Folkhälsoinstitutet har nyligen kartlagt hur vi svenskar upplever vårt hälsotillstånd. Ensamhet och isolering är vanligare än vi tror - hos kvinnor oftare än hos män och hos de äldsta påfallande ofta. Enligt psykologerna är gemenskap ett grundläggande mänskligt behov. Motsatsen är ensamhet och isolering.
Alla kan känna sig ensamma av och till. Ibland kan ensamheten vara smärtsam, pågå under lång tid och upplevas helt bottenlös. Då kan det vara svårt att på egen hand ta sig ur sin ensamhet, som inte alltid har med yttre omständigheter att göra.
Allas strävan att nå framgång gör att man ofta inte vill erkänna sin egen ensamhet. Det kan ibland kännas som om ingen förstår ens ensamhet även om de verkar lyssna. Ute blir man ofta ”förbisprungen” och ingen frågar efter vem man är eller hur man mår – man känner sig anonym och isolerad. Att då skapa relationer är svårt. Blygsel och tillbakadragenhet kan motverka.
Man kan drabbas av ensamhet under vissa perioder av livet som när man mister en nära anhörig eller vän eller när barnen flyttar ut. En livskris kan ge upphov till ensamhet, speciellt om den leder till att man får ta på sig ett ökat ansvar. En ensamhetskänsla kommer ofta sent i en sorgprocess, först när tankarna åter börjar centreras på det egna jaget.
Avsaknad av fysisk kontakt med andra kan ge ensamhet. Det kan då vara genant att berätta att man längtar efter en klapp på kinden, en kram eller att någon håller en i handen. Beröring är sålunda en viktig del av den känsla av gemenskap som man behöver.
Fastnar man i en ensamhetskänsla, som man inte bemästrar, eller känner man sig deprimerad bör man söka hjälp. Självhjälp eller hjälp av vänner och bekanta kan ibland hjälpa. Olika telefonjourer kan ge stöd och hjälp i krissituationer också om man bara behöver någon att prata med. De är bemannade dygnet runt och alla som ringer kan få vara anonyma. Sådana kontaktjourer drivs både i offentlig och ideell regi.
Ensamhet kan ge upphov till en riskabel känsla av brist på mening med livet. Ett engagemang i någon ideell organisation kan då skapa både mening och gemenskap. Många kan ge sådant stöd. Exempel är pensionärsorganisationerna, kyrkliga organisationer, Frälsningsarmén, Röda Korset eller Rädda Barnen. Kommuner och landsting har börjat engagera sig inte minst som koordinerande instanser och ekonomiska garanter.
Ensamhet och isolering kan hänga samman med psykisk eller fysisk ohälsa. Depression, demens, förvirring, fysiska och psykiska handikapp eller social fobi är tillstånd som kan leda till att man isolerar sig. Sådana tillstånd kan också initieras och förvärras av ensamhet och isolering. Det finns hjälp att få om ensamheten bli smärtsam eller håller i sig.
Vid ihållande ensamhet ska primärvården kontaktas tidigt! Många hjärnforskare anser nämligen att ensamhet i sig kan ha en negativ inverkan på hjärnans system för så kallade kognitiva funktioner (minne, perception, uppmärksamhet, problemlösning, beslutsfattande, emotioner och medvetande). Åldersrelaterade hjärnförändringar kan då göra oss speciellt känsliga för de skadliga effekterna av ensamhet. Tidigt insatt mental och fysisk träning innebär då att hjärnans reservkapacitet kan aktiveras vilket kan kompensera för eventuella funktionsbortfall.
Ensamhet och isolering borde uppmärksammas mycket mer i vård- och omsorgsdebatten. Den så kallade kvarboendeprincipen för äldre borde kanske skrotas eftersom den kan ge upphov till riskabel ensamhet och isolering. Eller hur, landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Karlskrona
Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsdelegationen, Landstinget Blekinge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar