Åldersdiskriminering är vanlig på arbetsmarknaden. Arbetsgivare förlorar på att anställa äldre. Skattesystemet innebär att höginkomsttagare är högre beskattade än pensionärer. Det är mindre lönsamt att arbeta än att pensionera sig.
Arbetstagare har rätt att kvarstå till 67 år. Många äldre kan och vill arbeta längre, men inte alltid i samma arbete. De arbetsrättsliga reglerna och de nya sjukskrivningsreglerna inverkar negativt på företagens vilja att anställa överhuvudtaget, speciellt av äldre. De avhåller sig än mer från att anställa äldre på grund av avtalspensionsreglerna.
Nu finns ingen fixerad pensionsålder. Efter 61 år är det möjligt att gå i en, två eller tre fjärdedels pension. Så länge man arbetar tjänar man ytterligare pension, maximalt upp till 7,5 basbelopp per år.
Avtalspensionerna medför att arbetsgivare, enligt kommunalskattelagen, får göra skattefria avsättningar till pensionsförsäkringar med upp till 35 procent av lönerna. Många avtalspensioner baseras dock på det gamla ATP-systemet - de är ”förmånsbestämda” och leder till höga kostnader för arbetsgivare som anställer äldre med hög lön. Det kostar också att höja lönen efter anställning då arbetsgivaren under den korta tid som är kvar till pensionen måste betala in avgifter för att täcka den avtalade förmånen. Arbetsgivare avstår därför från att anställa äldre med hög lön - pensionskostnaderna blir för höga.
Vi Moderater vill därför att de avtalsslutande parterna går över till avgiftsbestämda istället för förmånsbestämda pensioner.
För att stimulera arbetsgivare att anställa fler äldre vill vi Moderater att arbetsgivaravgifterna ska tas bort för långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna och personer i långvarigt socialbidragsberoende under minst ett år. De ska istället få så kallade nystartsjobb.
Vi Moderater vill också avskaffa statsskatten för arbetsinkomster efter 65 års ålder. Därutöver ska det finnas ett särskilt avdrag för alla arbetsinkomster.
Vi Moderater vill även att arbetsgivare ska vilja anställa äldre genom att underlätta tidsbegränsad anställning av personer över 61 år vilket underlättar viljan att byta arbete.
Det ökade sjuklöneansvaret motverkar önskan att anställa arbetstagare med hög risk för frånvaro.
Vi Moderater vill därför att det utvidgade arbetsgivaransvaret i sjukförsäkringen ska avskaffas.
Vi Moderater vill också stimulera parterna att göra om avtalspensionerna så att de blir avgiftsbestämda och därmed kan avsättas obeskattade.
Vi Moderater vill sålunda:
• erbjuda äldre, arbetslösa, sjukskrivna eller förtidspensionärer nystartsjobb.
• underlätta för arbetsgivare att anställa äldre genom att ta bort det utvidgade arbetsgivaransvaret.
• ge företagen större möjlighet att visstidsanställa personer över 61 år.
• avskaffa den statliga skatten på arbetsinkomster för personer över 65 år.
• underlätta anställning av äldre genom ändrade regler för avsättningar till avtalspensioner.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
24 oktober 2005
Äldre klarar vardagen trots försämrad hälsa
Uppdaterad 24 oktober 01:30 Från Dagens Medicin
Äldres hälsa har försämrats. Det tyder både svenska och internationella studier på. Men trots att de tycks vara sjukare klarar de äldre det dagliga livet bättre än förr.
Ökande meddellivslängd och alltfler friska år att se fram emot. Den ljusa bilden har länge målats upp av äldreforskare. På de senaste par åren har bilden grumlats något.
En studie av de äldstas hälsa, Sweold, visade häromåret att hälsan försämrats, för en del till och med kraftigt på tio år.
- Vi var förvånade, säger Mats Thorslund, professor vid äldreforskningscentrum, ARC, i Stockholm. Samma trend gick igen både när de äldre själva skattade sin hälsa och när de utförde olika slags tester.
Men detta var en liten studie och olika undersökningar har visat motstridiga reslutat. Därför har Mats Thorslund och kollegan Marti G Parker nu gjort en omfattande genomgång av både svensk och utländsk forskning, som redovisas i kommande nummer av Läkartidningen.
- Framför allt har det verkat som om stora amerikanska studier givit en ljusare bild av äldres hälsa, säger Mats Thorslund.
Vid en närmare granskning visade det sig att de goda resultaten främst gällde hur äldre klarade sig när det gällde sådant som att handla, laga mat och liknande. Den förbättringen går igen även i svenska studier.
- Däremot ser vi försämringar när det gäller sjuklighet. Här verkar inte den positiva utvecklingen under 70- och 80-talen ha fortsatt, säger Mats Thorslund.
Fler än förr uppger att de har lättare besvär, enligt vissa undersökningar anger fler också att de har svårare sjukdomar. Fler än tidigare anger också att de har flera krämpor samtidigt.
- Man kan förstås fråga sig hur säkra de här svaren är, säger Mats Thorslund. Nästan alla undersökningar baseras på att de äldre själva får uppskatta hur de mår. Kraven på god hälsa kan ha ökat. Eftersom
diagnostiken blivit bättre innebär det också att många fler har diagnoser som diabetes eller hjärtsjukdomar. Medvetenheten är högre vilket säkert också påverkar svaren.
- Men hur man än tolkar svaren innebär detta ett ökat tryck på sjukvården.
Bättre sjukvård kan paradoxalt nog vara ett skäl till ökad sjuklighet.
- Många fler räddas till livet efter exempelvis en stroke. Men det kan ske till priset av sämre hälsa, menar Mats Thorslund.
Samtidigt är det lättare även för äldre att klara sig själva i dag, även om de lider av olika sjukdomar.
- De äldres funktionsförmåga har förbättrats, trots att de tycks ha blivit sjukare, säger Mats Thorslund.
Detta till synes motsägelsefulla resultat kan hänga ihop med att bostäderna är bättre anpassade, att det finns fler hjälpmedel som rollatorer, att många har mikrovågs-
ugnar och att även äldre män klarar att själva laga sin mat.
- Skulle tendenserna hålla i sig innebär det mindre behov av hemtjänst och ökat behov av sjukvård.
Men prognoser för framtiden vågar han sig inte på.
- Vi vet inte hur åldrandet blir för fyrtiotalisterna som haft en helt annan livssituation än dagens äldsta.
Kari Molin
Äldres hälsa har försämrats. Det tyder både svenska och internationella studier på. Men trots att de tycks vara sjukare klarar de äldre det dagliga livet bättre än förr.
Ökande meddellivslängd och alltfler friska år att se fram emot. Den ljusa bilden har länge målats upp av äldreforskare. På de senaste par åren har bilden grumlats något.
En studie av de äldstas hälsa, Sweold, visade häromåret att hälsan försämrats, för en del till och med kraftigt på tio år.
- Vi var förvånade, säger Mats Thorslund, professor vid äldreforskningscentrum, ARC, i Stockholm. Samma trend gick igen både när de äldre själva skattade sin hälsa och när de utförde olika slags tester.
Men detta var en liten studie och olika undersökningar har visat motstridiga reslutat. Därför har Mats Thorslund och kollegan Marti G Parker nu gjort en omfattande genomgång av både svensk och utländsk forskning, som redovisas i kommande nummer av Läkartidningen.
- Framför allt har det verkat som om stora amerikanska studier givit en ljusare bild av äldres hälsa, säger Mats Thorslund.
Vid en närmare granskning visade det sig att de goda resultaten främst gällde hur äldre klarade sig när det gällde sådant som att handla, laga mat och liknande. Den förbättringen går igen även i svenska studier.
- Däremot ser vi försämringar när det gäller sjuklighet. Här verkar inte den positiva utvecklingen under 70- och 80-talen ha fortsatt, säger Mats Thorslund.
Fler än förr uppger att de har lättare besvär, enligt vissa undersökningar anger fler också att de har svårare sjukdomar. Fler än tidigare anger också att de har flera krämpor samtidigt.
- Man kan förstås fråga sig hur säkra de här svaren är, säger Mats Thorslund. Nästan alla undersökningar baseras på att de äldre själva får uppskatta hur de mår. Kraven på god hälsa kan ha ökat. Eftersom
diagnostiken blivit bättre innebär det också att många fler har diagnoser som diabetes eller hjärtsjukdomar. Medvetenheten är högre vilket säkert också påverkar svaren.
- Men hur man än tolkar svaren innebär detta ett ökat tryck på sjukvården.
Bättre sjukvård kan paradoxalt nog vara ett skäl till ökad sjuklighet.
- Många fler räddas till livet efter exempelvis en stroke. Men det kan ske till priset av sämre hälsa, menar Mats Thorslund.
Samtidigt är det lättare även för äldre att klara sig själva i dag, även om de lider av olika sjukdomar.
- De äldres funktionsförmåga har förbättrats, trots att de tycks ha blivit sjukare, säger Mats Thorslund.
Detta till synes motsägelsefulla resultat kan hänga ihop med att bostäderna är bättre anpassade, att det finns fler hjälpmedel som rollatorer, att många har mikrovågs-
ugnar och att även äldre män klarar att själva laga sin mat.
- Skulle tendenserna hålla i sig innebär det mindre behov av hemtjänst och ökat behov av sjukvård.
Men prognoser för framtiden vågar han sig inte på.
- Vi vet inte hur åldrandet blir för fyrtiotalisterna som haft en helt annan livssituation än dagens äldsta.
Kari Molin
21 oktober 2005
19 oktober 2005
Medborgarmotion
Medborgarmotion till Kommunfullmäktige i Ronneby Kommun
Förslag att stoppa ombyggnad av Vidablicks höghusdel på grund av bristfällig utrymningsdimensionering
Med hänvisning till
1) Boverkets Föreskrifter och allmänna råd: ”Boverkets byggregler (BFS 1993:57 med ändringar till och med 2002:19” innehållande 3:211 ”Särskilda boendeformer för äldre”
Förslag att stoppa ombyggnad av Vidablicks höghusdel på grund av bristfällig utrymningsdimensionering
Med hänvisning till
1) Boverkets Föreskrifter och allmänna råd: ”Boverkets byggregler (BFS 1993:57 med ändringar till och med 2002:19” innehållande 3:211 ”Särskilda boendeformer för äldre”
samt till
2) Boverkets Rapport från februari 2004 ”Utrymningsdimensionering”
hemställer jag att planerad ombyggnad av Vidablicks höghusdel stoppas och ersätts med alternativ utbyggnadsplan för äldreomsorgen i Ronneby.
Med särskilda boendeformer för äldre avses bostäder enligt 20 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620).
Boverkets Föreskrifter och allmänna råd och Boverkets rapport innehåller bland annat följande:
Ad 1. ”I fråga om särskilda boendeformer för äldre får, för en mindre grupp boende, bostadens inredning och utrustning för matlagning, utrymme för matplats samt rum eller del av rum för daglig samvaro delvis utgöras av gemensamma utrymmen i anslutning till de enskilda lägenheterna. De gemensamma utrymmena skall vara så stora och välutrustade att de utgör fullgod kompensation för inskränkningarna i den enskilda lägenhetens standard. Bostäderna skall medge en god arbetsmiljö för vårdpersonal. Gruppbostäder avsedda för åldersdementa behöver inte vara utrustade för matlagning i de enskilda lägenheterna. I sådana fall skall dock nödvändiga installationer för detta vara förberedda.”
Ad 2. ”Kraven enligt BBR är att byggnaden skall utformas så att tillfredsställande utrymning kan ske vid brand. Det innebär att verksamheten i och utformningen av byggnaden avgör på vilken nivå brandskyddet skall vara. Verksamheter med större risk för personskada, till exempel samlingslokaler, hotell och vårdanläggningar, förses med ett mer omfattande skydd. Kraven i BBR innebär också att brandskyddet måste underhållas och att funktionen kontrolleras på ett tillfredsställande sätt. I många fall är utrymningen dessutom beroende av en fungerande organisation som övar regelbundet. Därmed inte sagt att byggnaden kan garantera en total säkerhet under alla omständigheter.
Utrymning kan ske antingen direkt till en säker plats i det fria eller till en säker flyktplats inom en byggnad. Den första strategin är den klart dominerande och också den önskvärda. För att byggnaden skall kunna utrymmas måste utrymningsvägen vara säker och möjlig att använda. Det ställer krav på framkomlighet och gångavstånd i utrymningsvägarna och till dem. Utrymning till en så kallad säker flyktplats kan också ske. Detta är en ovanlig strategi men kan tillämpas i exempelvis höga hus där en utrymning till det fria kan vara alltför tidskrävande att genomföra.
Personer med funktionshinder kan ha svårt att utrymma via en byggnads utrymningsvägar, speciellt om dessa utgörs av trappor. För att underlätta utrymningen för dessa kan olika förbättringar göras till exempel genom att förse trapphallar med ett större utrymme som rymmer en rullstol. Ett annat alternativ kan vara att förse byggnaden med utrymme, foajé eller liknande inom egen brandcell, i direkt anslutning till respektive trappa. De som har svårt att gå i trappor kan då vänta i den brandcellen tills dess att hjälp med förflyttning till annan våning anländer. Denna strategi är vanligt förekommande på vissa vårdanläggningar där utrymning till en intilliggande vårdavdelning kan ske. Liknande strategi kan med fördel användas även i andra verksamheter. Den intilliggande brandcellen kan vanligen inte betraktas som en så kallad säker flyktplats, se avsnitt 3.2, utan utgör en tillfällig utrymningsplats varifrån utrymningen sedan kan fortsätta till det fria.
Det viktiga i sammanhanget är att vara medveten om att människor har olika möjligheter att sätta sig i säkerhet och att det bör beaktas vid projekteringen av brandskyddet. För att personer med funktionshinder ska kunna sätta sig i säkerhet vid brand och i andra nödsituationer förutsätts att byggnaden är utformad så att det kan underlättas till exempel genom att:
· utrymningsvägen är utan trappor, trappsteg, höga trösklar och dylikt,
· öppningsanordning till dörr i utrymningsväg sitter inom räckhåll för personer som använder rullstol och är lätt att förstå och hantera
· larmknappar för att aktivera brandlarm och utrymningslarm sitter inom räckhåll för personer som använder rullstol,
· personer med funktionshinder kan uppfatta utrymningslarm och information i samband med utrymning.
För att minska risken att personer blir instängda i återvändsgångar eller nischer bör sådana göras så korta som möjligt och helst undvikas.
Trappa som passerar förbi dörr till det fria kan exempelvis förses med grind som tillsammans med tydlig markering gör personer uppmärksamma på att inte fortsätta ner i en källare. Personer som utrymmer skall skyddas från nedfallande byggnadsdelar. Det är till exempel aktuellt i de fall där glas används som takmaterial eller fasadmaterial. Även ett undertak kan utgöra en fara och dessa, inklusive infästningsdetaljerna, bör därför utformas så de inte faller ner under brandens tidiga skede, det vill säga normalt de första 10 minuterna.”
Jag hänvisar också till en vidlyftig dokumentation med anledning av inträffade bränder vid ett flertal vårdinstitutioner på senare tid.
Ronneby 2005-10-19
Med högaktning
Bo Arnesjö
Villa Haga
Hagagatan 3
37236 Ronneby
E-post: mailto:arnesjo.bo@telia.com
12 oktober 2005
09 oktober 2005
Blekingarnas offentliga skuldsättning
I Riksgäldskontorets rapporter samt landstingens och kommunernas bokslut för år 2004 kan utläsas:
Vid nyår 2004/2005 var den svenska statsskulden nära 1 260 miljarder kronor. Det motsvarar nära 140 000 kronor per invånare eller 220 000 kronor per person i arbetsför ålder (16 - 64 år). Lånebehovet under år 2005 är 53 miljarder och ytterligare cirka 60 miljarder kronor 2006.
Landstinget Blekinge hade samtidigt totala skulder på 10 297 kronor per invånare eller 16 552 kronor per bleking i arbetsför ålder. Då hade alla ekonomiska tillgångar och bokförda anläggningstillgångar dragits ifrån. En total skuld om drygt 2,8 miljarden inkluderar en pensionsskuld om nära 2,2 miljarder kronor.
I Blekinges kommuner varierade skuldsättningen. Kommunerna i Olofström och Ronneby hade levt kraftigt över sina tillgångar och hade totala kommunala skulder och borgensåtaganden på nära 40 000 kronor respektive 22 100 kronor per invånare i arbetsför ålder efter det att alla ekonomiska och bokförda anläggningstillgångar dragits ifrån. I Karlshamn, Karlskrona och Sölvesborg överträffade de bokförda tillgångarna skulderna med 9 263, 14 479 respektive 39 430 kronor per arbetsför invånare. Med undantag av Sölvesborg låg alla Blekinges kommuner skuldmässigt över riksgenomsnittet.
Beräkningarna ovan utgår från att de bokförda anläggningstillgångarna överensstämmer med vad marknaden är beredd att betala vid eventuell försäljning, exempelvis av kommunala byggnader. Om priserna blir lägre, så är skulderna ännu större! Vidare har inte hänsyn tagits till den stora arbetslösheten, sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna, som reducerar arbetsstyrkan med upp emot 15 - 20 procent och därmed ytterligare ökar skuldbördan per sysselsatt.
Totalt sett lever den offentliga verksamheten i Blekinge, ledd av socialdemokraterna och de övriga rödgröna partierna, över sina tillgångar eller åtminstone utan marginaler. Ett lysande undantag är Sölvesborg, vilket manar till efterföljd. En sammanlagd statlig, landstingskommunal och kommunal offentlig skuldbelastning på minst 300 000 kronor exklusive räntekostnader på de blekingar, som arbetar, är helt orimlig.
I detta prekära ekonomiska läge går investeringsplaneringen i blekingekommunerna på högvarv, speciellt i våra två mest bekymmersamma kommuner – Olofström (simhall 40 miljoner) och Ronneby (ombyggnad av Vidablick 130 miljoner, bro över järnvägen 37 miljoner, rondeller 15 miljoner etcetera). De låga räntorna och bankernas villighet att låna ut pengar utgör inget hinder. Men det kan komma surt efteråt!
Gör antagandet att räntorna höjs med 2 – 3 procent som förutskickats. Då måste den kommunala skuldsättningen ökas ytterligare och skatterna höjas högst avsevärt för att vi ska klara räntorna och amorteringarna. Eftersom kommuner och landsting inte kan försättas i konkurs blir det de arbetsföra invånarna, som måste träda emellan. Men inte ens stora skattehöjningar kommer att räcka! Möjligen en stark tillväxt bland annat genom att bedriva en framtidsinriktad näringslivspolitik!
När gemene man tvingas låna för att kunna betala sina räntor och amorteringar är hon eller han på ruinens brant. Det gäller också kommuner. Regimskifte, snar rekonstruktion och skuldsanering krävs! Det hastar!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Boo-Walter Eriksson (m), Ronneby
Vid nyår 2004/2005 var den svenska statsskulden nära 1 260 miljarder kronor. Det motsvarar nära 140 000 kronor per invånare eller 220 000 kronor per person i arbetsför ålder (16 - 64 år). Lånebehovet under år 2005 är 53 miljarder och ytterligare cirka 60 miljarder kronor 2006.
Landstinget Blekinge hade samtidigt totala skulder på 10 297 kronor per invånare eller 16 552 kronor per bleking i arbetsför ålder. Då hade alla ekonomiska tillgångar och bokförda anläggningstillgångar dragits ifrån. En total skuld om drygt 2,8 miljarden inkluderar en pensionsskuld om nära 2,2 miljarder kronor.
I Blekinges kommuner varierade skuldsättningen. Kommunerna i Olofström och Ronneby hade levt kraftigt över sina tillgångar och hade totala kommunala skulder och borgensåtaganden på nära 40 000 kronor respektive 22 100 kronor per invånare i arbetsför ålder efter det att alla ekonomiska och bokförda anläggningstillgångar dragits ifrån. I Karlshamn, Karlskrona och Sölvesborg överträffade de bokförda tillgångarna skulderna med 9 263, 14 479 respektive 39 430 kronor per arbetsför invånare. Med undantag av Sölvesborg låg alla Blekinges kommuner skuldmässigt över riksgenomsnittet.
Beräkningarna ovan utgår från att de bokförda anläggningstillgångarna överensstämmer med vad marknaden är beredd att betala vid eventuell försäljning, exempelvis av kommunala byggnader. Om priserna blir lägre, så är skulderna ännu större! Vidare har inte hänsyn tagits till den stora arbetslösheten, sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna, som reducerar arbetsstyrkan med upp emot 15 - 20 procent och därmed ytterligare ökar skuldbördan per sysselsatt.
