Många äldre har svårt att få i sig den medicin de ordinerats. Det visar en ny doktorsavhandling av Anna Beckman Gyllenstrand som refereras i Svenska Dagbladet.
Det finns många hinder för äldre som ska ta sina mediciner.
Av omkring 700 personer över 81 år hade en tredjedel svårt för att öppna medicinburkar med snäpplock. Alltså burkar som inte har skruvlock.
Av lika många gamla över 77 år kunde två av tre inte läsa och förstå instruktioner för läkemedlet, beräkna hur länge det skulle räcka och kolla att de fått rätt växel från Apoteket.
Dessutom hade 13 procent sedan svårt att svälja medicinen.
Enligt avhandlingen uppstår risker när de gamla själva försöker lösa problemen. Till exempel låter en del medicinburkarna stå öppna vilket kan försämra kvaliteten. En del tuggar eller krossar tabletter som ska sväljas hela och riskerar därmed att ändra medicinens verkan.
22 april 2007
21 april 2007
Vad händer med arbetslinjen
Ledare i DN 20/4 2007
I LO-rapporten "Vad händer med arbetslinjen?" argumenterar ekonomerna för arbetslösas rätt att slippa jobba. Hur får en arbetarrörelse ihop det?
LO bjöd på torsdagen in till ett seminarium på temat varför det kan vara en poäng att arbetslösa inte tar det arbete de erbjuds. Det blev en surrealistisk föreställning.
LO-ekonomerna argumenterade utifrån en rapport som efter vissa kreativa matematiska övningar landar i slutsatsen att det för den arbetslösa, liksom för arbetsgivarna och samhället i övrigt, kan vara ekonomiskt fördelaktigt att individen väljer arbetslöshet framför "fel" arbete.
LO har i sitt modellexempel utgått från två personer som blir arbetslösa vid 61 år. En tämligen hopplös ålder att bli arbetslös i, kan det tyckas, men si den utsikten bjuder inte LO:s elfenbenstorn. För medan det i verkligheten skulle vara svårt för dessa 61-åringar att få något jobb alls, argumenterar LO-ekonomerna för att det ingalunda är självklart att de ska ta det arbete som de i verkliga livet inte lär bli erbjudna.
Med hjälp av diagrammet "Finansiellt optimum för statsfinanserna" och streck på längden och tvären försöker LO leda i bevis hur arbetslöshet kan vara bra även för skattebetalarna. Hur det kan vara bättre att vänta på ett arbete med högre lön även om det kortsiktigt är lika med högre utgifter för arbetslöshetsersättning. Men haken med detta matematiska akrobatiknummer är att premisserna är påhittade.
För det finns ingenting som säger att den som väljer arbetslöshet framför ett arbete hon är överkvalificerad för har bättre chanser att senare få det arbete hon egentligen vill ha. Sambandet är det motsatta. Ju längre tid utanför arbetsmarknaden, desto svårare att ta sig in på den igen. I en aktuell Sifo-undersökning uppger sex av tio personalchefer att det är bättre att en arbetssökande haft ett enklare arbete än att hon läst en extra termin på universitet. I LO:s exempel är arbetslöshet, inte utbildning, alternativet. Och vem inbillar sig att arbetslöshet skulle vara mer attraktivt än studier?
På individplanet fruktar LO inlåsningseffekter. Individen får, enligt LO, svårt att söka nya jobb när hon samtidigt har ett arbete att sköta. Dessutom kan det hända att hon vänjer sig, får arbetskamrater och rent av trivs. Då, menar LO, är det bättre att hon inte har något arbete alls.
Det är häpnadsväckande att LO inte inser att den största risken för inlåsning finns i det egna hemmet. Att inte ha något skäl att gå upp om morgonen leder för de flesta till en växande passivitet. Arbetslöshet är stigmatiserande, och också det påverkar självfallet individen negativt. Arbete, allt arbete, har ett egenvärde.
Detta diskuterades flitigt på seminariet. Moderaternas partisekreterare Per Schlingman hävdade detta egenvärde medan LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin argumenterade för rätten att slippa ta vilket arbete som helst. Men i båda resonemangen är det något som fattas. Vad hände med plikten att försörja sig själv?
När LO-ekonomen Dan Andersson i tre punkter sammanfattar vad ett arbete kan erbjuda låter det såhär:
- Vård av humankapital
- Arbetslivserfarenhet
- Vidgat kontaktnät
Den självklara punkten "Egen försörjning" finns över huvud taget inte med.
Det har sagts förr men det förtjänar att sägas igen. Det finns bara två sätt att försörja sig. Antingen genom eget arbete eller genom andras. Ett arbete kan mycket väl vara utvecklande, men även om det inte är det, så fråntar inte det individen ansvar att efter bästa förmåga försörja sig själv.
I Sverige har vi en arbetarrörelse som kämpar för sina medlemmars rätt att inte arbeta. Inte underligt att utanförskapet kunnat växa sig så stort.
I LO-rapporten "Vad händer med arbetslinjen?" argumenterar ekonomerna för arbetslösas rätt att slippa jobba. Hur får en arbetarrörelse ihop det?
LO bjöd på torsdagen in till ett seminarium på temat varför det kan vara en poäng att arbetslösa inte tar det arbete de erbjuds. Det blev en surrealistisk föreställning.
LO-ekonomerna argumenterade utifrån en rapport som efter vissa kreativa matematiska övningar landar i slutsatsen att det för den arbetslösa, liksom för arbetsgivarna och samhället i övrigt, kan vara ekonomiskt fördelaktigt att individen väljer arbetslöshet framför "fel" arbete.
LO har i sitt modellexempel utgått från två personer som blir arbetslösa vid 61 år. En tämligen hopplös ålder att bli arbetslös i, kan det tyckas, men si den utsikten bjuder inte LO:s elfenbenstorn. För medan det i verkligheten skulle vara svårt för dessa 61-åringar att få något jobb alls, argumenterar LO-ekonomerna för att det ingalunda är självklart att de ska ta det arbete som de i verkliga livet inte lär bli erbjudna.
Med hjälp av diagrammet "Finansiellt optimum för statsfinanserna" och streck på längden och tvären försöker LO leda i bevis hur arbetslöshet kan vara bra även för skattebetalarna. Hur det kan vara bättre att vänta på ett arbete med högre lön även om det kortsiktigt är lika med högre utgifter för arbetslöshetsersättning. Men haken med detta matematiska akrobatiknummer är att premisserna är påhittade.
För det finns ingenting som säger att den som väljer arbetslöshet framför ett arbete hon är överkvalificerad för har bättre chanser att senare få det arbete hon egentligen vill ha. Sambandet är det motsatta. Ju längre tid utanför arbetsmarknaden, desto svårare att ta sig in på den igen. I en aktuell Sifo-undersökning uppger sex av tio personalchefer att det är bättre att en arbetssökande haft ett enklare arbete än att hon läst en extra termin på universitet. I LO:s exempel är arbetslöshet, inte utbildning, alternativet. Och vem inbillar sig att arbetslöshet skulle vara mer attraktivt än studier?
På individplanet fruktar LO inlåsningseffekter. Individen får, enligt LO, svårt att söka nya jobb när hon samtidigt har ett arbete att sköta. Dessutom kan det hända att hon vänjer sig, får arbetskamrater och rent av trivs. Då, menar LO, är det bättre att hon inte har något arbete alls.
Det är häpnadsväckande att LO inte inser att den största risken för inlåsning finns i det egna hemmet. Att inte ha något skäl att gå upp om morgonen leder för de flesta till en växande passivitet. Arbetslöshet är stigmatiserande, och också det påverkar självfallet individen negativt. Arbete, allt arbete, har ett egenvärde.
Detta diskuterades flitigt på seminariet. Moderaternas partisekreterare Per Schlingman hävdade detta egenvärde medan LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin argumenterade för rätten att slippa ta vilket arbete som helst. Men i båda resonemangen är det något som fattas. Vad hände med plikten att försörja sig själv?
När LO-ekonomen Dan Andersson i tre punkter sammanfattar vad ett arbete kan erbjuda låter det såhär:
- Vård av humankapital
- Arbetslivserfarenhet
- Vidgat kontaktnät
Den självklara punkten "Egen försörjning" finns över huvud taget inte med.
Det har sagts förr men det förtjänar att sägas igen. Det finns bara två sätt att försörja sig. Antingen genom eget arbete eller genom andras. Ett arbete kan mycket väl vara utvecklande, men även om det inte är det, så fråntar inte det individen ansvar att efter bästa förmåga försörja sig själv.
I Sverige har vi en arbetarrörelse som kämpar för sina medlemmars rätt att inte arbeta. Inte underligt att utanförskapet kunnat växa sig så stort.
18 april 2007
Stroke - skärpta krav på blodtryckssänkning och snabb behandling!
Landstinget Blekinge har nu antagit ett unikt processorienterat program för profylax, behandling och eftervård hos oss 650 blekingar som årligen drabbas av stroke (slaganfall).
Programmet omfattar förebyggande åtgärder, diagnostik, snabb behandlingen med propplösande mediciner (trombolys) och synnerligen aktiv rehabilitering efter en aktuell stroke. Preventiva åtgärder för att undvika stroke och återfall av stroke stressas i programmet, som är helt unikt. Alla vårdnivåer har deltagit i framtagandet av sina egna nya förhållningssätt och hur dessa ska samordnas vid stroke, som huvudsakligen drabbar äldre. Programmet har just antagits av Landstingsstyrelsen.
Arbetsterapeuten Ingrid Hoffman och verksamhetschefen Gerd Frid i primärvården har koordinerat hela arbetet, som klarats av på drygt ett år. Flera landsting, kommuner och räddningstjänster har redan tagit kontakt för att ta till sig de gjorda erfarenheterna.
Vi blekingar kan snart känna oss helt trygga på att vi kommer att tas om hand enligt alla konstens regler när vi drabbas av stroke.
På grund av vår ändrade livsstil (rökstopp, regelbunden motion, nyttigare kost) och genom hälsoundersökningar och hälsosamtal med effektiv kontroll av blodtryck, reglering av kolesterolnivåerna och mild blodproppsprofylax kan nu antalet drabbade både av hjärtinfarkt och stroke minska högt upp i åldrarna. Till detta kommer en sänkt dödlighet och reducerad invaliditet hos de drabbade.
När det gäller stroke är ett välreglerat blodtryck under 140/90 mmHg A och O enligt SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering). När vi drabbas skall vi dessutom vara på sjukhuset inom 2 – 3 timmar efter debuten för att kunna vara kandidater för trombolys.
I takt med en allt bättre folkhälsa hos äldre kommer vi att ytterligare kunna öka vår livskvalitet och överlevnad.
Tjat hjälper!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Programmet omfattar förebyggande åtgärder, diagnostik, snabb behandlingen med propplösande mediciner (trombolys) och synnerligen aktiv rehabilitering efter en aktuell stroke. Preventiva åtgärder för att undvika stroke och återfall av stroke stressas i programmet, som är helt unikt. Alla vårdnivåer har deltagit i framtagandet av sina egna nya förhållningssätt och hur dessa ska samordnas vid stroke, som huvudsakligen drabbar äldre. Programmet har just antagits av Landstingsstyrelsen.
Arbetsterapeuten Ingrid Hoffman och verksamhetschefen Gerd Frid i primärvården har koordinerat hela arbetet, som klarats av på drygt ett år. Flera landsting, kommuner och räddningstjänster har redan tagit kontakt för att ta till sig de gjorda erfarenheterna.
Vi blekingar kan snart känna oss helt trygga på att vi kommer att tas om hand enligt alla konstens regler när vi drabbas av stroke.
På grund av vår ändrade livsstil (rökstopp, regelbunden motion, nyttigare kost) och genom hälsoundersökningar och hälsosamtal med effektiv kontroll av blodtryck, reglering av kolesterolnivåerna och mild blodproppsprofylax kan nu antalet drabbade både av hjärtinfarkt och stroke minska högt upp i åldrarna. Till detta kommer en sänkt dödlighet och reducerad invaliditet hos de drabbade.
När det gäller stroke är ett välreglerat blodtryck under 140/90 mmHg A och O enligt SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering). När vi drabbas skall vi dessutom vara på sjukhuset inom 2 – 3 timmar efter debuten för att kunna vara kandidater för trombolys.
I takt med en allt bättre folkhälsa hos äldre kommer vi att ytterligare kunna öka vår livskvalitet och överlevnad.
Tjat hjälper!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Fetmaoperation minskar dödlighet
Återgivet från Upsala Nya Tidning, Författare Åke Spross
Kirurgisk behandling är inte bara det mest effektiva sättet för mycket feta personer att gå ner i vikt. På sikt minskar fetmaoperationen också risken för att dö i förtid.
Det visar nya resultat från den unika svenska SOS-studien, som på onsdagen redovisas i Uppsala vid den europeiska konferensen kring klinisk forskning.
- Detta är faktiskt första gången som man kan visa att viktnedgång vid svår fetma inte bara förbättrar flera riskfaktorer för sjukdom, utan också sänker dödligheten, säger docent Jarl Torgerson, chef för medicinkliniken vid Norra Älvsborgs länssjukhus.
Han är en av de ansvariga för SOS-studien som omfattar drygt 4 000 medelålders mycket feta kvinnor och män från hela landet, däribland Uppsala. Huvudsyftet med studien har varit att ta reda på om frivillig viktnedgång leder till sänkt dödlighet.
- Detta har inte varit självklart. En rad befolkningsstudier visar visserligen att fetma och viktuppgång ökar dödligheten, men i flera fall har det funnits en överdödlighet även för personer som gått ner i vikt, säger Jarl Torgerson.
I SOS-studien behandlades hälften av patienterna med någon form av fetmaoperation och hälften med kost- och livsstilsråd eller någon annan icke-kirurgisk behandling.
De uppföljningar som tidigare gjorts visar att kirurgisk behandling i flera avseenden, både på kort och på längre sikt, är överlägsen annan behandling av fetma.
För patienterna som fick någon form av icke-kirurgisk behandling sjönk vikten bara under några månader och efter tio år vägde de ännu mer än i utgångsläget. För patienterna som opererades däremot blev viktnedgången bestående och efter tio år vägde de 16 procent mindre än före operationen.
- För dem förbättrades långsiktigt också blodsockret rejält och blodfetterna blev betydligt bättre, medan blodtrycket påverkades i mindre utsträckning, säger Jarl Torgerson.
Men det är först nu, efter i genomsnitt 11 års uppföljning, som det står klart att förbättringarna av så kallade riskfaktorer också åtföljts av en sänkt dödlighet.
Under dessa år dog 228 av kvinnorna och männen i studien, 99 i den opererade gruppen och 129 i gruppen som fått någon form av icke-kirurgisk behandling. Det innebär att dödligheten var 26 procent lägre i gruppen som opererats och lyckats gå ner i vikt än i gruppen som inte opererats och inte gått ner i vikt.
- Detta talar starkt för att en bestående viktnedgång ger överlevnadsvinster, även om man inte kan utesluta att den kirurgiska behandlingen i sig kan ha en del effekter vid sidan av själva viktnedgången, säger Jarl Torgerson.
SOS-studien omfattar mycket feta personer, med ett så kallat kroppsmasseindex på minst 40 (gränsen för fetma går vid 30) och en medelvikt på 120 kilo. I Sverige genomgår årligen drygt 1 000 personer med så kraftig övervikt en fetmaoperation.
- Men operationsbehovet är mångdubbelt större. När vi nu för första gången kan visa att den kirurgiska behandlingen ger överlevnadsvinster kommer förhoppningsvis mer att satsas på denna angelägna verksamhet, säger Jarl Torgerson.
Kirurgisk behandling är inte bara det mest effektiva sättet för mycket feta personer att gå ner i vikt. På sikt minskar fetmaoperationen också risken för att dö i förtid.
Det visar nya resultat från den unika svenska SOS-studien, som på onsdagen redovisas i Uppsala vid den europeiska konferensen kring klinisk forskning.
- Detta är faktiskt första gången som man kan visa att viktnedgång vid svår fetma inte bara förbättrar flera riskfaktorer för sjukdom, utan också sänker dödligheten, säger docent Jarl Torgerson, chef för medicinkliniken vid Norra Älvsborgs länssjukhus.
Han är en av de ansvariga för SOS-studien som omfattar drygt 4 000 medelålders mycket feta kvinnor och män från hela landet, däribland Uppsala. Huvudsyftet med studien har varit att ta reda på om frivillig viktnedgång leder till sänkt dödlighet.
- Detta har inte varit självklart. En rad befolkningsstudier visar visserligen att fetma och viktuppgång ökar dödligheten, men i flera fall har det funnits en överdödlighet även för personer som gått ner i vikt, säger Jarl Torgerson.
I SOS-studien behandlades hälften av patienterna med någon form av fetmaoperation och hälften med kost- och livsstilsråd eller någon annan icke-kirurgisk behandling.
De uppföljningar som tidigare gjorts visar att kirurgisk behandling i flera avseenden, både på kort och på längre sikt, är överlägsen annan behandling av fetma.
För patienterna som fick någon form av icke-kirurgisk behandling sjönk vikten bara under några månader och efter tio år vägde de ännu mer än i utgångsläget. För patienterna som opererades däremot blev viktnedgången bestående och efter tio år vägde de 16 procent mindre än före operationen.
- För dem förbättrades långsiktigt också blodsockret rejält och blodfetterna blev betydligt bättre, medan blodtrycket påverkades i mindre utsträckning, säger Jarl Torgerson.
Men det är först nu, efter i genomsnitt 11 års uppföljning, som det står klart att förbättringarna av så kallade riskfaktorer också åtföljts av en sänkt dödlighet.
Under dessa år dog 228 av kvinnorna och männen i studien, 99 i den opererade gruppen och 129 i gruppen som fått någon form av icke-kirurgisk behandling. Det innebär att dödligheten var 26 procent lägre i gruppen som opererats och lyckats gå ner i vikt än i gruppen som inte opererats och inte gått ner i vikt.
- Detta talar starkt för att en bestående viktnedgång ger överlevnadsvinster, även om man inte kan utesluta att den kirurgiska behandlingen i sig kan ha en del effekter vid sidan av själva viktnedgången, säger Jarl Torgerson.
SOS-studien omfattar mycket feta personer, med ett så kallat kroppsmasseindex på minst 40 (gränsen för fetma går vid 30) och en medelvikt på 120 kilo. I Sverige genomgår årligen drygt 1 000 personer med så kraftig övervikt en fetmaoperation.
- Men operationsbehovet är mångdubbelt större. När vi nu för första gången kan visa att den kirurgiska behandlingen ger överlevnadsvinster kommer förhoppningsvis mer att satsas på denna angelägna verksamhet, säger Jarl Torgerson.
14 april 2007
Östersjösamarbete inom hjärt-kärlområdet
Interpellation till hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)
Blekingesjukhuset har gått miste om en betydande patientström inom hjärtsjukvården från Region Skåne. Huvudskälet är sannolikt av ekonomisk natur eftersom Region Skåne nu ackumulerar väntelistor inom området. Ömsesidig gottgörelse sker enligt gällande – volymsmässigt till intet förpliktigande - regionvårdsavtal, vilket dock Landstinget Blekinge utnyttjar inom andra medicinska områden.
Hjärtverksamheten vid Blekingesjukhuset redovisar en synnerligen hög kvalitet, som sålunda inte utnyttjas fullt ut.
De sinande patientintäkterna inom hjärtsjukvården från Region Skåne är delvis anledning till sjukhusets budgetöverskridanden, som även detta år prognostiserats till cirka 60 miljoner kr.
Med anledning av den föreliggande reservkapaciteten inom hjärtverksamheten borde väl samarbete sökas med andra intressenter inom Östersjöområdet?
Avser Landstinget Blekinge utröna intresset av att utveckla samarbete inom hjärt-kärlområdet med de Baltiska staterna, Kaliningrad, med flera?
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
Blekingesjukhuset har gått miste om en betydande patientström inom hjärtsjukvården från Region Skåne. Huvudskälet är sannolikt av ekonomisk natur eftersom Region Skåne nu ackumulerar väntelistor inom området. Ömsesidig gottgörelse sker enligt gällande – volymsmässigt till intet förpliktigande - regionvårdsavtal, vilket dock Landstinget Blekinge utnyttjar inom andra medicinska områden.
Hjärtverksamheten vid Blekingesjukhuset redovisar en synnerligen hög kvalitet, som sålunda inte utnyttjas fullt ut.
De sinande patientintäkterna inom hjärtsjukvården från Region Skåne är delvis anledning till sjukhusets budgetöverskridanden, som även detta år prognostiserats till cirka 60 miljoner kr.
Med anledning av den föreliggande reservkapaciteten inom hjärtverksamheten borde väl samarbete sökas med andra intressenter inom Östersjöområdet?
Avser Landstinget Blekinge utröna intresset av att utveckla samarbete inom hjärt-kärlområdet med de Baltiska staterna, Kaliningrad, med flera?
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
10 april 2007
Tandvårdschefer dömer ut vårdreform
Landets folktandvårdschefer är mycket kritiska till det förslag som tandvårdsutredningen lade fram i mars. Åtgärderna som föreslås leder till dyrare tandvård och försämrad tandhälsa, anser de 23 länscheferna.
I utredningen förslås bland annat att alla vuxna ska få en tandvårdscheck vartannat år och att ett skydd mot höga tandvårdskostnader införs.
I stället för att satsa på att reparera skador som redan inträffat, föreslår tandvårdscheferna i en artikel på DN Debatt en satsning på förebyggande tandvård till fast pris.
I utredningen förslås bland annat att alla vuxna ska få en tandvårdscheck vartannat år och att ett skydd mot höga tandvårdskostnader införs.
I stället för att satsa på att reparera skador som redan inträffat, föreslår tandvårdscheferna i en artikel på DN Debatt en satsning på förebyggande tandvård till fast pris.
07 april 2007
"Barn drabbas i onödan av svåra fosterskador"
Citat från DN-debatt:
Specialistbarnläkare: Tio barn om året drabbas av ryggmärgsbråck och ett hundratal får harmynthet för att Socialstyrelsen inte vill ge gravida kvinnor rätt vitamin. Socialstyrelsen har bestämt att mjöl inte får B-vitaminberikas med folsyra, trots att detta kan förhindra att barn föds med ryggmärgsbråck och läpp-käk-gomspalt (harmynthet). Varje år drabbas ett tiotal svenska barn i onödan av ryggmärgsbråck, vilket ger dem svåra handikapp för livet. Hälften av de cirka 200 barn som får harmynthet skulle också slippa sitt lidande om gravida kvinnor fick folsyreberikat mjöl. Detta är ytterligare belägg för att Socialstyrelsen anser att nyfödda barns och fosters hälsa kommer i andra hand, skriver barnmedicinprofessorerna Hugo Lagercrantz och Rolf Zetterström.
Folat är ett viktigt B-vitamin för blodbildningen med mera. Många människor har brist på folat, vilket kan vara särskilt skadligt hos gravida då det kan leda till ryggmärgsbråck och läpp-käk-gomspalt (harmynthet) hos de nyfödda barnen. För att förebygga detta kan man tillsätta folsyra till mjölet. Cirka hälften av alla ryggmärgsbråck kan förhindras med folsyra. Därför rekommenderas gravida att inta detta. Problemet är dock att det bör tas innan man blir gravid, vilket ofta inte sker. I stället har man därför infört berikning av mjölet med folsyra i länder såsom USA, Kanada, Brasilien, Sydafrika, Chile och Jordanien.
