringsinriktat förhållningssätt ska vi vara huvudpersoner i vår egen rehabilitering som ska utgå från en helhetssyn och ha fokus på det friska. Insatserna ska inriktas mot konkreta problem med det framtida välbefinnandet i fokus. Så menar Socialstyrelsens i rapporten ”Samverkan i re/habilitering – en vägledning” (2008) samt i Socialstyrelsens Föreskrift (SOSFS 2008:20).
God rehabilitering kräver sålunda att vi alla ska ses som unika individer med våra individuella behov. Det krävs flexibel planering, tillgång till en mångfald möjliga insatser jämte kontinuitet när det gäller personal, metoder, struktur och information. Vidare krävs att olika insatser koordineras och integreras. Därför behövs gränsöverskridande samverkan mellan alla involverade aktörer. Deras ansvar - inte vårt eget - är att hitta arbetsformer där de individuella insatserna harmonierar med varandra.
Motiven för sådan samverkan är:
► Etiska – kan avlasta oss att hitta rätt i vårdapparaten och hindra att vi faller mellan stolarna.
► Verksamhetsrelaterade – en enskild myndighet kan inte lösa alla våra problem.
► Effektivitetsstyrda – kan uppnå en högre livskvalitet till en lägre kostnad.
► Kunskapsorienterade – ger bättre kunskap om fungerande rehabilitering, förstärker kompetensen och integrerar dess tillämpningar.
På individnivå måste sålunda behovet av samverkan i den individuella rehabiliteringen bedömas i relation till våra unika behov, önskemål och förutsättningar. Samverkan ska överbrygga riskerna för åsidosatt individuell integritet, minska svårigheterna att överklaga, förhindra att rehabiliteringsarbetet tar tid från annat arbete och skapar frustration och byråkrati.
Förutsättningar för god samverkan är att undanröja sekretessregler mellan olika administrativa system och att budgetmässigt prioritera överenskomna insatser. Viktigt är också att överbrygga kunskap och status mellan yrkesgrupper och att chefernas inställning tillåts få starkt inflytande.
Vid behov av insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska kommuner och landsting ta fram gemensamma rutiner för samordning av de individuella rehabiliteringsinsatserna. Namngivna samordningsansvariga ska få ansvar för dessa insatser och förutsättningar för att klara denna uppgift. Bägge huvudmännen ska därigenom uppmärksamma våra samlade behov, oavsett vilken huvudman vi inledningsvis haft kontakt med (SoS). Ofta krävs dessutom intimt samarbete med försäkringskassa och arbetsförmedling.
Huvuduppgiften för de samordningsansvariga är att i individuella planer samordna rehabiliteringsinsatserna uppgjorda i dialog med oss behövande och berörda yrkesföreträdare.
Framgångsfaktorer för de samordningsansvariga är ett tydligt uppdrag och mandat, starkt stöd från berörda chefer, politiker och kollegor jämte förmåga att skapa förtroendefulla relationer till oss brukare.
I Blekinge har rehabiliteringsinsatserna, när vi råkar ut för sjukdom, skada eller sociala problem, fått stark uppmärksamhet på sistone. En organisation för samordnad rehabilitering har beslutats mellan landstinget och kommunerna – dock utan deltagande av Ronneby kommun. Varför ska inte ronnebyborna ha samma professionella skyddsnät som alla andra blekingar?
Bo Arnesjö (m)
v. ordf. i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.
23 november 2008
Har det vänt?
Väljarstödet för moderaterna ökade under november, enligt en undersökning genomförd av opinionsmätningsföretaget Novus Opinion och presenterad av TV4.
M får nu 25,5 procent av väljarstödet, en ökning med 2,7 procentenheter sedan oktober.
Av de tillfrågade svarade 37,2 procent att de stödjer s. Det är det lägsta stödet för partiet sedan valet 2006 och en nedgång med hela 3,6 procentenheter sedan oktober. Nedgången är statistiskt säkerställd.
I juni var skillnaden mellan blocken 17,8 procentenheter jämfört med novembersiffran 9,1.
Novus Opinions siffror i procent (skillnader sedan oktober inom parentes): M 25,5 (+2,7), fp 7,3 (+1,1), c 5,3 (-0,2), kd 4,3 (+-0), s 37,2 (-3,6), v 6,6 (+0,5) och mp 7,7 (+1,3).
Sverigedemokraterna fick 4,1 (+0,3) av väljarsympatierna och låg därmed precis över riksdagsspärren.
Regeringspartierna (m-fp-c-kd) stöddes av 42,4 (+3,6) mot opinionens (s-v-mp) 51,5 (-1,8).
2.000 personer över 18 år telefonintervjuades mellan den 4 till 17 november och fick frågan:
Hur skulle du rösta om det vore val till riksdagen i dag?
