Fråga till Landstingsrådet Marie Sällström, Landstinget Blekinge, angående:
Skadefrekvensen med anledning av bristfällig snöröjning i Blekinge
Snöröjningen i Blekinges kommuner anses ha varit bristfällig denna vinter. Det kan utläsas av en stor skadefrekvens med betydande belastning på hälso- och sjukvården. Det har också allvarliga konsekvenser för den enskilde och för arbetslivet i Blekinge. Äldre lider utan tvekan mest av sådana missförhållanden.
Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställningar:
· Avser Landstinget Blekinge att konsekvensanalysera snöröjningens betydelse för skadefrekvensen i Blekinge?
· I så fall kommer det att ske och åtgärdas i samverkan med primärkommunerna?
Bo Arnesjö (m)
18 februari 2006
15 februari 2006
Samma gamla socialism
Blekinges ”Landsfader”, finanslandstingsrådet tillika regionrådet Bernth Johnsson (s) har tagit del av Blekingemoderaternas Äldrepolitiska program och den Borgerliga Alliansens Välfärdspolitiska program.
Därefter känner han sig trött, men har ändå kraft kvar att leverera starkt negativ kritik, dock behäftad med felaktigheter och grava räknefel (Sydöstran 9/2 och 15/2). Att ett Finanslandstingsråd inte tycks kunna läsa innantill och inte heller behärskar procenträkning måste betraktas som märkligt.
Bernth Johnson (s) bör nog läsa igenom bägge programmen på nytt och dessutom noga studera Moderaternas och den Borgerliga Alliansens centrala programförklaringar inom området. Därefter kan han kanske återkomma för en seriös debatt!
På en punkt har han rätt: Skattetrycket på det svenska folket överträffar övriga EU-medborgares med sammanlagt drygt 250 miljarder. Trots dessa - världens högsta - skatter är tillgängligheten och jämlikheten inom hälso- och sjukvården bland de sämsta i västvärlden.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Därefter känner han sig trött, men har ändå kraft kvar att leverera starkt negativ kritik, dock behäftad med felaktigheter och grava räknefel (Sydöstran 9/2 och 15/2). Att ett Finanslandstingsråd inte tycks kunna läsa innantill och inte heller behärskar procenträkning måste betraktas som märkligt.
Bernth Johnson (s) bör nog läsa igenom bägge programmen på nytt och dessutom noga studera Moderaternas och den Borgerliga Alliansens centrala programförklaringar inom området. Därefter kan han kanske återkomma för en seriös debatt!
På en punkt har han rätt: Skattetrycket på det svenska folket överträffar övriga EU-medborgares med sammanlagt drygt 250 miljarder. Trots dessa - världens högsta - skatter är tillgängligheten och jämlikheten inom hälso- och sjukvården bland de sämsta i västvärlden.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
12 februari 2006
Skop: Borgerliga åter i ledningen
Den borgerliga alliansen har - nio månader före valet - ett opinionsövertag med 1,5 procentenheter över socialdemokraterna med stödpartier. Det visar Skops senaste undersökning, där miljöpartiet backar mest och därmed är det minsta riksdagspartiet.
Allliansen, bestående av moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna och centern, får 48,9 procent av rösterna. Socialdemokraterna når tillsammans med vänstern och miljöpartiet 47,4 procent enligt undersökningen. Det innebär att den borgerliga alliansen ökat med 5,2 procentenheter sedan Skops förra mätning, då socialdemokraterna med stödpartier stöddes av en majoritet av väljarna.
Bäst går det för kristdemokraterna, som ökat med 2 procentenheter sedan förra mätningen. Liksom mp:s nedgång är kd:s uppgång statistiskt säkerställd.Här följer siffrorna för alla riksdagspartier i Skops januarimätnng (med decembersiffrorna inom parentes): moderaterna 23,9 procent (24,2), folkpartiet 11,8 (10,7), centern 6,6 (6,9), kristdemokraterna 6,6 (4,6), socialdemokraterna 35,9 (36,9), vänsterpartiet 6,9 (6,3) och miljöpartiet 4,6 (6,9).Av de nya partierna får Junilistan stöd av 1,6 procent av väljarna, medan stödet för Feministiskt initiativ är så lågt att det inte redovisas separat.Undersökningen bygger på svaren från 1 250 svenskar som under perioden 12-27 januari fick frågan "Vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?".
Från Svenska Dagbladet
Allliansen, bestående av moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna och centern, får 48,9 procent av rösterna. Socialdemokraterna når tillsammans med vänstern och miljöpartiet 47,4 procent enligt undersökningen. Det innebär att den borgerliga alliansen ökat med 5,2 procentenheter sedan Skops förra mätning, då socialdemokraterna med stödpartier stöddes av en majoritet av väljarna.
Bäst går det för kristdemokraterna, som ökat med 2 procentenheter sedan förra mätningen. Liksom mp:s nedgång är kd:s uppgång statistiskt säkerställd.Här följer siffrorna för alla riksdagspartier i Skops januarimätnng (med decembersiffrorna inom parentes): moderaterna 23,9 procent (24,2), folkpartiet 11,8 (10,7), centern 6,6 (6,9), kristdemokraterna 6,6 (4,6), socialdemokraterna 35,9 (36,9), vänsterpartiet 6,9 (6,3) och miljöpartiet 4,6 (6,9).Av de nya partierna får Junilistan stöd av 1,6 procent av väljarna, medan stödet för Feministiskt initiativ är så lågt att det inte redovisas separat.Undersökningen bygger på svaren från 1 250 svenskar som under perioden 12-27 januari fick frågan "Vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?".
Från Svenska Dagbladet
11 februari 2006
Strokevården i Blekinge
Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström (s) om
Strokevården i Blekinge
Med hänvisning till Socialstyrelsens ”Nationella riktlinjer för strokesjukvård 2005” (http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/BD94BDA1-AE3D-4B29-ABAE-3B0C7CB5618D/4834/20061023.pdf) jämte tidigare motioner, interpellationer och frågor i Fullmäktige i Landstinget Blekinge i rubricerat ärende anhåller undertecknad om svar på följande frågeställning:
När kommer Landstinget Blekinge att etablera en verksamhet inom strokevården som uppfyller kraven i de nationella riktlinjerna inom området?
Bo Arnesjö (m)
Strokevården i Blekinge
Med hänvisning till Socialstyrelsens ”Nationella riktlinjer för strokesjukvård 2005” (http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/BD94BDA1-AE3D-4B29-ABAE-3B0C7CB5618D/4834/20061023.pdf) jämte tidigare motioner, interpellationer och frågor i Fullmäktige i Landstinget Blekinge i rubricerat ärende anhåller undertecknad om svar på följande frågeställning:
När kommer Landstinget Blekinge att etablera en verksamhet inom strokevården som uppfyller kraven i de nationella riktlinjerna inom området?
Bo Arnesjö (m)
08 februari 2006
»Hälsoremiss« kan förebygga sjukdom
Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström (s) angående
Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre
»Hälsoremiss« kan förebygga sjukdom (länk till Läkartidningen)
Med en »hälsoremiss” kan patienten få motivation och hjälp att förändra sin livsstil genom att börja med t ex stresshantering, meditation, medveten kosthållning, motion – därmed kan tex hotande övervikt och åldersdiabetes förebyggas, i vissa fall även behandlas. Detta är ett nytt vårdverktyg som prövats i en ettårig försöksverksamhet där distrikstläkare och distriktssköterskor, med goda resultat, remitterat människor i riskzonen för sjukdom till olika hälsofrämjande aktiviteter.
Med hänvisning till ovanstående länkade artikel ur Läkartidningen, tidigare motioner till fullmäktige Landstinget Blekinge om "Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre" jämte Äldreomsorgsministerns uttalade preferans av förebyggande insatser hos äldre anhåller undertecknad om svar på följande frågeställningar:
Avser Landstinget Blekinge att införa uppsökande förebyggande hälsoundersökningar och hälsosamtal för äldre och i så fall när?
Bo Arnesjö (m)
Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre
»Hälsoremiss« kan förebygga sjukdom (länk till Läkartidningen)
Med en »hälsoremiss” kan patienten få motivation och hjälp att förändra sin livsstil genom att börja med t ex stresshantering, meditation, medveten kosthållning, motion – därmed kan tex hotande övervikt och åldersdiabetes förebyggas, i vissa fall även behandlas. Detta är ett nytt vårdverktyg som prövats i en ettårig försöksverksamhet där distrikstläkare och distriktssköterskor, med goda resultat, remitterat människor i riskzonen för sjukdom till olika hälsofrämjande aktiviteter.
Med hänvisning till ovanstående länkade artikel ur Läkartidningen, tidigare motioner till fullmäktige Landstinget Blekinge om "Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre" jämte Äldreomsorgsministerns uttalade preferans av förebyggande insatser hos äldre anhåller undertecknad om svar på följande frågeställningar:
Avser Landstinget Blekinge att införa uppsökande förebyggande hälsoundersökningar och hälsosamtal för äldre och i så fall när?
Bo Arnesjö (m)
Geriatriken i Blekinge
Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström (s) om
Geriatriken i Blekinge
Med hänvisning till tidigare motion till Fullmäktige i Landstinget Blekinge i rubricerat ärende (november 2002) och till Regeringens nyligen beslutade specialistindelning och betydande satsningar på basspecialiteten geriatrik i Sverige anhåller undertecknad om svar på följande frågeställningar:
Kommer Landstinget att inrätta specialisttjänster i geriatrik i primär- eller sekundärvården i Blekinge,
kommer Landstinget att omarbeta planerna för den fortsatta utvecklingen av geriatriken i Blekinge och i så fall
kommer denna omarbetning att ske i samarbete med Blekinges primärkommuner?
Bo Arnesjö (m)
Geriatriken i Blekinge
Med hänvisning till tidigare motion till Fullmäktige i Landstinget Blekinge i rubricerat ärende (november 2002) och till Regeringens nyligen beslutade specialistindelning och betydande satsningar på basspecialiteten geriatrik i Sverige anhåller undertecknad om svar på följande frågeställningar:
Kommer Landstinget att inrätta specialisttjänster i geriatrik i primär- eller sekundärvården i Blekinge,
kommer Landstinget att omarbeta planerna för den fortsatta utvecklingen av geriatriken i Blekinge och i så fall
kommer denna omarbetning att ske i samarbete med Blekinges primärkommuner?
Bo Arnesjö (m)
Psyko-geriatriken i Blekinge
Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström (s) om
Psyko-geriariken i Blekinge
Med hänvisning till rapporten ”En bättre demensvård, Erfarenheter av ett nationellt utvecklingsarbete” ISBN 91-7164-116-5 i regi av Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting jämte tidigare motioner till Fullmäktige i Landstinget Blekinge i rubricerat ärende anhåller undertecknad om svar på följande frågeställningar:
Kommer Landstinget Blekinge att ompröva sin reduktion och omorganisation av den institutionaliserade psykogeriatriken i Blekinge,
kommer Landstinget Blekinge att inrätta fler specialisttjänster inom psykogeriatrik i primär- eller sekundärvården i Blekinge,
kommer Landstinget Blekinge att omarbeta planerna för den fortsatta utvecklingen av psykogeriatriken i Blekinge och i så fall
kommer denna omarbetning att ske i samarbete med Blekinges primärkommuner?
Bo Arnesjö (m)
Psyko-geriariken i Blekinge
Med hänvisning till rapporten ”En bättre demensvård, Erfarenheter av ett nationellt utvecklingsarbete” ISBN 91-7164-116-5 i regi av Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting jämte tidigare motioner till Fullmäktige i Landstinget Blekinge i rubricerat ärende anhåller undertecknad om svar på följande frågeställningar:
Kommer Landstinget Blekinge att ompröva sin reduktion och omorganisation av den institutionaliserade psykogeriatriken i Blekinge,
kommer Landstinget Blekinge att inrätta fler specialisttjänster inom psykogeriatrik i primär- eller sekundärvården i Blekinge,
kommer Landstinget Blekinge att omarbeta planerna för den fortsatta utvecklingen av psykogeriatriken i Blekinge och i så fall
kommer denna omarbetning att ske i samarbete med Blekinges primärkommuner?
Bo Arnesjö (m)
05 februari 2006
29 januari 2006
Fem portioner frukt och grönsaker dagligen reducerar risken för stroke ännu mer!
En analys av data från åtta studier utförda i USA, Europa och Japan (metaanalys) avslöjar att ett högt frukt- och grönsaksintag minskar risken för stroke, och att till och med ett ännu större intag än fem portioner av frukt och grönsaker per dag minskar risken ännu mer.
Studierna har på ett adekvat sätt jämfört det individuella intaget av frukt och grönsaker med de ingående individernas risk för stroke. Studierna omfattade tillsammans 257 551 individer varav 4 917 drabbats av stroke med en genomsnittlig uppföljningstid på 13 år. Intaget av frukt och grönsaker klassades i tre grupper: mindre än tre, tre till fem och fler än fem portioner per dag.
Analysen visade att personer med högt intag av frukt och grönsaker reducerade sin risk för stroke med 11 procent vid ett intag av tre till fem frukt- och grönsaksportioner och med 26 procent vid ett ännu högre intag. Iakttagelserna var statistiskt säkerställda och omfattade både blodpropp i hjärnan och hjärnblödning.
Författarna säger att skyddsmekanismerna ännu inte har klarlagts och inte heller kan knytas till specifika frukter eller grönsaker.
Resultaten, publicerade i tidskriften Lancet, talar starkt för att vi ska äta minst fem portionsenheter frukt och grönsaker per dag.
Tidigare studier, där olika typer av ersättningsdieter har utnyttjats, har givit nedslående resultat. De positiva resultaten i denna studie kan bero på att alla personer åt blandad normalkost med full möjlighet för samverkan mellan olika näringsrika och icke näringsrika komponenter.
Vi ska uppenbarligen satsa ytterligare på blandad kost med rikligt med bär, frukt och grönsaker - särskilt hos barn. Eller hur?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Studierna har på ett adekvat sätt jämfört det individuella intaget av frukt och grönsaker med de ingående individernas risk för stroke. Studierna omfattade tillsammans 257 551 individer varav 4 917 drabbats av stroke med en genomsnittlig uppföljningstid på 13 år. Intaget av frukt och grönsaker klassades i tre grupper: mindre än tre, tre till fem och fler än fem portioner per dag.
Analysen visade att personer med högt intag av frukt och grönsaker reducerade sin risk för stroke med 11 procent vid ett intag av tre till fem frukt- och grönsaksportioner och med 26 procent vid ett ännu högre intag. Iakttagelserna var statistiskt säkerställda och omfattade både blodpropp i hjärnan och hjärnblödning.
Författarna säger att skyddsmekanismerna ännu inte har klarlagts och inte heller kan knytas till specifika frukter eller grönsaker.
Resultaten, publicerade i tidskriften Lancet, talar starkt för att vi ska äta minst fem portionsenheter frukt och grönsaker per dag.
Tidigare studier, där olika typer av ersättningsdieter har utnyttjats, har givit nedslående resultat. De positiva resultaten i denna studie kan bero på att alla personer åt blandad normalkost med full möjlighet för samverkan mellan olika näringsrika och icke näringsrika komponenter.
Vi ska uppenbarligen satsa ytterligare på blandad kost med rikligt med bär, frukt och grönsaker - särskilt hos barn. Eller hur?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
28 januari 2006
Stadigt försprång för de borgerliga
Opinionsläget har åter stabiliserats.
De borgerliga partierna ligger fortsatt klart före regeringsblocket nio månader före valet. Moderaterna är på väg mot ett rekordresultat, medan socialdemokraterna kan göra sitt sämsta val sedan demokratins införande. Men mer än var femte väljare är fortsatt osäker.
Storleken på opinionsmätningarna har stor betydelse
DN/Temos januarimätning pekar på en övervikt för de fyra borgerliga partierna med 50,9 procent mot 45,3 för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det är en liten nedgång sedan decembermätningen, men den är inte statistiskt säkerställd.
De borgerliga har nu haft ett stabilt övertag i opinionen ända sedan mars i fjol, frånsett veckorna efter den socialdemokratiska partikongressen i november då regeringssidan såg ut att närma sig på nytt.
Opinionsläget har nu åter stabiliserat sig och inget av partierna har någon statistiskt säker upp- eller nedgång sedan decembermätningen.Moderaterna får 30,9 procent i den här mätningen, jämfört med 30,3 förra månaden. Den starka övervikten av manliga sympatisörer jämfört med kvinnliga tycks åter öka. Partiet är särklassigt störst bland manliga väljare i åldern 18-44 år. Folkpartiet får 10,0 procent, mot 10,4 i december. Centerpartiet hamnar på 5,6 procent i den här mätningen, efter 6,2 förra månaden. Och kristdemokraterna får nöja sig med 4,4 procent, mot 4,9 i december.
Socialdemokraterna ligger kvar på samma nivå, med 34,3 procent, mot 34,5 förra månaden.Vänsterpartiet kan glädja sig åt noteringen 6,2 procent, jämfört med 5,2 i december. Partikongressen ledde visserligen inte till någon statistiskt säker uppgång, men inte heller till något fortsatt väljarras trots rapporteringen om hur minoriteten i partiet manövreras ut. Miljöpartiet får 4,8 procent, mot 5,2 i december.
Junilistan ligger kvar på en mycket låg nivå och får 1,2 procent i den här mätningen. Partiet riskerar därmed åter att klassas ner bland övriga småpartier i DN/Temos mätningar.Efter rekordresultatet på 3,2 procent i novembermätningen sedan partiet beslutat ställa upp i riksdagsvalet har opinionsstödet snabbt sjunkit tillbaka. Junilistan är nu inte särskilt mycket större än andra småpartier, som sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Sjukvårdspartiet. Om partiet ligger kvar på samma nivå i nästa mätning kommer resultatet i enlighet med Temos regler inte längre att särredovisas.
Med mindre än nio månader kvar till valdagen har Temos opinionsanalytiker Nicklas Källebring försökt sia om hur valet kan gå genom att jämföra hur opinionen svängt i de fyra senaste valrörelserna 1991, -94, -98 och 2002. I genomsnitt har det borgerliga blocket backat 2,6 procentenheter från januari till valet, medan "vänsterblocket" ökat 1,9. En omräkning utifrån detta av dagens DN/Temo-mätning skulle ge en knapp borgerlig valseger med 48,3-47,2.
- Men inget val är det andra likt och därför är det så svårt att spekulera om hur det ska gå. Särskilt när mer än var femte väljare är osäker, poängterar Källebring.Normalt sker det dock ganska små förändringar mellan de två politiska blocken under valåret. Den största förändringen inträffade 1991, då de borgerliga tappade en stor del av sitt försprång men ändå vann valet.
- Under de tre senaste valen, då Göran Persson haft en central position, har det skett ganska små förändringar från januari fram till valet. Socialdemokraterna har gått bakåt i två valrörelser och framåt i en, säger Nicklas Källebring.
Beräkningen visar också att valet 2006 kan bli historiskt på flera sätt. Socialdemokraterna har ökat med 1,1 procentenhet i genomsnitt de fyra senaste valen. Det skulle omräknat till det här valet ge partiet 35,4 procent - i så fall det sämsta resultatet i ett riksdagsval sedan allmänna rösträttens införande 1921.Moderaterna å sin sida brukar tappa en hel del av sitt väljarstöd under valåret - i genomsnitt 5,6 procentenheter. Men ett resultat på 25,3 procent skulle ändå bli det bästa valet för partiet sedan 1928.
Henrik Brors
De borgerliga partierna ligger fortsatt klart före regeringsblocket nio månader före valet. Moderaterna är på väg mot ett rekordresultat, medan socialdemokraterna kan göra sitt sämsta val sedan demokratins införande. Men mer än var femte väljare är fortsatt osäker.
Storleken på opinionsmätningarna har stor betydelse
DN/Temos januarimätning pekar på en övervikt för de fyra borgerliga partierna med 50,9 procent mot 45,3 för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det är en liten nedgång sedan decembermätningen, men den är inte statistiskt säkerställd.
De borgerliga har nu haft ett stabilt övertag i opinionen ända sedan mars i fjol, frånsett veckorna efter den socialdemokratiska partikongressen i november då regeringssidan såg ut att närma sig på nytt.
Opinionsläget har nu åter stabiliserat sig och inget av partierna har någon statistiskt säker upp- eller nedgång sedan decembermätningen.Moderaterna får 30,9 procent i den här mätningen, jämfört med 30,3 förra månaden. Den starka övervikten av manliga sympatisörer jämfört med kvinnliga tycks åter öka. Partiet är särklassigt störst bland manliga väljare i åldern 18-44 år. Folkpartiet får 10,0 procent, mot 10,4 i december. Centerpartiet hamnar på 5,6 procent i den här mätningen, efter 6,2 förra månaden. Och kristdemokraterna får nöja sig med 4,4 procent, mot 4,9 i december.
Socialdemokraterna ligger kvar på samma nivå, med 34,3 procent, mot 34,5 förra månaden.Vänsterpartiet kan glädja sig åt noteringen 6,2 procent, jämfört med 5,2 i december. Partikongressen ledde visserligen inte till någon statistiskt säker uppgång, men inte heller till något fortsatt väljarras trots rapporteringen om hur minoriteten i partiet manövreras ut. Miljöpartiet får 4,8 procent, mot 5,2 i december.
Junilistan ligger kvar på en mycket låg nivå och får 1,2 procent i den här mätningen. Partiet riskerar därmed åter att klassas ner bland övriga småpartier i DN/Temos mätningar.Efter rekordresultatet på 3,2 procent i novembermätningen sedan partiet beslutat ställa upp i riksdagsvalet har opinionsstödet snabbt sjunkit tillbaka. Junilistan är nu inte särskilt mycket större än andra småpartier, som sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Sjukvårdspartiet. Om partiet ligger kvar på samma nivå i nästa mätning kommer resultatet i enlighet med Temos regler inte längre att särredovisas.
