”Att gå in i väggen”

Det stressrelaterade begreppet ”utbrändhet” präglades 1974. I Sverige kom det i bruk på 90- talet vid den ekonomiska nedgången och den då ökade stressen i arbetslivet.

Litteraturen inom området är vidlyftig! Experterna tvistar både om definitionerna och orsakerna och anger olika huvudsakliga infallsvinklar relaterade till:
• individen och dennas förmåga att hantera sina känslor, relationer och livshändelser
• arbetsplatsen och dess organisation – ofta med stora förändringar i form av omorganisationer, nedskärningar med mera
• den nya samhällsstrukturen med allt snabbare kommunikationer och ny teknik.

Utbrändhet (även kallad utmattning, utmattningssyndrom, utmattningsdepression, kroniskt trötthetssyndrom, ”att gå in i väggen” eller maladaptiv stressreaktion) är den i särklass vanligaste orsaken till sjukskrivning, även långvarig sjukskrivning, och förtida pensionering.

Tillståndet kännetecknas av stark och handikappande, oförklarlig trötthet med påtaglig sänkning av den yrkesmässiga och sociala funktionsnivån. Tröttheten upplevs som utmattning, inte som sömnighet. Övriga symtom kan vara nack- och halsont, ömmande lymfkörtlar, muskelvärk, smärtor i en eller flera leder utan ledsvullnad, huvudvärk av nytillkommen typ, sömnbesvär med känsla av att inte vara utsövd efter sömn, nedsatt närminne och koncentrationsförmåga jämte långvarig trötthet efter motion. Ibland kan tillståndet utvecklas till äkta depression dock inte oftare än i normalpopulationen.

Diagnosen är en uteslutningsdiagnos! Det innebär att man först utreder om det finns någon annan orsak till problemen.

Man känner sålunda inte orsakerna och det finns inga objektiva kriterier för att fastställa diagnosen. Det finns heller inga effektiva behandlingsmetoder, utom möjligen vila.

Sänkta bidragsnivåer kan minska antalet sjukskrivna i dessa åkommor. Vissa experter anser dock att detta på sikt kan leda till allt allvarligare och svårhanterligare symptombilder.

Minst 200 000 svenskar är sjukskrivna för utmattning, dominerat av medelålders kvinnor. Mörkertalen är stora. Upp emot tio procent betecknas som allvarliga och närmast obotliga. Ännu fler blir förtidspensionerade. Kostnaderna för samhället är enorma!

Läkarkåren står handfallen! Forskning krävs! Vem tar ansvaret?

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Arbeta bort "högerspöket"

Gunnar Bohman, Ronneby, hittills lokalpolitiskt okänd, har tagit till orda i en insändare ”Starka väljarsiffror oroar” i BLT 27/7.

Han varnar för svunnen moderat politik och för att etablerade moderata politiker fortsatt kommer att torgföra sådan förlegad politik.

Insändaren skjuter delvis över målet men tar också upp uppfattningar som kan råda bland tveksamma väljare. Inlägget bör därför tas på fullt allvar.

Mindre än tio procent av det lokala politiska arbetet omfattar politiskt kontroversiella frågor. De har dock fått större tyngd då de rör vår välfärdsnedrustning och våra möjligheter att få stöd och hjälp vid strandsatthet. Alla beslut föregås av partipolitiskt samråd. Kontroverser inom borgerligheten är sällsynta.

Bland annat vid Blekingemoderaternas distriktsstämma i våras redovisade vår nya karismatiska partiledare Fredrik Reinfeldt den nya moderata politiken, dess orsaker, dess omorientering mot mitten, dess liberalisering jämte vad den kommer att råda bot på. Hans anföranden möttes med stående ovationer och har nu lett till förändringar av de lokala moderata strävandena. Blekingemoderaterna har sålunda anslutit sig till den centrala partilinjen och vi ser nu en kraftig ökning av lokala moderata väljare och partimedlemmar.

Efter en utbildningsdrive och ett fördjupat partiprogramarbete på det lokala planet under hösten 2005 kommer vår nya lokalpolitik att formuleras och delges väljarna, ofta i allians med de andra borgerliga partierna.

Vidare kommer vi att genomföra ett tidigt internt provval bland partimedlemmarna för nominering av våra kandidater till riksdagen, landstinget och kommunerna.

Vid valet 2006 har vi en rejäl chans att bryta den rödgröna politiska dominansen, både centralt och lokalt. Det kan bara ske med en valplattform med förankring i tydliga borgerliga värderingar.

Gunnar Bohmans farhågor måste elimineras i god tid före valet! Han kan själv hjälpa till!

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Bättre sent än aldrig!

I Landstingsfullmäktige 13 juni 2005 accepterades många flera år gamla Moderata motioner. Ett så gott genomslag för borgerliga förslag har troligen aldrig inträffat i Landstinget Blekinge.

Motionerna hade bedömts av Landstingets utredning BeHoV 2010. Den rödgröna majoriteten hade därför inte vågat ignorera bedömningarna.

De accepterade motionerna gällde:
Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre med adekvata åtgärder vid sjukliga diagnostiska fynd,
Snabb neurologisk akutservice för omedelbar diagnostik och behandling av stroke på Blekingesjukhusets bägge enheter i Karlshamn och Karlskrona och
Fördjupad utveckling och samordning av demensvården i Blekinge.

Däremot accepterades inte de Moderata motionerna om screening av prostatacancer och av tjock- och ändtarmscancer. Avslagen kan synas egendomliga mot bakgrund av övertygande vetenskapliga bevis, dock ännu inte färdigstuderade av Socialstyrelsen och SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering).

Sådana undersökningar kommer dock att ingå i de accepterade hälsoundersökningarna och hälsosamtalen hos äldre. De kan dessutom begäras vid aktiv konsultation i primärvården för alla de, som inte omfattas av Landstingets förebyggande program.

Vi vill nu ha generell information om dessa nya serviceåtgärder i alla lokala informationsforum. Upp till bevis, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s)!

Bo Arnesjö (m), Ronneby.
Ledamot av Landstinget Blekinge

Ökat borgerligt försprång, moderaterna på toppnivå

Demoskops väljarbarometer Juli:

Ökat borgerligt försprång, moderaterna på toppnivå

I Demoskops väljarbarometer för juli ökar det borgerliga försprånget och moderaterna uppnår det högsta värdet i Demoskops mätningar någonsin. Framförallt socialdemokraterna och folkpartiet tappar, medan både kristdemokraterna och miljöpartiet balanserar runt fyraprocentsspärren.

I Demoskops väljarbarometer för juli ökar den borgerliga alliansens försprång ytterligare. 56,3 procent av de tillfrågade uppger att de skulle rösta på något av de borgerliga partierna om det vore val idag, jämfört med 40,2 procent för regeringen och samarbetspartierna. Framför allt är det moderaterna som ökar. Med en nivå på 35,8 procent (upp från 27,9) uppnår partiet det största stödet sedan Demoskop började mäta väljaropinionen 1990. Folkpartiet tappar samtidigt kraftigt från förra månadens toppnotering på 14,5 till 9,7 procent. Kristdemokraternas stöd ökar svagt till 4,3 procent, från förra månadens 4,1, medan centern ligger i princip oförändrat på 6,5 procent.

Socialdemokraterna backar till 29,3 procent – ned från föregående månads nivå på 32 procent. Detta är det lägsta värdet för socialdemokraterna i Demoskops mätningar sedan 1997. Även de båda stödpartiernas ställning försvagas. Miljöpartiet från 5,6 till 4,7 procent, vänsterpartiet från 6,6 procent till 6,2.

Andelen som spontant svarar att de skulle rösta på feministiskt initiativ ligger, liksom för junilistan, under en procent.

Moderaternas och folkpartiets förändringar är statistiskt säkerställda. Samtidigt innebär opinionsmätningar under semesterperioden alltid en något större osäkerhet än under andra perioder, vilket bör tas med i beräkningen.

- Detta bekräftar den trend vi kunnat följa en längre tid och som också gått igen i andra mätningar, säger Demoskops VD Markus Uvell. Moderaterna ökar successivt, bland annat på bekostnad av socialdemokraterna.

- Samtidigt visar denna mätning också att det finns en tydlig gräns där moderaternas framgångar börjar skada de övriga borgerliga partierna, vilket naturligtvis på sikt kan försvaga det borgerliga samarbetet. I julimätningen har moderaternas framgång även inneburit en tillbakagång för folkpartiet.

- Det är påfallande hur mycket mer lättrörlig opinionen är idag jämfört med för bara något år sedan, i synnerhet vad gäller rörelser över blockgränserna. Denna rörlighet, som kan resultera i snabba kast som i denna mätning, kommer av allt att döma att bestå fram till valet.

Om undersökningen
1 002 telefonintervjuer med röstberättigade 18 år och äldre genomfördes under perioden 28 juni-6 juli 2005. Den fråga som ställdes var: ”Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval idag?”

Bättre hälsa hos äldre!

Äldres hälsa påverkas av hälsofrämjande och förebyggande insatser. Ett centralt mål för samhället är att alla ska kunna leva ett självständigt liv trots ohälsa och funktionshinder. De individuella behoven varierar.

Äldres hälsa har utvecklats positivt hela 1900-talet. Livslängden för 65+-åriga kvinnor har dock inte ökat efter 1997. Förklaringar är rökning och dåliga matvanor.

Det finns regionala skillnader i förväntad medellivslängd.

Hälsan följer livsvillkoren - speciellt personer med kort utbildning och låga inkomster rör sig för lite och äter fel.

Äldre invandrare är en utsatt grupp.

Psykisk ohälsa hos äldre är ett stort problem.

Hjärtkärl- och cancersjukdomar dominerar dödsorsakerna.

Det krävs minst 30 minuter fysisk aktivitet per dag, räknat i en promenadtakt på 5 km/timme.

Utemiljön ska vara tillgänglig och trygg för äldre.

Det är aldrig för sent att sluta röka. Hälsovinsten ökar ju längre tid som gått från rökstoppet.

Rätt sammansatt kost är viktig. Fetma (speciellt bukfetma) är en ohälsofaktor - undervikt likaså.

Äldres hälsa kan främjas av delaktighet och inflytande.

Äldre ska känna att de behövs och ha ett socialt nätverk av anhöriga, grannar, vänner och ideella föreningar.

Kultur - i alla former - har en positiv inverkan på hälsan.

Utbildning, arbete, samhällsengagemang och fritid bör erbjudas de äldre och skapa möjlighet - för dem som vill - att arbeta efter pensionen.
___________________________________


En samlad genomgång av befintlig litteratur indikerar följande innehåll vid hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre

Profylaktiska åtgärder hos äldre 65+ år

Rutinmässig klinisk undersökning
Minst årligen

Rutinmässigt mätning av blod- och urinstatus, lever- och njurfunktionsstatus, Vitamin B12, folsyra, homocystein, nsBNP m. fl.
Minst årligen

Bentäthetsmätning (fr.a. kvinnor)
Minst en gång efter 65 år (osteoporos)

Blodtryck
Årligen

Influensavaccination och vaccination mot Herpes Zoster
Årligen

Mätning av blodfetter (triglycerider, totalkolesterol, LDL-kolesterol
Vart 5:e år, oftare vid tidigare hjärtkärlsjukdom, diabetes eller stroke

BMI (övervikt) (dvs. höjd och vikt)
Årligen

Pneumokockvaccination
En gång vid 65 år

Rökavvänjning
Vid varje kontakt med sjukvården

Stelkrampsvaccin
Vart 10:e år

Alkoholanamnes
Årligen

Mild blodproppsprofylax
Dagligen

Hemoccult (blod i avföringen) med hjälp av Apotekets testkit
Årligen

Nedre coloskopi
Vart 3:e – 5:e år

Hörsel- och synscreening
Årligen

Mammografi och klinisk bröstundersökning
Varje 1–2 år

”Vaginal smear” (cellprov)
Åtminstone vart 3:e år

Hudundersökning
Årligen

Egenundersökning av brösten
Månatligen

Kognitiv screening (MMS=minimentalstatus)
Årligen

Koloskopi (istället för sigmoideoskopi)
Vart 10:e år

PSA och prostatapalpation
Årligen

TSH hos kvinnor
Årligen
______________________________________
Överväg repetition av pneumokockvaccination vart 6:e – 7:e år.
Mammografi till minst 70 år generellt rekommenderad.
Vaginalt cellprov kan stoppas efter 65 år.
Se http://www.ahrq.gov/clinic/uspstfix.htm

Checklista vid hälsokontroller och hälsosamtal
U.S. Preventive Services Task Force. Guide to clinical preventive services: report of the U.S. Preventive Services Task Force. 2d ed. Baltimore: Williams & Wilkins, 1996.