Från TT
M får nu 25,5 procent av väljarstödet, en ökning med 2,7 procentenheter sedan oktober.
Av de tillfrågade svarade 37,2 procent att de stödjer s. Det är det lägsta stödet för partiet sedan valet 2006 och en nedgång med hela 3,6 procentenheter sedan oktober. Nedgången är statistiskt säkerställd.
I juni var skillnaden mellan blocken 17,8 procentenheter jämfört med novembersiffran 9,1.
Novus Opinions siffror i procent (skillnader sedan oktober inom parentes): M 25,5 (+2,7), fp 7,3 (+1,1), c 5,3 (-0,2), kd 4,3 (+-0), s 37,2 (-3,6), v 6,6 (+0,5) och mp 7,7 (+1,3).
Sverigedemokraterna fick 4,1 (+0,3) av väljarsympatierna och låg därmed precis över riksdagsspärren.
Regeringspartierna (m-fp-c-kd) stöddes av 42,4 (+3,6) mot opinionens (s-v-mp) 51,5 (-1,8).
2.000 personer över 18 år telefonintervjuades mellan den 4 till 17 november och fick frågan:
Hur skulle du rösta om det vore val till riksdagen i dag?
Från TT
Tänkvärt
Finanskrisens köld är hård
Fonderna sakta försvinna
Alla sova i belånad gård
Djupt under mörkrets timma
Fogden vandrar sin tysta ban
Kontot lyser tomt som fan
Borta är räntetaken
Tomten har ej sett på maken!
Britt
Fonderna sakta försvinna
Alla sova i belånad gård
Djupt under mörkrets timma
Fogden vandrar sin tysta ban
Kontot lyser tomt som fan
Borta är räntetaken
Tomten har ej sett på maken!
Britt
16 november 2008
Nu vänder det! S, V och Mp förlorar stöd!
Sifo visar att regeringspartierna tagit in ytterligare på oppositionens försprång, den här gången med fyra procentenheter.
Störst uppgång av regeringspartierna har moderaterna med 1,2 procentenheter. Inom oppositionen backar socialdemokraterna mest med 2,9. Alla förändringar sedan oktober är dock inom felmarginalen.
Så här fördelar sig väljarnas sympatier, förändringen sedan oktober inom parentes: v 4,7 procent (— 0,7), s 39,6 (— 2,9), mp 7,5 (+ 1,1), c 6,3 (— 0,4), fp 6,9 (+ 0,7), m 25,8 (+ 1,2), kd 4,2 (+ 0,1), sd 4,2 (+ 0,7), övriga 0,8 (+ 0,1).
Sverigedemokraterna har dessvärre gått i kapp kristdemokraterna i Sifos novembermätning av opinionen. Partierna har stöd av 4,2 procent vardera. Samtidigt är också miljöpartiet större än både folkpartiet och centerpartiet.
Sifo intervjuade 1.895 väljare, varav 13,7 procent inte angav något parti eller sade att de skulle rösta blankt om det vore val i dag. Tidningarna Göteborgs-Posten, Skånska Dagbladet och Svenska Dagbladet publicerar resultatet på söndagen.
Störst uppgång av regeringspartierna har moderaterna med 1,2 procentenheter. Inom oppositionen backar socialdemokraterna mest med 2,9. Alla förändringar sedan oktober är dock inom felmarginalen.
Så här fördelar sig väljarnas sympatier, förändringen sedan oktober inom parentes: v 4,7 procent (— 0,7), s 39,6 (— 2,9), mp 7,5 (+ 1,1), c 6,3 (— 0,4), fp 6,9 (+ 0,7), m 25,8 (+ 1,2), kd 4,2 (+ 0,1), sd 4,2 (+ 0,7), övriga 0,8 (+ 0,1).
Sverigedemokraterna har dessvärre gått i kapp kristdemokraterna i Sifos novembermätning av opinionen. Partierna har stöd av 4,2 procent vardera. Samtidigt är också miljöpartiet större än både folkpartiet och centerpartiet.
Sifo intervjuade 1.895 väljare, varav 13,7 procent inte angav något parti eller sade att de skulle rösta blankt om det vore val i dag. Tidningarna Göteborgs-Posten, Skånska Dagbladet och Svenska Dagbladet publicerar resultatet på söndagen.
14 november 2008
Prioriteringar i vården
I kommande vecka ska Fullmäktige, Landstinget Blekinge fatta beslut om en kraftigt reducerad budget 2009- 2010.
Det aktualiserar en fördjupad debatt om etik och våra prioriteringsprinciper – kallad Blekingemodellen. Följande rangordnade prioriteringsprinciper genomsyrar denna.