Med mindre än nio månader kvar till valdagen har Temos opinionsanalytiker Nicklas Källebring försökt sia om hur valet kan gå genom att jämföra hur opinionen svängt i de fyra senaste valrörelserna 1991, -94, -98 och 2002. I genomsnitt har det borgerliga blocket backat 2,6 procentenheter från januari till valet, medan "vänsterblocket" ökat 1,9. En omräkning utifrån detta av dagens DN/Temo-mätning skulle ge en knapp borgerlig valseger med 48,3-47,2.
- Men inget val är det andra likt och därför är det så svårt att spekulera om hur det ska gå. Särskilt när mer än var femte väljare är osäker, poängterar Källebring.Normalt sker det dock ganska små förändringar mellan de två politiska blocken under valåret. Den största förändringen inträffade 1991, då de borgerliga tappade en stor del av sitt försprång men ändå vann valet.
- Under de tre senaste valen, då Göran Persson haft en central position, har det skett ganska små förändringar från januari fram till valet. Socialdemokraterna har gått bakåt i två valrörelser och framåt i en, säger Nicklas Källebring.
Beräkningen visar också att valet 2006 kan bli historiskt på flera sätt. Socialdemokraterna har ökat med 1,1 procentenhet i genomsnitt de fyra senaste valen. Det skulle omräknat till det här valet ge partiet 35,4 procent - i så fall det sämsta resultatet i ett riksdagsval sedan allmänna rösträttens införande 1921.Moderaterna å sin sida brukar tappa en hel del av sitt väljarstöd under valåret - i genomsnitt 5,6 procentenheter. Men ett resultat på 25,3 procent skulle ändå bli det bästa valet för partiet sedan 1928.
Henrik Brors
24 januari 2006
Svensk välfärd kräver klartänkt debatt
Från Urban Bäckström, vD Svenskt Näringsliv
I dag offentliggörs SNS:s och amerikanske forskningsinstitutionen NBERs rapport om den svenska välfärdsstaten. Den är bra, mycket läsvärd, intressant och tankeväckande. Förhoppningsvis kommer den att fördjupa samhällsdebatten i Sverige - inför det förestående riksdagsvalet i höst, men även dröja sig kvar i vårt minne i ett längre perspektiv.
Ofta heter det i den svenska diskussionen att "krisen är övervunnen och att det mesta som behöver göras i termer av ekonomiska reformer nu är gjort". SNS/NBER–rapporten visar på en helt annan bild som alla de som är angelägna om att välfärdsstaten ska stå stark i framtiden borde ta sig en allvarlig funderare kring.
Detta är budskapen i rapporten:
• Tillväxten i den svenska ekonomin har ökat på senare tid, men förnyelsen och dynamiken är för svag. Den svenska ekonomin är sämst bland industriländerna på att generera nya arbetstillfällen.
• Lönebildningen, regelverket på arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitiken fungerar inte. Jobb prissätts ur marknaden, arbetslösheten blir mer utdragen än nödvändigt och möjligheten att hitta ett nytt jobb motverkas. Rapporten talar om en "kris" när så många som 20 procent av den arbetsföra befolkningen, en miljon människor, befinner sig utanför arbetsmarknaden
• De höga skatterna innebär ett hot mot välfärdsstaten och är en förklaring till många problem. De motverkar viljan att arbeta, utbilda sig och ägna sig åt produktiv verksamhet. Dessutom minskar skatterna förekomsten av riskvilligt kapital i Sverige och driver ägandet i händerna på utländska ägare som har bättre skattevillkor.
• Rapporten säger att kostnaden för den nuvarande svenska politiken "kan vara en lägre levnadsstandard för alla" och att den svenska välfärdsstaten håller på att gå "sönder".
Rapportens övertygande analys och dess slutsatser gör förhoppningsvis att den svenska debatten nyktrar till och blir mer realistisk. Det är uppenbart att en ny offensiv reformagenda behöver formuleras och genomföras efter det kommande riksdagsvalet i höst. I annat fall – som det står i rapporten – "finns risken att välståndet förloras".
Ett sätt att ta reda på hur debatten kan komma att se ut framöver är att studera hur mottagandet blev av den förra rapporten för tio år sedan.
• Då lämnade den dåvarande finansministern Göran Persson återbud till en diskussion om rapporten i sista minuten.
• Arbetsmarknadsministern, som då hette, Anders Sundström tog inget intryck alls av analysen utan deklarerade helt frankt att den svenska arbetsmarknadspolitiken "fungerar bra".
• LO-ekonomen Dan Andersson kritiserade istället den amerikanska löne-,
utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken som den dåvarande NBER-rapporten inte alls behandlade. Dan Andersson kommenterade inte överhuvudtaget de amerikanska ekonomernas oroade påpekande: "För första gången under vår livstid är arbetslösheten högre i Sverige än i USA." Så är det fortfarande, tio år efter den första NBER-rapporten.
• I Aftonbladets riktades skarp kritik mot rapporten i en brett uppslagen ledarartikel med rubriken "Cowboy-ekonomer skjuter med lösplugg".
• Tidningen Arbetet, som nu inte längre finns, gick ännu längre och talade om "den vanliga högerliberala soppan".
Låt oss hoppas att debatten blir mer saklig denna gång.
Urban Bäckström
I dag offentliggörs SNS:s och amerikanske forskningsinstitutionen NBERs rapport om den svenska välfärdsstaten. Den är bra, mycket läsvärd, intressant och tankeväckande. Förhoppningsvis kommer den att fördjupa samhällsdebatten i Sverige - inför det förestående riksdagsvalet i höst, men även dröja sig kvar i vårt minne i ett längre perspektiv.
Ofta heter det i den svenska diskussionen att "krisen är övervunnen och att det mesta som behöver göras i termer av ekonomiska reformer nu är gjort". SNS/NBER–rapporten visar på en helt annan bild som alla de som är angelägna om att välfärdsstaten ska stå stark i framtiden borde ta sig en allvarlig funderare kring.
Detta är budskapen i rapporten:
• Tillväxten i den svenska ekonomin har ökat på senare tid, men förnyelsen och dynamiken är för svag. Den svenska ekonomin är sämst bland industriländerna på att generera nya arbetstillfällen.
• Lönebildningen, regelverket på arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitiken fungerar inte. Jobb prissätts ur marknaden, arbetslösheten blir mer utdragen än nödvändigt och möjligheten att hitta ett nytt jobb motverkas. Rapporten talar om en "kris" när så många som 20 procent av den arbetsföra befolkningen, en miljon människor, befinner sig utanför arbetsmarknaden
• De höga skatterna innebär ett hot mot välfärdsstaten och är en förklaring till många problem. De motverkar viljan att arbeta, utbilda sig och ägna sig åt produktiv verksamhet. Dessutom minskar skatterna förekomsten av riskvilligt kapital i Sverige och driver ägandet i händerna på utländska ägare som har bättre skattevillkor.
• Rapporten säger att kostnaden för den nuvarande svenska politiken "kan vara en lägre levnadsstandard för alla" och att den svenska välfärdsstaten håller på att gå "sönder".
Rapportens övertygande analys och dess slutsatser gör förhoppningsvis att den svenska debatten nyktrar till och blir mer realistisk. Det är uppenbart att en ny offensiv reformagenda behöver formuleras och genomföras efter det kommande riksdagsvalet i höst. I annat fall – som det står i rapporten – "finns risken att välståndet förloras".
Ett sätt att ta reda på hur debatten kan komma att se ut framöver är att studera hur mottagandet blev av den förra rapporten för tio år sedan.
• Då lämnade den dåvarande finansministern Göran Persson återbud till en diskussion om rapporten i sista minuten.
• Arbetsmarknadsministern, som då hette, Anders Sundström tog inget intryck alls av analysen utan deklarerade helt frankt att den svenska arbetsmarknadspolitiken "fungerar bra".
• LO-ekonomen Dan Andersson kritiserade istället den amerikanska löne-,
utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken som den dåvarande NBER-rapporten inte alls behandlade. Dan Andersson kommenterade inte överhuvudtaget de amerikanska ekonomernas oroade påpekande: "För första gången under vår livstid är arbetslösheten högre i Sverige än i USA." Så är det fortfarande, tio år efter den första NBER-rapporten.
• I Aftonbladets riktades skarp kritik mot rapporten i en brett uppslagen ledarartikel med rubriken "Cowboy-ekonomer skjuter med lösplugg".
• Tidningen Arbetet, som nu inte längre finns, gick ännu längre och talade om "den vanliga högerliberala soppan".
Låt oss hoppas att debatten blir mer saklig denna gång.
Urban Bäckström
23 januari 2006
Moderaterna och de äldre
Äldreomsorgsminister Ylva Johansson (s) har nu fått Sydöstrans chefredaktör Hans Bülow med sig i ett relativt nyväckt intresse för ökade satsningar i äldrepolitiken och på äldres välfärd (Ledare i Sydöstran 21/1). Det verkar som om socialisterna nu börjar inse sina försummelser. Ledarartikeln bär prägel av valfläsk och innehåller flera felaktiga utfall mot moderaterna och den borgerliga alliansen. Utfallen kräver gensvar!
Vi moderater konstaterar att kvaliteten i dagens äldreomsorg varierar, att äldre saknar inflytande över sin situation, att samordningen mellan kommuner och landsting brister och att äldre löper risk att hamna i så kallad "kommunarrest".
Vi vill stärka de äldres rättigheter, säkra kvaliteten i vården och omsorgen, öka mångfalden, stödja och utveckla anhörigas insatser i omsorgen om äldre och öka de äldres trygghet.
Därför vill vi införa en kombinerad vård- och omsorgsgaranti, förstärka tillsynen, öka antalet arbetsgivare och därigenom skapa ökad arbetsglädje. Vidare vill vi satsa på volontärarbete och införa ett 50-procentigt skatteavdrag för hushållsnära tjänster i huvudsak efter finsk modell.
För allt detta krävs en total satsning av 10,7 miljarder kronor mer än regeringen på vård och omsorg de kommande tre åren. I denna satsning ingår 1,8 miljarder kronor till kommunerna för införandet av fritt val i äldreomsorgen.
Vi vill dessutom att totalt 3,7 miljarder ska utnyttjas för att förbättra sjukvårdens kvalitet. Denna satsning omfattar bland annat stöd för kvalitetssäkring och åtgärder för att underlätta kommunikation inom vården.
Psykiatrin är ett prioriterat område för oss moderater. Vi vill satsa ytterligare totalt minst 1,4 miljarder kronor på åtgärder för att förbättra vård och omsorg för personer med psykisk eller psykogeriatrisk sjukdom. Satsningen på psykiatrin, som i den borgerliga alliansens förslag omfattar 5 miljarder kronor under tre år, innehåller dels en satsning på minst 800 miljoner kronor för att utveckla den psykiatriska och psykogeriatriska vården och dels av ett tillskott på 600 miljoner för kommunernas verksamhet med personliga ombud.
I tillägg till detta avsätter moderaterna 150 miljoner kronor mer än regeringen för ett särskilt bostadsanpassningsstöd för personer med funktionshinder och 300 miljoner kronor för att upprätta en fristående tillsynsenhet som övertar länsstyrelsernas och Socialstyrelsens tillsynsverksamhet.
Eftersom statens finanser ska vara i balans är vi noga med att finansiera alla våra satsningar. Finansieringen består i huvudsak av sänkta bidrag och höjda avgifter. Vi höjer högkostnadsskyddet i sjukvården till 1400 kronor per år och ger därigenom landstingen större utrymme för att avgiftsfinansiera sin verksamhet. Alla avgiftsintäkter i vården kommer oavkortat att gå till vården. Vi höjer också högkostnadsskyddet i läkemedelsförmånen till 2000 kronor per år och inför en receptavgift på 25 kronor per uthämtningstillfälle.
Moderaternas finansiering av statens budget skapar dessutom ekonomiskt utrymme för en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare i form av ett jobbavdrag på cirka 1000 kronor i månaden. Det är en förutsättning för att göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete.
Det finns sålunda en tydlig koppling mellan skattepolitiken och våra sociala satsningar. På sikt är skattesänkningar också en förutsättning för ökad tillväxt och ytterligare utrymme för sociala satsningar. Detta utrymme är dock inte något som vi tar ut i förskott. Alla satsningar är finansierade krona för krona.
Låt oss nu komma till en helt annan typ av politisk debatt utan överdrifter!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Hans Hedvall (m), Karlskrona
Jan-Äke Nordin (m), Karlskrona
Ledamöter i Blekingemoderaternas äldrepolitiska Arbetsgrupp
Vi moderater konstaterar att kvaliteten i dagens äldreomsorg varierar, att äldre saknar inflytande över sin situation, att samordningen mellan kommuner och landsting brister och att äldre löper risk att hamna i så kallad "kommunarrest".
Vi vill stärka de äldres rättigheter, säkra kvaliteten i vården och omsorgen, öka mångfalden, stödja och utveckla anhörigas insatser i omsorgen om äldre och öka de äldres trygghet.
Därför vill vi införa en kombinerad vård- och omsorgsgaranti, förstärka tillsynen, öka antalet arbetsgivare och därigenom skapa ökad arbetsglädje. Vidare vill vi satsa på volontärarbete och införa ett 50-procentigt skatteavdrag för hushållsnära tjänster i huvudsak efter finsk modell.
För allt detta krävs en total satsning av 10,7 miljarder kronor mer än regeringen på vård och omsorg de kommande tre åren. I denna satsning ingår 1,8 miljarder kronor till kommunerna för införandet av fritt val i äldreomsorgen.
Vi vill dessutom att totalt 3,7 miljarder ska utnyttjas för att förbättra sjukvårdens kvalitet. Denna satsning omfattar bland annat stöd för kvalitetssäkring och åtgärder för att underlätta kommunikation inom vården.
Psykiatrin är ett prioriterat område för oss moderater. Vi vill satsa ytterligare totalt minst 1,4 miljarder kronor på åtgärder för att förbättra vård och omsorg för personer med psykisk eller psykogeriatrisk sjukdom. Satsningen på psykiatrin, som i den borgerliga alliansens förslag omfattar 5 miljarder kronor under tre år, innehåller dels en satsning på minst 800 miljoner kronor för att utveckla den psykiatriska och psykogeriatriska vården och dels av ett tillskott på 600 miljoner för kommunernas verksamhet med personliga ombud.
I tillägg till detta avsätter moderaterna 150 miljoner kronor mer än regeringen för ett särskilt bostadsanpassningsstöd för personer med funktionshinder och 300 miljoner kronor för att upprätta en fristående tillsynsenhet som övertar länsstyrelsernas och Socialstyrelsens tillsynsverksamhet.
Eftersom statens finanser ska vara i balans är vi noga med att finansiera alla våra satsningar. Finansieringen består i huvudsak av sänkta bidrag och höjda avgifter. Vi höjer högkostnadsskyddet i sjukvården till 1400 kronor per år och ger därigenom landstingen större utrymme för att avgiftsfinansiera sin verksamhet. Alla avgiftsintäkter i vården kommer oavkortat att gå till vården. Vi höjer också högkostnadsskyddet i läkemedelsförmånen till 2000 kronor per år och inför en receptavgift på 25 kronor per uthämtningstillfälle.
Moderaternas finansiering av statens budget skapar dessutom ekonomiskt utrymme för en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare i form av ett jobbavdrag på cirka 1000 kronor i månaden. Det är en förutsättning för att göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete.
Det finns sålunda en tydlig koppling mellan skattepolitiken och våra sociala satsningar. På sikt är skattesänkningar också en förutsättning för ökad tillväxt och ytterligare utrymme för sociala satsningar. Detta utrymme är dock inte något som vi tar ut i förskott. Alla satsningar är finansierade krona för krona.
Låt oss nu komma till en helt annan typ av politisk debatt utan överdrifter!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Hans Hedvall (m), Karlskrona
Jan-Äke Nordin (m), Karlskrona
Ledamöter i Blekingemoderaternas äldrepolitiska Arbetsgrupp
22 januari 2006
21 januari 2006
Borgerliga alliansens försprång ökar
Den borgerliga alliansen ökar sitt försprång till regeringen och dess samarbetspartier i opinionsmätningsföretaget Ruabs:s senaste mätning - som publiceras i Dagens Industri.
Det borgerliga blocket leder nu med 3,8 procentenheter. I förra mätningen skiljde 1,3 procentenheter mellan blocken.
Moderaterna får 31,3 procent, en uppgång med 2,3 procentenheter sedan decembermätningen, medan socialdemokraterna backar 1,6 procentenheter till 36,4 procent.
Kristdemokraterna minskar med 0,2 procentenhter och balanserar på fyraprocentsspärren på riksdagen.
Det borgerliga blocket leder nu med 3,8 procentenheter. I förra mätningen skiljde 1,3 procentenheter mellan blocken.
Moderaterna får 31,3 procent, en uppgång med 2,3 procentenheter sedan decembermätningen, medan socialdemokraterna backar 1,6 procentenheter till 36,4 procent.
Kristdemokraterna minskar med 0,2 procentenhter och balanserar på fyraprocentsspärren på riksdagen.
11 januari 2006
Endast privata pengar får innovationer att blomstra
Svenskt Näringslivs chef Urban Bäckström är på besök i Kina och läser kinesiska tidningar.
På första sidan i China Daily, hans morgontidning just nu i Guangzhou, är den stora nyheten president Hu Jintaos tal till Kinas nationella konferens om vetenskap och teknologi. Rubriken lyder INNOVATIONER ÄR NYCKELN TILL FRAMSTEG.
Han är där för att studera globaliseringsfrågor och i synnerhet svenska stora och små företags verksamhet. Det betyder att han inte vare sig vill eller kan analysera den kinesiska presidentens tal med någon som helst expertis.
Men i Hong Kong–tidningen South China Morning Post fanns det några tankeväckande kommentarer till Hu Jintaos tal.
I ett reportage från konferensen intervjuas några icke namngivna deltagande vetenskapsmän som säger att ”innovationer kan inte frodas utan en fri social och ideologisk struktur, konkurrens på lika villkor, öppna kommunikationer och mindre byråkrati”.
En namngiven akademiker, Cai Decheng, säger i samma reportage att ”den radikala nyckeln till teknologisk utveckling och innovation i Kina är en förändring av den sociala och ideologiska styrningsstrukturen så att verklig individuell frihet tillåts”.
I samma Hong Kong–tidning skrev den ekonomiske kommentatorn Jake van der Kamp en härligt kritiskt kommentar till både denna konferens och andra uttalanden av olika kinesiska ledare på senare tid om vikten av teknologi och innovationer. Han konstaterar att vad det handlar om är ett politiskt jippo som går ut på att ösa mer statliga pengar in i fem industrisektorer (bioteknologi, högteknologiska material, energi, rymd– och flygteknologi).
- Jag vet, skriver han, att briljanta idéer drar till sig pengar. Men vad är det som säger att pengar drar till sig briljanta idéer? Det enda vi vet är att det har visat sig att pengar drar till sig människor som är bra på att lägga beslag på pengar. Det är, skriver han, att spänna kärran framför hästen.
En innovationskultur är en ömtålig planta och för att den ska blomstra krävs det att många människor är tillräckligt förmögna för att ta hand om sådana verkligt nya, briljanta idéer. Alltså bör regeringar avstå från att blanda sig i innovationspolitik och i stället satsa på att skapa sådana generella villkor att en genuin innovationskultur kan frodas.
Några likheter med svenska frågeställningar på området finns givetvis inte. Eller hur?
Urban Bäckström
På första sidan i China Daily, hans morgontidning just nu i Guangzhou, är den stora nyheten president Hu Jintaos tal till Kinas nationella konferens om vetenskap och teknologi. Rubriken lyder INNOVATIONER ÄR NYCKELN TILL FRAMSTEG.
Han är där för att studera globaliseringsfrågor och i synnerhet svenska stora och små företags verksamhet. Det betyder att han inte vare sig vill eller kan analysera den kinesiska presidentens tal med någon som helst expertis.
Men i Hong Kong–tidningen South China Morning Post fanns det några tankeväckande kommentarer till Hu Jintaos tal.
I ett reportage från konferensen intervjuas några icke namngivna deltagande vetenskapsmän som säger att ”innovationer kan inte frodas utan en fri social och ideologisk struktur, konkurrens på lika villkor, öppna kommunikationer och mindre byråkrati”.
En namngiven akademiker, Cai Decheng, säger i samma reportage att ”den radikala nyckeln till teknologisk utveckling och innovation i Kina är en förändring av den sociala och ideologiska styrningsstrukturen så att verklig individuell frihet tillåts”.
I samma Hong Kong–tidning skrev den ekonomiske kommentatorn Jake van der Kamp en härligt kritiskt kommentar till både denna konferens och andra uttalanden av olika kinesiska ledare på senare tid om vikten av teknologi och innovationer. Han konstaterar att vad det handlar om är ett politiskt jippo som går ut på att ösa mer statliga pengar in i fem industrisektorer (bioteknologi, högteknologiska material, energi, rymd– och flygteknologi).
- Jag vet, skriver han, att briljanta idéer drar till sig pengar. Men vad är det som säger att pengar drar till sig briljanta idéer? Det enda vi vet är att det har visat sig att pengar drar till sig människor som är bra på att lägga beslag på pengar. Det är, skriver han, att spänna kärran framför hästen.
En innovationskultur är en ömtålig planta och för att den ska blomstra krävs det att många människor är tillräckligt förmögna för att ta hand om sådana verkligt nya, briljanta idéer. Alltså bör regeringar avstå från att blanda sig i innovationspolitik och i stället satsa på att skapa sådana generella villkor att en genuin innovationskultur kan frodas.
Några likheter med svenska frågeställningar på området finns givetvis inte. Eller hur?
Urban Bäckström
10 januari 2006
Näringsriktig mat och daglig fysisk aktivitet
Ökad fysisk aktivitet kombinerat med bra matvanor minskar risken för flera vanliga välfärdssjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdom, fetma, diabetes, vissa cancerformer och benskörhet (osteoporos). Det slås fast i den Nordiska Näringsrekommendationen (NNR 2004).
Minst 30 minuter extra daglig aktivitet av minst måttlig intensitet rekommenderas - 60 minuter för barn och ungdomar. Ytterligare fysisk aktivitet är fördelaktigt och minst 1 timmes aktivitet per dag är sannolikt gynnsamt för att förebygga övervikt. Barn och ungdomar rekommenderas minst 60 minuter fysisk aktivitet av varierade karaktär per dag.