Skadeprevention *
Bruk av säkerhetsbälten i bil
Fungerande rökdetektorer hemma
Varmvattentemperatur <= 48.8°C
Säng- eller soffrökning
Belysning i hem och trappor
Skymmande möbler
Hala golv, lösa sladdar och mattor
Ledstänger, vägghandtag
”Stå på ett ben” - test (5 sek)
"Gå upp och gå” - test **

SensoriumSynkontroll (Snellen)
Ögonundersökning
Hörselscreening
Tonaudiometri
Smärta/värk - registrering ***

Näringstillstånd
Diskussion om näringsintag
Tandborstning, tandhygien

Immuniseringar
Tetanus- och difterivaccination
Influensavaccination
Pneumokockvaccination

Genomgång av sjukdomar och mediciner

Kontinens och Sexualitet
Diskussion om inkontinens 
Riktade fysikaliska undersökningar (bäcken, prostata, ändtarm) 
Diskussion om sexualitet

Mentalt status (överväg alternativ nedan) 
Litet mentalt status (MMS) 
Klock - test 
Kognitionsscreening hos äldre 
Geriatriskt depressionstest 
Yale’s depressionsscreening 
Bedömning av självmordsrisk 

Sociala problem
Ändrade levnadsförhållanden, ekonomi eller personliga aktiviteter. 
Stöd till och eventuell utbrändhet hos anhöriga/vårdare 
Vidarebefordran av direktiv (handlingsplan).
Undervisning i hjärt-lungräddning för anhöriga 
ADL-test
Hjälpmedel för dagligt bruk  
Livskvalitetstest **** 
___________________________________
* Se detaljerat schema
**- Patienten reser sig från sittande, går 5 – 10 meter, vänder om och återvänder till stolen. Testet är positivt om detta tar mer än 16 sekunder.
*** Kartläggning och VAS
**** QL-VASshema

___________________________________

Är du äldre bör du tänka på att...:

-använda skor istället för innetofflor
-ha halkmatta i badkar och dusch
-ha vägghandtag vid dusch och badkar
-sitta vid av- och påklädning
-ha tagit bort onödiga mattor
-ha halkskydd under mattorna
-inte ha lösa el- och telefonkablar
-ha telefon vid sängen
-ha samtalsregistrering i telefonen så att Du inte behöver jäkta dit för att svara utan kan ringa upp senare.
-ha ofta använda föremål lätt tillgängliga
-inte klättra på stolar, pallar, stegar mm
-ha dina läkemedel lättillgängliga
-ha god belysning i bostaden
-ha ledstång på båda sidor i trappan
-ha bra belysning i trappan
-ha dagliga personkontakter i hemmet
-ha halk­skydd vid isbeläggning utomhus
-ha rullator eller spark lätt tillgänglig
-ha skyddshjälm när Du cyklar eller vistas ute i vinterväder
-alltid använda säkerhetsbälte i bilen
-träna kondition eller gymnastisera 30 minuter tre ggr/vecka
-är återhållsam med lugnande medel och sömnmedel
-äter kalktabletter med D-vitamin vid risk för benskörhet

Kontakta primärvården vid oklarheter med det ovanstående

SCREENING FÖR TJOCKTARMS- OCH ÄNDTARMSCANCER

Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge våren 2003 angående

SCREENING FÖR TJOCKTARMS- OCH ÄNDTARMSCANCER

(Avslagen av Landstingsfullmäktige 13 juni 2005 trots att rubricerad screening nu genomförts i ett flertal europeiska länder. En tröst i bedrövelsen är att Apoteket nu introducerar testkits för egenscreening.)

Screening minskar dödligheten i kolorektal cancer (tjocktarms- eller ändtarmscancer). Denna slutsats – dragen bland andra av Svensk Kirurgisk Förening och Nordisk Kirurgisk Förening - baseras i huvudsak på fyra stora randomiserade studier där man testat för förekomst av ockult blod i avföringen (Hemoccult IIÒ). Alla fyra studierna visar en statistiskt signifikant lägre dödlighet i kolorektal cancer i den screenade gruppen. Resultaten har sammanvägts i en metaanalys som också stödjer slutsatsen att screening med hemocculttest minskar dödligheten (The Cochrane Library, Issue 2, 2003). Screening for colorectal cancer using the faecal occult blood test, Hemoccult (Cochrane Review), Towler BP, Irwig L, Glasziou P, Weller D, Kewenter J).

Dödligheten reduceras med 20 – 25 %. Kostnadseffektiviteten är nästan den samma som vid mammografiscreening för bröstcancer. Screening med sigmoideoskopi kan bli aktuell men än så länge finns inga statistiskt säkerställda resultat till stöd för det.

Rutinmässig screening påbörjas nu i Europa. En studie med samma upplägg som de fyra randomiserade kontrollerade studierna har redan startats i Storbritannien. Avsikten är att verifiera studiernas uppnådda effekter i ett så kallat skarpt läge. I Danmark, Norge och på Island lägger man nu upp studier som baseras på Hemoccult II och/eller flexibel sigmoideoskopi. Avsikten är att erbjuda invånare, som är äldre än 60 år, ett Hemocculttest vartannat år. På Island har en ekonomisk kartläggning visat att screening ger en total kostnadsreduktion för denna sjukdomsgrupp. I Finland påbörjas ett stort screeningprojekt år 2004-2005.

Socialstyrelsen i Sverige har accepterat de konklusioner som dragits i de fyra screeningstudierna och att riskerna för bieffekter är små. Socialstyrelsen har sålunda öppnat vägen för svensk masscreening och har därför hänskjutit frågan till Landstingsförbundet, som ännu inte har initierat kolorektal screening byggt på uttalanden bland annat av landets landstingsdirektörer och andra lekmän.

Svensk Kirurgisk Förening har påpekat att det är angeläget att tillämpning snarast startas i Sverige. Man har en ganska klar uppfattning om hur ett sådant projekt skulle se ut baserat på tidigare erfarenheter:
• Åldersintervallet bör vara sådant att risken för kolorektal cancer ska vara mer än obetydlig, men samtidigt så lågt att en botad cancer ska ge en avsevärd livstidsförlängning.
• Hemocculttestets låga sensitivitet (cirka 60 %) gör att screening bör upprepas minst vartannat år.
• Det krävs positiv information i media. Ett ganska lågt deltagande (knappt 70 %) som tidigare noterats nåddes utan att media lämnade någon som helst information.
• I Sverige kommer man liksom i övriga Norden att fortsätta att använda Hemoccult II.
• Utredning av patienter med positivt Hemocculttest ska ske med koloskopi utförd av endoskopisjuksköterskor med nära tillgång till kirurg eller gastroenterolog vid behov.

Screening av maligna tumörsjukdomar tillämpas idag beträffande bröstcancer och livmoderhalscancer och det finns ingen anledning att ändra på det. Samtidigt växer det fram en inofficiell screening för prostatacancer med PSA-analys. Mot bakgrund av att effekten av screening för tidig diagnos av kolorektal cancer är så väl dokumenterad anser Svensk Kirurgisk Förening att resurser bör satsas på sådan screening i första hand med en tillämpningsstudie i något eller några landsting.


Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige besluta:
Att Landstinget snarast skall initiera screeningundersökningar för tjocktarms- och ändtarmscancer (kolorektal cancer) i Blekinge.

På vägnar av Moderata Samlingspartiets Landstingsgrupp

Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)

Hälsoundersökningar med hälsosamtal för äldre över 70 år

Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge i november 2002

Hälsoundersökningar med hälsosamtal för äldre över 70 år

(I princip accepterat av Landstingsfullmäktige 13 juni 2005).

Den 3 oktober 2001 tillkännagav Riksdagen för Regeringen ett starkt stöd för regelbundna hälsoundersökningar av äldre över 70 år.

Hälsoundersökningar har hittills i huvudsak förbehållits personer mellan 45 och 65 år, dvs. personer i yrkesaktiv ålder. Effekterna har - med få undantag - ifrågasatts, vilket är naturligt då denna åldersgrupp har betydligt lägre sjuk-domsfrekvens än de över 70 år.

De äldres hälsa blir allt bättre, åldrandet skjuts framöver och medellivslängden ökar. Därför är det av största vikt för den enskilda individen och för samhällets ekonomi att sjukdomar kan upptäckas i tid och att äldre människor kan få hälsoråd. Det epokgörande H 70-projektet i Göteborg, som professor Alvar Svanborg ansvarat för – är världens mest omfattande projekt om åldrande människors liv och hälsa - detta i vårt land.

Projektet visar att systematiska hälsokontroller av äldre bör innefattas i sjukvårdsplaneringen. De äldre utgör en riskgrupp – där både över- och underdiagnostik är vanliga. Sociala missförhållanden som enkelt kan åtgärdas framkallar ofta besvär och symtom som kan få allvarliga medicinska följder. Projektet har också visat vikten av att just de äldre med sin sämre reservkapacitet vid skada och sjukdom så snart som möjligt bör få medicinsk hjälp och inte tvingas vänta i vårdköer tills krafterna är mer eller mindre uttömda.

Eftersom flertalet äldre redan har en husläkare/familjeläkare kan en hälsoundersökning ingå i primärvårdens uppgifter. Hus- eller familjeläkaren och distriktssköterskan kan tillsammans svara för hälsosamtalen och hälsoundersökningen i samverkan med den primärkommunala äldreomsorgen. Hälsosamtalen bör genomföras efter ett särskilt frågeformulär där svaren kan avslöja tecken på ohälsa eller symtom på sjukdom. I samtalet bör också ingå hälsoråd.

Att följa de äldres hälsostatus och i tid upptäcka depression, begynnande demens och annan sjukdom kommer att förbättra de äldres hälsa och öka deras livskvalitet. Samtidigt kan då friställd sjukvårdskapacitet utnyttjas för andra angelägna ändamål.

I den nationella handlingsplanen för äldrepolitik framhålls vikten av att folkhälsoarbetet för de äldre förstärks. Olika modeller för hälsoundersökningar med hälsosamtal prövas därför och en betydande förstärkning av primärvården sker, måhända med bistånd av pensionerade läkare och sjuksköterskor.

Jag föreslår därför Landstingsfullmäktige besluta:
• Att uppdra åt Primärvårdsförvaltningen m. fl. att så snart som möjligt föranstalta om årliga hälsoundersökningar och hälsosamtal för äldre över 70 år i Blekinge - eventuellt med bistånd av pensionerade läkare och sjuksköterskor samt

• Att noga följa upp resultaten av dessa folkhälsoinsatser.

På vägnar av Moderata Landtingsgruppen

Bo Arnesjö (m)

SAMORDNING AV DEMENSVÅRDEN I BLEKINGE

Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående:

SAMORDNING AV DEMENSVÅRDEN I BLEKINGE

Accepterad av Fullmäktige 13/6 2005

2003-10-15 överlämnade regeringens arbetsgrupp för demensfrågor sin rapport till socialminister Lars Engqvist. Demensarbetsgruppens förslag presenterades i sexton punkter:

1. Inför demensutbildning i olika grad och omfattning på samtliga grundutbildningar inom vård och omsorg.
2. Vårdgivarna och staten bör genom olika initiativ uppmuntra utvecklingen av spetskompetens med demenskunskap inom olika professioner.
3. Inrätta tjänster för spetskompetens som demenssjuksköterskor eller motsvarande i kommuner och primärvård.
4. Vårdgivarna bör erbjuda handledning till all personal i demensvården.
5. Huvudmännen och staten bör stimulera fortbildningen av vårdbiträden och undersköterskor i demenskunskap.
6. Samtliga kommuner i Sverige bör i samverkan med landstingen utveckla gemensamma demensvårdsplaner.
7. Kommuner och landsting bör i samverkan starta och utveckla demensteam på så många orter som möjligt.
8. Regeringen bör ge uppdrag till Socialstyrelsen att utveckla vägledning, nationella riktlinjer och/eller kvalitetsindikatorer för demensvården.
9. Staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet skall genomföra kvalitetsutveckling i demensvården genom ett kvalitetsprojekt som man gemensamt finansierar.
10. Regeringen bör tillsätta en särskild utredning med uppgift att överväga och ta ställning till om det fordras en särskild lagstiftning som gör det möjligt att vidta tvångsåtgärder efter noggrann prövning, etiska principer och då alla andra frivilliga utvägar prövats.
11. Lokala riktlinjer och handlingsplaner för att undvika begränsningar och tvång bör tas fram i samtliga landsting och kommuner när ny lagstiftning finns på området.
12. Klargör och förtydliga ansvarsfördelningen mellan kommun/landsting när det gäller hjälpmedel.
13. Huvudmännen och staten bör på både nationell och lokal nivå uppmuntra och utveckla och samverkan med anhöriga och frivilligkrafter.
14. Staten bör genomföra en bred nationell informations- och kompetenssatsning om unga demenssjuka.
15. Staten bör genomföra en nationell satsning på att sprida information om demenssjukdomar på olika invandrar- och minoritetsspråk.
16. De olika forskningsfinansiärerna bör ge ökat forskningsstöd till demensområdet.