Totalt sett lever den offentliga verksamheten i Blekinge, ledd av socialdemokraterna och de övriga rödgröna partierna, över sina tillgångar eller åtminstone utan marginaler. Ett lysande undantag är Sölvesborg, vilket manar till efterföljd. En sammanlagd statlig, landstingskommunal och kommunal offentlig skuldbelastning på minst 300 000 kronor exklusive räntekostnader på de blekingar, som arbetar, är helt orimlig.
I detta prekära ekonomiska läge går investeringsplaneringen i blekingekommunerna på högvarv, speciellt i våra två mest bekymmersamma kommuner – Olofström (simhall 40 miljoner) och Ronneby (ombyggnad av Vidablick 130 miljoner, bro över järnvägen 37 miljoner, rondeller 15 miljoner etcetera). De låga räntorna och bankernas villighet att låna ut pengar utgör inget hinder. Men det kan komma surt efteråt!
Gör antagandet att räntorna höjs med 2 – 3 procent som förutskickats. Då måste den kommunala skuldsättningen ökas ytterligare och skatterna höjas högst avsevärt för att vi ska klara räntorna och amorteringarna. Eftersom kommuner och landsting inte kan försättas i konkurs blir det de arbetsföra invånarna, som måste träda emellan. Men inte ens stora skattehöjningar kommer att räcka! Möjligen en stark tillväxt bland annat genom att bedriva en framtidsinriktad näringslivspolitik!
När gemene man tvingas låna för att kunna betala sina räntor och amorteringar är hon eller han på ruinens brant. Det gäller också kommuner. Regimskifte, snar rekonstruktion och skuldsanering krävs! Det hastar!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Boo-Walter Eriksson (m), Ronneby
07 oktober 2005
Tandvård för alla
Regeringen har infört ett högkostnadsskydd för tandvård hos äldre över 65 år. Kostnaderna har blitt fyra gånger högre än beräknat. Genom köer, närmast oövervinnelig administration och prisregleringar har man försökt minska kostnadsutvecklingen. Väntetider och krångliga ansökningsrutiner har blitt resultatet.
Prisregleringen har gjort det olönsamt för tandläkare att utföra omfattande behandlingar hos äldre. De hänvisas istället till folktandvården eller specialisttandvården. De höga kostnaderna flyttas då från den statliga tandvårdsförmånen till landstingen.
Trots det så kallade högkostnadsskyddet är egenavgifterna för höga för äldre. De skulle ha begränsats till 7700 kronor men vissa material och nödvändiga förberedande undersökningar och behandlingar ingår inte. Det kan handla om mer än den dubbla kostnaden för exempelvis proteser.
Andra nackdelar är att när väl självrisken för proteser är nådd så ersätts alla kostnader, vilket eliminerar varje form av kostnadsmedvetande. I förlängningen leder det till att andra regleringar måste införas, som köer och restriktiva behovsbedömningar. Personer strax under 65 år skjuter dessutom upp sin tandvård med risk för försämrad tandhälsa och följdproblem på grund därav.
Vi Moderater föreslår att man istället inför ett högkostnadsskydd som helt styrs av vårdbehovet och inte av åldern. Det ska gälla alla med ett omfattande behov av dyr tandvård. En självrisk för enkla och vanliga tandvårdsarbeten gör att de tillgängliga medlen kan användas effektivt för dem med stora behov.
Vi vill att personer med normalt tandstatus själva ska få stå för tandvårdskostnaden upp till ett högkostnadsskydd om 3000 kronor. Självrisken därutöver bör subventioneras med 60 procent upp till 15000 kronor per år och däröver med 80 procent.
De med störst behov av tandvård garanteras då rimliga kostnader för omfattande behandlingar. Vi vill också att subventionerna fastställs som krontalsbelopp med utgångspunkt i de genomsnittliga kostnaderna i tandvården. Våra förslag ger bättre kostnadsmedvetande, större valfrihet, samt ett enklare, enhetligare och mera lättbegripligt system.
Vi Moderater vill sålunda införa ett högkostnadsskydd i tandvården som gäller för alla åldersgrupper och inkluderar förarbeten och material. Vi vill avskaffa den av regeringen införda prisregleringen för privattandläkare som utför arbeten på patienter över 65 år.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Roger Fredriksson (m), Ronneby
Henrik Gliveson (m), Ronneby
Anders Lund (m), Ronneby
Christoffer Stenström (m), Ronneby
Prisregleringen har gjort det olönsamt för tandläkare att utföra omfattande behandlingar hos äldre. De hänvisas istället till folktandvården eller specialisttandvården. De höga kostnaderna flyttas då från den statliga tandvårdsförmånen till landstingen.
Trots det så kallade högkostnadsskyddet är egenavgifterna för höga för äldre. De skulle ha begränsats till 7700 kronor men vissa material och nödvändiga förberedande undersökningar och behandlingar ingår inte. Det kan handla om mer än den dubbla kostnaden för exempelvis proteser.
Andra nackdelar är att när väl självrisken för proteser är nådd så ersätts alla kostnader, vilket eliminerar varje form av kostnadsmedvetande. I förlängningen leder det till att andra regleringar måste införas, som köer och restriktiva behovsbedömningar. Personer strax under 65 år skjuter dessutom upp sin tandvård med risk för försämrad tandhälsa och följdproblem på grund därav.
Vi Moderater föreslår att man istället inför ett högkostnadsskydd som helt styrs av vårdbehovet och inte av åldern. Det ska gälla alla med ett omfattande behov av dyr tandvård. En självrisk för enkla och vanliga tandvårdsarbeten gör att de tillgängliga medlen kan användas effektivt för dem med stora behov.
Vi vill att personer med normalt tandstatus själva ska få stå för tandvårdskostnaden upp till ett högkostnadsskydd om 3000 kronor. Självrisken därutöver bör subventioneras med 60 procent upp till 15000 kronor per år och däröver med 80 procent.
De med störst behov av tandvård garanteras då rimliga kostnader för omfattande behandlingar. Vi vill också att subventionerna fastställs som krontalsbelopp med utgångspunkt i de genomsnittliga kostnaderna i tandvården. Våra förslag ger bättre kostnadsmedvetande, större valfrihet, samt ett enklare, enhetligare och mera lättbegripligt system.
Vi Moderater vill sålunda införa ett högkostnadsskydd i tandvården som gäller för alla åldersgrupper och inkluderar förarbeten och material. Vi vill avskaffa den av regeringen införda prisregleringen för privattandläkare som utför arbeten på patienter över 65 år.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Roger Fredriksson (m), Ronneby
Henrik Gliveson (m), Ronneby
Anders Lund (m), Ronneby
Christoffer Stenström (m), Ronneby
03 oktober 2005
”Kvarlämnad i limbo”
I Läkartidningen 39/2005 diskuterar allmänläkarna C. Bengtsson och G. Eliasson ordet limbo (latin för ”gräns”). Det används för att beskriva en obestämd väntan utan att veta när eller om något i den egna vården eller omsorgen kommer att hända. Andra betydelser är att ”vara förbisedd”, att ”vara åsidosatt” eller att ”befinna sig i ett obestämt tillstånd”.
En ny studie visar att speciellt äldre patienter kan känna sig ”kvarlämnade i limbo”.
Patienter och personal upplever inte sällan fem olika brister i omhändertagandet. De är:
• att ha svårighet att ”komma till” - inte få tillgång till adekvat vård i tid
• att inte ”passa in” - vården är inte anpassad till patientens behov utan till sjukvårdens
• att inte ”få veta vad som är på gång” - inte få information
• att inte ha ”kontinuitet” - bristande personkontinuitet eller samordning och kommunikation mellan vårdgivare
• att bli ”kvarlämnad i limbo” - en obestämd väntan utan att veta när, eller om, något i en vårdprocess ska ske.
Det sistnämnda inträffar ofta i övergången mellan primärvård och sjukhus. Man förutsätter att vården och omsorgen har utstakade, personliga ”färdvägar” mot vissa slutmål. Om man inte får klara besked om vårdförloppet med dess mål eller om vad som ska hända och när, känner man sig ”lämnad i sticket” – ”kvarlämnad i limbo”.
Att veta när nästa åtgärd är inplanerad och att uppleva att vården trots allt rullar på som planerat är sålunda viktigt. Patienternas uppfattningar om deras vårdförlopp borde användas som indikator på vårdkvalitet!
Är det då vanligt att patienter känner sig förbisedda, åsidosatta eller upplever att deras vårdprocess gått i stå? Att döma av alla de kontakter jag får som politiker, tror jag det. Forskning och utveckling inom omhändertagande och vårdkvalitet syns nödvändig.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
En ny studie visar att speciellt äldre patienter kan känna sig ”kvarlämnade i limbo”.
Patienter och personal upplever inte sällan fem olika brister i omhändertagandet. De är:
• att ha svårighet att ”komma till” - inte få tillgång till adekvat vård i tid
• att inte ”passa in” - vården är inte anpassad till patientens behov utan till sjukvårdens
• att inte ”få veta vad som är på gång” - inte få information
• att inte ha ”kontinuitet” - bristande personkontinuitet eller samordning och kommunikation mellan vårdgivare
• att bli ”kvarlämnad i limbo” - en obestämd väntan utan att veta när, eller om, något i en vårdprocess ska ske.
Det sistnämnda inträffar ofta i övergången mellan primärvård och sjukhus. Man förutsätter att vården och omsorgen har utstakade, personliga ”färdvägar” mot vissa slutmål. Om man inte får klara besked om vårdförloppet med dess mål eller om vad som ska hända och när, känner man sig ”lämnad i sticket” – ”kvarlämnad i limbo”.
Att veta när nästa åtgärd är inplanerad och att uppleva att vården trots allt rullar på som planerat är sålunda viktigt. Patienternas uppfattningar om deras vårdförlopp borde användas som indikator på vårdkvalitet!
Är det då vanligt att patienter känner sig förbisedda, åsidosatta eller upplever att deras vårdprocess gått i stå? Att döma av alla de kontakter jag får som politiker, tror jag det. Forskning och utveckling inom omhändertagande och vårdkvalitet syns nödvändig.
Bo Arnesjö (m)
Ronneby
23 september 2005
Minister-nej till nationell cancerplan!
Krav på att ta fram en Nationell Cancerplan framfördes redan på Läkarstämman 2001. Den Internationella Cancerunionen (UICC) har anmodat alla länder att göra detsamma. Alla kliniska och akademiska chefer för onkologiska verksamheter i Sverige har nu upprepat samma krav med starkt stöd av cancerpatienternas organisationer (SvD Brännpunkt 4/4, 8/6). Det ansvariga statsrådet Ylva Johansson (s) har, cyniskt nog, sagt nej (Dagens Medicin 14/9 och 22/9).
Det inträffar nu 45 000 nya cancerfall per år. Var tredje svensk får cancer. Ökningen beror på ökad cancerrisk och att vi blir äldre. Antalet med kvarvarande cancer ökar ännu mer. Även om 60 procent av cancerfallen botas är cancer den näst vanligaste dödsorsaken. En tröst är att prognosen blir allt bättre.
Att fler överlever ställer stora krav på vården och omsorgen. Internationellt sett har Sverige hittills haft en bra cancersjukvård men patientorganisationerna och verksamhetscheferna oroar sig nu för framtiden.
Socialstyrelsen och SBU har visat att cancervården förbrukar 7 procent av vårdens resurser trots att var tredje svensk drabbas. Kostnadsökningen har varit marginell under tio år trots en kraftigt förbättrad diagnostik, behandling och omsorg. Omfördelning kan inte längre möta kostnadsökningarna.
Bruket av nya läkemedel och andra resurser som strålbehandling, avancerad bilddiagnostik, specialutbildad personal etcetera varierar kraftigt. Modern cancervård erbjuds sålunda inte på ett likformigt och rättvist sätt!
Prioriteringsutredningen 1995 fastslog att sjukvårdens resurser i första hand ska utnyttjas till de svårast sjuka. Effekter därav ses ännu inte inom cancervården. Brister har bland annat påvisats i Socialstyrelsens utredningar om omhändertagandet av patienter med återfall och om vården i livets slutskede.
En nationell cancerplan skulle blottlägga behov inom alla aspekter av cancervården inklusive förebyggande verksamhet, forskning och utbildning. Man skulle då kunna bygga upp adekvat beredskap att hantera det växande cancerproblemet, livskvalitetsfrågorna, behov av psykosocial service och rehabilitering. Nya rön inom patologin, cytologin och bilddiagnostiken skulle snabbare kunna nå de drabbade med bättre diagnostik och säkrare metoder att förutsäga behandlingsresultaten.
Många länder omkring oss har stor nytta av en nationell cancerplan. I vårt land tycks ingen ha det samlade ansvaret. Vårdansvaret ligger hos landstingen, men staten, med sitt ansvar för forskning och utbildning, är delaktig. Läkemedelsverket godkänner nya läkemedel men har inte mandat att introducera dem.
Vi utnyttjar ett stort intellektuellt kapital för forskning, utbildning och högspecialiserad vård inom cancerområdet. Om inte det och resurserna i övrigt utnyttjas effektivt finns det stark risk för att cancerpatienter hänvänder sig utomlands för vård. Det skulle medföra ännu större finansieringssvårigheter och en påtaglig nedmontering av vår egen cancerverksamhet.
Ett socialdemokratiskt manifest - "Vi utvecklar vården" - har nu presenterats. Man vill "sätta patientens perspektiv och rättigheter i centrum". Patienterna ska få ställa krav på beslutsfattarna och sjukvårdens professioner ska få starkare mandat att driva utvecklingen.
Socialdemokraterna ska dock behålla makten. Ett exempel är att förslaget att ta fram en nationell handlingsplan för cancervården blankt avslås av vårdminister Ylva Johansson (s) trots att lokala politiker på många håll misslyckats.
Vården ska "fördelas rättvist efter behov", men i cancersjukvården är så inte fallet trots dess allra högsta prioritering. Ändå tillförs inte resurser där de behövs och ändå är behandlingsmöjligheterna olika över landet.
Sjukvården har en omvittnat dålig tillgänglighet. Orsaken är otillräckliga resurser och att det främsta sättet att styra är ransonering. Sjukvården prioriteras inte gentemot andra offentliga uppgifter. Tidigare vårdminister Lars Engqvist (s) sa att vården borde få 10 procent av BNP. I dag, efter ytterligare tre års socialdemokratiskt styre, får sjukvården mellan en och två procent mindre.
Inte undra på att vi halkar efter i FN´s välfärdsliga.
Bo Arnesjö (m), ledamot, Gustav Nilsson (m), Landstingsråd,
Landstinget Blekinge
Det inträffar nu 45 000 nya cancerfall per år. Var tredje svensk får cancer. Ökningen beror på ökad cancerrisk och att vi blir äldre. Antalet med kvarvarande cancer ökar ännu mer. Även om 60 procent av cancerfallen botas är cancer den näst vanligaste dödsorsaken. En tröst är att prognosen blir allt bättre.
Att fler överlever ställer stora krav på vården och omsorgen. Internationellt sett har Sverige hittills haft en bra cancersjukvård men patientorganisationerna och verksamhetscheferna oroar sig nu för framtiden.
Socialstyrelsen och SBU har visat att cancervården förbrukar 7 procent av vårdens resurser trots att var tredje svensk drabbas. Kostnadsökningen har varit marginell under tio år trots en kraftigt förbättrad diagnostik, behandling och omsorg. Omfördelning kan inte längre möta kostnadsökningarna.
Bruket av nya läkemedel och andra resurser som strålbehandling, avancerad bilddiagnostik, specialutbildad personal etcetera varierar kraftigt. Modern cancervård erbjuds sålunda inte på ett likformigt och rättvist sätt!
Prioriteringsutredningen 1995 fastslog att sjukvårdens resurser i första hand ska utnyttjas till de svårast sjuka. Effekter därav ses ännu inte inom cancervården. Brister har bland annat påvisats i Socialstyrelsens utredningar om omhändertagandet av patienter med återfall och om vården i livets slutskede.
En nationell cancerplan skulle blottlägga behov inom alla aspekter av cancervården inklusive förebyggande verksamhet, forskning och utbildning. Man skulle då kunna bygga upp adekvat beredskap att hantera det växande cancerproblemet, livskvalitetsfrågorna, behov av psykosocial service och rehabilitering. Nya rön inom patologin, cytologin och bilddiagnostiken skulle snabbare kunna nå de drabbade med bättre diagnostik och säkrare metoder att förutsäga behandlingsresultaten.
Många länder omkring oss har stor nytta av en nationell cancerplan. I vårt land tycks ingen ha det samlade ansvaret. Vårdansvaret ligger hos landstingen, men staten, med sitt ansvar för forskning och utbildning, är delaktig. Läkemedelsverket godkänner nya läkemedel men har inte mandat att introducera dem.
Vi utnyttjar ett stort intellektuellt kapital för forskning, utbildning och högspecialiserad vård inom cancerområdet. Om inte det och resurserna i övrigt utnyttjas effektivt finns det stark risk för att cancerpatienter hänvänder sig utomlands för vård. Det skulle medföra ännu större finansieringssvårigheter och en påtaglig nedmontering av vår egen cancerverksamhet.
Ett socialdemokratiskt manifest - "Vi utvecklar vården" - har nu presenterats. Man vill "sätta patientens perspektiv och rättigheter i centrum". Patienterna ska få ställa krav på beslutsfattarna och sjukvårdens professioner ska få starkare mandat att driva utvecklingen.
Socialdemokraterna ska dock behålla makten. Ett exempel är att förslaget att ta fram en nationell handlingsplan för cancervården blankt avslås av vårdminister Ylva Johansson (s) trots att lokala politiker på många håll misslyckats.
Vården ska "fördelas rättvist efter behov", men i cancersjukvården är så inte fallet trots dess allra högsta prioritering. Ändå tillförs inte resurser där de behövs och ändå är behandlingsmöjligheterna olika över landet.
Sjukvården har en omvittnat dålig tillgänglighet. Orsaken är otillräckliga resurser och att det främsta sättet att styra är ransonering. Sjukvården prioriteras inte gentemot andra offentliga uppgifter. Tidigare vårdminister Lars Engqvist (s) sa att vården borde få 10 procent av BNP. I dag, efter ytterligare tre års socialdemokratiskt styre, får sjukvården mellan en och två procent mindre.
Inte undra på att vi halkar efter i FN´s välfärdsliga.
Bo Arnesjö (m), ledamot, Gustav Nilsson (m), Landstingsråd,
Landstinget Blekinge
18 september 2005
12 september 2005
31 augusti 2005
Kulturlivet i Ronneby
Till för några få år sedan formligen sjöd kulturlivet i Bergslagen i Ronneby. Kulturcentrum gjorde starka skäl för namnet. Utställningshallen höll på att bli en attraktiv internationell utställningsarena med återkommande unika utställningar av kända konstnärer. Med starkt stöd av dåvarande kommunledning och genom ett uppoffrande arbete av dåtidens kulturchef och kultursekreterare kunde vi Ronnebybor uppleva enastående musik- och teaterarrangemang, kända författare och föredragshållare, många ”ronnebyprofiler”, ”after work”-aktiviteter, soppluncher, soaréer, jazzdagar, kultivaler med mera. Allt detta arrangerades med stort engagemang och Ronneby kommun valdes till och med till Årets kulturkommun i Sverige!
Vad finns kvar av allt detta?
Knappast något!
Nu knakar dessutom samarbetet med Mor Oliviagården i fogarna. Med ideella insatser av Karin Nilsson har Mor Oliviagården skötts på ett synnerligen aktivt och attraktivt sätt under ett 20-tal år. Där sysselsätts 10 – 12 personer, alla med arbetshinder. Nu ska allt detta läggas ner på grund av samarbetssvårigheter med kulturnämnden.
Om samarbetssvårigheterna beror på personliga eller ideologiska motsättningar måste dessa omedelbart överbryggas. Det är inte bara kulturlivet som gör en förlust utan även ett stort antal personer med svårigheter på arbetsmarknaden, som förlorar sina värdefulla arbeten.
Kulturnämnden, med ordföranden vänsterpartisten Peter Bowin i spetsen, vad sysslar ni med egentligen? Vi Ronnebybor kräver skärpning!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Vad finns kvar av allt detta?
Knappast något!
Nu knakar dessutom samarbetet med Mor Oliviagården i fogarna. Med ideella insatser av Karin Nilsson har Mor Oliviagården skötts på ett synnerligen aktivt och attraktivt sätt under ett 20-tal år. Där sysselsätts 10 – 12 personer, alla med arbetshinder. Nu ska allt detta läggas ner på grund av samarbetssvårigheter med kulturnämnden.
Om samarbetssvårigheterna beror på personliga eller ideologiska motsättningar måste dessa omedelbart överbryggas. Det är inte bara kulturlivet som gör en förlust utan även ett stort antal personer med svårigheter på arbetsmarknaden, som förlorar sina värdefulla arbeten.