Men inte i Sverige och i en del andra europeiska länder. I en ledare i British Medical Journal (3/3 2007) frågas det vad Europa väntar på? Upp till hälften av de ungefär 4 500 barn som årligen föds med ryggmärgsbråck i Europa kanske inte skulle behöva drabbas. Utgör de gravida kvinnorna en sådan marginell grupp att man inte för deras skull kan utsätta hela befolkningen för extra folsyra? Bildningen av huvud-svans-axeln två veckor efter befruktningen är livets viktigaste händelse. Om inte det sker skulle vi förbli cellklumpar utan hjärna och ryggmärg. Ryggraden sluts som ett blixtlås i båda ändarna fem veckor efter befruktningen, vilket motsvarar cirka en vecka efter utebliven menstruation. I ett fall av cirka 1 000 sluts ej ryggraden vilket leder till ryggmärgsbråck eller anencali (avsaknad av framhjärna). Om tillståndet upptäcks under fostertiden aborteras fostret vanligen. Men barn med ryggmärgsbråck överlever om de inte aborteras. De blir mer eller mindre förlamade och får svårigheter att kontrollera tarmtömning och urinblåsa. De drabbas ofta av vattenskalle och måste förses med en shuntslang i hjärnans hålrum. Intellektuella funktionshinder är också vanliga. Diskussionen om tillsättning av folsyra i Sverige har varit intensiv det senaste decenniet. När Livsmedelsverket äntligen accepterat att berika mjölet med folsyra stoppades detta av Socialstyrelsens generaldirektör Kjell Asplund, Han begärde en ny utredning av SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) , som nu förordar att fortsätta att avvakta med berikning av mjölet med folsyra. Enligt utredningen kommer det att innebära att ungefär tio barn kommer att drabbas av ryggmärgsbråck i onödan varje år i vårt land. Dessutom kommer det att leda till att ett tjugotal barn kommer att aborteras sent under graviditeten, om man upptäckt missbildningen med ultraljud och föräldrarna önskar abort.
Nu har det också kommit en rapport om att folsyratillskott kan reducera risken för läpp-käk-gomspalt. I Sverige skulle det innebära att hälften av de nu cirka 200 barn som drabbas skulle slippa denna defekt. Även om detta är en missbildning som kan korrigeras, så medför det stora påfrestningar för den drabbade familjen, ett flertal operativa ingrepp, tandreglering och talträning.
Folsyra har också positiva effekter för äldre för att förebygga hjärt-kärlsjukdomar och demens. I en holländsk studie som publicerats i New England Journal of Medicine i januari i år (vol 369, sid 208) har extra folsyratillskott visat sig förbättra minnet och reaktionshastigheten hos 50-70 år gamla män och kvinnor. Tveksamheten till att berika mjölet med folsyra är att det stimulerar celltillväxt och teoretiskt sett kan öka risken för cancer.
Frågan om huruvida vuxna verkligen kan riskera att oftare drabbas av cancer om folsyra tillsätts mjölet är rent teoretisk. Det förutsätter att man sätter i sig 4-5 hela limpor per dag för att få en koncentration, som möjligen kan öka cancerrisken hos råttor. Om det nu vore så att det skulle finnas minsta misstanke att någon drabbats av cancer på grund av folsyratillsatsen i USA torde det amerikanska livsmedelsverket (FDA) ha reagerat. Denna myndighet har penetrerat alla för- och nackdelar innan man påbjudit folsyratillsatsen.
Men Socialstyrelsen i vårt lilla land tycker sig veta bättre.Det här är bara ett exempel på att fostrets och barnets hälsa kommer i andra hand för Socialstyrelsen.
Ett annat exempel är att Socialstyrelsen gått ut med rekommendationen att snusa i stället för att röka, om man är nikotinberoende. Kanske ett bra råd för att minska lungcancerrisken hos vuxna män, men definitivt inte bra för fostret och det ammande barnet. För barnet kan det vara väl så hälsovådligt om mamman har snusat i stället för att ha rökt. Det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd och adhd.
Andra exempel är att man ännu inte infört pneumokockvaccination. vilket skett i USA sedan flera år. Det leder till att barn får pneumokockhjärnhinneinflammation och blir döva helt i onödan. Vi saknar också allmän vaccination mot vattkoppor.
Socialstyrelsen brister också när det gäller kontrollen av nyfödda barns hälsa. Tidigare låg nyfödda på BB i cirka en vecka, varvid så gott som alla fall av gulsot och medfödda hjärtmissbildningar upptäcktes. Nu missas de oftare, när man går hem från BB tidigt. Minst fyra barn har i onödan blivit hjärnskadade de senaste åren på grund av att man inte åtgärdat gulsoten i tid. Dessförinnan hade detta inte inträffat på flera årtionden.
Flera av de sjukdomar och funktionshinder, som drabbar människor i olika åldrar har sitt ursprung under fosterlivet och den tidiga barndomen. Socialstyrelsen och SBU verkar inte begripa att förebyggande mödra- och barnhälsovård inte bara är bra för våra barns hälsa utan också för de vuxna. Att barnets hälsa kommer i andra hand för Socialstyrelsen kan bero på att det inte längre finns någon barnläkare i dess ledning. Denna brist har påtalats ett flertal gånger av Svenska barnläkarföreningen. Det är dags nu för en uppryckning, innan ännu fler barn drabbas av ryggmärgsbråck, hjärnskador och dövhet helt i onödan.
Hugo Lagercrantz
Rolf Zetterström
Specialistbarnläkare: Tio barn om året drabbas av ryggmärgsbråck och ett hundratal får harmynthet för att Socialstyrelsen inte vill ge gravida kvinnor rätt vitamin. Socialstyrelsen har bestämt att mjöl inte får B-vitaminberikas med folsyra, trots att detta kan förhindra att barn föds med ryggmärgsbråck och läpp-käk-gomspalt (harmynthet). Varje år drabbas ett tiotal svenska barn i onödan av ryggmärgsbråck, vilket ger dem svåra handikapp för livet. Hälften av de cirka 200 barn som får harmynthet skulle också slippa sitt lidande om gravida kvinnor fick folsyreberikat mjöl. Detta är ytterligare belägg för att Socialstyrelsen anser att nyfödda barns och fosters hälsa kommer i andra hand, skriver barnmedicinprofessorerna Hugo Lagercrantz och Rolf Zetterström.
Folat är ett viktigt B-vitamin för blodbildningen med mera. Många människor har brist på folat, vilket kan vara särskilt skadligt hos gravida då det kan leda till ryggmärgsbråck och läpp-käk-gomspalt (harmynthet) hos de nyfödda barnen. För att förebygga detta kan man tillsätta folsyra till mjölet. Cirka hälften av alla ryggmärgsbråck kan förhindras med folsyra. Därför rekommenderas gravida att inta detta. Problemet är dock att det bör tas innan man blir gravid, vilket ofta inte sker. I stället har man därför infört berikning av mjölet med folsyra i länder såsom USA, Kanada, Brasilien, Sydafrika, Chile och Jordanien.
Men inte i Sverige och i en del andra europeiska länder. I en ledare i British Medical Journal (3/3 2007) frågas det vad Europa väntar på? Upp till hälften av de ungefär 4 500 barn som årligen föds med ryggmärgsbråck i Europa kanske inte skulle behöva drabbas. Utgör de gravida kvinnorna en sådan marginell grupp att man inte för deras skull kan utsätta hela befolkningen för extra folsyra? Bildningen av huvud-svans-axeln två veckor efter befruktningen är livets viktigaste händelse. Om inte det sker skulle vi förbli cellklumpar utan hjärna och ryggmärg. Ryggraden sluts som ett blixtlås i båda ändarna fem veckor efter befruktningen, vilket motsvarar cirka en vecka efter utebliven menstruation. I ett fall av cirka 1 000 sluts ej ryggraden vilket leder till ryggmärgsbråck eller anencali (avsaknad av framhjärna). Om tillståndet upptäcks under fostertiden aborteras fostret vanligen. Men barn med ryggmärgsbråck överlever om de inte aborteras. De blir mer eller mindre förlamade och får svårigheter att kontrollera tarmtömning och urinblåsa. De drabbas ofta av vattenskalle och måste förses med en shuntslang i hjärnans hålrum. Intellektuella funktionshinder är också vanliga. Diskussionen om tillsättning av folsyra i Sverige har varit intensiv det senaste decenniet. När Livsmedelsverket äntligen accepterat att berika mjölet med folsyra stoppades detta av Socialstyrelsens generaldirektör Kjell Asplund, Han begärde en ny utredning av SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) , som nu förordar att fortsätta att avvakta med berikning av mjölet med folsyra. Enligt utredningen kommer det att innebära att ungefär tio barn kommer att drabbas av ryggmärgsbråck i onödan varje år i vårt land. Dessutom kommer det att leda till att ett tjugotal barn kommer att aborteras sent under graviditeten, om man upptäckt missbildningen med ultraljud och föräldrarna önskar abort.
Nu har det också kommit en rapport om att folsyratillskott kan reducera risken för läpp-käk-gomspalt. I Sverige skulle det innebära att hälften av de nu cirka 200 barn som drabbas skulle slippa denna defekt. Även om detta är en missbildning som kan korrigeras, så medför det stora påfrestningar för den drabbade familjen, ett flertal operativa ingrepp, tandreglering och talträning.
Folsyra har också positiva effekter för äldre för att förebygga hjärt-kärlsjukdomar och demens. I en holländsk studie som publicerats i New England Journal of Medicine i januari i år (vol 369, sid 208) har extra folsyratillskott visat sig förbättra minnet och reaktionshastigheten hos 50-70 år gamla män och kvinnor. Tveksamheten till att berika mjölet med folsyra är att det stimulerar celltillväxt och teoretiskt sett kan öka risken för cancer.
Frågan om huruvida vuxna verkligen kan riskera att oftare drabbas av cancer om folsyra tillsätts mjölet är rent teoretisk. Det förutsätter att man sätter i sig 4-5 hela limpor per dag för att få en koncentration, som möjligen kan öka cancerrisken hos råttor. Om det nu vore så att det skulle finnas minsta misstanke att någon drabbats av cancer på grund av folsyratillsatsen i USA torde det amerikanska livsmedelsverket (FDA) ha reagerat. Denna myndighet har penetrerat alla för- och nackdelar innan man påbjudit folsyratillsatsen.
Men Socialstyrelsen i vårt lilla land tycker sig veta bättre.Det här är bara ett exempel på att fostrets och barnets hälsa kommer i andra hand för Socialstyrelsen.
Ett annat exempel är att Socialstyrelsen gått ut med rekommendationen att snusa i stället för att röka, om man är nikotinberoende. Kanske ett bra råd för att minska lungcancerrisken hos vuxna män, men definitivt inte bra för fostret och det ammande barnet. För barnet kan det vara väl så hälsovådligt om mamman har snusat i stället för att ha rökt. Det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd och adhd.
Andra exempel är att man ännu inte infört pneumokockvaccination. vilket skett i USA sedan flera år. Det leder till att barn får pneumokockhjärnhinneinflammation och blir döva helt i onödan. Vi saknar också allmän vaccination mot vattkoppor.
Socialstyrelsen brister också när det gäller kontrollen av nyfödda barns hälsa. Tidigare låg nyfödda på BB i cirka en vecka, varvid så gott som alla fall av gulsot och medfödda hjärtmissbildningar upptäcktes. Nu missas de oftare, när man går hem från BB tidigt. Minst fyra barn har i onödan blivit hjärnskadade de senaste åren på grund av att man inte åtgärdat gulsoten i tid. Dessförinnan hade detta inte inträffat på flera årtionden.
Flera av de sjukdomar och funktionshinder, som drabbar människor i olika åldrar har sitt ursprung under fosterlivet och den tidiga barndomen. Socialstyrelsen och SBU verkar inte begripa att förebyggande mödra- och barnhälsovård inte bara är bra för våra barns hälsa utan också för de vuxna. Att barnets hälsa kommer i andra hand för Socialstyrelsen kan bero på att det inte längre finns någon barnläkare i dess ledning. Denna brist har påtalats ett flertal gånger av Svenska barnläkarföreningen. Det är dags nu för en uppryckning, innan ännu fler barn drabbas av ryggmärgsbråck, hjärnskador och dövhet helt i onödan.
Hugo Lagercrantz
Rolf Zetterström
01 april 2007
Läkarsällskapet om Dödshlälp i vissa fall
Delegation för medicinsk etik Läkarsällskapet ändrar riktlinjerna sid 1120 07-03-30
Beslutskapabel patient i respirator bör få läkarhjälp att avsluta sitt liv
Peter Örn Frilansjournalist i Läkartidningen
Beslutskapabla patienter som är så svårt sjuka eller skadade att de endast överlever med hjälp av respirator bör i vissa fall kunna få hjälp av sin läkare att avsluta sitt liv och då även få sederande läkemedel. Det anser Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik, som nu ändrar riktlinjerna för när livsuppehållande behandling kan avslutas.
Beslutskapabel patient i respirator bör få läkarhjälp att avsluta sitt liv
Peter Örn Frilansjournalist i Läkartidningen
Beslutskapabla patienter som är så svårt sjuka eller skadade att de endast överlever med hjälp av respirator bör i vissa fall kunna få hjälp av sin läkare att avsluta sitt liv och då även få sederande läkemedel. Det anser Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik, som nu ändrar riktlinjerna för när livsuppehållande behandling kan avslutas.
15 mars 2007
Ökning av botbar cancer i Sverige
Antalet diagnostiserade cancerfall i Sverige under 2005 var knappt 51 000 varav 53 % bland män och 47 % bland kvinnor. Antalet har årligen ökat med 1,6 % för män och 1,1 % för kvinnor under de två senaste decennierna. Ungefär halva ökningen kan förklaras med förändring i befolkningens åldersstruktur. Samma situation råder i Blekinge med sammanlagt 958 fall år 2005.
Den vanligaste tumörformen bland män är prostatacancer som står för 36,5 % av alla diagnostiserade fall. Under de senaste tjugo åren har prostatacancer ökat med 2,9 % per år.
Bröstcancer är den vanligaste formen hos kvinnor och står för 29,1 % av de nya fallen med en årlig ökning på 1,4 % under tjugo år.
Tjocktarms- och ändtarmscancer är den näst vanligaste tumörformen hos kvinnor - 8,4 % 2005. Hos männen utgör den 6,4 % av fallen och är den fjärde vanligaste cancerformen.
Lungcancer står för 7,1 % och 6,4 % hos män respektive kvinnor. Lungcancer hos kvinnor har en årlig ökning på 3 % under de senaste tjugo åren medan männen har en nedgång med 0,9 %.
Antalet personer som någon gång fått en cancerdiagnos och lever ökar kraftigt och är nu 364 000. Drygt 200 000 av dessa är kvinnor.
Sannolikheten för både kvinnor och män att få cancer före 75 års ålder är nära 30 %.
Rapporten Cancer Incidence in Sweden 2005 från Socialstyrelsens epidemiologiska centrum (EpC) innehåller mer information om antalet fall och incidens av alla cancertyper redovisat på län, åldersgrupper och kön.
Tidig diagnos – som ofta krävs för att möjliggöra radikalt avlägsnande av cancersvulster - kan uppnås genom så kallad screening för många cancerformer (exempelvis cancer i bröst, livmoderhals, prostata, tjocktarm och lungor) och/eller genom att vi Blekingar söker sjukvården omedelbart vid misstänkta symtom – speciellt i äldre ålder.
Sjukvården borde planeras och anpassas därtill, eller hur hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Den vanligaste tumörformen bland män är prostatacancer som står för 36,5 % av alla diagnostiserade fall. Under de senaste tjugo åren har prostatacancer ökat med 2,9 % per år.
Bröstcancer är den vanligaste formen hos kvinnor och står för 29,1 % av de nya fallen med en årlig ökning på 1,4 % under tjugo år.
Tjocktarms- och ändtarmscancer är den näst vanligaste tumörformen hos kvinnor - 8,4 % 2005. Hos männen utgör den 6,4 % av fallen och är den fjärde vanligaste cancerformen.
Lungcancer står för 7,1 % och 6,4 % hos män respektive kvinnor. Lungcancer hos kvinnor har en årlig ökning på 3 % under de senaste tjugo åren medan männen har en nedgång med 0,9 %.
Antalet personer som någon gång fått en cancerdiagnos och lever ökar kraftigt och är nu 364 000. Drygt 200 000 av dessa är kvinnor.
Sannolikheten för både kvinnor och män att få cancer före 75 års ålder är nära 30 %.
Rapporten Cancer Incidence in Sweden 2005 från Socialstyrelsens epidemiologiska centrum (EpC) innehåller mer information om antalet fall och incidens av alla cancertyper redovisat på län, åldersgrupper och kön.
Tidig diagnos – som ofta krävs för att möjliggöra radikalt avlägsnande av cancersvulster - kan uppnås genom så kallad screening för många cancerformer (exempelvis cancer i bröst, livmoderhals, prostata, tjocktarm och lungor) och/eller genom att vi Blekingar söker sjukvården omedelbart vid misstänkta symtom – speciellt i äldre ålder.
Sjukvården borde planeras och anpassas därtill, eller hur hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
07 mars 2007
Friskare tänder - till rimliga kostnader
En tandvårdscheck- Ett skydd mot höga tandvårdskostnader - Stöd till abonnemangstandvård
Tandvårdsutredningen har i dag lämnat i sitt slutbetänkande, Friskare tänder - till rimliga kostnader (SOU 2007:19), till socialminister Göran Hägglund. Utredningen föreslår att det nya stödet ska träda i kraft den 1 juli 2008.
Tandvårdschecken ska uppgå till 300 kronor vartannat år för alla i åldrarna 30-74 år, och till 600 kronor vartannat år för personer i åldrarna 20-29 år samt 75 år och äldre. Checken kan användas som delbetalning vid ett tandvårdsbesök hos valfri tandläkare eller tandhygienist, eller som delbetalning för abonnemangstandvård.
Skyddet mot höga kostnader ger ersättning med 50 procent av patientens tandvårdskostnader, som baseras på så kallade referenspriser, mellan 3 000 och 15 000 kronor och med 85 procent av kostnader som överstiger 15 000 kronor.
Abonnemangstandvården, också kallat frisktandvård, ska även fortsättningsvis ges goda förutsättningar att utvecklas.
Utredningen föreslår att kostnaden för standardmaterial ska omfattas av tandvårdsersättningen.
Utredningen anser att patienter som är 65 år eller äldre fullt ut ska omfattas av det nya statliga tandvårdsstödet. Detta innebär att dagens högkostnadsskydd för protetiska behandlingar för denna grupp ersätts av det föreslagna skyddet mot höga kostnader.
Effekterna av utredningens förslag blir för 65+gruppen att tandvårdsersättning lämnas från en lägre nivå, 3 000 kronor, mot dagens 7 700 kronor. Dessutom omfattas all tandvård, inte bara protetik, utan även bastandvård. Detta gör att ersättningen kommer fler till del.
Tandvårdskostnaden för en patient 65 år eller äldre i kostnadsläget 3 000-15 000 kronor blir betydligt lägre och för tandvård i övriga kostnadslägen i princip oförändrad.
Konsekvenserna för patienter yngre än 65 år blir att all tandvård över 4 000-5 000 kronor blir betydligt billigare. Tandvård under denna kostnadsnivå påverkas inte i någon större utsträckning.
Den statliga kostnaden för tandvårdsstödet beräknas i utredningens huvudalternativ uppgå till ca 5,9 miljarder kronor årligen, varav tandvårdschecken utgör ca 1,1 miljarder kronor och skyddet mot höga kostnader ca 4,8 miljarder kronor.
För att stärka tandvårdskonsumenternas prismedvetenhet föreslår utredningen ett system med så kallade referenspriser för varje åtgärd. Dessa ska också utgöra grunden för beräkningen av tandvårdsersättning inom skyddet mot höga kostnader. Referenspriserna bör därmed få en prisstyrande effekt och möjliggöra prispress. Den fria prissättningen bibehålls och patienternas pris kan, som i dag, variera beroende på vilken vårdgivare man väljer.
Utredningen lämnar förslag om tydligare definition av vilken tandvård som ska vara ersättningsberättigande i det nya stödet. Regelverket anger tydligt vilka åtgärder och vilken standard som omfattas.
Utredningen lämnar ett flertal förslag som syftar till att förbättra konkurrensen och stärka patientens ställning, främst genom bättre information till patienten om tandhälsa, priser och behandlingsalternativ.
Utredningen anser att den statliga styrningen av tandvården är svag och splittrad och lämnar flera förslag om utvecklad styrning och bättre statistik.
Utredningen bedömer att konsekvenserna av förslagen innebär sänkta administrativa kostnader för vårdgivarna.
Tandvårdsutredningen har i dag lämnat i sitt slutbetänkande, Friskare tänder - till rimliga kostnader (SOU 2007:19), till socialminister Göran Hägglund. Utredningen föreslår att det nya stödet ska träda i kraft den 1 juli 2008.
Tandvårdschecken ska uppgå till 300 kronor vartannat år för alla i åldrarna 30-74 år, och till 600 kronor vartannat år för personer i åldrarna 20-29 år samt 75 år och äldre. Checken kan användas som delbetalning vid ett tandvårdsbesök hos valfri tandläkare eller tandhygienist, eller som delbetalning för abonnemangstandvård.
Skyddet mot höga kostnader ger ersättning med 50 procent av patientens tandvårdskostnader, som baseras på så kallade referenspriser, mellan 3 000 och 15 000 kronor och med 85 procent av kostnader som överstiger 15 000 kronor.
Abonnemangstandvården, också kallat frisktandvård, ska även fortsättningsvis ges goda förutsättningar att utvecklas.
Utredningen föreslår att kostnaden för standardmaterial ska omfattas av tandvårdsersättningen.
Utredningen anser att patienter som är 65 år eller äldre fullt ut ska omfattas av det nya statliga tandvårdsstödet. Detta innebär att dagens högkostnadsskydd för protetiska behandlingar för denna grupp ersätts av det föreslagna skyddet mot höga kostnader.
Effekterna av utredningens förslag blir för 65+gruppen att tandvårdsersättning lämnas från en lägre nivå, 3 000 kronor, mot dagens 7 700 kronor. Dessutom omfattas all tandvård, inte bara protetik, utan även bastandvård. Detta gör att ersättningen kommer fler till del.
Tandvårdskostnaden för en patient 65 år eller äldre i kostnadsläget 3 000-15 000 kronor blir betydligt lägre och för tandvård i övriga kostnadslägen i princip oförändrad.
Konsekvenserna för patienter yngre än 65 år blir att all tandvård över 4 000-5 000 kronor blir betydligt billigare. Tandvård under denna kostnadsnivå påverkas inte i någon större utsträckning.
Den statliga kostnaden för tandvårdsstödet beräknas i utredningens huvudalternativ uppgå till ca 5,9 miljarder kronor årligen, varav tandvårdschecken utgör ca 1,1 miljarder kronor och skyddet mot höga kostnader ca 4,8 miljarder kronor.
För att stärka tandvårdskonsumenternas prismedvetenhet föreslår utredningen ett system med så kallade referenspriser för varje åtgärd. Dessa ska också utgöra grunden för beräkningen av tandvårdsersättning inom skyddet mot höga kostnader. Referenspriserna bör därmed få en prisstyrande effekt och möjliggöra prispress. Den fria prissättningen bibehålls och patienternas pris kan, som i dag, variera beroende på vilken vårdgivare man väljer.
Utredningen lämnar förslag om tydligare definition av vilken tandvård som ska vara ersättningsberättigande i det nya stödet. Regelverket anger tydligt vilka åtgärder och vilken standard som omfattas.
Utredningen lämnar ett flertal förslag som syftar till att förbättra konkurrensen och stärka patientens ställning, främst genom bättre information till patienten om tandhälsa, priser och behandlingsalternativ.
Utredningen anser att den statliga styrningen av tandvården är svag och splittrad och lämnar flera förslag om utvecklad styrning och bättre statistik.