Demensarbetsgruppen har haft i uppgift att sammanställa befintliga kunskaper om situationen för personer med demenssjukdomar och deras anhöriga samt identifiera utvecklingsområden där åtgärder behöver sättas in på olika nivåer. Gruppen har bland annat genomfört en nationell kartläggning av hur demensvården har utvecklats de senaste åren i samtliga kommuner och landsting.

Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge besluta att ge Landstingets kansli i uppdrag att utreda förutsättningarna för:
 att utveckla gemensamma demensvårdsplaner mellan Landstinget och Primärkommunerna i Blekinge samt
 att i övrigt söka tillfredsställa de förslag som lagts av regeringens arbets-grupp om demensfrågor.

På vägnar av Moderata Landstingsgruppen, Landstinget Blekinge

Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)

Referenser:
http:/www.social.regeringen.se
Interpellation: Demensmediciner sparar livskvalitet och pengar
November 2002

FÖREBYGGANDE OCH AKUT BEHANDLING AV STROKE

Motion till Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge angående:

FÖREBYGGANDE OCH AKUT BEHANDLING AV STROKE

(Accepterad 13/6, 2005)

Slaganfall (stroke) kan bero på blodpropp i hjärnans blodkärl (hjärninfarkt) eller hjärnblödning. Blodproppen kan bildas lokalt i hjärnans pulsådror eller transporteras dit från hjärtat eller från pulsådror utanför huvudet. Hjärnblödning är vanligare vid högt blodtryck.

Drygt 500 blekingar får stroke årligen. Merparten är över 70 år. Stroke kan ge svår invaliditet och kostar oss Blekingar sammanlagt minst 200 miljoner kronor per år.
En allmänläkare möter årligen cirka 5 strokepatienter - de övriga transporteras till sjukhus direkt, dock oftast först i sent skede. Välbehandlat högt blodtryck och medicinering med milda hämmare av den spontana blodproppsbildningen minskar vår risk för stroke med omkring 50 procent.

Stoppat blodflöde till en del av hjärnan kan leda till en obotlig hjärnskada inom några få minuter. I många fall finns det emellertid ett visst återstående blodflöde via andra blodkärl – åtminstone till delar av ett drabbat hjärnområde. Nervcellerna kan därför överleva under flera timmar. Om det tidigare blodflödet återställs inom denna tidsrymd kan cellerna återhämta sig och funktionen återkomma.

Spontan återetablering av blodflödet sker i cirka 15 - 20 procent tack vare kroppens egen blodproppsupplösande mekanism – så kallad ”plasminogenaktivering”. I de flesta fall räcker dock inte den spontana aktiveringen. Vid tillförsel av aktiverande substans kan den blodproppsupplösande effekten förstärkas. Sådan tillförsel inom 3 timmar efter en debuterande stroke kan då vara en effektiv behandling vid hotande hjärninfarkt. Denna metod är godkänd i Europa och USA men används ännu endast sporadiskt i Sverige.

Uppträder hastig funktionsnedsättning vad avser språk, motorik, kognition, syn, uppmärksamhet och reaktionsförmåga och är dessa symtom stabila eller ökande i 30 minuter är behandling med plasminogenaktiverande substans aktuell inom 3 timmar efter debuten.

Vid misstanke om stroke bör den drabbade därför omedelbart transporteras i ambulans till kvalificerad akut sjukhusbehandling – det vill säga minst lika snabbt som vid hjärtinfarkt. Då kan framtida invaliditet undvikas i många fall.

Vid önskan att reducera strokefrekvensen i Blekinge måste två viktiga resurser till:
• Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre över 70 år med adekvata åtgärder vid sjukliga diagnostiska fynd och
• Snabb neurologisk akutservice på Blekinge-sjukhusets bägge enheter i Karlshamn och Karlskrona.

Men det ena utesluter inte det andra!

Dessa resurser är mer än väl finansierade genom de ekonomiska vinsterna. För att inte tala om de enorma humanitära effekterna!

Referenser: www.sos.se/mars/sta029/sta029.htm; www.mpa.se/mono/actilyse.shtml

Mot bakgrund av det ovanstående föreslås Landstingsfullmäktige, Landstinget Blekinge besluta att ge Landstingets kansli i samarbete med berörda förvaltningar i uppdrag att utreda förutsättningarna för:
• Hälsoundersökningar och hälsosamtal hos äldre över 70 år med adekvata åtgärder vid sjukliga diagnostiska fynd och
• Snabb neurologisk akutservice inklusive resurser för blodproppslösande behandling på Blekingesjukhusets bägge enheter.

På vägnar av Moderata Landstingsgruppen, Landstinget Blekinge

Bo Arnesjö (ledamot) och Gustav Nilsson (gruppledare)

Anförande i den allmänpolitiska debatten i Landstinget Blekinge 2005

Vi ska alla dö. Tills dess vill vi leva ett aktivt och stimulerande liv fritt från kroniska smärtor, handikapp, desorientering och nedstämdhet. Ju äldre vi blir desto större är risken att drabbas.

Vi äldre har högst sjuklighet och sämst reservkapacitet. Skada och sjukdom får allvarligast konsekvenser hos oss. Det belastar samhällsekonomin – speciellt om adekvat omhändertagande fördröjs.

Vi äldre är uppfostrade att helst inte ”störa” myndigheterna. Många tror också på ett så kallat ”normalt” åldrande och accepterar tyst sina funktionshinder. De söker inte hälso- och sjukvård i tid.

Äldre kan känna sig friska trots allvarliga sjukdomar - exempel är ”tyst” smitta, högt blodtryck, diabetes, bristtillstånd, cancer och hotande hjärt-, lung- eller njursvikt. Psykisk sjukdom hos äldre, avfärdas ofta som ”åderförkalkning” eller ”senilitet”.

Inte insatta förebyggande åtgärder mot infektioner och olycksfall, tveksamt livsmönster, dålig mathållning, inskränkt rörlighet, dålig tandhälsa, nedsatt syn och hörsel kan öka våra risker betydligt.

Allt detta kan uppdagas och åtgärdas vid hälsokontroller och hälsosamtal i åldrarna över 65+ år. Kontrollerna bör ske inom primärvården som ju ansvarar för folkhälsan enligt lag. Hälsotorgen är viktiga resurser!

I yngre åldrar är sjukligheten så låg att hälsokontroller - med några få undantag – är olönsamma.

När ohälsa uppdagas bör den åtgärdas omgående. Det kräver mindre resurser än att invänta förvärrad sjukdom med dess komplikationer. Genom tidig diagnostik och profylaktisk behandling kan man förhindra allvarliga tillstånd som hjärtinfarkt, stroke, självmord, handikapp och demens. Samtidigt förlängs livet och säkras livskvaliteten.

Vi äldre vill tas om hand av den vårdgivare som redovisar de bästa resultaten vid en aktuell åkomma. Vårdkvaliteten bör därför följas upp, redovisas och jämföras på ett för lekmän begripligt sätt. Vid köer vill vi snabbt hänvisas till annan vårdgivare med likvärdig kvalitet.

Våra omsorgsbehov bör helst tillgodoses i hemmet och inkludera full medicinsk service. Flyttning till särskilt boende bör ske sent i omvårdnadsförloppet. Den bör vara definitiv för att undgå senare omflyttning.

I livets slutskede vill vi själva välja vårdform. Många vill helst vistas i hemmiljö med fri tillgång till sakkunniga terminalvårdsteam. Vid behov av smärtbehandling och annan vård vill vi helst vara kvar på hemorten i en hemlik miljö med anhöriga närvarande och med tillgång till specialutbildad personal. Terminal sjukhusvård behövs bara vid förvirringstillstånd med agitation, när den lokala vården inte fungerar och när avancerad behandling - som akut kirurgi - krävs. Denna vård kan organiseras som en hospisverksamhet.

Vi hoppas mycket på att det kommande budgetåret ska innebära en korrektion av rådande missförhållanden i vården och omsorgen hos äldre och att alla vattentäta skott mellan landstinget och kommunerna ska avlägsnas.

Alla politiker borde nog besinna att de äldre inklusive förtidspensionärerna och det ”Nuderska köttberget” utgör drygt 35 % av valmanskåren.

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Bra vård inom äldreomsorgen

Klicka på rubriken

Opinionen

TUNGT FÖR SVERIGE

Från Barometern:

I Sverige har vi:
alkoholskatt för att vi ska dricka mindre,
bensinskatt för att vi inte ska köra bil så mycket,
förmögenhetsskatt för att vi inte ska spara så mycket ( åtminstone inte i Sverige),
boendeskatt för att vi ska bo sämre,
arbetsgivareavgift så att det inte anställs så många,
moms för att vi ska köpa mindre och
världens högsta inkomstskatt för att vi inte ska jobba så mycket ( i alla fall inte vitt ).

Är det konstigt att det går tungt för Sverige?

Ont i nacken och ryggen – hjälper sjukskrivning?

Sverige har fler sjukskrivna och förtidspensionerade än något annat land. Orsakerna är oftast rygg- och nackbesvär samt psykiska störningar.

I en hälsoekonomisk avhandling från Göteborgs Universitet har sjuksköterskan Elisabeth Hansson studerat effekterna av de vanligaste behandlingarna för rygg- och nackbesvär hos flera tusen patienter, alla sjukskrivna för i minst 90 dagar. Behandlings- och rehabiliteringskostnaderna jämte kostnaderna för sjukskrivningarna kartlades hos närmare två tusen svenska män och kvinnor.

Behandlingarna hade ingen som helst effekt på smärtor, ryggfunktionen eller arbetsförmågan. Enda undantaget var operation av röntgenologiskt verifierat äkta diskbråck i ländryggen, speciellt hos de svenska patienterna.

Närmare fyra procent av den svenska arbetskraften var sjukskriven mer än en månad för rygg- och nackbesvär 2001. Kostnaderna för sjukfrånvaron, för produktionsbortfallet och för alla utredningar, behandlingar och rehabiliteringar var nästan 23 miljarder kronor (drygt en procent av BNP), varav sju procent för de medicinska insatserna och resten för sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna.

Genom att gruppera individerna efter kön, smärtutbredning och diagnos gick det att förutsäga vilka som kunde återgå i arbete eller vilka som skulle fortsätta att vara sjukskrivna, möjligen i perioder. Förutsägelsemetoden är användbar som ett kvalitetsverktyg både för vården och försäkringskassan.

Operation av objektivt diagnostiserat äkta diskbråck gav förbättrad smärta, ryggfunktion, livskvalitet och färre återfall, kortare sjukskrivning och färre förtidspensioner. Resultaten från diskbråcksstudien kan användas för att välja ut de patienter som har bäst nytta av operation.

Läkaren bör, enligt avhandlingen, redan vid första sjukbesöket ge patienten tydlig information om att bästa behandlingen vid rygg- och nackbesvär är smärtstillande åtgärder, fysisk träning och att återgå i arbete så fort som möjligt. Alla patienter med misstanke om diskbråck bör dock snarast sändas till en ortoped!

Ovisshet och väntan i köer leder till oro med långa sjukskrivningar och inte till minskad smärta eller bättre funktion. Istället minskar chanserna att återkomma till ett normalt liv.

Vad säger hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) och landstingsledamoten Jeanette A. Sjödin (s) om det? Svara helst!

Bo Arnesjö (m), Ronneby
Marie-Louise Ekholm (m), Nässjö

Vaccination mot bältros hos äldre

Fråga till Landstingsrådet Marie Sällström (s) vid Landstingsfullmäktige 2005 - 06 -13

Vaccination mot bältros hos äldre

Antalet fall och svårighetsgraden av bältros ökar med åldern. Det beror på försämrat immunförsvar hos äldre.

I en stor studie - över 30000 vaccinerade - publicerad denna vecka i New England Journal of Medicine har nu visats att Oka/Merck VZV vaccination ("zoster vaccination") reducerar sjukdomsfrekvensen, sjukdomsbördan och smärttillståndet med 60 - 70 procent hos äldre över 60 år.

Med hänsyn till att denna mycket vanliga sjukdom kan leda till mycket svåra akuta besvär och komplikationer jämte långvariga smärttillstånd hos äldre anhåller jag om svar på följande fråga.


Är Landstinget Blekinge intresserat av att genomföra en generell Oka/Merck VZV vaccination (vaccination mot bältros) i samband med höstens influensavaccination hos äldre?