Kulturnämnden, med ordföranden vänsterpartisten Peter Bowin i spetsen, vad sysslar ni med egentligen? Vi Ronnebybor kräver skärpning!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
18 augusti 2005
Skandalen Vidablick i Ronneby
Kommunstyrelsen i Ronneby klubbade i förra veckan investeringskostnader om 127,8 miljoner kronor för ombyggnad av Vidablicks höghus- och mellandel. Till detta kom ett inventariebehov beräknat till 4 miljoner kronor. Beslutet fattades av socialdemokraterna med stöd av en enda annan politiker - Kerstin Johansson (fp). Alla övriga ledamöter demonstrerade ånyo mot projektet och dess kostnader genom att avstå från att rösta.
För dessa, tidernas största, investeringskostnader ska Ronnebyborna få tillgång till 60 lägenheter för särskilt boende och cirka 20 lägenheter för korttidsboende. Lägenheternas storlek ska bli 40 kvm och hyreskostnaden minst 4700 kr/månad/lägenhet i dagens penningvärde. Varje etage i höghuset ska ha vissa gemensamma utrymmen och en inglasad balkong. Brandskyddet (sprinklers) och evakueringsvägarna blir dimensionerade för uppegående patienter och följer därför knappast den nya lagstiftningen inom området.
Ändå omfattade beslutet inte en planerad ombyggnad av Vidablicks storkök eller driftskostnadernas ökning med anledning av de totala ombyggnaderna.
Vi Ronnebybor har blivit grundlurade. Till en investeringskostnad om minst 1,6 – 1,7 miljoner kronor per lägenhet om 40 kvm och en hyreskostnad, som många inte har råd med, har vi påtvingats en äldreomsorgslösning de flesta inte vill ha!
I Kommunfullmäktige nästa vecka är det sista chansen att stoppa projektet och ersätta det med bättre och kostnadseffektivare alternativ!
JanAnders Palmqvist (s), ansvarigt kommunalråd i Ronneby, anger ett nypåkommet dåligt samvete i en debattartikel ”Beroende av andra” i BLT 12/8. Han känner sig ensam och svag och vädjar nu bland annat om hjälp med rekonstruktion av kommunens näringsliv, utbildningsutbud, sjukvård och äldreomsorg.
Man förstår hans våndor!
Bo Arnesjö (m), ordförande i Moderatseniorerna, Ronneby
Roger Fredriksson, politisk sekreterare (m), Blekinge
Christoffer Stenström (ordförande i MUF, Blekinge)
alla tre ledamöter i Moderaternas arbetsgrupp för äldrepolitiken i Blekinge
För dessa, tidernas största, investeringskostnader ska Ronnebyborna få tillgång till 60 lägenheter för särskilt boende och cirka 20 lägenheter för korttidsboende. Lägenheternas storlek ska bli 40 kvm och hyreskostnaden minst 4700 kr/månad/lägenhet i dagens penningvärde. Varje etage i höghuset ska ha vissa gemensamma utrymmen och en inglasad balkong. Brandskyddet (sprinklers) och evakueringsvägarna blir dimensionerade för uppegående patienter och följer därför knappast den nya lagstiftningen inom området.
Ändå omfattade beslutet inte en planerad ombyggnad av Vidablicks storkök eller driftskostnadernas ökning med anledning av de totala ombyggnaderna.
Vi Ronnebybor har blivit grundlurade. Till en investeringskostnad om minst 1,6 – 1,7 miljoner kronor per lägenhet om 40 kvm och en hyreskostnad, som många inte har råd med, har vi påtvingats en äldreomsorgslösning de flesta inte vill ha!
I Kommunfullmäktige nästa vecka är det sista chansen att stoppa projektet och ersätta det med bättre och kostnadseffektivare alternativ!
JanAnders Palmqvist (s), ansvarigt kommunalråd i Ronneby, anger ett nypåkommet dåligt samvete i en debattartikel ”Beroende av andra” i BLT 12/8. Han känner sig ensam och svag och vädjar nu bland annat om hjälp med rekonstruktion av kommunens näringsliv, utbildningsutbud, sjukvård och äldreomsorg.
Man förstår hans våndor!
Bo Arnesjö (m), ordförande i Moderatseniorerna, Ronneby
Roger Fredriksson, politisk sekreterare (m), Blekinge
Christoffer Stenström (ordförande i MUF, Blekinge)
alla tre ledamöter i Moderaternas arbetsgrupp för äldrepolitiken i Blekinge
S i Ronneby allt längre från framtiden.
Kommunalrådet i Ronneby Jan-Anders Palmqvist försöker i insändare redogöra för skillnader mellan de borgerliga samarbetspartierna C+M+Fp+Kd och den allt blekare vänsterkonstellationen S+V+Mp i Ronneby.
Tyvärr har S kört fast i gamla hjulspår och tror sig kunna möta framtiden med en politik som för länge sedan tappat styrka och framsynthet. Att allt ska lösas med lika lösningar för alla, där kommunen måste driva alla verksamheter är en politik som inte stämmer överens med medborgarnas krav på dagens samhälle.
Tillsammans med allt fler medborgare i Ronneby Kommun tvingas vi se på hur S+V+Mp fastnar allt djupare i lösningar som innebär kraftiga skattehöjningar, färre arbetstillfällen, färre kommuninvånare och ökade sjukskrivningar.
Med tanke på de opinionssiffror som för närvarande redovisas i olika undersökningar förstår vi att Jan-Anders är orolig att förlora makten i Ronneby kommun i nästa års val.
De borgerliga samarbetspartierna C+M+Fp+Kd är dock beredda att ta över styrningen av Ronneby kommun. Vi har under flera år byggt upp gemensamma uppfattningar i viktiga grundfrågor om hur kommunen bör styras framåt. Det kan bl a ses i de gemensamma förslag till budgetar som vi föreslagit de senaste åren. Vi har länge pratat om att den nuvarande politiska kommunledningen måste ändra attityd gentemot kommuninvånarna, näringsliv och de kommunalt anställda. Den attitydförändringen innebär att man öppnar/stimulerar till kreativa/individuella lösningar och olika driftsformer för den kommunala verksamheten.
För oss är det inte vem som driver verksamheten som är det viktiga utan till vilken kvalitet den drivs. Vi är överens om att en bra skola och en god vård och omsorg skall finnas för alla medborgare och de ska finansieras via gemensamma resurser. Till skillnad från Jan-Anders så tycker inte vi att verksamheten måste drivas av kommunen bara för att den finansieras gemensamt. I stället vill vi stimulera tillväxt och utveckling genom att hitta olika driftsformer och alternativa lösningar. En mångfald av lösningar tror vi kan intressera fler medborgare att engagera sig i sin tillvaro och framtid. Det i sin tur ger underlag/intresse för fler att söka sig till kommunen och då kommer också näringslivet att få möjlighet att utvecklas.
I kommunen pågår just nu ett projekt för hur vi ska profilera Ronneby kommun i framtiden. I det förarbete som där gjorts kan vi konstateras att vi får stöd för att det måste till attitydförändringar i den politiska ledningen. Man kan konstatera att många som deltagit i det projektet menar att vi måste få en anda som kännetecknas av samverkan, nytänkande och mångfald för att kunna möta framtiden. Att envetet, såsom socialdemokraterna, vilja ha stora lösningar, t ex för äldreboende, eller hindra olika driftsformer, t ex alternativa skolor/omsorg, eller strunta i medborgarna, t ex organisation av räddningstjänst, går inte i takt med den önskade profileringen.
Det är dags att efter nära 70 års maktinnehav i Ronneby att släppa fram nya krafter som är beredda att leda Ronneby kommun in i framtiden. Centern, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna är beredda att göra detta.
Boo-Walter Eriksson Gruppledare (m)
Kenneth Michaelsson Gruppledare (c)
Kerstin Johansson Gruppledare (Fp)
Ulla Svensson Gruppledare (Kd)
Tyvärr har S kört fast i gamla hjulspår och tror sig kunna möta framtiden med en politik som för länge sedan tappat styrka och framsynthet. Att allt ska lösas med lika lösningar för alla, där kommunen måste driva alla verksamheter är en politik som inte stämmer överens med medborgarnas krav på dagens samhälle.
Tillsammans med allt fler medborgare i Ronneby Kommun tvingas vi se på hur S+V+Mp fastnar allt djupare i lösningar som innebär kraftiga skattehöjningar, färre arbetstillfällen, färre kommuninvånare och ökade sjukskrivningar.
Med tanke på de opinionssiffror som för närvarande redovisas i olika undersökningar förstår vi att Jan-Anders är orolig att förlora makten i Ronneby kommun i nästa års val.
De borgerliga samarbetspartierna C+M+Fp+Kd är dock beredda att ta över styrningen av Ronneby kommun. Vi har under flera år byggt upp gemensamma uppfattningar i viktiga grundfrågor om hur kommunen bör styras framåt. Det kan bl a ses i de gemensamma förslag till budgetar som vi föreslagit de senaste åren. Vi har länge pratat om att den nuvarande politiska kommunledningen måste ändra attityd gentemot kommuninvånarna, näringsliv och de kommunalt anställda. Den attitydförändringen innebär att man öppnar/stimulerar till kreativa/individuella lösningar och olika driftsformer för den kommunala verksamheten.
För oss är det inte vem som driver verksamheten som är det viktiga utan till vilken kvalitet den drivs. Vi är överens om att en bra skola och en god vård och omsorg skall finnas för alla medborgare och de ska finansieras via gemensamma resurser. Till skillnad från Jan-Anders så tycker inte vi att verksamheten måste drivas av kommunen bara för att den finansieras gemensamt. I stället vill vi stimulera tillväxt och utveckling genom att hitta olika driftsformer och alternativa lösningar. En mångfald av lösningar tror vi kan intressera fler medborgare att engagera sig i sin tillvaro och framtid. Det i sin tur ger underlag/intresse för fler att söka sig till kommunen och då kommer också näringslivet att få möjlighet att utvecklas.
I kommunen pågår just nu ett projekt för hur vi ska profilera Ronneby kommun i framtiden. I det förarbete som där gjorts kan vi konstateras att vi får stöd för att det måste till attitydförändringar i den politiska ledningen. Man kan konstatera att många som deltagit i det projektet menar att vi måste få en anda som kännetecknas av samverkan, nytänkande och mångfald för att kunna möta framtiden. Att envetet, såsom socialdemokraterna, vilja ha stora lösningar, t ex för äldreboende, eller hindra olika driftsformer, t ex alternativa skolor/omsorg, eller strunta i medborgarna, t ex organisation av räddningstjänst, går inte i takt med den önskade profileringen.
Det är dags att efter nära 70 års maktinnehav i Ronneby att släppa fram nya krafter som är beredda att leda Ronneby kommun in i framtiden. Centern, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna är beredda att göra detta.
Boo-Walter Eriksson Gruppledare (m)
Kenneth Michaelsson Gruppledare (c)
Kerstin Johansson Gruppledare (Fp)
Ulla Svensson Gruppledare (Kd)
14 augusti 2005
12 augusti 2005
Med mössan i hand
JanAnders Palmqvist (s), kommunalråd i Ronneby, speglar sitt dåliga samvete i en debattartikel ”Beroende av andra” i BLT 12/8.
Han känner sig ensam och svag och vädjar nu om hjälp med rekonstruktion av kommunens näringsliv, utbildningsutbud, sjukvård och äldreomsorg.
Han kan vara lugn. Vi Ronnebybor kommer att få den hjälp vi behöver efter valet 2006. Kanske rentav tidigare om han visar upp en aldrig så liten ödmjukhet inför andras uppfattningar och lägger bort den raljanta ton han och hans gelikar utnyttjar i den politiska debatten.
Bo Arnesjö (m), Ordförande i Moderatseniorerna, Ronneby
Han känner sig ensam och svag och vädjar nu om hjälp med rekonstruktion av kommunens näringsliv, utbildningsutbud, sjukvård och äldreomsorg.
Han kan vara lugn. Vi Ronnebybor kommer att få den hjälp vi behöver efter valet 2006. Kanske rentav tidigare om han visar upp en aldrig så liten ödmjukhet inför andras uppfattningar och lägger bort den raljanta ton han och hans gelikar utnyttjar i den politiska debatten.
Bo Arnesjö (m), Ordförande i Moderatseniorerna, Ronneby
09 augusti 2005
Generalamiralen blickar ut över Sail Karlskrona 2005
Generalamiralen blickar ut över Sail Karlskrona 2005
05 augusti 2005
04 augusti 2005
”Att gå in i väggen”
Det stressrelaterade begreppet ”utbrändhet” präglades 1974. I Sverige kom det i bruk på 90- talet vid den ekonomiska nedgången och den då ökade stressen i arbetslivet.
Litteraturen inom området är vidlyftig! Experterna tvistar både om definitionerna och orsakerna och anger olika huvudsakliga infallsvinklar relaterade till:
• individen och dennas förmåga att hantera sina känslor, relationer och livshändelser
• arbetsplatsen och dess organisation – ofta med stora förändringar i form av omorganisationer, nedskärningar med mera
• den nya samhällsstrukturen med allt snabbare kommunikationer och ny teknik.
Utbrändhet (även kallad utmattning, utmattningssyndrom, utmattningsdepression, kroniskt trötthetssyndrom, ”att gå in i väggen” eller maladaptiv stressreaktion) är den i särklass vanligaste orsaken till sjukskrivning, även långvarig sjukskrivning, och förtida pensionering.
Tillståndet kännetecknas av stark och handikappande, oförklarlig trötthet med påtaglig sänkning av den yrkesmässiga och sociala funktionsnivån. Tröttheten upplevs som utmattning, inte som sömnighet. Övriga symtom kan vara nack- och halsont, ömmande lymfkörtlar, muskelvärk, smärtor i en eller flera leder utan ledsvullnad, huvudvärk av nytillkommen typ, sömnbesvär med känsla av att inte vara utsövd efter sömn, nedsatt närminne och koncentrationsförmåga jämte långvarig trötthet efter motion. Ibland kan tillståndet utvecklas till äkta depression dock inte oftare än i normalpopulationen.
Diagnosen är en uteslutningsdiagnos! Det innebär att man först utreder om det finns någon annan orsak till problemen.
Man känner sålunda inte orsakerna och det finns inga objektiva kriterier för att fastställa diagnosen. Det finns heller inga effektiva behandlingsmetoder, utom möjligen vila.
Sänkta bidragsnivåer kan minska antalet sjukskrivna i dessa åkommor. Vissa experter anser dock att detta på sikt kan leda till allt allvarligare och svårhanterligare symptombilder.
Minst 200 000 svenskar är sjukskrivna för utmattning, dominerat av medelålders kvinnor. Mörkertalen är stora. Upp emot tio procent betecknas som allvarliga och närmast obotliga. Ännu fler blir förtidspensionerade. Kostnaderna för samhället är enorma!
Läkarkåren står handfallen! Forskning krävs! Vem tar ansvaret?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Litteraturen inom området är vidlyftig! Experterna tvistar både om definitionerna och orsakerna och anger olika huvudsakliga infallsvinklar relaterade till:
• individen och dennas förmåga att hantera sina känslor, relationer och livshändelser
• arbetsplatsen och dess organisation – ofta med stora förändringar i form av omorganisationer, nedskärningar med mera
• den nya samhällsstrukturen med allt snabbare kommunikationer och ny teknik.
Utbrändhet (även kallad utmattning, utmattningssyndrom, utmattningsdepression, kroniskt trötthetssyndrom, ”att gå in i väggen” eller maladaptiv stressreaktion) är den i särklass vanligaste orsaken till sjukskrivning, även långvarig sjukskrivning, och förtida pensionering.
Tillståndet kännetecknas av stark och handikappande, oförklarlig trötthet med påtaglig sänkning av den yrkesmässiga och sociala funktionsnivån. Tröttheten upplevs som utmattning, inte som sömnighet. Övriga symtom kan vara nack- och halsont, ömmande lymfkörtlar, muskelvärk, smärtor i en eller flera leder utan ledsvullnad, huvudvärk av nytillkommen typ, sömnbesvär med känsla av att inte vara utsövd efter sömn, nedsatt närminne och koncentrationsförmåga jämte långvarig trötthet efter motion. Ibland kan tillståndet utvecklas till äkta depression dock inte oftare än i normalpopulationen.
Diagnosen är en uteslutningsdiagnos! Det innebär att man först utreder om det finns någon annan orsak till problemen.
Man känner sålunda inte orsakerna och det finns inga objektiva kriterier för att fastställa diagnosen. Det finns heller inga effektiva behandlingsmetoder, utom möjligen vila.
Sänkta bidragsnivåer kan minska antalet sjukskrivna i dessa åkommor. Vissa experter anser dock att detta på sikt kan leda till allt allvarligare och svårhanterligare symptombilder.
Minst 200 000 svenskar är sjukskrivna för utmattning, dominerat av medelålders kvinnor. Mörkertalen är stora. Upp emot tio procent betecknas som allvarliga och närmast obotliga. Ännu fler blir förtidspensionerade. Kostnaderna för samhället är enorma!
Läkarkåren står handfallen! Forskning krävs! Vem tar ansvaret?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
31 juli 2005
Arbeta bort "högerspöket"
Gunnar Bohman, Ronneby, hittills lokalpolitiskt okänd, har tagit till orda i en insändare ”Starka väljarsiffror oroar” i BLT 27/7.
Han varnar för svunnen moderat politik och för att etablerade moderata politiker fortsatt kommer att torgföra sådan förlegad politik.
Insändaren skjuter delvis över målet men tar också upp uppfattningar som kan råda bland tveksamma väljare. Inlägget bör därför tas på fullt allvar.
Mindre än tio procent av det lokala politiska arbetet omfattar politiskt kontroversiella frågor. De har dock fått större tyngd då de rör vår välfärdsnedrustning och våra möjligheter att få stöd och hjälp vid strandsatthet. Alla beslut föregås av partipolitiskt samråd. Kontroverser inom borgerligheten är sällsynta.
Bland annat vid Blekingemoderaternas distriktsstämma i våras redovisade vår nya karismatiska partiledare Fredrik Reinfeldt den nya moderata politiken, dess orsaker, dess omorientering mot mitten, dess liberalisering jämte vad den kommer att råda bot på. Hans anföranden möttes med stående ovationer och har nu lett till förändringar av de lokala moderata strävandena. Blekingemoderaterna har sålunda anslutit sig till den centrala partilinjen och vi ser nu en kraftig ökning av lokala moderata väljare och partimedlemmar.
Efter en utbildningsdrive och ett fördjupat partiprogramarbete på det lokala planet under hösten 2005 kommer vår nya lokalpolitik att formuleras och delges väljarna, ofta i allians med de andra borgerliga partierna.
Vidare kommer vi att genomföra ett tidigt internt provval bland partimedlemmarna för nominering av våra kandidater till riksdagen, landstinget och kommunerna.
Vid valet 2006 har vi en rejäl chans att bryta den rödgröna politiska dominansen, både centralt och lokalt. Det kan bara ske med en valplattform med förankring i tydliga borgerliga värderingar.
Gunnar Bohmans farhågor måste elimineras i god tid före valet! Han kan själv hjälpa till!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Han varnar för svunnen moderat politik och för att etablerade moderata politiker fortsatt kommer att torgföra sådan förlegad politik.
Insändaren skjuter delvis över målet men tar också upp uppfattningar som kan råda bland tveksamma väljare. Inlägget bör därför tas på fullt allvar.
Mindre än tio procent av det lokala politiska arbetet omfattar politiskt kontroversiella frågor. De har dock fått större tyngd då de rör vår välfärdsnedrustning och våra möjligheter att få stöd och hjälp vid strandsatthet. Alla beslut föregås av partipolitiskt samråd. Kontroverser inom borgerligheten är sällsynta.
Bland annat vid Blekingemoderaternas distriktsstämma i våras redovisade vår nya karismatiska partiledare Fredrik Reinfeldt den nya moderata politiken, dess orsaker, dess omorientering mot mitten, dess liberalisering jämte vad den kommer att råda bot på. Hans anföranden möttes med stående ovationer och har nu lett till förändringar av de lokala moderata strävandena. Blekingemoderaterna har sålunda anslutit sig till den centrala partilinjen och vi ser nu en kraftig ökning av lokala moderata väljare och partimedlemmar.
Efter en utbildningsdrive och ett fördjupat partiprogramarbete på det lokala planet under hösten 2005 kommer vår nya lokalpolitik att formuleras och delges väljarna, ofta i allians med de andra borgerliga partierna.
Vidare kommer vi att genomföra ett tidigt internt provval bland partimedlemmarna för nominering av våra kandidater till riksdagen, landstinget och kommunerna.
Vid valet 2006 har vi en rejäl chans att bryta den rödgröna politiska dominansen, både centralt och lokalt. Det kan bara ske med en valplattform med förankring i tydliga borgerliga värderingar.