Utredningen bedömer att konsekvenserna av förslagen innebär sänkta administrativa kostnader för vårdgivarna.
Läkemedelsbehandling hos äldre
Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående:
Läkemedelsbehandling hos äldre
Äldre får allt fler läkemedel. Deras ”badrumsskåp” fylls med både ”gamla” och nya mediciner. Ju äldre de är och ju fler läkare de tvingas kontakta desto svårare är det att hålla reda på den optimala aktuella medicineringen.
Med ökande ålder ändras dessutom läkemedlens omsättning i och utsöndring från kroppen. Riskerna för biverkningar och motverkande eller förstärkande effekter mellan läkemedlen ökar också.
Kvalitetskontroll i form av revisioner och tillfälliga läkemedelsgenomgångar räcker ofta inte. Sjukvårdspersonalen måste själva kvalitetssäkra läkemedelsbehandlingen genom uppföljning och omprövning av varje patients läkemedelslista. Läkemedelsberättelser och ett samlat elektroniskt förskrivarstöd behövs då.
Myndigheterna måste också eliminera de strukturproblem som försvårar läkarnas och sjuksköterskornas arbete med äldre.
Läkemedelskommittéerna i landet har uppmärksammat dessa behov och startade 2005 en kampanj för säkrare läkemedelsanvändning hos äldre. Det rör sig om en storskalig satsning.
De har:
arrangerat seminarier, information och utbildningar för läkare och sjuksköterskor.
initierat olika former av kvalitetssäkring.
utfärdat terapirekommendationer.
utarbetat lathundar om riskläkemedel enligt Socialstyrelsens rekommendationer.
satsat på särskilda insatser för chefer i landsting och kommuner, som måste inse sitt ansvar för personalens utbildning och vårdtagarnas säkerhet.
initierat kampanjer riktade till allmänheten, som nått ut via pensionärs- och handikapporganisationerna.
Det är för tidigt att avgöra om kampanjen har lett till färre avvikelser i läkemedelshanteringen, färre inläggningar på sjukhus på grund av läkemedelsproblem och flera biverkningsrapporter.
Erfarenheterna av kampanjen är att behovet av kvalitetssäkring av äldres läkemedelsanvändning ökar i takt med att de får fler läkemedel per person och därmed ökad risk för biverkningar. Samtidigt förekommer både över- och underbehandling. Noggranna uppföljningar och omprövningar av patienternas läkemedelslistor bidrar till att nå målet att bibehålla eller förbättra livskvaliteten. Extern kvalitetssäkring måste dessutom kompletteras med intern kvalitetskontroll vid varje vårdenhet. Adekvata åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med de strukturproblem som försvårar kvalitetsarbetet med äldres läkemedelsbehandling.
Åtta viktiga punkter anses dessutom kunna förbättra kvaliteten i läkemedelsbehandlingen hos äldre. Man bör:
eftersträva tidig och säker diagnos med klar indikation för behandling.
pröva icke-medikamentell behandling såsom aktivering dagtid mot sömnbesvär, fysikalisk terapi mot värk i rörelseorganen.
eftersträva lägsta effektiva dos genom låg initialdos, längre doseringsintervall och långsam upptrappning.
utvärdera behandlingseffekten noga och väga in skattning av patientens livskvalitet.
vara observant på symtom som kan utgöra biverkningar.
avsluta eller trappa ner läkemedelsdoserna om effekten uteblir eller biverkningar uppträder.
ompröva indikationerna för behandling minst en gång per år.
dokumentera läkemedelsberättelsen.
För övrigt hänvisas till bifogade artikel från Läkartidningen 1-2, 2007 ”Viktigt att läkare kvalitetssäkrar läkemedelsbehandlingen av äldre”.
Mot bakgrund av det ovanstående hemställer undertecknade
att Landstinget Blekinge snarast skapar ökade förutsättningar för kvalitetssäkrad läkemedelsbehandling hos äldre samt
att regelbunden uppföljning av läkemedelsbehandlingens indikationer och effekter företas i samband med återkommande hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre.
På vägnar av Moderata Landstingsgruppen i Blekinge
Bo Arnesjö, Ledamot, Hans Hedvall, Ledamot, Alexander Wendt, vice gruppledare och Gustav Nilsson, gruppledare
27 februari 2007
Bra förslag från Ansvarskommittén
Sveriges Kommuner och Landsting välkomnar Ansvarskommitténs förslag som läggs fram idag. De föreslagna åtgärderna gynnar både kommuner och landsting och främjar regional tillväxt och utveckling.
Ansvarskommittén föreslår en tydligare rollfördelning mellan stat och kommun samt färre och större regioner.
– Det här innebär bättre samordning av statens myndigheter, vilket är den stora vinsten för kommunerna, säger Ilmar Reepalu, ordförande i Svenska Kommunförbundet, som tillsammans med Landstingsförbundet bildar Sveriges Kommuner och Landsting.
Även hälso- och sjukvården vinner på de förslag som nu läggs fram.
– Vi behöver större regioner för att klara framtidens krav på hälso- och sjukvården, säger Landstingsförbundets ordförande Lars Isaksson. Många landsting är för små för att klara det utvecklingsarbete som behövs för att möta ökade förväntningar och möjligheter.
Sveriges Kommuner och Landsting välkomnar också kommitténs förslag om regional utveckling. Det regionala utvecklingsuppdraget ska, enligt förslaget, lagstadgas.
– Detta gynnar den regionala tillväxten, säger Landstingsförbundets vice ordförande Henrik Hammar. Förutsättningarna varierar allt för mycket för att statliga företrädare ska vara lämpade att fatta beslut i dessa frågor. Dessutom är regionala utvecklingsfrågor ofta väldigt politiska, och politik ska hanteras av politiker.
– Förslagen stärker både självstyret och finansieringsprincipen, konstaterar Svenska Kommunförbundets 2:e vice ordförande, Anders Knape. Vi hade gärna sett att samrådet med regeringen hade lagstadgats, men är ändå nöjda med att det nu föreslås en fastlagd ordning.
Sveriges Kommuner och Landsting understryker också att det är bråttom.
– Nu gäller det att omsätta ord i handling, annars riskerar vi att missa chansen, säger Ilmar Reepalu. Därför är det viktigt att genast utse de processledare som ska leda det fortsatta arbetet med förverkliga Ansvarskommitténs förslag.
Ansvarskommittén föreslår en tydligare rollfördelning mellan stat och kommun samt färre och större regioner.
– Det här innebär bättre samordning av statens myndigheter, vilket är den stora vinsten för kommunerna, säger Ilmar Reepalu, ordförande i Svenska Kommunförbundet, som tillsammans med Landstingsförbundet bildar Sveriges Kommuner och Landsting.
Även hälso- och sjukvården vinner på de förslag som nu läggs fram.
– Vi behöver större regioner för att klara framtidens krav på hälso- och sjukvården, säger Landstingsförbundets ordförande Lars Isaksson. Många landsting är för små för att klara det utvecklingsarbete som behövs för att möta ökade förväntningar och möjligheter.
Sveriges Kommuner och Landsting välkomnar också kommitténs förslag om regional utveckling. Det regionala utvecklingsuppdraget ska, enligt förslaget, lagstadgas.
– Detta gynnar den regionala tillväxten, säger Landstingsförbundets vice ordförande Henrik Hammar. Förutsättningarna varierar allt för mycket för att statliga företrädare ska vara lämpade att fatta beslut i dessa frågor. Dessutom är regionala utvecklingsfrågor ofta väldigt politiska, och politik ska hanteras av politiker.
– Förslagen stärker både självstyret och finansieringsprincipen, konstaterar Svenska Kommunförbundets 2:e vice ordförande, Anders Knape. Vi hade gärna sett att samrådet med regeringen hade lagstadgats, men är ändå nöjda med att det nu föreslås en fastlagd ordning.
Sveriges Kommuner och Landsting understryker också att det är bråttom.
– Nu gäller det att omsätta ord i handling, annars riskerar vi att missa chansen, säger Ilmar Reepalu. Därför är det viktigt att genast utse de processledare som ska leda det fortsatta arbetet med förverkliga Ansvarskommitténs förslag.
Ett historiskt ställningstagande för Sverige i ansvarskommittén
Företrädare för riksdagens samtliga partier eniga: Ansvarsreformen - ny samhällsorganisation fullt genomförd senast 2014
Idag den 27 februari redovisar, efter fyra års utredningsarbete, den parlamentariska Ansvarskommittén sina slutliga förslag till regeringen. Kommittén har haft i uppdrag att analysera strukturen och uppgiftsfördelningen inom, och mellan, staten och den samlade kommunala sektorn, dvs. kommuner och landsting. Särskild uppmärksamhet har riktats mot områdena regional utveckling och hälso- och sjukvård.
Kommitténs ledamöter, som representerar samtliga riksdagspartier, står eniga bakom förslagen till reformer av den svenska samhällsorganisationen som nu överlämnas till statsrådet Mats Odell. Reformförslagen berör flera olika områden och syftar till att skapa en långsiktigt hållbar organisering av offentlig verksamhet i vårt land.
Centralt är förslaget om att inrätta 6-9 direktvalda regionkommuner vilka ersätter dagens 21 landsting. Förutom ett övertagande av ansvaret för hälso- och sjukvården ges regionkommunerna ett samlat uppdrag inom regional utveckling och tillväxt.
Parallellt organiseras staten om i 6-9 nya län vilka sammanfaller med regionkommunerna. Dessa blir också grundmodellen för indelningen av statliga myndigheter.
Modellen bygger på en utvecklad samverkan mellan staten och regionkommunerna i syfte att uppnå utvecklingskraft och att ge medborgarna bästa möjliga utbyte av de samlade offentliga resurserna. En gemensam geografi för den offentliga sektorn är en viktig förutsättning för en fungerande samverkan utifrån medborgarnas behov.
Den nya samhällsorganisationen, innefattande större län och nya regionkommuner, kan införas i ett första steg redan till valet 2010. Detta förutsätter en aktiv lokal och regional medverkan. Dagens 21 län och landsting ska dock vara ersatta med en ny indelning senast till valet 2014.
Staten tar aktiv del i arbetet redan från början. Bland annat utses tre processledare som skall underlätta indelningsreformen i södra, mellersta respektive norra Sverige.
Regionkommunens utvecklingsuppdrag består av att leda och samordna det regionala utvecklingsarbetet i länet. Detta innebär engagemang inom vitt skilda områden som har betydelse för regionens utveckling och tillväxt. Exempel utgörs av näringslivsfrågor, infrastruktur, kollektivtrafik, EU:s strukturfonder, regionplanering, kultur, jämställdhet, miljö, folkhälsa, kulturmiljö och naturvård.
På sikt kan också uppdraget utvecklas ytterligare om riksdag och regering så beslutar. I och med att direktvalda regionkommuner införs i hela landet förlorar dagens kommunala samverkansorgan sin status. Ingenting hindrar dock att delar av den verksamhet som drivs av dessa samverkansorgan drivs vidare i oförändrade kommunala konstellationer genom kommunalförbund.
Inom hälso- och sjukvården stärks och förtydligas medborgarens ställning genom en nationell patientlag.
Hög och likvärdig kvalitet i vården stärks genom att statens styrning och uppföljning av sjukvårdens resultat renodlas och utvecklas. Socialstyrelsen svarar för samordningen av en samlad kunskapsstyrning. Färre, och därmed mer jämstora och kraftfulla, regionkommuner ger förutsättningar för en ständig förbättring av vårdens resultat där den senaste tillgängliga kunskapen styr utvecklingen.
En splittrad stat återsamlas såväl geografiskt som verksamhetsmässigt. Ett dominerande sektorstänkande balanseras med en organisation som poängterar helhetsperspektiv. För att detta ska kunna ske genomförs en samlad översyn av Regeringskansliet. Framtidens 6-9 länsstyrelser blir regeringens förlängda arm i länet med strategiska uppgifter inom bl.a. samordning, kunskapsbildning och tillsyn. Statens olika myndigheter samordnas regionalt för att de olika verksamheterna ska kunna ge bästa samlade resultat ur medborgarnas perspektiv.
Den offentliga verksamheten står på två ben: staten och kommunsektorn. En förtroendefull samverkan mellan de båda sektorerna är nödvändig för att medborgarna ska få en bra offentlig service. Kommittén lägger därför fram förslag om ett reglerat system för samråd mellan staten, kommunerna och regionkommunerna. Statens styrning av kommunsektorn ska också förtydligas och renodlas. Regeringen föreslås ta fram en strategi för detta arbete vilken ska redovisas för riksdagen.
Bland reformförslagen återfinns inte någon ny indelning av primärkommunerna. Kommittén vill dock lyfta fram de utmaningar som inte minst en del mindre och glesbefolkade kommuner har framför sig. För att uppdraget ska kunna klaras med hög kvalitet också i framtiden bör kommunernas uppgifter fokuseras. Tillsyn bör, i princip, utföras av staten. Samverkan mellan kommuner bör underlättas liksom frivilliga kommunsammanläggningar. Staten ska också, genom länsstyrelserna, följa de mindre kommunernas verksamhet.
Idag den 27 februari redovisar, efter fyra års utredningsarbete, den parlamentariska Ansvarskommittén sina slutliga förslag till regeringen. Kommittén har haft i uppdrag att analysera strukturen och uppgiftsfördelningen inom, och mellan, staten och den samlade kommunala sektorn, dvs. kommuner och landsting. Särskild uppmärksamhet har riktats mot områdena regional utveckling och hälso- och sjukvård.
Kommitténs ledamöter, som representerar samtliga riksdagspartier, står eniga bakom förslagen till reformer av den svenska samhällsorganisationen som nu överlämnas till statsrådet Mats Odell. Reformförslagen berör flera olika områden och syftar till att skapa en långsiktigt hållbar organisering av offentlig verksamhet i vårt land.
Centralt är förslaget om att inrätta 6-9 direktvalda regionkommuner vilka ersätter dagens 21 landsting. Förutom ett övertagande av ansvaret för hälso- och sjukvården ges regionkommunerna ett samlat uppdrag inom regional utveckling och tillväxt.
Parallellt organiseras staten om i 6-9 nya län vilka sammanfaller med regionkommunerna. Dessa blir också grundmodellen för indelningen av statliga myndigheter.
Modellen bygger på en utvecklad samverkan mellan staten och regionkommunerna i syfte att uppnå utvecklingskraft och att ge medborgarna bästa möjliga utbyte av de samlade offentliga resurserna. En gemensam geografi för den offentliga sektorn är en viktig förutsättning för en fungerande samverkan utifrån medborgarnas behov.
Den nya samhällsorganisationen, innefattande större län och nya regionkommuner, kan införas i ett första steg redan till valet 2010. Detta förutsätter en aktiv lokal och regional medverkan. Dagens 21 län och landsting ska dock vara ersatta med en ny indelning senast till valet 2014.
Staten tar aktiv del i arbetet redan från början. Bland annat utses tre processledare som skall underlätta indelningsreformen i södra, mellersta respektive norra Sverige.
Regionkommunens utvecklingsuppdrag består av att leda och samordna det regionala utvecklingsarbetet i länet. Detta innebär engagemang inom vitt skilda områden som har betydelse för regionens utveckling och tillväxt. Exempel utgörs av näringslivsfrågor, infrastruktur, kollektivtrafik, EU:s strukturfonder, regionplanering, kultur, jämställdhet, miljö, folkhälsa, kulturmiljö och naturvård.
På sikt kan också uppdraget utvecklas ytterligare om riksdag och regering så beslutar. I och med att direktvalda regionkommuner införs i hela landet förlorar dagens kommunala samverkansorgan sin status. Ingenting hindrar dock att delar av den verksamhet som drivs av dessa samverkansorgan drivs vidare i oförändrade kommunala konstellationer genom kommunalförbund.
Inom hälso- och sjukvården stärks och förtydligas medborgarens ställning genom en nationell patientlag.
Hög och likvärdig kvalitet i vården stärks genom att statens styrning och uppföljning av sjukvårdens resultat renodlas och utvecklas. Socialstyrelsen svarar för samordningen av en samlad kunskapsstyrning. Färre, och därmed mer jämstora och kraftfulla, regionkommuner ger förutsättningar för en ständig förbättring av vårdens resultat där den senaste tillgängliga kunskapen styr utvecklingen.
En splittrad stat återsamlas såväl geografiskt som verksamhetsmässigt. Ett dominerande sektorstänkande balanseras med en organisation som poängterar helhetsperspektiv. För att detta ska kunna ske genomförs en samlad översyn av Regeringskansliet. Framtidens 6-9 länsstyrelser blir regeringens förlängda arm i länet med strategiska uppgifter inom bl.a. samordning, kunskapsbildning och tillsyn. Statens olika myndigheter samordnas regionalt för att de olika verksamheterna ska kunna ge bästa samlade resultat ur medborgarnas perspektiv.
Den offentliga verksamheten står på två ben: staten och kommunsektorn. En förtroendefull samverkan mellan de båda sektorerna är nödvändig för att medborgarna ska få en bra offentlig service. Kommittén lägger därför fram förslag om ett reglerat system för samråd mellan staten, kommunerna och regionkommunerna. Statens styrning av kommunsektorn ska också förtydligas och renodlas. Regeringen föreslås ta fram en strategi för detta arbete vilken ska redovisas för riksdagen.
Bland reformförslagen återfinns inte någon ny indelning av primärkommunerna. Kommittén vill dock lyfta fram de utmaningar som inte minst en del mindre och glesbefolkade kommuner har framför sig. För att uppdraget ska kunna klaras med hög kvalitet också i framtiden bör kommunernas uppgifter fokuseras. Tillsyn bör, i princip, utföras av staten. Samverkan mellan kommuner bör underlättas liksom frivilliga kommunsammanläggningar. Staten ska också, genom länsstyrelserna, följa de mindre kommunernas verksamhet.
24 februari 2007
Fantastisk utveckling på arbetsmarknaden
Arbetskraftsundersökningen 2006:
Antalet sysselsatta ökade under 2006. Ökningen pågick under hela året och gällde under första halvåret främst män men under andra halvåret även kvinnor. Arbetslösheten minskade under samma period och var i genomsnitt 5,4 procent av arbetskraften. Nedgången gällde både män och kvinnor.
I genomsnitt var 4 341 000 personer sysselsatta under 2006. En ökning med 78 000 personer eller 1,8 procent jämfört med 2005. Det var inom den privata sektorn som antalet sysselsatta ökade. Ökningen av antalet sysselsatta avsåg främst tidsbegränsat anställda men under fjärde kvartalet visade även fast anställda en statistisk säkerställd uppgång. Av de sysselsatta var 261 000 undersysselsatta vilket är en ökning med 13 000 personer jämfört med 2005. Kvinnor och ungdomar i åldern 16-24 år var undersysselsatta i betydligt större utsträckning än övriga.
Samtidigt som antalet sysselsatta ökade, ökade även antalet lediga platser kraftigt. 610 000 nya lediga platser kom in till Arbetsförmedlingen 2006, nästan 200 000 fler än året innan. Detta enligt statistik från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).Även andelen sysselsatta i procent av befolkningen ökade under 2006. Uppgången gällde främst ungdomar i åldern 16-24 år. Under samma period ökade befolkningen med 56 000 personer varav 29 000 var ungdomar. Antalet personer i arbetskraften ökade i ungefär samma utsträckning. Under 2006 arbetade de sysselsatta i genomsnitt 132,7 miljoner timmar per vecka. Den faktiska ökningen var 1,7 procent. Med hänsyn tagen till olikheter i helgdagar, semesteruttag och arbetstidens förläggning var ökningen av antalet arbetade timmar cirka 2,7 procent. Antalet arbetslösa minskade och var under 2006 i genomsnitt 246 000 personer. Även andelen arbetslösa minskade från 6,0 till 5,4 procent av arbetskraften. Nedgången var som starkast under andra halvåret och gällde både män och kvinnor.Den officiella statistiken avser i nuläget åldersgruppen 16-64 år. Varje månad samlar dock Arbetskraftsundersökningarna (AKU) in uppgifter för åldersgruppen 65-74 år. Av de i åldern 65-74 år var i genomsnitt 78 000 personer sysselsatta under 2006. Det motsvarar 10,1 procent av befolkningen i denna åldersgrupp. Cirka hälften av de sysselsatta var företagare (inkl. medhjälpande familjemedlemmar). Äldre män är i högre utsträckning än äldre kvinnor sysselsatta.
Antalet sysselsatta ökade under 2006. Ökningen pågick under hela året och gällde under första halvåret främst män men under andra halvåret även kvinnor. Arbetslösheten minskade under samma period och var i genomsnitt 5,4 procent av arbetskraften. Nedgången gällde både män och kvinnor.
I genomsnitt var 4 341 000 personer sysselsatta under 2006. En ökning med 78 000 personer eller 1,8 procent jämfört med 2005. Det var inom den privata sektorn som antalet sysselsatta ökade. Ökningen av antalet sysselsatta avsåg främst tidsbegränsat anställda men under fjärde kvartalet visade även fast anställda en statistisk säkerställd uppgång. Av de sysselsatta var 261 000 undersysselsatta vilket är en ökning med 13 000 personer jämfört med 2005. Kvinnor och ungdomar i åldern 16-24 år var undersysselsatta i betydligt större utsträckning än övriga.
Samtidigt som antalet sysselsatta ökade, ökade även antalet lediga platser kraftigt. 610 000 nya lediga platser kom in till Arbetsförmedlingen 2006, nästan 200 000 fler än året innan. Detta enligt statistik från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).Även andelen sysselsatta i procent av befolkningen ökade under 2006. Uppgången gällde främst ungdomar i åldern 16-24 år. Under samma period ökade befolkningen med 56 000 personer varav 29 000 var ungdomar. Antalet personer i arbetskraften ökade i ungefär samma utsträckning. Under 2006 arbetade de sysselsatta i genomsnitt 132,7 miljoner timmar per vecka. Den faktiska ökningen var 1,7 procent. Med hänsyn tagen till olikheter i helgdagar, semesteruttag och arbetstidens förläggning var ökningen av antalet arbetade timmar cirka 2,7 procent. Antalet arbetslösa minskade och var under 2006 i genomsnitt 246 000 personer. Även andelen arbetslösa minskade från 6,0 till 5,4 procent av arbetskraften. Nedgången var som starkast under andra halvåret och gällde både män och kvinnor.Den officiella statistiken avser i nuläget åldersgruppen 16-64 år. Varje månad samlar dock Arbetskraftsundersökningarna (AKU) in uppgifter för åldersgruppen 65-74 år. Av de i åldern 65-74 år var i genomsnitt 78 000 personer sysselsatta under 2006. Det motsvarar 10,1 procent av befolkningen i denna åldersgrupp. Cirka hälften av de sysselsatta var företagare (inkl. medhjälpande familjemedlemmar). Äldre män är i högre utsträckning än äldre kvinnor sysselsatta.
22 februari 2007
Verktygslåda injektion för praktiken
Från Svenskt Näringsliv
Under hösten har flera kommuner dragit in prao på högstadiet. Detta är helt fel väg att gå, menar Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, som var med vid den välbesökta lanseringen av "I praktiken" i Stockholm.
– Svenskt Näringsliv vill absolut att skolor och kommuner fortsätter med prao och praktik. Och att företagen i större utsträckning tar emot unga människor, som då får chansen att komma ut till en arbetsplats för första gången i livet, säger han.
– Elever lär sig mycket när de själva får erfarenheter från ett företag. Och för företagen är prao och praktik utmärkta tillfällen att lära känna framtida medarbetare, och sprida kunskap om den egna branschen, säger Urban Bäckström.
– Vi vill att fler av våra medlemsföretag ser den enorma potentialen i prao och praktik.