Ronneby 2005-06-02


Bo Arnesjö
Ledamot i Landstingsfullmäktige för Moderata Samlingspartiet

Partilojaliteten och partipiskan

Partierna inom vänsterblocket utnyttjar ersättarsystemet i kommuner och landsting för att markera enighet utåt och säkra partidisciplinen.

Ledamöter, som är oeniga med partigruppens majoritetslinje i en fråga, uppmanas att ”självmant” stanna hemma från sammanträden och byts ut mot lojala ersättare. De ordinarie ledamöternas frånvaro har därför ökat betänkligt. Vissa har till och med avgått på grund av samvetsbetänkligheter. Så säger statsvetaren, universitetslektorn Agne Gustafsson (Sydsvenskan 21/5).

Ledande socialdemokrater har till yttermera visso öppenhjärtigt förklarat, att om s-gruppen beslutat att ett beslut ska vara enhälligt får minoriteten rätta sig efter det! Det strider mot kommunallagen. Egendomligt nog finns det folkvalda som finner sig i att bearbetas av ”partipiskan”, vara tysta och inte öppet deklarera sin ärliga mening.

Tidigare var obehörig frånvaro bötespliktig. Nu har partilinjen blitt viktigare än den egna övertygelsen. Ersättarsystemet har underlättat detta och väljarna hänger inte med! Många röstar på ett parti och bryr sig därefter inte. Ett partival kan dock också bygga på speciellt förtroende för en viss kandidat som markeras med kryss. Därför är det oetiskt om en sådan favorit stannar hemma.

Ersättarreglerna infördes för att garantera att valutslagets partiproportionalitet inte skulle rubbas om en ledamot tvingas frånvara under längre tid, eller vid jäv i en fråga. Att de skulle användas för att säkra partidisciplinen var inte avsikten. Man hyste snarare oro för att ersättarsystemet skulle medföra minskat personligt ansvar för uppdraget. Detta har besannats och är allvarligt!

Ersättarreglerna bör ses över och göras mera restriktiva och rättsligt stringenta. Ersättare i fullmäktige, styrelser och nämnder bör alltid vara personliga och kallas in endast vid frånvaro en längre tid. Systemet med gruppsuppleanter i fullmäktige utan klar personlig koppling inbjuder till manipulationer och bör avskaffas. Instanserna bör dessutom godkänna frånvaro. Nuvarande utformning av ersättarsystemet är sålunda moraliskt nedbrytande, försvårar rekryteringen av engagerade förtroendevalda, särskilt bland de unga, och ökar politikerföraktet, säger Agne Gustafsson.

Väljarna vill ha kunniga, orädda representanter, inte kommunala nickedockor. Om inte partierna visar respekt för representanternas och väljarnas kompetens och värdighet förlorar de sin trovärdighet. Så även i Blekinge!

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Besök verkstadsgolvet, Jeanette Sjödin (s)

Jeanette Sjödin (s), tack för ditt avslöjande och ideologiskt färgade svar i BLT 27/5.

Du förefaller snedinformerad! Du rekommenderas att besöka verkstadsgolvet, i dess vidaste bemärkelse och, kanske i all hemlighet, intervjua dem som får jobba kvar. Om du talar om att du är socialdemokrat eller jobbar i facket löper du risk att inte få ärliga svar. För det är ju ni som bestämmer! Glöm inte att be din chef Bernth Johnson (s) om lov och gör som han anbefaller, ”ta på blåstället....”.

Något håller på att ske ute bland folk flest. På ”verkstadsgolvet” talas om hur skevt Sverige fungerar. Man upprör sig över hur fackpampar och höga sossar skor sig på enskilda medlemmars bekostnad. Man reagerar starkt mot nepotism, partipiskor, direkta lögner och skönmålningar, bidragsfusk, tveksamma ekonomiska transaktioner, fyllefester, sexskandaler och smaklöst språkbruk. Många känner också att de tvingas betala allt mer i skatt men utan att tryggheten finns där när den verkligen behövs.

Att bli utesluten från arbetsmarknaden är ett ständigt hot. Resultatet är utanförskap med blott 64-procentig lönekompensation! Det kan inte tillfredsställa någon trots alla fagra löften om framtiden, som förs fram av fack- och sossepamparna. Pamparna själva får minsann alltid behålla sina jobb. Men de kan röstas bort!

Vad som sakta börjar växa fram är insikten om att man måste arbeta för att leva. Att det behövs bidragssystem som tar hand om de strandsatta är självklart, men lika viktigt är att ingen fuskar och utnyttjar systemen som någon slags extra plånbok eller för betald förlängd semester. Det går inte att leva på pengarna i någon annans plånbok. Den blir snart ganska tunn om alla ska plocka ur den och ingen fyller på. Därför är det så viktigt att man ska kunna leva på sin lön och att bidrag enbart ska gå till dem som verkligen behöver dem. Ingen ska kunna leva ”det ljuva livet” på bidrag utan att göra rätt för sig byggt på personlig kunskap och egen inneboende kraft.

Allt fler inser nu att moderat politik är något som passar de flesta människor eftersom människor i allmänhet vill göra rätt för sig. Alla som utför ett arbete, oavsett yrke, är löntagare. De vill leva på sina egna intjänade pengar och inte på bidrag. De vill heller inte klumpas ihop i någon klasstillhörighet utan leva sina liv som fria individer med eget ansvar.

För dem finns bara alternativet, det nya arbetarpartiet, Moderaterna, gärna i ett borgerligt samarbete!

Bo Arnesjö (m), Ronneby.

Syna S i sömmarna!

Svar till Jeanette A. Sjödin (s), Ronneby BLT-debatt 20 maj.

Socialdemokraternas politik för ”Fler i arbete” synas i sömmarna i Moderaternas vårbudgetmotion. Där påpekas:

Regeringens strategi för fler i arbete bygger på skatterabatter för långtidsarbetslösa, höjt tak för lönebidrag, att medel omfördelas från friåret till arbetsförmedlingen och vissa utbildningsinsatser.

Totalt föreslår regeringen åtgärder om cirka 2,7 miljarder kronor det första budgetåret och cirka 0,5 miljarder kronor det tredje budgetåret. Det motsvarar 0,1 procent av BNP för 2006 och 0,02 procent av BNP för 2007. Förslaget har knappast mer än marginell effekt på ekonomins långsiktiga produktionsförmåga och arbetslösheten.

Skatterabatten för långtidsarbetslösa ger cirka 20000 nya platser andra halvåret 2005. Därefter reduceras åter antalet personer som kan få skatterabatt. Frånvaron från arbetsmarknaden för personer i arbetsför ålder och undersysselsättningen uppgår i dag till cirka 1,5 miljoner personer. Rabatten reducerar temporärt den ersatta frånvaron med marginella 0,7 procent.

Sammantaget innebär detta, trots att sysselsättningen sätts högst på dagordningen, att omprioriteringarna är obetydliga inom ramen för en 900 miljarders budget. I stället lånar man ytterligare någon miljard och kallar det framtidsstrategi.

I framtidsstrategin föreslås att Sveriges konkurrenskraft ska stärkas. Konkret ska skolor i utsatta områden få 70 miljoner kronor 2006, åldersgränsen för studiemedel höjas, 2 miljarder kronor tillföras ett nytt innovationsbolag och statliga bolag aktivt bidra till innovationer. Dessa åtgärder har försumbara effekter på konkurrenskraften och den långsiktiga produktionsförmågan.

Strategin för mera välfärd bygger primärt på att minska fusket i olika bidragssystem samt skattefusk. Moderaterna finner att den ersatta arbetsfrånvaron bara kan minskas genom att göra det mer lönsamt att arbeta, genom sänkta skatter och genom stramare bidragssystem.

Kontrollåtgärder är viktiga men kan inte ersätta ekonomiska drivkrafter. Det finns ett brett forskningsstöd för att ersättningsnivåerna påverkar sjukskrivningsbeteenden medan rapporterade studier av kontrollernas avgörande betydelse är mycket få. Del av ökningen av den ersatta arbetsfrånvaron kan bero på att regelverket och ersättningsnivåerna gradvis har förändrats i mer tillåtande riktning.

Huvuddiagnoserna som svarar för den största ökningen av sjukfrånvaron, smärtor i rörelseorganen och psykiska diagnoser, är sådana som dessvärre sällan gör det möjligt att medicinskt avgöra i vilken omfattning arbetsförmågan är nedsatt eller om sjukskrivning kan bidra till att återställa hälsan och arbetsförmågan. Tyvärr kan misstänkt fusk inom dessa diagnosområden leda till misstro mot dem som verkligen behöver hjälp och sjukskrivning!

Åtgärderna kommer inte att ha mer än marginell effekt på den ersatta arbetsfrånvaron särskilt om kontrollerna kombineras med ytterligare försvagningar av incitamenten att arbeta genom den höjning av taket i sjukförsäkringen som aviserats. Däremot kan kontrollåtgärder bidra till att förstärka effekterna av åtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta. Följaktligen föreslår moderaterna åtgärder för att skärpa kontrollen av fusk i olika bidragssystem.

Konkreta lokala satsningar för att skapa tillväxt och därmed större sysselsättning i Blekinge hälsas välkomna och kan komma att stödjas, men de styrs dessvärre med järnhand av statsmakterna.

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Prostatacancer – nytt hopp!

Prostata (blåshalskörteln) sitter omedelbart under urinblåsan. Den är en viktig del av mannens fortplantningssystem.

År 2003 fick 9035 svenska män prostatacancer svarande till 25 nya fall per dag. Cirka 2000 män dör årligen av sjukdomen.

Prostatacancer kan växa under lång tid utan symptom. Samtidig vanlig prostataförstoring (BHP) kan försvåra diagnostiken. Vid genomväxt av prostatas körtelvägg kan cancern sprida sig, primärt till intilliggande lymfkörtlar och så småningom i huvudsak till skelettet.

Risken att drabbas ökar med stigande ålder och om nära släktingar har sjukdomen.

Diagnosen ställs genom rektalpalpation (fingerundersökning av prostata via ändtarmen) och PSA-prov (PSA = prostataspecifikt antigen) följt av finnålspunktion med celldiagnostik. Ibland görs specialundersökningar med ultraljud och röntgen.

Behandlingen beror på ålder, allmäntillstånd, cancerns utbredning och växtmönster.

Om tumören är begränsad till prostatakörteln kan sjukdomen botas med radikal prostatektomi (avlägsnande av hela prostata). Det har nyligen visats i en tioårig, mycket omfattande skandinavisk studie. Operationsmetoden, tidigare komplicerad och riskabel, är nu betydligt säkrare.

Systematisk uppspårning av prostatacancer i tidigt skede med bland annat PSA-screening hos alla män över 50 år kan leda till fler radikaloperationer med definitiv bot eller kraftigt lindrat sjukdomstillstånd som följd. Då skulle män kunna erbjudas lika goda chanser som kvinnor där ju systematisk mammografi och cellprover kan spåra upp tidig och botbar bröst- eller livmoderhalscancer som ju inte är lika vanliga som prostatacancer.

Om cancern har vuxit utanför prostatakapseln finns hormon- och strålbehandling, som kan hämma tillväxten, lindra besvären, ge bättre livskvalitet och förlänga livet.

Fortfarande tillämpas aktiv observation (även kallat aktiv expektans) som innebär att ingen behandling ges men däremot att symtombild och cancerläge följs genom återkommande kontroller. Aktiv expektans har fått minskad aktualitet på sistone då tidig radikaloperation har visat sig kunna vara effektiv.

Nu får man hoppas att sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) äntligen har övertygats om att införa screening av prostatacancer för alla blekingska män över 50 år jämte att snarast förbättra läkarbemanningen inom urologin i Blekinge. Prioritera detta istället för onödig flyttning av bröstcancervården till en kostnad av hundratals miljoner kronor!

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Framtidens sjukvård?

En vanlig metod för "effektivisering" av den offentliga vården har varit centralisering till allt större enheter. Den politiska ledningen och centralbyråkraterna vill helt enkelt bara ha kontakt med några inflytelserika representanter för de få och stora. De många små riskerar att lämnas därhän. Kostnadskontrollen hanteras med olika typer av flaskhalsar med minskad tillgänglighet som följd. Det skriver professor Göran Hellers, läkare och konsult med erfarenhet från sjukvård i en mängd länder. (Partner i vården 1/2005).

Professionernas och politikens ledande företrädare vill ha allt större makt. Deras intressen har inneburit att den offentliga och privata primärvården jämte den decentraliserade specialistvården har hamnat på undantag. Centraliseringen har motiverats med behov av centralisering av högspecialiserad vård. Det har alltid tolkats som ett behov av större institutioner. Utomlands är tolkningen att det behövs koncentration av viss speciell vård på få högt kvalificerade händer.