Gunnar Bohmans farhågor måste elimineras i god tid före valet! Han kan själv hjälpa till!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
11 juli 2005
Bättre sent än aldrig!
I Landstingsfullmäktige 13 juni 2005 accepterades många flera år gamla Moderata motioner. Ett så gott genomslag för borgerliga förslag har troligen aldrig inträffat i Landstinget Blekinge.
Motionerna hade bedömts av Landstingets utredning BeHoV 2010. Den rödgröna majoriteten hade därför inte vågat ignorera bedömningarna.
De accepterade motionerna gällde:
Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre med adekvata åtgärder vid sjukliga diagnostiska fynd,
Snabb neurologisk akutservice för omedelbar diagnostik och behandling av stroke på Blekingesjukhusets bägge enheter i Karlshamn och Karlskrona och
Fördjupad utveckling och samordning av demensvården i Blekinge.
Däremot accepterades inte de Moderata motionerna om screening av prostatacancer och av tjock- och ändtarmscancer. Avslagen kan synas egendomliga mot bakgrund av övertygande vetenskapliga bevis, dock ännu inte färdigstuderade av Socialstyrelsen och SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering).
Sådana undersökningar kommer dock att ingå i de accepterade hälsoundersökningarna och hälsosamtalen hos äldre. De kan dessutom begäras vid aktiv konsultation i primärvården för alla de, som inte omfattas av Landstingets förebyggande program.
Vi vill nu ha generell information om dessa nya serviceåtgärder i alla lokala informationsforum. Upp till bevis, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)!
Bo Arnesjö (m), Ronneby.
Ledamot av Landstinget Blekinge
Motionerna hade bedömts av Landstingets utredning BeHoV 2010. Den rödgröna majoriteten hade därför inte vågat ignorera bedömningarna.
De accepterade motionerna gällde:
Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre med adekvata åtgärder vid sjukliga diagnostiska fynd,
Snabb neurologisk akutservice för omedelbar diagnostik och behandling av stroke på Blekingesjukhusets bägge enheter i Karlshamn och Karlskrona och
Fördjupad utveckling och samordning av demensvården i Blekinge.
Däremot accepterades inte de Moderata motionerna om screening av prostatacancer och av tjock- och ändtarmscancer. Avslagen kan synas egendomliga mot bakgrund av övertygande vetenskapliga bevis, dock ännu inte färdigstuderade av Socialstyrelsen och SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering).
Sådana undersökningar kommer dock att ingå i de accepterade hälsoundersökningarna och hälsosamtalen hos äldre. De kan dessutom begäras vid aktiv konsultation i primärvården för alla de, som inte omfattas av Landstingets förebyggande program.
Vi vill nu ha generell information om dessa nya serviceåtgärder i alla lokala informationsforum. Upp till bevis, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)!
Bo Arnesjö (m), Ronneby.
Ledamot av Landstinget Blekinge
07 juli 2005
Ökat borgerligt försprång, moderaterna på toppnivå
Demoskops väljarbarometer Juli:
Ökat borgerligt försprång, moderaterna på toppnivå
I Demoskops väljarbarometer för juli ökar det borgerliga försprånget och moderaterna uppnår det högsta värdet i Demoskops mätningar någonsin. Framförallt socialdemokraterna och folkpartiet tappar, medan både kristdemokraterna och miljöpartiet balanserar runt fyraprocentsspärren.
I Demoskops väljarbarometer för juli ökar den borgerliga alliansens försprång ytterligare. 56,3 procent av de tillfrågade uppger att de skulle rösta på något av de borgerliga partierna om det vore val idag, jämfört med 40,2 procent för regeringen och samarbetspartierna. Framför allt är det moderaterna som ökar. Med en nivå på 35,8 procent (upp från 27,9) uppnår partiet det största stödet sedan Demoskop började mäta väljaropinionen 1990. Folkpartiet tappar samtidigt kraftigt från förra månadens toppnotering på 14,5 till 9,7 procent. Kristdemokraternas stöd ökar svagt till 4,3 procent, från förra månadens 4,1, medan centern ligger i princip oförändrat på 6,5 procent.
Socialdemokraterna backar till 29,3 procent – ned från föregående månads nivå på 32 procent. Detta är det lägsta värdet för socialdemokraterna i Demoskops mätningar sedan 1997. Även de båda stödpartiernas ställning försvagas. Miljöpartiet från 5,6 till 4,7 procent, vänsterpartiet från 6,6 procent till 6,2.
Andelen som spontant svarar att de skulle rösta på feministiskt initiativ ligger, liksom för junilistan, under en procent.
Moderaternas och folkpartiets förändringar är statistiskt säkerställda. Samtidigt innebär opinionsmätningar under semesterperioden alltid en något större osäkerhet än under andra perioder, vilket bör tas med i beräkningen.
- Detta bekräftar den trend vi kunnat följa en längre tid och som också gått igen i andra mätningar, säger Demoskops VD Markus Uvell. Moderaterna ökar successivt, bland annat på bekostnad av socialdemokraterna.
- Samtidigt visar denna mätning också att det finns en tydlig gräns där moderaternas framgångar börjar skada de övriga borgerliga partierna, vilket naturligtvis på sikt kan försvaga det borgerliga samarbetet. I julimätningen har moderaternas framgång även inneburit en tillbakagång för folkpartiet.
- Det är påfallande hur mycket mer lättrörlig opinionen är idag jämfört med för bara något år sedan, i synnerhet vad gäller rörelser över blockgränserna. Denna rörlighet, som kan resultera i snabba kast som i denna mätning, kommer av allt att döma att bestå fram till valet.
Om undersökningen
1 002 telefonintervjuer med röstberättigade 18 år och äldre genomfördes under perioden 28 juni-6 juli 2005. Den fråga som ställdes var: ”Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval idag?”
Ökat borgerligt försprång, moderaterna på toppnivå
I Demoskops väljarbarometer för juli ökar det borgerliga försprånget och moderaterna uppnår det högsta värdet i Demoskops mätningar någonsin. Framförallt socialdemokraterna och folkpartiet tappar, medan både kristdemokraterna och miljöpartiet balanserar runt fyraprocentsspärren.
I Demoskops väljarbarometer för juli ökar den borgerliga alliansens försprång ytterligare. 56,3 procent av de tillfrågade uppger att de skulle rösta på något av de borgerliga partierna om det vore val idag, jämfört med 40,2 procent för regeringen och samarbetspartierna. Framför allt är det moderaterna som ökar. Med en nivå på 35,8 procent (upp från 27,9) uppnår partiet det största stödet sedan Demoskop började mäta väljaropinionen 1990. Folkpartiet tappar samtidigt kraftigt från förra månadens toppnotering på 14,5 till 9,7 procent. Kristdemokraternas stöd ökar svagt till 4,3 procent, från förra månadens 4,1, medan centern ligger i princip oförändrat på 6,5 procent.
Socialdemokraterna backar till 29,3 procent – ned från föregående månads nivå på 32 procent. Detta är det lägsta värdet för socialdemokraterna i Demoskops mätningar sedan 1997. Även de båda stödpartiernas ställning försvagas. Miljöpartiet från 5,6 till 4,7 procent, vänsterpartiet från 6,6 procent till 6,2.
Andelen som spontant svarar att de skulle rösta på feministiskt initiativ ligger, liksom för junilistan, under en procent.
Moderaternas och folkpartiets förändringar är statistiskt säkerställda. Samtidigt innebär opinionsmätningar under semesterperioden alltid en något större osäkerhet än under andra perioder, vilket bör tas med i beräkningen.
- Detta bekräftar den trend vi kunnat följa en längre tid och som också gått igen i andra mätningar, säger Demoskops VD Markus Uvell. Moderaterna ökar successivt, bland annat på bekostnad av socialdemokraterna.
- Samtidigt visar denna mätning också att det finns en tydlig gräns där moderaternas framgångar börjar skada de övriga borgerliga partierna, vilket naturligtvis på sikt kan försvaga det borgerliga samarbetet. I julimätningen har moderaternas framgång även inneburit en tillbakagång för folkpartiet.
- Det är påfallande hur mycket mer lättrörlig opinionen är idag jämfört med för bara något år sedan, i synnerhet vad gäller rörelser över blockgränserna. Denna rörlighet, som kan resultera i snabba kast som i denna mätning, kommer av allt att döma att bestå fram till valet.
Om undersökningen
1 002 telefonintervjuer med röstberättigade 18 år och äldre genomfördes under perioden 28 juni-6 juli 2005. Den fråga som ställdes var: ”Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval idag?”
14 juni 2005
Bättre hälsa hos äldre!
Äldres hälsa påverkas av hälsofrämjande och förebyggande insatser. Ett centralt mål för samhället är att alla ska kunna leva ett självständigt liv trots ohälsa och funktionshinder. De individuella behoven varierar.
Äldres hälsa har utvecklats positivt hela 1900-talet. Livslängden för 65+-åriga kvinnor har dock inte ökat efter 1997. Förklaringar är rökning och dåliga matvanor.
Det finns regionala skillnader i förväntad medellivslängd.
Hälsan följer livsvillkoren - speciellt personer med kort utbildning och låga inkomster rör sig för lite och äter fel.
Äldre invandrare är en utsatt grupp.
Psykisk ohälsa hos äldre är ett stort problem.
Hjärtkärl- och cancersjukdomar dominerar dödsorsakerna.
Det krävs minst 30 minuter fysisk aktivitet per dag, räknat i en promenadtakt på 5 km/timme.
Utemiljön ska vara tillgänglig och trygg för äldre.
Det är aldrig för sent att sluta röka. Hälsovinsten ökar ju längre tid som gått från rökstoppet.
Rätt sammansatt kost är viktig. Fetma (speciellt bukfetma) är en ohälsofaktor - undervikt likaså.
Äldres hälsa kan främjas av delaktighet och inflytande.
Äldre ska känna att de behövs och ha ett socialt nätverk av anhöriga, grannar, vänner och ideella föreningar.
Kultur - i alla former - har en positiv inverkan på hälsan.
Utbildning, arbete, samhällsengagemang och fritid bör erbjudas de äldre och skapa möjlighet - för dem som vill - att arbeta efter pensionen.
___________________________________
En samlad genomgång av befintlig litteratur indikerar följande innehåll vid hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre
Profylaktiska åtgärder hos äldre 65+ år
Rutinmässig klinisk undersökning
Minst årligen
Rutinmässigt mätning av blod- och urinstatus, lever- och njurfunktionsstatus, Vitamin B12, folsyra, homocystein, nsBNP m. fl.
Minst årligen
Bentäthetsmätning (fr.a. kvinnor)
Minst en gång efter 65 år (osteoporos)
Blodtryck
Årligen
Influensavaccination och vaccination mot Herpes Zoster
Årligen
Mätning av blodfetter (triglycerider, totalkolesterol, LDL-kolesterol
Vart 5:e år, oftare vid tidigare hjärtkärlsjukdom, diabetes eller stroke
BMI (övervikt) (dvs. höjd och vikt)
Årligen
Pneumokockvaccination
En gång vid 65 år
Rökavvänjning
Vid varje kontakt med sjukvården
Stelkrampsvaccin
Vart 10:e år
Alkoholanamnes
Årligen
Mild blodproppsprofylax
Dagligen
Hemoccult (blod i avföringen) med hjälp av Apotekets testkit
Årligen
Nedre coloskopi
Vart 3:e – 5:e år
Hörsel- och synscreening
Årligen
Mammografi och klinisk bröstundersökning
Varje 1–2 år
”Vaginal smear” (cellprov)
Åtminstone vart 3:e år
Hudundersökning
Årligen
Egenundersökning av brösten
Månatligen
Kognitiv screening (MMS=minimentalstatus)
Årligen
Koloskopi (istället för sigmoideoskopi)
Vart 10:e år
PSA och prostatapalpation
Årligen
TSH hos kvinnor
Årligen
______________________________________
Överväg repetition av pneumokockvaccination vart 6:e – 7:e år.
Mammografi till minst 70 år generellt rekommenderad.
Vaginalt cellprov kan stoppas efter 65 år.
Se http://www.ahrq.gov/clinic/uspstfix.htm
Checklista vid hälsokontroller och hälsosamtal
U.S. Preventive Services Task Force. Guide to clinical preventive services: report of the U.S. Preventive Services Task Force. 2d ed. Baltimore: Williams & Wilkins, 1996.
Skadeprevention *
Bruk av säkerhetsbälten i bil
Fungerande rökdetektorer hemma
Varmvattentemperatur <= 48.8°C
Säng- eller soffrökning
Belysning i hem och trappor
Skymmande möbler
Hala golv, lösa sladdar och mattor
Ledstänger, vägghandtag
”Stå på ett ben” - test (5 sek)
"Gå upp och gå” - test **
SensoriumSynkontroll (Snellen)
Ögonundersökning
Hörselscreening
Tonaudiometri
Smärta/värk - registrering ***
Näringstillstånd
Diskussion om näringsintag
Tandborstning, tandhygien
Immuniseringar
Tetanus- och difterivaccination
Influensavaccination
Pneumokockvaccination
Genomgång av sjukdomar och mediciner
Kontinens och Sexualitet
Diskussion om inkontinens
Riktade fysikaliska undersökningar (bäcken, prostata, ändtarm)
Diskussion om sexualitet
Mentalt status (överväg alternativ nedan)
Litet mentalt status (MMS)
Klock - test
Kognitionsscreening hos äldre
Geriatriskt depressionstest
Yale’s depressionsscreening
Bedömning av självmordsrisk
Sociala problem
Ändrade levnadsförhållanden, ekonomi eller personliga aktiviteter.
Stöd till och eventuell utbrändhet hos anhöriga/vårdare
Vidarebefordran av direktiv (handlingsplan).
Undervisning i hjärt-lungräddning för anhöriga
ADL-test
Hjälpmedel för dagligt bruk
Livskvalitetstest ****
___________________________________
* Se detaljerat schema
**- Patienten reser sig från sittande, går 5 – 10 meter, vänder om och återvänder till stolen. Testet är positivt om detta tar mer än 16 sekunder.
*** Kartläggning och VAS
**** QL-VASshema
___________________________________
Är du äldre bör du tänka på att...:
-använda skor istället för innetofflor
-ha halkmatta i badkar och dusch
-ha vägghandtag vid dusch och badkar
-sitta vid av- och påklädning
-ha tagit bort onödiga mattor
-ha halkskydd under mattorna
-inte ha lösa el- och telefonkablar
-ha telefon vid sängen
-ha samtalsregistrering i telefonen så att Du inte behöver jäkta dit för att svara utan kan ringa upp senare.
-ha ofta använda föremål lätt tillgängliga
-inte klättra på stolar, pallar, stegar mm
-ha dina läkemedel lättillgängliga
-ha god belysning i bostaden
-ha ledstång på båda sidor i trappan
-ha bra belysning i trappan
-ha dagliga personkontakter i hemmet
-ha halkskydd vid isbeläggning utomhus
-ha rullator eller spark lätt tillgänglig
-ha skyddshjälm när Du cyklar eller vistas ute i vinterväder
-alltid använda säkerhetsbälte i bilen
-träna kondition eller gymnastisera 30 minuter tre ggr/vecka
-är återhållsam med lugnande medel och sömnmedel
-äter kalktabletter med D-vitamin vid risk för benskörhet
Kontakta primärvården vid oklarheter med det ovanstående
Äldres hälsa har utvecklats positivt hela 1900-talet. Livslängden för 65+-åriga kvinnor har dock inte ökat efter 1997. Förklaringar är rökning och dåliga matvanor.
Det finns regionala skillnader i förväntad medellivslängd.
Hälsan följer livsvillkoren - speciellt personer med kort utbildning och låga inkomster rör sig för lite och äter fel.
Äldre invandrare är en utsatt grupp.
Psykisk ohälsa hos äldre är ett stort problem.
Hjärtkärl- och cancersjukdomar dominerar dödsorsakerna.
Det krävs minst 30 minuter fysisk aktivitet per dag, räknat i en promenadtakt på 5 km/timme.
Utemiljön ska vara tillgänglig och trygg för äldre.
Det är aldrig för sent att sluta röka. Hälsovinsten ökar ju längre tid som gått från rökstoppet.
Rätt sammansatt kost är viktig. Fetma (speciellt bukfetma) är en ohälsofaktor - undervikt likaså.
Äldres hälsa kan främjas av delaktighet och inflytande.
Äldre ska känna att de behövs och ha ett socialt nätverk av anhöriga, grannar, vänner och ideella föreningar.
Kultur - i alla former - har en positiv inverkan på hälsan.
Utbildning, arbete, samhällsengagemang och fritid bör erbjudas de äldre och skapa möjlighet - för dem som vill - att arbeta efter pensionen.
___________________________________
En samlad genomgång av befintlig litteratur indikerar följande innehåll vid hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre
Profylaktiska åtgärder hos äldre 65+ år
Rutinmässig klinisk undersökning
Minst årligen
Rutinmässigt mätning av blod- och urinstatus, lever- och njurfunktionsstatus, Vitamin B12, folsyra, homocystein, nsBNP m. fl.
Minst årligen
Bentäthetsmätning (fr.a. kvinnor)
Minst en gång efter 65 år (osteoporos)
Blodtryck
Årligen
Influensavaccination och vaccination mot Herpes Zoster
Årligen
Mätning av blodfetter (triglycerider, totalkolesterol, LDL-kolesterol
Vart 5:e år, oftare vid tidigare hjärtkärlsjukdom, diabetes eller stroke
BMI (övervikt) (dvs. höjd och vikt)
Årligen
Pneumokockvaccination
En gång vid 65 år
Rökavvänjning
Vid varje kontakt med sjukvården
Stelkrampsvaccin
Vart 10:e år
Alkoholanamnes
Årligen
Mild blodproppsprofylax
Dagligen
Hemoccult (blod i avföringen) med hjälp av Apotekets testkit
Årligen
Nedre coloskopi
Vart 3:e – 5:e år
Hörsel- och synscreening
Årligen
Mammografi och klinisk bröstundersökning
Varje 1–2 år
”Vaginal smear” (cellprov)
Åtminstone vart 3:e år
Hudundersökning
Årligen
Egenundersökning av brösten
Månatligen
Kognitiv screening (MMS=minimentalstatus)
Årligen
Koloskopi (istället för sigmoideoskopi)
Vart 10:e år
PSA och prostatapalpation
Årligen
TSH hos kvinnor
Årligen
______________________________________
Överväg repetition av pneumokockvaccination vart 6:e – 7:e år.
Mammografi till minst 70 år generellt rekommenderad.
Vaginalt cellprov kan stoppas efter 65 år.
Se http://www.ahrq.gov/clinic/uspstfix.htm
Checklista vid hälsokontroller och hälsosamtal
U.S. Preventive Services Task Force. Guide to clinical preventive services: report of the U.S. Preventive Services Task Force. 2d ed. Baltimore: Williams & Wilkins, 1996.
Skadeprevention *
Bruk av säkerhetsbälten i bil
Fungerande rökdetektorer hemma
Varmvattentemperatur <= 48.8°C
Säng- eller soffrökning
Belysning i hem och trappor
Skymmande möbler
Hala golv, lösa sladdar och mattor
Ledstänger, vägghandtag
”Stå på ett ben” - test (5 sek)
"Gå upp och gå” - test **
SensoriumSynkontroll (Snellen)
Ögonundersökning
Hörselscreening
Tonaudiometri
Smärta/värk - registrering ***
Näringstillstånd
Diskussion om näringsintag
Tandborstning, tandhygien
Immuniseringar
Tetanus- och difterivaccination
Influensavaccination
Pneumokockvaccination
Genomgång av sjukdomar och mediciner
Kontinens och Sexualitet
Diskussion om inkontinens
Riktade fysikaliska undersökningar (bäcken, prostata, ändtarm)
Diskussion om sexualitet
Mentalt status (överväg alternativ nedan)
Litet mentalt status (MMS)
Klock - test
Kognitionsscreening hos äldre
Geriatriskt depressionstest
Yale’s depressionsscreening
Bedömning av självmordsrisk
Sociala problem
Ändrade levnadsförhållanden, ekonomi eller personliga aktiviteter.
Stöd till och eventuell utbrändhet hos anhöriga/vårdare
Vidarebefordran av direktiv (handlingsplan).
Undervisning i hjärt-lungräddning för anhöriga
ADL-test
Hjälpmedel för dagligt bruk
Livskvalitetstest ****
___________________________________
* Se detaljerat schema
**- Patienten reser sig från sittande, går 5 – 10 meter, vänder om och återvänder till stolen. Testet är positivt om detta tar mer än 16 sekunder.