1. Människovärdesprincipen - enligt vilken alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället.
2. Behovs- och solidaritetsprincipen - enligt vilken resurserna bör satsas på den människa eller verksamhet som har de största behoven.
3. Kostnadseffektivitetsprincipen - enligt vilken en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och livskvalitet, bör eftersträvas vid val mellan olika verksamhetsområden eller åtgärder.
Häri omfattas den medicinskt motiverade vården, det vill säga diagnostik, medicinsk bedömning och vård på grund av sjukdom eller skada samt prevention inklusive hälsoundersökningar med dokumenterad kostnadseffektivitet - all vård som kräver hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda kompetens. All vård skall svara mot de behov, som bestäms av sjukdomarnas eller skadornas svårighetsgrad och som ska värderas av patient och sjukvårdspersonal i samråd.
Det är oetiskt att låta prioriteringar styras av ålder, kön, födelsevikt, livsstil eller ekonomiska och sociala förhållanden. Däremot är det riktigt att ta hänsyn till omständigheter som begränsar nyttan av medicinska åtgärder.
Innan en prioritering kan ske, måste en medicinsk bedömning göras. Varje människa, som misstänker sjukdom eller skada, skall ha rätt att få en medicinsk bedömning inom rimlig tid.
De grundläggande prioriteringsprinciperna har följande rangordning.
I. Vård av livshotande akuta sjukdomar.
i. Vård av sjukdomar som utan behandling leder till invalidiserande tillstånd eller för tidig död.
ii. Vård av svåra kroniska sjukdomar.
iii. Palliativ vård och vård i livets slutskede.
iv. Vård av människor med nedsatt autonomi (nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga).
II. Prevention
i. Habilitering/rehabilitering
III. Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar.
IV. Vård av andra skäl än sjukdom eller skada
Dessa utgör ett underlag för prioritering på klinisk nivå – i själva vården. I verksamhetsplanerna ska en avstämning göras mot den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna och redovisas efter samråd med alla anställda. Underlaget ska utgöra grundbulten för prioriteringar på de övriga nivåerna.
Motsvarande principer förutsätts på förvaltningsnivån – den administrativa nivån - där verksamhetsplanerna också ska avstämmas mot den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna.
Härigenom får politikerna – den politiska nivån - ett beslutsunderlag med klart redovisade etiska värderingar och prioriteringsavvägningar från själva sjukvården. Detta ska underlätta deras eget utnyttjande av den etiska plattformen och riktlinjerna för prioriteringar i vården och budgetprocessen. Prioriteringsinsatserna från Socialstyrelsen, Prioriteringsdelegationen och Nationella rådet för vårdpolitik ska också vägas in i prioriteringsarbetet.
Blekingemodellens bygger sålunda på etiska ställningstaganden i patientarbetet med deltagande av alla personalgrupper, nära kopplat till arbetet med kvalitetssäkring och målformuleringar. Landstingets politiker och sjukvårdsorganisation får då en gemensam referensram, som ska bilda basen för alla prioriteringsdiskussioner inom organisationen och med allmänheten inklusive patientorganisationerna.
Vårdens prioriteringsprinciper har diskuterats. Man anser bland annat att människovärdesprincipen tydligare ska ange vad människor har samma rätt till. Kostnadseffektivitetsprincipen bör också få en vidare tillämpning - även vid val mellan behandling av olika sjukdomar.
Prioriteringar ”på verkstadsgolvet” ingår i sjukvårdens vardag. En konflikt har alltid funnits mellan resurser och behov i vården. Varje beslut får konsekvenser för patienter och deras anhöriga men också för ekonomi och samhälle. Det är angeläget att vi har en väl fungerande kompass när vi gör våra val speciellt i tider av stora besparingar – nu högaktuella i Landstinget Blekinge. Är vi rustade
att ta det etiska ansvaret och prioriteringsansvaret redan nu?
Bo Arnesjö (m), Karlskrona
Ledamot av Fullmäktige Landstinget Blekinge
Det aktualiserar en fördjupad debatt om etik och våra prioriteringsprinciper – kallad Blekingemodellen. Följande rangordnade prioriteringsprinciper genomsyrar denna.
1. Människovärdesprincipen - enligt vilken alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället.
2. Behovs- och solidaritetsprincipen - enligt vilken resurserna bör satsas på den människa eller verksamhet som har de största behoven.
3. Kostnadseffektivitetsprincipen - enligt vilken en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och livskvalitet, bör eftersträvas vid val mellan olika verksamhetsområden eller åtgärder.
Häri omfattas den medicinskt motiverade vården, det vill säga diagnostik, medicinsk bedömning och vård på grund av sjukdom eller skada samt prevention inklusive hälsoundersökningar med dokumenterad kostnadseffektivitet - all vård som kräver hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda kompetens. All vård skall svara mot de behov, som bestäms av sjukdomarnas eller skadornas svårighetsgrad och som ska värderas av patient och sjukvårdspersonal i samråd.