Det finns övertygande stöd för att sjukhussammanslagningar leder till sämre tillgänglighet, effektivitet och kvalitet (S. Andreopoulos, University of Michigan Press, 2001).

I framtidens sjukvård blir den enkla vården mera omfattande och ännu enklare, den svåra vården mindre omfattande och svårare, den enkla vården decentraliserad och den svåra vården centraliserad.

Organisatoriskt kommer därför akutverksamheten att delas upp i enkelt och svårt, det tunga att utföras vid färre och mindre enheter med minskad volym, det enkla att göras vid fler enheter med ren planeringsbar (elektiv) inriktning och primärvården att delas upp i flera specialiteter, ibland även så kallad dagkirurgi.

Utvecklingen kan betyda att de stora sjukhusens tid är förbi. Ännu bättre medicinsk teknik och kommunikationsteknik betyder att även ren högspecialiserad vård kan bedrivas i öppna vårdformer utan behov av stora institutioner. Kommunikationstekniken gör att nätverk av kollegialt samarbete kan etableras och fungera minst lika bra som idag, även internationellt.

Framtidens sjukvård kan sålunda bli en nätverksorganisation där stor del av specialistvården och den högspecialiserade vården flyttar ut från de stora institutionerna. Trenden är en organisation med ganska små, elektiva sjukhus och en koncentration av akutvården till ett färre antal små, specialiserade akutsjukhus. Även ganska stor kirurgi kommer att bedrivas på dessa små enheter.

Ökningen av de öppna vårdformerna innebär också en större andel entreprenörskap och privat drift. De politiska styrmedlen förlorar i betydelse. Internationaliseringen av nätverken är också "farlig" för dem som förordar politisk styrning och för akademierna. Universitetens tioprocentiga ansvar för all klinisk forskning löper risk att omdisponeras.

Entreprenörskap, privatisering och nätverk är utan tvekan bra för vårdens tillgänglighet och kvalitet.

I Landstinget Blekinge har nu utretts hur sjukvården ska se ut år 2010. I det liggande förslaget som nu nått politikernas bord saknas utblickar och visioner av den typ som Göran Hellers skriver om. Behov 2010 bör därför kompletteras med en utredning där kunniga utomstående experter och visionärer får sia om framtiden. Detta som ett viktigt komplement innan politiska beslut fattas. Risken är annars uppenbar för att Behov 2010 endast leder till små kosmetiska förändringar av invanda mönster, att tiden springer ifrån oss och att vi sitter fastlåsta med en alltför stor och otymplig sjukvårdsapparat.

Det viktiga är kvaliteten - inte storleken!

Bo Arnesjö (m), Ronneby
Nils-Ingmar Thorell (fp), Ronneby

Falsk (s)-statistik!

Enligt Göran Skytte, krönikör i SvD 14/5, gäller ”sanningarna”:
• Att den som arbetar en timme per vecka räknas som "sysselsatt".
• Att en arbetstagare som sjukskriver sig ökar sysselsättningen eftersom framför allt den offentliga sektorn men även företagen måste anställa vikarier.
• Att sysselsättningen ökar om en arbetstagare får betald semester i ett år med vikarie.

Om antalet arbetande är konstant eller sjunker kan man med denna metodik ”visa och påstå” att sysselsättningen ökar.

Det ovanstående kallas falsk statistik som utnyttjas av ledande socialdemokrater för att hävda att de lyckas hålla målet nära 4-procentig arbetslöshet och nära 80-procentig sysselsättning.

I det politiskt rödgröna Sverige kombineras detta med ”tvångsvis” förtidspensionering av de i arbetsför ålder som varit arbetslösa eller långtidssjukskrivna i ett år, trots att de kan och vill arbeta. Därefter får de endast 64 procent av sin ursprungslön och är i princip utestängda från arbetsmarknaden.

Enligt Företagarna är knappt 50 procent av befolkningen i arbetsför ålder på jobb en vanlig dag. Arbetsföra svenska män arbetar i genomsnitt knappt 27 timmar i veckan! Antalet arbetade timmar per person minskar kraftigt i åldersgruppen 20-54 år. Hos det ”Nuderska köttberget”, däremot, ökar de.

Sanningen är sålunda att svenskarna jobbar allt mindre och att arbetsmarknaden nu är betydligt sämre än bottenåret 1993.

Ska de ansvariga anklagas för bokföringsbrott och trolöshet mot huvudmannen, skattebetalarna? Denna fråga går till Jeanette A. Sjödin, ledande representant i Landstinget Blekinge för Socialdemokraterna i Ronneby. Hon har på debattsidan i BLT 14/5, som hon säger, ”synat landets nya arbetarparti, Moderaterna, i sömmarna”.

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Äldre multisjuka – separat organisation

Den svenska äldrevården har en splittrad organisation och utvärderas i alltför hög grad från olika separata vårdgivarperspektiv. Äldre vårdtagare har ofta multipla symtom, multipla »aktuella kliniska problem« och multipla behandlingsmetoder.

Inga av dessa sammanställs dock systematiskt och gemensamt över tid. Det försvårar sammanställning och kritisk analys av de aktuella behandlingarna och om de verkligen leder till avsedda effekter hos de äldre multisjuka.

Ordföranden för Svensk Förening för Geriatrik och Gerontologi Gunnar Akner föreslår därför generellt ibruktagande dels av en integrerad analysmetod kallad DBU-metoden (diagnostik, behandling, uppföljning) och dels av en ny vårdorganisation anpassad för äldre – »äldrevårdscentral, enhet för multisjuka«.

Viktigt för en sådan vårdorganisation är utnyttjande av ett nytt, helt problembaserat och pedagogiskt inriktat journalsystem uppbyggt kring DBU-metoden. Systemet ger möjlighet att följa förloppet av vårdtagarnas hela hälsotillstånd med upprepad kritisk granskning av behandlingseffekterna.

Journalsystemet kan användas i undervisning av patienter, närstående, vårdpersonal och studenter. Det tillåter även selektion av valfria grupper, vilket gör det användbart för klinisk forskning, vårdutveckling, kvalitetssäkring och verksamhetsuppföljning.

Den borgerliga gruppledarna i Landstinget Blekinge har nyligen, i allians, föreslagit inrättande av separata enheter för multisjuka patienter sannolikt i anslutning till våra bägge sjukhus. Här bör väl DBU-metoden få stor betydelse. Eller hur, Marie Sällström (s)?

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Samhällets offentliga ansvarfördelning - personligt utspel

Ett personligt utspel! Klicka på rubriken.

Brunnserans roll i den medicinska utvecklingen

Klicka på rubriken: Brunnserans roll i den medicinska utvecklingen

Äldres ensamhet

En undersökning av Röda Korset! Klicka på rubriken.

Landstingens och kommunernas ekonomi

Mycket intressant! Klicka på rubriken.

Vårdgarantin

Tidigare i vår lovade vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson och Landstingsförbundets ordförande Lars Isaksson (s) att alla vårdköer ska vara kapade när garantin börjar gälla den 1 november 2005.

I ett pressmeddelande kommenterar Lars Isaksson (s) uppgifterna om landstingens uppgivna svårigheter att klara garantin på följande sätt: Självklart ska det datum som vi kommit överens om med regeringen gälla. Men han tillägger att många patienter kan föredra en längre väntetid.

Många vill exempelvis ha behandling vid ett visst sjukhus eller av en speciell doktor och då kan väntetiden bli längre. Även i framtiden kan operationer bli inställda bland annat därför att personal blir sjuka. I den strikta meningen nås därför inte alltid etthundra procent.

Det som landstingen har svarat på är om de klarar att erbjuda vård inom tre månader för alla sina patienter och det säger sig endast tre landsting kunna klara. Ju fler som inte klarar tremånadersgränsen, desto svårare blir det att få vård i ett annat landsting inom tre månader.

Enligt betänkandet SoU 2004:118 ”Beviljats men inte fått” ska en kommun eller ett landsting, som inte inom skälig tid verkställer ett gynnande beslut om en insats enligt socialtjänstlagen eller LSS, åläggas att betala en sanktionsavgift om lägst tio tusen och högst en miljon kronor”.

Likartade regler måste kanske införas om landstingen inte uppfyller vårdgarantin! Eller hur, Marie Sällström?

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Program för att stärka vetenskapligt beprövad vård

Bakgrund och syfte

Sveriges kommuner och landsting anser följande:

Hälso- och sjukvården är ett komplext system i vilket samhällets mest utvecklade kunskapsorganisationer samspelar. Grundläggande för en väl fungerande hälso- och sjukvård är att ny kunskap ständigt tas in och omsätts i praktiskt handlande liksom att gammal kunskap utmönstras. I detta finns en stark värdegemenskap mellan landstingen, regionerna och de statliga instanser som ingår i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. Även kommunernas hälso- och sjukvård berörs. Dessa frågor måste ges hög prioritet, och åtgärder för att stärka den så kallade kunskapsstyrningen har en hög effektivitetshöjande potential. En fortsatt utveckling av hälso- och sjukvården i en tid med accelererande inflöde av ny kunskap och tydliga ekonomiska restriktioner gör det nödvändigt med ytterligare åtgärder med syftet att förbättra förmågan att:

• signalera när kunskap behöver sammanställas och ny kunskap behöver tas fram i samverkan med nationella organ och fakulteter

• successivt utveckla det gemensamma, nationella arbetet inom Socialstyrelsen, SBU och Läkemedelsverket med att ta fram kunskapsunderlag och underlag för prioritering så att det är till bästa nytta för hälso- och sjukvården

• inom regioner/landsting fånga upp viktig kunskap och genom ett effektivt prioriterings- och förändringsarbete dra nytta av kunskaperna, detta gäller även komplementära metoder som är evidensbaserade.

Programmet visar på ett antal möjliga åtgärder för att stärka den kunskapsbaserade/evidensbaserad vården i dessa avseenden och därigenom stärka utvecklingen av en god och effektiv vårdpraxis.

Kunskaper/evidens en grund för förändring

Syftet med att ta fram, sammanställa och sprida systematisk kunskap är att den, tillsammans med de demokratiska värderingarna, ska ge förutsättningar för ett ständigt förändrings- och förbättringsarbete. En värdegrund för sådant förändringsarbete lyfts fram:

• förändringarna ska utgå från befolkningens och patienternas behov

• patientens/vårdtagarens behov i vårdsystem och vårdprocesser ska vara i fokus

• förändringar ska bygga på fakta och evidens

• förbättringsarbetet ska vara ständigt pågående

• ledningen ska ha ett långsiktigt perspektiv

• system för att förnya förnyelse ska integreras

• kunskapsbaserade metoder för förändringsarbete ska användas

• en utgångspunkt för förändringsarbetet skall vara att vårdens resurser används så effektivt som möjligt

• genderperspektivet skall genomsyra arbetet

Värdegrunden blir ett viktigt bidrag till kunskapsstyrningen inom hälso- och sjukvården.

Förslag för att stärka den kunskaps- eller evidensbaserade hälso- och sjukvården

Förslag på områden som syftar till att stärka den kunskaps/evidensbaserade hälso- och sjukvården. Förslagen innefattar i första hand den hälso- och sjukvård som finansieras av regioner, landsting och kommuner. De olika förslagen kommenteras kortfattat, och vissa förslag på konkreta aktiviteter möjliga att påbörja omgående, anges.

1. De främst berörda statliga myndigheterna (Socialstyrelsen, SBU och Läkemedelsverket) å ena sidan och landsting/regioner och kommunerna å andra sidan behöver ett gemensamt forum för strategiska diskussioner.

Plattformen syftar till att på ledningsnivå kunna föra en fortlöpande dialog för att samverkan i dessa frågor ska vara effektiv. I dialogen bör fokus vara på strategiska åtgärder för att stärka balansen mellan kunskapsstyrning och andra styrmedel samt hur arbetsinsatser och ansvar ska fördelas. Ett lämpligt forum bör kunna etableras från 2004. De statliga myndigheterna förutsätts samordna sina prioriteringar i dialogen med landstingen.

2. Hälso- och sjukvården måste i högre grad profileras som ett system av kunskapsorganisationer vilka lever på kunskap och överlever på ny kunskap.
Profileringen innebär en markering av ett successivt ökat ansvarstagande för kunskapsbildning och kunskapsstyrning. I det innefattas också att stimulera det patient-/brukarnära FoU-arbetet, den kliniska forskningen och det folkhälsovetenskapliga forskningsarbetet samt ha förmågan att formulera vårdfrågor, kliniska problem och systemfrågor som behöver beforskas. I det s.k. ALF-avtalet har också berörda landsting/regioner träffat överenskommelse med staten om att fördjupa och utvidga sitt samarbete inom utbildning, forskning och utveckling i syfte att förbättra vården genom fortlöpande kunskaps- och kompetensutveckling.