*** Kartläggning och VAS
**** QL-VASshema
___________________________________
Är du äldre bör du tänka på att...:
-använda skor istället för innetofflor
-ha halkmatta i badkar och dusch
-ha vägghandtag vid dusch och badkar
-sitta vid av- och påklädning
-ha tagit bort onödiga mattor
-ha halkskydd under mattorna
-inte ha lösa el- och telefonkablar
-ha telefon vid sängen
-ha samtalsregistrering i telefonen så att Du inte behöver jäkta dit för att svara utan kan ringa upp senare.
-ha ofta använda föremål lätt tillgängliga
-inte klättra på stolar, pallar, stegar mm
-ha dina läkemedel lättillgängliga
-ha god belysning i bostaden
-ha ledstång på båda sidor i trappan
-ha bra belysning i trappan
-ha dagliga personkontakter i hemmet
-ha halkskydd vid isbeläggning utomhus
-ha rullator eller spark lätt tillgänglig
-ha skyddshjälm när Du cyklar eller vistas ute i vinterväder
-alltid använda säkerhetsbälte i bilen
-träna kondition eller gymnastisera 30 minuter tre ggr/vecka
-är återhållsam med lugnande medel och sömnmedel
-äter kalktabletter med D-vitamin vid risk för benskörhet
Kontakta primärvården vid oklarheter med det ovanstående
SCREENING FÖR TJOCKTARMS- OCH ÄNDTARMSCANCER
Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge våren 2003 angående
SCREENING FÖR TJOCKTARMS- OCH ÄNDTARMSCANCER
(Avslagen av Landstingsfullmäktige 13 juni 2005 trots att rubricerad screening nu genomförts i ett flertal europeiska länder. En tröst i bedrövelsen är att Apoteket nu introducerar testkits för egenscreening.)
Screening minskar dödligheten i kolorektal cancer (tjocktarms- eller ändtarmscancer). Denna slutsats – dragen bland andra av Svensk Kirurgisk Förening och Nordisk Kirurgisk Förening - baseras i huvudsak på fyra stora randomiserade studier där man testat för förekomst av ockult blod i avföringen (Hemoccult IIÒ). Alla fyra studierna visar en statistiskt signifikant lägre dödlighet i kolorektal cancer i den screenade gruppen. Resultaten har sammanvägts i en metaanalys som också stödjer slutsatsen att screening med hemocculttest minskar dödligheten (The Cochrane Library, Issue 2, 2003). Screening for colorectal cancer using the faecal occult blood test, Hemoccult (Cochrane Review), Towler BP, Irwig L, Glasziou P, Weller D, Kewenter J).
Dödligheten reduceras med 20 – 25 %. Kostnadseffektiviteten är nästan den samma som vid mammografiscreening för bröstcancer. Screening med sigmoideoskopi kan bli aktuell men än så länge finns inga statistiskt säkerställda resultat till stöd för det.
Rutinmässig screening påbörjas nu i Europa. En studie med samma upplägg som de fyra randomiserade kontrollerade studierna har redan startats i Storbritannien. Avsikten är att verifiera studiernas uppnådda effekter i ett så kallat skarpt läge. I Danmark, Norge och på Island lägger man nu upp studier som baseras på Hemoccult II och/eller flexibel sigmoideoskopi. Avsikten är att erbjuda invånare, som är äldre än 60 år, ett Hemocculttest vartannat år. På Island har en ekonomisk kartläggning visat att screening ger en total kostnadsreduktion för denna sjukdomsgrupp. I Finland påbörjas ett stort screeningprojekt år 2004-2005.
Socialstyrelsen i Sverige har accepterat de konklusioner som dragits i de fyra screeningstudierna och att riskerna för bieffekter är små. Socialstyrelsen har sålunda öppnat vägen för svensk masscreening och har därför hänskjutit frågan till Landstingsförbundet, som ännu inte har initierat kolorektal screening byggt på uttalanden bland annat av landets landstingsdirektörer och andra lekmän.
Svensk Kirurgisk Förening har påpekat att det är angeläget att tillämpning snarast startas i Sverige. Man har en ganska klar uppfattning om hur ett sådant projekt skulle se ut baserat på tidigare erfarenheter:
• Åldersintervallet bör vara sådant att risken för kolorektal cancer ska vara mer än obetydlig, men samtidigt så lågt att en botad cancer ska ge en avsevärd livstidsförlängning.
• Hemocculttestets låga sensitivitet (cirka 60 %) gör att screening bör upprepas minst vartannat år.
• Det krävs positiv information i media. Ett ganska lågt deltagande (knappt 70 %) som tidigare noterats nåddes utan att media lämnade någon som helst information.
• I Sverige kommer man liksom i övriga Norden att fortsätta att använda Hemoccult II.
• Utredning av patienter med positivt Hemocculttest ska ske med koloskopi utförd av endoskopisjuksköterskor med nära tillgång till kirurg eller gastroenterolog vid behov.
Screening av maligna tumörsjukdomar tillämpas idag beträffande bröstcancer och livmoderhalscancer och det finns ingen anledning att ändra på det. Samtidigt växer det fram en inofficiell screening för prostatacancer med PSA-analys. Mot bakgrund av att effekten av screening för tidig diagnos av kolorektal cancer är så väl dokumenterad anser Svensk Kirurgisk Förening att resurser bör satsas på sådan screening i första hand med en tillämpningsstudie i något eller några landsting.
Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige besluta:
Att Landstinget snarast skall initiera screeningundersökningar för tjocktarms- och ändtarmscancer (kolorektal cancer) i Blekinge.
På vägnar av Moderata Samlingspartiets Landstingsgrupp
Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)
SCREENING FÖR TJOCKTARMS- OCH ÄNDTARMSCANCER
(Avslagen av Landstingsfullmäktige 13 juni 2005 trots att rubricerad screening nu genomförts i ett flertal europeiska länder. En tröst i bedrövelsen är att Apoteket nu introducerar testkits för egenscreening.)
Screening minskar dödligheten i kolorektal cancer (tjocktarms- eller ändtarmscancer). Denna slutsats – dragen bland andra av Svensk Kirurgisk Förening och Nordisk Kirurgisk Förening - baseras i huvudsak på fyra stora randomiserade studier där man testat för förekomst av ockult blod i avföringen (Hemoccult IIÒ). Alla fyra studierna visar en statistiskt signifikant lägre dödlighet i kolorektal cancer i den screenade gruppen. Resultaten har sammanvägts i en metaanalys som också stödjer slutsatsen att screening med hemocculttest minskar dödligheten (The Cochrane Library, Issue 2, 2003). Screening for colorectal cancer using the faecal occult blood test, Hemoccult (Cochrane Review), Towler BP, Irwig L, Glasziou P, Weller D, Kewenter J).
Dödligheten reduceras med 20 – 25 %. Kostnadseffektiviteten är nästan den samma som vid mammografiscreening för bröstcancer. Screening med sigmoideoskopi kan bli aktuell men än så länge finns inga statistiskt säkerställda resultat till stöd för det.
Rutinmässig screening påbörjas nu i Europa. En studie med samma upplägg som de fyra randomiserade kontrollerade studierna har redan startats i Storbritannien. Avsikten är att verifiera studiernas uppnådda effekter i ett så kallat skarpt läge. I Danmark, Norge och på Island lägger man nu upp studier som baseras på Hemoccult II och/eller flexibel sigmoideoskopi. Avsikten är att erbjuda invånare, som är äldre än 60 år, ett Hemocculttest vartannat år. På Island har en ekonomisk kartläggning visat att screening ger en total kostnadsreduktion för denna sjukdomsgrupp. I Finland påbörjas ett stort screeningprojekt år 2004-2005.
Socialstyrelsen i Sverige har accepterat de konklusioner som dragits i de fyra screeningstudierna och att riskerna för bieffekter är små. Socialstyrelsen har sålunda öppnat vägen för svensk masscreening och har därför hänskjutit frågan till Landstingsförbundet, som ännu inte har initierat kolorektal screening byggt på uttalanden bland annat av landets landstingsdirektörer och andra lekmän.
Svensk Kirurgisk Förening har påpekat att det är angeläget att tillämpning snarast startas i Sverige. Man har en ganska klar uppfattning om hur ett sådant projekt skulle se ut baserat på tidigare erfarenheter:
• Åldersintervallet bör vara sådant att risken för kolorektal cancer ska vara mer än obetydlig, men samtidigt så lågt att en botad cancer ska ge en avsevärd livstidsförlängning.
• Hemocculttestets låga sensitivitet (cirka 60 %) gör att screening bör upprepas minst vartannat år.
• Det krävs positiv information i media. Ett ganska lågt deltagande (knappt 70 %) som tidigare noterats nåddes utan att media lämnade någon som helst information.
• I Sverige kommer man liksom i övriga Norden att fortsätta att använda Hemoccult II.
• Utredning av patienter med positivt Hemocculttest ska ske med koloskopi utförd av endoskopisjuksköterskor med nära tillgång till kirurg eller gastroenterolog vid behov.
Screening av maligna tumörsjukdomar tillämpas idag beträffande bröstcancer och livmoderhalscancer och det finns ingen anledning att ändra på det. Samtidigt växer det fram en inofficiell screening för prostatacancer med PSA-analys. Mot bakgrund av att effekten av screening för tidig diagnos av kolorektal cancer är så väl dokumenterad anser Svensk Kirurgisk Förening att resurser bör satsas på sådan screening i första hand med en tillämpningsstudie i något eller några landsting.
Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige besluta:
Att Landstinget snarast skall initiera screeningundersökningar för tjocktarms- och ändtarmscancer (kolorektal cancer) i Blekinge.
På vägnar av Moderata Samlingspartiets Landstingsgrupp
Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)
Hälsoundersökningar med hälsosamtal för äldre över 70 år
Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge i november 2002
Hälsoundersökningar med hälsosamtal för äldre över 70 år
(I princip accepterat av Landstingsfullmäktige 13 juni 2005).
Den 3 oktober 2001 tillkännagav Riksdagen för Regeringen ett starkt stöd för regelbundna hälsoundersökningar av äldre över 70 år.
Hälsoundersökningar har hittills i huvudsak förbehållits personer mellan 45 och 65 år, dvs. personer i yrkesaktiv ålder. Effekterna har - med få undantag - ifrågasatts, vilket är naturligt då denna åldersgrupp har betydligt lägre sjuk-domsfrekvens än de över 70 år.
De äldres hälsa blir allt bättre, åldrandet skjuts framöver och medellivslängden ökar. Därför är det av största vikt för den enskilda individen och för samhällets ekonomi att sjukdomar kan upptäckas i tid och att äldre människor kan få hälsoråd. Det epokgörande H 70-projektet i Göteborg, som professor Alvar Svanborg ansvarat för – är världens mest omfattande projekt om åldrande människors liv och hälsa - detta i vårt land.
Projektet visar att systematiska hälsokontroller av äldre bör innefattas i sjukvårdsplaneringen. De äldre utgör en riskgrupp – där både över- och underdiagnostik är vanliga. Sociala missförhållanden som enkelt kan åtgärdas framkallar ofta besvär och symtom som kan få allvarliga medicinska följder. Projektet har också visat vikten av att just de äldre med sin sämre reservkapacitet vid skada och sjukdom så snart som möjligt bör få medicinsk hjälp och inte tvingas vänta i vårdköer tills krafterna är mer eller mindre uttömda.
Eftersom flertalet äldre redan har en husläkare/familjeläkare kan en hälsoundersökning ingå i primärvårdens uppgifter. Hus- eller familjeläkaren och distriktssköterskan kan tillsammans svara för hälsosamtalen och hälsoundersökningen i samverkan med den primärkommunala äldreomsorgen. Hälsosamtalen bör genomföras efter ett särskilt frågeformulär där svaren kan avslöja tecken på ohälsa eller symtom på sjukdom. I samtalet bör också ingå hälsoråd.
Att följa de äldres hälsostatus och i tid upptäcka depression, begynnande demens och annan sjukdom kommer att förbättra de äldres hälsa och öka deras livskvalitet. Samtidigt kan då friställd sjukvårdskapacitet utnyttjas för andra angelägna ändamål.
I den nationella handlingsplanen för äldrepolitik framhålls vikten av att folkhälsoarbetet för de äldre förstärks. Olika modeller för hälsoundersökningar med hälsosamtal prövas därför och en betydande förstärkning av primärvården sker, måhända med bistånd av pensionerade läkare och sjuksköterskor.
Jag föreslår därför Landstingsfullmäktige besluta:
• Att uppdra åt Primärvårdsförvaltningen m. fl. att så snart som möjligt föranstalta om årliga hälsoundersökningar och hälsosamtal för äldre över 70 år i Blekinge - eventuellt med bistånd av pensionerade läkare och sjuksköterskor samt
• Att noga följa upp resultaten av dessa folkhälsoinsatser.
På vägnar av Moderata Landtingsgruppen
Bo Arnesjö (m)
Hälsoundersökningar med hälsosamtal för äldre över 70 år
(I princip accepterat av Landstingsfullmäktige 13 juni 2005).
Den 3 oktober 2001 tillkännagav Riksdagen för Regeringen ett starkt stöd för regelbundna hälsoundersökningar av äldre över 70 år.
Hälsoundersökningar har hittills i huvudsak förbehållits personer mellan 45 och 65 år, dvs. personer i yrkesaktiv ålder. Effekterna har - med få undantag - ifrågasatts, vilket är naturligt då denna åldersgrupp har betydligt lägre sjuk-domsfrekvens än de över 70 år.
De äldres hälsa blir allt bättre, åldrandet skjuts framöver och medellivslängden ökar. Därför är det av största vikt för den enskilda individen och för samhällets ekonomi att sjukdomar kan upptäckas i tid och att äldre människor kan få hälsoråd. Det epokgörande H 70-projektet i Göteborg, som professor Alvar Svanborg ansvarat för – är världens mest omfattande projekt om åldrande människors liv och hälsa - detta i vårt land.
Projektet visar att systematiska hälsokontroller av äldre bör innefattas i sjukvårdsplaneringen. De äldre utgör en riskgrupp – där både över- och underdiagnostik är vanliga. Sociala missförhållanden som enkelt kan åtgärdas framkallar ofta besvär och symtom som kan få allvarliga medicinska följder. Projektet har också visat vikten av att just de äldre med sin sämre reservkapacitet vid skada och sjukdom så snart som möjligt bör få medicinsk hjälp och inte tvingas vänta i vårdköer tills krafterna är mer eller mindre uttömda.
Eftersom flertalet äldre redan har en husläkare/familjeläkare kan en hälsoundersökning ingå i primärvårdens uppgifter. Hus- eller familjeläkaren och distriktssköterskan kan tillsammans svara för hälsosamtalen och hälsoundersökningen i samverkan med den primärkommunala äldreomsorgen. Hälsosamtalen bör genomföras efter ett särskilt frågeformulär där svaren kan avslöja tecken på ohälsa eller symtom på sjukdom. I samtalet bör också ingå hälsoråd.
Att följa de äldres hälsostatus och i tid upptäcka depression, begynnande demens och annan sjukdom kommer att förbättra de äldres hälsa och öka deras livskvalitet. Samtidigt kan då friställd sjukvårdskapacitet utnyttjas för andra angelägna ändamål.
I den nationella handlingsplanen för äldrepolitik framhålls vikten av att folkhälsoarbetet för de äldre förstärks. Olika modeller för hälsoundersökningar med hälsosamtal prövas därför och en betydande förstärkning av primärvården sker, måhända med bistånd av pensionerade läkare och sjuksköterskor.
Jag föreslår därför Landstingsfullmäktige besluta:
• Att uppdra åt Primärvårdsförvaltningen m. fl. att så snart som möjligt föranstalta om årliga hälsoundersökningar och hälsosamtal för äldre över 70 år i Blekinge - eventuellt med bistånd av pensionerade läkare och sjuksköterskor samt
• Att noga följa upp resultaten av dessa folkhälsoinsatser.
På vägnar av Moderata Landtingsgruppen
Bo Arnesjö (m)
13 juni 2005
SAMORDNING AV DEMENSVÅRDEN I BLEKINGE
Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående:
SAMORDNING AV DEMENSVÅRDEN I BLEKINGE
Accepterad av Fullmäktige 13/6 2005
2003-10-15 överlämnade regeringens arbetsgrupp för demensfrågor sin rapport till socialminister Lars Engqvist. Demensarbetsgruppens förslag presenterades i sexton punkter:
1. Inför demensutbildning i olika grad och omfattning på samtliga grundutbildningar inom vård och omsorg.
2. Vårdgivarna och staten bör genom olika initiativ uppmuntra utvecklingen av spetskompetens med demenskunskap inom olika professioner.
3. Inrätta tjänster för spetskompetens som demenssjuksköterskor eller motsvarande i kommuner och primärvård.
4. Vårdgivarna bör erbjuda handledning till all personal i demensvården.
5. Huvudmännen och staten bör stimulera fortbildningen av vårdbiträden och undersköterskor i demenskunskap.
6. Samtliga kommuner i Sverige bör i samverkan med landstingen utveckla gemensamma demensvårdsplaner.
7. Kommuner och landsting bör i samverkan starta och utveckla demensteam på så många orter som möjligt.
8. Regeringen bör ge uppdrag till Socialstyrelsen att utveckla vägledning, nationella riktlinjer och/eller kvalitetsindikatorer för demensvården.
9. Staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet skall genomföra kvalitetsutveckling i demensvården genom ett kvalitetsprojekt som man gemensamt finansierar.
10. Regeringen bör tillsätta en särskild utredning med uppgift att överväga och ta ställning till om det fordras en särskild lagstiftning som gör det möjligt att vidta tvångsåtgärder efter noggrann prövning, etiska principer och då alla andra frivilliga utvägar prövats.
11. Lokala riktlinjer och handlingsplaner för att undvika begränsningar och tvång bör tas fram i samtliga landsting och kommuner när ny lagstiftning finns på området.
12. Klargör och förtydliga ansvarsfördelningen mellan kommun/landsting när det gäller hjälpmedel.
13. Huvudmännen och staten bör på både nationell och lokal nivå uppmuntra och utveckla och samverkan med anhöriga och frivilligkrafter.
14. Staten bör genomföra en bred nationell informations- och kompetenssatsning om unga demenssjuka.
15. Staten bör genomföra en nationell satsning på att sprida information om demenssjukdomar på olika invandrar- och minoritetsspråk.
16. De olika forskningsfinansiärerna bör ge ökat forskningsstöd till demensområdet.
Demensarbetsgruppen har haft i uppgift att sammanställa befintliga kunskaper om situationen för personer med demenssjukdomar och deras anhöriga samt identifiera utvecklingsområden där åtgärder behöver sättas in på olika nivåer. Gruppen har bland annat genomfört en nationell kartläggning av hur demensvården har utvecklats de senaste åren i samtliga kommuner och landsting.
Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge besluta att ge Landstingets kansli i uppdrag att utreda förutsättningarna för:
att utveckla gemensamma demensvårdsplaner mellan Landstinget och Primärkommunerna i Blekinge samt
att i övrigt söka tillfredsställa de förslag som lagts av regeringens arbets-grupp om demensfrågor.
På vägnar av Moderata Landstingsgruppen, Landstinget Blekinge
Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)
Referenser:
http:/www.social.regeringen.se
Interpellation: Demensmediciner sparar livskvalitet och pengar
November 2002
SAMORDNING AV DEMENSVÅRDEN I BLEKINGE
Accepterad av Fullmäktige 13/6 2005
2003-10-15 överlämnade regeringens arbetsgrupp för demensfrågor sin rapport till socialminister Lars Engqvist. Demensarbetsgruppens förslag presenterades i sexton punkter:
1. Inför demensutbildning i olika grad och omfattning på samtliga grundutbildningar inom vård och omsorg.
2. Vårdgivarna och staten bör genom olika initiativ uppmuntra utvecklingen av spetskompetens med demenskunskap inom olika professioner.
3. Inrätta tjänster för spetskompetens som demenssjuksköterskor eller motsvarande i kommuner och primärvård.
4. Vårdgivarna bör erbjuda handledning till all personal i demensvården.
5. Huvudmännen och staten bör stimulera fortbildningen av vårdbiträden och undersköterskor i demenskunskap.
6. Samtliga kommuner i Sverige bör i samverkan med landstingen utveckla gemensamma demensvårdsplaner.
7. Kommuner och landsting bör i samverkan starta och utveckla demensteam på så många orter som möjligt.
8. Regeringen bör ge uppdrag till Socialstyrelsen att utveckla vägledning, nationella riktlinjer och/eller kvalitetsindikatorer för demensvården.
9. Staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet skall genomföra kvalitetsutveckling i demensvården genom ett kvalitetsprojekt som man gemensamt finansierar.
10. Regeringen bör tillsätta en särskild utredning med uppgift att överväga och ta ställning till om det fordras en särskild lagstiftning som gör det möjligt att vidta tvångsåtgärder efter noggrann prövning, etiska principer och då alla andra frivilliga utvägar prövats.
