Socialism – är det sant?

En kulturresa till St. Petersburg har skapat oro i min själ. Efter kommunismens fall sker upphämtning, dock än så länge mest i form av vackra kulisser utåt. Överfulla kollektiva boenden och fattigdom är fortfarande vanligt. Det tar lång tid att eliminera socialismens vådor. Kan vi komma att få uppleva något liknande?

Socialism anges vara en dröm att nå demokrati, jämlikhet och rättvisa i samhället. Enligt socia­lismens fäder, Marx och Engels, krävs då att all egendom konfiskeras och tas över av samhället!

Socialism kan vara reformistisk eller kommunistisk. Den reformistiska varianten, däribland den svenska socialdemokratin, tar avstånd från kommunismens strävan mot revolution och proletariatets diktatur. Rättvisa ska istället nås med successiva lagändringar och transfereringar - att ”ta från de rika och ge till de fattiga”.

Socialisterna :

· hävdar allas lika förutsättningar och strävar efter jämlikhet, rättvisa, solidaritet, kollektivism och klasskamp. I socialdemokratin tillkommer begreppet folkstyre.

· vill utplåna "klassamhället" och på sikt överföra statliga och kommunala funktioner till Partiet.

· vill avskaffa privat ägande och införa planekonomi för att utjämna olikheter och effektivisera all produktion. Då uppstår, enligt dem, ett överflöd av varor, tjänster och arbetstid.

· vill att allt ansvar för drift och produktion ska tas över av arbetarna och samordnas i långsiktiga planer.

· vill utsätta alla kapitaliska system för ”invaderande” socialism genom blandekonomi - kollektivt ägande blandat med marknadsekonomi - istället för ren marknadseko­nomi.

· vill avskaffa kapitalismen –
- socialdemokraterna genom reformism med vissa inslag av marknadsekonomi.
- kommu­nisterna genom revolution och senare genom att avskaffa stat och kommun.
- syndika­listerna genom att överföra all makt till fackföreningar.
- anarkisterna genom att avskaffa staten och införa ”fri­hetlig” socialism.

· hävdar kollektivet och individens grupptillhörighet. Förhållningssättet till kollekti­vet ska vara solidariskt så att ekonomiskt svaga, handikappade och missanpassade kan integreras.

Klassmotsättningar är fundamentala politiska begrepp. Balansen mellan offentlig styrning, kollektivism, tolerans och arbetarstyre är centrala debattämnen i den reformistiska socialdemokratin. Begreppet kollektivism anses ha en så negativ klang att det inte används trots central ideologisk betydelse.

Klasskamp är enligt Karl Marx, en kamp mellan ”härskande” och ”utsugna” - mellan ”arbete” och ”kapital”. Arbete utgörs då av de ”obesuttna, producerande arbetarna”, kapitalet av dem som äger produktionsmedlen - ”borgarna”. Socialisterna vill stärka arbetarklassens intressen och ser liberalismen eller konservatismen som ideologier som enbart vill styrka borgarklassens, de ”besuttnas”, intressen. Alla socialistiska läror anser att arbetarklassens slutgiltiga seger är oundviklig.

Socialisterna samordnar all makt i arbetarekollektiv - arbetarkommuner. Där ska man skaffa fram information, diskutera och rösta om allt. På grund av en tidsödande byråkrati måste dock makt ges till ”solidariska” ledare som utan kollektivt arbetarinflytande kan fatta egna beslut. Flera socialistiska länder har maktapparater som kan jämföras med indiska kastsystem eller förlegad europeisk adel.

Kritiker hävdar att alla försök att skapa socialistiska samhällen har varit kortlivade misslyckanden. Vissa socia­listiska system har dessutom – cyniskt nog - använt mer eller mindre svåra repressalier när deras säkerhet hotats av inre eller yttre fiender. Flera stora socialistiska stater, anses aldrig ha varit styrda av proletariatet och påstås därför inte ha varit socialistiska annat än till namnet.

Är detta den ideologi, som lett till att vänsterkartellens näringslivspolitik i Ronneby?

Har jag fel? Jag ryser in i märgen!

Bo Arnesjö (m), Ronneby