3. Landsting/regioner och hälso- och sjukvårdsregioner bör tillsammans och var för sig utveckla kompetenser och organisatoriska strukturer som underlättar och stödjer implementeringen av nationellt framtagna kunskapsunderlag och underlag för prioriteringar i utvecklingen av god praxis.

De stödjande resurser som behövs bör utvecklas med god systematik. Det är viktigt att på lokal och regional nivå ha ett arbetssätt där man upptäcker när praxis behöver förändras till följd av att ny kunskap finns tillgänglig. För att sedan sprida sådan ny kunskap behövs en genomtänkt struktur som t ex kan bygga på FoU-enheter eller regionala centra för utvärdering och spridning av vetenskapligt grundad kunskap. Denna struktur bör formas så att den på ett effektivt sätt involverar och stödjer vårdens professioner och de bör ha goda kunskaper i systematiskt förbättringsarbete. Av central betydelse är också lärandet
på ledningsnivåerna.

I dessa sammanhang är det viktigt att lyfta fram behovet av en utvecklad samverkan mellan kommuner och landsting såväl på det politiska planet som i planering och mellan olika verksamheter i det dagliga arbetet. Exempel på detta är att finna ändamålsenliga former för att i samverkan mellan förtroendevalda och verksamheter och i samverkan mellan landsting/regioner och kommuner arbeta fram hälso- och sjukvårdsprogram (”medicinska programarbeten”) där nationellt utarbetade kunskapsunderlag kan ge generella basfakta.

4. Landsting/regioner behöver tillämpa forskningsbaserade metoder för förändring på ett systematiskt och uthålligt sätt.

För att sprida god praxis i verksamhetens innehåll, baserad på nationella kunskapsunderlag och underlag för prioritering, har ett antal konkreta metoder för systematiskt lärandestyrt förbättringsarbete visat sig effektiva. Dessa metoder bör vara föremål för fortsatt uppföljning, utveckling och spridning med hjälp av ändamålsenliga stödstrukturer. Förändringskunskap på ledningsnivå är en nyckelfaktor för att göra metoderna långsiktigt verkningsfulla.

5. Landstingen/regionerna bör förbättra och utveckla verktyg för systematisk uppföljning och jämförelse av medicinska resultat, kostnader, resursinsatser och praxis samt patientnytta.

Sådan uppföljning är en grundläggande förutsättning för ett systematiskt förbättringsarbete. Nationellt stöd i form av standards för begrepp och termer, klassificeringar, databaser som ger underlag för kostnadsjämförelser, förslag på kvalitetsmått, effektmått etc är viktigt för att öka förbättringstakten och jämförbarheten. Det s.k. InfoVU-projektet, som genomförs som en del av den Nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården, ska bidra till en gemensam, nationell struktur för uppföljning som sjukvårdshuvudmännen ska kunna nyttja. Varje landsting/region ansvarar för det erforderliga systemstödet liksom för att
förbättra metoder och arbetsformer för att analysera och dra slutsatser av tillgänglig information.

6. Insatser på hälso- och sjukvårdsregional nivå krävs i viktiga avseenden.
Kunskapsproduktionen i allmänhet och också flödet av nationellt sammanställt och utvecklat kunskapsunderlag har den omfattningen att ”normallandstingen” behöver samverka för att kunna ta hand om det och omsätta det i god praxis. Regional samverkan krävs också för att koordinera samspelet mellan vårdnivåerna i samband med förändringar. I detta arbete är det viktigt att kommunerna får möjlighet att delta. Utredningen om den högspecialiserade sjukvården har också föreslagit att det hälso- och sjukvårdsregionala samarbetet ska stärkas i olika avseenden för att säkra vårdens kvalitet och effektivitet. Bl a föreslås regionsjukhus och regionkliniker få ansvar för att samordna gemensamma vårdprogram då man inom regionen ser att sådana behövs. Regionsjukhusen bör också inom hälso- och sjukvårdsregionerna vara drivande när det gäller etablering av nya vårdmetoder, vårdkvalitet och effektivitet. Program för detta bör organiseras inom regionerna.

7. Inom hälso- och sjukvårdsregioner behövs medicinska nätverk med uppgift att bidra till en god klinisk praxis baserad på det kända kunskapsläget.

Sådana nätverk finns etablerade på de flesta håll. Det som framför allt behöver utvecklas är att de får ett tydligt uppdrag och ett tydligt ansvar för att kunna redovisa hur de avser genomföra och har genomfört uppdraget. Det är viktigt att dessa nätverk inte är avgränsade till den specialiserade vården. Också den primära vården med allmänmedicin, distriktsköterskor och den kommunala hälso- och sjukvården behöver ingå.

8. Landstingens/regionernas och hälso- och sjukvårdsregionernas samspel med universitet och fakulteter behöver utvecklas.

Två strategiskt viktiga områden bör lyftas fram i detta sammanhang. För det första bör universitet och fakulteter fortsätta och vidareutveckla arbetet med att föra in kunskaper om evidensbaserad vård i relevanta utbildningar. För det andra bör landstingen och regionerna utveckla formerna för att initiera FoU-insatser och klinisk forskning inom de områden där kunskapsläget i vården inte är tillfredsställande.

Det kan ske
• genom att aktivt engagera sig i forskningsfondernas villkor och inriktning

• genom att aktivt utnyttja ALF-medlen

• genom att själva och i regional samverkan göra tydliga prioriteringar vid användning av FoU-medlen

9. Kommunernas, landstingens/regionernas samspel inom hälso- och sjukvården behöver utvecklas för att stärka den kunskaps/evidensbaserade hälso- och sjukvården i kommunernas verksamhet.

Samverkansavtalen mellan landstingen och kommunerna används för att komma överens om arbetsformer som ökar kommunernas möjligheter att delta i arbetet med att evidensbasera den kommunala hälso- och sjukvården och tillämpa forskningsbaserade metoder för förändring på ett systematiskt sätt.

10. Landstingen/regionerna och kommunerna bör utveckla en tydligare och mer samordnad dialog med läkarnas specialistföreningar och Svensk Sjuksköterskeförening.
Goda skäl finns att utveckla mera systematiska kontakter med dessa specialistföreningar. De, liksom de fackliga organisationerna, är betydelsefulla partners bl.a. vid diskussioner om implementering av ny kunskap genom utbildning och systematiskt förbättringsarbete.

Uppföljning och återkoppling i vård och omsorg

Att vården och omsorgen ska visa hur det går för dem som får vård och omsorg borde vara självklart. Vi patienter accepterar inte längre att ”köpa grisen i säcken”. Vi kräver öppen resultat- och kvalitetsredovisning inom alla vårdens och omsorgens verksamhetsområden innan vi vårdas.

I nyhetsbrev 1/2005 från Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU) skrivs:

”Vi hade behövt ett mer vetenskapligt förhållningssätt till nya oprövade metoder och ingrodda föreställningar. Även i modern sjukvård florerar "sanningar" som inte bygger på något annat än ett fåtal obekräftade observationer, handplockade fall som stämmer med förutfattade meningar, eller påståenden från någon auktoritet som inte får ifrågasättas.

Ibland är orsaken att det saknas forskning. Men när krav på vetenskaplig prövning avvisas och obekväma forskningsresultat ignoreras, då är problemet inte bristande bevis utan bristande veten-skaplighet”.

Både patienter och anhöriga kräver sålunda att få lättillgänglig information om vilken vård och omsorg som erbjuds vid varje enhet – speciellt om resultat, kvalitet, risker och kostnader. Politiker, administratörer och sjukvårdspersonal har samma intresse. Det yttersta målet ska vara att nå bästa möjliga vård och omsorg hos varje patient och att adekvat fördela begränsade resurser.

Datoriserade patientjournaler med enhetlig struktur och gemensamma begrepp kan öka förut-sättningarna för vetenskapligt grundad uppföljning, risk-, resultat- och kvalitetsredovisning.

En generell modell, där informationen samlas och avidentifieras, bör därför utformas. Samtidigt bör dokumentationens ändamålsenlighet fastläggas för att ge fördjupad information anpassad till olika intressenters behov och önskemål.

En stor arbetsinsats är idag att samla in data – dessvärre av varierande kvalitet. Litet intresse ägnas åt att sammanställa, analysera och presentera uppgifterna. Datainsamling bör därför förenklas och utformas till förmån för effektiva vetenskapliga analyser, som måste föregås av beskrivning av syftet och påvisad nytta av vård- och omsorgsprocesserna. Informationen bör också vara tillgänglig för personer som saknar vana och tid att söka i databaser.

I Nationella handlingsplanen för Hälso- och sjukvården 1999/2000 initierades ett projekt för in-formationsförsörjning och verksamhetsuppföljning (InfoVU). Dess första fas avslutades vid senaste årsskiftet. Slutsatserna däri jämte den samlade lokala kunskapen och erfarenheten av medicinska kvalitetsregister borde i stor utsträckning ligga till grund för slutsatserna i Landstingets utredning ”Be-hov 2010” och i landstingets forskningsutredning.

Tyckande vid planering av den framtida vården och omsorgen i Blekinge är nog bra men bara om det leder fram till vetenskapligt grundad bästa möjliga vård och omsorg för varje individuell patient jämte en adekvat fördelning av framtida resurser.

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Alkohol och hälsa

En rapport ”Alkohol och Hälsa – en kunskapsöversikt” har nu utgivits av Folkhälsoinstitutet, Läkarsällskapet och Socialstyrelsen. Den har gjorts av en expertgrupp ledd av Sven Andreasson och Peter Allebäck. Den bygger på all tillgänglig vetenskaplig dokumentation inom området.

Experterna rekommenderar följande:

· Det finns inte anledning att rekommendera intag av alkohol av hälsoskäl.
· Det finns inte heller anledning att avråda från måttligt drickande i det enskilda fallet, dock förutsatt att kända risker beaktas.
· Sådana risker är alkoholberoende, leversjukdom, graviditet samt medicinering med en rad läkemedel som har växelverkan med alkohol.
· Måttlig alkoholkonsumtion, utan berusningsinslag, medför små risker.
· Skyddande effekter mot hjärtkärlsjukdomar och typ 2-diabetes har påvisats. Dessa nås vid litet intag (som mest ett knappt standardglas alkohol om dagen för 70-åriga män och mindre än ett halvt glas om dagen för 70-åriga kvinnor).
· All konsumtion över dessa nivåer ökar riskerna. Lägre nivåer gäller för yngre personer. För personer under 40-årsåldern ses inga hälsovinster.
· Restriktivitet till alkohol ger inte större risk för att missa en skyddande effekt av alkohol.
· Berusningsdrickande innebär, oavsett ålder, en medicinsk risk.
· I alla patientsamtal bör konsumtionsmönster, speciellt berusningsdrickande, beröras.
· Man bör också beakta den stora självmordsrisken som deprimerade patienter med alkoholberoende löper och vidta förebyggande åtgärder.
· Att aktivt rekommendera alkohol som medicin är oförenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet. Dels saknas kontrollerade studier och dels saknas studier som visar gynnsamma effekter för nykterister eller lågkonsumenter av att börja dricka eller öka sin konsumtion.

Det gäller tydligen att vara försiktig och leva lagom!

Landstingsrådet Marie Sällström (s), vad sägs?

Bo Arnesjö (m)
Ronneby

Nedrustningen fortsätter

Socialstyrelsens visade nyligen att:

Drygt 132 000 äldre svenskar i ordinärt boende var beviljade hemtjänst 2004, en ökning med tio procent jämfört med år 2000. Samtidigt hade antalet personer över 80 år med hemtjänst ökat tiofalt i förhållande till ökningen hos de yngre äldre. Var femte person över 80 år hade hemtjänst mot bara fyra procent hos de yngre äldre. Kommunerna redovisade sammanlagt drygt fyra miljoner beviljade hemtjänsttimmar/månad - en ökning med 12 procent jämfört med år 2000.

Nära 104 800 äldre bodde i särskilda boenden i oktober 2004 - en fortsatt minskning med 13 500 eller 11 procent jämfört med år 2000. Minskningen var 5 500 i åldersgruppen 65–79 år (cirka en procent) och 8 000 för äldre över 80 år (cirka fem procent). Tre fjärdedelar var kvinnor. 13 procent av de särskilda boendena drevs i privat regi.