11. Lokala riktlinjer och handlingsplaner för att undvika begränsningar och tvång bör tas fram i samtliga landsting och kommuner när ny lagstiftning finns på området.
12. Klargör och förtydliga ansvarsfördelningen mellan kommun/landsting när det gäller hjälpmedel.
13. Huvudmännen och staten bör på både nationell och lokal nivå uppmuntra och utveckla och samverkan med anhöriga och frivilligkrafter.
14. Staten bör genomföra en bred nationell informations- och kompetenssatsning om unga demenssjuka.
15. Staten bör genomföra en nationell satsning på att sprida information om demenssjukdomar på olika invandrar- och minoritetsspråk.
16. De olika forskningsfinansiärerna bör ge ökat forskningsstöd till demensområdet.
Demensarbetsgruppen har haft i uppgift att sammanställa befintliga kunskaper om situationen för personer med demenssjukdomar och deras anhöriga samt identifiera utvecklingsområden där åtgärder behöver sättas in på olika nivåer. Gruppen har bland annat genomfört en nationell kartläggning av hur demensvården har utvecklats de senaste åren i samtliga kommuner och landsting.
Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge besluta att ge Landstingets kansli i uppdrag att utreda förutsättningarna för:
att utveckla gemensamma demensvårdsplaner mellan Landstinget och Primärkommunerna i Blekinge samt
att i övrigt söka tillfredsställa de förslag som lagts av regeringens arbets-grupp om demensfrågor.
På vägnar av Moderata Landstingsgruppen, Landstinget Blekinge
Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)
Referenser:
http:/www.social.regeringen.se
Interpellation: Demensmediciner sparar livskvalitet och pengar
November 2002
FÖREBYGGANDE OCH AKUT BEHANDLING AV STROKE
Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående:
FÖREBYGGANDE OCH AKUT BEHANDLING AV STROKE
(Accepterad 13/6, 2005)
Slaganfall (stroke) kan bero på blodpropp i hjärnans blodkärl (hjärninfarkt) eller hjärnblödning. Blodproppen kan bildas lokalt i hjärnans pulsådror eller transporteras dit från hjärtat eller från pulsådror utanför huvudet. Hjärnblödning är vanligare vid högt blodtryck.
Drygt 500 blekingar får stroke årligen. Merparten är över 70 år. Stroke kan ge svår invaliditet och kostar oss Blekingar sammanlagt minst 200 miljoner kronor per år.
En allmänläkare möter årligen cirka 5 strokepatienter - de övriga transporteras till sjukhus direkt, dock oftast först i sent skede. Välbehandlat högt blodtryck och medicinering med milda hämmare av den spontana blodproppsbildningen minskar vår risk för stroke med omkring 50 procent.
Stoppat blodflöde till en del av hjärnan kan leda till en obotlig hjärnskada inom några få minuter. I många fall finns det emellertid ett visst återstående blodflöde via andra blodkärl – åtminstone till delar av ett drabbat hjärnområde. Nervcellerna kan därför överleva under flera timmar. Om det tidigare blodflödet återställs inom denna tidsrymd kan cellerna återhämta sig och funktionen återkomma.
Spontan återetablering av blodflödet sker i cirka 15 - 20 procent tack vare kroppens egen blodproppsupplösande mekanism – så kallad ”plasminogenaktivering”. I de flesta fall räcker dock inte den spontana aktiveringen. Vid tillförsel av aktiverande substans kan den blodproppsupplösande effekten förstärkas. Sådan tillförsel inom 3 timmar efter en debuterande stroke kan då vara en effektiv behandling vid hotande hjärninfarkt. Denna metod är godkänd i Europa och USA men används ännu endast sporadiskt i Sverige.
Uppträder hastig funktionsnedsättning vad avser språk, motorik, kognition, syn, uppmärksamhet och reaktionsförmåga och är dessa symtom stabila eller ökande i 30 minuter är behandling med plasminogenaktiverande substans aktuell inom 3 timmar efter debuten.
Vid misstanke om stroke bör den drabbade därför omedelbart transporteras i ambulans till kvalificerad akut sjukhusbehandling – det vill säga minst lika snabbt som vid hjärtinfarkt. Då kan framtida invaliditet undvikas i många fall.
Vid önskan att reducera strokefrekvensen i Blekinge måste två viktiga resurser till:
• Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre över 70 år med adekvata åtgärder vid sjukliga diagnostiska fynd och
• Snabb neurologisk akutservice på Blekinge-sjukhusets bägge enheter i Karlshamn och Karlskrona.
Men det ena utesluter inte det andra!
Dessa resurser är mer än väl finansierade genom de ekonomiska vinsterna. För att inte tala om de enorma humanitära effekterna!
Referenser: www.sos.se/mars/sta029/sta029.htm; www.mpa.se/mono/actilyse.shtml
Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge besluta att ge Landstingets kansli i samarbete med berörda förvaltningar i uppdrag att utreda förutsättningarna för:
• Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre över 70 år med adekvata åtgärder vid sjukliga diagnostiska fynd och
• Snabb neurologisk akutservice inklusive resurser för blodproppslösande behandling på Blekingesjukhusets bägge enheter.
På vägnar av Moderata Landstingsgruppen, Landstinget Blekinge
Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)
FÖREBYGGANDE OCH AKUT BEHANDLING AV STROKE
(Accepterad 13/6, 2005)
Slaganfall (stroke) kan bero på blodpropp i hjärnans blodkärl (hjärninfarkt) eller hjärnblödning. Blodproppen kan bildas lokalt i hjärnans pulsådror eller transporteras dit från hjärtat eller från pulsådror utanför huvudet. Hjärnblödning är vanligare vid högt blodtryck.
Drygt 500 blekingar får stroke årligen. Merparten är över 70 år. Stroke kan ge svår invaliditet och kostar oss Blekingar sammanlagt minst 200 miljoner kronor per år.
En allmänläkare möter årligen cirka 5 strokepatienter - de övriga transporteras till sjukhus direkt, dock oftast först i sent skede. Välbehandlat högt blodtryck och medicinering med milda hämmare av den spontana blodproppsbildningen minskar vår risk för stroke med omkring 50 procent.
Stoppat blodflöde till en del av hjärnan kan leda till en obotlig hjärnskada inom några få minuter. I många fall finns det emellertid ett visst återstående blodflöde via andra blodkärl – åtminstone till delar av ett drabbat hjärnområde. Nervcellerna kan därför överleva under flera timmar. Om det tidigare blodflödet återställs inom denna tidsrymd kan cellerna återhämta sig och funktionen återkomma.
Spontan återetablering av blodflödet sker i cirka 15 - 20 procent tack vare kroppens egen blodproppsupplösande mekanism – så kallad ”plasminogenaktivering”. I de flesta fall räcker dock inte den spontana aktiveringen. Vid tillförsel av aktiverande substans kan den blodproppsupplösande effekten förstärkas. Sådan tillförsel inom 3 timmar efter en debuterande stroke kan då vara en effektiv behandling vid hotande hjärninfarkt. Denna metod är godkänd i Europa och USA men används ännu endast sporadiskt i Sverige.
Uppträder hastig funktionsnedsättning vad avser språk, motorik, kognition, syn, uppmärksamhet och reaktionsförmåga och är dessa symtom stabila eller ökande i 30 minuter är behandling med plasminogenaktiverande substans aktuell inom 3 timmar efter debuten.
Vid misstanke om stroke bör den drabbade därför omedelbart transporteras i ambulans till kvalificerad akut sjukhusbehandling – det vill säga minst lika snabbt som vid hjärtinfarkt. Då kan framtida invaliditet undvikas i många fall.
Vid önskan att reducera strokefrekvensen i Blekinge måste två viktiga resurser till:
• Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre över 70 år med adekvata åtgärder vid sjukliga diagnostiska fynd och
• Snabb neurologisk akutservice på Blekinge-sjukhusets bägge enheter i Karlshamn och Karlskrona.
Men det ena utesluter inte det andra!
Dessa resurser är mer än väl finansierade genom de ekonomiska vinsterna. För att inte tala om de enorma humanitära effekterna!
Referenser: www.sos.se/mars/sta029/sta029.htm; www.mpa.se/mono/actilyse.shtml
Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge besluta att ge Landstingets kansli i samarbete med berörda förvaltningar i uppdrag att utreda förutsättningarna för:
• Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre över 70 år med adekvata åtgärder vid sjukliga diagnostiska fynd och
• Snabb neurologisk akutservice inklusive resurser för blodproppslösande behandling på Blekingesjukhusets bägge enheter.
På vägnar av Moderata Landstingsgruppen, Landstinget Blekinge
Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)
Anförande i den allmänpolitiska debatten i Landstinget Blekinge 2005
Vi ska alla dö. Tills dess vill vi leva ett aktivt och stimulerande liv fritt från kroniska smärtor, handikapp, desorientering och nedstämdhet. Ju äldre vi blir desto större är risken att drabbas.
Vi äldre har högst sjuklighet och sämst reservkapacitet. Skada och sjukdom får allvarligast konsekvenser hos oss. Det belastar samhällsekonomin – speciellt om adekvat omhändertagande fördröjs.
Vi äldre är uppfostrade att helst inte ”störa” myndigheterna. Många tror också på ett så kallat ”normalt” åldrande och accepterar tyst sina funktionshinder. De söker inte hälso- och sjukvård i tid.
Äldre kan känna sig friska trots allvarliga sjukdomar - exempel är ”tyst” smitta, högt blodtryck, diabetes, bristtillstånd, cancer och hotande hjärt-, lung- eller njursvikt. Psykisk sjukdom hos äldre, avfärdas ofta som ”åderförkalkning” eller ”senilitet”.
Inte insatta förebyggande åtgärder mot infektioner och olycksfall, tveksamt livsmönster, dålig mathållning, inskränkt rörlighet, dålig tandhälsa, nedsatt syn och hörsel kan öka våra risker betydligt.
Allt detta kan uppdagas och åtgärdas vid hälsokontroller och hälsosamtal i åldrarna över 65+ år. Kontrollerna bör ske inom primärvården som ju ansvarar för folkhälsan enligt lag. Hälsotorgen är viktiga resurser!
I yngre åldrar är sjukligheten så låg att hälsokontroller - med några få undantag – är olönsamma.
När ohälsa uppdagas bör den åtgärdas omgående. Det kräver mindre resurser än att invänta förvärrad sjukdom med dess komplikationer. Genom tidig diagnostik och profylaktisk behandling kan man förhindra allvarliga tillstånd som hjärtinfarkt, stroke, självmord, handikapp och demens. Samtidigt förlängs livet och säkras livskvaliteten.
Vi äldre vill tas om hand av den vårdgivare som redovisar de bästa resultaten vid en aktuell åkomma. Vårdkvaliteten bör därför följas upp, redovisas och jämföras på ett för lekmän begripligt sätt. Vid köer vill vi snabbt hänvisas till annan vårdgivare med likvärdig kvalitet.
Våra omsorgsbehov bör helst tillgodoses i hemmet och inkludera full medicinsk service. Flyttning till särskilt boende bör ske sent i omvårdnadsförloppet. Den bör vara definitiv för att undgå senare omflyttning.
I livets slutskede vill vi själva välja vårdform. Många vill helst vistas i hemmiljö med fri tillgång till sakkunniga terminalvårdsteam. Vid behov av smärtbehandling och annan vård vill vi helst vara kvar på hemorten i en hemlik miljö med anhöriga närvarande och med tillgång till specialutbildad personal. Terminal sjukhusvård behövs bara vid förvirringstillstånd med agitation, när den lokala vården inte fungerar och när avancerad behandling - som akut kirurgi - krävs. Denna vård kan organiseras som en hospisverksamhet.
Vi hoppas mycket på att det kommande budgetåret ska innebära en korrektion av rådande missförhållanden i vården och omsorgen hos äldre och att alla vattentäta skott mellan landstinget och kommunerna ska avlägsnas.
Alla politiker borde nog besinna att de äldre inklusive förtidspensionärerna och det ”Nuderska köttberget” utgör drygt 35 % av valmanskåren.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Vi äldre har högst sjuklighet och sämst reservkapacitet. Skada och sjukdom får allvarligast konsekvenser hos oss. Det belastar samhällsekonomin – speciellt om adekvat omhändertagande fördröjs.
Vi äldre är uppfostrade att helst inte ”störa” myndigheterna. Många tror också på ett så kallat ”normalt” åldrande och accepterar tyst sina funktionshinder. De söker inte hälso- och sjukvård i tid.
Äldre kan känna sig friska trots allvarliga sjukdomar - exempel är ”tyst” smitta, högt blodtryck, diabetes, bristtillstånd, cancer och hotande hjärt-, lung- eller njursvikt. Psykisk sjukdom hos äldre, avfärdas ofta som ”åderförkalkning” eller ”senilitet”.
Inte insatta förebyggande åtgärder mot infektioner och olycksfall, tveksamt livsmönster, dålig mathållning, inskränkt rörlighet, dålig tandhälsa, nedsatt syn och hörsel kan öka våra risker betydligt.
Allt detta kan uppdagas och åtgärdas vid hälsokontroller och hälsosamtal i åldrarna över 65+ år. Kontrollerna bör ske inom primärvården som ju ansvarar för folkhälsan enligt lag. Hälsotorgen är viktiga resurser!
I yngre åldrar är sjukligheten så låg att hälsokontroller - med några få undantag – är olönsamma.
När ohälsa uppdagas bör den åtgärdas omgående. Det kräver mindre resurser än att invänta förvärrad sjukdom med dess komplikationer. Genom tidig diagnostik och profylaktisk behandling kan man förhindra allvarliga tillstånd som hjärtinfarkt, stroke, självmord, handikapp och demens. Samtidigt förlängs livet och säkras livskvaliteten.
Vi äldre vill tas om hand av den vårdgivare som redovisar de bästa resultaten vid en aktuell åkomma. Vårdkvaliteten bör därför följas upp, redovisas och jämföras på ett för lekmän begripligt sätt. Vid köer vill vi snabbt hänvisas till annan vårdgivare med likvärdig kvalitet.
Våra omsorgsbehov bör helst tillgodoses i hemmet och inkludera full medicinsk service. Flyttning till särskilt boende bör ske sent i omvårdnadsförloppet. Den bör vara definitiv för att undgå senare omflyttning.
I livets slutskede vill vi själva välja vårdform. Många vill helst vistas i hemmiljö med fri tillgång till sakkunniga terminalvårdsteam. Vid behov av smärtbehandling och annan vård vill vi helst vara kvar på hemorten i en hemlik miljö med anhöriga närvarande och med tillgång till specialutbildad personal. Terminal sjukhusvård behövs bara vid förvirringstillstånd med agitation, när den lokala vården inte fungerar och när avancerad behandling - som akut kirurgi - krävs. Denna vård kan organiseras som en hospisverksamhet.
Vi hoppas mycket på att det kommande budgetåret ska innebära en korrektion av rådande missförhållanden i vården och omsorgen hos äldre och att alla vattentäta skott mellan landstinget och kommunerna ska avlägsnas.
Alla politiker borde nog besinna att de äldre inklusive förtidspensionärerna och det ”Nuderska köttberget” utgör drygt 35 % av valmanskåren.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
10 juni 2005
09 juni 2005
TUNGT FÖR SVERIGE
Från Barometern:
I Sverige har vi:
alkoholskatt för att vi ska dricka mindre,
bensinskatt för att vi inte ska köra bil så mycket,
förmögenhetsskatt för att vi inte ska spara så mycket ( åtminstone inte i Sverige),
boendeskatt för att vi ska bo sämre,
arbetsgivareavgift så att det inte anställs så många,
moms för att vi ska köpa mindre och
världens högsta inkomstskatt för att vi inte ska jobba så mycket ( i alla fall inte vitt ).
Är det konstigt att det går tungt för Sverige?
I Sverige har vi:
alkoholskatt för att vi ska dricka mindre,
bensinskatt för att vi inte ska köra bil så mycket,
förmögenhetsskatt för att vi inte ska spara så mycket ( åtminstone inte i Sverige),
boendeskatt för att vi ska bo sämre,
arbetsgivareavgift så att det inte anställs så många,
moms för att vi ska köpa mindre och
världens högsta inkomstskatt för att vi inte ska jobba så mycket ( i alla fall inte vitt ).
Är det konstigt att det går tungt för Sverige?
08 juni 2005
Ont i nacken och ryggen – hjälper sjukskrivning?
Sverige har fler sjukskrivna och förtidspensionerade än något annat land. Orsakerna är oftast rygg- och nackbesvär samt psykiska störningar.
I en hälsoekonomisk avhandling från Göteborgs Universitet har sjuksköterskan Elisabeth Hansson studerat effekterna av de vanligaste behandlingarna för rygg- och nackbesvär hos flera tusen patienter, alla sjukskrivna för i minst 90 dagar. Behandlings- och rehabiliteringskostnaderna jämte kostnaderna för sjukskrivningarna kartlades hos närmare två tusen svenska män och kvinnor.
Behandlingarna hade ingen som helst effekt på smärtor, ryggfunktionen eller arbetsförmågan. Enda undantaget var operation av röntgenologiskt verifierat äkta diskbråck i ländryggen, speciellt hos de svenska patienterna.
Närmare fyra procent av den svenska arbetskraften var sjukskriven mer än en månad för rygg- och nackbesvär 2001. Kostnaderna för sjukfrånvaron, för produktionsbortfallet och för alla utredningar, behandlingar och rehabiliteringar var nästan 23 miljarder kronor (drygt en procent av BNP), varav sju procent för de medicinska insatserna och resten för sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna.
Genom att gruppera individerna efter kön, smärtutbredning och diagnos gick det att förutsäga vilka som kunde återgå i arbete eller vilka som skulle fortsätta att vara sjukskrivna, möjligen i perioder. Förutsägelsemetoden är användbar som ett kvalitetsverktyg både för vården och försäkringskassan.
Operation av objektivt diagnostiserat äkta diskbråck gav förbättrad smärta, ryggfunktion, livskvalitet och färre återfall, kortare sjukskrivning och färre förtidspensioner. Resultaten från diskbråcksstudien kan användas för att välja ut de patienter som har bäst nytta av operation.
Läkaren bör, enligt avhandlingen, redan vid första sjukbesöket ge patienten tydlig information om att bästa behandlingen vid rygg- och nackbesvär är smärtstillande åtgärder, fysisk träning och att återgå i arbete så fort som möjligt. Alla patienter med misstanke om diskbråck bör dock snarast sändas till en ortoped!
Ovisshet och väntan i köer leder till oro med långa sjukskrivningar och inte till minskad smärta eller bättre funktion. Istället minskar chanserna att återkomma till ett normalt liv.
Vad säger hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) och landstingsledamoten Jeanette A. Sjödin (s) om det? Svara helst!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Marie-Louise Ekholm (m), Nässjö
I en hälsoekonomisk avhandling från Göteborgs Universitet har sjuksköterskan Elisabeth Hansson studerat effekterna av de vanligaste behandlingarna för rygg- och nackbesvär hos flera tusen patienter, alla sjukskrivna för i minst 90 dagar. Behandlings- och rehabiliteringskostnaderna jämte kostnaderna för sjukskrivningarna kartlades hos närmare två tusen svenska män och kvinnor.
Behandlingarna hade ingen som helst effekt på smärtor, ryggfunktionen eller arbetsförmågan. Enda undantaget var operation av röntgenologiskt verifierat äkta diskbråck i ländryggen, speciellt hos de svenska patienterna.
Närmare fyra procent av den svenska arbetskraften var sjukskriven mer än en månad för rygg- och nackbesvär 2001. Kostnaderna för sjukfrånvaron, för produktionsbortfallet och för alla utredningar, behandlingar och rehabiliteringar var nästan 23 miljarder kronor (drygt en procent av BNP), varav sju procent för de medicinska insatserna och resten för sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna.
Genom att gruppera individerna efter kön, smärtutbredning och diagnos gick det att förutsäga vilka som kunde återgå i arbete eller vilka som skulle fortsätta att vara sjukskrivna, möjligen i perioder. Förutsägelsemetoden är användbar som ett kvalitetsverktyg både för vården och försäkringskassan.
Operation av objektivt diagnostiserat äkta diskbråck gav förbättrad smärta, ryggfunktion, livskvalitet och färre återfall, kortare sjukskrivning och färre förtidspensioner. Resultaten från diskbråcksstudien kan användas för att välja ut de patienter som har bäst nytta av operation.
Läkaren bör, enligt avhandlingen, redan vid första sjukbesöket ge patienten tydlig information om att bästa behandlingen vid rygg- och nackbesvär är smärtstillande åtgärder, fysisk träning och att återgå i arbete så fort som möjligt. Alla patienter med misstanke om diskbråck bör dock snarast sändas till en ortoped!