Det läggs stor vikt på kostens innehåll av energigivande näringsämnen, det vill säga fett, protein och kolhydrater. En begränsning av mättade fettsyror och transfettsyror till omkring 10 % av det totala energiintaget och av det totala fettintaget till 30 procent därav är av stor betydelse, samtidigt med en ökning av kolhydrater och kostfibrer. Fleromättade fettsyror bör utgöra 5-10 energiprocent. Enkelomättade fettsyror bör alltså utgöra huvuddelen av fettet.
Ett begränsat intag av raffinerat socker till högst 10 % rekommenderas även, liksom ett högre intag av vitamin C för vuxna och av vitamin D för barn och vuxna. För alla kvinnor i barnafödande ålder och för gravida och ammande höjs rekommendationen för folsyra.
NNR innebär att konsumtionen av grönsaker, frukt och bär, bröd och spannmålsprodukter med hög andel fullkorn bör öka, samtidigt som konsumtionen av energitäta och sockerrika livsmedel, t.ex. godis, läsk, glass, kaffebröd och snacks, bör begränsas. Begränsningen av mättade fettsyror och transfettsyror innebär att mjuka eller flytande vegetabiliska fetter samt magra mejeri- och köttprodukter bör prioriteras. Konsumtionen av fisk bör öka.
NNR bör användas för planering av koster för friska personer med normalvikt och adekvat fysisk aktivitet. Vid sjukdom kan kosten behöva anpassas efter olika krav. En rad ”modedieter”, som Atkins och Montignac, kolhydratreducerade koster, är inte effektivare vid bantning än energireducerad kost baserad på officiella rekommendationer.
NNR är ett viktigt redskap i livsmedels-, nutritions- och folkhälsopolitiken. Goda matvanor samt ökad fysisk aktivitet är två av elva målområden i den nya folkhälsopolitiken som antogs 2003. Den bygger på ett fruktbart, mångårigt nordiskt samarbete i Nordiska Ministerrådets regi.
Nu gäller det väl att sprida denna viktiga information till alla som önskar upprätthålla god hälsa – även i hög ålder. Vem tar ansvaret, landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
Minst 30 minuter extra daglig aktivitet av minst måttlig intensitet rekommenderas - 60 minuter för barn och ungdomar. Ytterligare fysisk aktivitet är fördelaktigt och minst 1 timmes aktivitet per dag är sannolikt gynnsamt för att förebygga övervikt. Barn och ungdomar rekommenderas minst 60 minuter fysisk aktivitet av varierade karaktär per dag.
Det läggs stor vikt på kostens innehåll av energigivande näringsämnen, det vill säga fett, protein och kolhydrater. En begränsning av mättade fettsyror och transfettsyror till omkring 10 % av det totala energiintaget och av det totala fettintaget till 30 procent därav är av stor betydelse, samtidigt med en ökning av kolhydrater och kostfibrer. Fleromättade fettsyror bör utgöra 5-10 energiprocent. Enkelomättade fettsyror bör alltså utgöra huvuddelen av fettet.
Ett begränsat intag av raffinerat socker till högst 10 % rekommenderas även, liksom ett högre intag av vitamin C för vuxna och av vitamin D för barn och vuxna. För alla kvinnor i barnafödande ålder och för gravida och ammande höjs rekommendationen för folsyra.
NNR innebär att konsumtionen av grönsaker, frukt och bär, bröd och spannmålsprodukter med hög andel fullkorn bör öka, samtidigt som konsumtionen av energitäta och sockerrika livsmedel, t.ex. godis, läsk, glass, kaffebröd och snacks, bör begränsas. Begränsningen av mättade fettsyror och transfettsyror innebär att mjuka eller flytande vegetabiliska fetter samt magra mejeri- och köttprodukter bör prioriteras. Konsumtionen av fisk bör öka.
NNR bör användas för planering av koster för friska personer med normalvikt och adekvat fysisk aktivitet. Vid sjukdom kan kosten behöva anpassas efter olika krav. En rad ”modedieter”, som Atkins och Montignac, kolhydratreducerade koster, är inte effektivare vid bantning än energireducerad kost baserad på officiella rekommendationer.
NNR är ett viktigt redskap i livsmedels-, nutritions- och folkhälsopolitiken. Goda matvanor samt ökad fysisk aktivitet är två av elva målområden i den nya folkhälsopolitiken som antogs 2003. Den bygger på ett fruktbart, mångårigt nordiskt samarbete i Nordiska Ministerrådets regi.
Nu gäller det väl att sprida denna viktiga information till alla som önskar upprätthålla god hälsa – även i hög ålder. Vem tar ansvaret, landstingsrådet Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m),
Ronneby
09 januari 2006
Hushållsnära tjänster, svartjobb och plusjobb
Vi moderater vill införa ett 50-procentigt skatteavdrag för hushållsnära tjänster. De gäller tjänsterna i ROT-avdraget och de som utförs av hemserviceföretag såsom städning, barnvakt, trädgårdsarbete, att handla mat eller promenera. Vi vill att vita tjänsteföretag ska växa genom att införa skatteavdrag för hemservice för alla grupper (RUT-avdrag), fastställa schablonavdrag per timme för förmånsbeskattning och skapa en hemservicemarknad för äldre. Denna politik ondgör sig Riksdagsmannen Kerstin Andersson (s) över i Sydöstran 11/1.
Hushållsnära tjänster utförs normalt obetalt av familjemedlemmar, oftast kvinnor. Få har råd att köpa sådana tjänster vitt då timkostnaden är 250-350 kr/tim. Bara en tredjedel är nettolön för de anställda. Resten är skatter och avgifter. Därför växer svartarbetet inom branschen. Skev konkurrens slår då ut företag som följer gällande lagar och regler.
Varannan svensk kan tänka sig att köpa - och jobba - svart. Acceptansen ökar enligt Sifo och det är ingen skillnad mellan kön, ålder eller politisk hemvist. Omfattningen av den svarta sektorn har beräknats till runt 100 miljarder kronor med ett skattefusk om 56 miljarder. En ökande svart sektor är ett allvarligt hot mot tillväxten och företag som skattefuskar ignorerar ofta försäkringar, pensionsavsättningar, miljö- och arbetarskydd.
Enligt Konjunkturinstitutet leder ett 50-procentigt skatteavdrag för hushållsnära tjänster till sänkta priser och ökad efterfrågan. Det skapas nästan 11000 nya och varaktiga jobb i landet. Många av dessa har tidigare utförts svart. Det handlar om nya heltidsjobb varav 21 procent betalas med minskad tid i icke-arbete (med a-kassa, socialbidrag, studiebidrag, sjuk- eller aktivitetsersättning - tidigare förtidspension - och AMU-bidrag), 36 procent betalas med minskat hemarbete och 61 procent med minskat svartarbete. Nettoökningen av vitt arbete dras ned med 18 procent på grund av ökad vällovlig fritid.
Skatteavdraget för hushållsnära tjänster skulle ge ett positivt netto för statskassan genom minskade bidragsutgifter. Det skulle minska ”gör-det-själv”-samhällets dubbelarbete, ineffektiva resursanvändning och kapitalförstöring. Vi toppar idag den internationella sjukligan till följd av en hög andel utbrända, oftast dubbelarbetande, kvinnor. Konkurrenskraftiga ”vita” priser för hushållsnära tjänster skulle sålunda minska den svarta marknaden och öka jämställdheten i hemmet mellan män och kvinnor.
Fyra LO-fack kräver att det socialdemokratiska partiet omprövar sin negativa inställning. Sveriges största problem är, enligt dem, bristen på arbete. Ekonomin, tillväxten och konsumtionen går lysande och inflationen hålls i schack men jobbtillväxten är låg. Nya grepp måste prövas.
Flera europeiska länder har redan lägre skatt för hushållsnära tjänster. Effekten har utvärderats i Finland och visat ett betydande nettotillskottet av årsarbetstillfällen. I Finland fördubblas avdragen för hushållsnära tjänster nästa år. Branschen växer starkt. Svenska företagare väntar på den chansen.
Regeringen inför nu så kallade plusjobb. De är en typ av tillfälligt anställningsstöd i offentlig sektor (stat, kommun, landsting, kommunalförbund och av dessa anlitade entreprenörer). De ska innebära ett nettotillskott och en kvalitetshöjning i verksamheten och är ”ordinarie arbeten” - ordinarie avtal och villkor ska gälla. De omfattas dock inte av lagen om anställningsskydd (LAS) och kvalificerar inte för ersättning från arbetslöshetskassa.
Cirka 20 000 plusjobb ska fördelas under år 2006. Fördelningen ska bli cirka 1,6 – 1,7 jobb/1000 invånare. Arbetsgivaren får en lönesubvention på 100 % av lönen inklusive lönebikostnader upp till ett tak på 1000 kronor/anställd/dag. Utöver lönesubventionen ges ett bidrag till arbetsgivaren med 100 - 150 kronor per dag, om deltagaren arbetsanpassas eller anvisas från aktivitetsgarantin. Anvisningstiden är maximalt två år och varar längst till december 2008.
Behovet av att minska den svarta sektorn och att skapa varaktiga arbetstillfällen talar för den moderata politiken. Socialdemokraternas politik leder till kortvariga jobb och betydligt sämre sociala och arbetsrättsliga förmåner. Men det ena utesluter inte det andra när vi i själva verket behöver 300 000 nya jobb i landet.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Hushållsnära tjänster utförs normalt obetalt av familjemedlemmar, oftast kvinnor. Få har råd att köpa sådana tjänster vitt då timkostnaden är 250-350 kr/tim. Bara en tredjedel är nettolön för de anställda. Resten är skatter och avgifter. Därför växer svartarbetet inom branschen. Skev konkurrens slår då ut företag som följer gällande lagar och regler.
Varannan svensk kan tänka sig att köpa - och jobba - svart. Acceptansen ökar enligt Sifo och det är ingen skillnad mellan kön, ålder eller politisk hemvist. Omfattningen av den svarta sektorn har beräknats till runt 100 miljarder kronor med ett skattefusk om 56 miljarder. En ökande svart sektor är ett allvarligt hot mot tillväxten och företag som skattefuskar ignorerar ofta försäkringar, pensionsavsättningar, miljö- och arbetarskydd.
Enligt Konjunkturinstitutet leder ett 50-procentigt skatteavdrag för hushållsnära tjänster till sänkta priser och ökad efterfrågan. Det skapas nästan 11000 nya och varaktiga jobb i landet. Många av dessa har tidigare utförts svart. Det handlar om nya heltidsjobb varav 21 procent betalas med minskad tid i icke-arbete (med a-kassa, socialbidrag, studiebidrag, sjuk- eller aktivitetsersättning - tidigare förtidspension - och AMU-bidrag), 36 procent betalas med minskat hemarbete och 61 procent med minskat svartarbete. Nettoökningen av vitt arbete dras ned med 18 procent på grund av ökad vällovlig fritid.
Skatteavdraget för hushållsnära tjänster skulle ge ett positivt netto för statskassan genom minskade bidragsutgifter. Det skulle minska ”gör-det-själv”-samhällets dubbelarbete, ineffektiva resursanvändning och kapitalförstöring. Vi toppar idag den internationella sjukligan till följd av en hög andel utbrända, oftast dubbelarbetande, kvinnor. Konkurrenskraftiga ”vita” priser för hushållsnära tjänster skulle sålunda minska den svarta marknaden och öka jämställdheten i hemmet mellan män och kvinnor.
Fyra LO-fack kräver att det socialdemokratiska partiet omprövar sin negativa inställning. Sveriges största problem är, enligt dem, bristen på arbete. Ekonomin, tillväxten och konsumtionen går lysande och inflationen hålls i schack men jobbtillväxten är låg. Nya grepp måste prövas.
Flera europeiska länder har redan lägre skatt för hushållsnära tjänster. Effekten har utvärderats i Finland och visat ett betydande nettotillskottet av årsarbetstillfällen. I Finland fördubblas avdragen för hushållsnära tjänster nästa år. Branschen växer starkt. Svenska företagare väntar på den chansen.
Regeringen inför nu så kallade plusjobb. De är en typ av tillfälligt anställningsstöd i offentlig sektor (stat, kommun, landsting, kommunalförbund och av dessa anlitade entreprenörer). De ska innebära ett nettotillskott och en kvalitetshöjning i verksamheten och är ”ordinarie arbeten” - ordinarie avtal och villkor ska gälla. De omfattas dock inte av lagen om anställningsskydd (LAS) och kvalificerar inte för ersättning från arbetslöshetskassa.
Cirka 20 000 plusjobb ska fördelas under år 2006. Fördelningen ska bli cirka 1,6 – 1,7 jobb/1000 invånare. Arbetsgivaren får en lönesubvention på 100 % av lönen inklusive lönebikostnader upp till ett tak på 1000 kronor/anställd/dag. Utöver lönesubventionen ges ett bidrag till arbetsgivaren med 100 - 150 kronor per dag, om deltagaren arbetsanpassas eller anvisas från aktivitetsgarantin. Anvisningstiden är maximalt två år och varar längst till december 2008.
Behovet av att minska den svarta sektorn och att skapa varaktiga arbetstillfällen talar för den moderata politiken. Socialdemokraternas politik leder till kortvariga jobb och betydligt sämre sociala och arbetsrättsliga förmåner. Men det ena utesluter inte det andra när vi i själva verket behöver 300 000 nya jobb i landet.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
"Minst fem nya miljarder krävs för att förstärka psykiatrin"
Alliansens politik inom psykiatrin formulerad!
Den borgerliga alliansen i nytt tiopunktsprogram:
Vårdgaranti även för patienter med psykiska besvär. Psykiatrin är det område inom sjukvården som kräver mest förnyelse. Därför vill vi inom den borgerliga alliansen satsa minst fem miljarder kronor för att förstärka psykiatrin under de närmaste tio åren. Målet är att vården tar ett helhetsansvar för patienten, bland annat genom förstärkt psykiatrisk kompetens inom primärvården och att vårdgarantin utsträcks till patienter med psykiska besvär. Vi vill förhindra att vissa patienter hamnar i situationer där ingen vill ta ansvaret eller kostnaderna för vården. Mottagningen ska vara skyldig att ta emot patienten eller slussa den vidare till en plats på en annan klinik och betala en del av behandlingskostnaderna där, skriver alliansens Maria Larsson (kd), Kristina Axén Olin (m), Erik Ullenhag (fp) och Kenneth Johansson (c)
En del av det offentliga som har särskilt stora problem efter elva år av socialdemokratiskt styre är psykiatrin och äldreomsorgen. Vi inom Allians för Sverige är överens om att det under lång tid kommer krävas en resursförstärkning av psykiatrin.Under den närmaste tioårsperioden handlar det om att se till att psykiatrin får åtminstone fem miljarder kronor.
Det finns förmodligen inget annat område inom sjukvården där förnyelse är mer nödvändig än just inom psykiatrin. För en väl fungerande psykiatrisk vård krävs en helhetssyn som saknas i dagens Sjukvårdssverige. Modern psykiatrisk vård bör samordnas av en så kallad Case manager med helhetsansvar för patienten. Men den psykiatriska vårdkontinuiteten försvann för tio år sedan och i dag saknas ett samlat patientansvar.
Resurserna till psykiatrin, liksom till vård och omsorg i övrigt, måste i ökad utsträckning följa patienterna för att vårdgivarna ska förmås att axla ett samlat patientansvar.Mot den bakgrunden presenterar Allians för Sverige i dag tio åtgärder för att åstadkomma en bättre psykiatrisk vård. Våra förslag kommer att genomföras när en ny borgerlig regering tillträder nästa höst.
1. Den psykiatriska kompetensen i den första linjens sjukvård ska stärkas. Primärvården är ofta patientens första kontakt med sjukvården och 30 procent av primärvårdens patienter söker för psykosociala problem. Det måste alltid finnas tillgång till kuratorer och psykologer i primärvården, och stöd från den psykiatriska vården.
Betalningsansvaret för patienter med långvariga behov bör kunna delas mellan kommuner och landsting för att de inte ska fara illa av administrativa hinder.
2. Rätten till diagnos senast inom tre månader bör vara en del av vårdgarantin. Många patienter får inte diagnos inom rimlig tid. De cirkulerar i dag i vårdapparaten, eller finns på samma mottagning år efter år utan att de får någon diagnos. Det är därför viktigt att var och en som söker för psykiska besvär ska kunna få sin diagnos ställd av en kvalificerad läkare inom tre månader. Arbetet med att vårda och behandla en patient kan aldrig lyckas om inte diagnosen är fastställd.
3. Verksamheten med kvalitetsregister har förbättrat förutsättningarna för att bedriva forskning och att följa upp kvaliteten inom flera medicinska specialiteter. Det är hög tid att alla specialiteter får lika goda möjligheter för uppföljning och forskning. Det måste vara möjligt att göra kvalitetsjämförelser inom alla specialiteter, inklusive psykiatrin.
Kvalitetsregister är ett viktigt underlag i arbetet med att förverkliga detta. En oberoende enhet ska inrättas vid Socialstyrelsen med uppgift att jämföra och ranka vårdens prestationer. Denna enhet ska även granska den psykiatriska vården. Det är viktigt att det finns en skyldighet att rapportera resultat och att dessa redovisas offentligt för att möjliggöra ett informerat val av olika behandlingsmetoder.
4. I barnkonventionen fastställs bland annat att barnets bästa ska sättas i främsta rummet, samt att barn och unga har rätt till bästa uppnåeliga hälsa. Men ett flertal undersökningar, bland annat av Barnombudsmannen och Stockholms universitet, påvisar en försämrad psykisk hälsa bland barn och ungdomar. Vi ser med stor oro på denna utveckling.
Den vårdgaranti som Allians för Sverige föreslår ska även gälla barn- och ungdomspsykiatrin. Väntan på utredning bör aldrig överstiga en månad för de berörda barnen.
Sekretessbestämmelser som kan hindra nödvändigt utbyte av information ska ses över.
5. För att säkra ett gott omhändertagande av personer med psykisk sjukdom är det viktigt att personalen som kommer i kontakt med dessa personer har en adekvat utbildning. Utbildningen av mentalskötare omfattar i dag endast några få gymnasiepoäng på vårdlinjen. Vi vill att man vid högskolornas institutioner för omvårdnad erbjuder en utbyggd skötarutbildning som bedrivs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet under insyn av Högskoleverket.
6. Den vanligaste orsaken till återintagning på klinik är att patienten själv avbryter sin behandling med antidepressiva eller antipsykosmedel eftersom hon eller han mår bra och tycker att medicinen inte längre behövs. Sådana patienter som inleder sådan behandling under tvångsvård i sluten vård bör kunna få fortsatt medicinering och symtomkontroll i öppenvården under försöksutskrivning, så som gällde fram till 1992.Patienter som, till följd av en kombination av hjärnskador och missbruk, är farliga för sig själv eller andra och som finns inom rehabiliteringsmedicinska kliniker uppfyller inte kriterierna för psykisk sjukdom enligt LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) - det finns alltså inget lagrum för dem.
Lagstiftningen måste därför förändras så att vården av denna patientkategori får ett tydligt stöd i lagstiftningen. Det måste också finnas möjlighet att omhänderta otillåten egendom, exempelvis mobiltelefoner som används i brottslig verksamhet.
7. Länsstyrelsernas och Socialstyrelsens granskning av psykiatrireformen påvisar flera allvarliga brister. Särskilt allvarligt är att nästan hälften av de psykiskt funktionshindrade saknar sysselsättning i 32 granskade kommuner. Samhället måste se till att även psykiskt sjuka och funktionshindrade kan bidra och känna delaktighet.
Stiftelsen Fountain House Stockholm underlättar för personer med psykiska funktionshinder att kunna leva ett bättre liv. Stiftelsen är partipolitiskt och religiöst obunden. Verksamheten bygger på var och ens fria vilja att komma till klubbhuset och efter förmåga bidra till dess verksamhet. Klientorganisationer som Fountain House bör få stöd för att bygga ut sin verksamhet.
8. Patienter med både missbruk och psykisk sjukdom kan hamna mellan socialtjänst, missbruksvård och psykiatrisk vård där ingen vill ta ansvaret och kostnaden. Resultatet för den enskilde är inte sällan att hon eller han nekas den akuta hjälp som skulle behövas. Det måste skapas ett lagrum för omsorgen om dessa personer.När någon söker sig till en psykiatrisk akutmottagning eller en enhet för missbruksvård ska enheten vara skyldig att ta emot patienten om inläggning behövs, alternativt se till att patienten får plats på annan klinik. Detta ska gälla oavsett om orsaken primärt är psykisk sjukdom eller beroende/missbruk.
Om patienten behöver flyttas till annan klinik på grund av att det i första hand är missbruksproblemet eller det psykiska sjukdomstillståndet som kräver akut behandling ska den först mottagande kliniken kunna hållas ansvarig för en del av behandlingskostnaderna. Detta förutsätter dock att patienten i fråga har en dubbeldiagnos.
9. Vissa personer som har begått brott döms till rättspsykiatrisk vård i stället för fängelse. Detta får ekonomiska konsekvenser för landstingen, som bekostar den psykiatriska vården. Annan psykiatrisk vård blir ofta lidande, eftersom landstingen har knappa resurser. Rättspsykiatrin tränger alltså ut den ordinarie vården. Tydliga exempel är Värmlands och Jönköpings läns landsting. Allians för Sverige föreslår därför att staten tar över finansieringsansvaret för den rättspsykiatriska vården.
10. Hemlöshet borde egentligen inte få förekomma i Sverige eftersom det finns en grundlagsstadgande om människors rätt till bostad. Verkligheten ser dock annorlunda ut. Vi vill därför arbeta för införandet av en "tak över huvudet"-garanti. Beslutet om att införa en garanti tas förstås av de enskilda kommunerna. Det är viktigt att kommunerna samverkar med frivilliga och ideella aktörer på detta område för att åstadkomma bästa tänkbara resultat.