Nedrustningen fortsätter! Kostnaderna för äldreomsorgen minskar kraftigt dels genom att de särskilda boendena ersätts med hemtjänst i ordinärt boende och dels genom att fördröja eller förvägra allt fler behövande den service de har rätt att kräva enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Enligt betänkandet SoU 2004:118 ”Beviljats men inte fått” ska en kommun eller ett landsting, som inte inom skälig tid verkställer ett gynnande beslut om en insats enligt socialtjänstlagen eller LSS, åläggas att betala en sanktionsavgift om lägst tio tusen och högst en miljon kronor”.

Åberopa det när Du överklagar en orättvis behandling! Likartade regler borde införas om ett landsting inte uppfyller den vårdgaranti, som införs i november 2005.

Bo Arnesjö (m)
Ronneby

Pensionssystemets vådor

När ATP-systemet övergavs sa alla att vi fått ett nytt säkert pensionssystem. Jo då, men bara för staten och de yrkesverksamma. De yrkesaktiva garanterades både slippa höjda avgifter och höjd pensionsålder. Riskerna överfördes istället på pensionärerna. Vid underbalansering av AP-fonderna ska en finurlig ”pensionsbroms” slå till. Risken är nu överhängande!

Pensionerna för de allra äldsta släpar efter jämfört med de yrkesaktivas löner och de yngre pensionärernas pensioner. Medan pensionerna har ökat med 13 procent har lönerna ökat med 50 – 60 procent. Pensionen för äldre över 75 år är en tredjedel lägre än för en nybliven ålders- eller förtidspensionär.

AP-fonderna, som skulle garantera pensionerna, steg efter pensionsreformen snabbt till cirka 750 miljarder kronor. Riksdagen ansåg då att fonderna var ”onödigt stora”. Drygt 250 miljar-der flyttades då till statskassan. Efter börsraset och ökningen av antalet förtidspensionärer till 550 000 har dock fonderna reducerats. Enligt massmedia är de nu cirka 9 miljarder kronor. Ytterligare 96 miljarder skulle ha överförts till staten 2004 med det förhindrades genom att bland andra moderaterna röstade emot med stöd av förra pensionsutredaren Margit Gennser (m). Överföringen planeras dock ske 2005.

Statsminister Göran Persson (s) sa nyligen ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som är i pension ser vad vi gjort”.

Alf Svensson (kd) har påpekat att det i riksdagen, som bestämmer om pensionerna, endast finns 4 ålderspensionärer mot över 80 om proportionalitet hade rått.

Vänsterpartiet har motsatt sig det nya pensionssystemet.

Förra EU-parlamentarikern Marit Paulsen (fp) med sin kända empati för alla som behandlas illa, har fått i uppdrag att utreda folkpartiets äldrepolitik. Hennes uppdrag kan kanske försvå-ras av att partikollegan Bo Könberg (fp) bär ett betydande ansvar för det aktuella läget.

Måhända kommer ett nytt politiskt parti att ta sig an pensionärernas sak.

Det verkar därför finnas ändrad inställning bland politiker. Pensionerna borde värdesäkras!

Pensionärerna lever farligt!

Pensionerna har inte följt löneutvecklingen. Från 1994 har ATP ökat med 13 procent, lönerna med 50 – 60 procent. Pensionerna släpar efter ännu mer genom att 258 miljarder kronor har tagits från AP-fonderna till statskassan. Ytterligare 96 miljarder kronor ska tas i år. Grundavdragen ska bytas mot förvärvsavdrag som inte ska gälla för pensionärer. Utfallet av kapitalförsäkringar ska beskattas. Då försämras pensionärernas ekonomi ännu mer, Det slår hårt mot Blekingarna och Torsåsborna som har de lägsta pensionerna i landet. Pensionärernas samhällsservice nedprioriteras, försämras och fördyras dessutom alltmer.

Denna diskriminering av äldre strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Samtidigt:
· får drygt en miljon svenskar i arbetsför ålder årliga bidrag motsvarande heltidsanställning (SCB)
· är nästan 550 000 svenskar förtidspensionerade och vardera cirka en kvarts miljon sjukskrivna eller arbetslösa (RFV och AMS)
· är skattetrycket på en vanlig löntagare snart 65 procent (Skattebetalarna)
· motsvarar bidragsfusket cirka 30 miljarder kronor (Uppdrag Granskning)
· har landet missat EU-bidrag på cirka 100 miljarder sedan anslutningen (Aktuellt)
· ska socialdemokraterna höja våra skatter avsevärt (Kommunkonferensen 2005)

Det Nuderska ”Köttberget”, ålders- och förtidspensionärerna utgör mer än 25 procent av befolkningen och nära 35 procent av valmanskåren. De betraktas som påhäng och saknar inflytande i samhället. De yngre generationerna bryr sig inte.

Om drygt ett och halvt åt är det val. Nuvarande politiska partier tycks inte vara speciellt intresserade att tillvarata pensionärernas intressen. Det ljumma intresset har uppmärksammats av krafterna bakom ett eventuellt nybildat Seniorparti. Det ska väl undvikas, eller hur?

Bo Arnesjö (m)
Ronneby

Knuta i bröstet

Varje dag får 10-15 kvinnor bröstcancer i Sverige, cirka 6 400 per år. Många fler finner en knuta i bröstet vid självundersökning eller mammografiscreening. Att skilja ut de knutor, som beror på cancer är en diagnostisk huvuduppgift.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Två tredjedelar är över 60 år, mindre än 5 procent under 40 år. Män kan också drabbas, dock sällan. Bröstcancer är vanligast i övre, yttre delen av bröstkörtelvävnaden. Cancercellerna i en bröstknuta kan tillväxa under lång eller kort tid.

Vid misstanke om bröstcancer görs "trippeldiagnostik", det vill säga klinisk undersökning, mammografi och finnålspunktion för celldiagnostik. Alla tre undersökningarna utförs oftast på samma dag. Vid den kliniska undersökningen inspekterar läkaren och känner igenom brösten och armhålan. Vid mammografin kan man med stor säkerhet skilja mellan godartade och elakartade tumörer och påvisa tumörer som inte går att känna. Vid finnålspunktion suger man ut celler från den misstänkta tumören på fri hand eller med mammografistyrning. Cellprovet undersöks i mikroskop för att fastställa om tumören är god- eller elakartad.

Kirurgi är den viktigaste behandlingen. Förr avlägsnades alltid hela bröstet med intilliggande lymfkörtelstationer. Numera utförs bröstbevarande kirurgi med strålbehandling hos drygt 60 procent. Det är inte alltid lämpligt vid stora eller flera samtidiga tumörer.

Vid det kirurgiska ingreppet kan lymfkörtlar i bröstregionen avlägsnas. Man får då svar på om cancern har spritt sig. Numera används en teknik som innebär att man tar bort den första eller andra lymfkörteln i axelhålan dit cancern sänder sin lymfa, kallad portvaktskörteln. Denna jämte kanterna på sårhålan där tumören suttit undersöks mikroskopiskt av patologen under själva operationen för att säkerställa att all cancervävnad avlägsnats. Sju av tio kvinnor behöver då inte avlägsna lymfkörtlarna i armhålan. Därmed minskar risken för framtida men och komplikationer. Tekniken används på nästan alla sjukhus i landet med goda resultat.

Hos många patienter, där tumören är känslig för hormoner, kan man komplettera strålbehandlingen med läkemedel som påverkar kroppens egna bröstkörtelstimulerande hormoner. Kvinnor utan hormonkänslig tumör får i många fall cytostatika. Behandlingen "skräddarsys" för varje patient i samarbete mellan flera olika specialister.

Om bröstet opererats bort finns bröstproteser. Man kan också få möjlighet för plastikkirugisk bröstrekonstruktion efter viss tid.

Prognosen för bröstcancer är idag mycket god. Totala överlevnaden är 70 - 80 procent, vid tidig diagnos mer än 90 procent.

I Blekinge finns en toppmodern och mycket framgångsrik bröstcancervård, som tillsammans med bröstcancerföreningen håller mycket god service och rådgivning till både opererade kvinnor och kvinnor i riskåldrarna. Väntetider förekommer inte genom en ihärdig och förutseende arbetsinsats av överläkare Monika Sjövall med flera vid Blekingesjukhuset i Karlskrona.

En förflyttning av verksamheten till Karlshamn, som verkar stödjas av landstingsrådet Marie Sällström (s), förutsätter att patologen/cytologen, delar av röntgen och kirurgen jämte annan kringverksamhet får följa med. Det verkar orealistiskt! Lyssna på experterna och gräsrötterna!

Bo Arnesjö (m)
Ronneby

”Panik i rosornas läger”

Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s) och Omsorgsnämndens ordförande i Ronneby Bo Johansson (s) har ”trampat i klaveret” rejält senaste veckan. De har presenterat faktaunderlag, som strider mot uppfattningarna hos befolkningen, egna verksamhetsföreträdare respektive pensionärsorganisationerna.
Marie Sällström (s) har i flera insändare och direkt från talarstolen i Landstingsfullmäktige sagt att läkarkrisen i Ronneby är löst. Det går tvärt emot ronnebybornas uppfattningar och vad verksamhetschefen Peter Fridström sagt i en intervju i lokalpressen.

Bo Johansson (s) har i Kommunfullmäktige hävdat att pensionärsorganisationerna i Ronneby, efter ett remissförfarande, helt och hållet sanktionerat den planerade ombyggnaden av Vidablicks höghusdel. Sanningen är att samtliga organisationer sagt nej och istället föreslagit en folkomröstning om äldreomsorgens utformning i Ronneby. De har dessutom uteslutits från deltagande i de arbetsgrupper som tillsatts för att arbeta med den praktiska utformningen av utbyggnaden beslutad utan de äldres medverkan.

Uppenbart skakas socialdemokraterna rejält i sina grundvalar. Ronnebyborna vet sanningen och glömmer aldrig maktfullkomlighet och oförrätter.

Bo Arnesjö (m), Ronneby

UROLOGIN I BLEKINGE

Interpellation till Landstingsrådet Marie Sällström, Landstinget Blekinge, angående:

UROLOGIN I BLEKINGE

Urologin i Blekinge har hittills haft hög klass. Blekingarna har kunnat känna stolthet över denna verksamhet ursprungligen uppbyggd av docent Hjalmar Jansen.
Efter hans pensionering har det varit mycket besvärligt att få gehör för behoven inom denna växande specialitet. Det har lett till allvarliga konsekvenser.

Urologin omfattar i huvudsak äldre män med både elakartade och inte elakartade åkommor i njurar, urinblåsa och prostata.

Väntelistorna inom urologin har varit fullkomligt enorma och ökat. Väntetiderna för en vanlig prostataoperation har varit nästan fyra år.

Två urologläkare lämnar nu verksamheten – en för prövning av en tjänst hos annan huvudman och en för barnledighet. Urologverksamheten i Karlskrona får därför endast tillgång till två ännu inte färdigutbildade läkare.

I Karlshamn diskuteras reduktioner, men än så länge får vi behålla Dr. Rutger Ericsson och Dr. Åke Paradis, som har tecknat ett speciellt avtal med Landstinget Blekinge.

I Kalmar har man etablerat ett gott samarbete med specialister inom en privat verksamhet kallad Specialistläkargruppen. Attraktiva avtal har tecknats. De kan jämföras med det avtal, som Landstinget Blekinge nyligen tecknat med Dr. Åke Paradis.

Nu drabbas sålunda, förutom geriatriken, reumatologin, rehabliteringen, nefrologin, psykiatrin, primärvården och flera andra specialiteter, även urologin av en blekingsk läkarflykt.

Problemen måste tas på allvar. Även blekingar har rätt till en fullvärdig specialistsjukvård!


Mot bakgrund av det ovanstående anhåller jag om svar på följande frågeställning:

Hur avser Landstinget Blekinge att framgent säkerställa en god urologisk specialistvård?

Bo Arnesjö (m)

Privilegie- och politruksystemet

Offentliga tjänster skall tillsättas på sakliga grunder efter förtjänst och skicklighet. Det står skrivet i Regeringsformen. Idag tillämpas istället ett belöningssystem för privilegierade politruker, dessvärre till och med i Blekinge. Det är en återgång till tiden före 1809 års regeringsform.

Något måste göras säger Lennart Lundquist, professor i satsvetenskap vid Lunds universitet i Sydsvenskan den 13 mars.

Följande kärnpunkter föreslås:
• Alla tjänster ska utlysas offentligt och kunna sökas av alla – även äldre.
• Ansökningarna skall beredas av en opolitisk befordringskommission som rangordnar kandidaterna enligt strikta professionella meritvärderingsgrunder. Dit kunde också, bland andra, de politiska partierna anmäla sina kandidater, som får tävla på lika fot med de övriga.
• De tre högst rangordnade sökandena till ledande befattningar frågas ut i riksdagen eller fullmäktigeförsamlingarna.
• Politikernas utnämningsmakt manifesteras i valet mellan de tre kandidater, som rankats högst.