Det är oetiskt att låta prioriteringar styras av ålder, kön, födelsevikt, livsstil eller ekonomiska och sociala förhållanden. Däremot är det riktigt att ta hänsyn till omständigheter som begränsar nyttan av medicinska åtgärder.
Innan en prioritering kan ske, måste en medicinsk bedömning göras. Varje människa, som misstänker sjukdom eller skada, skall ha rätt att få en medicinsk bedömning inom rimlig tid.
De grundläggande prioriteringsprinciperna har följande rangordning.
I. Vård av livshotande akuta sjukdomar.
i. Vård av sjukdomar som utan behandling leder till invalidiserande tillstånd eller för tidig död.
ii. Vård av svåra kroniska sjukdomar.
iii. Palliativ vård och vård i livets slutskede.
iv. Vård av människor med nedsatt autonomi (nedsatt fysisk och psykisk funktionsförmåga).
II. Prevention
i. Habilitering/rehabilitering
III. Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar.
IV. Vård av andra skäl än sjukdom eller skada
Dessa utgör ett underlag för prioritering på klinisk nivå – i själva vården. I verksamhetsplanerna ska en avstämning göras mot den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna och redovisas efter samråd med alla anställda. Underlaget ska utgöra grundbulten för prioriteringar på de övriga nivåerna.
Motsvarande principer förutsätts på förvaltningsnivån – den administrativa nivån - där verksamhetsplanerna också ska avstämmas mot den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna.
Härigenom får politikerna – den politiska nivån - ett beslutsunderlag med klart redovisade etiska värderingar och prioriteringsavvägningar från själva sjukvården. Detta ska underlätta deras eget utnyttjande av den etiska plattformen och riktlinjerna för prioriteringar i vården och budgetprocessen. Prioriteringsinsatserna från Socialstyrelsen, Prioriteringsdelegationen och Nationella rådet för vårdpolitik ska också vägas in i prioriteringsarbetet.
Blekingemodellens bygger sålunda på etiska ställningstaganden i patientarbetet med deltagande av alla personalgrupper, nära kopplat till arbetet med kvalitetssäkring och målformuleringar. Landstingets politiker och sjukvårdsorganisation får då en gemensam referensram, som ska bilda basen för alla prioriteringsdiskussioner inom organisationen och med allmänheten inklusive patientorganisationerna.
Vårdens prioriteringsprinciper har diskuterats. Man anser bland annat att människovärdesprincipen tydligare ska ange vad människor har samma rätt till. Kostnadseffektivitetsprincipen bör också få en vidare tillämpning - även vid val mellan behandling av olika sjukdomar.
Prioriteringar ”på verkstadsgolvet” ingår i sjukvårdens vardag. En konflikt har alltid funnits mellan resurser och behov i vården. Varje beslut får konsekvenser för patienter och deras anhöriga men också för ekonomi och samhälle. Det är angeläget att vi har en väl fungerande kompass när vi gör våra val speciellt i tider av stora besparingar – nu högaktuella i Landstinget Blekinge. Är vi rustade
att ta det etiska ansvaret och prioriteringsansvaret redan nu?
Bo Arnesjö (m), Karlskrona
Ledamot av Fullmäktige Landstinget Blekinge
26 oktober 2008
Vårdgarantin - en flopp
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska vi alla få sjukvård efter behov och på lika villkor. Det förutsätter att vården sker inom rimlig tid. Dålig tillgänglighet orsakar ofta missnöje.
Väntetiderna har dominerat den hälsopolitiska debatten i över 30 år. Man har prövat politiska vårdgarantier, särskilda "kösatsningar" eller extra resurstillskott utan hållbara effekter. Kort tid efter beslutade åtgärder har köer återuppstått.
Förra regeringen och Landstingsförbundet kom år 2004 överens om ”radikala åtgärder”. Från hösten 2005 gäller därför en utvidgad vårdgaranti. Den innebär att beslutade besök och behandlingar inom all den planeringsbara specialiserade vården ska erbjudas inom 3 månader. Garantin reglerar inte om eller vilken vård som ska ske.
Sifferserien 0 - 7 - 90 - 90 anger vårdgarantins tidsgränser i dagar för olika steg i vårdkedjan.
0 - Primärvården ska erbjuda kontakt i telefon eller på plats samma dag...
7 - ... och vid behov ett läkarbesök inom högst sju dagar.
90 - Efter beslut om remiss ska ett besök inom specialistvården ske inom 90 dagar...
90 -... och en beslutad behandling inom ytterligare högst 90 dagar efter beslutsdatum.
