Vårdgaranti räcker inte

Den svenska vårdens tillgänglighet och jämlikhet har belysts i en internationell jämförelse av Anders Morin med flera, Svenskt Näringsliv.

Med flera olika tekniker har de jämfört den svenska vården med andra länder. De har utnyttjat data från sjukvårdsregister i flera västländer, en undersökning från OECD och en större patientenkät genomförd av Demoskop våren 2005.

Följande konstaterades:
• Sverige har väsentligt sämre tillgänglighet än både Norge och Danmark. Det gäller både väntetider till operation och totala väntetider, det vill säga de sammanlagda väntetiderna för specialistbedömning och operation. I grannländerna var de flesta patienterna färdigbehandlade redan innan de svenska patienterna ens hade hunnit bli undersökta.
• Enligt OECD platsar Sverige bland de länder som har sämst tillgänglighet i Europa. Om ännu fler länder inkluderas visar det sig att de svenska väntetiderna är ovanligt långa.

En av den svenska vårdens huvudprinciper är att den ska vara jämlik och att vård ska ges efter behov och inte efter inkomst eller utbildningsnivå.

Följande konstaterades:
• OECD-data om ojämlikhet i vården i medlemsländerna placerar Sverige som ett av de mest ojämlika länderna när det gäller läkarbesök i primärvården och i specialistvården.
• De lägre inkomstgrupperna har färre läkarbesök än deras förväntade behov. Skillnaden mot de högre inkomstgrupperna är statistiskt säkerställd. Tre länder i OECD har, mätt på detta sätt, mer ojämlik vård. De är Finland, USA och Portugal.
• De lägre inkomstgrupperna har också lägre sannolikhet för att överhuvudtaget söka läkare. Skillnaden är även här statistiskt säkerställd. Bara USA, Mexico, Finland och Portugal har större ojämlikhet i detta avseende. I USA och Mexico har bara en del av befolkningen sina sjukvårdsbehov täckta genom så kallad solidarisk finansiering. Bara två länder med solidarisk finansiering har sålunda en mer ojämlik vård än Sverige.
• De långa väntetiderna är en orsak till den ojämlika vården i vårt socialistiska land. Människor med högre inkomster och utbildning får tydligen snabbare vård genom argumentation, kontakter eller genom privat sjukvårdsförsäkring.

Den svaga tillgängligheten inom svensk sjukvård beror på att sjukvården har kontraproduktiva ersättningssystem, bristande konkurrens mellan vårdinrättningarna och otillräckliga incitament för förbättringsarbete. En förstärkt vårdgaranti behövs. Det krävs också effektivare styrsystem, ökad konkurrensutsättning och vilja att förändra för att uppfylla garantins intentioner. Om inte, kommer ytterligare krav på resurstillskott för att klara tillgängligheten. Effektivare och mera professionella organisationer snarare än ökade resurser ska kunna lösa problemen!

Men det går väl inte att tänka sig i ett så ”ojämlikt” socialistiskt system, som i Sverige och Blekinge, eller hur landstingsråden Bernth Johnson (s) och Marie Sällström (s)?

Bo Arnesjö (m), Ronneby