MARIA LARSSON(kd)
KRISTINA AXÉN OLIN(m)
ERIK ULLENHAG(fp)
KENNETH JOHANSSON(c)
Den borgerliga alliansen i nytt tiopunktsprogram:
Vårdgaranti även för patienter med psykiska besvär. Psykiatrin är det område inom sjukvården som kräver mest förnyelse. Därför vill vi inom den borgerliga alliansen satsa minst fem miljarder kronor för att förstärka psykiatrin under de närmaste tio åren. Målet är att vården tar ett helhetsansvar för patienten, bland annat genom förstärkt psykiatrisk kompetens inom primärvården och att vårdgarantin utsträcks till patienter med psykiska besvär. Vi vill förhindra att vissa patienter hamnar i situationer där ingen vill ta ansvaret eller kostnaderna för vården. Mottagningen ska vara skyldig att ta emot patienten eller slussa den vidare till en plats på en annan klinik och betala en del av behandlingskostnaderna där, skriver alliansens Maria Larsson (kd), Kristina Axén Olin (m), Erik Ullenhag (fp) och Kenneth Johansson (c)
En del av det offentliga som har särskilt stora problem efter elva år av socialdemokratiskt styre är psykiatrin och äldreomsorgen. Vi inom Allians för Sverige är överens om att det under lång tid kommer krävas en resursförstärkning av psykiatrin.Under den närmaste tioårsperioden handlar det om att se till att psykiatrin får åtminstone fem miljarder kronor.
Det finns förmodligen inget annat område inom sjukvården där förnyelse är mer nödvändig än just inom psykiatrin. För en väl fungerande psykiatrisk vård krävs en helhetssyn som saknas i dagens Sjukvårdssverige. Modern psykiatrisk vård bör samordnas av en så kallad Case manager med helhetsansvar för patienten. Men den psykiatriska vårdkontinuiteten försvann för tio år sedan och i dag saknas ett samlat patientansvar.
Resurserna till psykiatrin, liksom till vård och omsorg i övrigt, måste i ökad utsträckning följa patienterna för att vårdgivarna ska förmås att axla ett samlat patientansvar.Mot den bakgrunden presenterar Allians för Sverige i dag tio åtgärder för att åstadkomma en bättre psykiatrisk vård. Våra förslag kommer att genomföras när en ny borgerlig regering tillträder nästa höst.
1. Den psykiatriska kompetensen i den första linjens sjukvård ska stärkas. Primärvården är ofta patientens första kontakt med sjukvården och 30 procent av primärvårdens patienter söker för psykosociala problem. Det måste alltid finnas tillgång till kuratorer och psykologer i primärvården, och stöd från den psykiatriska vården.
Betalningsansvaret för patienter med långvariga behov bör kunna delas mellan kommuner och landsting för att de inte ska fara illa av administrativa hinder.
2. Rätten till diagnos senast inom tre månader bör vara en del av vårdgarantin. Många patienter får inte diagnos inom rimlig tid. De cirkulerar i dag i vårdapparaten, eller finns på samma mottagning år efter år utan att de får någon diagnos. Det är därför viktigt att var och en som söker för psykiska besvär ska kunna få sin diagnos ställd av en kvalificerad läkare inom tre månader. Arbetet med att vårda och behandla en patient kan aldrig lyckas om inte diagnosen är fastställd.
3. Verksamheten med kvalitetsregister har förbättrat förutsättningarna för att bedriva forskning och att följa upp kvaliteten inom flera medicinska specialiteter. Det är hög tid att alla specialiteter får lika goda möjligheter för uppföljning och forskning. Det måste vara möjligt att göra kvalitetsjämförelser inom alla specialiteter, inklusive psykiatrin.
Kvalitetsregister är ett viktigt underlag i arbetet med att förverkliga detta. En oberoende enhet ska inrättas vid Socialstyrelsen med uppgift att jämföra och ranka vårdens prestationer. Denna enhet ska även granska den psykiatriska vården. Det är viktigt att det finns en skyldighet att rapportera resultat och att dessa redovisas offentligt för att möjliggöra ett informerat val av olika behandlingsmetoder.
4. I barnkonventionen fastställs bland annat att barnets bästa ska sättas i främsta rummet, samt att barn och unga har rätt till bästa uppnåeliga hälsa. Men ett flertal undersökningar, bland annat av Barnombudsmannen och Stockholms universitet, påvisar en försämrad psykisk hälsa bland barn och ungdomar. Vi ser med stor oro på denna utveckling.
Den vårdgaranti som Allians för Sverige föreslår ska även gälla barn- och ungdomspsykiatrin. Väntan på utredning bör aldrig överstiga en månad för de berörda barnen.
Sekretessbestämmelser som kan hindra nödvändigt utbyte av information ska ses över.
5. För att säkra ett gott omhändertagande av personer med psykisk sjukdom är det viktigt att personalen som kommer i kontakt med dessa personer har en adekvat utbildning. Utbildningen av mentalskötare omfattar i dag endast några få gymnasiepoäng på vårdlinjen. Vi vill att man vid högskolornas institutioner för omvårdnad erbjuder en utbyggd skötarutbildning som bedrivs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet under insyn av Högskoleverket.
6. Den vanligaste orsaken till återintagning på klinik är att patienten själv avbryter sin behandling med antidepressiva eller antipsykosmedel eftersom hon eller han mår bra och tycker att medicinen inte längre behövs. Sådana patienter som inleder sådan behandling under tvångsvård i sluten vård bör kunna få fortsatt medicinering och symtomkontroll i öppenvården under försöksutskrivning, så som gällde fram till 1992.Patienter som, till följd av en kombination av hjärnskador och missbruk, är farliga för sig själv eller andra och som finns inom rehabiliteringsmedicinska kliniker uppfyller inte kriterierna för psykisk sjukdom enligt LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) - det finns alltså inget lagrum för dem.
Lagstiftningen måste därför förändras så att vården av denna patientkategori får ett tydligt stöd i lagstiftningen. Det måste också finnas möjlighet att omhänderta otillåten egendom, exempelvis mobiltelefoner som används i brottslig verksamhet.
7. Länsstyrelsernas och Socialstyrelsens granskning av psykiatrireformen påvisar flera allvarliga brister. Särskilt allvarligt är att nästan hälften av de psykiskt funktionshindrade saknar sysselsättning i 32 granskade kommuner. Samhället måste se till att även psykiskt sjuka och funktionshindrade kan bidra och känna delaktighet.
Stiftelsen Fountain House Stockholm underlättar för personer med psykiska funktionshinder att kunna leva ett bättre liv. Stiftelsen är partipolitiskt och religiöst obunden. Verksamheten bygger på var och ens fria vilja att komma till klubbhuset och efter förmåga bidra till dess verksamhet. Klientorganisationer som Fountain House bör få stöd för att bygga ut sin verksamhet.
8. Patienter med både missbruk och psykisk sjukdom kan hamna mellan socialtjänst, missbruksvård och psykiatrisk vård där ingen vill ta ansvaret och kostnaden. Resultatet för den enskilde är inte sällan att hon eller han nekas den akuta hjälp som skulle behövas. Det måste skapas ett lagrum för omsorgen om dessa personer.När någon söker sig till en psykiatrisk akutmottagning eller en enhet för missbruksvård ska enheten vara skyldig att ta emot patienten om inläggning behövs, alternativt se till att patienten får plats på annan klinik. Detta ska gälla oavsett om orsaken primärt är psykisk sjukdom eller beroende/missbruk.
Om patienten behöver flyttas till annan klinik på grund av att det i första hand är missbruksproblemet eller det psykiska sjukdomstillståndet som kräver akut behandling ska den först mottagande kliniken kunna hållas ansvarig för en del av behandlingskostnaderna. Detta förutsätter dock att patienten i fråga har en dubbeldiagnos.
9. Vissa personer som har begått brott döms till rättspsykiatrisk vård i stället för fängelse. Detta får ekonomiska konsekvenser för landstingen, som bekostar den psykiatriska vården. Annan psykiatrisk vård blir ofta lidande, eftersom landstingen har knappa resurser. Rättspsykiatrin tränger alltså ut den ordinarie vården. Tydliga exempel är Värmlands och Jönköpings läns landsting. Allians för Sverige föreslår därför att staten tar över finansieringsansvaret för den rättspsykiatriska vården.
10. Hemlöshet borde egentligen inte få förekomma i Sverige eftersom det finns en grundlagsstadgande om människors rätt till bostad. Verkligheten ser dock annorlunda ut. Vi vill därför arbeta för införandet av en "tak över huvudet"-garanti. Beslutet om att införa en garanti tas förstås av de enskilda kommunerna. Det är viktigt att kommunerna samverkar med frivilliga och ideella aktörer på detta område för att åstadkomma bästa tänkbara resultat.
MARIA LARSSON(kd)
KRISTINA AXÉN OLIN(m)
ERIK ULLENHAG(fp)
KENNETH JOHANSSON(c)
02 januari 2006
24 december 2005
22 december 2005
Borgerlig ledning i ny opinionsmätning
I en ny väljarundersökning från Temo ökar väljarstödet för det borgerliga blocket. De fyra borgerliga partierna stöds av nästan 52 procent, medan socialdemokraterna och samarbetspartierna får knappt 45 procent.
Temo-mätningen presenteras i Dagens Nyheter och Sydsvenskan och genomfördes mellan 5 och 20 december. 2 500 personer tillfrågades.
Förändringarna sedan förra Temo-mätningen för enskilda partier är inte statistiskt säkerställd.
Temo-mätningen presenteras i Dagens Nyheter och Sydsvenskan och genomfördes mellan 5 och 20 december. 2 500 personer tillfrågades.
Förändringarna sedan förra Temo-mätningen för enskilda partier är inte statistiskt säkerställd.
20 december 2005
Tjat hjälper, geriatriken behålls!
Vi äldre kan andas ut! Geriatrik, det vill säga läran om sjukdomar hos äldre, ska finnas kvar som medicinsk specialitet inom vården. Beslutet har fattats av regeringen.
Redan 2003 kom Socialstyrelsen med ett förslag på hur specialitetsindelningen skulle se ut. I förslaget skulle geriatrik bli en grenspecialitet under invärtesmedicinen. Men förslaget fick hård kritik. Läkare, patientföreningar och pensionärsorganisationer menade att om geriatriken inte får vara kvar som en egen specialitet leder det till svårigheter att få forskare och läkare att intressera sig för äldres sjukdomar.
Regeringen har nu beslutat att antalet medicinska specialiteter inom vården ska bli färre. Istället för att ha många likvärdiga områden blir det en uppdelning på några basspecialiteter med underordnade grenspecialiteter. På grund av alla protester blir geriatriken en egen basspecialitet! Regeringen har sålunda ändrat uppfattning och vill istället satsa på geriatrik.
Äldreomsorgsminister Ylva Johansson håller nu med och gör därför en annan bedömning än Socialstyrelsen.
- Jag kan ju väga in de politiska satsningar vi vill göra inom äldreområdet och vikten av att vi då har tillräckligt många geriatriker ute i verksamheten, säger hon. Regeringen önskar en satsning på en miljard kronor per år i tio år, medan de borgerliga vill satsa drygt 11 miljarder under 3 år. Oavsett partitillhörigheten hos de styrande är en betydande satsning på geriatrik en klok och viktig åtgärd.
Nu får väl också Landstinget Blekinge och blekinges kommuner ändra uppfattning? Frågan går till landstingsrådet Marie Sällström (s), som väl också ångrar sin inställning? En lokal socialdemokratisk tvärvändning är väl på sin plats!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Redan 2003 kom Socialstyrelsen med ett förslag på hur specialitetsindelningen skulle se ut. I förslaget skulle geriatrik bli en grenspecialitet under invärtesmedicinen. Men förslaget fick hård kritik. Läkare, patientföreningar och pensionärsorganisationer menade att om geriatriken inte får vara kvar som en egen specialitet leder det till svårigheter att få forskare och läkare att intressera sig för äldres sjukdomar.
Regeringen har nu beslutat att antalet medicinska specialiteter inom vården ska bli färre. Istället för att ha många likvärdiga områden blir det en uppdelning på några basspecialiteter med underordnade grenspecialiteter. På grund av alla protester blir geriatriken en egen basspecialitet! Regeringen har sålunda ändrat uppfattning och vill istället satsa på geriatrik.
Äldreomsorgsminister Ylva Johansson håller nu med och gör därför en annan bedömning än Socialstyrelsen.
- Jag kan ju väga in de politiska satsningar vi vill göra inom äldreområdet och vikten av att vi då har tillräckligt många geriatriker ute i verksamheten, säger hon. Regeringen önskar en satsning på en miljard kronor per år i tio år, medan de borgerliga vill satsa drygt 11 miljarder under 3 år. Oavsett partitillhörigheten hos de styrande är en betydande satsning på geriatrik en klok och viktig åtgärd.
Nu får väl också Landstinget Blekinge och blekinges kommuner ändra uppfattning? Frågan går till landstingsrådet Marie Sällström (s), som väl också ångrar sin inställning? En lokal socialdemokratisk tvärvändning är väl på sin plats!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
"Värna den svenska modellen"
Försvarstal Av Statsminister Göran Persson.
Senast uppdaterad 23 december 2005 00:05 i Sydsvenska Dagbladet.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige ser lovande ut. Med fler i sysselsättning ökar möjligheterna till stora välfärdssatsningar, skriver statsminister Göran Persson.
Snart är det ett år sedan ett kraftigt jordskalv resulterade i enorma flodvågor som slog in över stränderna i Asien och Afrika. Hundratusentals människor omkom. Miljoner fattiga förlorade sin bostad och försörjning. Än fler fick själsliga ärr för livet. Sverige var ett av de länder utanför katastrofområdet som drabbades värst. Cirka 20000 svenskar turistade i de berörda områdena. Över 500 svenskar omkom – åtskilliga av dem var barn. För många blir jul- och nyårshelgerna således inte bara en tid för avkoppling och gemenskap, utan också för sorg och saknad. I solidaritet och medkänsla med dem som drabbats kan vi vara medmänniskor i ordets bästa mening. Vi kan söka tröst och lindring hos varandra.
Katastrofkommissionen, med uppdrag att granska hur regeringskansliet och myndigheterna hanterade katastrofen, tillsattes på regeringens initiativ. Regeringskansliet var inte tillräckligt handlingskraftigt när katastrofen inträffade tidigt på annandagens morgon. Det fanns inte tillräckligt med underlag och information för att sätta igång arbetet. Som statsminister tar jag mitt ansvar för detta och för att förbättra rutiner och organisation så att regeringskansli och myndigheter skall vara så förberedda som möjligt inför framtida katastrofer. Men vi måste också komma ihåg att storartade insatser gjordes av frivilliga och andra både i Thailand och här hemma. I kyrkor, bland frivilligorganisationer, i kommuner där drabbade bodde, i myndigheter, företag och bland anställda i regeringskansliet gjordes mycket värdefulla insatser.
Veckan efter katastrofen kunde de allra flesta svenskar flygas hem, krisgrupper var snabbt organiserade, flygplatserna bemannades med personal till stöd för de drabbade. Frivilliga anmälde sig för att åka ned och hjälpa till på plats. Alla dessa insatser förtjänar mitt och regeringens varma tack.
Erfarenheterna skall nu tas tillvara för att stärka Sveriges förmåga till krishantering.
Samtidigt som vi gör det, skall vi också ta oss an utmaningarna här hemma. Den ekonomiska utvecklingen förväntas bli starkare de kommande åren än vad bedömare trodde så sent som i höstas. När tillväxten allt mer drivs av hushållens konsumtion blir resultatet nya jobb.
Enligt Statistiska Centralbyrån har sysselsättningen stigit med 100000 det senaste året. Vid årsskiftet träder regeringens sysselsättningspaket i kraft, vilket leder till ytterligare minskning av arbetslösheten. Min bedömning är att den öppna arbetslösheten nästa år kan pressas ner mot fyra procent. Fler människor i arbete leder till högre skatteinkomster och ökade resurser till utbyggd och förbättrad vård, omsorg och skola.
Vi planerar kraftiga insatser för att bygga ut äldreomsorgen, förbättra demensvården och ge ökat stöd till anhöriga. De samlade resurserna till våra äldre skall öka med 10 miljarder kronor under tio år. Det är viktigare än stora skattesänkningar. Vi skall se till att alla människor har råd med en god tandvård.
För många människor är det idag för dyrt att få tänderna lagade. Det är oacceptabelt. Vi vill genomföra en tandvårdsreform som påtagligt reducerar kostnaderna.
Vi skall dessutom förbättra skolan, så att alla barn och unga får chans till en bra start i livet. 14000 nya lärare har anställts de senaste åren, men det har ännu inte givit tillräckligt resultat. Alltför många unga killar och tjejer lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper i språk och matematik. En fortsatt satsning på skolans kvalitet ligger framför oss. Ytterst handlar valet nästa år om vilken samhällsmodell vi vill ha.
Skall vi göra gemensamma ansträngningar för att öka sysselsättningen och värna välfärden – eller skall vi sänka skatterna kraftigt för rika och låta var och en värna om sig själv?
Högeralliansen har enats om sitt mål: att sänka skatten med 250 miljarder kronor de närmaste åtta åren. Det motsvarar var femte krona som går till vård, skola, barnbidrag och annan välfärd. Så stora neddragningar kommer att förändra Sverige och den svenska modellen. Högeralliansen menar att sänkt ersättning vid sjukdom, arbetslöshet och förtidspension gör Sverige till ett bättre land att leva i. Den uppfattningen delar inte jag. Sveriges problem är inte att tryggheten är för stor, utan att för många människor fortfarande känner sig otrygga. Hur vi ser på den svenska modellen blir en huvudfråga i valrörelsen.
GÖRAN PERSSON
Senast uppdaterad 23 december 2005 00:05 i Sydsvenska Dagbladet.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige ser lovande ut. Med fler i sysselsättning ökar möjligheterna till stora välfärdssatsningar, skriver statsminister Göran Persson.
Snart är det ett år sedan ett kraftigt jordskalv resulterade i enorma flodvågor som slog in över stränderna i Asien och Afrika. Hundratusentals människor omkom. Miljoner fattiga förlorade sin bostad och försörjning. Än fler fick själsliga ärr för livet. Sverige var ett av de länder utanför katastrofområdet som drabbades värst. Cirka 20000 svenskar turistade i de berörda områdena. Över 500 svenskar omkom – åtskilliga av dem var barn. För många blir jul- och nyårshelgerna således inte bara en tid för avkoppling och gemenskap, utan också för sorg och saknad. I solidaritet och medkänsla med dem som drabbats kan vi vara medmänniskor i ordets bästa mening. Vi kan söka tröst och lindring hos varandra.
Katastrofkommissionen, med uppdrag att granska hur regeringskansliet och myndigheterna hanterade katastrofen, tillsattes på regeringens initiativ. Regeringskansliet var inte tillräckligt handlingskraftigt när katastrofen inträffade tidigt på annandagens morgon. Det fanns inte tillräckligt med underlag och information för att sätta igång arbetet. Som statsminister tar jag mitt ansvar för detta och för att förbättra rutiner och organisation så att regeringskansli och myndigheter skall vara så förberedda som möjligt inför framtida katastrofer. Men vi måste också komma ihåg att storartade insatser gjordes av frivilliga och andra både i Thailand och här hemma. I kyrkor, bland frivilligorganisationer, i kommuner där drabbade bodde, i myndigheter, företag och bland anställda i regeringskansliet gjordes mycket värdefulla insatser.
Veckan efter katastrofen kunde de allra flesta svenskar flygas hem, krisgrupper var snabbt organiserade, flygplatserna bemannades med personal till stöd för de drabbade. Frivilliga anmälde sig för att åka ned och hjälpa till på plats. Alla dessa insatser förtjänar mitt och regeringens varma tack.
Erfarenheterna skall nu tas tillvara för att stärka Sveriges förmåga till krishantering.
Samtidigt som vi gör det, skall vi också ta oss an utmaningarna här hemma. Den ekonomiska utvecklingen förväntas bli starkare de kommande åren än vad bedömare trodde så sent som i höstas. När tillväxten allt mer drivs av hushållens konsumtion blir resultatet nya jobb.
Enligt Statistiska Centralbyrån har sysselsättningen stigit med 100000 det senaste året. Vid årsskiftet träder regeringens sysselsättningspaket i kraft, vilket leder till ytterligare minskning av arbetslösheten. Min bedömning är att den öppna arbetslösheten nästa år kan pressas ner mot fyra procent. Fler människor i arbete leder till högre skatteinkomster och ökade resurser till utbyggd och förbättrad vård, omsorg och skola.
Vi planerar kraftiga insatser för att bygga ut äldreomsorgen, förbättra demensvården och ge ökat stöd till anhöriga. De samlade resurserna till våra äldre skall öka med 10 miljarder kronor under tio år. Det är viktigare än stora skattesänkningar. Vi skall se till att alla människor har råd med en god tandvård.
För många människor är det idag för dyrt att få tänderna lagade. Det är oacceptabelt. Vi vill genomföra en tandvårdsreform som påtagligt reducerar kostnaderna.
Vi skall dessutom förbättra skolan, så att alla barn och unga får chans till en bra start i livet. 14000 nya lärare har anställts de senaste åren, men det har ännu inte givit tillräckligt resultat. Alltför många unga killar och tjejer lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper i språk och matematik. En fortsatt satsning på skolans kvalitet ligger framför oss. Ytterst handlar valet nästa år om vilken samhällsmodell vi vill ha.
Skall vi göra gemensamma ansträngningar för att öka sysselsättningen och värna välfärden – eller skall vi sänka skatterna kraftigt för rika och låta var och en värna om sig själv?
Högeralliansen har enats om sitt mål: att sänka skatten med 250 miljarder kronor de närmaste åtta åren. Det motsvarar var femte krona som går till vård, skola, barnbidrag och annan välfärd. Så stora neddragningar kommer att förändra Sverige och den svenska modellen. Högeralliansen menar att sänkt ersättning vid sjukdom, arbetslöshet och förtidspension gör Sverige till ett bättre land att leva i. Den uppfattningen delar inte jag. Sveriges problem är inte att tryggheten är för stor, utan att för många människor fortfarande känner sig otrygga. Hur vi ser på den svenska modellen blir en huvudfråga i valrörelsen.