Privilegie- och politrukrekrytering i offentlig sektor är helt accepterad av de rödgröna politiska partierna. Problemet är då att vi inte får de bästa personerna som chefer i den offentliga sektorn. Detta är bekymmersamt för viljan hos alla att utbilda sig för så högt kvalificerat arbete. Den ger också näring för ett stegrande politikerförakt.

Man står frågande inför den offentliga rekryteringspolitiken! Får man verkligen bära sig åt på det viset? Ovanstående självklara regler borde gälla, om inte förr så senast efter valet 2006.

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Logiska grodor om benskörhet

Ett varmt tack till Ordföranden i Riksföreningen osteoporotiker (ROP) Pelle Bratell för hans synnerligen betydelsefulla debattinlägg ”Benskörhet måste tas på allvar” i BLT 11/3.

Det rör sig om att eliminera landets cirka 70 000 osteoporosbetingade frakturer årligen. De drabbar både män och kvinnor, men huvudsakligen äldre kvinnor.

I benskörhetsdebatten har det förekommit många utspel. I ett hävdas att bentäthetsmätare inte har införskaffats i Blekinge på grund av läkarnas revirtänkande och i ett annat hävdas att Landstingets målsättning ska vara att halvera benskörhetsproblemet.

Dessa utspel kan kanske betraktas som logiska misstag i debattens hetta, men kan inte stå oemotsagda!

Målet ska vara att eliminera benskörhetsproblemet totalt. Resursmässigt är det ett viktigt politiskt ansvar.

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Störst trafikrisker för äldre

Under år 2004 omkom inte ett enda barn som fotgängare på det kommunala väg- och gatunätet. Kommunernas arbete att skydda barnen i trafiken har varit framgångsrikt, bland annat genom säkra skolvägar.

Äldre drabbas däremot. Av 28 omkomna fotgängare var 20 över 65 år. Ett skäl är att äldre ser och hör sämre.

Siffrorna över antalet omkomna cyklister är likartade. Av 16 omkomna cyklister var 10 över 65 år.

De stora riskgrupperna i tätortstrafiken är sålunda äldre fotgängare och cyklister. Kommunernas trafiksäkerhetsarbete måste inriktas på att skydda dem. Viktigt är en gatumiljö, som är tryggare för oskyddade trafikanter, och åtgärder mot äldres utsatthet i trafiken (inklusive användning av cykelhjälm).

Singelolyckor med bil i tätorter är vanliga och ökar. Av totalt 35 dödade bilförare och bilpassagerare omkom 22 i singelolyckor.

Landstingen och Kommunerna kan inte allena minska frekvensen av dessa olyckor, säger Sveriges Kommuner och Landsting. Det krävs både fysiska åtgärder och preventivt arbete på den lokala nivån i intimt samarbete med trafiksäkerhetsmyndigheter, pensionärsorganisationer och polisen. Totalt sett ökade antalet omkomna från 86 till 100 på det kommunernas väg- och gatunät. Den långsiktiga trenden är att antalet omkomna i tätortstrafiken minskar, fast alltför långsamt för äldre.

Här krävs väl en betydande aktivering, även i Blekinge?

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Läkarbristen – en myt

Sveriges Kommuner och Landsting har visat att det vid utgången av år 2004 fanns 4 990 specialister i allmänmedicin verksamma i den svenska primärvården. Det är en ökning med 150 jämfört med år 2003. Trots ökningen har inte den Nationella handlingsplanens mål om 5180 läkare för år 2004 uppnåtts.

Enligt Läkarförbundet finns det 5 545 färdiga specialister i allmänmedicin bosatta i Sverige, varav 42 procent kvinnor.

Varför arbetar inte fler allmänläkarspecialister med det de är utbildade för?

Kanske skulle man göra primärvården ännu attraktivare eller tillåta privata etableringar med realistiska och attraktiva landstingsavtal. Den påstådda bristen på läkare är en myt!

Antalet specialister i allmänmedcin är tillräckligt för att alla svenskar, inklusive äldre med kommunal äldreomsorg, mycket väl skulle kunna lista sig hos en egen läkare.

Hur går det förresten med löftena om full läkarbemanningen i Ronneby? Vart ska vi Ronnebybor vända oss? Upp till bevis, landstingsrådet Marie Sällström!

Bo Arnesjö (m), Ronneby

Senior 2005 - sammanfattning och kommentarer

Klicka på rubriken.

Samverka i hemvården!

När Ädelreformen genomfördes trodde man att kommunerna var bättre på att bedriva äldreomsorg än landstingen som bara hade ”medikaliserat” åldrandet. Läkarmedverkan var onödig! Regelbundna läkarbesök hos äldre upphörde. Sedan dess har det kunnat gå år mellan varje läkar-patientkontakt.

Nu hävdas behovet av läkarmedverkan i äldrevården på nytt. Det försvåras dock av ett oklart huvudmannaansvar. Varken kommuner eller landsting vill bära kostnaderna. Samtidigt har de äldre ökat i antal och många av dem skrivs ut från sjukhusen med kvarstående vårdbehov.

En ny statlig utredning (SOU 2004:68) föreslår att kommunerna ska ta hela ansvaret för en sammanhållen hemvård. Det ska omfatta alla sociala och medicinska insatser, inklusive rehabilitering och hjälpmedel, både i ordinärt och särskilt boende.

Förslaget stöds av Läkarförbundet. Landets kommuner, primär- och sjukhusvården har utvecklat skiftande samverkansformer med varierande framgång. Problemen för de äldsta och mest utsatta kan lösas med endast en huvudman.

Dessvärre ska kommunernas ansvar inte omfatta läkarinsatser. Läkarförbundet anser, till skillnad från utredningen, att kommunerna ska få anställa egna läkare i hemvården vars resurser ska tillgodose de äldres krav på kontinuitet och säkerhet. Läkarförbundet vill att alla äldre ska kunna välja en fast läkarkontakt och att det samlade ansvaret ska lagregleras.

Bristen på allmänläkare kan dock leda till att målet om en fast läkarkontakt inte kan uppfyllas. Läkarförbundet vill därför att ett nationellt, statligt styrt, familjeläkarsystem ska utgöra grunden för en helt ny primärvårdsorganisation (Protosförslaget). Familjeläkaren ska i denna modell även lista de äldre i särskilda boenden och hemvård. Liksom utredningen betonas behovet av rehabilitering, geriatrisk och psykiatrisk kompetens för samverkan med familjeläkarna. Ett bra exempel är den norska ”fastlegeordningen”.

Socialstyrelsens föreskrifter om informationsöverföring och samordnad vårdplanering mellan de olika vårdgivarna, som fått dåligt genomslag, betonas också.

I Blekinge överförs nu hela huvudmannaansvaret för hemsjukvården från landstinget till primärkommunerna och primärvården utan medföljande resurser. En stark nedrustning pågår! Oron växer! Vi äldre ser fram emot valet 2006 och ansvarsutredningens resultat.

Bo Arnesjö (m)

Ronneby

Äldre svälter

Äldre med kommunalt bistånd löper stor risk för undernäring till följd av ätsvårigheter och sjukdom. Brister i den kommunala kostförsörjningen och servicen kan bidra.

Socialstyrelsen har påvisat stora variationer mellan landets kommuner.

Skrämmande missförhållanden har påvisats på många håll i flera svenska studier utförda med Socialstyrelsen som samarbetspartner (Nordisk geriatrik 4/04).

I en serie genomgick totalt 1305 äldre med kommunal äldreomsorg, i form av särskilt boende, hemsjukvård eller hemtjänst, standardiserad skattning av näringstillståndet (mini nutritional assessment, MNA) och BMI (body mass index, överviktsindex).

En fjärdedel av de vård- och omsorgskrävande äldre var klart undernärda, nästan hälften misstänkt undernärda och bara en fjärdedel välnärda. Hälften var underviktiga enligt BMI.

Undernäring kombinerat med undervikt ökade dödligheten högst påtagligt.

Tugg- och sväljproblem, reducerad aptit, bristande kognitiv förmåga och nedstämdhet förekom ofta hos de undernärda eller misstänkt undernärda, varav dock endast hälften hade kommunal matförsörjning.

En tredjedel hade så kallade matlådor och av dem använde två tredjedelar en portion till flera måltider måhända på grund av högt pris.

De som bodde kvar i det egna hemmet hade minst samma problem med näringstillförseln som de i kommunalt särskilt boende.

Hur är situationen i Blekinge? Man blir rädd!

Bo Arnesjö (m)
Ronneby

Palliativ vård – en självklarhet

Palliativ vård definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som en aktiv helhetsvård av den svårt sjuke och döende patienten och dennes närstående, genom ett tvärfackligt sammansatt vårdlag vid en tidpunkt när förväntningarna inte längre är att bota och när behandling inte längre kan förlänga livet.

Målet för palliativ vård är att nå högsta möjliga livskvalitet för både patient och närstående.

Palliativ vård ska sålunda tillgodose fysiska, psykiska, sociala och andliga behov. Man betonar helhetssynen, det tvärvetenskapliga och tvärfackliga samarbetet och stödet till de närstående. De sjuka ska ha optimal symtomlindring och tillgodosedda psykiska och existentiella behov.

Helhetssynen förutsätter teamarbete där allas insatser respekteras. Teamet måste ha medicinsk, omvårdnadsmässig, social och existentiell kompetens jämte tillgång till arbetsterapi och sjukgymnastik.

Palliativ vård ska ge patienterna högsta möjliga livskvalitet som ska definieras av dem själva.

Välbefinnandet påverkas av alla kroppsliga, psykologiska, sociala och existentiella dimensioner och är optimalt först när förhoppningarna och den aktuella situationen nära nog sammanfaller.

De krav som ställs på palliativ vård har sammanfattats av FN 1975.

DEN DÖENDE MÄNNISKANS RÄTTIGHETER
Förenta Nationernas (FN’s) artiklar från 1975
Som människa har jag rätt att:
• bli behandlad som en levande människa fram till min död.
• upprätthålla hoppet oavsett om målet för detta ändrar sig.
• få vård och omsorg från dem som upprätthåller mitt hopp även om det förändrar sig.
• ge uttryck för mina känslor om min förestående död på mitt eget sätt.
• delta i avgöranden som gäller min egen vård.
• förvänta fortsatt medicinsk behandling och vård även om målet inte längre är bot utan välbefinnande.
• inte dö ensam.
• vara fri från smärta.
• få ärliga svar på mina frågor.
• inte bli förd bakom ljuset.
• få hjälp av och för min familj att acceptera min död.
• få dö i frid och med värdighet.
• få behålla min individualitet och inte fördömas för mina avgöranden om de går emot andras uppfattningar.
• samtala om och ge uttryck för mina religiösa och/eller andliga upplevelser oavsett vad de betyder för andra.
• förvänta att den mänskliga kroppens okränkbarhet respekteras efter döden.
• bli vårdad av omsorgsfulla, medkännande, kunniga människor som försöker förstå mina behov och som upplever det givande att hjälpa mig att möta min död.

De emotionella påfrestningarna inom vård av svårt sjuka och döende kräver personalutbildning.

En ”Professionell hållning är en ständig strävan att i yrkesutövandet styras av det som gagnar patienten på kort och lång sikt, av patientens legitima behov – inte av de egna behoven, känslorna och impulserna”. (Ulla Holm: ”Det räcker inte att vara snäll”).

En förutsättning är empati – det vill säga förmågan att förstå hur en svårt sjuk patient i olika situationer och omständigheter bör bemötas både känslomässigt och rationellt. Därför krävs kunskap om och handledning i psykologiska förklaringsmodeller, egna erfarenheter och självkännedom.

I vården finns fyra vägledande etiska principer:
• Patienten äger självbestämmande – autonomiprincipen
• Vården ska göra gott.
• Vården ska inte skada.
• Resurserna ska fördelas rättvist.

Den sjukes rättigheter är reglerade i Hälso- och Sjukvårdslagen. Man har alltid rätt att vägra en behandling. Ibland händer det att en svårt sjuk uttalar önskan att få dö eller till och med ber om hjälp därmed. I all palliativ vård är livet och döden en normal process, som varken kan påskyndas eller fördröjas.

Svårt sjuka och döende patienter är starkt personalberoende och deras självständighet kan bli starkt beskuren. Därför är det extra viktigt att utröna hur respekten och integriteten för en aktuell patient ska upprätthållas.

Detta viktiga vårdområde kräver mångfald, eller hur? Även denna fråga - där svar emotses - ställs till det ansvariga Hälso- och Sjukvårdslandstingsrådet Marie Sällström (s).

Bo Arnesjö (m), Ronneby