En del skolor runt om i landet väljer att ersätta prao med till exempel studiebesök. Men det är viktigt att komma ihåg vad som är så speciellt med prao-verksamhet.
– Prao är den enda formen av samverkan, där elever kommer ut under en längre period i arbetslivet och verkligen kan se hur det fungerar, understryker Kristina Scharp, chef för Skola och Utbildning, Svenskt Näringsliv.
Kan ge ökad kvalitet
Prao och praktik bör utvecklas och knytas närmare den ordinarie undervisningen, menar Svenskt Näringsliv. ”I Praktiken" ska kunna bidra till att öka kvaliteten på prao på högstadiet och praktik på gymnasiet.
– Många skolor kan bli mycket bättre på att förbereda eleverna, menar Urban Bäckström.
– Ämneslärarna bör ta vara på möjligheten att undervisa om företagande och näringsliv innan eleverna går ut på prao, och gärna ge dem skoluppgifter att lösa under sin tid på företaget. På det sättet kan man knyta ihop elevens tid i skolan med tiden på företaget.
Svenskt Näringsliv har tagit fram "I Praktiken" genom att samla erfarenheter från lyckad prao och praktik runt om i landet. Nu erbjuds materialet till alla medlemsföretag och till samtliga högstadie- och gymnasieskolor.
"I Praktiken" består av ett material för skolan, ett för företag och ett för elever. Skolmaterialet innehåller bland annat tips inför planeringen av prao och praktik, förslag till ämnesövergripande projekt, underlag för lektioner och stöd för kontakterna med företagen. Företagsmaterialet innehåller förslag till scheman, exempel på arbetsuppgifter för elever och information om lagar och regler. Elevmaterialet är en arbets- och inspirationsbok kring prao och praktik.
Förutom lanseringen av "I Praktiken" kommer Svenskt Näringsliv under året att arrangera ett antal fortbildningsdagar för lärare för att ytterligare underlätta och stärka samarbetet mellan skola och näringsliv.
”I Praktiken” beställs på webben www.svensktnaringsliv.se/ipraktiken. Materialet kan även laddas ner direkt på webben.
Läs hela materialet
I Praktiken – elev
I Praktiken – skola
I Praktiken – företag
Under hösten har flera kommuner dragit in prao på högstadiet. Detta är helt fel väg att gå, menar Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, som var med vid den välbesökta lanseringen av "I praktiken" i Stockholm.
– Svenskt Näringsliv vill absolut att skolor och kommuner fortsätter med prao och praktik. Och att företagen i större utsträckning tar emot unga människor, som då får chansen att komma ut till en arbetsplats för första gången i livet, säger han.
– Elever lär sig mycket när de själva får erfarenheter från ett företag. Och för företagen är prao och praktik utmärkta tillfällen att lära känna framtida medarbetare, och sprida kunskap om den egna branschen, säger Urban Bäckström.
– Vi vill att fler av våra medlemsföretag ser den enorma potentialen i prao och praktik.
En del skolor runt om i landet väljer att ersätta prao med till exempel studiebesök. Men det är viktigt att komma ihåg vad som är så speciellt med prao-verksamhet.
– Prao är den enda formen av samverkan, där elever kommer ut under en längre period i arbetslivet och verkligen kan se hur det fungerar, understryker Kristina Scharp, chef för Skola och Utbildning, Svenskt Näringsliv.
Kan ge ökad kvalitet
Prao och praktik bör utvecklas och knytas närmare den ordinarie undervisningen, menar Svenskt Näringsliv. ”I Praktiken" ska kunna bidra till att öka kvaliteten på prao på högstadiet och praktik på gymnasiet.
– Många skolor kan bli mycket bättre på att förbereda eleverna, menar Urban Bäckström.
– Ämneslärarna bör ta vara på möjligheten att undervisa om företagande och näringsliv innan eleverna går ut på prao, och gärna ge dem skoluppgifter att lösa under sin tid på företaget. På det sättet kan man knyta ihop elevens tid i skolan med tiden på företaget.
Svenskt Näringsliv har tagit fram "I Praktiken" genom att samla erfarenheter från lyckad prao och praktik runt om i landet. Nu erbjuds materialet till alla medlemsföretag och till samtliga högstadie- och gymnasieskolor.
"I Praktiken" består av ett material för skolan, ett för företag och ett för elever. Skolmaterialet innehåller bland annat tips inför planeringen av prao och praktik, förslag till ämnesövergripande projekt, underlag för lektioner och stöd för kontakterna med företagen. Företagsmaterialet innehåller förslag till scheman, exempel på arbetsuppgifter för elever och information om lagar och regler. Elevmaterialet är en arbets- och inspirationsbok kring prao och praktik.
Förutom lanseringen av "I Praktiken" kommer Svenskt Näringsliv under året att arrangera ett antal fortbildningsdagar för lärare för att ytterligare underlätta och stärka samarbetet mellan skola och näringsliv.
”I Praktiken” beställs på webben www.svensktnaringsliv.se/ipraktiken. Materialet kan även laddas ner direkt på webben.
Läs hela materialet
I Praktiken – elev
I Praktiken – skola
I Praktiken – företag
21 februari 2007
Kvaliteten i äldreomsorgen ansträngd
Vård och omsorg om äldre - lägesrapport 2006 från Socialstyrelsen. För ytterligare läsning klicka på rubriken!
Omställningen av äldreomsorgen fortgår i kommunerna. Det betyder att allt fler äldre och sjukare äldre får hjälp hemma och att allt färre personer bor i äldreboende. De som flyttar till äldreboenden gör det dessutom senare i livet, vilket betyder ökade vårdbehov på äldreboendena. Denna utveckling ställer ökade krav på hela äldreomsorgen, och kommunerna måste se till att personalen har tillräcklig utbildning för att ge en god vård och omsorg, något som tas upp i Socialstyrelsens lägesrapport om äldreomsorgen 2006.
– Många äldre bor hemma i trygghet, tack vare den omfattande vård och omsorg som kommunen kan erbjuda. Men, eftersom kvarboendet ibland drivits väl långt, finns det äldre och anhöriga som inte längre upplever att det är tillräcklig tryggt att bo kvar hemma, säger Christer Neleryd, chef för äldreenheten vid Socialstyrelsen.
År 2005 fick 135 000 personer hjälp av hemtjänsten, vilket är drygt 14 000 fler än år 2000. Ungefär hälften av alla med hemtjänst får också hemsjukvård. År 2005 var det 100 400 personer som bodde i äldreboende vilket är närmare 18 000 färre än år 2000. Under motsvarande år har också drygt 2 500 platser på sjukhus försvunnit.
Sammantaget innebär denna utveckling en ökad stress i vården och omsorgen om de äldre: på sjukhus, i primärvården och i kommunernas vård och omsorg. Ytterst drabbas också de anhöriga, eftersom många äldre är beroende av dem för att kunna bo kvar hemma. I takt med att anhöriga får ta ett ökat ansvar, borde de ges motsvarande inflytande och stöd för egen del.
God kvalitet i vården och omsorgen om de äldre förutsätter att det finns utbildad personal.
Tillgången till utbildad personal har blivit allt bättre. Trots detta har kommunerna valt att inte rekrytera utbildad personal. Detta har medfört att andelen med formell yrkesförberedande utbildning bland de anställda inte ökat Denna utveckling är ett allvarligt hot mot kvaliteten inom vården och omsorgen. För att öka förekomsten av yrkesutbildade är det därför angeläget att lägga fast kraven på att all personal ska ha yrkeskompetens, att se över utbildningssystemet och att förbättra förutsättningarna för lärande knutet till arbetsplatserna.
– Kvaliteten i hemvården och i äldreboendet måste förbättras. En viktig förutsättning för detta är att det finns personal som har utbildning för att kunna ge en bra vård och omsorg om de äldre, framhåller Christer Neleryd.
Omställningen av äldreomsorgen fortgår i kommunerna. Det betyder att allt fler äldre och sjukare äldre får hjälp hemma och att allt färre personer bor i äldreboende. De som flyttar till äldreboenden gör det dessutom senare i livet, vilket betyder ökade vårdbehov på äldreboendena. Denna utveckling ställer ökade krav på hela äldreomsorgen, och kommunerna måste se till att personalen har tillräcklig utbildning för att ge en god vård och omsorg, något som tas upp i Socialstyrelsens lägesrapport om äldreomsorgen 2006.
– Många äldre bor hemma i trygghet, tack vare den omfattande vård och omsorg som kommunen kan erbjuda. Men, eftersom kvarboendet ibland drivits väl långt, finns det äldre och anhöriga som inte längre upplever att det är tillräcklig tryggt att bo kvar hemma, säger Christer Neleryd, chef för äldreenheten vid Socialstyrelsen.
År 2005 fick 135 000 personer hjälp av hemtjänsten, vilket är drygt 14 000 fler än år 2000. Ungefär hälften av alla med hemtjänst får också hemsjukvård. År 2005 var det 100 400 personer som bodde i äldreboende vilket är närmare 18 000 färre än år 2000. Under motsvarande år har också drygt 2 500 platser på sjukhus försvunnit.
Sammantaget innebär denna utveckling en ökad stress i vården och omsorgen om de äldre: på sjukhus, i primärvården och i kommunernas vård och omsorg. Ytterst drabbas också de anhöriga, eftersom många äldre är beroende av dem för att kunna bo kvar hemma. I takt med att anhöriga får ta ett ökat ansvar, borde de ges motsvarande inflytande och stöd för egen del.
God kvalitet i vården och omsorgen om de äldre förutsätter att det finns utbildad personal.
Tillgången till utbildad personal har blivit allt bättre. Trots detta har kommunerna valt att inte rekrytera utbildad personal. Detta har medfört att andelen med formell yrkesförberedande utbildning bland de anställda inte ökat Denna utveckling är ett allvarligt hot mot kvaliteten inom vården och omsorgen. För att öka förekomsten av yrkesutbildade är det därför angeläget att lägga fast kraven på att all personal ska ha yrkeskompetens, att se över utbildningssystemet och att förbättra förutsättningarna för lärande knutet till arbetsplatserna.
– Kvaliteten i hemvården och i äldreboendet måste förbättras. En viktig förutsättning för detta är att det finns personal som har utbildning för att kunna ge en bra vård och omsorg om de äldre, framhåller Christer Neleryd.
19 februari 2007
Regeringen fortsätter tappa - men får allt bättre betyg
Väljaropinionen blev inte mer positivt inställd till regeringen trots lönebeskedet i januari. Istället består det kraftiga underläget för alliansregeringen och moderaterna fortsätter att tappa väljare direkt till socialdemokraterna.
I Sifos undersökning, som presenteras Svenska Dagbladet, får de borgerliga partierna tillsammans 44,6 procent av rösterna, medan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet tillsammans får 51,3 procent.Undersökningen genomfördes bland 1.890 personer under perioden 5-15 februari.
Vidare visar Skops mätning i januari/februari, enligt ett pressmeddelande, att svenska folkets förtroende för regeringen ökade. Regeringens förtroendebalans steg till +17, en uppgång med 5 procentenheter från mätningen i december/januari. Det är det bästa betyget sedan riksdagsvalet.
Förtroendebalansen för den socialdemokratiska oppositionen hade samtidigt sjunkit till +6, det vill säga att det var 2 procentenheter färre som trodde att en socialdemokratisk regering skulle vara bättre än som trodde att den skulle vara sämre än den nuvarande.
Enligt Skops analytiker Birgitta Hultåker har de borgerliga sympatisörerna blivit mer positivt inställda till alliansregeringen.
"Det är nu fler borgerliga sympatisörer än tidigare som tycker regeringen gör ett mycket bra jobb och det är mycket få borgerliga sympatisörer som tycker att regeringen gör ett dåligt jobb", säger hon. 43 procent av befolkningen som tycker att den borgerliga regeringen gör ett mycket eller ganska bra jobb, vilket är 3 procentenheter fler än i den föregående mätningen.
Andelen som anser att regeringen gör ett mycket bra jobb har stigit till 10 procent, från 7 procent.
Samtidigt tycker 26 procent av de tillfrågade att Sveriges regering gör ett mycket eller ganska dåligt jobb, 2 procentenheter färre i den än förra mätningen.37 procent av befolkningen anser att en socialdemokratisk regering skulle göra ett bättre jobb, medan 31 procent tror att den skulle vara sämre än den nuvarande.
Undersökningen genomfördes mellan den 23 januari och den 7 februari. Cirka 1.200 personer intervjuades.
11 februari 2007
Skop: Fortsatt majoritet för oppositionen
Ytterligare en opinionsmätning visar på en majoritet för oppositionen. Skops väljarbarometer pekar åt samma håll som Demoskops mätning häromdagen.
De tre oppositionspartierna s, v och mp får tillsammans 49,6 procent av rösterna, en ökning med 1,8 procentenheter jämfört med januarimätningen. De fyra partierna i regeringsalliansen får 47,3 procent (-0,7).
Folkpartiet backar två procentenheter till 6,0 procent, vilket är den enda statistiskt säkerställda partiförändringen.
Socialdemokraterna ökar för andra månaden i rad och får 37,5 procent av rösterna (+1,3). Moderaterna ökar också och når 27,2 procent (+1,7).
Av övriga partier får miljöpartiet får 6,6 (+0,8), vänsterpartiet 5,5 (-0,3), centern 8,4 (+0,6) och kristdemokraterna 5,6 (-1,0).
1 200 personer var med i Skops undersökning och svarade under perioden 23 januari-7 februari på frågan: Vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?
De tre oppositionspartierna s, v och mp får tillsammans 49,6 procent av rösterna, en ökning med 1,8 procentenheter jämfört med januarimätningen. De fyra partierna i regeringsalliansen får 47,3 procent (-0,7).
Folkpartiet backar två procentenheter till 6,0 procent, vilket är den enda statistiskt säkerställda partiförändringen.
Socialdemokraterna ökar för andra månaden i rad och får 37,5 procent av rösterna (+1,3). Moderaterna ökar också och når 27,2 procent (+1,7).
Av övriga partier får miljöpartiet får 6,6 (+0,8), vänsterpartiet 5,5 (-0,3), centern 8,4 (+0,6) och kristdemokraterna 5,6 (-1,0).
1 200 personer var med i Skops undersökning och svarade under perioden 23 januari-7 februari på frågan: Vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?
30 januari 2007
Svartarbete
Skatteverket har i två år studerat svartarbetet i Sverige. Som svarta arbetsinkomster betecknas oredovisade löneinkomster (löner/förmåner) eller oredovisade företagarinkomster.
En skattning av de svarta arbetsinkomsterna kan göras indirekt i nationalräkenskaperna. Där noteras en skillnad på nära 5 procent av BNP mellan hushållens deklarerade utgifter och inkomster. Det svarar mot dolda, icke beskattade, arbetsinkomster på 115-120 miljarder kronor per år på 2002 års nivå.
Företagens dolda inkomster är 71 miljarder kronor per år att döma av aktuella skattekontroller. Merparten finns i småföretag och fördelar sig lika på oredovisade löne- och företagarinkomster.
Skatteverket har med intervjuer försökt skatta omfattningen av den del av svartarbetet där köpare och säljare gör upp om ett pris och där båda är medvetna om att de agerar svart - oftast utan kvitto. Beträffande varor har man gjort en separat undersökning. Dessa skattningar förklarar bara nära 20 miljarder kronor av de svarta intäkterna.
Riksrevisionsverket (RRV) gjorde 1997 en omfattande undersökning av svartarbetet och den svarta varuförsäljningen i landet. Vid jämförelse med Skatteverkets aktuella resultat ökar svartarbetet.
Av differensen mellan hushållens/företagens inkomster och utgifter på 115-120 miljarder kronor, har Skatteverket sålunda kunnat "förklara" 75 procent med svart arbete.
Utöver svartarbetet förekommer annat skatteundandragande, varav de mest betydelsefulla är:
· Skattefusk kopplat till individernas finansiella tillgångar
· Skattefusk i anslutning till punktskattebelagda varor
· Internet och elektronisk handel m.m.
· Momsbedrägerier vid export och import
· Andra skattefel med internationell anknytning
· Deklarationsfusk bland löntagare
Enligt skatteverket kan ekonomiska drivkrafter förklara nästan allt svart arbete. De flesta instämmer i att det finns skattefusk och att många, även personer i ledande ställning, därför bryter mot samhällets sociala och etiska normer.
De allvarligaste skadeverkningarna av svartarbete bedöms vara förlorade skatteinkomster för stat och kommuner tydande på en bristfällig samhällsmoral och demokrati genom omfördelning av skattebördan. Därtill finns risk för att ekonomiskt effektiva företag konkurreras ut av mindre effektiva, skattefuskande företag.
Sammantaget bedöms skattefelet i Sverige ligga i storleksordningen 200 miljarder kronor per år - det vill säga inte långt ifrån vad hela den svenska sjukvården kostar. Under 2007 kommer skatteverket att än mer beskriva, uppskatta och bekämpa svartarbetet. Smarta lösningar måste till!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
En skattning av de svarta arbetsinkomsterna kan göras indirekt i nationalräkenskaperna. Där noteras en skillnad på nära 5 procent av BNP mellan hushållens deklarerade utgifter och inkomster. Det svarar mot dolda, icke beskattade, arbetsinkomster på 115-120 miljarder kronor per år på 2002 års nivå.
Företagens dolda inkomster är 71 miljarder kronor per år att döma av aktuella skattekontroller. Merparten finns i småföretag och fördelar sig lika på oredovisade löne- och företagarinkomster.
Skatteverket har med intervjuer försökt skatta omfattningen av den del av svartarbetet där köpare och säljare gör upp om ett pris och där båda är medvetna om att de agerar svart - oftast utan kvitto. Beträffande varor har man gjort en separat undersökning. Dessa skattningar förklarar bara nära 20 miljarder kronor av de svarta intäkterna.
Riksrevisionsverket (RRV) gjorde 1997 en omfattande undersökning av svartarbetet och den svarta varuförsäljningen i landet. Vid jämförelse med Skatteverkets aktuella resultat ökar svartarbetet.
Av differensen mellan hushållens/företagens inkomster och utgifter på 115-120 miljarder kronor, har Skatteverket sålunda kunnat "förklara" 75 procent med svart arbete.
Utöver svartarbetet förekommer annat skatteundandragande, varav de mest betydelsefulla är:
· Skattefusk kopplat till individernas finansiella tillgångar
· Skattefusk i anslutning till punktskattebelagda varor
· Internet och elektronisk handel m.m.
· Momsbedrägerier vid export och import
· Andra skattefel med internationell anknytning
· Deklarationsfusk bland löntagare
Enligt skatteverket kan ekonomiska drivkrafter förklara nästan allt svart arbete. De flesta instämmer i att det finns skattefusk och att många, även personer i ledande ställning, därför bryter mot samhällets sociala och etiska normer.
De allvarligaste skadeverkningarna av svartarbete bedöms vara förlorade skatteinkomster för stat och kommuner tydande på en bristfällig samhällsmoral och demokrati genom omfördelning av skattebördan. Därtill finns risk för att ekonomiskt effektiva företag konkurreras ut av mindre effektiva, skattefuskande företag.
Sammantaget bedöms skattefelet i Sverige ligga i storleksordningen 200 miljarder kronor per år - det vill säga inte långt ifrån vad hela den svenska sjukvården kostar. Under 2007 kommer skatteverket att än mer beskriva, uppskatta och bekämpa svartarbetet. Smarta lösningar måste till!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
28 januari 2007
Glöm inte de äldre
Pensionärer som endast har garantipension måste få det bättre! Bohusläns Kristdemokrater vill ge 1000 kronor/månad till denna utsatta grupp. Det handlar där om drygt 11 000 pensionärer.
Över 20 procent av befolkningen i Blekinge är ålderspensionärer. De har ständigt fått stå åt sidan och har sedan 1990 förlorat nära 1 300 kronor var månad. En obetydlig kompensation har uppnåtts med höjt grundavdrag, följsamhetsuppräkning av pensionen och höjda bostadstillägg.
I valet framförde de borgerliga partierna en vilja att ge landets sämst ställda pensionärer ett kraftigt lyft genom förbättrade bostadstillägg, höjning av garantipensionen och ett särskilt grundavdrag för alla pensionerade. Sammantaget skulle det ge en förstärkning med omkring 1 000 kronor i månaden, det vill säga cirka 730 kronor i månaden efter skatt.
Alliansens jobbavdrag är nödvändigt för att få fler människor i arbete och är en förutsättning för att trygga pensionerna på sikt. Det ekonomiska glappet mellan pension och arbete får dock inte bli för stort. Därför borde pensionärerna tillföras ett förhöjt grundavdrag och ett högre förbehållsbelopp i äldreomsorgen. Ett grundavdrag på 5 000 kronor/år skulle ge en förbättring på 130 kronor i månaden för alla ålderspensionärer.
Alla pensionärer – även de över 70 år – borde dessutom kunna tillgodoräkna sig dubbla jobbavdrag om de ställer upp och bidrar till att förstärka den sviktande svenska arbetsmarknaden.
Förstärkningarna för äldre skulle utan tvekan vara en god början på ett återupprättat välfärdssystem för äldre, som raserats under den förra regeringen.
Över 20 procent av befolkningen i Blekinge är ålderspensionärer. De har ständigt fått stå åt sidan och har sedan 1990 förlorat nära 1 300 kronor var månad. En obetydlig kompensation har uppnåtts med höjt grundavdrag, följsamhetsuppräkning av pensionen och höjda bostadstillägg.
I valet framförde de borgerliga partierna en vilja att ge landets sämst ställda pensionärer ett kraftigt lyft genom förbättrade bostadstillägg, höjning av garantipensionen och ett särskilt grundavdrag för alla pensionerade. Sammantaget skulle det ge en förstärkning med omkring 1 000 kronor i månaden, det vill säga cirka 730 kronor i månaden efter skatt.
Alliansens jobbavdrag är nödvändigt för att få fler människor i arbete och är en förutsättning för att trygga pensionerna på sikt. Det ekonomiska glappet mellan pension och arbete får dock inte bli för stort. Därför borde pensionärerna tillföras ett förhöjt grundavdrag och ett högre förbehållsbelopp i äldreomsorgen. Ett grundavdrag på 5 000 kronor/år skulle ge en förbättring på 130 kronor i månaden för alla ålderspensionärer.
Alla pensionärer – även de över 70 år – borde dessutom kunna tillgodoräkna sig dubbla jobbavdrag om de ställer upp och bidrar till att förstärka den sviktande svenska arbetsmarknaden.
Förstärkningarna för äldre skulle utan tvekan vara en god början på ett återupprättat välfärdssystem för äldre, som raserats under den förra regeringen.
Sahlinismen sprider sig
Mer än varannan socialdemokratisk väljare stöder Mona Sahlin som partiledare. Samtidigt anser var fjärde att Sahlin är fel kandidat. Det visar en Sifoundersökning som Göteborgs-Posten har beställt.
Sahlin har det starkaste stödet hos seniora manliga socialdemokrater. Mer än 70 procent vill ha Mona Sahlin som partiledare.
Stödet för henne störst i Västsverige, där nära två tredejedelar vill att hon ska leda partiet. Hon har lägst stöd i mellersta Norrland, där drygt en tredjedel vill ha henne som partiledare.
Sahlin har det starkaste stödet hos seniora manliga socialdemokrater. Mer än 70 procent vill ha Mona Sahlin som partiledare.
Stödet för henne störst i Västsverige, där nära två tredejedelar vill att hon ska leda partiet. Hon har lägst stöd i mellersta Norrland, där drygt en tredjedel vill ha henne som partiledare.
21 januari 2007
Få Blekingebor får köa för vård
Landstinget Blekinge är en av få som i stort sett klarar av att hålla vårdgarantin som innebär att man ska få vård inom 90 dagar.
Sveriges Kommuner och Landsting har gjort en uppföljning på vårdgarantins effekter inom åtta specialistområden.