Tidsgränserna får överstiga 90 dagar om patient och läkare är överens. Om hemlandstinget inte kan erbjuda vård inom gällande tidsgränser ska patienten få hjälp till vård, inom garantitiden, hos annan vårdgivare. Hemlandstinget ska hjälpa till med alla kontakter som inte får innebära extra kostnader för patienten.
Nu konstateras att den nationella vårdgarantin visserligen har satt fokus på bristande tillgänglighet i sjukvården men inte botat bristen i sig. Den är för ojämlikt fördelad för att kunna kallas nationell. Svenska patienter har dessutom sämst tillgänglighet i Europa (Health Consumer Powerhouse 2007). Därför krävs en skärpt vårdgaranti där patienten ska få ett kontrakt med vårdgivaren i form av en individuell plan för ett sammanhängande utrednings- och behandlingsförlopp, en vårdkedja, som är medicinskt och etiskt försvarbar.
I Halland och Stockholm har landstingen dessutom beslutat att alla laboratorie-, röntgen- och andra undersökningar ska ingå i den totala vårdgarantitiden och därmed betraktas som en naturlig del i en effektiv individuell vårdkedja.
I Blekinge anges tillgängligheten i primärvården tillfredsställande dock med utnyttjande av ”smarta” lösningar beträffande statistiken. Vid icke akuta åkommor krävs det många telefonsamtal eller besök för att få träffa en läkare vid den vårdcentral man är listad hos. En verklig garanti om 7 dagar uppfylls därför sällan även om den senaste telefonkontakten före konsultationen skedde för högst 7 dagar sedan.
Vid Blekingesjukhuset (BLS) råder växlande förhållanden. Flera kliniker klarar vårdgarantin med råge. Andra har bland de sämsta tillgänglighetssiffrorna i Sverige. Sammantaget har 51 procent av de väntande på specialistkonsultation vid BLS väntat mer än 90 dagar. Samtidigt har 47 procent av dem som väntat på operation eller andra avancerade behandlingar väntat längre än 90 dagar. Till detta kommer att långa väntetider för konsultation ofta sammanfaller med långa väntetider för behandling.
Samtidigt med en prekär väntelistesituation noteras att landstinget Blekinge saknar över 250 miljoner kronor för att klara budgeten 2009-2010. Att hänvisa ytterligare patienter till andra vårdgivare utanför landstinget är en dyr affär. Här krävs betydande krafttag för att nå en rimlig balans. Man blir oroad, eller hur?
Bo Arnesjö (m), Karlskrona, Ledamot av fullmäktige, Landstinget Blekinge
07 september 2008
Bokstavsdiagnoser – ett sammelsurium
Neuro-psykiatriska rubbningar - ofta kallade bokstavsdiagnoser - får nu stor uppmärksamhet. De omfattar bland andra ASPD, DAMP, DCD, Tourettes syndrom, Aspergers syndrom, MBD, ADHD, viss autism och många flera. De anses drabba cirka 3 - 5 procent av befolkningen. Tillräckliga kunskaper inom området tycks fortfarande saknas inom skolan, psykiatrin, socialtjänsten, rättsväsendet med flera.
Ett försök till ”djupdykning” inom fältet väcker förvirring. Vissa hävdar att neuropsykiatriska rubbningar knappast existerar medan andra menar att sådana diagnoser ställs alldeles för lättvindigt. Man tycks heller inte vara eniga om symtombilderna vid de olika rubbningarna. Denna begreppsförvirring kan bero på osäkerhet om diagnoskriterierna.
Individuella neuropsykiatriska svårigheter och personlighetsavvikelser har alltid funnits i alla kulturer och samhällsklasser. Om de leder till funktionshinder och handikapp kan bero på den individuella livssituationen. Föräldrar till drabbade barn och drabbade vuxna beskriver ofta en kamp med samhället om rättighet till information och hjälp. Detta har nu uppmärksammats av handikappombudsmannen.
De speciella personlighetsdrag som kan känneteckna personer med neuropsykiatriska störningar innebär svårigheter att leva i dagens samhälle – speciellt vid kombination med andra psykiatriska störningar. Idag hyllas känslomässig intelligens, socialt samspel, grupparbete, samarbete och egen förkovran, vilket de drabbade kan ha problem med. De önskar sig istället en traditionell välstrukturerad, organiserad och förutsägbar uppfostran och undervisning.
Många drabbade har förutsättningar att leva ett bra liv, men allt fler får problem eftersom arbetsmarknaden ställer allt större krav på högre utbildning samtidigt som antalet praktiska yrken reduceras.
Vårt intresse för neuropsykiatri växer och många känner igen sig i de beskrivningar som ges. Vi kan måhända få en förklaring till våra egna och anhörigas eventuella svårigheter och tillkortakommanden.