GÖRAN PERSSON
18 december 2005
17 december 2005
Sveriges Radio - Skop: De borgerliga tappar ledningen
2005-12-17
Den borgerliga alliansen har tappat ledningen och i stället har socialdemokraterna och stödpartierna passerat de borgerliga partierna med 2,2 procentenheter väljaropinionen. Det visar Skops senaste opinionsbarometer.
49 procent av de intervjuade svenskarna stödjer socialdemokraterna och stödpartierna mot 46,8 procent för den borgerliga alliansen.
Mätningen innebär ett trendbrott i Skops mätningar sedan januari i år. För en månad sedan ledde alliansen med 3,3 procentenheter.
Moderaterna går bakåt för andra månaden i rad i Skops mätning. Folkpartiet minskar också medan miljöpartiet går framåt. Förändringarna är statistiskt säkerställda.
Tidigare i veckan visade SCB:s och opinionsinstitutets Ruabs mätningar av partisympatierna på ett ökat stöd för socialdemokraterna, medan moderaterna går bakåt.
Skops mätning omfattar 1 200 personer och har gjorts under tiden 17 november till 13 december, då de intervjuade fick svara på frågan: vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?
Resultatet i procent med förändringen från förra mätningen inom parentes:
Socialdemokraterna 36,7 (0)
Moderaterna 22,7 (-1,3)
Folkpartiet 10,5 (-2,3)
Kristdemokraterna 7,1 (+0,9)
Centern 6,5 (-0.4)
Miljöpartiet 6,4 (+1,7)
Vänsterpartiet 5,9 (+0,7).
Den borgerliga alliansen har tappat ledningen och i stället har socialdemokraterna och stödpartierna passerat de borgerliga partierna med 2,2 procentenheter väljaropinionen. Det visar Skops senaste opinionsbarometer.
49 procent av de intervjuade svenskarna stödjer socialdemokraterna och stödpartierna mot 46,8 procent för den borgerliga alliansen.
Mätningen innebär ett trendbrott i Skops mätningar sedan januari i år. För en månad sedan ledde alliansen med 3,3 procentenheter.
Moderaterna går bakåt för andra månaden i rad i Skops mätning. Folkpartiet minskar också medan miljöpartiet går framåt. Förändringarna är statistiskt säkerställda.
Tidigare i veckan visade SCB:s och opinionsinstitutets Ruabs mätningar av partisympatierna på ett ökat stöd för socialdemokraterna, medan moderaterna går bakåt.
Skops mätning omfattar 1 200 personer och har gjorts under tiden 17 november till 13 december, då de intervjuade fick svara på frågan: vilket parti tycker du bäst om i rikspolitiken?
Resultatet i procent med förändringen från förra mätningen inom parentes:
Socialdemokraterna 36,7 (0)
Moderaterna 22,7 (-1,3)
Folkpartiet 10,5 (-2,3)
Kristdemokraterna 7,1 (+0,9)
Centern 6,5 (-0.4)
Miljöpartiet 6,4 (+1,7)
Vänsterpartiet 5,9 (+0,7).
Ökad livskvalitet för äldre i Blekinge
Blekinge borde kunna bli ett bra landskap att åldras i! Åldrandeperioden är minst lika värdefull som det tidigare livet. Äldrepolitik berör alla. Vår Moderata politik sammanfattas nedan.
Vi moderater vill
§ att arbetslivet, det sociala och det politiska livet i Blekinge ska vara öppet för äldre, vars sociala och ekonomiska trygghet också ska vara säkrad genom ökad tillväxt och sysselsättning
§ underlätta anställning av äldre genom minskat arbetsgivaransvar, ändrade regler för pensionsavsättningar, avgiftsbestämda pensioner, ökad visstidsanställning efter 61 år samt ta bort arbetsgivaravgifterna för dem som har varit arbetslösa eller sjukskrivna i över ett år – skapa nystartsjobb
§ införa jobbavdrag för alla arbetsinkomster och att pensionen normalt ska gälla gemensamt för ”två liv” – det vill säga om inte annat önskas gemensamt mellan äkta makar/samboende.
§ införa en vård och omsorg med garanterad tillgänglighet och lagstadgad rätt att välja
§ ersätta kommun- och landstingsfinansieringen av vården och omsorgen med en statlig finansiering som utgår från patienternas behov och öppnar för alternativa driftsformer
§ satsa på folkhälsoarbete och förebyggande åtgärder
Vården och omsorgen ska stärka vårdtagarnas rättigheter och möjliggöra ökad valfrihet och större mångfald. Alla människor ska ges vård och omsorg i rätt tid och enligt fastlagda principer med rätt att välja den vård som passar dem bäst. I detta inkluderas tandvård och alla typer av handikappvård och rehabilitering. Behoven och inte plånboken eller kontakter ska vara avgörande!
Vi Moderater vill dessutom
§ satsa på utveckling av anhörigvården och stödja anhörigvårdare
§ satsa fem miljarder kronor extra på rättstrygghet den kommande treårsperioden jämte att man vid planering av trafik och räddningstjänst ska ta hänsyn till äldres behov
§ begränsa fastighetsskatten för att senare avskaffa den helt
§ underlätta byggandet av seniorboenden och genom en omsorgsgaranti göra byggandet av särskilda boenden mera attraktivt.
§ satsa på frivilligarbete, utreda möjligheten att införa avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet och avsätta medel för att utveckla volontärarbete, som höjer livskvaliteten för många ensamma äldre.
§ införa ett skatteavdrag på 50 procent för alla typer av hushållsnära tjänster.
Blekingemoderaternas äldrepolitik har både lokal och central förankring.
För Blekingemoderaternas äldrepolitiska arbetsgrupp:
Bo Arnesjö, Ronneby, Sammankallande
Roger Fredriksson, Hallabro, Politisk sekreterare
Astrid Adholm, Ronneby
Irene Ahlstrand, Karlshamn
Torsten Cairenius, Olofström
Hans Hedvall, Karlskrona
Jan-Åke Nordin, Karlskrona
Christoffer Stenström, Bräkne-Hoby
Karl-Gösta Svenson, Kråkerum
Vi moderater vill
§ att arbetslivet, det sociala och det politiska livet i Blekinge ska vara öppet för äldre, vars sociala och ekonomiska trygghet också ska vara säkrad genom ökad tillväxt och sysselsättning
§ underlätta anställning av äldre genom minskat arbetsgivaransvar, ändrade regler för pensionsavsättningar, avgiftsbestämda pensioner, ökad visstidsanställning efter 61 år samt ta bort arbetsgivaravgifterna för dem som har varit arbetslösa eller sjukskrivna i över ett år – skapa nystartsjobb
§ införa jobbavdrag för alla arbetsinkomster och att pensionen normalt ska gälla gemensamt för ”två liv” – det vill säga om inte annat önskas gemensamt mellan äkta makar/samboende.
§ införa en vård och omsorg med garanterad tillgänglighet och lagstadgad rätt att välja
§ ersätta kommun- och landstingsfinansieringen av vården och omsorgen med en statlig finansiering som utgår från patienternas behov och öppnar för alternativa driftsformer
§ satsa på folkhälsoarbete och förebyggande åtgärder
Vården och omsorgen ska stärka vårdtagarnas rättigheter och möjliggöra ökad valfrihet och större mångfald. Alla människor ska ges vård och omsorg i rätt tid och enligt fastlagda principer med rätt att välja den vård som passar dem bäst. I detta inkluderas tandvård och alla typer av handikappvård och rehabilitering. Behoven och inte plånboken eller kontakter ska vara avgörande!
Vi Moderater vill dessutom
§ satsa på utveckling av anhörigvården och stödja anhörigvårdare
§ satsa fem miljarder kronor extra på rättstrygghet den kommande treårsperioden jämte att man vid planering av trafik och räddningstjänst ska ta hänsyn till äldres behov
§ begränsa fastighetsskatten för att senare avskaffa den helt
§ underlätta byggandet av seniorboenden och genom en omsorgsgaranti göra byggandet av särskilda boenden mera attraktivt.
§ satsa på frivilligarbete, utreda möjligheten att införa avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet och avsätta medel för att utveckla volontärarbete, som höjer livskvaliteten för många ensamma äldre.
§ införa ett skatteavdrag på 50 procent för alla typer av hushållsnära tjänster.
Blekingemoderaternas äldrepolitik har både lokal och central förankring.
För Blekingemoderaternas äldrepolitiska arbetsgrupp:
Bo Arnesjö, Ronneby, Sammankallande
Roger Fredriksson, Hallabro, Politisk sekreterare
Astrid Adholm, Ronneby
Irene Ahlstrand, Karlshamn
Torsten Cairenius, Olofström
Hans Hedvall, Karlskrona
Jan-Åke Nordin, Karlskrona
Christoffer Stenström, Bräkne-Hoby
Karl-Gösta Svenson, Kråkerum
16 december 2005
14 december 2005
Ökande sjukskrivningar – ett statligt misstag
Sjuktalen ökar. Fusk och slentrianmässiga sjukskrivningar misstänks. Arbetslivsinstitutet (ALI) har emellertid visat att ökningen beror på längre sjukskrivningar och i mindre grad på ökat antal sjukskrivna, som domineras av yngre.
Bekämpning av fusk och sviktande arbetsmoral behövs kanske, men huvudproblemet är, enligt ALI, att arbetet med att förebygga sjukfrånvaro kollapsade efter 1993. Arbetsanpassningsverksamheten i större företag, kommuner och landsting lades då ner. Den hade varit till för att lösa problem med sviktande arbetsförmåga hos anställda, ofta äldre, handikappade eller sjuka, vars sysselsättningsmöjligheter minskade.
För att bromsa utslagningen och de ökade kostnaderna för arbetslöshet eller förtida pensionering hade lagen om anställningsskydd (LAS) stiftats Däri förbjuds arbetsgivarna att säga upp äldre och sjuka. De har också plikt att genom arbetstränings-, anpassnings- och omplaceringsåtgärder pröva hur stor arbetsförmåga som förlorats och hur uppsägning kan undvikas. Anpassningsgrupper blev samrådsorgan mellan arbetsgivare, anställda och arbetsförmedling. Uppsägning kunde inte ske under sjukskrivning, men om arbetsförmåga permanent gått förlorad skulle försäkringskassan bereda förtidspension på hel- eller deltid.
Ett kontrakt mellan arbetsgivarna och staten etablerades byggt på att:
Bekämpning av fusk och sviktande arbetsmoral behövs kanske, men huvudproblemet är, enligt ALI, att arbetet med att förebygga sjukfrånvaro kollapsade efter 1993. Arbetsanpassningsverksamheten i större företag, kommuner och landsting lades då ner. Den hade varit till för att lösa problem med sviktande arbetsförmåga hos anställda, ofta äldre, handikappade eller sjuka, vars sysselsättningsmöjligheter minskade.
För att bromsa utslagningen och de ökade kostnaderna för arbetslöshet eller förtida pensionering hade lagen om anställningsskydd (LAS) stiftats Däri förbjuds arbetsgivarna att säga upp äldre och sjuka. De har också plikt att genom arbetstränings-, anpassnings- och omplaceringsåtgärder pröva hur stor arbetsförmåga som förlorats och hur uppsägning kan undvikas. Anpassningsgrupper blev samrådsorgan mellan arbetsgivare, anställda och arbetsförmedling. Uppsägning kunde inte ske under sjukskrivning, men om arbetsförmåga permanent gått förlorad skulle försäkringskassan bereda förtidspension på hel- eller deltid.
Ett kontrakt mellan arbetsgivarna och staten etablerades byggt på att:
- individen skulle ges möjlighet att stanna kvar i arbetsgemenskapen och arbeta efter sin förmåga,
- arbetsgivarens produktion inte skulle äventyras eftersom den del av arbetsförmågan som gått förlorad skulle betalas av sjukförsäkringssystemet,
- samhällets kostnader skulle minska då arbetsgivaren betalade lön för den anställdes restarbetsförmåga.
Den offentliga sektorns anpassningsgrupper bestod av ledande kommunpolitiker, företrädare för facket, arbetsförmedlingen och försäkringskassan samt medicinsk rehabiliteringsexpertis. Personalavdelningarna svarade för beredning och verkställighet och fick makt och medel att lösa även svåra anpassnings-, rehabiliterings- och omplaceringsproblem. Förtur gavs om ett rehabiliteringsärende matchade arbetskraven i en vakant tjänst.
Från 1993 raserades anpassningsarbetet. Arbetsmarknadsmyndigheterna avsade sig då alla problem bland redan anställda och lämnade anpassningsgrupperna. Lönebidragen mot arbetslöshet drogs in. Arbetsgivarna hänvisades till konsulter för att pröva de anställdas arbetsförmåga. Kommunernas ekonomi försämrades med minskning av lättare arbeten. Resurserna för anpassning och omplacering drogs in. Riksdagen införde restriktioner i rätten till förtidspension och sjukpenning och inskränkte försäkringskassans rätt att bevilja sjukersättning. Man krävde ett medicinskt underlag, som bevisade ett klart samband mellan en sjukdom och en minskad arbetsförmåga. Staten gav upp sitt ansvar för kontraktet med arbetsgivarna och överlät uppföljningen av sjukfrånvaron till enhetscheferna utan ekonomisk kompensation. Konsekvenserna blev resursbrist och en ökad arbetsbörda för kvarvarande medarbetare med risk för utmattning.
De ökade sjuktalen är sålunda inte bara hälsoproblem eller en ”sjukskrivningsepidemi”. Det rör sig om en serie strukturella åtgärder som verkställts av regering och riksdag.
Staten vill nu lösa problemet genom arbetsträning i samverkan med arbetsgivare. Tron att långtidssjukskrivna har arbetsförmåga kvar för andra arbetsuppgifter är dock bara delvis sant. Knappt 30 procent har kunnat återgå i arbete eller utbildning och en tredjedel av dem har återgått till sitt tidigare arbete.
Vad händer med de övriga hundratusentals sjuklediga? Det är svårt att förstå att de har förlorat hela sin arbetsförmåga för gott. Staten kan nog heller inte bara skylla ifrån sig på läkares släpphänthet eller de sjukskrivnas fusk! Återetablerad arbetsanpassning är nog nyckelord!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Civil och militär katastrofberedskap till Blekinge
Så här i Tsunami-katastrofens fotspår, dess bekymmersamma centrala hantering och ett minst sagt katastrofalt försvarsbeslut gäller det att samla ihop spillrorna och försöka rekonstruera så gott det går! Intet ont som inte har något gott med sig!
Vi informeras kontinuerligt om andra enorma lidanden i olika katastrofområden globalt. Exempel är alla lokala krigstillstånd, Pakistan efter jordbävningen, Guatemala efter översvämningarna, Afrika på grund av HIV/AIDS etcetera. Också närområdet kan drabbas om än – hittills - i betydligt mindre skala. Alla minns Estonia och fruktar bland annat en tankerkatastrof i Östersjön.
För oss Blekingar är de försvarsmässiga neddragningarna ännu inte lika allvarliga som på de flesta håll. Vi får behålla F 17 med sitt helikopterförband och Marinbasen i Karlskrona. Dessa ska tillsammans utvecklas till ett beredskapscentrum för internationella svenska militära insatser utomlands. Vi ska behålla alla de militära resurser, som behövs för räddningsinsatser både till lands och till sjöss. Alla typer av logistik ska etableras.
I debatten efter Tsunami-katastrofen har ett behov av en beredskap för samlade medicinska och andra katastrofinsatser aktualiserats. Regeringen och de centrala myndigheterna inklusive UD och Socialstyrelsen önskar utse ett Landsting, som ska tilldelas nationella uppgifter att hålla den beredskap och de resurser, som snabbt ska kunna sättas in både när våra egna och andra länders medborgare drabbas.
Landstinget Blekinge i samarbete med Region Blekinge, F 17 inklusive sitt helikopterförband och Marinen i Karlskrona med flera passar absolut bäst i Sverige för att ta sig an sådana viktiga uppgifter. Undertecknade hemställer om snabba samlade initiativ inom området!
Ulf Ahlstedt och Bo Arnesjö, Ronneby
Vi informeras kontinuerligt om andra enorma lidanden i olika katastrofområden globalt. Exempel är alla lokala krigstillstånd, Pakistan efter jordbävningen, Guatemala efter översvämningarna, Afrika på grund av HIV/AIDS etcetera. Också närområdet kan drabbas om än – hittills - i betydligt mindre skala. Alla minns Estonia och fruktar bland annat en tankerkatastrof i Östersjön.
För oss Blekingar är de försvarsmässiga neddragningarna ännu inte lika allvarliga som på de flesta håll. Vi får behålla F 17 med sitt helikopterförband och Marinbasen i Karlskrona. Dessa ska tillsammans utvecklas till ett beredskapscentrum för internationella svenska militära insatser utomlands. Vi ska behålla alla de militära resurser, som behövs för räddningsinsatser både till lands och till sjöss. Alla typer av logistik ska etableras.
I debatten efter Tsunami-katastrofen har ett behov av en beredskap för samlade medicinska och andra katastrofinsatser aktualiserats. Regeringen och de centrala myndigheterna inklusive UD och Socialstyrelsen önskar utse ett Landsting, som ska tilldelas nationella uppgifter att hålla den beredskap och de resurser, som snabbt ska kunna sättas in både när våra egna och andra länders medborgare drabbas.
Landstinget Blekinge i samarbete med Region Blekinge, F 17 inklusive sitt helikopterförband och Marinen i Karlskrona med flera passar absolut bäst i Sverige för att ta sig an sådana viktiga uppgifter. Undertecknade hemställer om snabba samlade initiativ inom området!
Ulf Ahlstedt och Bo Arnesjö, Ronneby
12 december 2005
Stödet för socialdemokraterna ökar
Trots de senaste veckornas hårda kritik mot regeringens agerande efter flodvågskatastrofen ökar socialdemokraternas väljarstöd, enligt opinionsinstitutet Ruabs senaste mätning.
Socialdemokraterna ökar med fyra procentenheter till 38 procent samtidigt som moderaterna tappar tre procentenheter till 29 procent.
Det borgerliga blockets försprång till socialdemokraterna och stödpartierna minskar till 1,3 procent.
Mätningen omfattar drygt 2 000 personer och gjordes mellan 29 november och 9 december.
Katastrofkommissionens rapport presenterades 1 december.
Socialdemokraterna ökar med fyra procentenheter till 38 procent samtidigt som moderaterna tappar tre procentenheter till 29 procent.
Det borgerliga blockets försprång till socialdemokraterna och stödpartierna minskar till 1,3 procent.
Mätningen omfattar drygt 2 000 personer och gjordes mellan 29 november och 9 december.
Katastrofkommissionens rapport presenterades 1 december.
11 december 2005
Fortsatt nedgång för socialdemokraterna
Socialdemokraternas nedgång under hösten fortsätter och förstärks. Det visar den senaste Demoskop-mätningen, som presenteras i samarbete med Nyheterna och Expressen.
Samtidigt har det stora raset efter Katastrofkomissionens tsunamirapport uteblivit. Den borgerliga alliansen har fortfarande ett försprång på 6,2 procent till socialdemokraterna och stödpartierna mp och v. Men försprånget har bara ökat marginellt. Nu har den borgerliga alliansen 51 procent av väljarsympatierna, jämfört med 44,8 procent för vänsterblocket med socialdemokraterna och stödpartierna. En skillnad på 6,2 procent.
Inget lyft i opinionen
För en dryg månad sedan var det partikongress och stor pr-föreställning för Göran Persson och socialdemokraterna, men kongressen gav inget lyft i opinionen.I september hade partiet nästan 36 procent, därefter har siffrorna dalat. I Demoskops decembermätning har väljarsympatierna sjunkit till 31, 9 procent, en tillbakagång med 1,3 procent. Den senaste mätningen visar också att miljöpartiet och kristdemokraterna går uppåt, medan förändringarna för övriga partier är små.
Över riksdagsspärren
I decembermätningen har kristdemokraterna åter tagit sig över spärren till riksdagen och har nu 4,5 procent av väljarsympatierna. I novembermätningen fick de bara 3,1 procent. Junilistan tappar väljarnas stöd och får endast 1,5 procent i decembermätningen, vilket motsvarar den nivå partiet uppnådde före uppmärksamheten kring riksdagskandidaturen.1001 personer har under tiden 29 november till 6 december svarat på frågan "Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval idag?"
Reporter: Jonas Gummesson
Samtidigt har det stora raset efter Katastrofkomissionens tsunamirapport uteblivit. Den borgerliga alliansen har fortfarande ett försprång på 6,2 procent till socialdemokraterna och stödpartierna mp och v. Men försprånget har bara ökat marginellt. Nu har den borgerliga alliansen 51 procent av väljarsympatierna, jämfört med 44,8 procent för vänsterblocket med socialdemokraterna och stödpartierna. En skillnad på 6,2 procent.
Inget lyft i opinionen
För en dryg månad sedan var det partikongress och stor pr-föreställning för Göran Persson och socialdemokraterna, men kongressen gav inget lyft i opinionen.I september hade partiet nästan 36 procent, därefter har siffrorna dalat. I Demoskops decembermätning har väljarsympatierna sjunkit till 31, 9 procent, en tillbakagång med 1,3 procent. Den senaste mätningen visar också att miljöpartiet och kristdemokraterna går uppåt, medan förändringarna för övriga partier är små.
Över riksdagsspärren
I decembermätningen har kristdemokraterna åter tagit sig över spärren till riksdagen och har nu 4,5 procent av väljarsympatierna. I novembermätningen fick de bara 3,1 procent. Junilistan tappar väljarnas stöd och får endast 1,5 procent i decembermätningen, vilket motsvarar den nivå partiet uppnådde före uppmärksamheten kring riksdagskandidaturen.1001 personer har under tiden 29 november till 6 december svarat på frågan "Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval idag?"
Reporter: Jonas Gummesson
09 december 2005
05 december 2005
Ökande sjukskrivningar – ett statligt misstag
Ökningen av antalet sjukdagar har stora statsfinansiella konsekvenser. Fusk och slentrianmässiga sjukskrivningar misstänks. En forskningsrapport från Arbetslivsinstitutet visar dock att ökningen efter 1996 framför allt beror på förlängda sjukskrivningar. Bara en mindre del beror på ett ökat antal sjukskrivna, dominerat av yngre.