Landstinget Blekinge har bara väntetider inom ortopedin och vissa allmänkirurgiska operationer.
Vårdgarantin infördes första november 2005 och rapporten visar att köerna till planerad vård generellt har minskat i landet.
Sveriges Kommuner och Landsting har gjort en uppföljning på vårdgarantins effekter inom åtta specialistområden.
Landstinget Blekinge har bara väntetider inom ortopedin och vissa allmänkirurgiska operationer.
Vårdgarantin infördes första november 2005 och rapporten visar att köerna till planerad vård generellt har minskat i landet.
Sifo: Rekordartad ökning för oppositionen
2007-01-21 Sveriges Radio
Regeringspartierna fortsätter förlora stöd i väljaropinionen medan den s-ledda oppositionen ökar.
Enligt en Sifomätning som gjorts i januari och som publiceras i Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten idag är de tre oppositionspartiernas övertag rekordartade elva procentenheter.
Svenska Dagbladet uppger att ingen regering någonsin tidigare förlorat så mycket stöd de första 100 dagarna efter ett val som den som leds av statsminister Fredrik Reinfeldt (m).
Sedan valet har socialdemokraterna ökat med 6,4 procentenheter och jämfört med förra mätningen med 1,7 procentenheter till 41,4 procent. Tillsammans med vänsterpartiets 5,7 procent och miljöpartiets 6,5 ger det sammanlagt 53,6 procent för oppositionen.
Enligt G-P ökar socialdemokraterna framförallt i Stockholm, där numera var tredje väljare säger sig stödja partiet, mot var fjärde i valet. SvD berättar att det ökade stödet i storstäderna främst utgörs av kvinnor under 50 år.
Regeringspartierna fortsätter förlora stöd i väljaropinionen medan den s-ledda oppositionen ökar.
Enligt en Sifomätning som gjorts i januari och som publiceras i Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten idag är de tre oppositionspartiernas övertag rekordartade elva procentenheter.
Svenska Dagbladet uppger att ingen regering någonsin tidigare förlorat så mycket stöd de första 100 dagarna efter ett val som den som leds av statsminister Fredrik Reinfeldt (m).
Sedan valet har socialdemokraterna ökat med 6,4 procentenheter och jämfört med förra mätningen med 1,7 procentenheter till 41,4 procent. Tillsammans med vänsterpartiets 5,7 procent och miljöpartiets 6,5 ger det sammanlagt 53,6 procent för oppositionen.
Enligt G-P ökar socialdemokraterna framförallt i Stockholm, där numera var tredje väljare säger sig stödja partiet, mot var fjärde i valet. SvD berättar att det ökade stödet i storstäderna främst utgörs av kvinnor under 50 år.
20 januari 2007
S fortsätter uppåt i opinionen
Stödet för socialdemokraterna ökar till den högsta nivån på nästan fyra år i den mätning från Synovate Temo som på lördagen presenteras i Dagens Nyheter.
Socialdemokraterna får 41 procent - den högsta siffran sedan mars 2003 - och tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet blir det 51,8 procent mot 44,5 procent för de borgerliga allianspartierna.
Förändringarna för de enskilda riksdagspartierna är små. Största ökningen noteras för andelen osäkra väljare som uppgår till 14,6 procent.
Socialdemokraterna får 41 procent - den högsta siffran sedan mars 2003 - och tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet blir det 51,8 procent mot 44,5 procent för de borgerliga allianspartierna.
Förändringarna för de enskilda riksdagspartierna är små. Största ökningen noteras för andelen osäkra väljare som uppgår till 14,6 procent.
15 januari 2007
Skop: Mycket jämnt mellan politiska blocken
Skillnaderna mellan de politiska blocken har krympt, enligt Skops senaste väljarbarometer.
De borgerliga partierna får 48,0 procent av rösterna, ned 0,2 procentenheter från riksdagsvalet. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet får tillsammans 47,8 procent, 1,7 procentenheter mer än det senaste valresultatet.
"Det väger nu jämnt mellan de politiska blocken", säger Skops analytiker Birgitta Hultåker i en kommentar.Undersökningen genomfördes bland 1.075 personer under perioden 5 december till 3 december.
14 januari 2007
Motstridiga resultat i olika väljarmätningar enl SvD
Från Svenska Dagbladet:
I opinionsinstitutet Skops senaste mätning fördelar svenskarna sina sympatier jämnt mellan de politiska blocken. De borgerliga partierna leder knappt, men moderaterna backar.
Det går tvärsemot Demoskops väljarbarometer. I Skops mätning för december/januari har de borgerliga partierna 0,2 procentenheters ledning över oppositionspartierna.Inom det borgerliga blocket är förändringarna små sedan valet. Den största avvikelsen från valresultatet står socialdemokraterna för. Partiet har ökat med 1,2 procentenheter men också det är inom felmarginalen.
Jämfört med den senaste mätningen i oktober/november förra året är skillnaderna lite större. Alliansen har tappat 1,4 procentenheter och ligger på 48 procent medan oppositionen, s,v och mp, gått upp med 1,7 procentenheter till 47,8. Största förlusten står moderaterna för med ett tapp på 1,8 procentenheter.Demoskop kommer fram till ett annat resultat i sin senaste väljarbarometer - där ökar moderaterna kraftigt, men vänsterblocket får samtidigt egen majoritet.
Enligt undersökningen, som redovisades av Expressen på lördagen, får moderaterna 31,7 procent av väljarsympatierna - en ökning med 7,9 procentenheter jämfört med förra månadens mätning. Men det går samtidigt knackigare för de andra allianspartierna, enligt Demoskop.
Sammanlagt får högerblocket 47,9 procent av väljarsympatierna mot 50,3 för socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. Socialdemokraterna backar med 4,0 procentenheter enligt mätningen och hamnar på 41,5 procent. Men det tappet sker efter en rejäl uppgång i förra månadens Demoskopmätning. Då fick s 45,5 procent av rösterna - en nivå partiet inte hade varit i närheten av på många år.
Skop frågade 1 000 personer mellan den 5 december och den 3 januari om vilket parti de tycker bäst om i rikspolitiken. Här är partiernas siffror i procent med förändringen sedan oktober/november inom parentes: socialdemokraterna 36,2 (+1,1), moderaterna 25,5 (-1,8), folkpartiet 8,1 (0), centern 7,8 (-0,5), kristdemokraterna 6,6 (+0,9), vänsterpartiet 5,8 (+0,3) miljöpartiet 5,8 (+0,3), övriga 1,3 (-0,8).
Demoskops väljarbarometer är utförd under perioden den 2 januari till den 9 januari och bygger på intervjuer med 1 011 personer. Här är partiernas siffror i procent med förändringen mot förra månadens mätning inom parentes: socialdemokraterna 41,5 (-4,0), moderaterna 31,7 (+7,9), folkpartiet 5,9 (-1,2), centern 6,3 (-1,6), kristdemokraterna 4,0 (-0,5), vänsterpartiet 4,3 (+0,5), miljöpartiet 4,5 (-0,5), övriga 1,8 (-0,6).
I opinionsinstitutet Skops senaste mätning fördelar svenskarna sina sympatier jämnt mellan de politiska blocken. De borgerliga partierna leder knappt, men moderaterna backar.
Det går tvärsemot Demoskops väljarbarometer. I Skops mätning för december/januari har de borgerliga partierna 0,2 procentenheters ledning över oppositionspartierna.Inom det borgerliga blocket är förändringarna små sedan valet. Den största avvikelsen från valresultatet står socialdemokraterna för. Partiet har ökat med 1,2 procentenheter men också det är inom felmarginalen.
Jämfört med den senaste mätningen i oktober/november förra året är skillnaderna lite större. Alliansen har tappat 1,4 procentenheter och ligger på 48 procent medan oppositionen, s,v och mp, gått upp med 1,7 procentenheter till 47,8. Största förlusten står moderaterna för med ett tapp på 1,8 procentenheter.Demoskop kommer fram till ett annat resultat i sin senaste väljarbarometer - där ökar moderaterna kraftigt, men vänsterblocket får samtidigt egen majoritet.
Enligt undersökningen, som redovisades av Expressen på lördagen, får moderaterna 31,7 procent av väljarsympatierna - en ökning med 7,9 procentenheter jämfört med förra månadens mätning. Men det går samtidigt knackigare för de andra allianspartierna, enligt Demoskop.
Sammanlagt får högerblocket 47,9 procent av väljarsympatierna mot 50,3 för socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. Socialdemokraterna backar med 4,0 procentenheter enligt mätningen och hamnar på 41,5 procent. Men det tappet sker efter en rejäl uppgång i förra månadens Demoskopmätning. Då fick s 45,5 procent av rösterna - en nivå partiet inte hade varit i närheten av på många år.
Skop frågade 1 000 personer mellan den 5 december och den 3 januari om vilket parti de tycker bäst om i rikspolitiken. Här är partiernas siffror i procent med förändringen sedan oktober/november inom parentes: socialdemokraterna 36,2 (+1,1), moderaterna 25,5 (-1,8), folkpartiet 8,1 (0), centern 7,8 (-0,5), kristdemokraterna 6,6 (+0,9), vänsterpartiet 5,8 (+0,3) miljöpartiet 5,8 (+0,3), övriga 1,3 (-0,8).
Demoskops väljarbarometer är utförd under perioden den 2 januari till den 9 januari och bygger på intervjuer med 1 011 personer. Här är partiernas siffror i procent med förändringen mot förra månadens mätning inom parentes: socialdemokraterna 41,5 (-4,0), moderaterna 31,7 (+7,9), folkpartiet 5,9 (-1,2), centern 6,3 (-1,6), kristdemokraterna 4,0 (-0,5), vänsterpartiet 4,3 (+0,5), miljöpartiet 4,5 (-0,5), övriga 1,8 (-0,6).
Moderaterna ökar i väljarundersökning
Moderaterna ökar enligt en väljarbarometer från Demoskop. I undersökningen, som redovisas av Expressen, får moderaterna 31,7 procent av väljarsympatierna, en ökning med 7,9 procentenheter jämfört med förra månadens mätning.
Men precis som tidigare leder den röd-gröna oppositionen som tillsammans får 50,3 procent, medan regeringspartierna tillsammans får 47,9 procent.
Men precis som tidigare leder den röd-gröna oppositionen som tillsammans får 50,3 procent, medan regeringspartierna tillsammans får 47,9 procent.
Undvik primärvårdskollaps
Vi har en bra sjukvård. Sommaren 2006 rankade WHO den svenska sjukvården på plats 23 av 191 nationer. Att jämföra sjukvård i olika länder är vanskligt, men WHO anses göra kvalificerade expertbedömningar. Norge är bäst i Norden. Vad kan vi lära av dem?
Allmänläkarbristen är ett problem. I Blekinge finns många vakanser varav en del täcks av stafettläkare eller läkare under utbildning. Dessa nödlösningar skapar extrakostnader och dålig vårdkontinuitet. Problemen är inte unika. Allmänläkarbrist har funnits i många år i hela västvärlden. Man noterar en utbredd uppgivenhet, nu senast i en artikel från USA refererad av allmänläkaren Ingvar Ovhed, Karlskrona (Läkartidningen 48/2006). Många varnar för en primärvårdskollaps och understryker behovet av rejäla systemförändringar.
I Norge är det primärkommunernas skyldighet att anställa fasta allmänläkare eller sluta avtal med privata vårdgivare. Hos dessa kan alla invånare lista sig. Läkarna är i praktiken privata entreprenörer med kommunala avtal. En tredjedel av deras intäkter är ett fast arvode per listad patient, en tredjedel är direkta patientavgifter och resten betalas av försäkringskassan efter varje läkarbesök – så kallad prestationsersättning. Systemet med sina taxor har tillämpats i fem år. Tillgången på primärvårdsläkare har ökat kraftigt, patienterna har blivit nöjdare och läkarna trivs.
Den norska modellen har likhet med den svenska privattandvården och husläkarmodellen under början av 90-talet. Socialdemokraterna avskaffade dock husläkarsystemet 1994. Uppenbart kan den norska modellen liksom husläkarsystemet stärka allmänläkarnas ställning som fria yrkesutövare. Detta attraherar tydligen fler allmänläkare.
Det svenska samhällets framtida organisation bearbetas nu av Ansvarsutredningen under landshövding Mats Svegfors. Ett betänkande ska läggas fram i februari. Primärvårdens problem måste där finna sin lösning. I annat fall löper den risk att förlora sin roll som den första instans vi ska kontakta vid risk för eller inträffad ohälsa.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Allmänläkarbristen är ett problem. I Blekinge finns många vakanser varav en del täcks av stafettläkare eller läkare under utbildning. Dessa nödlösningar skapar extrakostnader och dålig vårdkontinuitet. Problemen är inte unika. Allmänläkarbrist har funnits i många år i hela västvärlden. Man noterar en utbredd uppgivenhet, nu senast i en artikel från USA refererad av allmänläkaren Ingvar Ovhed, Karlskrona (Läkartidningen 48/2006). Många varnar för en primärvårdskollaps och understryker behovet av rejäla systemförändringar.
I Norge är det primärkommunernas skyldighet att anställa fasta allmänläkare eller sluta avtal med privata vårdgivare. Hos dessa kan alla invånare lista sig. Läkarna är i praktiken privata entreprenörer med kommunala avtal. En tredjedel av deras intäkter är ett fast arvode per listad patient, en tredjedel är direkta patientavgifter och resten betalas av försäkringskassan efter varje läkarbesök – så kallad prestationsersättning. Systemet med sina taxor har tillämpats i fem år. Tillgången på primärvårdsläkare har ökat kraftigt, patienterna har blivit nöjdare och läkarna trivs.
Den norska modellen har likhet med den svenska privattandvården och husläkarmodellen under början av 90-talet. Socialdemokraterna avskaffade dock husläkarsystemet 1994. Uppenbart kan den norska modellen liksom husläkarsystemet stärka allmänläkarnas ställning som fria yrkesutövare. Detta attraherar tydligen fler allmänläkare.
Det svenska samhällets framtida organisation bearbetas nu av Ansvarsutredningen under landshövding Mats Svegfors. Ett betänkande ska läggas fram i februari. Primärvårdens problem måste där finna sin lösning. I annat fall löper den risk att förlora sin roll som den första instans vi ska kontakta vid risk för eller inträffad ohälsa.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
31 december 2006
Helghälsningar i globaliseringstider
Some greetings in different languages/Saludos navideños y de año nuevo en varias lenguas:
AFRIKAANS: Gesëende Kersfees.
AFRIKANDER: Een Plesierige Kerfees.
ALBANIAN: Gezur Krislinjden.
ARABIC: I'D Mubarak ous Sana Saida.
ARABIC (IRAQ): Idah Saidan Wa Sanah Jadidah.
ARABIC (LIBANON): Milad Saeed wa Sanaa Mubarakah.
ARMENIAN: Shenoraavor Nor Dari yev Pari Gaghand.
AZERI-AZERBAIJAN: Tezze Iliniz Yahsi Olsun.
BASQUE: Eguberri Zoriontsua eta Urte Berri On.
BULGARIAN: Tchestito Rojdestvo Hristovo. Tchestita Nova Godina.
CATALAN: Bon Nadal i Feliç Any Nou.
CHINESE-CANTONESE: Gun Tso Sun Tan'Gung Haw Sun.
CHINESE-MANDARIN: Kung Ho Hsin Hsi. Ching Chi Shen Tan.
CRAOTIAN: Sretan Bozic Èestit Boiæ i sretna Nova godina.
CZECH: Prejeme Vam Vesele Vanoce a stastny Novy Rok.
DANISH: Glaedelig Jul og et Godt Nytår.
DUTCH: Zalig Kerstfeest en een Gelukkig Nieukjaar.
ENGLISH: Merry Christmas & Happy New Year
ESPERANTO: Gajan Kristnaskon.
ESTONIAN: Roomsaid Joulu Puhi ja Uut Aastat.
FARSI: Christmas Mobarak. Sale No Mobarak.
FINNISH: Hauskaa Joulua.
- - Hyvää Joulua ja Onnellista Uutta Vuotta
FLEMISH: Prettige Kerstdagen en Gelukkig Nieuwjar
FRENCH: Joyeux Noël et Bonne Année.
GALICIAN: Bon Nadal e Ano Novo.
GAELIC-IRISH: Nolag mhaith Dhuit Agus Bliain Nua Fe Mhaise.
GAELIC-SCOT: Nollaig Chridheil agus Bliadhna Mhath Ur.
GERMAN: Fröhliche Weihnachten und ein glückliches Neues Jahr.
GREEK: Kala Khristougena kai Eftikhes to Neon Ethos.
HAWAIIAN: Mele Kalikimake me ka Hauloi Makahiki hou.
HEBREW: Mo'adim Lesimkha.
HINDI: Shubh Christmas.
HUNGARIAN: Kellemes Karácsonyi Ünnepeket és Boldog Új Évet.
ICELANDIC: Gledlig jol og og farsaelt komandi Nyar.
INDONESIAN: Selamah Tahun Baru.
IROQUOIS: Ojenyunyat Sungwiyadeson honungradon nagwutut. Ojenyunyat osrasay.
ITALIAN: Buon Natale e felice Capo d'Anno.
JAPANESE: Shinnen omedeto. Kurisumasu Omedeto.
KOREAN: Sung Tan Chuk Ha.
KURDISH: Sersala we, cejnên Remezan û Noelê pîroz bin!
LATIN: Natale hilare et Annum Nuovo!
LATVIAN: Priecigus Ziemas Svetkus un Laimigu Jauno Gadu.
LITHUANIAN: Linksmu sventu Kaledu ir Laimingu Nauju Metu.
MANX: Ollick Ghennal Erriu as Blein Feer Die. Seihil as Slaynt Da'n Slane Loght Thie.
MALTESE: Il-Milied It-tajjeb.
NAVAJO INDIAN: Ya'a't'eeh Keshmish.
NORWEGIAN: God jul og godt Nytt År.
POLISH: Wesolych Swiat Bozego Narodzenia i szczesliwego Nowego Roku.
PORTUGUESE: Feliz Natal e propero Ano Novo.
RAPA-NUI (Easter Island): Mata-Ki-Te-Rangi. Te-Pito-O-Te-Henua.
ROMANI: Latchi Kritchuna.
-Baxthalo Krescuno.
ROMANIAN: Sarbatori Fericite. La Multi Ani.
RUSSIAN: Pozdrevly ayu sprazdnikom Rozhdestva Khristova is Novim Godom.
SAMOAN: La Maunia Le Kilisimasi Ma Le Tausaga Fou.
SERBIAN: Cestitamo Bozic.
SERB-CROATIAN: Sretam Bozic. Vesela Nova Godina.
SINGHALESE (Ceylon/Sri Lanka): Subha nath thalak Vewa. Subha Aluth Awrudhak Vewa.
SLOVAK: Vesele Vianoce. A stastlivy Novy Rok.
SLOVENE: Vesele bozicne praznike in srecno novo leto.
SPANISH: Feliz Navidad y Próspero Año Nuevo.
SWEDISH: God Jul och Gott Nytt År.
TAGALOG (Filipino): Maligayamg Pasko. Masaganang Bagong Taon.
TIGRINJA: Rehus beal ledeat.
TURKISH: Yeni Yilnizi Kutar, saadetler dilerim.
- - Noeliniz Ve Yeni Yiliniz Kutlu Olsun.
UKRANIAN: Veselykh Svyat i scaslivoho Novoho Roku.
- - Srozhdestvom Kristovym.
WELSH: Nadolic Llawen. Blwyddn Newdd Dda.
VIETNAMESE: Mung Le Giang Sinh. Cung Chuc Tan Nien.
VITAYU: z Rizdvom ta Novym rokom.
ZULU: Sinifesela Ukhisimusi Omuhle Nonyaka Omusha Onempumelelo.
AFRIKAANS: Gesëende Kersfees.
AFRIKANDER: Een Plesierige Kerfees.
ALBANIAN: Gezur Krislinjden.
ARABIC: I'D Mubarak ous Sana Saida.
ARABIC (IRAQ): Idah Saidan Wa Sanah Jadidah.
ARABIC (LIBANON): Milad Saeed wa Sanaa Mubarakah.
ARMENIAN: Shenoraavor Nor Dari yev Pari Gaghand.
AZERI-AZERBAIJAN: Tezze Iliniz Yahsi Olsun.
BASQUE: Eguberri Zoriontsua eta Urte Berri On.
BULGARIAN: Tchestito Rojdestvo Hristovo. Tchestita Nova Godina.
CATALAN: Bon Nadal i Feliç Any Nou.
CHINESE-CANTONESE: Gun Tso Sun Tan'Gung Haw Sun.
CHINESE-MANDARIN: Kung Ho Hsin Hsi. Ching Chi Shen Tan.
CRAOTIAN: Sretan Bozic Èestit Boiæ i sretna Nova godina.
CZECH: Prejeme Vam Vesele Vanoce a stastny Novy Rok.
DANISH: Glaedelig Jul og et Godt Nytår.
DUTCH: Zalig Kerstfeest en een Gelukkig Nieukjaar.
ENGLISH: Merry Christmas & Happy New Year
ESPERANTO: Gajan Kristnaskon.
ESTONIAN: Roomsaid Joulu Puhi ja Uut Aastat.
FARSI: Christmas Mobarak. Sale No Mobarak.
FINNISH: Hauskaa Joulua.
- - Hyvää Joulua ja Onnellista Uutta Vuotta
FLEMISH: Prettige Kerstdagen en Gelukkig Nieuwjar
FRENCH: Joyeux Noël et Bonne Année.
GALICIAN: Bon Nadal e Ano Novo.
GAELIC-IRISH: Nolag mhaith Dhuit Agus Bliain Nua Fe Mhaise.
GAELIC-SCOT: Nollaig Chridheil agus Bliadhna Mhath Ur.
GERMAN: Fröhliche Weihnachten und ein glückliches Neues Jahr.
GREEK: Kala Khristougena kai Eftikhes to Neon Ethos.
HAWAIIAN: Mele Kalikimake me ka Hauloi Makahiki hou.
HEBREW: Mo'adim Lesimkha.
HINDI: Shubh Christmas.
HUNGARIAN: Kellemes Karácsonyi Ünnepeket és Boldog Új Évet.
ICELANDIC: Gledlig jol og og farsaelt komandi Nyar.
INDONESIAN: Selamah Tahun Baru.
IROQUOIS: Ojenyunyat Sungwiyadeson honungradon nagwutut. Ojenyunyat osrasay.
ITALIAN: Buon Natale e felice Capo d'Anno.
JAPANESE: Shinnen omedeto. Kurisumasu Omedeto.
KOREAN: Sung Tan Chuk Ha.
KURDISH: Sersala we, cejnên Remezan û Noelê pîroz bin!
LATIN: Natale hilare et Annum Nuovo!
LATVIAN: Priecigus Ziemas Svetkus un Laimigu Jauno Gadu.
LITHUANIAN: Linksmu sventu Kaledu ir Laimingu Nauju Metu.
MANX: Ollick Ghennal Erriu as Blein Feer Die. Seihil as Slaynt Da'n Slane Loght Thie.
MALTESE: Il-Milied It-tajjeb.
NAVAJO INDIAN: Ya'a't'eeh Keshmish.
NORWEGIAN: God jul og godt Nytt År.
POLISH: Wesolych Swiat Bozego Narodzenia i szczesliwego Nowego Roku.
PORTUGUESE: Feliz Natal e propero Ano Novo.
RAPA-NUI (Easter Island): Mata-Ki-Te-Rangi. Te-Pito-O-Te-Henua.
ROMANI: Latchi Kritchuna.
-Baxthalo Krescuno.
ROMANIAN: Sarbatori Fericite. La Multi Ani.