Den speciella personligheten vid neuropsykiatriska rubbningar kan ibland vara en tillgång men i andra fall ett handikapp. De drabbades livssituation avhänger av den egna självkänslan, tidigare erfarenheter, hur stödet från nätverket fungerar, förmågan till sociala kontakter, socioekonomisk status, utbildning, begåvning, kulturell tillhörighet och psykosociala faktorer.
Om de drabbade får den förståelse och de förutsättningar som krävs för att fungera väl så kommer deras speciella egenskaper och kreativitet att kunna komma samhället till godo. Förebyggande åtgärder i tidig ålder understryks och de drabbade är värda all den respekt de kan få. Många av dem kämpar i det tysta med sina svårigheter för att passa in i samhället. De döljer funktionshinder som inte är uppenbara eftersom de mer eller mindre kompenserar för sina svårigheter. När kravnivå och förmåga inte längre överensstämmer visar sig svårigheterna och kan bli ett handikapp.
Begreppsförvirringen bidrar nu till ett hårt debattklimat. Många svänger sig med olika uppsnappade, men inte definierade begrepp. De kan därför mena olika. Vi luras att tro på argumenten som verkar vara viktigare än innehållet.
Det förefaller nu vara hög tid att ta sig an definitionerna av detta sammelsurium av diagnoser så att de i slutänden kan leda till adekvata förebyggande åtgärder och framgångsrik behandling.
Vi lekmän och beslutsfattare kan känna oss förvillade! Eller hur, landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m),
Karlskrona
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge
Ett försök till ”djupdykning” inom fältet väcker förvirring. Vissa hävdar att neuropsykiatriska rubbningar knappast existerar medan andra menar att sådana diagnoser ställs alldeles för lättvindigt. Man tycks heller inte vara eniga om symtombilderna vid de olika rubbningarna. Denna begreppsförvirring kan bero på osäkerhet om diagnoskriterierna.
Individuella neuropsykiatriska svårigheter och personlighetsavvikelser har alltid funnits i alla kulturer och samhällsklasser. Om de leder till funktionshinder och handikapp kan bero på den individuella livssituationen. Föräldrar till drabbade barn och drabbade vuxna beskriver ofta en kamp med samhället om rättighet till information och hjälp. Detta har nu uppmärksammats av handikappombudsmannen.
De speciella personlighetsdrag som kan känneteckna personer med neuropsykiatriska störningar innebär svårigheter att leva i dagens samhälle – speciellt vid kombination med andra psykiatriska störningar. Idag hyllas känslomässig intelligens, socialt samspel, grupparbete, samarbete och egen förkovran, vilket de drabbade kan ha problem med. De önskar sig istället en traditionell välstrukturerad, organiserad och förutsägbar uppfostran och undervisning.
Många drabbade har förutsättningar att leva ett bra liv, men allt fler får problem eftersom arbetsmarknaden ställer allt större krav på högre utbildning samtidigt som antalet praktiska yrken reduceras.
Vårt intresse för neuropsykiatri växer och många känner igen sig i de beskrivningar som ges. Vi kan måhända få en förklaring till våra egna och anhörigas eventuella svårigheter och tillkortakommanden.
Den speciella personligheten vid neuropsykiatriska rubbningar kan ibland vara en tillgång men i andra fall ett handikapp. De drabbades livssituation avhänger av den egna självkänslan, tidigare erfarenheter, hur stödet från nätverket fungerar, förmågan till sociala kontakter, socioekonomisk status, utbildning, begåvning, kulturell tillhörighet och psykosociala faktorer.
Om de drabbade får den förståelse och de förutsättningar som krävs för att fungera väl så kommer deras speciella egenskaper och kreativitet att kunna komma samhället till godo. Förebyggande åtgärder i tidig ålder understryks och de drabbade är värda all den respekt de kan få. Många av dem kämpar i det tysta med sina svårigheter för att passa in i samhället. De döljer funktionshinder som inte är uppenbara eftersom de mer eller mindre kompenserar för sina svårigheter. När kravnivå och förmåga inte längre överensstämmer visar sig svårigheterna och kan bli ett handikapp.
Begreppsförvirringen bidrar nu till ett hårt debattklimat. Många svänger sig med olika uppsnappade, men inte definierade begrepp. De kan därför mena olika. Vi luras att tro på argumenten som verkar vara viktigare än innehållet.
Det förefaller nu vara hög tid att ta sig an definitionerna av detta sammelsurium av diagnoser så att de i slutänden kan leda till adekvata förebyggande åtgärder och framgångsrik behandling.