Bekämpning av fusk och sviktande arbetsmoral behövs visserligen, men huvudproblemet är, enligt rapporten, att sätten att undgå sjukfrånvaro kollapsade efter 1993. Anpassningsverksamheten i större företag, kommuner och landsting togs då bort. Den hade varit till för att lösa problem med sviktande arbetsförmåga hos anställda, ofta äldre, handikappade eller sjuka.
Anpassningsverksamhet etablerades på 70-talet när äldre arbetstagares sysselsättning minskade på grund av fusioner i näringslivet. Resurserna räckte inte för att erbjuda äldre och sjuka nya jobb.
För att bromsa utslagning och förhindra ökade kostnader för arbetslöshet eller förtidspensioner stiftades nya lagar. I lagen om anställningsskydd (LAS) infördes ett uppsägningsförbud för äldre och sjuka. Arbetsgivaren fick plikt att genom arbetstränings-, anpassnings- och omplaceringsåtgärder pröva hur stor del av arbetsförmågan som förlorats och hur uppsägning kunde undvikas.
Man införde lagstadgad arbetsanpassning där anpassningsgrupper var samrådsorgan mellan arbetsgivare, anställda och arbetsförmedling. Uppsägning kunde inte ske under sjukskrivning. Om arbetsträning hade visat att arbetsförmåga gått förlorad skulle försäkringskassan bereda förtidspension på hel- eller deltid. Uppsägning skulle ske i motsvarande grad.
Problemet med en ökande utslagning av äldre, sjuka och handikappade löstes med ett arbetsrättsligt samhällskontrakt mellan arbetsgivarna och staten byggt på att:
§ individen skulle ges möjlighet att stanna kvar i arbetsgemenskapen och arbeta efter sin förmåga,
§ arbetsgivarens produktion inte skulle äventyras eftersom den del av arbetsförmågan som gått förlorad skulle betalas av sjukförsäkringssystemet,
§ samhällets kostnader skulle minska då arbetsgivaren betalade lön för den anställdes restarbetsförmåga.
Den offentliga sektorns anpassningsgrupper blev organ för långtidssjukfall och bestod av ledande kommunpolitiker, företrädare för facket, tjänstemän från arbetsförmedling och försäkringskassa samt medicinsk expertis som snabbt kunde ta fram läkarintyg och medicinska rehabiliteringsplaner. Personalavdelningarna svarade för beredning och verkställighet och fick makt och medel att lösa även svåra anpassnings-, rehabiliterings- och omplaceringsproblem. Alla enhetschefer måste ansöka om att få tillsätta en ledig tjänst. Förtur gavs om något rehabiliteringsärende matchade arbetskraven i den vakanta tjänsten.
Från 1993 föll anpassningsarbetet ihop: Arbetsmarknadsmyndigheterna avsade sig problem bland redan anställda. Arbetsförmedlingarna lämnade anpassningsgrupperna. Lönebidrag, som var en sista åtgärd för att förebygga arbetslöshet, drogs in. Arbetsgivarna hänvisades till Arbetslivstjänster, en verksamhet, som på konsultbasis skulle pröva de anställdas arbetsförmåga. Kommunernas ekonomi försämrades drastiskt. Stora driftreduktioner ledde till minskat antal lättare arbetsuppgifter. Resurserna för anpassning och omplacering drogs in. Man krävde en professionalisering av rehabiliteringen, vilket slog undan benen för parternas insatser. Riksdagen beslutade om restriktioner i rätten till förtidspension och sjukpenning och inskränkte försäkringskassans rätt att bevilja sjukersättning. Det räckte inte längre att med arbetsträning mäta den enskildes arbetsförmåga. Man krävde ett medicinskt underlag, som bevisade ett klart samband mellan en sjukdom och en minskad arbetsförmåga. Staten avsade sig sitt ansvar för det ingångna samhällskontraktet med arbetsgivarna.
Anpassningsverksamheten raserades och ansvaret för uppföljning av sjukfrånvaron decentraliserades till enhetscheferna. Problemen skulle lösas inom enheternas driftsbudget utan ekonomisk kompensation. Konsekvenserna blev resursbrist och att arbetsbördan för övriga medarbetare måste ökas med risk för utmattning och sjukskrivning.
De ökade sjuktalen är sålunda inte bara hälsoproblem eller en ”sjukskrivningsepidemi”. Det rör sig om en serie strukturomvandlingar som verkställts av regering och riksdag. Staten vill nu lösa problemet genom arbetsträning i samverkan med arbetsgivare. Tron att långtidssjukskrivna kan ha arbetsförmåga för andra arbetsuppgifter är bara delvis sant. Arbetsförmedlingarna har fått knappt 30 procent åter i arbete eller arbetsmarknadsutbildning och en tredjedel av dem har återgått till sitt tidigare arbete.
Vad händer med de övriga hundratusentals sjuklediga? Det är svårt att förstå att de har förlorat hela sin arbetsförmåga för gott. Staten kan nog heller inte skylla ifrån sig på läkarnas släpphänthet eller de sjukskrivnas fusk! Arbetsanpassning är nog ett nyckelord!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Bekämpning av fusk och sviktande arbetsmoral behövs visserligen, men huvudproblemet är, enligt rapporten, att sätten att undgå sjukfrånvaro kollapsade efter 1993. Anpassningsverksamheten i större företag, kommuner och landsting togs då bort. Den hade varit till för att lösa problem med sviktande arbetsförmåga hos anställda, ofta äldre, handikappade eller sjuka.
Anpassningsverksamhet etablerades på 70-talet när äldre arbetstagares sysselsättning minskade på grund av fusioner i näringslivet. Resurserna räckte inte för att erbjuda äldre och sjuka nya jobb.
För att bromsa utslagning och förhindra ökade kostnader för arbetslöshet eller förtidspensioner stiftades nya lagar. I lagen om anställningsskydd (LAS) infördes ett uppsägningsförbud för äldre och sjuka. Arbetsgivaren fick plikt att genom arbetstränings-, anpassnings- och omplaceringsåtgärder pröva hur stor del av arbetsförmågan som förlorats och hur uppsägning kunde undvikas.
Man införde lagstadgad arbetsanpassning där anpassningsgrupper var samrådsorgan mellan arbetsgivare, anställda och arbetsförmedling. Uppsägning kunde inte ske under sjukskrivning. Om arbetsträning hade visat att arbetsförmåga gått förlorad skulle försäkringskassan bereda förtidspension på hel- eller deltid. Uppsägning skulle ske i motsvarande grad.
Problemet med en ökande utslagning av äldre, sjuka och handikappade löstes med ett arbetsrättsligt samhällskontrakt mellan arbetsgivarna och staten byggt på att:
§ individen skulle ges möjlighet att stanna kvar i arbetsgemenskapen och arbeta efter sin förmåga,
§ arbetsgivarens produktion inte skulle äventyras eftersom den del av arbetsförmågan som gått förlorad skulle betalas av sjukförsäkringssystemet,
§ samhällets kostnader skulle minska då arbetsgivaren betalade lön för den anställdes restarbetsförmåga.
Den offentliga sektorns anpassningsgrupper blev organ för långtidssjukfall och bestod av ledande kommunpolitiker, företrädare för facket, tjänstemän från arbetsförmedling och försäkringskassa samt medicinsk expertis som snabbt kunde ta fram läkarintyg och medicinska rehabiliteringsplaner. Personalavdelningarna svarade för beredning och verkställighet och fick makt och medel att lösa även svåra anpassnings-, rehabiliterings- och omplaceringsproblem. Alla enhetschefer måste ansöka om att få tillsätta en ledig tjänst. Förtur gavs om något rehabiliteringsärende matchade arbetskraven i den vakanta tjänsten.
Från 1993 föll anpassningsarbetet ihop: Arbetsmarknadsmyndigheterna avsade sig problem bland redan anställda. Arbetsförmedlingarna lämnade anpassningsgrupperna. Lönebidrag, som var en sista åtgärd för att förebygga arbetslöshet, drogs in. Arbetsgivarna hänvisades till Arbetslivstjänster, en verksamhet, som på konsultbasis skulle pröva de anställdas arbetsförmåga. Kommunernas ekonomi försämrades drastiskt. Stora driftreduktioner ledde till minskat antal lättare arbetsuppgifter. Resurserna för anpassning och omplacering drogs in. Man krävde en professionalisering av rehabiliteringen, vilket slog undan benen för parternas insatser. Riksdagen beslutade om restriktioner i rätten till förtidspension och sjukpenning och inskränkte försäkringskassans rätt att bevilja sjukersättning. Det räckte inte längre att med arbetsträning mäta den enskildes arbetsförmåga. Man krävde ett medicinskt underlag, som bevisade ett klart samband mellan en sjukdom och en minskad arbetsförmåga. Staten avsade sig sitt ansvar för det ingångna samhällskontraktet med arbetsgivarna.
Anpassningsverksamheten raserades och ansvaret för uppföljning av sjukfrånvaron decentraliserades till enhetscheferna. Problemen skulle lösas inom enheternas driftsbudget utan ekonomisk kompensation. Konsekvenserna blev resursbrist och att arbetsbördan för övriga medarbetare måste ökas med risk för utmattning och sjukskrivning.
De ökade sjuktalen är sålunda inte bara hälsoproblem eller en ”sjukskrivningsepidemi”. Det rör sig om en serie strukturomvandlingar som verkställts av regering och riksdag. Staten vill nu lösa problemet genom arbetsträning i samverkan med arbetsgivare. Tron att långtidssjukskrivna kan ha arbetsförmåga för andra arbetsuppgifter är bara delvis sant. Arbetsförmedlingarna har fått knappt 30 procent åter i arbete eller arbetsmarknadsutbildning och en tredjedel av dem har återgått till sitt tidigare arbete.
Vad händer med de övriga hundratusentals sjuklediga? Det är svårt att förstå att de har förlorat hela sin arbetsförmåga för gott. Staten kan nog heller inte skylla ifrån sig på läkarnas släpphänthet eller de sjukskrivnas fusk! Arbetsanpassning är nog ett nyckelord!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
30 november 2005
Socialism – är det sant?
En oförglömlig kulturresa till St. Petersburg har givit upphov till oro i min tankevärld.
Efter sovjetkommunismens fall sker en betydande upphämtning, än så länge mest i form av vackra kulisser utåt. Överfulla kollektiva boenden och fattigdom är fortfarande vanligt. Det tar tydligen lång tid att eliminera socialismens vådor. Kan vi komma att få uppleva något liknande?
Ett studium avslöjar att socialism är en dröm att nå samhällelig demokrati, jämlikhet och rättvisa. Enligt socialismens fäder, Marx och Engels, krävs då att all egendom konfiskeras och tas över av alla gemensamt!
Socialism kan vara reformistisk eller kommunistisk. Den reformistiska varianten, däribland socialdemokratin, tar avstånd från kommunismens strävan efter revolution och proletariatets diktatur. Rättvisa ska istället nås med successiva lagändringar och transfereringar, det vill säga att ta från de rika och ge till de fattiga – jämför Robin Hood.
Socialisterna vill:
· hävda allas lika förutsättningar och strävar efter jämlikhet, rättvisa, solidaritet, kollektivism och klasskamp. Inom socialdemokratin tillkommer begreppet folkstyre.
· utplåna "klassamhället". På sikt ska dessutom staten förlora sina funktioner till Partiet.
· avskaffa privat ägande och införa planekonomi för att utjämna olikheter och effektivisera all produktion. Då uppstår, enligt socialisterna, ett överflöd av varor, tjänster och tillgänglig arbetstid.
· att allt ansvar för drift och produktion ska tas över av arbetarna och samordnas i långsiktiga planer, så kallad planekonomi.
· utsätta kapitaliska system för ”invaderande” socialism genom blandekonomi det vill säga kollektivt ägande blandat med marknadsekonomi istället för ren marknadsekonomi.
· avskaffa kapitalismen - socialdemokraterna genom reformism med vissa inslag av marknadsekonomi; kommunisterna genom revolution och, sent i den socialistiska utvecklingen, statens avskaffande; syndikalisterna genom att överföra all makt till fackföreningar; anarkisterna genom att avskaffa staten och införa ”frihetlig” socialism.
· hävda kollektivet och individens grupptillhörighet. Förhållningssättet till kollektivet ska vara solidariskt och ekonomiskt svaga, handikappade och missanpassade ska integreras.
Klassmotsättningar är fundamentala politiska begrepp. Balansen mellan offentlig styrning, kollektivism, tolerans och arbetarstyre är centrala debattämnen inom den reformistiska socialismen - socialdemokratin. Begreppet kollektivism anses dock ha en negativ klang och används därför inte, trots sin centrala ideologiska betydelse.
Klasskamp är enligt Karl Marx, en kamp mellan ”härskande” och ”utsugna”, mellan ”arbete” och ”kapital”. Arbetet utgörs då av de ”obesuttna, producerande arbetarna” och kapitalet av dem som äger produktionsmedlen, ”borgarna”. Socialisterna vill stärka arbetarklassens intressen och ser liberalismen eller konservatismen som ideologier som enbart vill stärka borgarklassens - de ”besuttnas” - intressen. Alla socialistiska läror anser att arbetarklassens slutgiltiga seger är oundviklig.
Socialisterna vill samordna all makt i arbetarekollektiv, så kallade arbetarkommuner. Där ska man skaffa fram adekvat information, diskutera och rösta om allt. På grund av en tidsödande byråkrati måste dock makt ges till ”solidariska” ledare som utan kollektivt arbetarinflytande kan fatta egna beslut. Flera socialistiska länder har till och med utvecklat maktapparater som kan jämföras med indiska kastsystem eller förlegad europeisk adel.
Kritiker hävdar att alla försök att skapa socialistiska samhällen har varit kortlivade misslyckanden. Vissa socialistiska stater har dessutom – cyniskt nog - använt mer eller mindre svåra repressalier när deras säkerhet hotats av inre eller yttre fiender. Flera stora socialistiska stater, anses aldrig ha varit styrda av proletariatet och har därför inte varit socialistiska annat än till namnet.
Har jag fel? Jag ryser in i märgen!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Efter sovjetkommunismens fall sker en betydande upphämtning, än så länge mest i form av vackra kulisser utåt. Överfulla kollektiva boenden och fattigdom är fortfarande vanligt. Det tar tydligen lång tid att eliminera socialismens vådor. Kan vi komma att få uppleva något liknande?
Ett studium avslöjar att socialism är en dröm att nå samhällelig demokrati, jämlikhet och rättvisa. Enligt socialismens fäder, Marx och Engels, krävs då att all egendom konfiskeras och tas över av alla gemensamt!
Socialism kan vara reformistisk eller kommunistisk. Den reformistiska varianten, däribland socialdemokratin, tar avstånd från kommunismens strävan efter revolution och proletariatets diktatur. Rättvisa ska istället nås med successiva lagändringar och transfereringar, det vill säga att ta från de rika och ge till de fattiga – jämför Robin Hood.
Socialisterna vill:
· hävda allas lika förutsättningar och strävar efter jämlikhet, rättvisa, solidaritet, kollektivism och klasskamp. Inom socialdemokratin tillkommer begreppet folkstyre.
· utplåna "klassamhället". På sikt ska dessutom staten förlora sina funktioner till Partiet.
· avskaffa privat ägande och införa planekonomi för att utjämna olikheter och effektivisera all produktion. Då uppstår, enligt socialisterna, ett överflöd av varor, tjänster och tillgänglig arbetstid.
· att allt ansvar för drift och produktion ska tas över av arbetarna och samordnas i långsiktiga planer, så kallad planekonomi.
· utsätta kapitaliska system för ”invaderande” socialism genom blandekonomi det vill säga kollektivt ägande blandat med marknadsekonomi istället för ren marknadsekonomi.
· avskaffa kapitalismen - socialdemokraterna genom reformism med vissa inslag av marknadsekonomi; kommunisterna genom revolution och, sent i den socialistiska utvecklingen, statens avskaffande; syndikalisterna genom att överföra all makt till fackföreningar; anarkisterna genom att avskaffa staten och införa ”frihetlig” socialism.
· hävda kollektivet och individens grupptillhörighet. Förhållningssättet till kollektivet ska vara solidariskt och ekonomiskt svaga, handikappade och missanpassade ska integreras.
Klassmotsättningar är fundamentala politiska begrepp. Balansen mellan offentlig styrning, kollektivism, tolerans och arbetarstyre är centrala debattämnen inom den reformistiska socialismen - socialdemokratin. Begreppet kollektivism anses dock ha en negativ klang och används därför inte, trots sin centrala ideologiska betydelse.
Klasskamp är enligt Karl Marx, en kamp mellan ”härskande” och ”utsugna”, mellan ”arbete” och ”kapital”. Arbetet utgörs då av de ”obesuttna, producerande arbetarna” och kapitalet av dem som äger produktionsmedlen, ”borgarna”. Socialisterna vill stärka arbetarklassens intressen och ser liberalismen eller konservatismen som ideologier som enbart vill stärka borgarklassens - de ”besuttnas” - intressen. Alla socialistiska läror anser att arbetarklassens slutgiltiga seger är oundviklig.
Socialisterna vill samordna all makt i arbetarekollektiv, så kallade arbetarkommuner. Där ska man skaffa fram adekvat information, diskutera och rösta om allt. På grund av en tidsödande byråkrati måste dock makt ges till ”solidariska” ledare som utan kollektivt arbetarinflytande kan fatta egna beslut. Flera socialistiska länder har till och med utvecklat maktapparater som kan jämföras med indiska kastsystem eller förlegad europeisk adel.
Kritiker hävdar att alla försök att skapa socialistiska samhällen har varit kortlivade misslyckanden. Vissa socialistiska stater har dessutom – cyniskt nog - använt mer eller mindre svåra repressalier när deras säkerhet hotats av inre eller yttre fiender. Flera stora socialistiska stater, anses aldrig ha varit styrda av proletariatet och har därför inte varit socialistiska annat än till namnet.
Har jag fel? Jag ryser in i märgen!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
25 november 2005
24 november 2005
Läkare som chefer?
År 1997 byttes begreppet chefsöverläkare till verksamhetschef i hälso- och sjukvården. Då öppnades möjligheten för andra än läkare att bli chefer för kliniker och vårdcentraler, dock inte i psykiatrin.
Sedan dess flyr läkarna dessa positioner. Av cirka 1800 verksamhetschefer inom landstingen är nu under 60 procent läkare - i primärvården ännu färre. Det samma hände i kommunistländerna på sin tid då medicinskt okunniga partianhängare och politruker tog över. Vi svenskar kan dock trösta oss med att drygt var fjärde svensk chef, i alla fall under en övergångsfas, är sjuksköterska – det vill säga inte helt medicinskt okunniga men utan laglig rätt att axla ett medicinskt ansvar.
Varför flyr då läkarna dessa viktiga jobb? Är ledarskap inte längre en attraktiv uppgift? Medicinsk sakkunskap behövs väl för att driva den medicinska utvecklingen framåt?
Vården har alltid ställt andra än medicinska krav på sina ledare. Men chefskapet kan tydligen inte längre förenas med kliniskt arbete, undervisning och eventuell forskning. Det är nu en heltidsuppgift med fullt ansvar för verksamhet, ekonomi och personal. Läkaryrket och läkekonsten får träda tillbaka. Patientkontakter, forskning och undervisning, som de ju har utbildats för, minskar eller försvinner helt. Att läkare då ska axla ett chefskap inom en rimlig arbetstid är ett stort steg att ta!
Andra yrkesgrupper tar sig villigt an utmaningen - de får ju höjd lön och status. Många gör ett gott arbete men saknar insikter i en alltmer etiskt känslig, komplicerad och medicinskt kunskapsintensiv vård. Okunniga chefer måste då ha tillgång till kvalificerad medicinsk sakkunskap för att driva verksamheten framåt och prioritera resurserna rätt. Medicinska misstag tolereras inte och inte heller avsteg från medicinskt etiska principer bland annat reglerade i hälso- och sjukvårdslagen. Underbemanning gör att läkarna inte heller har tid att utbilda den okunniga chefen i medicin. Att lära läkekonsten har ju tagit dem minst 15 år.
Personalfrågor och ekonomiska frågor ska ha högsta prioritet. Chefen är ju chef för samtliga medarbetare. Läkarna sägs vara en svår grupp att styra – ”dom bara snackar patienter”! Som medicinskt outbildad chef löper man därför risk att bli ensam. Man är inte längre en del av den gamla gemenskapen och läkarna kanske inte bryr sig. De dagliga praktiska problemen kan upplevas ändlösa. Chefen får en mellanposition, i kläm mellan ledningen och medarbetarna inklusive läkarna. Med chefsrollen följer skyldighet att påverka den medicinska verksamheten och driva utvecklingen framåt. Medarbetare ska trivas och växa i sina roller! Patienterna ska ha all rätt att få den bästa vård som kan erbjudas. Chefen behöver därför stöttas annars är risken stor för att ”gå in i väggen”. Om förordnandet upphör ska chefen dessutom återgå till sin grundanställning som en bland jämlikar.
Medicinskt icke kvalificerad vårdpersonal, administratörer, politiker, fackliga representanter, ekonomer med flera är starka aktörer i den organisationsturbulenta sjukvården. Men den medicinska utvecklingen är snabb och kraven allt större. Vi patienter har inte råd med att lämna bort frågan om hur sjukvården ska utvecklas i framtiden till andra chefer än dem som har adekvat medicinsk kunskap?
Problemet är bara att läkarna inte vill axla ledarskapet med dess oövervinneliga politiska och administrativa motstånd och bristande morötter. Mindre enheter och mångfald kan nog lösa problemet!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Sedan dess flyr läkarna dessa positioner. Av cirka 1800 verksamhetschefer inom landstingen är nu under 60 procent läkare - i primärvården ännu färre. Det samma hände i kommunistländerna på sin tid då medicinskt okunniga partianhängare och politruker tog över. Vi svenskar kan dock trösta oss med att drygt var fjärde svensk chef, i alla fall under en övergångsfas, är sjuksköterska – det vill säga inte helt medicinskt okunniga men utan laglig rätt att axla ett medicinskt ansvar.