RUSSIAN: Pozdrevly ayu sprazdnikom Rozhdestva Khristova is Novim Godom.
SAMOAN: La Maunia Le Kilisimasi Ma Le Tausaga Fou.
SERBIAN: Cestitamo Bozic.
SERB-CROATIAN: Sretam Bozic. Vesela Nova Godina.
SINGHALESE (Ceylon/Sri Lanka): Subha nath thalak Vewa. Subha Aluth Awrudhak Vewa.
SLOVAK: Vesele Vianoce. A stastlivy Novy Rok.
SLOVENE: Vesele bozicne praznike in srecno novo leto.
SPANISH: Feliz Navidad y Próspero Año Nuevo.
SWEDISH: God Jul och Gott Nytt År.
TAGALOG (Filipino): Maligayamg Pasko. Masaganang Bagong Taon.
TIGRINJA: Rehus beal ledeat.
TURKISH: Yeni Yilnizi Kutar, saadetler dilerim.
- - Noeliniz Ve Yeni Yiliniz Kutlu Olsun.
UKRANIAN: Veselykh Svyat i scaslivoho Novoho Roku.
- - Srozhdestvom Kristovym.
WELSH: Nadolic Llawen. Blwyddn Newdd Dda.
VIETNAMESE: Mung Le Giang Sinh. Cung Chuc Tan Nien.
VITAYU: z Rizdvom ta Novym rokom.
ZULU: Sinifesela Ukhisimusi Omuhle Nonyaka Omusha Onempumelelo.
25 december 2006
08 december 2006
Vår livsstil och vårt hälsotillstånd
Vi svenskar äter mat som inte är särskilt nyttig och rör på oss alldeles för lite, visar EU:s Eurobarometer.
Dessutom har antalet överviktiga personer ökat under de senaste åren, inte minst bland barn och ungdomar. En överväldigande majoritet av EU-medborgarna håller, enligt undersökningen, med om dessa påståenden.
I mätningen redovisas en mängd siffror i fråga om livsstil och matvanor. Bland svenskarna uppger 79 procent att deras hälsa är mycket bra eller bra vilket är högre än EU-genomsnittet på 76 procent.
Samtidigt ligger svenskarna tillsammans med andra skandinaver och litauer i topp när det gäller hur stor andel av befolkningen som lider av en långvarig sjukdom eller hälsoproblem. Bland svenskarna är denna siffra 35 procent jämfört med genomsnittet i EU på 25 procent.
Vad gör vi åt detta, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Dessutom har antalet överviktiga personer ökat under de senaste åren, inte minst bland barn och ungdomar. En överväldigande majoritet av EU-medborgarna håller, enligt undersökningen, med om dessa påståenden.
I mätningen redovisas en mängd siffror i fråga om livsstil och matvanor. Bland svenskarna uppger 79 procent att deras hälsa är mycket bra eller bra vilket är högre än EU-genomsnittet på 76 procent.
Samtidigt ligger svenskarna tillsammans med andra skandinaver och litauer i topp när det gäller hur stor andel av befolkningen som lider av en långvarig sjukdom eller hälsoproblem. Bland svenskarna är denna siffra 35 procent jämfört med genomsnittet i EU på 25 procent.
Vad gör vi åt detta, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Tandhälsan hos män allt sämre
Den nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor" visar att tandhälsan bland svenska män försämras - främst bland män i åldern 45 - 84 år och män med kort eller mellanlång utbildning. Kvinnor och män som var långtidssjukskrivna, förtidspensionärer eller arbetslösa hade sämre tandhälsa än yrkesarbetande.
Andelen män som inte besökt tandläkare de senaste två åren har också ökat, främst i åldrarna 30 - 64 år. De personer som varit i ekonomisk kris, saknade kontantmarginal eller hade låg inkomst rapporterade i betydligt större utsträckning att de inte sökt tandläkare de senaste två åren. Ekonomiskt utsatta personer hade också avstått från att söka tandläkare trots att de haft behov. Ekonomiska skäl var den absolut vanligaste orsaken till att inte söka tandläkarvård.
Råder samma situation i Blekinge? Vad görs för att undvika denna skamfläck i välfärden? Svara helst, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s).
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
Andelen män som inte besökt tandläkare de senaste två åren har också ökat, främst i åldrarna 30 - 64 år. De personer som varit i ekonomisk kris, saknade kontantmarginal eller hade låg inkomst rapporterade i betydligt större utsträckning att de inte sökt tandläkare de senaste två åren. Ekonomiskt utsatta personer hade också avstått från att söka tandläkare trots att de haft behov. Ekonomiska skäl var den absolut vanligaste orsaken till att inte söka tandläkarvård.
Råder samma situation i Blekinge? Vad görs för att undvika denna skamfläck i välfärden? Svara helst, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s).
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
03 december 2006
Regeringen vill ha bort äldre från arbetslivet - helt oacceptabelt
Citat från DN-debatt 3/12 2006
Kjell-Olof Feldt: Avskaffa den åldersdiskriminerande straffskatten på arbete. De som är 70 år och äldre och som vill jobba belastas med en särskild löneskatt medan den helt tas bort för dem som är yngre. För arbetsgivarna blir det 25 procent dyrare att anställa någon som är född 1937 än någon som är född 1938. Möjligheterna för hundratusentals människor som vill fortsätta att jobba försämras. Regeringens förslag kan bara tolkas som att man vill ha bort oss som är födda före 1938 från arbetslivet. Detta är fräckt och utmanande och dessutom ekonomiskt dumt. Ta bort straffskatten på äldre arbetskraft från budgetpropositionen, skriver förre finansministern Kjell-Olof Feldt, skatterättsexperten Sven-Olof Lodin och förre statssekreteraren Carl Johan Åberg.
DET FINNS ETT brett stöd i svensk opinion och i svensk politik för att motarbeta en mängd olika former av diskriminering.
Om vi har räknat rätt finns det 17 olika lagar mot diskriminering - mot etnisk diskriminering, mot diskriminering av funktionshindrade, mot religiös diskriminering, mot diskriminering av kvinnor och barn och elever och mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Men det finns tydligen inget som hindrar diskriminering av äldre som vill fortsätta att arbeta. Detta har flera tidigare regeringar ägnat sig åt genom att ta ut en straffskatt som drabbade personer som ville fortsätta att arbeta efter 65 år.
Trots att en rad olika förmåner då föll bort - till exempel sjukersättningen - belastades de personers arbetsinkomster som var födda 1939 och tidigare med en extra löneavgift på drygt 24 procent varav större delen inte svarade mot någon som helst förmån utan var en ren skatt. För personer födda 1938-1940 och som fortsatte att jobba är denna löneskatt numera 16 procent. Men dessa personer är med i det nya pensionssystemet och betalar då en pensionsavgift på 10 procent - alltså sammanlagt 26 procent.
Denna avgift bortfaller emellertid när man fyller 70 vilket innebär att redan nuvarande system har en inbyggd skillnad mellan de personer som är födda 1937 och 1938. De förra behåller 25 procents löneskatt livet ut medan de senare bara "drabbas" av 16 procent när de fyllt 70.
För detta system har inte minst socialdemokraterna blivit hårt kritiserade.
Vi hade hoppats att den nya regeringen skulle rätta till denna orättvisa mellan de äldre och de något mindre äldre på arbetsmarknaden. Enligt budgetpropositionen gör man det emellertid på ett sätt som gör diskrimineringen av dem som är födda 1937 och tidigare än värre. I propositionen föreslås nämligen att den särskilda löneskatten på 16 procent för dem som är födda 1938 och senare helt tas bort. Så länge dessa är med i det allmänna pensionssystemet - det vill säga tills de fyller 70 - betalar de visserligen sin pensionsavgift på 10 procent. Men när de fyllt 70 försvinner denna och då blir deras arbetsinkomster befriade från alla avgifter.
För de personer som är födda ett år tidigare - det vill säga 1937 och tidigare - bibehålls däremot den särskilda löneskatten på 24 procent på deras arbetsinkomster livet ut. Så länge de fortsätter att jobba kommer alltså deras löneinkomster att drabbas av en arbetsgivar- eller egenavgift på drygt 24 procent och detta gäller alltså livet ut.
De som har lyckan att vara födda 1938 och senare kommer däremot - när de fyllt 70 - att under återstoden av sitt liv helt slippa några avgifter på sina arbetsinkomster.
Det här låter krångligt och är kanske svårt att ta till sig. Detta kan bero på att förslaget - när man tänker efter - egentligen är helt absurt. Att införa en gräns mellan dem som är födda 1937 och 1938 och låta den ena gruppens arbetsinkomster belastas med 24 procent i avgift och den andra med ingenting är något helt unikt i svensk lagstiftning.
Först trodde vi att detta var ett misstag som möjligen skulle kunnat ursäktas av brådskan i budgetarbetet. Men detta är inte fallet. Och då kan vi inte tolka regeringsförslaget på annat sätt än att man vill ha bort oss som är födda före 1938 från arbetslivet - trots att det är så många i våra åldersgrupper som vill fortsätta att jobba. För arbetsgivarna blir det 25 procent dyrare att anställa någon som är 70 år och äldre än den som är mellan 65 och 70. Det är klart att detta kommer att försämra möjligheterna för dem som är 70 och äldre att få eller behålla ett jobb.
UTTALANDENA FRÅN valrörelsen att jobben är det centrala målet för alliansen gäller tydligen endast dem som är födda 1938 och därefter - trots att det är hundratusentals människor som är 70 år och äldre som vill fortsätta att jobba och skapa inkomster åt sig själva och skatteinkomster för det offentliga.
Detta är fräckt och utmanande och dessutom ekonomiskt dumt. Vad är detta om inte en solklar diskriminering av den äldre arbetskraften?
Ändra på detta förslag medan tid är och ta bort straffskatten på äldre arbetskraft från förslagen i budgetpropositionen.
KJELL-OLOF FELDT, 75 år
SVEN-OLOF LODIN, 70 år
CARL JOHAN ÅBERG, 76 år
Kjell-Olof Feldt: Avskaffa den åldersdiskriminerande straffskatten på arbete. De som är 70 år och äldre och som vill jobba belastas med en särskild löneskatt medan den helt tas bort för dem som är yngre. För arbetsgivarna blir det 25 procent dyrare att anställa någon som är född 1937 än någon som är född 1938. Möjligheterna för hundratusentals människor som vill fortsätta att jobba försämras. Regeringens förslag kan bara tolkas som att man vill ha bort oss som är födda före 1938 från arbetslivet. Detta är fräckt och utmanande och dessutom ekonomiskt dumt. Ta bort straffskatten på äldre arbetskraft från budgetpropositionen, skriver förre finansministern Kjell-Olof Feldt, skatterättsexperten Sven-Olof Lodin och förre statssekreteraren Carl Johan Åberg.
DET FINNS ETT brett stöd i svensk opinion och i svensk politik för att motarbeta en mängd olika former av diskriminering.
Om vi har räknat rätt finns det 17 olika lagar mot diskriminering - mot etnisk diskriminering, mot diskriminering av funktionshindrade, mot religiös diskriminering, mot diskriminering av kvinnor och barn och elever och mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Men det finns tydligen inget som hindrar diskriminering av äldre som vill fortsätta att arbeta. Detta har flera tidigare regeringar ägnat sig åt genom att ta ut en straffskatt som drabbade personer som ville fortsätta att arbeta efter 65 år.
Trots att en rad olika förmåner då föll bort - till exempel sjukersättningen - belastades de personers arbetsinkomster som var födda 1939 och tidigare med en extra löneavgift på drygt 24 procent varav större delen inte svarade mot någon som helst förmån utan var en ren skatt. För personer födda 1938-1940 och som fortsatte att jobba är denna löneskatt numera 16 procent. Men dessa personer är med i det nya pensionssystemet och betalar då en pensionsavgift på 10 procent - alltså sammanlagt 26 procent.
Denna avgift bortfaller emellertid när man fyller 70 vilket innebär att redan nuvarande system har en inbyggd skillnad mellan de personer som är födda 1937 och 1938. De förra behåller 25 procents löneskatt livet ut medan de senare bara "drabbas" av 16 procent när de fyllt 70.
För detta system har inte minst socialdemokraterna blivit hårt kritiserade.
Vi hade hoppats att den nya regeringen skulle rätta till denna orättvisa mellan de äldre och de något mindre äldre på arbetsmarknaden. Enligt budgetpropositionen gör man det emellertid på ett sätt som gör diskrimineringen av dem som är födda 1937 och tidigare än värre. I propositionen föreslås nämligen att den särskilda löneskatten på 16 procent för dem som är födda 1938 och senare helt tas bort. Så länge dessa är med i det allmänna pensionssystemet - det vill säga tills de fyller 70 - betalar de visserligen sin pensionsavgift på 10 procent. Men när de fyllt 70 försvinner denna och då blir deras arbetsinkomster befriade från alla avgifter.
För de personer som är födda ett år tidigare - det vill säga 1937 och tidigare - bibehålls däremot den särskilda löneskatten på 24 procent på deras arbetsinkomster livet ut. Så länge de fortsätter att jobba kommer alltså deras löneinkomster att drabbas av en arbetsgivar- eller egenavgift på drygt 24 procent och detta gäller alltså livet ut.
De som har lyckan att vara födda 1938 och senare kommer däremot - när de fyllt 70 - att under återstoden av sitt liv helt slippa några avgifter på sina arbetsinkomster.
Det här låter krångligt och är kanske svårt att ta till sig. Detta kan bero på att förslaget - när man tänker efter - egentligen är helt absurt. Att införa en gräns mellan dem som är födda 1937 och 1938 och låta den ena gruppens arbetsinkomster belastas med 24 procent i avgift och den andra med ingenting är något helt unikt i svensk lagstiftning.
Först trodde vi att detta var ett misstag som möjligen skulle kunnat ursäktas av brådskan i budgetarbetet. Men detta är inte fallet. Och då kan vi inte tolka regeringsförslaget på annat sätt än att man vill ha bort oss som är födda före 1938 från arbetslivet - trots att det är så många i våra åldersgrupper som vill fortsätta att jobba. För arbetsgivarna blir det 25 procent dyrare att anställa någon som är 70 år och äldre än den som är mellan 65 och 70. Det är klart att detta kommer att försämra möjligheterna för dem som är 70 och äldre att få eller behålla ett jobb.
UTTALANDENA FRÅN valrörelsen att jobben är det centrala målet för alliansen gäller tydligen endast dem som är födda 1938 och därefter - trots att det är hundratusentals människor som är 70 år och äldre som vill fortsätta att jobba och skapa inkomster åt sig själva och skatteinkomster för det offentliga.
Detta är fräckt och utmanande och dessutom ekonomiskt dumt. Vad är detta om inte en solklar diskriminering av den äldre arbetskraften?
Ändra på detta förslag medan tid är och ta bort straffskatten på äldre arbetskraft från förslagen i budgetpropositionen.
KJELL-OLOF FELDT, 75 år
SVEN-OLOF LODIN, 70 år
CARL JOHAN ÅBERG, 76 år
Europeisk enighet om att motverka övervikt och fetma
Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående:
Europeisk enighet om att motverka övervikt och fetma
Den 16 november 2006 höll WHO en europeisk ministerkonferens over ämnet “Hur motverka övervikt och fetma”.
The WHO European Ministerial Conference on Counteracting Obesity European Charter on Counteracting Obesity [pdf, 192KB]
Det överenskomna slutmålet är att tygla och vända den pågående fetma-epidemien inom EU-området. ”Synlig framgång, speciellt bland barn och ungdom, ska nås i de flesta länder under de kommande 4 – 5 åren och utvecklingen ska helt vändas före 2015”.
Riktade åtgärder behövs i alla länder för att uppnå detta mål. Speciellt intresse ska fokuseras på barn och ungdom genom att förmå dem att etablera hälsosamma mat- och dryckesvanor tidigt i livet och genom att skydda dem från osunt kommersiellt inflytande.
Åtgärderna ska innefatta ett fastare internationella regelverk för marknadsföring av energität mat och dryck riktad till barn. De ska också omfatta regler för säkrare gator och vägar som tillåter fri cykling och gång. Överenskommelserna bygger på öppen konsultation av medlems-staternas regeringar, internationella organisationer och experter inom offentlig och privat sek-tor.
Överenskommelsen innehåller vidare detaljerade nyckelåtgärder, som ska stimulera hälso-sammare matvanor och fysiskisk aktiviteter. Dessa omfattar bröstuppfödning, reducerat inne-håll av fett, socker och salt i marknadsförda produkter, ökad fysisk aktivitet (cykling och gång), bättre samhälls- och infrastruktur och trafikpolitik jämte möjligheter för daglig fysisk aktivitet, näringsriktiga skolmåltider och gymnastikundervisning i skolorna.
Deltagande delegater konstaterade: "Vi är alla medvetna om att övervikt och fetma är en av de allvarligaste hälsomässiga utmaningarna i Europa idag”. Tydliga riktlinjer finns om vad som behöver göras för att vända den nuvarande trenden.
Överenskommelsen uppmanar medlemsstaterna att sätta övervikt och fetma högt på den poli-tiska agendan och uppmanar staternas egna offentliga och privata organisationer att göra det-samma. ”Den är en guide, en möjlighet, och ger oss hjälpmedel för att vidta effektiva åtgär-der", säger deltagande delegater.
Under konferensen presenterades 16 av 200 utvalda goda exampel från medlemsstaterna och utdelades WHO Counteracting Obesity Award 2006.
Mot bakgrund av ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige besluta:
Att ge Landstingsstyrelsen uppdrag att i sin tur ge Folkhälsoutskottet i uppdrag att skyndsamt utarbeta riktlinjer för handläggning av övervikt och fetma i Blekinge.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Europeisk enighet om att motverka övervikt och fetma
Den 16 november 2006 höll WHO en europeisk ministerkonferens over ämnet “Hur motverka övervikt och fetma”.
The WHO European Ministerial Conference on Counteracting Obesity European Charter on Counteracting Obesity [pdf, 192KB]
Det överenskomna slutmålet är att tygla och vända den pågående fetma-epidemien inom EU-området. ”Synlig framgång, speciellt bland barn och ungdom, ska nås i de flesta länder under de kommande 4 – 5 åren och utvecklingen ska helt vändas före 2015”.
Riktade åtgärder behövs i alla länder för att uppnå detta mål. Speciellt intresse ska fokuseras på barn och ungdom genom att förmå dem att etablera hälsosamma mat- och dryckesvanor tidigt i livet och genom att skydda dem från osunt kommersiellt inflytande.
Åtgärderna ska innefatta ett fastare internationella regelverk för marknadsföring av energität mat och dryck riktad till barn. De ska också omfatta regler för säkrare gator och vägar som tillåter fri cykling och gång. Överenskommelserna bygger på öppen konsultation av medlems-staternas regeringar, internationella organisationer och experter inom offentlig och privat sek-tor.
Överenskommelsen innehåller vidare detaljerade nyckelåtgärder, som ska stimulera hälso-sammare matvanor och fysiskisk aktiviteter. Dessa omfattar bröstuppfödning, reducerat inne-håll av fett, socker och salt i marknadsförda produkter, ökad fysisk aktivitet (cykling och gång), bättre samhälls- och infrastruktur och trafikpolitik jämte möjligheter för daglig fysisk aktivitet, näringsriktiga skolmåltider och gymnastikundervisning i skolorna.
Deltagande delegater konstaterade: "Vi är alla medvetna om att övervikt och fetma är en av de allvarligaste hälsomässiga utmaningarna i Europa idag”. Tydliga riktlinjer finns om vad som behöver göras för att vända den nuvarande trenden.
Överenskommelsen uppmanar medlemsstaterna att sätta övervikt och fetma högt på den poli-tiska agendan och uppmanar staternas egna offentliga och privata organisationer att göra det-samma. ”Den är en guide, en möjlighet, och ger oss hjälpmedel för att vidta effektiva åtgär-der", säger deltagande delegater.
Under konferensen presenterades 16 av 200 utvalda goda exampel från medlemsstaterna och utdelades WHO Counteracting Obesity Award 2006.
Mot bakgrund av ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige besluta:
Att ge Landstingsstyrelsen uppdrag att i sin tur ge Folkhälsoutskottet i uppdrag att skyndsamt utarbeta riktlinjer för handläggning av övervikt och fetma i Blekinge.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Operationssalsutnyttjandet vid Blekingesjukhuset
Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående:
Operationssalsutnyttjandet vid Blekingesjukhuset
Stockholms Läns Landsting har 2006 inventerat hela operationsverksamheten vid alla sjukhus i Stockholmsom-rådet (se PROJEKT OMBYGGNAD OPERATIONSAVDELNINGAR SLL 2006-2009 www.sykehusplan.org/data/opprojektrapportslutrapport_definitiv0616.pdf)
I utredningens rapport konstateras:
• Det totala antalet operationer och därmed behovet av operationstid ökar inom sjukvården. En fortsatt ökning bedöms som sannolik i takt med befolkningsökningen och den medicinska och tekniska utveck-lingen.
• Idag möjliggörs allt fler operationer på allt yngre och äldre patienter. Samtidigt förändras operationspa-noramat.
• Minimalinvasiv kirurgi ökar liksom andelen dagkirugi.
• Dagkirurgi utvecklas vidare till korttidskirurgi där patienten bereds kort återhämtningsperiod på sjukhu-set efter operation.
• Andelen öppenvårdskirurgi är allt större och antalet avancerade kirurgiska ingrepp (kompetenskrävande och resursintensiva) ökar.
• Preventiv kirurgi blir allt vanligare liksom palliativ kirurgi.
• Andelen akuta operationer ökar minimalt och utgör en dryg fjärdedel av operationsverksamheten.
• Operationsaktiviteten på kvällar/nätter och helger uppgår sammanlagt till drygt 10 % av den totala ope-rationsverksamheten.
• Även om behovet av operationstid ökar behöver inte antalet operationssalar öka.
• Idag utnyttjas operationssalarna i genomsnitt halva antalet möjliga ”knivtimmar” per år.
• Genom nya arbetssätt med processutveckling och rationell logistik kan kapacitetsutnyttjandet öka vä-sentligt.
• Ett optimalt salsutnyttjande kan uppskattas till 1.200 ”knivtimmar”/sal vid tvåskiftsarbete veckodagar. Till detta kommer salsutnyttjande kvällar, nätter och helger.
Vidare konstateras att ett rationellt arbetssätt på en operationsavdelning bygger på två principer – närhetsprinci-pen och allt på plats-principen. Materiel- och sterilgodsförsörjningen skall vara effektiv och den preoperativa enheten skall svara för ett väl fungerande patientflöde.
Planerad och akut kirurgi bör drivas som skilda processer där så är möjligt. Detta gäller även dagkirurgi (öppen-vårds kirurgi) och slutenvårdskirurgi som bör ha separata flöden även för den pre- och postoperativa vården. Korta ingrepp separeras från längre ingrepp i programplaneringen för att effektivisera resursutnyttjandet.
För att svara mot de vårdhygieniska kraven skall operationsavdelningarna vara avslussade från det övriga sjuk-huset. Detta gäller även interventionssalar (hybridsalar) oberoende av om de är placerade på röntgenavdelning, hjärtvårdsavdelning eller operationsavdelning.
Då operationssalarna får allt mer medicinsk och teknisk utrustning och då fler specialister samverkar kring pati-enten på operationssalen krävs ökad salsyta och fler kringlokaler (manöverrum och förråd). Operationssalarna skall därför ha en yta av minst 35 kvm. Med en salsstorlek på 50 kvm uppnås maximal flexibilitet då salsstorle-ken svarar mot de flesta operationers behov. Hybridsalar för bl.a. interventionell radiologi och vissa specialsalar kan kräva en yta av 60 – 70 kvm. Sådana salar är aktuella huvudsakligen vid större akutsjukhus.