Vi lekmän och beslutsfattare kan känna oss förvillade! Eller hur, landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m),
Karlskrona
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge
03 augusti 2008
Farliga produkter i Landstinget Blekinge
Till Landstingsfullmäktige
Motion angående: Farliga produkter i Landstinget Blekinge
Stockholms läns landsting har i sitt miljöprogram fastställt följande mål: ”År 2007 har Landstinget identifierat och kvantifierat kemikalier och kemiska produkter som används i verksamheterna och som kan ha allvarliga hälso- och/eller miljöeffekter” och att det vid utgången av 2007 finns en plan för att fasa ut de högst prioriterade 25 % av de farliga kemikalierna och kemiska produkterna före utgången av 2011.
En arbetsgrupp bestående av specialister från Landstingets verksamheter och en privat projektledare har under 2007 :
• Föreslagit kriterier för val av ämnen och produkter som bör fasas ut av hälso- och/eller miljöskäl
• Identifierat de kemiska produkter som används i någon av Landstingets verksamheter och som uppfyller föreslagna farlighetskriterier.
• Tagit fram ett förslag till utfasningsplan för de produkter som prioriterats.
• Sammanställt en totallista över de produkter som används i Landstingets (inklusive bolag och entreprenörer) verksamheter som innehåller prioriterade ämnen.
Arbetsgruppens kriterier för olika produkters hälso- och miljöfarlighet som Landstinget bör undvika vid inköp och upphandling har varit följande:
- Mycket giftiga vid förtäring, hudkontakt eller inandning
- Kan ge allergi vid inandning eller hudkontakt
- Kan ge cancer
- Kan ge ärftliga genetiska skador
- Kan ge cancer vid inandning
- Hormonstörande
- Särskilt farliga metaller (Cd, Hg, Pb) PBT/vPvB – Persistenta, Bioackumulerande, Toxiska/mycket Persistenta, mycket bioackumulerande Potentiella PBT/vPvB
- Mycket giftiga för vattenlevande organismer
- Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön.
Landstinget Blekinge har i sitt miljöpolitiska program påbörjat ett likartat arbete, som dock bör accelereras för att snabbare minska allvarliga risker för patienter och personal och för att bidra till att rädda den känsliga miljön i Blekinge och Östersjön.
Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige besluta att ge landstingskansliet i uppdrag
Att ta fram farlighetskriterier för de kemiska och andra produkter som utnyttjas i Landstingets verksamheter
Att utarbeta en utfasningsplan för de produkter som prioriteras ur farlighetssynpunkt samt
Att i dessa hänseenden samarbeta med Blekinges Primärkommuner.
På vägnar av Moderata Landstingsgruppen i Blekinge
Bo Arnesjö ledamot
15 juli 2008
Världens äldsta bloggare död
Från CNN
An Australian woman often described as the world's oldest blogger has died at the age of 108 after posting a final message about her ailing health but how she sang "a happy song, as I do every day."
Olive Riley posted more than 70 entries on her blog -- or "blob" as she jokingly called it -- since February 2007
Olive Riley died Saturday at a nursing home in New South Wales.
Riley was born in 1899 and would have turned 109 on October 20.
13 juli 2008
12 juli 2008
10 juli 2008
Ny vision för Landstinget Blekinge
Synpunkter på Sylvia Asklöf-Fortells artikel på ledarsidan i BLT 30/6.
Landstingets ekonomi står inför stora utmaningar. Ekonomerna hävdade primärt att det saknas över 270 miljoner kronor år 2009 och nära lika mycket åren framöver – i huvudsak vid Blekingesjukhuset. Med Landstingets aktuella mål måste därför stora skattehöjningar och kraftiga neddragningar göras om staten inte skjuter till betydande belopp. Men kanske ska målen ändras?
Hälso- och sjukvårdens ansträngda ekonomi beror på att vi lever friskare och längre. Att så sker kan bland annat tillskrivas:
• tidigare diagnoser och en begynnande minskning av antalet cancerdödsfall,
• att dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar och stroke har reducerats med minst hälften hos bägge könen samt
• att funktionsnedsättningarna hos oss äldre har minskat med en tredjedel.
Sålunda krävs organisatoriska förändringar av hälso- och sjukvården beroende på ändrade befolkningsmässiga förhållanden, ändrat sjukdomspanorama, ett allmänt bättre hälsotillstånd och den medicinska vetenskapens landvinningar. Detta understryks av en övergång från akuta till kroniska sjukdomstillstånd, en allt äldre befolkning med individuella hälsomässiga skillnader, nya eller återuppståndna infektionssjukdomar samt en kraftig ökning av icke överförbara sjukdomar (fetma, demens, depression, ledsjukdomar etc.).
Hälso- och sjukvårdens mål har hittills varit att diagnostisera, bota eller lindra sjukdom - dock först vid symtom. Ju längre en mer eller mindre ”tyst” sjukdom fått utveckla sig innan diagnos, desto dyrare blir vården på grund av en ökande sjukdomsbörda och komplexitet.