Ovisshet och väntan i köer leder till oro med långa sjukskrivningar och inte till minskad smärta eller bättre funktion. Istället minskar chanserna att återkomma till ett normalt liv.
Vad säger hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) och landstingsledamoten Jeanette A. Sjödin (s) om det? Svara helst!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Marie-Louise Ekholm (m), Nässjö
03 juni 2005
Vaccination mot bältros hos äldre
Fråga till Landstingsrådet Marie Sällström (s) vid Landstingsfullmäktige 2005 - 06 -13
Vaccination mot bältros hos äldre
Antalet fall och svårighetsgraden av bältros ökar med åldern. Det beror på försämrat immunförsvar hos äldre.
I en stor studie - över 30000 vaccinerade - publicerad denna vecka i New England Journal of Medicine har nu visats att Oka/Merck VZV vaccination ("zoster vaccination") reducerar sjukdomsfrekvensen, sjukdomsbördan och smärttillståndet med 60 - 70 procent hos äldre över 60 år.
Med hänsyn till att denna mycket vanliga sjukdom kan leda till mycket svåra akuta besvär och komplikationer jämte långvariga smärttillstånd hos äldre anhåller jag om svar på följande fråga.
Är Landstinget Blekinge intresserat av att genomföra en generell Oka/Merck VZV vaccination (vaccination mot bältros) i samband med höstens influensavaccination hos äldre?
Ronneby 2005-06-02
Bo Arnesjö
Ledamot i Landstingsfullmäktige för Moderata Samlingspartiet
Vaccination mot bältros hos äldre
Antalet fall och svårighetsgraden av bältros ökar med åldern. Det beror på försämrat immunförsvar hos äldre.
I en stor studie - över 30000 vaccinerade - publicerad denna vecka i New England Journal of Medicine har nu visats att Oka/Merck VZV vaccination ("zoster vaccination") reducerar sjukdomsfrekvensen, sjukdomsbördan och smärttillståndet med 60 - 70 procent hos äldre över 60 år.
Med hänsyn till att denna mycket vanliga sjukdom kan leda till mycket svåra akuta besvär och komplikationer jämte långvariga smärttillstånd hos äldre anhåller jag om svar på följande fråga.
Är Landstinget Blekinge intresserat av att genomföra en generell Oka/Merck VZV vaccination (vaccination mot bältros) i samband med höstens influensavaccination hos äldre?
Ronneby 2005-06-02
Bo Arnesjö
Ledamot i Landstingsfullmäktige för Moderata Samlingspartiet
30 maj 2005
Partilojaliteten och partipiskan
Partierna inom vänsterblocket utnyttjar ersättarsystemet i kommuner och landsting för att markera enighet utåt och säkra partidisciplinen.
Ledamöter, som är oeniga med partigruppens majoritetslinje i en fråga, uppmanas att ”självmant” stanna hemma från sammanträden och byts ut mot lojala ersättare. De ordinarie ledamöternas frånvaro har därför ökat betänkligt. Vissa har till och med avgått på grund av samvetsbetänkligheter. Så säger statsvetaren, universitetslektorn Agne Gustafsson (Sydsvenskan 21/5).
Ledande socialdemokrater har till yttermera visso öppenhjärtigt förklarat, att om s-gruppen beslutat att ett beslut ska vara enhälligt får minoriteten rätta sig efter det! Det strider mot kommunallagen. Egendomligt nog finns det folkvalda som finner sig i att bearbetas av ”partipiskan”, vara tysta och inte öppet deklarera sin ärliga mening.
Tidigare var obehörig frånvaro bötespliktig. Nu har partilinjen blitt viktigare än den egna övertygelsen. Ersättarsystemet har underlättat detta och väljarna hänger inte med! Många röstar på ett parti och bryr sig därefter inte. Ett partival kan dock också bygga på speciellt förtroende för en viss kandidat som markeras med kryss. Därför är det oetiskt om en sådan favorit stannar hemma.
Ersättarreglerna infördes för att garantera att valutslagets partiproportionalitet inte skulle rubbas om en ledamot tvingas frånvara under längre tid, eller vid jäv i en fråga. Att de skulle användas för att säkra partidisciplinen var inte avsikten. Man hyste snarare oro för att ersättarsystemet skulle medföra minskat personligt ansvar för uppdraget. Detta har besannats och är allvarligt!
Ersättarreglerna bör ses över och göras mera restriktiva och rättsligt stringenta. Ersättare i fullmäktige, styrelser och nämnder bör alltid vara personliga och kallas in endast vid frånvaro en längre tid. Systemet med gruppsuppleanter i fullmäktige utan klar personlig koppling inbjuder till manipulationer och bör avskaffas. Instanserna bör dessutom godkänna frånvaro. Nuvarande utformning av ersättarsystemet är sålunda moraliskt nedbrytande, försvårar rekryteringen av engagerade förtroendevalda, särskilt bland de unga, och ökar politikerföraktet, säger Agne Gustafsson.
Väljarna vill ha kunniga, orädda representanter, inte kommunala nickedockor. Om inte partierna visar respekt för representanternas och väljarnas kompetens och värdighet förlorar de sin trovärdighet. Så även i Blekinge!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Ledamöter, som är oeniga med partigruppens majoritetslinje i en fråga, uppmanas att ”självmant” stanna hemma från sammanträden och byts ut mot lojala ersättare. De ordinarie ledamöternas frånvaro har därför ökat betänkligt. Vissa har till och med avgått på grund av samvetsbetänkligheter. Så säger statsvetaren, universitetslektorn Agne Gustafsson (Sydsvenskan 21/5).
Ledande socialdemokrater har till yttermera visso öppenhjärtigt förklarat, att om s-gruppen beslutat att ett beslut ska vara enhälligt får minoriteten rätta sig efter det! Det strider mot kommunallagen. Egendomligt nog finns det folkvalda som finner sig i att bearbetas av ”partipiskan”, vara tysta och inte öppet deklarera sin ärliga mening.
Tidigare var obehörig frånvaro bötespliktig. Nu har partilinjen blitt viktigare än den egna övertygelsen. Ersättarsystemet har underlättat detta och väljarna hänger inte med! Många röstar på ett parti och bryr sig därefter inte. Ett partival kan dock också bygga på speciellt förtroende för en viss kandidat som markeras med kryss. Därför är det oetiskt om en sådan favorit stannar hemma.
Ersättarreglerna infördes för att garantera att valutslagets partiproportionalitet inte skulle rubbas om en ledamot tvingas frånvara under längre tid, eller vid jäv i en fråga. Att de skulle användas för att säkra partidisciplinen var inte avsikten. Man hyste snarare oro för att ersättarsystemet skulle medföra minskat personligt ansvar för uppdraget. Detta har besannats och är allvarligt!
Ersättarreglerna bör ses över och göras mera restriktiva och rättsligt stringenta. Ersättare i fullmäktige, styrelser och nämnder bör alltid vara personliga och kallas in endast vid frånvaro en längre tid. Systemet med gruppsuppleanter i fullmäktige utan klar personlig koppling inbjuder till manipulationer och bör avskaffas. Instanserna bör dessutom godkänna frånvaro. Nuvarande utformning av ersättarsystemet är sålunda moraliskt nedbrytande, försvårar rekryteringen av engagerade förtroendevalda, särskilt bland de unga, och ökar politikerföraktet, säger Agne Gustafsson.
Väljarna vill ha kunniga, orädda representanter, inte kommunala nickedockor. Om inte partierna visar respekt för representanternas och väljarnas kompetens och värdighet förlorar de sin trovärdighet. Så även i Blekinge!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
27 maj 2005
Besök verkstadsgolvet, Jeanette Sjödin (s)
Jeanette Sjödin (s), tack för ditt avslöjande och ideologiskt färgade svar i BLT 27/5.
Du förefaller snedinformerad! Du rekommenderas att besöka verkstadsgolvet, i dess vidaste bemärkelse och, kanske i all hemlighet, intervjua dem som får jobba kvar. Om du talar om att du är socialdemokrat eller jobbar i facket löper du risk att inte få ärliga svar. För det är ju ni som bestämmer! Glöm inte att be din chef Bernth Johnson (s) om lov och gör som han anbefaller, ”ta på blåstället....”.
Något håller på att ske ute bland folk flest. På ”verkstadsgolvet” talas om hur skevt Sverige fungerar. Man upprör sig över hur fackpampar och höga sossar skor sig på enskilda medlemmars bekostnad. Man reagerar starkt mot nepotism, partipiskor, direkta lögner och skönmålningar, bidragsfusk, tveksamma ekonomiska transaktioner, fyllefester, sexskandaler och smaklöst språkbruk. Många känner också att de tvingas betala allt mer i skatt men utan att tryggheten finns där när den verkligen behövs.
Att bli utesluten från arbetsmarknaden är ett ständigt hot. Resultatet är utanförskap med blott 64-procentig lönekompensation! Det kan inte tillfredsställa någon trots alla fagra löften om framtiden, som förs fram av fack- och sossepamparna. Pamparna själva får minsann alltid behålla sina jobb. Men de kan röstas bort!
Vad som sakta börjar växa fram är insikten om att man måste arbeta för att leva. Att det behövs bidragssystem som tar hand om de strandsatta är självklart, men lika viktigt är att ingen fuskar och utnyttjar systemen som någon slags extra plånbok eller för betald förlängd semester. Det går inte att leva på pengarna i någon annans plånbok. Den blir snart ganska tunn om alla ska plocka ur den och ingen fyller på. Därför är det så viktigt att man ska kunna leva på sin lön och att bidrag enbart ska gå till dem som verkligen behöver dem. Ingen ska kunna leva ”det ljuva livet” på bidrag utan att göra rätt för sig byggt på personlig kunskap och egen inneboende kraft.
Allt fler inser nu att moderat politik är något som passar de flesta människor eftersom människor i allmänhet vill göra rätt för sig. Alla som utför ett arbete, oavsett yrke, är löntagare. De vill leva på sina egna intjänade pengar och inte på bidrag. De vill heller inte klumpas ihop i någon klasstillhörighet utan leva sina liv som fria individer med eget ansvar.
För dem finns bara alternativet, det nya arbetarpartiet, Moderaterna, gärna i ett borgerligt samarbete!
Bo Arnesjö (m), Ronneby.
Du förefaller snedinformerad! Du rekommenderas att besöka verkstadsgolvet, i dess vidaste bemärkelse och, kanske i all hemlighet, intervjua dem som får jobba kvar. Om du talar om att du är socialdemokrat eller jobbar i facket löper du risk att inte få ärliga svar. För det är ju ni som bestämmer! Glöm inte att be din chef Bernth Johnson (s) om lov och gör som han anbefaller, ”ta på blåstället....”.
Något håller på att ske ute bland folk flest. På ”verkstadsgolvet” talas om hur skevt Sverige fungerar. Man upprör sig över hur fackpampar och höga sossar skor sig på enskilda medlemmars bekostnad. Man reagerar starkt mot nepotism, partipiskor, direkta lögner och skönmålningar, bidragsfusk, tveksamma ekonomiska transaktioner, fyllefester, sexskandaler och smaklöst språkbruk. Många känner också att de tvingas betala allt mer i skatt men utan att tryggheten finns där när den verkligen behövs.
Att bli utesluten från arbetsmarknaden är ett ständigt hot. Resultatet är utanförskap med blott 64-procentig lönekompensation! Det kan inte tillfredsställa någon trots alla fagra löften om framtiden, som förs fram av fack- och sossepamparna. Pamparna själva får minsann alltid behålla sina jobb. Men de kan röstas bort!
Vad som sakta börjar växa fram är insikten om att man måste arbeta för att leva. Att det behövs bidragssystem som tar hand om de strandsatta är självklart, men lika viktigt är att ingen fuskar och utnyttjar systemen som någon slags extra plånbok eller för betald förlängd semester. Det går inte att leva på pengarna i någon annans plånbok. Den blir snart ganska tunn om alla ska plocka ur den och ingen fyller på. Därför är det så viktigt att man ska kunna leva på sin lön och att bidrag enbart ska gå till dem som verkligen behöver dem. Ingen ska kunna leva ”det ljuva livet” på bidrag utan att göra rätt för sig byggt på personlig kunskap och egen inneboende kraft.
Allt fler inser nu att moderat politik är något som passar de flesta människor eftersom människor i allmänhet vill göra rätt för sig. Alla som utför ett arbete, oavsett yrke, är löntagare. De vill leva på sina egna intjänade pengar och inte på bidrag. De vill heller inte klumpas ihop i någon klasstillhörighet utan leva sina liv som fria individer med eget ansvar.
För dem finns bara alternativet, det nya arbetarpartiet, Moderaterna, gärna i ett borgerligt samarbete!
Bo Arnesjö (m), Ronneby.
20 maj 2005
Syna S i sömmarna!
Svar till Jeanette A. Sjödin (s), Ronneby BLT-debatt 20 maj.
Socialdemokraternas politik för ”Fler i arbete” synas i sömmarna i Moderaternas vårbudgetmotion. Där påpekas:
Regeringens strategi för fler i arbete bygger på skatterabatter för långtidsarbetslösa, höjt tak för lönebidrag, att medel omfördelas från friåret till arbetsförmedlingen och vissa utbildningsinsatser.
Totalt föreslår regeringen åtgärder om cirka 2,7 miljarder kronor det första budgetåret och cirka 0,5 miljarder kronor det tredje budgetåret. Det motsvarar 0,1 procent av BNP för 2006 och 0,02 procent av BNP för 2007. Förslaget har knappast mer än marginell effekt på ekonomins långsiktiga produktionsförmåga och arbetslösheten.
Skatterabatten för långtidsarbetslösa ger cirka 20000 nya platser andra halvåret 2005. Därefter reduceras åter antalet personer som kan få skatterabatt. Frånvaron från arbetsmarknaden för personer i arbetsför ålder och undersysselsättningen uppgår i dag till cirka 1,5 miljoner personer. Rabatten reducerar temporärt den ersatta frånvaron med marginella 0,7 procent.
Sammantaget innebär detta, trots att sysselsättningen sätts högst på dagordningen, att omprioriteringarna är obetydliga inom ramen för en 900 miljarders budget. I stället lånar man ytterligare någon miljard och kallar det framtidsstrategi.
I framtidsstrategin föreslås att Sveriges konkurrenskraft ska stärkas. Konkret ska skolor i utsatta områden få 70 miljoner kronor 2006, åldersgränsen för studiemedel höjas, 2 miljarder kronor tillföras ett nytt innovationsbolag och statliga bolag aktivt bidra till innovationer. Dessa åtgärder har försumbara effekter på konkurrenskraften och den långsiktiga produktionsförmågan.
Strategin för mera välfärd bygger primärt på att minska fusket i olika bidragssystem samt skattefusk. Moderaterna finner att den ersatta arbetsfrånvaron bara kan minskas genom att göra det mer lönsamt att arbeta, genom sänkta skatter och genom stramare bidragssystem.
Kontrollåtgärder är viktiga men kan inte ersätta ekonomiska drivkrafter. Det finns ett brett forskningsstöd för att ersättningsnivåerna påverkar sjukskrivningsbeteenden medan rapporterade studier av kontrollernas avgörande betydelse är mycket få. Del av ökningen av den ersatta arbetsfrånvaron kan bero på att regelverket och ersättningsnivåerna gradvis har förändrats i mer tillåtande riktning.
Huvuddiagnoserna som svarar för den största ökningen av sjukfrånvaron, smärtor i rörelseorganen och psykiska diagnoser, är sådana som dessvärre sällan gör det möjligt att medicinskt avgöra i vilken omfattning arbetsförmågan är nedsatt eller om sjukskrivning kan bidra till att återställa hälsan och arbetsförmågan. Tyvärr kan misstänkt fusk inom dessa diagnosområden leda till misstro mot dem som verkligen behöver hjälp och sjukskrivning!
Åtgärderna kommer inte att ha mer än marginell effekt på den ersatta arbetsfrånvaron särskilt om kontrollerna kombineras med ytterligare försvagningar av incitamenten att arbeta genom den höjning av taket i sjukförsäkringen som aviserats. Däremot kan kontrollåtgärder bidra till att förstärka effekterna av åtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta. Följaktligen föreslår moderaterna åtgärder för att skärpa kontrollen av fusk i olika bidragssystem.
Konkreta lokala satsningar för att skapa tillväxt och därmed större sysselsättning i Blekinge hälsas välkomna och kan komma att stödjas, men de styrs dessvärre med järnhand av statsmakterna.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Socialdemokraternas politik för ”Fler i arbete” synas i sömmarna i Moderaternas vårbudgetmotion. Där påpekas:
Regeringens strategi för fler i arbete bygger på skatterabatter för långtidsarbetslösa, höjt tak för lönebidrag, att medel omfördelas från friåret till arbetsförmedlingen och vissa utbildningsinsatser.
Totalt föreslår regeringen åtgärder om cirka 2,7 miljarder kronor det första budgetåret och cirka 0,5 miljarder kronor det tredje budgetåret. Det motsvarar 0,1 procent av BNP för 2006 och 0,02 procent av BNP för 2007. Förslaget har knappast mer än marginell effekt på ekonomins långsiktiga produktionsförmåga och arbetslösheten.
Skatterabatten för långtidsarbetslösa ger cirka 20000 nya platser andra halvåret 2005. Därefter reduceras åter antalet personer som kan få skatterabatt. Frånvaron från arbetsmarknaden för personer i arbetsför ålder och undersysselsättningen uppgår i dag till cirka 1,5 miljoner personer. Rabatten reducerar temporärt den ersatta frånvaron med marginella 0,7 procent.
Sammantaget innebär detta, trots att sysselsättningen sätts högst på dagordningen, att omprioriteringarna är obetydliga inom ramen för en 900 miljarders budget. I stället lånar man ytterligare någon miljard och kallar det framtidsstrategi.
I framtidsstrategin föreslås att Sveriges konkurrenskraft ska stärkas. Konkret ska skolor i utsatta områden få 70 miljoner kronor 2006, åldersgränsen för studiemedel höjas, 2 miljarder kronor tillföras ett nytt innovationsbolag och statliga bolag aktivt bidra till innovationer. Dessa åtgärder har försumbara effekter på konkurrenskraften och den långsiktiga produktionsförmågan.
Strategin för mera välfärd bygger primärt på att minska fusket i olika bidragssystem samt skattefusk. Moderaterna finner att den ersatta arbetsfrånvaron bara kan minskas genom att göra det mer lönsamt att arbeta, genom sänkta skatter och genom stramare bidragssystem.
Kontrollåtgärder är viktiga men kan inte ersätta ekonomiska drivkrafter. Det finns ett brett forskningsstöd för att ersättningsnivåerna påverkar sjukskrivningsbeteenden medan rapporterade studier av kontrollernas avgörande betydelse är mycket få. Del av ökningen av den ersatta arbetsfrånvaron kan bero på att regelverket och ersättningsnivåerna gradvis har förändrats i mer tillåtande riktning.
Huvuddiagnoserna som svarar för den största ökningen av sjukfrånvaron, smärtor i rörelseorganen och psykiska diagnoser, är sådana som dessvärre sällan gör det möjligt att medicinskt avgöra i vilken omfattning arbetsförmågan är nedsatt eller om sjukskrivning kan bidra till att återställa hälsan och arbetsförmågan. Tyvärr kan misstänkt fusk inom dessa diagnosområden leda till misstro mot dem som verkligen behöver hjälp och sjukskrivning!
Åtgärderna kommer inte att ha mer än marginell effekt på den ersatta arbetsfrånvaron särskilt om kontrollerna kombineras med ytterligare försvagningar av incitamenten att arbeta genom den höjning av taket i sjukförsäkringen som aviserats. Däremot kan kontrollåtgärder bidra till att förstärka effekterna av åtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta. Följaktligen föreslår moderaterna åtgärder för att skärpa kontrollen av fusk i olika bidragssystem.
Konkreta lokala satsningar för att skapa tillväxt och därmed större sysselsättning i Blekinge hälsas välkomna och kan komma att stödjas, men de styrs dessvärre med järnhand av statsmakterna.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
17 maj 2005
Prostatacancer – nytt hopp!
Prostata (blåshalskörteln) sitter omedelbart under urinblåsan. Den är en viktig del av mannens fortplantningssystem.
År 2003 fick 9035 svenska män prostatacancer svarande till 25 nya fall per dag. Cirka 2000 män dör årligen av sjukdomen.
Prostatacancer kan växa under lång tid utan symptom. Samtidig vanlig prostataförstoring (BHP) kan försvåra diagnostiken. Vid genomväxt av prostatas körtelvägg kan cancern sprida sig, primärt till intilliggande lymfkörtlar och så småningom i huvudsak till skelettet.