Operationssalar för implantatkirurgi och för operation av särskilt infektionskänsliga patienter bör vara utrustade med speciell ventilation (ultraren luft).
Vid sjukhus med stort undervisningsuppdrag bör särskilda lokaler för patientnära undervisning inrymmas på operationsavdelningen i anslutning till operationssalen.
Operationssalarna bör samlas i moduler om 4 salar, en modulstorlek som erfarenhetsmässigt visat sig vara den minsta effektiva enheten. Till varje modul skall höra ett avvecklingsrum, ett uppdukningsrum och ett sterilförråd.
En operationsavdelning kan bestå av upp till 3 –4 moduler som tillsammans bildar en administrativ enhet. Vid sjukhus med flera operationsavdelningar bör dessa vara samlokaliserade för gemensamt utnyttjande av stödre-surser som till exempel sterilcentral. En samlokalisering underlättar också effektivt personalutnyttjande under kvällar, nätter och helger.
Ovan refererade utredning är i högsta grad anpassad till aktuella krav på utformning av och kapacitetsutnyttjande vid de starkt resurskrävande operationsenheterna inom svensk sjukvård.
Med hänvisning till den ovan åberopade Stockholmsutredningen föreslås Landstingsfullmäktige besluta:
att uppdra åt landstingsstyrelsens hälso- och sjukvårdsdelegation att tillsammans med Blekinge-sjukhuset genomföra en inventering av aktuell och framtida kapacitet vid och utformning av sjukhusets operationsavdelningar.
På vägnar av den Moderata Landstingsgruppen
Bo Arnesjö (m), Alexander Wendt (m), vice gruppledare, Gustav Nilsson (m), gruppledare.
Operationssalsutnyttjandet vid Blekingesjukhuset
Stockholms Läns Landsting har 2006 inventerat hela operationsverksamheten vid alla sjukhus i Stockholmsom-rådet (se PROJEKT OMBYGGNAD OPERATIONSAVDELNINGAR SLL 2006-2009 www.sykehusplan.org/data/opprojektrapportslutrapport_definitiv0616.pdf)
I utredningens rapport konstateras:
• Det totala antalet operationer och därmed behovet av operationstid ökar inom sjukvården. En fortsatt ökning bedöms som sannolik i takt med befolkningsökningen och den medicinska och tekniska utveck-lingen.
• Idag möjliggörs allt fler operationer på allt yngre och äldre patienter. Samtidigt förändras operationspa-noramat.
• Minimalinvasiv kirurgi ökar liksom andelen dagkirugi.
• Dagkirurgi utvecklas vidare till korttidskirurgi där patienten bereds kort återhämtningsperiod på sjukhu-set efter operation.
• Andelen öppenvårdskirurgi är allt större och antalet avancerade kirurgiska ingrepp (kompetenskrävande och resursintensiva) ökar.
• Preventiv kirurgi blir allt vanligare liksom palliativ kirurgi.
• Andelen akuta operationer ökar minimalt och utgör en dryg fjärdedel av operationsverksamheten.
• Operationsaktiviteten på kvällar/nätter och helger uppgår sammanlagt till drygt 10 % av den totala ope-rationsverksamheten.
• Även om behovet av operationstid ökar behöver inte antalet operationssalar öka.
• Idag utnyttjas operationssalarna i genomsnitt halva antalet möjliga ”knivtimmar” per år.
• Genom nya arbetssätt med processutveckling och rationell logistik kan kapacitetsutnyttjandet öka vä-sentligt.
• Ett optimalt salsutnyttjande kan uppskattas till 1.200 ”knivtimmar”/sal vid tvåskiftsarbete veckodagar. Till detta kommer salsutnyttjande kvällar, nätter och helger.
Vidare konstateras att ett rationellt arbetssätt på en operationsavdelning bygger på två principer – närhetsprinci-pen och allt på plats-principen. Materiel- och sterilgodsförsörjningen skall vara effektiv och den preoperativa enheten skall svara för ett väl fungerande patientflöde.
Planerad och akut kirurgi bör drivas som skilda processer där så är möjligt. Detta gäller även dagkirurgi (öppen-vårds kirurgi) och slutenvårdskirurgi som bör ha separata flöden även för den pre- och postoperativa vården. Korta ingrepp separeras från längre ingrepp i programplaneringen för att effektivisera resursutnyttjandet.
För att svara mot de vårdhygieniska kraven skall operationsavdelningarna vara avslussade från det övriga sjuk-huset. Detta gäller även interventionssalar (hybridsalar) oberoende av om de är placerade på röntgenavdelning, hjärtvårdsavdelning eller operationsavdelning.
Då operationssalarna får allt mer medicinsk och teknisk utrustning och då fler specialister samverkar kring pati-enten på operationssalen krävs ökad salsyta och fler kringlokaler (manöverrum och förråd). Operationssalarna skall därför ha en yta av minst 35 kvm. Med en salsstorlek på 50 kvm uppnås maximal flexibilitet då salsstorle-ken svarar mot de flesta operationers behov. Hybridsalar för bl.a. interventionell radiologi och vissa specialsalar kan kräva en yta av 60 – 70 kvm. Sådana salar är aktuella huvudsakligen vid större akutsjukhus.
Operationssalar för implantatkirurgi och för operation av särskilt infektionskänsliga patienter bör vara utrustade med speciell ventilation (ultraren luft).
Vid sjukhus med stort undervisningsuppdrag bör särskilda lokaler för patientnära undervisning inrymmas på operationsavdelningen i anslutning till operationssalen.
Operationssalarna bör samlas i moduler om 4 salar, en modulstorlek som erfarenhetsmässigt visat sig vara den minsta effektiva enheten. Till varje modul skall höra ett avvecklingsrum, ett uppdukningsrum och ett sterilförråd.
En operationsavdelning kan bestå av upp till 3 –4 moduler som tillsammans bildar en administrativ enhet. Vid sjukhus med flera operationsavdelningar bör dessa vara samlokaliserade för gemensamt utnyttjande av stödre-surser som till exempel sterilcentral. En samlokalisering underlättar också effektivt personalutnyttjande under kvällar, nätter och helger.
Ovan refererade utredning är i högsta grad anpassad till aktuella krav på utformning av och kapacitetsutnyttjande vid de starkt resurskrävande operationsenheterna inom svensk sjukvård.
Med hänvisning till den ovan åberopade Stockholmsutredningen föreslås Landstingsfullmäktige besluta:
att uppdra åt landstingsstyrelsens hälso- och sjukvårdsdelegation att tillsammans med Blekinge-sjukhuset genomföra en inventering av aktuell och framtida kapacitet vid och utformning av sjukhusets operationsavdelningar.
På vägnar av den Moderata Landstingsgruppen
Bo Arnesjö (m), Alexander Wendt (m), vice gruppledare, Gustav Nilsson (m), gruppledare.
SCREENING FÖR TJOCKTARMS- OCH ÄNDTARMSCANCER
Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående:
SCREENING FÖR TJOCKTARMS- OCH ÄNDTARMSCANCER
Moderata Landstingsgruppen i Blekinge motionerade i rubricerat ärende våren 2003.
Varje år dör cirka 2 500 svenskar på grund av cancer i tjocktarmen (kolon) eller ändtarmen (rektum). Ett sätt att minska sjuk- och dödligheten är att möjliggöra upptäckt i ett tidigare, mer gynnsamt stadium, då cancern och dess förstadier kan opereras bort med gott resultat. Allmän screening i befolkningen kan genomföras med hjälp av ett test, Hemoccult II, som mäter dolt blod i avföringen. Varje deltagare skickar per post ett avföringsprov till laboratorium för analys. Vid fynd av blod i avföringen görs ytterligare undersökningar, vanligen med koloskopi. Om cancer då påvisas, görs i regel ett operativt ingrepp.
Screening minskar dödligheten i kolorektal cancer (tjocktarms- eller ändtarmscancer). Denna slutsats – dragen bland andra av Svensk Kirurgisk Förening och Nordisk Kirurgisk Förening - baseras i huvudsak på fyra stora randomiserade studier där man testat för förekomst av ockult blod i avföringen (Hemoccult II). Alla fyra studier-na visar en statistiskt signifikant lägre dödlighet i kolorektal cancer i den screenade gruppen. Resultaten har sammanvägts i en metaanalys som också stödjer slutsatsen att screening med hemoccult-test minskar dödligheten (The Cochrane Library, Issue 2, 2003). Screening for colorectal cancer using the faecal occult blood test, Hemoccult (Cochrane Review), Towler BP, Irwig L, Glasziou P, Weller D, Kewenter J).
Dödligheten reduceras med 20 – 25 %. Kostnadseffektiviteten är nästan den samma som vid mammografiscree-ning för bröstcancer. Screening med sigmoideoskopi kan bli aktuell men än så länge finns inga statistiskt säker-ställda resultat till stöd för det. Koloskopi, som används som uppföljande undersökning efter påvisat blod i av-föringen, är förenad med visst obehag och kan orsaka få, men allvarliga komplikationer i form av perforation av tarmväggen.
Screening för kolorektal cancer innehåller en rad etiska problem. Nyttan av screening i form av vunna levnadsår skall vägas mot risker, obehag, tidsåtgång och andra kostnader som screeningen innebär för ett stort antal perso-ner. Ett särskilt etiskt problem utgör den höga andelen falskt positiva undersökningsresultat som Hemoccult-test leder till. Tills vidare bör screening för kolorektal cancer därför vetenskapligt utvärderas. Det är också angeläget att alla personer som inbjuds att delta erhåller korrekt information om den förväntade nyttan och riskerna.
SBU har utifrån data från en dansk studie skattat de ekonomiska konsekvenserna av ett svenskt screening-program för ålderskohorten 45-75 år. Analysen visar att man skulle minska antalet dödsfall med drygt 400 per år i Sverige till en total kostnad av 139 miljoner kronor.
Det finns sålunda god vetenskaplig dokumentation om metodens effekter på dödligheten. Det finns kunskap om risker och biverkningar. Det finns viss kunskap om kostnader och kostnadseffektivitet av screening för kolorek-tal cancer.
Allmän screening för kolorektal cancer kräver viss omfördelning av kvalificerad personal från annan sjukvårds-verksamhet och organisatoriska förändringar. Med tanke på osäkerheten rörande den optimala utformningen av program, de negativa konsekvenserna, kravet på omfördelning av sjukvårdresurser och bristfällig kunskap om psykologiska effekter liksom kostnadseffektivitet, bör allmän screening för kolorektal cancer tills vidare ske inom ramen för kontinuerliga vetenskapliga utvärderingar.
Screening görs nu över hela Europa. En stor studie med samma upplägg som de fyra randomiserade kontrollera-de studierna pågår i Storbritannien. Avsikten är att verifiera uppnådda effekter i ett så kallat skarpt läge. I Dan-mark, Norge och på Island pågår studier som baseras på Hemoccult II och/eller flexibel sigmoideoskopi. Man erbjuder invånare, som är äldre än 60 år ett Hemoccult-test vartannat år. På Island har en ekonomisk kartlägg-ning visat att screening ger en total kostnadsreduktion för denna sjukdomsgrupp. I Finland påbörjades ett stort screening-projekt år 2005.
Socialstyrelsen i Sverige har accepterat de konklusioner som dragits i hittills gjorda studier och att riskerna för bieffekter är små. Socialstyrelsen har sålunda öppnat vägen för svensk masscreening och har därför hänskjutit frågan till Landstingsförbundet för förverkligande. Svensk Kirurgisk Förening har påpekat att det är angeläget att tillämpning snarast startas i Sverige.
Ett sådant projekt skulle utformas baserat på tidigare erfarenheter:
• Åldersintervallet bör vara sådant att risken för kolorektal cancer ska vara mer än obetydlig, men samti-digt så lågt att en botad cancer ska ge en avsevärd livstidsförlängning. Hemoccult-testets sensitivitet gör att screening bör upprepas minst vartannat år.
• Det krävs positiv information i media. Ett ganska lågt deltagande (knappt 70 %) som tidigare noterats nåddes utan att media lämnade någon som helst information.
• I Sverige kommer man liksom i övriga Norden att fortsätta att använda Hemoccult II.
• Utredning av patienter med positivt Hemoccult-test kan ske med koloskopi - eventuellt utförd av en-doskopisjuksköterskor med nära tillgång till kirurg eller gastroenterolog vid behov.
Screening av maligna tumörsjukdomar tillämpas idag beträffande bröstcancer och livmoderhalscancer och det finns ingen anledning att ändra på det. Samtidigt växer det fram en inofficiell screening för prostatacancer med PSA-test som nu även stöds av Svensk Urologisk förening. Mot bakgrund av att effekten av screening för tidig diagnos av kolorektal cancer är så väl dokumenterad anser Svensk Kirurgisk Förening med flera att resurser bör satsas på sådan screening i Sverige. Stockholms Läns Landsting startar därför sådan screening 2007.
Med stöd av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige besluta:
• Att Landstinget Blekinge snarast skall införa screening för tjocktarms- och ändtarmscancer (ko-lorektal cancer).
• Att sådan screening bör ske i samarbete med andra Landsting - till exempel Stockholms Läns Landsting.
På vägnar av Moderata Samlingspartiets Landstingsgrupp:
Bo Arnesjö (v. ordf. hälso- och sjukvårdsdelegationen (m)), Landstinget Blekinge
SCREENING FÖR TJOCKTARMS- OCH ÄNDTARMSCANCER
Moderata Landstingsgruppen i Blekinge motionerade i rubricerat ärende våren 2003.
Varje år dör cirka 2 500 svenskar på grund av cancer i tjocktarmen (kolon) eller ändtarmen (rektum). Ett sätt att minska sjuk- och dödligheten är att möjliggöra upptäckt i ett tidigare, mer gynnsamt stadium, då cancern och dess förstadier kan opereras bort med gott resultat. Allmän screening i befolkningen kan genomföras med hjälp av ett test, Hemoccult II, som mäter dolt blod i avföringen. Varje deltagare skickar per post ett avföringsprov till laboratorium för analys. Vid fynd av blod i avföringen görs ytterligare undersökningar, vanligen med koloskopi. Om cancer då påvisas, görs i regel ett operativt ingrepp.
Screening minskar dödligheten i kolorektal cancer (tjocktarms- eller ändtarmscancer). Denna slutsats – dragen bland andra av Svensk Kirurgisk Förening och Nordisk Kirurgisk Förening - baseras i huvudsak på fyra stora randomiserade studier där man testat för förekomst av ockult blod i avföringen (Hemoccult II). Alla fyra studier-na visar en statistiskt signifikant lägre dödlighet i kolorektal cancer i den screenade gruppen. Resultaten har sammanvägts i en metaanalys som också stödjer slutsatsen att screening med hemoccult-test minskar dödligheten (The Cochrane Library, Issue 2, 2003). Screening for colorectal cancer using the faecal occult blood test, Hemoccult (Cochrane Review), Towler BP, Irwig L, Glasziou P, Weller D, Kewenter J).
Dödligheten reduceras med 20 – 25 %. Kostnadseffektiviteten är nästan den samma som vid mammografiscree-ning för bröstcancer. Screening med sigmoideoskopi kan bli aktuell men än så länge finns inga statistiskt säker-ställda resultat till stöd för det. Koloskopi, som används som uppföljande undersökning efter påvisat blod i av-föringen, är förenad med visst obehag och kan orsaka få, men allvarliga komplikationer i form av perforation av tarmväggen.
Screening för kolorektal cancer innehåller en rad etiska problem. Nyttan av screening i form av vunna levnadsår skall vägas mot risker, obehag, tidsåtgång och andra kostnader som screeningen innebär för ett stort antal perso-ner. Ett särskilt etiskt problem utgör den höga andelen falskt positiva undersökningsresultat som Hemoccult-test leder till. Tills vidare bör screening för kolorektal cancer därför vetenskapligt utvärderas. Det är också angeläget att alla personer som inbjuds att delta erhåller korrekt information om den förväntade nyttan och riskerna.
SBU har utifrån data från en dansk studie skattat de ekonomiska konsekvenserna av ett svenskt screening-program för ålderskohorten 45-75 år. Analysen visar att man skulle minska antalet dödsfall med drygt 400 per år i Sverige till en total kostnad av 139 miljoner kronor.
Det finns sålunda god vetenskaplig dokumentation om metodens effekter på dödligheten. Det finns kunskap om risker och biverkningar. Det finns viss kunskap om kostnader och kostnadseffektivitet av screening för kolorek-tal cancer.
Allmän screening för kolorektal cancer kräver viss omfördelning av kvalificerad personal från annan sjukvårds-verksamhet och organisatoriska förändringar. Med tanke på osäkerheten rörande den optimala utformningen av program, de negativa konsekvenserna, kravet på omfördelning av sjukvårdresurser och bristfällig kunskap om psykologiska effekter liksom kostnadseffektivitet, bör allmän screening för kolorektal cancer tills vidare ske inom ramen för kontinuerliga vetenskapliga utvärderingar.
Screening görs nu över hela Europa. En stor studie med samma upplägg som de fyra randomiserade kontrollera-de studierna pågår i Storbritannien. Avsikten är att verifiera uppnådda effekter i ett så kallat skarpt läge. I Dan-mark, Norge och på Island pågår studier som baseras på Hemoccult II och/eller flexibel sigmoideoskopi. Man erbjuder invånare, som är äldre än 60 år ett Hemoccult-test vartannat år. På Island har en ekonomisk kartlägg-ning visat att screening ger en total kostnadsreduktion för denna sjukdomsgrupp. I Finland påbörjades ett stort screening-projekt år 2005.
Socialstyrelsen i Sverige har accepterat de konklusioner som dragits i hittills gjorda studier och att riskerna för bieffekter är små. Socialstyrelsen har sålunda öppnat vägen för svensk masscreening och har därför hänskjutit frågan till Landstingsförbundet för förverkligande. Svensk Kirurgisk Förening har påpekat att det är angeläget att tillämpning snarast startas i Sverige.
Ett sådant projekt skulle utformas baserat på tidigare erfarenheter:
• Åldersintervallet bör vara sådant att risken för kolorektal cancer ska vara mer än obetydlig, men samti-digt så lågt att en botad cancer ska ge en avsevärd livstidsförlängning. Hemoccult-testets sensitivitet gör att screening bör upprepas minst vartannat år.
• Det krävs positiv information i media. Ett ganska lågt deltagande (knappt 70 %) som tidigare noterats nåddes utan att media lämnade någon som helst information.
• I Sverige kommer man liksom i övriga Norden att fortsätta att använda Hemoccult II.
• Utredning av patienter med positivt Hemoccult-test kan ske med koloskopi - eventuellt utförd av en-doskopisjuksköterskor med nära tillgång till kirurg eller gastroenterolog vid behov.
Screening av maligna tumörsjukdomar tillämpas idag beträffande bröstcancer och livmoderhalscancer och det finns ingen anledning att ändra på det. Samtidigt växer det fram en inofficiell screening för prostatacancer med PSA-test som nu även stöds av Svensk Urologisk förening. Mot bakgrund av att effekten av screening för tidig diagnos av kolorektal cancer är så väl dokumenterad anser Svensk Kirurgisk Förening med flera att resurser bör satsas på sådan screening i Sverige. Stockholms Läns Landsting startar därför sådan screening 2007.
Med stöd av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige besluta:
• Att Landstinget Blekinge snarast skall införa screening för tjocktarms- och ändtarmscancer (ko-lorektal cancer).
• Att sådan screening bör ske i samarbete med andra Landsting - till exempel Stockholms Läns Landsting.
På vägnar av Moderata Samlingspartiets Landstingsgrupp:
Bo Arnesjö (v. ordf. hälso- och sjukvårdsdelegationen (m)), Landstinget Blekinge
PSA-test för att tidigt påvisa prostatacancer
Interpellation till hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) angående:
PSA-test för att tidigt påvisa prostatacancer
Prostata (blåshalskörteln) sitter omedelbart under urinblåsan. Den är en viktig del av mannens fortplantningssystem.
År 2004 fick nästan 10 000 svenska män cancer i prostata svarande till drygt 25 nya fall per dag. Incidensen ökar. Drygt 2 000 män dör årligen av sjukdomen.
Prostatacancer kan växa under lång tid utan symptom och är den vanligaste manliga cancerformen. Samtidig vanlig prostataförstoring (BHP) kan försvåra diagnostiken. Vid genomväxt av prostatas körtelvägg kan cancern sprida sig, primärt till intilliggande lymfkörtlar och så småningom i huvudsak till skelettet.
Risken att drabbas ökar med stigande ålder och om nära släktingar har eller har haft sjukdomen.
Diagnosen ställs genom rektalpalpation (fingerundersökning av prostata via ändtarmen) och PSA-prov (PSA = prostataspecifikt antigen) följt av finnålspunktion med celldiagnostik. Ibland görs specialundersökningar med ultraljud och röntgen.
Behandlingen beror på ålder, allmäntillstånd, cancerns utbredning och växtmönster.
Om tumören är begränsad till prostatakörteln kan sjukdomen botas helt och hållet med radikal prostatektomi (avlägsnande av hela prostatan). Det har nyligen visats i en tioårig, mycket omfattande skandinavisk studie. Operationsmetoden, som tidigare var komplicerad och riskabel, är numera säker.
Systematisk uppspårning av prostatacancer i tidigt skede med bland annat PSA-screening hos alla män över 50 år kan leda till fler radikaloperationer med definitiv bot eller ett kraftigt lindrat sjukdomsförlopp som följd. I så fall skulle män kunna erbjudas lika goda chanser som kvinnor där ju systematisk mammografi och cellprover kan spåra tidig och botbar bröst- eller livmoderhalscancer - som ju inte är lika vanliga som prostatacancer.
Om cancern har vuxit utanför prostatakapseln finns hormon- och strålbehandling, som kan hämma tillväxten, lindra besvären, ge bättre livskvalitet och förlänga livet.
Aktiv observation (även kallat aktiv expektans) tillämpas fortfarande, vilket innebär att ingen behandling ges men att symtombild och cancerläge följs genom återkommande kontroller. Aktiv expektans har fått minskad aktualitet på sistone då tidig radikaloperation har visat sig vara effektiv.
Svensk Urologisk Förening tillstyrker nu PSA-test som första åtgärd för att påvisa tidig protatacancer med chans till definitiv bot genom radikaloperation.
Hur avser Landstinget Blekinge att sprida information om PSA-test till äldre män i Blekinge?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
PSA-test för att tidigt påvisa prostatacancer
Prostata (blåshalskörteln) sitter omedelbart under urinblåsan. Den är en viktig del av mannens fortplantningssystem.
År 2004 fick nästan 10 000 svenska män cancer i prostata svarande till drygt 25 nya fall per dag. Incidensen ökar. Drygt 2 000 män dör årligen av sjukdomen.
Prostatacancer kan växa under lång tid utan symptom och är den vanligaste manliga cancerformen. Samtidig vanlig prostataförstoring (BHP) kan försvåra diagnostiken. Vid genomväxt av prostatas körtelvägg kan cancern sprida sig, primärt till intilliggande lymfkörtlar och så småningom i huvudsak till skelettet.
Risken att drabbas ökar med stigande ålder och om nära släktingar har eller har haft sjukdomen.
Diagnosen ställs genom rektalpalpation (fingerundersökning av prostata via ändtarmen) och PSA-prov (PSA = prostataspecifikt antigen) följt av finnålspunktion med celldiagnostik. Ibland görs specialundersökningar med ultraljud och röntgen.
Behandlingen beror på ålder, allmäntillstånd, cancerns utbredning och växtmönster.
