Vad händer med arbetslinjen

Ledare i DN 20/4 2007

I LO-rapporten "Vad händer med arbetslinjen?" argumenterar ekonomerna för arbetslösas rätt att slippa jobba. Hur får en arbetarrörelse ihop det?

LO bjöd på torsdagen in till ett seminarium på temat varför det kan vara en poäng att arbetslösa inte tar det arbete de erbjuds. Det blev en surrealistisk föreställning.

LO-ekonomerna argumenterade utifrån en rapport som efter vissa kreativa matematiska övningar landar i slutsatsen att det för den arbetslösa, liksom för arbetsgivarna och samhället i övrigt, kan vara ekonomiskt fördelaktigt att individen väljer arbetslöshet framför "fel" arbete.

LO har i sitt modellexempel utgått från två personer som blir arbetslösa vid 61 år. En tämligen hopplös ålder att bli arbetslös i, kan det tyckas, men si den utsikten bjuder inte LO:s elfenbenstorn. För medan det i verkligheten skulle vara svårt för dessa 61-åringar att få något jobb alls, argumenterar LO-ekonomerna för att det ingalunda är självklart att de ska ta det arbete som de i verkliga livet inte lär bli erbjudna.

Med hjälp av diagrammet "Finansiellt optimum för statsfinanserna" och streck på längden och tvären försöker LO leda i bevis hur arbetslöshet kan vara bra även för skattebetalarna. Hur det kan vara bättre att vänta på ett arbete med högre lön även om det kortsiktigt är lika med högre utgifter för arbetslöshetsersättning. Men haken med detta matematiska akrobatiknummer är att premisserna är påhittade.

För det finns ingenting som säger att den som väljer arbetslöshet framför ett arbete hon är överkvalificerad för har bättre chanser att senare få det arbete hon egentligen vill ha. Sambandet är det motsatta. Ju längre tid utanför arbetsmarknaden, desto svårare att ta sig in på den igen. I en aktuell Sifo-undersökning uppger sex av tio personalchefer att det är bättre att en arbetssökande haft ett enklare arbete än att hon läst en extra termin på universitet. I LO:s exempel är arbetslöshet, inte utbildning, alternativet. Och vem inbillar sig att arbetslöshet skulle vara mer attraktivt än studier?

På individplanet fruktar LO inlåsningseffekter. Individen får, enligt LO, svårt att söka nya jobb när hon samtidigt har ett arbete att sköta. Dessutom kan det hända att hon vänjer sig, får arbetskamrater och rent av trivs. Då, menar LO, är det bättre att hon inte har något arbete alls.

Det är häpnadsväckande att LO inte inser att den största risken för inlåsning finns i det egna hemmet. Att inte ha något skäl att gå upp om morgonen leder för de flesta till en växande passivitet. Arbetslöshet är stigmatiserande, och också det påverkar självfallet individen negativt. Arbete, allt arbete, har ett egenvärde.

Detta diskuterades flitigt på seminariet. Moderaternas partisekreterare Per Schlingman hävdade detta egenvärde medan LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin argumenterade för rätten att slippa ta vilket arbete som helst. Men i båda resonemangen är det något som fattas. Vad hände med plikten att försörja sig själv?

När LO-ekonomen Dan Andersson i tre punkter sammanfattar vad ett arbete kan erbjuda låter det såhär:

- Vård av humankapital

- Arbetslivserfarenhet

- Vidgat kontaktnät

Den självklara punkten "Egen försörjning" finns över huvud taget inte med.

Det har sagts förr men det förtjänar att sägas igen. Det finns bara två sätt att försörja sig. Antingen genom eget arbete eller genom andras. Ett arbete kan mycket väl vara utvecklande, men även om det inte är det, så fråntar inte det individen ansvar att efter bästa förmåga försörja sig själv.

I Sverige har vi en arbetarrörelse som kämpar för sina medlemmars rätt att inte arbeta. Inte underligt att utanförskapet kunnat växa sig så stort.