Risken att drabbas ökar med stigande ålder och om nära släktingar har sjukdomen.
Diagnosen ställs genom rektalpalpation (fingerundersökning av prostata via ändtarmen) och PSA-prov (PSA = prostataspecifikt antigen) följt av finnålspunktion med celldiagnostik. Ibland görs specialundersökningar med ultraljud och röntgen.
Behandlingen beror på ålder, allmäntillstånd, cancerns utbredning och växtmönster.
Om tumören är begränsad till prostatakörteln kan sjukdomen botas med radikal prostatektomi (avlägsnande av hela prostata). Det har nyligen visats i en tioårig, mycket omfattande skandinavisk studie. Operationsmetoden, tidigare komplicerad och riskabel, är nu betydligt säkrare.
Systematisk uppspårning av prostatacancer i tidigt skede med bland annat PSA-screening hos alla män över 50 år kan leda till fler radikaloperationer med definitiv bot eller kraftigt lindrat sjukdomstillstånd som följd. Då skulle män kunna erbjudas lika goda chanser som kvinnor där ju systematisk mammografi och cellprover kan spåra upp tidig och botbar bröst- eller livmoderhalscancer som ju inte är lika vanliga som prostatacancer.
Om cancern har vuxit utanför prostatakapseln finns hormon- och strålbehandling, som kan hämma tillväxten, lindra besvären, ge bättre livskvalitet och förlänga livet.
Fortfarande tillämpas aktiv observation (även kallat aktiv expektans) som innebär att ingen behandling ges men däremot att symtombild och cancerläge följs genom återkommande kontroller. Aktiv expektans har fått minskad aktualitet på sistone då tidig radikaloperation har visat sig kunna vara effektiv.
Nu får man hoppas att sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) äntligen har övertygats om att införa screening av prostatacancer för alla blekingska män över 50 år jämte att snarast förbättra läkarbemanningen inom urologin i Blekinge. Prioritera detta istället för onödig flyttning av bröstcancervården till en kostnad av hundratals miljoner kronor!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
År 2003 fick 9035 svenska män prostatacancer svarande till 25 nya fall per dag. Cirka 2000 män dör årligen av sjukdomen.
Prostatacancer kan växa under lång tid utan symptom. Samtidig vanlig prostataförstoring (BHP) kan försvåra diagnostiken. Vid genomväxt av prostatas körtelvägg kan cancern sprida sig, primärt till intilliggande lymfkörtlar och så småningom i huvudsak till skelettet.
Risken att drabbas ökar med stigande ålder och om nära släktingar har sjukdomen.
Diagnosen ställs genom rektalpalpation (fingerundersökning av prostata via ändtarmen) och PSA-prov (PSA = prostataspecifikt antigen) följt av finnålspunktion med celldiagnostik. Ibland görs specialundersökningar med ultraljud och röntgen.
Behandlingen beror på ålder, allmäntillstånd, cancerns utbredning och växtmönster.
Om tumören är begränsad till prostatakörteln kan sjukdomen botas med radikal prostatektomi (avlägsnande av hela prostata). Det har nyligen visats i en tioårig, mycket omfattande skandinavisk studie. Operationsmetoden, tidigare komplicerad och riskabel, är nu betydligt säkrare.
Systematisk uppspårning av prostatacancer i tidigt skede med bland annat PSA-screening hos alla män över 50 år kan leda till fler radikaloperationer med definitiv bot eller kraftigt lindrat sjukdomstillstånd som följd. Då skulle män kunna erbjudas lika goda chanser som kvinnor där ju systematisk mammografi och cellprover kan spåra upp tidig och botbar bröst- eller livmoderhalscancer som ju inte är lika vanliga som prostatacancer.
Om cancern har vuxit utanför prostatakapseln finns hormon- och strålbehandling, som kan hämma tillväxten, lindra besvären, ge bättre livskvalitet och förlänga livet.
Fortfarande tillämpas aktiv observation (även kallat aktiv expektans) som innebär att ingen behandling ges men däremot att symtombild och cancerläge följs genom återkommande kontroller. Aktiv expektans har fått minskad aktualitet på sistone då tidig radikaloperation har visat sig kunna vara effektiv.
Nu får man hoppas att sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) äntligen har övertygats om att införa screening av prostatacancer för alla blekingska män över 50 år jämte att snarast förbättra läkarbemanningen inom urologin i Blekinge. Prioritera detta istället för onödig flyttning av bröstcancervården till en kostnad av hundratals miljoner kronor!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
15 maj 2005
Framtidens sjukvård?
En vanlig metod för "effektivisering" av den offentliga vården har varit centralisering till allt större enheter. Den politiska ledningen och centralbyråkraterna vill helt enkelt bara ha kontakt med några inflytelserika representanter för de få och stora. De många små riskerar att lämnas därhän. Kostnadskontrollen hanteras med olika typer av flaskhalsar med minskad tillgänglighet som följd. Det skriver professor Göran Hellers, läkare och konsult med erfarenhet från sjukvård i en mängd länder. (Partner i vården 1/2005).
Professionernas och politikens ledande företrädare vill ha allt större makt. Deras intressen har inneburit att den offentliga och privata primärvården jämte den decentraliserade specialistvården har hamnat på undantag. Centraliseringen har motiverats med behov av centralisering av högspecialiserad vård. Det har alltid tolkats som ett behov av större institutioner. Utomlands är tolkningen att det behövs koncentration av viss speciell vård på få högt kvalificerade händer.
Det finns övertygande stöd för att sjukhussammanslagningar leder till sämre tillgänglighet, effektivitet och kvalitet (S. Andreopoulos, University of Michigan Press, 2001).
I framtidens sjukvård blir den enkla vården mera omfattande och ännu enklare, den svåra vården mindre omfattande och svårare, den enkla vården decentraliserad och den svåra vården centraliserad.
Organisatoriskt kommer därför akutverksamheten att delas upp i enkelt och svårt, det tunga att utföras vid färre och mindre enheter med minskad volym, det enkla att göras vid fler enheter med ren planeringsbar (elektiv) inriktning och primärvården att delas upp i flera specialiteter, ibland även så kallad dagkirurgi.
Utvecklingen kan betyda att de stora sjukhusens tid är förbi. Ännu bättre medicinsk teknik och kommunikationsteknik betyder att även ren högspecialiserad vård kan bedrivas i öppna vårdformer utan behov av stora institutioner. Kommunikationstekniken gör att nätverk av kollegialt samarbete kan etableras och fungera minst lika bra som idag, även internationellt.
Framtidens sjukvård kan sålunda bli en nätverksorganisation där stor del av specialistvården och den högspecialiserade vården flyttar ut från de stora institutionerna. Trenden är en organisation med ganska små, elektiva sjukhus och en koncentration av akutvården till ett färre antal små, specialiserade akutsjukhus. Även ganska stor kirurgi kommer att bedrivas på dessa små enheter.
Ökningen av de öppna vårdformerna innebär också en större andel entreprenörskap och privat drift. De politiska styrmedlen förlorar i betydelse. Internationaliseringen av nätverken är också "farlig" för dem som förordar politisk styrning och för akademierna. Universitetens tioprocentiga ansvar för all klinisk forskning löper risk att omdisponeras.
Entreprenörskap, privatisering och nätverk är utan tvekan bra för vårdens tillgänglighet och kvalitet.
I Landstinget Blekinge har nu utretts hur sjukvården ska se ut år 2010. I det liggande förslaget som nu nått politikernas bord saknas utblickar och visioner av den typ som Göran Hellers skriver om. Behov 2010 bör därför kompletteras med en utredning där kunniga utomstående experter och visionärer får sia om framtiden. Detta som ett viktigt komplement innan politiska beslut fattas. Risken är annars uppenbar för att Behov 2010 endast leder till små kosmetiska förändringar av invanda mönster, att tiden springer ifrån oss och att vi sitter fastlåsta med en alltför stor och otymplig sjukvårdsapparat.
Det viktiga är kvaliteten - inte storleken!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Nils-Ingmar Thorell (fp), Ronneby
Professionernas och politikens ledande företrädare vill ha allt större makt. Deras intressen har inneburit att den offentliga och privata primärvården jämte den decentraliserade specialistvården har hamnat på undantag. Centraliseringen har motiverats med behov av centralisering av högspecialiserad vård. Det har alltid tolkats som ett behov av större institutioner. Utomlands är tolkningen att det behövs koncentration av viss speciell vård på få högt kvalificerade händer.
Det finns övertygande stöd för att sjukhussammanslagningar leder till sämre tillgänglighet, effektivitet och kvalitet (S. Andreopoulos, University of Michigan Press, 2001).
I framtidens sjukvård blir den enkla vården mera omfattande och ännu enklare, den svåra vården mindre omfattande och svårare, den enkla vården decentraliserad och den svåra vården centraliserad.
Organisatoriskt kommer därför akutverksamheten att delas upp i enkelt och svårt, det tunga att utföras vid färre och mindre enheter med minskad volym, det enkla att göras vid fler enheter med ren planeringsbar (elektiv) inriktning och primärvården att delas upp i flera specialiteter, ibland även så kallad dagkirurgi.
Utvecklingen kan betyda att de stora sjukhusens tid är förbi. Ännu bättre medicinsk teknik och kommunikationsteknik betyder att även ren högspecialiserad vård kan bedrivas i öppna vårdformer utan behov av stora institutioner. Kommunikationstekniken gör att nätverk av kollegialt samarbete kan etableras och fungera minst lika bra som idag, även internationellt.
Framtidens sjukvård kan sålunda bli en nätverksorganisation där stor del av specialistvården och den högspecialiserade vården flyttar ut från de stora institutionerna. Trenden är en organisation med ganska små, elektiva sjukhus och en koncentration av akutvården till ett färre antal små, specialiserade akutsjukhus. Även ganska stor kirurgi kommer att bedrivas på dessa små enheter.
Ökningen av de öppna vårdformerna innebär också en större andel entreprenörskap och privat drift. De politiska styrmedlen förlorar i betydelse. Internationaliseringen av nätverken är också "farlig" för dem som förordar politisk styrning och för akademierna. Universitetens tioprocentiga ansvar för all klinisk forskning löper risk att omdisponeras.
Entreprenörskap, privatisering och nätverk är utan tvekan bra för vårdens tillgänglighet och kvalitet.
I Landstinget Blekinge har nu utretts hur sjukvården ska se ut år 2010. I det liggande förslaget som nu nått politikernas bord saknas utblickar och visioner av den typ som Göran Hellers skriver om. Behov 2010 bör därför kompletteras med en utredning där kunniga utomstående experter och visionärer får sia om framtiden. Detta som ett viktigt komplement innan politiska beslut fattas. Risken är annars uppenbar för att Behov 2010 endast leder till små kosmetiska förändringar av invanda mönster, att tiden springer ifrån oss och att vi sitter fastlåsta med en alltför stor och otymplig sjukvårdsapparat.
Det viktiga är kvaliteten - inte storleken!
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Nils-Ingmar Thorell (fp), Ronneby
14 maj 2005
Falsk (s)-statistik!
Enligt Göran Skytte, krönikör i SvD 14/5, gäller ”sanningarna”:
• Att den som arbetar en timme per vecka räknas som "sysselsatt".
• Att en arbetstagare som sjukskriver sig ökar sysselsättningen eftersom framför allt den offentliga sektorn men även företagen måste anställa vikarier.
• Att sysselsättningen ökar om en arbetstagare får betald semester i ett år med vikarie.
Om antalet arbetande är konstant eller sjunker kan man med denna metodik ”visa och påstå” att sysselsättningen ökar.
Det ovanstående kallas falsk statistik som utnyttjas av ledande socialdemokrater för att hävda att de lyckas hålla målet nära 4-procentig arbetslöshet och nära 80-procentig sysselsättning.
I det politiskt rödgröna Sverige kombineras detta med ”tvångsvis” förtidspensionering av de i arbetsför ålder som varit arbetslösa eller långtidssjukskrivna i ett år, trots att de kan och vill arbeta. Därefter får de endast 64 procent av sin ursprungslön och är i princip utestängda från arbetsmarknaden.
Enligt Företagarna är knappt 50 procent av befolkningen i arbetsför ålder på jobb en vanlig dag. Arbetsföra svenska män arbetar i genomsnitt knappt 27 timmar i veckan! Antalet arbetade timmar per person minskar kraftigt i åldersgruppen 20-54 år. Hos det ”Nuderska köttberget”, däremot, ökar de.
Sanningen är sålunda att svenskarna jobbar allt mindre och att arbetsmarknaden nu är betydligt sämre än bottenåret 1993.
Ska de ansvariga anklagas för bokföringsbrott och trolöshet mot huvudmannen, skattebetalarna? Denna fråga går till Jeanette A. Sjödin, ledande representant i Landstinget Blekinge för Socialdemokraterna i Ronneby. Hon har på debattsidan i BLT 14/5, som hon säger, ”synat landets nya arbetarparti, Moderaterna, i sömmarna”.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
• Att den som arbetar en timme per vecka räknas som "sysselsatt".
• Att en arbetstagare som sjukskriver sig ökar sysselsättningen eftersom framför allt den offentliga sektorn men även företagen måste anställa vikarier.
• Att sysselsättningen ökar om en arbetstagare får betald semester i ett år med vikarie.
Om antalet arbetande är konstant eller sjunker kan man med denna metodik ”visa och påstå” att sysselsättningen ökar.
Det ovanstående kallas falsk statistik som utnyttjas av ledande socialdemokrater för att hävda att de lyckas hålla målet nära 4-procentig arbetslöshet och nära 80-procentig sysselsättning.
I det politiskt rödgröna Sverige kombineras detta med ”tvångsvis” förtidspensionering av de i arbetsför ålder som varit arbetslösa eller långtidssjukskrivna i ett år, trots att de kan och vill arbeta. Därefter får de endast 64 procent av sin ursprungslön och är i princip utestängda från arbetsmarknaden.
Enligt Företagarna är knappt 50 procent av befolkningen i arbetsför ålder på jobb en vanlig dag. Arbetsföra svenska män arbetar i genomsnitt knappt 27 timmar i veckan! Antalet arbetade timmar per person minskar kraftigt i åldersgruppen 20-54 år. Hos det ”Nuderska köttberget”, däremot, ökar de.
Sanningen är sålunda att svenskarna jobbar allt mindre och att arbetsmarknaden nu är betydligt sämre än bottenåret 1993.
Ska de ansvariga anklagas för bokföringsbrott och trolöshet mot huvudmannen, skattebetalarna? Denna fråga går till Jeanette A. Sjödin, ledande representant i Landstinget Blekinge för Socialdemokraterna i Ronneby. Hon har på debattsidan i BLT 14/5, som hon säger, ”synat landets nya arbetarparti, Moderaterna, i sömmarna”.
Bo Arnesjö (m), Ronneby
13 maj 2005
Äldre multisjuka – separat organisation
Den svenska äldrevården har en splittrad organisation och utvärderas i alltför hög grad från olika separata vårdgivarperspektiv. Äldre vårdtagare har ofta multipla symtom, multipla »aktuella kliniska problem« och multipla behandlingsmetoder.
Inga av dessa sammanställs dock systematiskt och gemensamt över tid. Det försvårar sammanställning och kritisk analys av de aktuella behandlingarna och om de verkligen leder till avsedda effekter hos de äldre multisjuka.
Ordföranden för Svensk Förening för Geriatrik och Gerontologi Gunnar Akner föreslår därför generellt ibruktagande dels av en integrerad analysmetod kallad DBU-metoden (diagnostik, behandling, uppföljning) och dels av en ny vårdorganisation anpassad för äldre – »äldrevårdscentral, enhet för multisjuka«.
Viktigt för en sådan vårdorganisation är utnyttjande av ett nytt, helt problembaserat och pedagogiskt inriktat journalsystem uppbyggt kring DBU-metoden. Systemet ger möjlighet att följa förloppet av vårdtagarnas hela hälsotillstånd med upprepad kritisk granskning av behandlingseffekterna.
Journalsystemet kan användas i undervisning av patienter, närstående, vårdpersonal och studenter. Det tillåter även selektion av valfria grupper, vilket gör det användbart för klinisk forskning, vårdutveckling, kvalitetssäkring och verksamhetsuppföljning.
Den borgerliga gruppledarna i Landstinget Blekinge har nyligen, i allians, föreslagit inrättande av separata enheter för multisjuka patienter sannolikt i anslutning till våra bägge sjukhus. Här bör väl DBU-metoden få stor betydelse. Eller hur, Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Inga av dessa sammanställs dock systematiskt och gemensamt över tid. Det försvårar sammanställning och kritisk analys av de aktuella behandlingarna och om de verkligen leder till avsedda effekter hos de äldre multisjuka.
Ordföranden för Svensk Förening för Geriatrik och Gerontologi Gunnar Akner föreslår därför generellt ibruktagande dels av en integrerad analysmetod kallad DBU-metoden (diagnostik, behandling, uppföljning) och dels av en ny vårdorganisation anpassad för äldre – »äldrevårdscentral, enhet för multisjuka«.
Viktigt för en sådan vårdorganisation är utnyttjande av ett nytt, helt problembaserat och pedagogiskt inriktat journalsystem uppbyggt kring DBU-metoden. Systemet ger möjlighet att följa förloppet av vårdtagarnas hela hälsotillstånd med upprepad kritisk granskning av behandlingseffekterna.
Journalsystemet kan användas i undervisning av patienter, närstående, vårdpersonal och studenter. Det tillåter även selektion av valfria grupper, vilket gör det användbart för klinisk forskning, vårdutveckling, kvalitetssäkring och verksamhetsuppföljning.
Den borgerliga gruppledarna i Landstinget Blekinge har nyligen, i allians, föreslagit inrättande av separata enheter för multisjuka patienter sannolikt i anslutning till våra bägge sjukhus. Här bör väl DBU-metoden få stor betydelse. Eller hur, Marie Sällström (s)?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Samhällets offentliga ansvarfördelning - personligt utspel
Ett personligt utspel! Klicka på rubriken.
12 maj 2005
Brunnserans roll i den medicinska utvecklingen
Klicka på rubriken: Brunnserans roll i den medicinska utvecklingen
Vårdgarantin
Tidigare i vår lovade vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson och Landstingsförbundets ordförande Lars Isaksson (s) att alla vårdköer ska vara kapade när garantin börjar gälla den 1 november 2005.
I ett pressmeddelande kommenterar Lars Isaksson (s) uppgifterna om landstingens uppgivna svårigheter att klara garantin på följande sätt: Självklart ska det datum som vi kommit överens om med regeringen gälla. Men han tillägger att många patienter kan föredra en längre väntetid.
Många vill exempelvis ha behandling vid ett visst sjukhus eller av en speciell doktor och då kan väntetiden bli längre. Även i framtiden kan operationer bli inställda bland annat därför att personal blir sjuka. I den strikta meningen nås därför inte alltid etthundra procent.
Det som landstingen har svarat på är om de klarar att erbjuda vård inom tre månader för alla sina patienter och det säger sig endast tre landsting kunna klara. Ju fler som inte klarar tremånadersgränsen, desto svårare blir det att få vård i ett annat landsting inom tre månader.
Enligt betänkandet SoU 2004:118 ”Beviljats men inte fått” ska en kommun eller ett landsting, som inte inom skälig tid verkställer ett gynnande beslut om en insats enligt socialtjänstlagen eller LSS, åläggas att betala en sanktionsavgift om lägst tio tusen och högst en miljon kronor”.
Likartade regler måste kanske införas om landstingen inte uppfyller vårdgarantin! Eller hur, Marie Sällström?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
I ett pressmeddelande kommenterar Lars Isaksson (s) uppgifterna om landstingens uppgivna svårigheter att klara garantin på följande sätt: Självklart ska det datum som vi kommit överens om med regeringen gälla. Men han tillägger att många patienter kan föredra en längre väntetid.
Många vill exempelvis ha behandling vid ett visst sjukhus eller av en speciell doktor och då kan väntetiden bli längre. Även i framtiden kan operationer bli inställda bland annat därför att personal blir sjuka. I den strikta meningen nås därför inte alltid etthundra procent.
Det som landstingen har svarat på är om de klarar att erbjuda vård inom tre månader för alla sina patienter och det säger sig endast tre landsting kunna klara. Ju fler som inte klarar tremånadersgränsen, desto svårare blir det att få vård i ett annat landsting inom tre månader.
Enligt betänkandet SoU 2004:118 ”Beviljats men inte fått” ska en kommun eller ett landsting, som inte inom skälig tid verkställer ett gynnande beslut om en insats enligt socialtjänstlagen eller LSS, åläggas att betala en sanktionsavgift om lägst tio tusen och högst en miljon kronor”.
Likartade regler måste kanske införas om landstingen inte uppfyller vårdgarantin! Eller hur, Marie Sällström?
Bo Arnesjö (m), Ronneby
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)