Om tumören är begränsad till prostatakörteln kan sjukdomen botas helt och hållet med radikal prostatektomi (avlägsnande av hela prostatan). Det har nyligen visats i en tioårig, mycket omfattande skandinavisk studie. Operationsmetoden, som tidigare var komplicerad och riskabel, är numera säker.
Systematisk uppspårning av prostatacancer i tidigt skede med bland annat PSA-screening hos alla män över 50 år kan leda till fler radikaloperationer med definitiv bot eller ett kraftigt lindrat sjukdomsförlopp som följd. I så fall skulle män kunna erbjudas lika goda chanser som kvinnor där ju systematisk mammografi och cellprover kan spåra tidig och botbar bröst- eller livmoderhalscancer - som ju inte är lika vanliga som prostatacancer.
Om cancern har vuxit utanför prostatakapseln finns hormon- och strålbehandling, som kan hämma tillväxten, lindra besvären, ge bättre livskvalitet och förlänga livet.
Aktiv observation (även kallat aktiv expektans) tillämpas fortfarande, vilket innebär att ingen behandling ges men att symtombild och cancerläge följs genom återkommande kontroller. Aktiv expektans har fått minskad aktualitet på sistone då tidig radikaloperation har visat sig vara effektiv.
Svensk Urologisk Förening tillstyrker nu PSA-test som första åtgärd för att påvisa tidig protatacancer med chans till definitiv bot genom radikaloperation.
Hur avser Landstinget Blekinge att sprida information om PSA-test till äldre män i Blekinge?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
14 november 2006
Blekingesjukhusets budgetöverskridanden
Kostnaderna för vård av oss Blekingar utomläns belastar i stor utsträckning Blekingesjukhusets budget! Detta ökande ekonomiska ansvar åvilade förr landstinget centralt. Då var det relativt lätt för alla sjukhusets verksamheter att hålla sin budget.
Utomlänsvården och inhyrda läkare är tydligen de huvudsakliga orsakerna till Blekingesjukhusets budgetöverskridanden om knappt 50 miljoner. Detta är inget nytt!
Utomlänsvårdens priser fastställs årligen i förhandlingar mellan landstingen i Södra sjukvårdsregionen. Priserna anses spegla de reella kostnaderna och varierar mellan diagnoskategorier och åtgärder. I förhandlingarna fastställs priserna men däremot inte parternas volymsmässiga åtaganden!
De sydliga landstingen måste följaktligen budgetera utomlänsvårdens utgifter och intäkter efter egenhändigt skattade behov. Alla strävar då efter att minska strömmarna av patienter utomläns. Perifera landsting står dock i ett beroendeförhållande till de landsting som har egen högspecialiserad regionsjukvård och som därför får stora tilläggsanslag från staten. Detta understryker de perifera landstingens behov av att skapa egna ersättningsresurser. Så sker kontinuerligt - i Blekinge bland annat när hjärt- och kärlkirurgi etablerades i Karlskrona.
Mellan Landstinget Kronoberg och Landstinget Blekinge utväxlas patienter med operationskrävande hjärtåkommor mot patienter med tumörsjukdomar som kräver strålbehandling. Samarbetet fungerar väl!
Mellan Region Skåne och Landstinget Blekinge sker också en ömsesidig utväxling av patienter med avancerade åkommor. Landstinget Blekinge ökar sitt utnyttjande av högspecialiserad vård i Lund och Malmö. Region Skåne däremot har nu - trots sina väntelistor - reducerat en betydande ström av patienter till den högkvalitativa hjärtverksamheten vid Blekingesjukhuset. Intäkterna från Region Skåne har sålunda minskat medan Blekingelandstingets utgifter för annan avancerad vård i Skåne har ökat.
Till detta kommer en ström av patienter från Blekinge till i huvudsak Region Skåne på grund av bristfällig tillgänglighet eller avsaknad av utbud vid Blekingesjukhuset, som - i sin tur – tvingas ta sig an allmänläkarfall från den läkarmässigt underbemannade primärvården.
Socialdemokraterna med stödpartier vill nu komma till rätta med Blekingesjukhusets budgetöverskridanden genom att skära ner sjukhusets kostnader – speciellt i Karlshamn. Logiken bakom dessa förslag haltar!
I själva verket gör hela Blekingesjukhuset ett gott jobb. Så sker trots att Region Skåne reducerat sin utomlänsvård i Blekinge och den frikostigt budgeterade primärvården inte klarar sina åligganden. Att i detta läge ”bestraffa” Blekingesjukhuset med ytterligare neddragningar skapar en ännu sämre tillgänglighet, en känsla av otillräcklighet, en ohållbar arbetsmiljö med bland annat en dålig läkarrekrytering.
Kanske skulle man istället
• Fastställa både priser och volymsmässiga åtaganden i de årliga utomlänsavtalen
• Interimistiskt överföra Landstingets outnyttjade budgetutrymme inom andra förvaltningar till Blekingesjukhuset tills dess de fullt ut klarar sina uppgifter.
• Skapa möjlighet för mångfald genom att öka både offentliga och privata etableringar framför allt i primärvården och den sektoriserade psykiatrin.
• Skapa ett starkt fördjupat ömsesidigt samarbete mellan landstinget och primärkommunerna i avsikt att undvika dubbelarbete.
• Lyssna på personalen!
Rätta mig om jag har fel, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)!
Bo Arnesjö, Landstingsledamot (m), Ronneby(m), Ronneby
Utomlänsvården och inhyrda läkare är tydligen de huvudsakliga orsakerna till Blekingesjukhusets budgetöverskridanden om knappt 50 miljoner. Detta är inget nytt!
Utomlänsvårdens priser fastställs årligen i förhandlingar mellan landstingen i Södra sjukvårdsregionen. Priserna anses spegla de reella kostnaderna och varierar mellan diagnoskategorier och åtgärder. I förhandlingarna fastställs priserna men däremot inte parternas volymsmässiga åtaganden!
De sydliga landstingen måste följaktligen budgetera utomlänsvårdens utgifter och intäkter efter egenhändigt skattade behov. Alla strävar då efter att minska strömmarna av patienter utomläns. Perifera landsting står dock i ett beroendeförhållande till de landsting som har egen högspecialiserad regionsjukvård och som därför får stora tilläggsanslag från staten. Detta understryker de perifera landstingens behov av att skapa egna ersättningsresurser. Så sker kontinuerligt - i Blekinge bland annat när hjärt- och kärlkirurgi etablerades i Karlskrona.
Mellan Landstinget Kronoberg och Landstinget Blekinge utväxlas patienter med operationskrävande hjärtåkommor mot patienter med tumörsjukdomar som kräver strålbehandling. Samarbetet fungerar väl!
Mellan Region Skåne och Landstinget Blekinge sker också en ömsesidig utväxling av patienter med avancerade åkommor. Landstinget Blekinge ökar sitt utnyttjande av högspecialiserad vård i Lund och Malmö. Region Skåne däremot har nu - trots sina väntelistor - reducerat en betydande ström av patienter till den högkvalitativa hjärtverksamheten vid Blekingesjukhuset. Intäkterna från Region Skåne har sålunda minskat medan Blekingelandstingets utgifter för annan avancerad vård i Skåne har ökat.
Till detta kommer en ström av patienter från Blekinge till i huvudsak Region Skåne på grund av bristfällig tillgänglighet eller avsaknad av utbud vid Blekingesjukhuset, som - i sin tur – tvingas ta sig an allmänläkarfall från den läkarmässigt underbemannade primärvården.
Socialdemokraterna med stödpartier vill nu komma till rätta med Blekingesjukhusets budgetöverskridanden genom att skära ner sjukhusets kostnader – speciellt i Karlshamn. Logiken bakom dessa förslag haltar!
I själva verket gör hela Blekingesjukhuset ett gott jobb. Så sker trots att Region Skåne reducerat sin utomlänsvård i Blekinge och den frikostigt budgeterade primärvården inte klarar sina åligganden. Att i detta läge ”bestraffa” Blekingesjukhuset med ytterligare neddragningar skapar en ännu sämre tillgänglighet, en känsla av otillräcklighet, en ohållbar arbetsmiljö med bland annat en dålig läkarrekrytering.
Kanske skulle man istället
• Fastställa både priser och volymsmässiga åtaganden i de årliga utomlänsavtalen
• Interimistiskt överföra Landstingets outnyttjade budgetutrymme inom andra förvaltningar till Blekingesjukhuset tills dess de fullt ut klarar sina uppgifter.
• Skapa möjlighet för mångfald genom att öka både offentliga och privata etableringar framför allt i primärvården och den sektoriserade psykiatrin.
• Skapa ett starkt fördjupat ömsesidigt samarbete mellan landstinget och primärkommunerna i avsikt att undvika dubbelarbete.
• Lyssna på personalen!
Rätta mig om jag har fel, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)!
Bo Arnesjö, Landstingsledamot (m), Ronneby(m), Ronneby
09 november 2006
Allmänläkare vill ta sig an hemsjukvården
Ordföranden i Distriktsläkarföreningen säger att allmänläkarna är beredda att ta sig an hemsjukvården. Dock krävs tillräckligt många allmänläkare med rimliga arbetsvillkor och en rimlig arbetsbörda.
Allmänläkarnas medverkan i hemsjukvården brister på många håll – även i Blekinge. Deras relativt fåtaliga insatser bär prägel av ”brandkårsutryckningar” först när patienter är allvarligt sjuka.
Hemsjukvård krävs oftast av kroniskt sjuka äldre med omfattande vårdbehov och behov av vårdkontinuitet, hembesök, helhetsperspektiv och anhörigstöd. Allmänläkare och distriktssköterskor anses väl lämpade för detta.
Förverkligande kräver tillräckligt antal allmänläkare med ett rimligt och väl definierat uppdrag. Åldersstrukturen i allmänläkarkåren och aktuell nyrekrytering kommer inte att lösa dagens brist. Många hävdar att utbildningskapaciteten är tillräcklig men att läkarna skyr de orimliga arbetsvillkoren i primärvården delvis betingade av för liten läkartäthet.
När ett familjeläkarsystem införs fullt ut och alla får en egen läkare ska också hemsjukvården få full läkarmedverkan. En personlig familjeläkare skapar trygghet för patient, anhöriga och vårdpersonal. Onödiga besök på sjukhusens akutmottagningar undviks. Arbetsmiljön för läkarna blir då bättre med en ökad variation och med möjlighet till hembesök.
Landstinget Blekinge i likhet med Läkarförbundet har sedan flera år hävdat att basen i svensk hälso- och sjukvård ska vara ett familjeläkarsystem med personliga familjeläkare. Landstinget har haft decennier på sig att lösa detta, men inte lyckats. Därför har Läkarförbundet föreslagit ett nationellt familjeläkarsystem - kallat Protos.
I grunden är detta en viktig politisk fråga för Landstinget Blekinge. Vår satsning på primärvården och ett tillräckligt antal allmänläkare måste bli verklighet och inte bara vackra, tomma ord.
Vi moderater vill därför tillåta en primärvård präglad av mångfald med både offentliga och privata etableringar med en rimlig arbetsbörda och rimliga arbetsvillkor för alla gemensamt. Goda exempel på privata etableringar med betydligt bättre tillgänglighet för patienterna finns redan bland annat i Olofström, Ronneby och Tving samt inom tandvården. Vi tillstyrker också att primärkommunerna ska få anställa egna läkare och sjuksköterskor om så anses lämpligt till exempel inom äldreomsorgen.
När samhället får fler allmänläkare kan hemsjukvårdens patienter få trygghet, kontinuitet och hembesök. Allmänläkarna säger sig sålunda beredda att ta sig an hemsjukvården om de blir flera.
Det är dags för ytterligare krafttag, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Allmänläkarnas medverkan i hemsjukvården brister på många håll – även i Blekinge. Deras relativt fåtaliga insatser bär prägel av ”brandkårsutryckningar” först när patienter är allvarligt sjuka.
Hemsjukvård krävs oftast av kroniskt sjuka äldre med omfattande vårdbehov och behov av vårdkontinuitet, hembesök, helhetsperspektiv och anhörigstöd. Allmänläkare och distriktssköterskor anses väl lämpade för detta.
Förverkligande kräver tillräckligt antal allmänläkare med ett rimligt och väl definierat uppdrag. Åldersstrukturen i allmänläkarkåren och aktuell nyrekrytering kommer inte att lösa dagens brist. Många hävdar att utbildningskapaciteten är tillräcklig men att läkarna skyr de orimliga arbetsvillkoren i primärvården delvis betingade av för liten läkartäthet.
När ett familjeläkarsystem införs fullt ut och alla får en egen läkare ska också hemsjukvården få full läkarmedverkan. En personlig familjeläkare skapar trygghet för patient, anhöriga och vårdpersonal. Onödiga besök på sjukhusens akutmottagningar undviks. Arbetsmiljön för läkarna blir då bättre med en ökad variation och med möjlighet till hembesök.
Landstinget Blekinge i likhet med Läkarförbundet har sedan flera år hävdat att basen i svensk hälso- och sjukvård ska vara ett familjeläkarsystem med personliga familjeläkare. Landstinget har haft decennier på sig att lösa detta, men inte lyckats. Därför har Läkarförbundet föreslagit ett nationellt familjeläkarsystem - kallat Protos.
I grunden är detta en viktig politisk fråga för Landstinget Blekinge. Vår satsning på primärvården och ett tillräckligt antal allmänläkare måste bli verklighet och inte bara vackra, tomma ord.
Vi moderater vill därför tillåta en primärvård präglad av mångfald med både offentliga och privata etableringar med en rimlig arbetsbörda och rimliga arbetsvillkor för alla gemensamt. Goda exempel på privata etableringar med betydligt bättre tillgänglighet för patienterna finns redan bland annat i Olofström, Ronneby och Tving samt inom tandvården. Vi tillstyrker också att primärkommunerna ska få anställa egna läkare och sjuksköterskor om så anses lämpligt till exempel inom äldreomsorgen.
När samhället får fler allmänläkare kan hemsjukvårdens patienter få trygghet, kontinuitet och hembesök. Allmänläkarna säger sig sålunda beredda att ta sig an hemsjukvården om de blir flera.
Det är dags för ytterligare krafttag, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
07 november 2006
Hjälp fattigpensionärerna!
Många ensamstående pensionärer har bara garantipension, huvudsakligen kvinnor! De klarar inte sin ekonomi efter alla prishöjningar bland annat av elpriserna. De anser sig leva under existensminimum. Frivilligorganisationernas ”soppluncher” har fått god avsättning.
Så kallat existensminimum hade förr både social och skatterättslig betydelse och angav den minsta intäkt som en person behövde för att underhålla sig själv, make och oförsörjda barn. Idag talar man istället om skälig levnadsnivå. Vid beräkning av stöd till äldre används också ett så kallat förbehållsbelopp under vilket en person tvingas till en oacceptabelt låg levnadsstandard - det så kallade fattigdomsstrecket. (Bengt Lewin, Skatter & Välfärd nr 3/1998).
Fattigdomsstrecket bygger på värderingar. En enkel metod är att betrakta alla de som fattiga som har en inkomst under halva genomsnittsinkomsten i landet (50-procentsregeln). EU använder denna enkla metod som ju möjliggör internationella jämförelser. Fattigdomsstrecket varierar då med genomsnittsinkomsten.
Folks uppfattning om den minsta penningsumma som behövs för att klara ett hushåll är ett annat mått. Hushållens ekonomi jämförs med den inkomstnivå som en majoritet av befolkningen tycker är oacceptabelt låg. Måttet är subjektivt men rättvisande. När levnadsstandarden ökar justeras gränsen för fattigdom uppåt. Något absolut fattigdomsstreck existerar inte enligt denna metod.
Det är lika svårt att fastställa vad som menas med skälig levnadsnivå enligt socialtjänstlagen. Socialbidraget följer visserligen en riksnorm som bestämmer hur mycket hushållen minst ska ha, men boendekostnader, läkarvård och annat nödvändigt ligger utanför och bedöms av kommunerna från fall till fall. Skälig levnadsnivå varierar därför mellan kommunerna.
Att jämföra socialbidragsnivån med existensminimum eller fattigdomsstrecket är sålunda svårt. Genom att använda 50-procentsregeln som fattigdomsstreck kommer man ändå ganska långt.
Senaste uppgift om fattigdomsstrecket uppgick till 5645 kr i månaden per ensamstående pensionär – högre för män än för kvinnor (SCB 2004). Socialbidragsnormen 2004 låg på 5058 kr per ensamståen-de pensionär med enbart garantipension (Socialstyrelsen, SCB). Till detta kommer bostadsbidragen där kommunerna oftast bara godtar en hyreskostnad på lite drygt 4000 kr och högst ger en 92 procentig kompensation för den godkända hyran.
Utvecklingen efter 2004 har förvärrat situationen. Idag ska en garantipensionär kunna leva på knappt 4 300 kr/månad. De som är beroende av hemtjänst - trygghetslarm och annan service har ett avgiftsutrymme som är knappt 1600 kr. Många pensionärer har därför svårt att få ekonomin att gå ihop. De har inte fått det ekonomiskt bättre och bara en blygsam höjning av förbehållsbeloppet som ska räcka till allt utöver den av kommunen godkända boendekostnaden.
Så kallad ”skälig levnadsnivå” enligt socialtjänstlagen är sålunda lägre än fattigdomsstrecket. Differensen förvärras med allt bredare marginal i det socialistiska Sverige – värst för ensamstående kvinnliga garantipensionärer. Socialtjänsten har alltför låga ambitioner om fattigdomsstrecket definieras enligt den enkla men rimliga 50-procentsregeln. Den låga kompensationen för boendekostnaderna och prishöjningarna på privat och offentlig service förvärrar situationen ännu mer.
En studie där ett "rättvist" fattigdomsstreck jämförs med hela socialbidraget inklusive bostadsbidraget skulle leda till starka incitament att förbättra livssituationen för pensionärer med enbart garantipension.
Begreppet ”fattigpensionärer” är en skamlig realitet - i synnerhet bland ensamma äldre kvinnor! De lever under existensminimum! Här krävs krafttag både från staten och kommunerna!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Så kallat existensminimum hade förr både social och skatterättslig betydelse och angav den minsta intäkt som en person behövde för att underhålla sig själv, make och oförsörjda barn. Idag talar man istället om skälig levnadsnivå. Vid beräkning av stöd till äldre används också ett så kallat förbehållsbelopp under vilket en person tvingas till en oacceptabelt låg levnadsstandard - det så kallade fattigdomsstrecket. (Bengt Lewin, Skatter & Välfärd nr 3/1998).
Fattigdomsstrecket bygger på värderingar. En enkel metod är att betrakta alla de som fattiga som har en inkomst under halva genomsnittsinkomsten i landet (50-procentsregeln). EU använder denna enkla metod som ju möjliggör internationella jämförelser. Fattigdomsstrecket varierar då med genomsnittsinkomsten.
Folks uppfattning om den minsta penningsumma som behövs för att klara ett hushåll är ett annat mått. Hushållens ekonomi jämförs med den inkomstnivå som en majoritet av befolkningen tycker är oacceptabelt låg. Måttet är subjektivt men rättvisande. När levnadsstandarden ökar justeras gränsen för fattigdom uppåt. Något absolut fattigdomsstreck existerar inte enligt denna metod.
Det är lika svårt att fastställa vad som menas med skälig levnadsnivå enligt socialtjänstlagen. Socialbidraget följer visserligen en riksnorm som bestämmer hur mycket hushållen minst ska ha, men boendekostnader, läkarvård och annat nödvändigt ligger utanför och bedöms av kommunerna från fall till fall. Skälig levnadsnivå varierar därför mellan kommunerna.
Att jämföra socialbidragsnivån med existensminimum eller fattigdomsstrecket är sålunda svårt. Genom att använda 50-procentsregeln som fattigdomsstreck kommer man ändå ganska långt.
Senaste uppgift om fattigdomsstrecket uppgick till 5645 kr i månaden per ensamstående pensionär – högre för män än för kvinnor (SCB 2004). Socialbidragsnormen 2004 låg på 5058 kr per ensamståen-de pensionär med enbart garantipension (Socialstyrelsen, SCB). Till detta kommer bostadsbidragen där kommunerna oftast bara godtar en hyreskostnad på lite drygt 4000 kr och högst ger en 92 procentig kompensation för den godkända hyran.
Utvecklingen efter 2004 har förvärrat situationen. Idag ska en garantipensionär kunna leva på knappt 4 300 kr/månad. De som är beroende av hemtjänst - trygghetslarm och annan service har ett avgiftsutrymme som är knappt 1600 kr. Många pensionärer har därför svårt att få ekonomin att gå ihop. De har inte fått det ekonomiskt bättre och bara en blygsam höjning av förbehållsbeloppet som ska räcka till allt utöver den av kommunen godkända boendekostnaden.
Så kallad ”skälig levnadsnivå” enligt socialtjänstlagen är sålunda lägre än fattigdomsstrecket. Differensen förvärras med allt bredare marginal i det socialistiska Sverige – värst för ensamstående kvinnliga garantipensionärer. Socialtjänsten har alltför låga ambitioner om fattigdomsstrecket definieras enligt den enkla men rimliga 50-procentsregeln. Den låga kompensationen för boendekostnaderna och prishöjningarna på privat och offentlig service förvärrar situationen ännu mer.
En studie där ett "rättvist" fattigdomsstreck jämförs med hela socialbidraget inklusive bostadsbidraget skulle leda till starka incitament att förbättra livssituationen för pensionärer med enbart garantipension.
Begreppet ”fattigpensionärer” är en skamlig realitet - i synnerhet bland ensamma äldre kvinnor! De lever under existensminimum! Här krävs krafttag både från staten och kommunerna!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
22 oktober 2006
Alliansen fortfarande störst enl. SIFO
Väljarnas stöd till den borgerliga alliansen håller i sig. Trots att statsrådsskandalerna duggat tätt väljer majoriteten av svenskarna fortfarande den nya regeringen. Siffrorna är i stort sett desamma som valresultatet, visar Sifos väljarbarometer för oktober.
Alliansen — regeringen får tillsammans 47,8 procent mot 48,2 i valet och oppositionen hamnar på 46,4 mot valets 46,1.
Också förändringarna inom partierna är små och ligger alla inom felmarginalen.
Partiernas siffror i procent med förändringen sedan valet inom parentes.
Socialdemokraterna 35,4 (+0,4), moderaterna 26,3 (+0,1), folkpartiet 8,3 (+0,8), centern 7,3 (—0,6), kristdemokraterna 5,9 (—0,7), vänsterpartiet 5,6 (—0,3) och miljöpartiet 5,4 (+0,1).
Sverigedemokraterna fick 2,9 procent av rösterna i valet och har enligt väljarbarometern ökat en halv procentenhet.
Mätningen, som publiceras i Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten, genomfördes mellan den 9 och 19 oktober. 1883 personer svarade på frågan; Vilket parti skulle du rösta på i riksdagsvalet om det var val i dag?
Från TT
Alliansen — regeringen får tillsammans 47,8 procent mot 48,2 i valet och oppositionen hamnar på 46,4 mot valets 46,1.
Också förändringarna inom partierna är små och ligger alla inom felmarginalen.
Partiernas siffror i procent med förändringen sedan valet inom parentes.
Socialdemokraterna 35,4 (+0,4), moderaterna 26,3 (+0,1), folkpartiet 8,3 (+0,8), centern 7,3 (—0,6), kristdemokraterna 5,9 (—0,7), vänsterpartiet 5,6 (—0,3) och miljöpartiet 5,4 (+0,1).
Sverigedemokraterna fick 2,9 procent av rösterna i valet och har enligt väljarbarometern ökat en halv procentenhet.
Mätningen, som publiceras i Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten, genomfördes mellan den 9 och 19 oktober. 1883 personer svarade på frågan; Vilket parti skulle du rösta på i riksdagsvalet om det var val i dag?
Från TT
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)