Det är därför hög tid att satsa resurser på förebyggande diagnostik och behandling av sjukdom – helst redan innan symtom har uppträtt. Äldre och andra riskgrupper bör därför erbjudas regelbundna hälsoundersökningar och hälsosamtal med hjälp av enklare diagnostiska hjälpmedel, måhända på våra hälsotorg? Vid resultat tydande på sjukdom eller förstadier därav bör läkare få avgöra om ytterligare utredning behövs.
Vidare bör samhället ge bättre information om gamla och nya vaccinationer, anpassad profylaktisk behandling och ändrad livsstil för att förebygga sjukdom. Med dessa åtgärder kan de individuella sjukvårdskostnaderna minskas kraftigt till båtnad för andra behov.
Landstingets huvudsakliga strategi bör sålunda vara:
• att överföra hälso- och sjukvårdens mål från ett enbart kurativt till ett förebyggande synsätt
• att stödja grundforskning och epidemiologisk forskning för att nå tidigare diagnos av sjukdom
• att accelerera spridningen av kliniska forskningsresultat till hela personalen och befolkningen samt
• att ta fram kunskaper, som kan utnyttjas för att effektivisera hälso- och sjukvården.
Landstinget Blekinge ska nu erbjuda en likartad strategi – med tonvikt på äldre över 65 år. Det är ju i dessa åldrar vi löper störst risk att drabbas av sjukdom och handikapp.
Hoppas nu att Sylvia Asklöf-Fortells farhågor i detta avseende har skingrats!
Bo Arnesjö (m), Karlskrona
Landstingets ekonomi står inför stora utmaningar. Ekonomerna hävdade primärt att det saknas över 270 miljoner kronor år 2009 och nära lika mycket åren framöver – i huvudsak vid Blekingesjukhuset. Med Landstingets aktuella mål måste därför stora skattehöjningar och kraftiga neddragningar göras om staten inte skjuter till betydande belopp. Men kanske ska målen ändras?
Hälso- och sjukvårdens ansträngda ekonomi beror på att vi lever friskare och längre. Att så sker kan bland annat tillskrivas:
• tidigare diagnoser och en begynnande minskning av antalet cancerdödsfall,
• att dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar och stroke har reducerats med minst hälften hos bägge könen samt
• att funktionsnedsättningarna hos oss äldre har minskat med en tredjedel.
Sålunda krävs organisatoriska förändringar av hälso- och sjukvården beroende på ändrade befolkningsmässiga förhållanden, ändrat sjukdomspanorama, ett allmänt bättre hälsotillstånd och den medicinska vetenskapens landvinningar. Detta understryks av en övergång från akuta till kroniska sjukdomstillstånd, en allt äldre befolkning med individuella hälsomässiga skillnader, nya eller återuppståndna infektionssjukdomar samt en kraftig ökning av icke överförbara sjukdomar (fetma, demens, depression, ledsjukdomar etc.).
Hälso- och sjukvårdens mål har hittills varit att diagnostisera, bota eller lindra sjukdom - dock först vid symtom. Ju längre en mer eller mindre ”tyst” sjukdom fått utveckla sig innan diagnos, desto dyrare blir vården på grund av en ökande sjukdomsbörda och komplexitet.
Det är därför hög tid att satsa resurser på förebyggande diagnostik och behandling av sjukdom – helst redan innan symtom har uppträtt. Äldre och andra riskgrupper bör därför erbjudas regelbundna hälsoundersökningar och hälsosamtal med hjälp av enklare diagnostiska hjälpmedel, måhända på våra hälsotorg? Vid resultat tydande på sjukdom eller förstadier därav bör läkare få avgöra om ytterligare utredning behövs.
Vidare bör samhället ge bättre information om gamla och nya vaccinationer, anpassad profylaktisk behandling och ändrad livsstil för att förebygga sjukdom. Med dessa åtgärder kan de individuella sjukvårdskostnaderna minskas kraftigt till båtnad för andra behov.
Landstingets huvudsakliga strategi bör sålunda vara:
• att överföra hälso- och sjukvårdens mål från ett enbart kurativt till ett förebyggande synsätt
• att stödja grundforskning och epidemiologisk forskning för att nå tidigare diagnos av sjukdom
• att accelerera spridningen av kliniska forskningsresultat till hela personalen och befolkningen samt
• att ta fram kunskaper, som kan utnyttjas för att effektivisera hälso- och sjukvården.
Landstinget Blekinge ska nu erbjuda en likartad strategi – med tonvikt på äldre över 65 år. Det är ju i dessa åldrar vi löper störst risk att drabbas av sjukdom och handikapp.
Hoppas nu att Sylvia Asklöf-Fortells farhågor i detta avseende har skingrats!
Bo Arnesjö (m), Karlskrona
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)