Varför flyr då läkarna dessa viktiga jobb? Är ledarskap inte längre en attraktiv uppgift? Medicinsk sakkunskap behövs väl för att driva den medicinska utvecklingen framåt?
Vården har alltid ställt andra än medicinska krav på sina ledare. Men chefskapet kan tydligen inte längre förenas med kliniskt arbete, undervisning och eventuell forskning. Det är nu en heltidsuppgift med fullt ansvar för verksamhet, ekonomi och personal. Läkaryrket och läkekonsten får träda tillbaka. Patientkontakter, forskning och undervisning, som de ju har utbildats för, minskar eller försvinner helt. Att läkare då ska axla ett chefskap inom en rimlig arbetstid är ett stort steg att ta!
Andra yrkesgrupper tar sig villigt an utmaningen - de får ju höjd lön och status. Många gör ett gott arbete men saknar insikter i en alltmer etiskt känslig, komplicerad och medicinskt kunskapsintensiv vård. Okunniga chefer måste då ha tillgång till kvalificerad medicinsk sakkunskap för att driva verksamheten framåt och prioritera resurserna rätt. Medicinska misstag tolereras inte och inte heller avsteg från medicinskt etiska principer bland annat reglerade i hälso- och sjukvårdslagen. Underbemanning gör att läkarna inte heller har tid att utbilda den okunniga chefen i medicin. Att lära läkekonsten har ju tagit dem minst 15 år.
Personalfrågor och ekonomiska frågor ska ha högsta prioritet. Chefen är ju chef för samtliga medarbetare. Läkarna sägs vara en svår grupp att styra – ”dom bara snackar patienter”! Som medicinskt outbildad chef löper man därför risk att bli ensam. Man är inte längre en del av den gamla gemenskapen och läkarna kanske inte bryr sig. De dagliga praktiska problemen kan upplevas ändlösa. Chefen får en mellanposition, i kläm mellan ledningen och medarbetarna inklusive läkarna. Med chefsrollen följer skyldighet att påverka den medicinska verksamheten och driva utvecklingen framåt. Medarbetare ska trivas och växa i sina roller! Patienterna ska ha all rätt att få den bästa vård som kan erbjudas. Chefen behöver därför stöttas annars är risken stor för att ”gå in i väggen”. Om förordnandet upphör ska chefen dessutom återgå till sin grundanställning som en bland jämlikar.
Medicinskt icke kvalificerad vårdpersonal, administratörer, politiker, fackliga representanter, ekonomer med flera är starka aktörer i den organisationsturbulenta sjukvården. Men den medicinska utvecklingen är snabb och kraven allt större. Vi patienter har inte råd med att lämna bort frågan om hur sjukvården ska utvecklas i framtiden till andra chefer än dem som har adekvat medicinsk kunskap?
Problemet är bara att läkarna inte vill axla ledarskapet med dess oövervinneliga politiska och administrativa motstånd och bristande morötter. Mindre enheter och mångfald kan nog lösa problemet!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
22 november 2005
21 november 2005
19 november 2005
Allt fler slut vid trettio
Chefekonomen vid Svenskt Näringsliv Stefan Fölster har studerat den ändrade arbetsledigheten i Sverige och slår nu larm.
Den största procentuella ökningen av förtidspensionärer ses bland kvinnor under 30 år. På ett år har antalet vuxit 30 procent, merparten på grund av ”psykiska besvär”.
Antalsmässigt är ökningen dock störst bland kvinnor i åldern 30-49 år, en ökning på nära 2500 eller 25 procent på bara ett år. Ökningen i denna grupp är snabbare än för kvinnor över femtio. Psykiska besvär är orsak i cirka 40 procent.
Antalet nya långtidssjukskrivningar bland personer under 30 år har också ökat dramatiskt sedan strax före millennieskiftet. Män är överrepresenterade i åldersgruppen under 24 år men däröver kvinnorna. Mentala diagnoser är orsak till ungefär en tredjedel medan övriga sjukdomar har minskat andelsmässigt, men ökat i absoluta tal.
Det finns, enligt Stefan Fölster, fyra viktiga förklaringar till varför förtidspensionering bland unga kvinnor och män ökat så kraftigt:
· Sämre start från skolan.
Nära 20 000 skolungdomar skolkar så mycket att de måste betraktas som oskolade. Avhoppen från gymnasiet ökar också kraftigt. Tre av tio gymnasister får aldrig slutbetyg.
· Svårare att få arbete.
En ungdomsarbetslöshet på 16 procent är dubbelt så hög som i vårt sydliga grannland och slår speciellt hårt mot invandrare.
· Långa väntetider till psykvården.
Fyrtio procent av de långtidssjukskrivna kvinnorna anger att de står på väntelista till vård.
· En kraftig ökning av förtidspensioneringarna från Försäkringskassans sida under 2004.
Detta görs för att hyfsa sjuktalen och i hopp om att de yngre senare ska komma tillbaka i arbete. Men enligt riksrevisionsverket (RRV) är det bara en procent av dem som förtidspensionerats före 30 år som någonsin återvänder till arbete.
Stefan Fölster ”bannar i kyrkan”. Han är modig och löper risk att ”bannlysas” av facket och de rödgröna! Men det är lätt att hålla med. Utvecklingen måste brytas. Vi har inte råd med att unga kvinnor och män ohämmat slås ut från arbetsmarknaden. Det är ett gigantiskt mänskligt och samhällsekonomiskt slöseri som är oacceptabelt. Man förstår om många läkare önskar avhända sig sjukskrivningarna och de därmed förknippade riskerna att bli ”svartlistade”. Det Nuderska ”köttberget” bävar!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Den största procentuella ökningen av förtidspensionärer ses bland kvinnor under 30 år. På ett år har antalet vuxit 30 procent, merparten på grund av ”psykiska besvär”.
Antalsmässigt är ökningen dock störst bland kvinnor i åldern 30-49 år, en ökning på nära 2500 eller 25 procent på bara ett år. Ökningen i denna grupp är snabbare än för kvinnor över femtio. Psykiska besvär är orsak i cirka 40 procent.
Antalet nya långtidssjukskrivningar bland personer under 30 år har också ökat dramatiskt sedan strax före millennieskiftet. Män är överrepresenterade i åldersgruppen under 24 år men däröver kvinnorna. Mentala diagnoser är orsak till ungefär en tredjedel medan övriga sjukdomar har minskat andelsmässigt, men ökat i absoluta tal.
Det finns, enligt Stefan Fölster, fyra viktiga förklaringar till varför förtidspensionering bland unga kvinnor och män ökat så kraftigt:
· Sämre start från skolan.
Nära 20 000 skolungdomar skolkar så mycket att de måste betraktas som oskolade. Avhoppen från gymnasiet ökar också kraftigt. Tre av tio gymnasister får aldrig slutbetyg.
· Svårare att få arbete.
En ungdomsarbetslöshet på 16 procent är dubbelt så hög som i vårt sydliga grannland och slår speciellt hårt mot invandrare.
· Långa väntetider till psykvården.
Fyrtio procent av de långtidssjukskrivna kvinnorna anger att de står på väntelista till vård.
· En kraftig ökning av förtidspensioneringarna från Försäkringskassans sida under 2004.
Detta görs för att hyfsa sjuktalen och i hopp om att de yngre senare ska komma tillbaka i arbete. Men enligt riksrevisionsverket (RRV) är det bara en procent av dem som förtidspensionerats före 30 år som någonsin återvänder till arbete.
Stefan Fölster ”bannar i kyrkan”. Han är modig och löper risk att ”bannlysas” av facket och de rödgröna! Men det är lätt att hålla med. Utvecklingen måste brytas. Vi har inte råd med att unga kvinnor och män ohämmat slås ut från arbetsmarknaden. Det är ett gigantiskt mänskligt och samhällsekonomiskt slöseri som är oacceptabelt. Man förstår om många läkare önskar avhända sig sjukskrivningarna och de därmed förknippade riskerna att bli ”svartlistade”. Det Nuderska ”köttberget” bävar!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
11 november 2005
Vårdgaranti räcker inte
Den svenska vårdens tillgänglighet och jämlikhet har belysts i en internationell jämförelse av Anders Morin med flera, Svenskt Näringsliv.
Med flera olika tekniker har de jämfört den svenska vården med andra länder. De har utnyttjat data från sjukvårdsregister i flera västländer, en undersökning från OECD och en större patientenkät genomförd av Demoskop våren 2005.
Följande konstaterades:
• Sverige har väsentligt sämre tillgänglighet än både Norge och Danmark. Det gäller både väntetider till operation och totala väntetider, det vill säga de sammanlagda väntetiderna för specialistbedömning och operation. I grannländerna var de flesta patienterna färdigbehandlade redan innan de svenska patienterna ens hade hunnit bli undersökta.
• Enligt OECD platsar Sverige bland de länder som har sämst tillgänglighet i Europa. Om ännu fler länder inkluderas visar det sig att de svenska väntetiderna är ovanligt långa.
En av den svenska vårdens huvudprinciper är att den ska vara jämlik och att vård ska ges efter behov och inte efter inkomst eller utbildningsnivå.
Följande konstaterades:
• OECD-data om ojämlikhet i vården i medlemsländerna placerar Sverige som ett av de mest ojämlika länderna när det gäller läkarbesök i primärvården och i specialistvården.
• De lägre inkomstgrupperna har färre läkarbesök än deras förväntade behov. Skillnaden mot de högre inkomstgrupperna är statistiskt säkerställd. Tre länder i OECD har, mätt på detta sätt, mer ojämlik vård. De är Finland, USA och Portugal.
• De lägre inkomstgrupperna har också lägre sannolikhet för att överhuvudtaget söka läkare. Skillnaden är även här statistiskt säkerställd. Bara USA, Mexico, Finland och Portugal har större ojämlikhet i detta avseende. I USA och Mexico har bara en del av befolkningen sina sjukvårdsbehov täckta genom så kallad solidarisk finansiering. Bara två länder med solidarisk finansiering har sålunda en mer ojämlik vård än Sverige.
• De långa väntetiderna är en orsak till den ojämlika vården i vårt socialistiska land. Människor med högre inkomster och utbildning får tydligen snabbare vård genom argumentation, kontakter eller genom privat sjukvårdsförsäkring.
Den svaga tillgängligheten inom svensk sjukvård beror på att sjukvården har kontraproduktiva ersättningssystem, bristande konkurrens mellan vårdinrättningarna och otillräckliga incitament för förbättringsarbete. En förstärkt vårdgaranti behövs. Det krävs också effektivare styrsystem, ökad konkurrensutsättning och vilja att förändra för att uppfylla garantins intentioner. Om inte, kommer ytterligare krav på resurstillskott för att klara tillgängligheten. Effektivare och mera professionella organisationer snarare än ökade resurser ska kunna lösa problemen!
Men det går väl inte att tänka sig i ett så ”ojämlikt” socialistiskt system, som i Sverige och Blekinge, eller hur landstingsråden Bernth Johnson (s) och Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Med flera olika tekniker har de jämfört den svenska vården med andra länder. De har utnyttjat data från sjukvårdsregister i flera västländer, en undersökning från OECD och en större patientenkät genomförd av Demoskop våren 2005.
Följande konstaterades:
• Sverige har väsentligt sämre tillgänglighet än både Norge och Danmark. Det gäller både väntetider till operation och totala väntetider, det vill säga de sammanlagda väntetiderna för specialistbedömning och operation. I grannländerna var de flesta patienterna färdigbehandlade redan innan de svenska patienterna ens hade hunnit bli undersökta.
• Enligt OECD platsar Sverige bland de länder som har sämst tillgänglighet i Europa. Om ännu fler länder inkluderas visar det sig att de svenska väntetiderna är ovanligt långa.
En av den svenska vårdens huvudprinciper är att den ska vara jämlik och att vård ska ges efter behov och inte efter inkomst eller utbildningsnivå.
Följande konstaterades:
• OECD-data om ojämlikhet i vården i medlemsländerna placerar Sverige som ett av de mest ojämlika länderna när det gäller läkarbesök i primärvården och i specialistvården.
• De lägre inkomstgrupperna har färre läkarbesök än deras förväntade behov. Skillnaden mot de högre inkomstgrupperna är statistiskt säkerställd. Tre länder i OECD har, mätt på detta sätt, mer ojämlik vård. De är Finland, USA och Portugal.
• De lägre inkomstgrupperna har också lägre sannolikhet för att överhuvudtaget söka läkare. Skillnaden är även här statistiskt säkerställd. Bara USA, Mexico, Finland och Portugal har större ojämlikhet i detta avseende. I USA och Mexico har bara en del av befolkningen sina sjukvårdsbehov täckta genom så kallad solidarisk finansiering. Bara två länder med solidarisk finansiering har sålunda en mer ojämlik vård än Sverige.
• De långa väntetiderna är en orsak till den ojämlika vården i vårt socialistiska land. Människor med högre inkomster och utbildning får tydligen snabbare vård genom argumentation, kontakter eller genom privat sjukvårdsförsäkring.
Den svaga tillgängligheten inom svensk sjukvård beror på att sjukvården har kontraproduktiva ersättningssystem, bristande konkurrens mellan vårdinrättningarna och otillräckliga incitament för förbättringsarbete. En förstärkt vårdgaranti behövs. Det krävs också effektivare styrsystem, ökad konkurrensutsättning och vilja att förändra för att uppfylla garantins intentioner. Om inte, kommer ytterligare krav på resurstillskott för att klara tillgängligheten. Effektivare och mera professionella organisationer snarare än ökade resurser ska kunna lösa problemen!
Men det går väl inte att tänka sig i ett så ”ojämlikt” socialistiskt system, som i Sverige och Blekinge, eller hur landstingsråden Bernth Johnson (s) och Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
02 november 2005
Vill läkare axla chefsansvaret?
Den 1 januari 1997 infördes begreppet verksamhetschef. Det ersatte titeln chefsöverläkare (psykiatrin undantagen) som var en chefsposition förbehållen läkare. Detta öppnade för andra än läkare att bli chefer för kliniker, vårdcentraler eller verksamhetsområden.
En undersökning nyligen av Dagens Samhälle visade att av 1 791 verksamhetschefer inom landsting och regioner, var 1 045 läkare, 480 sjuksköterskor och 266 »annan«. Inom primärvården var det 315 läkare, 328 sjuksköterskor och 99 »annan« och vid sjukhusen 730 läkare, 152 sjuksköterskor och 167 »annan«.
Frågan är varför läkarna lämnar eller inte antar chefsrollen och därmed ledande positioner inom hälso- och sjukvården. Är chefs- och ledarskap inte längre en attraktiv uppgift för läkare?
Debatten kring ledarskapet i vården har länge varit het. En tillräcklig medicinsk kunskap behövs för att kunna driva den medicinska utvecklingen inom verksamhetsområdet framåt. Verksamhetschefen för medicinska enheter bör därför vara läkare.
Men vården ställer idag fler krav på sina chefer och ledare än de rent medicinska. Den tid är förgången då chefen för en klinik eller vårdcentral kunde förena chefskapet med ett fullt kliniskt arbete och ibland även med forskning och undervisning.
Chefskapet måste prioriteras och är nu ofta en heltidsuppgift med ett helt och fullt ansvar för verksamhet, ekonomi och personal. Läkaryrket och läkekonsten får praktiseras på den tid som blir över.
Antalet patientkontakter, med många dagliga positiva återkopplingar, liksom tiden för forskning och undervisning, minskar eller försvinner helt. Att under dessa premisser välja chefskapet – det är ett stort steg att ta!
Andra yrkesgrupper inom vården axlar villigt utmaningen som chef. Många av dessa utför ett gott arbete. Den som inte själv är läkare måste vid sin sida ha en medicinskt ansvarig läkare.
Vårdens verksamheter är kunskapsföretag där cheferna måste besitta eller ha tillgång till kvalificerad medicinsk kunskap för att driva verksamheten framåt, prioritera resurserna rätt. Läkaren som chef kan dock inte lägga all kraft på den medicinska delen.
Personalfrågor och ekonomiska frågor ska ha hög prioritet. Chefen är ju chef för samtliga medarbetare. Läkarna sägs vara den svåraste personalgruppen att leda och styra. Beskrivningen »som att hålla en tiger i svansen« kanske stämmer!
Som chef är man ensam. Man är inte längre en del av den gamla gemenskapen. De dagliga praktiska problemen upplevs ändlösa. Uppgiften som verksamhetschef innebär en mellanposition, i kläm mellan ledningen och medarbetarna. Då förordnandet upphör ska chefen återgå till sin grundanställning som en bland jämlikar.
Men chefs- och ledarrollen innebär mycket stor möjlighet att påverka den medicinska verksamheten och driva utvecklingen framåt. Medarbetare ska trivas och växa i sina roller! Patienterna har all rätt att få den bästa vård som kan erbjudas.
Att stärka och stötta nuvarande och kommande chefer och ledare som är läkare är en av Läkarförbundets angelägnaste uppgifter. Förbundets chefsförening har därvid en särskild roll. Chefsföreningen har därför bildat ett chefsnätverk.
Det är ett antal läkare som är chefer, spridda över hela landet, som ställer upp för chefskolleger med råd och stöd i alla de frågor som en chef ställs inför. Temadagar anordnas kring frågor särskilt aktuella för nuvarande och blivande chefer. Kollegialt stöd ges till trängda chefer, som nu senast till ett antal vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Vi lever i en organisationsturbulent vårdvärld där administratörer, politiker, ekonomer och andra är starka aktörer. Den medicinska utvecklingen är snabb. Har vi som läkare råd att lämna bort frågan hur sjukvården ska utvecklas i framtiden till andra chefer och ledare än dem som har läkarutbildning?
Är läkarna villiga att axla ledarskapsrollen med dess möjligheter och svårigheter?
Anne-Marie Pernulf, ledamot i centralstyrelsen, sekreterare i Chefsföreningen
En undersökning nyligen av Dagens Samhälle visade att av 1 791 verksamhetschefer inom landsting och regioner, var 1 045 läkare, 480 sjuksköterskor och 266 »annan«. Inom primärvården var det 315 läkare, 328 sjuksköterskor och 99 »annan« och vid sjukhusen 730 läkare, 152 sjuksköterskor och 167 »annan«.
Frågan är varför läkarna lämnar eller inte antar chefsrollen och därmed ledande positioner inom hälso- och sjukvården. Är chefs- och ledarskap inte längre en attraktiv uppgift för läkare?
Debatten kring ledarskapet i vården har länge varit het. En tillräcklig medicinsk kunskap behövs för att kunna driva den medicinska utvecklingen inom verksamhetsområdet framåt. Verksamhetschefen för medicinska enheter bör därför vara läkare.
Men vården ställer idag fler krav på sina chefer och ledare än de rent medicinska. Den tid är förgången då chefen för en klinik eller vårdcentral kunde förena chefskapet med ett fullt kliniskt arbete och ibland även med forskning och undervisning.
Chefskapet måste prioriteras och är nu ofta en heltidsuppgift med ett helt och fullt ansvar för verksamhet, ekonomi och personal. Läkaryrket och läkekonsten får praktiseras på den tid som blir över.
Antalet patientkontakter, med många dagliga positiva återkopplingar, liksom tiden för forskning och undervisning, minskar eller försvinner helt. Att under dessa premisser välja chefskapet – det är ett stort steg att ta!
Andra yrkesgrupper inom vården axlar villigt utmaningen som chef. Många av dessa utför ett gott arbete. Den som inte själv är läkare måste vid sin sida ha en medicinskt ansvarig läkare.
Vårdens verksamheter är kunskapsföretag där cheferna måste besitta eller ha tillgång till kvalificerad medicinsk kunskap för att driva verksamheten framåt, prioritera resurserna rätt. Läkaren som chef kan dock inte lägga all kraft på den medicinska delen.
Personalfrågor och ekonomiska frågor ska ha hög prioritet. Chefen är ju chef för samtliga medarbetare. Läkarna sägs vara den svåraste personalgruppen att leda och styra. Beskrivningen »som att hålla en tiger i svansen« kanske stämmer!
Som chef är man ensam. Man är inte längre en del av den gamla gemenskapen. De dagliga praktiska problemen upplevs ändlösa. Uppgiften som verksamhetschef innebär en mellanposition, i kläm mellan ledningen och medarbetarna. Då förordnandet upphör ska chefen återgå till sin grundanställning som en bland jämlikar.
Men chefs- och ledarrollen innebär mycket stor möjlighet att påverka den medicinska verksamheten och driva utvecklingen framåt. Medarbetare ska trivas och växa i sina roller! Patienterna har all rätt att få den bästa vård som kan erbjudas.
Att stärka och stötta nuvarande och kommande chefer och ledare som är läkare är en av Läkarförbundets angelägnaste uppgifter. Förbundets chefsförening har därvid en särskild roll. Chefsföreningen har därför bildat ett chefsnätverk.
Det är ett antal läkare som är chefer, spridda över hela landet, som ställer upp för chefskolleger med råd och stöd i alla de frågor som en chef ställs inför. Temadagar anordnas kring frågor särskilt aktuella för nuvarande och blivande chefer. Kollegialt stöd ges till trängda chefer, som nu senast till ett antal vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Vi lever i en organisationsturbulent vårdvärld där administratörer, politiker, ekonomer och andra är starka aktörer. Den medicinska utvecklingen är snabb. Har vi som läkare råd att lämna bort frågan hur sjukvården ska utvecklas i framtiden till andra chefer och ledare än dem som har läkarutbildning?
Är läkarna villiga att axla ledarskapsrollen med dess möjligheter och svårigheter?
Anne-Marie Pernulf, ledamot i centralstyrelsen, sekreterare i Chefsföreningen
01 november 2005
Överklagande Vidablick
Bo Arnesjö
Villa Haga
Ronneby
Länsstyrelsen i Blekinge Län
(Sänds via Ronneby kommun)
Ronnebygatan 22
371 23 Karlskrona
Överklagande med hemställan om inhibition av beviljat bygglov för om- och tillbyggnad av Vidablicks höghusdel i Ronneby (Dnr 2005/1029 Karlstorp 2:1, Vidablick – Om och tillbyggnad av äldreboende)
Byggnadsnämnden i Ronneby beviljade i sitt senaste sammanträde 2005-10-20 bygglov i rubricerat ärende.
Enär föreliggande bygghandlingar inte tillfredsställer aktuella brandsäkerhetsföreskrifter och utrymningsregelverk för vårdinrättningar (bland andra beskrivna i Boverkets Föreskrifter och allmänna råd: ”Boverkets byggregler (BFS 1993:57 med ändringar till och med 2002:19” innehållande 3:211 ”Särskilda boendeformer för äldre” och Boverkets Rapport från februari 2004 ”Utrymningsdimensionering”) hemställer undertecknad – i min egenskap av kommande vårdnadstagare - om snar överprövning av byggnadsnämndens fattade beslut jämte om omedelbart ikraftträdande inhibition av planerat byggsamråd och följande byggverksamhet vid och i Vidablicks höghusdel.
Eftersom beslutet kan ha prejudicerande effekt anhåller jag dessutom om öppna muntliga överläggningar.
Ronneby den 1 november 2005
Bo Arnesjö
Villa Haga
Hagagatan 3
372 36 Ronneby
Tlf. 0457/26426
E-post: arnesjo.bo@telia.com
Villa Haga
Ronneby
Länsstyrelsen i Blekinge Län
(Sänds via Ronneby kommun)
Ronnebygatan 22
371 23 Karlskrona
Överklagande med hemställan om inhibition av beviljat bygglov för om- och tillbyggnad av Vidablicks höghusdel i Ronneby (Dnr 2005/1029 Karlstorp 2:1, Vidablick – Om och tillbyggnad av äldreboende)
Byggnadsnämnden i Ronneby beviljade i sitt senaste sammanträde 2005-10-20 bygglov i rubricerat ärende.
Enär föreliggande bygghandlingar inte tillfredsställer aktuella brandsäkerhetsföreskrifter och utrymningsregelverk för vårdinrättningar (bland andra beskrivna i Boverkets Föreskrifter och allmänna råd: ”Boverkets byggregler (BFS 1993:57 med ändringar till och med 2002:19” innehållande 3:211 ”Särskilda boendeformer för äldre” och Boverkets Rapport från februari 2004 ”Utrymningsdimensionering”) hemställer undertecknad – i min egenskap av kommande vårdnadstagare - om snar överprövning av byggnadsnämndens fattade beslut jämte om omedelbart ikraftträdande inhibition av planerat byggsamråd och följande byggverksamhet vid och i Vidablicks höghusdel.
Eftersom beslutet kan ha prejudicerande effekt anhåller jag dessutom om öppna muntliga överläggningar.
Ronneby den 1 november 2005
Bo Arnesjö
Villa Haga
Hagagatan 3
372 36 Ronneby
Tlf. 0457/26426
E-post: arnesjo.bo@telia.com
31 oktober 2005
30 oktober 2005
Sent ska synderskan vakna!
14:21 söndag 30 oktober 2005 Uppdaterad 16:45 Sveriges Radio Ekot
Bättre sent än aldrig! - S satsar en miljard om året på äldreomsorg under tio år!
Äldre- och omsorgsminister Ylva Johansson presenterade på söndagen sin satsning på äldreomsorgen. Den ska kosta tio miljarder kronor under tio år. Och Ylva Johansson vill göra det möjligt med hushållsnära tjänster för alla över en viss ålder.
– I dag har vi bara möjlighet att göra det utifrån en individuell behovsbedömning. Jag tror att vi skulle vinna mycket i det förebyggande arbetet om man också kunde ställa upp med vissa mindre insatser till alla över en viss ålder, säger Ylva Johansson.
Vilken ålder är det?
– Det får kommunerna själva göra. Jag vill försöka införa en sådan ändring i kommunallagen så att det blir möjligt för kommunerna att fatta den typen av beslut.
Men det innebär ju att en 80-årig kärnfrisk miljonärska får subventionerade hushållstjänster, medan en utsliten 55-årig omvårdnadssköterska inte får det?
– Nej, alla som har behov av hemtjänst kommer att få det. Den som är 55 år och har behov av hemtjänst får det också. Det är inte så att vi tar bort några möjligheter att få hemtjänst. Det vi vill införa är att man ska kunna göra en generell bedömning utifrån en viss ålder att kunna ge ett visst generellt stöd. Det är för att man ska kunna förebygga många av de olyckor som sker i hemmet, säger Johansson.
Fler vårdplatser ska byggasYlva Johansson vill satsa på de mest sjuka med bättre hemsjukvård, men också bygga fler vårdplatser för dementa. Hon vill även ha fler former av boende med service som gör att fler kan klara sig längre tid hemma.
Ylva Johansson vill också ha en speciell äldreomsorgslag för att äldre ska få samma behandling i hela landet. Den förebyggande delen i vården anser hon också måste stärkas.
Nytt namn på undersköterskorYlva Johansson föreslår också en förstärkning av utbildningen och att undersköterskor ska byta namn och kallas omvårdnadssköterskor.
– Jag tycker det vore bra om begreppet undersköterska kunde byta namn till något där inte halva titeln säger att man är underordnad, till exempel omvårdnadssköterska, säger Ylva Johansson.
Läs också:
Borgerliga beskyller s för idéstöld
Erik Ridderstolpe
Bättre sent än aldrig! - S satsar en miljard om året på äldreomsorg under tio år!
Äldre- och omsorgsminister Ylva Johansson presenterade på söndagen sin satsning på äldreomsorgen. Den ska kosta tio miljarder kronor under tio år. Och Ylva Johansson vill göra det möjligt med hushållsnära tjänster för alla över en viss ålder.
– I dag har vi bara möjlighet att göra det utifrån en individuell behovsbedömning. Jag tror att vi skulle vinna mycket i det förebyggande arbetet om man också kunde ställa upp med vissa mindre insatser till alla över en viss ålder, säger Ylva Johansson.
Vilken ålder är det?
– Det får kommunerna själva göra. Jag vill försöka införa en sådan ändring i kommunallagen så att det blir möjligt för kommunerna att fatta den typen av beslut.
Men det innebär ju att en 80-årig kärnfrisk miljonärska får subventionerade hushållstjänster, medan en utsliten 55-årig omvårdnadssköterska inte får det?
– Nej, alla som har behov av hemtjänst kommer att få det. Den som är 55 år och har behov av hemtjänst får det också. Det är inte så att vi tar bort några möjligheter att få hemtjänst. Det vi vill införa är att man ska kunna göra en generell bedömning utifrån en viss ålder att kunna ge ett visst generellt stöd. Det är för att man ska kunna förebygga många av de olyckor som sker i hemmet, säger Johansson.
Fler vårdplatser ska byggasYlva Johansson vill satsa på de mest sjuka med bättre hemsjukvård, men också bygga fler vårdplatser för dementa. Hon vill även ha fler former av boende med service som gör att fler kan klara sig längre tid hemma.
Ylva Johansson vill också ha en speciell äldreomsorgslag för att äldre ska få samma behandling i hela landet. Den förebyggande delen i vården anser hon också måste stärkas.
Nytt namn på undersköterskorYlva Johansson föreslår också en förstärkning av utbildningen och att undersköterskor ska byta namn och kallas omvårdnadssköterskor.
– Jag tycker det vore bra om begreppet undersköterska kunde byta namn till något där inte halva titeln säger att man är underordnad, till exempel omvårdnadssköterska, säger Ylva Johansson.
Läs också:
Borgerliga beskyller s för idéstöld
Erik Ridderstolpe
29 oktober 2005
Göran Persson: Vi ska skapa världens bästa samhälle för äldre!!!
Tro'et om Du vill!
Uppdaterad: 2005-10-29 00:22 från Göteborgsposten
"Jag hoppas att vi på kongressen konkretiserar ett program för en bättre äldrepolitik. Vi behöver investera i bättre boende, i bättre möjligheter att få service, i stöd till anhöriga och i ökad kunskap om demenssjukdomar. Vi vill utveckla världens bästa politik för de äldre, skriver statsminister Göran Persson inför s-kongressen som inleds i dag.
I dag samlas socialdemokraterna för att inleda sin 35:e ordinarie partikongress. Vi gör det med gott självförtroende - men också med insikten att det inte saknas arbetsuppgifter. Under snart tre mandatperioder har vi vänt utvecklingen på en rad viktiga områden. Det gäller ekonomin. Genom kraftfulla åtgärder har vi vänt underskott till överskott i de offentliga finanserna.
Tillväxten har under de senaste tio åren varit högre i Sverige än snittet i EU och OECD-området. Det gäller arbetsmarknaden. Vi har vänt det ras i sysselsättning som skedde när högeralliansen bar regeringsansvaret i början av 90-talet. Sedan vi fick regeringsmakten för elva år sedan har sysselsättningen ökat med upp emot 300 000.
Det gäller välfärden. Kommuner och landsting har fått ökade resurser för att höja kvaliteten i skolan, vården och omsorgen. Särskilda satsningar på fler lärare i skolan har fallit väl ut. Sjukvårdens andel av vår samlade ekonomi har ökat med cirka tio procent sedan år 1994. Det gäller hushållens ekonomi. Höjda barnbidrag och införandet av maxtaxan i förskolan har gett barnfamiljerna mer pengar i plånboken. Föräldraförsäkringen har byggts ut. Pensionerna och bostadstilläggen för de sämst ställda pensionärerna har förbättrats. Löntagarnas köpkraft har stärkts genom riktade skattesänkningar till låg- och medelinkomsttagare. Vi får gå tillbaka till rekordåren på 1960- och början på 1970-talet för att finna en motsvarighet till de reala löneökningar som löntagarna har fått. Dessa framgångar - och fler därtill - bär vi med oss när vi efter kongressen tar itu med viktiga framtidsuppgifter.
Den första uppgiften handlar om att pressa tillbaka arbetslösheten. För socialdemokratin är det viktigt att sätta fler människor i arbete. Målet är full sysselsättning. Delmålet om fyra procents öppen arbetslöshet ska nås under nästa år. Arbetsgivaravgiften för soloföretag sänks så att det blir lättare att anställa. Vi vill genomföra särskilda satsningar på att minska arbetslösheten bland ungdomar. Generösa anställningsstöd ska öka möjligheterna för långtidsarbetslösa att få ett jobb. Tidigarelagda anställningar i stat, kommuner och landsting kan klara den generationsväxling som ligger framför oss. Höjda lönebidrag ska stimulera fler arbetsgivare att anställa arbetshandikappade. Kollektivavtalen och arbetsrätten ska hävdas. Fler ska kunna få trygga heltidsjobb. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska. Taket i arbetslöshetsförsäkringen ska höjas kraftigt under nästa mandatperiod.
Den andra uppgiften handlar om att fortsätta investera i kunskap och kompetens. För ett litet land som Sverige finns inget viktigare för framtiden än att satsa på utbildning. Genom hela livet behöver vi höja vår kompetens om vi ska kunna hänga med den allt skarpare omvärldskonkurrensen. Det krävs fortsätta satsningar så att alla barn lär sig läsa, skriva och räkna. Tydligare krav samt mer uppföljning i form av utvecklingsplaner och nationella prov underlättar möjligheterna att tidigt vidta nödvändiga åtgärder. Kvaliteten ska höjas. Studieron ska förbättras. Vi vill utveckla en modern yrkesutbildning som svarar mot arbetslivets behov. Den högre utbildningen måste fortsätta byggas ut. Målet om att varannan ung människa går vidare till högre studier ska uppfyllas. Den offentliga satsningen på forskning ska årligen uppgå till en procent av vår samlade ekonomi.
Den tredje uppgiften handlar om att utveckla välfärden.Välfärdens uppdrag är att ge alla, inte bara några, trygghet genom hela livet. Alla ska få en bra utbildning och sjukvård. Vi tar ansvar för och betalar vad det kostar tillsammans. Den svenska välfärdsmodellen är värd att försvara och utveckla. Skolor och sjukhus ska fredas från vinstintressen. Ökade resurser gör det möjligt att anställa fler som kan utveckla vården och skolan. Den första november införs en vårdgaranti som ger rätt till vård inom tre månader. Under de kommande åren vill vi utveckla en tandvårdsförsäkring som ger ett bättre skydd mot höga kostnader. Ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen och ett bättre stöd till barn som har det svårt finns också på dagordningen. Jag tror att en av de kommande tio årens viktigaste frågor blir omsorg och livskvalitet för Sveriges pensionärer. Jag hoppas att vi på kongressen konkretiserar ett program för en bättre äldrepolitik. Vi kommer att behöva investera i bättre boende, i bättre möjligheter att få service, i stöd till anhöriga och ökad kunskap om demenssjukdomar. På samma sätt som vi steg för steg byggde ut och skapade världens bästa familjepolitik vill vi nu utveckla världens bästa politik för de äldre.
Den fjärde uppgiften handlar om att utveckla det gröna folkhemmet. Det finns anledning att vara djupt oroad över de klimatförändringar som vi nu ser. Jordens medeltemperatur stiger. I dess spår följer fler stormar och orkaner, högre vattenstånd och fler jordskred, fler perioder av både torka och regn. Vår generation är på väg att förstöra livsbetingelserna för kommande generationer. Steg för steg vill vi fasa ut miljöfarlig energiproduktion och stimulera framväxten av förnybara energikällor. Med hjälp av bättre teknik kan vi effektivare hushålla med el och energi.Vi vill genomföra ett nationellt program för att bryta Sveriges oljeberoende till år 2020. Företag ska kunna få ekonomiskt stöd för att kommersialisera och exportera miljöteknik.Ökade insatser för att skydda den biologiska mångfalden och stärka internationellt samarbete krävs.
Den femte uppgiften handlar om att ta ansvar för den värld som vi är så beroende av. Trots att världens länder sammantaget är rikare än någonsin så finns fortfarande stora orättvisor mellan människor på vår jord. Alla människors lika rätt och värde måste hävdas. Därför vill vi fortsätta stå upp för internationell rätt, påtala brott mot mänskliga rättigheter och kämpa för nedrustning. Globala fackliga rättigheter och den internationella brottsmålsdomstolen måste stärkas. Utvidgning av den europeiska unionen måste fortsätta och en rättvis världshandel utvecklas. Medlemskapet i EU ska användas för att skapa ett bättre Sverige och en bättre värld.FN behöver bli starkare och mer effektivt. Ansträngningarna för att hejda terrorismen måste fortsätta. Vi vill ta vårt ansvar för att lindra fattigdomen i världen genom ett generöst svensk bistånd och skuldavskrivningar.
Detta är några av de utmaningar som ligger framför svensk socialdemokrati när vi i dag samlas till partikongress i Malmö. Vi gör det med stolthet och optimism eftersom vi vet att vi kan regera och göra skillnad. Vi gör det med glädje eftersom vi lockas av de möjligheter som den goda utvecklingen i Sverige skapat. "
Göran Persson
partiordförande (s) och statsminister
Uppdaterad: 2005-10-29 00:22 från Göteborgsposten
"Jag hoppas att vi på kongressen konkretiserar ett program för en bättre äldrepolitik. Vi behöver investera i bättre boende, i bättre möjligheter att få service, i stöd till anhöriga och i ökad kunskap om demenssjukdomar. Vi vill utveckla världens bästa politik för de äldre, skriver statsminister Göran Persson inför s-kongressen som inleds i dag.
I dag samlas socialdemokraterna för att inleda sin 35:e ordinarie partikongress. Vi gör det med gott självförtroende - men också med insikten att det inte saknas arbetsuppgifter. Under snart tre mandatperioder har vi vänt utvecklingen på en rad viktiga områden. Det gäller ekonomin. Genom kraftfulla åtgärder har vi vänt underskott till överskott i de offentliga finanserna.
Tillväxten har under de senaste tio åren varit högre i Sverige än snittet i EU och OECD-området. Det gäller arbetsmarknaden. Vi har vänt det ras i sysselsättning som skedde när högeralliansen bar regeringsansvaret i början av 90-talet. Sedan vi fick regeringsmakten för elva år sedan har sysselsättningen ökat med upp emot 300 000.
Det gäller välfärden. Kommuner och landsting har fått ökade resurser för att höja kvaliteten i skolan, vården och omsorgen. Särskilda satsningar på fler lärare i skolan har fallit väl ut. Sjukvårdens andel av vår samlade ekonomi har ökat med cirka tio procent sedan år 1994. Det gäller hushållens ekonomi. Höjda barnbidrag och införandet av maxtaxan i förskolan har gett barnfamiljerna mer pengar i plånboken. Föräldraförsäkringen har byggts ut. Pensionerna och bostadstilläggen för de sämst ställda pensionärerna har förbättrats. Löntagarnas köpkraft har stärkts genom riktade skattesänkningar till låg- och medelinkomsttagare. Vi får gå tillbaka till rekordåren på 1960- och början på 1970-talet för att finna en motsvarighet till de reala löneökningar som löntagarna har fått. Dessa framgångar - och fler därtill - bär vi med oss när vi efter kongressen tar itu med viktiga framtidsuppgifter.
Den första uppgiften handlar om att pressa tillbaka arbetslösheten. För socialdemokratin är det viktigt att sätta fler människor i arbete. Målet är full sysselsättning. Delmålet om fyra procents öppen arbetslöshet ska nås under nästa år. Arbetsgivaravgiften för soloföretag sänks så att det blir lättare att anställa. Vi vill genomföra särskilda satsningar på att minska arbetslösheten bland ungdomar. Generösa anställningsstöd ska öka möjligheterna för långtidsarbetslösa att få ett jobb. Tidigarelagda anställningar i stat, kommuner och landsting kan klara den generationsväxling som ligger framför oss. Höjda lönebidrag ska stimulera fler arbetsgivare att anställa arbetshandikappade. Kollektivavtalen och arbetsrätten ska hävdas. Fler ska kunna få trygga heltidsjobb. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska. Taket i arbetslöshetsförsäkringen ska höjas kraftigt under nästa mandatperiod.
Den andra uppgiften handlar om att fortsätta investera i kunskap och kompetens. För ett litet land som Sverige finns inget viktigare för framtiden än att satsa på utbildning. Genom hela livet behöver vi höja vår kompetens om vi ska kunna hänga med den allt skarpare omvärldskonkurrensen. Det krävs fortsätta satsningar så att alla barn lär sig läsa, skriva och räkna. Tydligare krav samt mer uppföljning i form av utvecklingsplaner och nationella prov underlättar möjligheterna att tidigt vidta nödvändiga åtgärder. Kvaliteten ska höjas. Studieron ska förbättras. Vi vill utveckla en modern yrkesutbildning som svarar mot arbetslivets behov. Den högre utbildningen måste fortsätta byggas ut. Målet om att varannan ung människa går vidare till högre studier ska uppfyllas. Den offentliga satsningen på forskning ska årligen uppgå till en procent av vår samlade ekonomi.
Den tredje uppgiften handlar om att utveckla välfärden.Välfärdens uppdrag är att ge alla, inte bara några, trygghet genom hela livet. Alla ska få en bra utbildning och sjukvård. Vi tar ansvar för och betalar vad det kostar tillsammans. Den svenska välfärdsmodellen är värd att försvara och utveckla. Skolor och sjukhus ska fredas från vinstintressen. Ökade resurser gör det möjligt att anställa fler som kan utveckla vården och skolan. Den första november införs en vårdgaranti som ger rätt till vård inom tre månader. Under de kommande åren vill vi utveckla en tandvårdsförsäkring som ger ett bättre skydd mot höga kostnader. Ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen och ett bättre stöd till barn som har det svårt finns också på dagordningen. Jag tror att en av de kommande tio årens viktigaste frågor blir omsorg och livskvalitet för Sveriges pensionärer. Jag hoppas att vi på kongressen konkretiserar ett program för en bättre äldrepolitik. Vi kommer att behöva investera i bättre boende, i bättre möjligheter att få service, i stöd till anhöriga och ökad kunskap om demenssjukdomar. På samma sätt som vi steg för steg byggde ut och skapade världens bästa familjepolitik vill vi nu utveckla världens bästa politik för de äldre.
Den fjärde uppgiften handlar om att utveckla det gröna folkhemmet. Det finns anledning att vara djupt oroad över de klimatförändringar som vi nu ser. Jordens medeltemperatur stiger. I dess spår följer fler stormar och orkaner, högre vattenstånd och fler jordskred, fler perioder av både torka och regn. Vår generation är på väg att förstöra livsbetingelserna för kommande generationer. Steg för steg vill vi fasa ut miljöfarlig energiproduktion och stimulera framväxten av förnybara energikällor. Med hjälp av bättre teknik kan vi effektivare hushålla med el och energi.Vi vill genomföra ett nationellt program för att bryta Sveriges oljeberoende till år 2020. Företag ska kunna få ekonomiskt stöd för att kommersialisera och exportera miljöteknik.Ökade insatser för att skydda den biologiska mångfalden och stärka internationellt samarbete krävs.
Den femte uppgiften handlar om att ta ansvar för den värld som vi är så beroende av. Trots att världens länder sammantaget är rikare än någonsin så finns fortfarande stora orättvisor mellan människor på vår jord. Alla människors lika rätt och värde måste hävdas. Därför vill vi fortsätta stå upp för internationell rätt, påtala brott mot mänskliga rättigheter och kämpa för nedrustning. Globala fackliga rättigheter och den internationella brottsmålsdomstolen måste stärkas. Utvidgning av den europeiska unionen måste fortsätta och en rättvis världshandel utvecklas. Medlemskapet i EU ska användas för att skapa ett bättre Sverige och en bättre värld.FN behöver bli starkare och mer effektivt. Ansträngningarna för att hejda terrorismen måste fortsätta. Vi vill ta vårt ansvar för att lindra fattigdomen i världen genom ett generöst svensk bistånd och skuldavskrivningar.
Detta är några av de utmaningar som ligger framför svensk socialdemokrati när vi i dag samlas till partikongress i Malmö. Vi gör det med stolthet och optimism eftersom vi vet att vi kan regera och göra skillnad. Vi gör det med glädje eftersom vi lockas av de möjligheter som den goda utvecklingen i Sverige skapat. "
Göran Persson
partiordförande (s) och statsminister
28 oktober 2005
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)